Kryddigt och gott

imageI min soliga lilla hörna har jag arrangerat barnkammaren eller växthuset utan växthus. Jag hittade någon sorts spännband i Makens garage och dem spikade jag upp på väggen till friggeboden i våras. Hängde i vackert slitna gamla brädor och fick snabba hyllor. Ett slitet bord och en gammal oanvänd stol får hjälpa till.
Tack vare den gamla dörren i hörnet blir det varmt och skyddat. Där har nu en massa frön grott sig till plantor under våren. När det var som kallast täckte jag hela härligheten med markduk och och bubbelplast och det var allt annat än estetiskt.
Nu har jag tagit undan allt sånt skyddande material och arrangerat om. Det mesta av blomsterfröna är omskolade och utplanterade. Så jag gjorde kryddhyllor istället!
Köpte de där kryddorna jag gillar bäst, Timjan, Basilika, Gräslök, Citronmeliss och Körvel. De planterades om i vanliga tråkiga plastkrukor eftersom det råkade vara det jag hade. Istället piffade jag till dem med fina band och en märkning av vilken krydda som bor i vilken kruka istället.
imageDen märkningen bör vara vattentålig! Jag kom på att jag äger bokstavsstansar och klippte till
små löv av Makens colaburk (han fick dricka ur den själv) Sen stansade jag hål i lövet för att kunna hänga upp det och bokstav för bokstav hamrade jag in kryddnamnen. Läskburksplåt är imagetunt.  Mycket tunt. Det behövdes inga som helst aggressionstömmande slag. En lätt dutt med hammaren bara. Sen arrangerade jag krukorna där det är som soligast under viss del av dagen.

 

Eftersom jag är jag attangerade jag givetvis lite snygga stilleben intill kryddorna också. Har man en hylla så har man! Då ska det stå saker fint på den. Och fint kan det bli även med skräp och ogräs.

image  image

imagePå bordet och stolen nedanför står ännu krukor på tillväxt. Ja, inte krukorna själva alltså men det som jag stoppat i dem. Jag tillverkade ett litet växthus av gamla cd-fodral och där gror det nåt. Det gör det intill och runtom också. Både blommor och lite ätliga saker.
De där blomfröna jag köpte var otroligt segväxta och länge trodde jag att de skulle vägra. Men så plötsligt stack ett par blad upp ovan jord och nu är de starkt på gång! imageTroligen satte jag dem alltför sent och de skulle ha legat i blöt innan. Men jag kom inte igång som jag tänkt i våras. men nu gror de och växer så det blir nog bra i alla fall!

image

Alltihop övervakas av ett vindspel vars klang kan driva folk till vansinne om det blåser rejält. Men där i skydd av dörren klingar det bara lite försiktigt och trivsamt. Knappt alls egentligen om det inte blåser rejält.

Det fattas ännu något viktigt i denna kryddhörna! Tomater! Såna köper jag i morgon! Klart där måste finnas tomater!

 

 

 

 

 

Fotoalbum

Av en anledning plockade jag fram ett gammalt fotoalbum i går. Vi skulle kolla en grej. Albumet blev kvar på köksbordet och jag bläddrade nyss igenom det fjorton år gamla albumet. Konstaterade att mitt fotograferande förändrats! Förr var det av dokumenterande art. Allt man gjorde, alla man träffade skulle förevigas i det begränsade utrymme filmrullen tillät. Att bläddra genom våra album är lite av en tidsresa. Jag kan följa mig själv genom åren. Kolla upp exakt när huset blev målat eller när gjorde vi den där resan eller hade den där bilen. Alla våra album står i en hylla nere i källaren, med en årsmärkning i ryggen så det är ganska lätt att hitta det man söker.
Så är det inte längre. Mitt fotograferande har hamnat mer i en konstnärlig skala. Jag fotograferar mest blommor, natur eller stilleben. Väldigt lite händelser.
Inga fysiska album längre, utan dessa finns på skivor eller i hårddiskar. Fortfarande årsmärkta album men dessa kräver betydligt mer bläddrande.
Jag dokumenterar alltså inte så mycket längre. Missade att ha med kameran på flera av de möten vi hade under sommarens resa. När jag tittar igenom dessa bilder, som i antal klart överstiger alla bilder jag tog under en semesterresa med en analog kamera, finns inte många bevis för att vi stötte på mänskligt liv. Dem får jag ha i minnet, utan bildbevis. Trist på ett sätt. Jag måste skärpa mig där!

En midsommarafton

Jag inledde den här midsommaraftonen på jobbet, en stunds jobb innan nattpasset var slut och jag åkte hem. Tog en frukost på altanen (efter att jag fått undan den osmakliga halva mus som placerats på mattan av viss katt under natten) och pausade en stund innan Maken och jag åkte till affären. Där var laxen slut. Men det  går att fira midsommar ändå.

Efter detta passade det bra att slappa till i sommarsängen på altanen en stund. Sen kom Dottern på att det ju skulle fixas krans och att det (som vanligt) var mer bråttom än hon påstått innan.
När hon var liten band jag alltid en krans till henne. Varje midsommarafton. Tills hon blev för stor och inte ville ha någon. I år ville hon ha krans igen, för sin midsommarfest med vännerna, och vi plockade blommor runt huset.
image

Något ringrostig kom jag igång med kransbindandet. Gjorde stommen av kvistar från björken. Fyllde den sen med små buketter. En efter en tills kransen var blomsterfylld.

image

Och precis så där midsomrig som bara en blomsterkrans på björkris kan vara. Och Dottern blev så där somrigt vacker som bara en Dotter med en midsommarkrans i håret kan vara. För dagen klädd i klänning och en söt stil man sällan ser henne i. (En kontrast till den vanliga rockiga stilen.) Vacker är hon. Oavsett.


Midsommarmat ska man väl ha en midsommarafton. Fast laxen var slut i hela hyllan på affären. Men sill hade jag. Och den där otroligt goda färska potatisen. Som absolut måste doppas. I pikkalaka. (hemlandssvenskan som omöjligt kan översättas på annat sätt än dopp i kopp och det säger inte ens i närheten nåt om vad det är.) Men det är vattnet från potatiskoket, smör (riktigt smör), gul lök och gräslök. Och så doppar man potatisen och njuter.

image

Kvällen tillbringade vi hos goda vänner. Lugnt och trivsamt! Inomhus, med gofika och prat. Sen tittade vi på gamla hederliga Macken på teve och skrattade åt alla roliga karaktärer. Mer nostalgi på det i musik från åttiotalet.

Det blev en alldeles utmärkt midsommarafton! Och vi avslutade den med att ta en vända bort till havsutsikten som finns rätt nära. Där vi stod en stund och blängde på horisonten som gömmer hemlandet och luktade på havet. Som har en sån förförisk ton.
Tillsammans med vågskvalpet mot klipporna och skriket från måsarna. Blundar jag, befinner jag mig genast på en annan strand. Med samma doft, liknande ljud och känslan av att vilja kasta sig rätt ut i vattnet.
På den där stranden, som numera bor enbart i minnet, har jag stått med fötterna i kvällskall sand många gånger. Och travat rätt ut i blyfärgat vatten och tagit svalkande nattdopp. Nu nöjde vi oss med att titta på vattnet och dra in av havsluften, innan vi åkte hem. Till soffan och kattgrabbarna. Alla lika nöjda och trötta.

image

Sen havet

Blommigt är det! Bildbevis.

image

Rosor i kruka lika vackert som rosor i rabatt. I trevliga arrangemang med sten och annat krafs eller blandat med gröna klängväxter. Murgröna till exempel. Krukrosorna står sig visserligen inte så länge men då byter jag bara ut dem mot nya.

image

image

Än så länge blommar inte klängrosen, då får rosprakten intill min rostiga spaljé bestå av rosa ros i kruka! Det funkar också bra. Det yvigt gröna rufset intill är en Grusnejlika.

image

Gillar namnet och det passar så bra med en Grusnejlika där på stenplattorna.
Den har pyttesmå rosa blommor, som efter ett tag tar över i allt det där grönrufsiga. Och så är  det lite skönt svaj på rufset, gungar lite i vinden.

Mot det gamla vagnshjulet på altanen, i dess soligaste hörn, klänger en Klockranka. Den är en alldeles ny bekantskap. Jag hade tänkt mig ett klättrande Solöga men eftersom ingen av affärerna hade såna, blev det en Klockranka istället. Den står lite blyg och försiktig på sin plats ännu.

image

image

Ska få linda sina spiralfingrar runt hjälptrådarna och ta sig uppåt. Till en början fick jag hjälpa till och lägga de tunna trådarna varsamt runt klätterhjälpen. Nu håller den ett stadigt tag och är på väg. Den utlovades vara en snabbväxande och yvig klättrare som kunde täcka stora ytor. Därtill blommar den med vackra ljuslila klockor. Det ser jag fram emot!

Vackert rosa blev det på altanräcket. Och på bordet.

image

Där står en flitig liten Lisa som brukar orka blomma en hel sommar. Om den får vatten och omsorg och lite gödning. Valde rosa även på den i år.
image
Lättar upp det rosa med en del vitt! Hängade vita Lobelior, tätt tillsammans så att de så småningom blir som en tät matta som tar sig över krukkanten och nästan gömmer hela krukan.
Både vita och blå Lobelior gör sig bra blandat med andra blommor. Att få trängas lite i samma krukor och överglänsa varandra.
image
image

imageOch man kan plocka något vackert i naturen och ha vas ute! Just nu blommar häggen fint ännu. Och snart kommer syrenerna. Och under sommaren plockar jag buketter av det jag hittar och ställer i vaser på altanen.

imageJag gjorde envist ett nytt försök med en Klematis i den rostiga pyramiden. Björken där bakom är en törstig jäkel. Tar allt vatten av de stackars blomstren. Men nu försöker jag överlista den, planterade Klematisen i kruka den här gången. Får se hur det går.

image

I sin gamla vanliga hink hänger min favorithäng. Den blommar inte ett dugg men den blir lång och tät och frisk och frodig. Den lär ska vara ett besvärligt ogräs om den tillåts vara fritt växande, men i min hink är den enbart trevlig.

image

Inneblommor kan bli uteblommor på sommaren. Liksom på grönbete. De pryder sin plats, mår gott och kan flytta in när hösten närmar sig. Undvik direkt sol dock! Men här, under pavlinjongtaket passar det utmärkt.
Min rundtur bland nyanlända sommarvänner får vara slut där. Därmed inte sagt att jag handlat klart …

Ett schysst litet sällskap har jag i trädgården denna sommar. Den här rariteten trasslar gärna runt där jag är. Jagar flugor och fjärilar och sånt. Och vill gärna sitta i famnen och mysa en stund.

image

Va? Är helgen redan slut?

Äntligen är båda killarna infångade (katterna alltså) och det borde därmed vara sängdags även för mig. Jag sitter i ett nästan mörklagt hus och tittar ut på altanen. Där mina vita gardiner fladdrar så där stillsamt och den solladdade ljusslingan lyser vackert mot det vita.
Ännu en helg har tagit slut.

Helgens väder: Omväxlande, kan man lugnt säga. Det har regnat lite och blåst och en del solsken därtill. temperaturen har stigit och idag fick jag känna på hur det var, när det börjar bli så där varmt. Känner redan nu att jag kommer att gnälla en del över värmen. Fast den inte riktigt har kommit än. För jag ogillar den verkligen. Finner inget skönt alls med den. Tvärtom. Riktigt oskön är den.

Helgens mat: Grillat, grillat och grillat. Både borta och hemma. Själv har jag konstaterat att jag är skitdålig på att grilla. Det blir inte bra. Jag misslyckas med det mesta, från att skapa bra glöd till att få fram god mat. Jag ska hållas vid spisen, för där blir det både gott och bra. Kan ha att göra med att jag inte trivs där vid grillen, för det är varmt! Man får rök i ögonen och bränner fingrarna. Dottern däremot, hon gillar att grilla och hon gör det superbra! Så, ska det grillas nåt mer i sommar får det ske när hon är hemma.

Helgens fynd: Köpte fina runda kuddar att ha på de kalla järnstolarna på Ikea. Rutiga, rosavita, grönvita och gulvita. Passade superbra i altansängen också. Ser  liksom väldigt inbjudande ut. Och somrigt.

Helgens idé: Och den var inte ens min! Ändå var den alldeles utmärkt. Maken och Dottern kom hem efter ett affärsbesök. Där hade de sett en paviljong. Järn och tyg, som ett tält utan väggar. Mitt fina sommarsegel blåste nämligen sönder förra helgen. Hängde i trasor i bara två krokar plötsligt. Det där seglet skyddade bra mot solen. Alltså måste jag ha ett nytt. Det var då Maken och Dottern kom med paviljongidén. Helt enkelt ställa dit en hel paviljong istället för att hänga upp ett segel. Hm. Jag kollade in den på nätet. Fann idén utmärkt. Och så googlade jag lite. Hittade ännu en paviljongvariant. Ännu snyggare. Måste bara mäta och fundera lite.

Helgens vänner: Har träffat goa och glada vänner under helgen också. Ätit och fikat tillsammans. Mycket trevligt.

Helgens trädgård: Jag har fixat lite mer på altanen. Det fattas typ blommor så är den sommarfin. Och idag har jag tagit mig på alla fyra runt rosenrabatterna. (där den där paviljongen ska stå) och rensat och klippt. Kunnat konstatera att rosorna mår mindre bra, snudd på utdöende. Att gräset hade tagit över och höll på att svälja stenarna. Att det bor mycket myror under stenar. Att rostaggar är vassa. Men, det blev rensat och fint när allt gräs ryckts upp och jag bäddat om för stenarna, med markduk under. Måste gödsla de där rosorna lite, köpa något fint som kan klättra i järnpelaren och så var det den där paviljongen …

Helgens galna idé: Jag hittade en röd hink i friggeboden. Innehållande ett Belleville-lego. En gång för länge sen fick en överlycklig liten Dotter detta rosaläbbiga slottslego. Hon älskade det. Byggde slott på slott. Sen blev hon äldre, städade undan legot. En dag fick hon en galen idé. Byggde in en del av slottet i akvariet. Och hängde kungen i en snara. Så han flöt omkring där lite makabert, bland fiskarna. Lego och akvarium var inte kompatibelt. Efter ett tag slammade det såklart igen. Grönslibb på hela legot. Så det plockades ur för att rengöras. Och återföras till Bellevillelådan. Tydligen hände nåt där. Eftersom jag hittade det i friggeboden, flera år senare. I samma hink. Orengjort. Så jag byggde ihop det, befriade kungen från sin snara. Och ställde det bland rosorna. Med eldsprutande drake och allt. Kungen står där nu, på sin balkong. Ser ut över sin trädgård med bestämd min.
Återvinning kallas det. Kanske kan han ge rosorna nytt liv? För han är väl en riktig BlomsterKung?

En dag bland blommor

Ett besök på det fantastiska Wij Trädgårdar i Ockelbo gjorde vi denna vecka. Vi hade trevligt sällskap av vännerna från huvudstaden när vi satte oss i bilen och åkte mot det numera så välkända Ockelbo. Fler än vi hade tänkt samma tanke för parkeringen var full med bilar.
Familjen O hade såklart laddat med kameror och blommorna skulle förevigas. Det är fantastiska planteringar i dessa trädgårdar! Vart man än vänder sig finns något att fotografera och vi blir lika ivriga att fånga prakten som humlorna.

När man strosar runt och tittar på all denna växtlighet planteras en del goda idéer i sinnet. På allt man själv skulle vilja ha i sin egen trädgård. För inspirerande idéer finns det gott om på Wij. Annorlunda och spännande trädgårdstänk. Som till exempel buketten av träd. En hel knippe träd som samlats till en växande bukett. En sån vill jag också ha!

Och alla dessa blommor! Jag vill också ha alla dessa blommor i min trädgård. Att lukta på, att leva med, att plocka in i vaser. Jag vill ha! Vill jag skrika och hämta en spade för att genast gräva upp och ta med hem. Nöjer mig så klart med bilderna och smattrar av en mängd fotografier åt alla håll och gläds över den digitala utvecklingen som möjliggör denna bildeufori.
Man skulle kunna tillbringa många timmar i denna trädgård. Och man skulle kunna ha med en trivsam korg med godsaker i. Slå sig ner någonstans mitt i och ta det lugnt en stund. Den här gången hade vi ingen korg men vi slog oss ner på en bänk en stund.
Beundrade utsikten som fanns åt alla håll vi vände blicken.
Blommor, alla dessa blommor som man inte ens kan namnen på men som gör livet så lätt att leva för en stund. Förgyller en semesterdag och gör den till något man kommer att minnas länge.

Det var fler i mitt sällskap som tog chansen att njuta av blommorna! Och det finns egentligen många fler bilder att knöla in i ett inlägg som detta. Avstår dock från det och konstaterar enbart att Wij Trädgårdar i Ockelbo ska ses med egna ögon och upplevas med egna sinnen. Åk inte förbi nästa gång! Gå in och lukta på blommorna!

Fem favoriter

Jag gillar att hålla på i trädgården nuförtiden. Har liksom växt in i det med åren. Men jag har min egen stil och den går en hel del åt det slavigt bohemiska hållet. Inte så välansat som hos grannarna kan man väl säga.

Prästkragar

Som det där med prästkragarna. De invaderade min gräsmatta för några år sedan och de är som kära gamla vänner när de sticker upp nosen. Jag låter dem hållas och klipper alltså helt sonika runt. Det är så fantastiskt vackert när alla blommar. I år har jag offrat några för en liten gång emellan. Skulle inte alls ha något emot en permanent gång där, med vildvuxna blommor av olika slag på sidorna. Några som tar över efter prästkragarna helt enkelt.

Man kan kombinera. Vackra växter med den där prylen som egentligen har gjort sitt och borde kastas. Så får jag syn på den fantastiska gamla stolen med sitt spruckna träverk och helt utan sits. Sned och vind och alldeles för trasig för att åter bli en sittbar stol. Den blir  i stället ett alldeles utmärkt stöd till Forsythian!

Stolen

Där står den nu, med ljust gröna blad som skön kontrast till de omålade snirkliga stolspinnarna.

Blommor och rost är en skön kombination. I synnerhet rosor och rost. För att ta ett uttryck som passar i dagarna, de gifter sig helt enkelt. Bland rostiga armeringsjärn  placerade jag en rostig gammal bricka som jag fyndade i skogen. På brickan en rostig burk med en djupröd ros och en liten kruka med en småblommig lila som jag tyvärr glömt namnet på. Intill brickan en liten tuva förjärmigej som smugit sig dit av egen kraft och som jag givetvis inte tar bort. På brickan ligger också lite sten och vackra galsbitar. Lite solfång!

Bland rosten

Sommarblommor i kruka, placerade lite där man vill ha dem är ett absolut måste. Jag går gärna på samma favoriter år efter år. Det måste till exempel vara pelargoner i varierande färger. Det måste finnas minst en Flitig liten Lisa som frikostigt blommar hela sommaren. Gärna också de där härligt blå Lobeliorna. Krukorna ska helst vara udda och det gör inget om de är lite kantstötta eller om de inte alls var tänkt som blomkrukor den gången när de tillverkades. En av mina blomfavoriter är helt grön och alldeles utan blomning. Men så grön och fin sen och vilken krypgång den ägnar sig åt och ett sånt skönt häng den har, vad man än placerar den i.  Vet inte vad den heter heller. Men den passar jättebra i min rostiga gamla mjölkhink, som jag också släpat hem från skogen. I år står den på trappan och den kryper snart över till andra sidan.

I hink

Sommaren är rätt fantastisk. Speciellt försommaren. Det är då det blommar som allra mest i min trädgård. Ett faktum som har sin förklaring i att vi alltid vistats i hemlandet i juli varje år. Då behövs det inte så mycket blommor hemma eftersom man ändå missar dem. I år är det annat. I år ska jag se mig om efter lite senblommande grejer att fylla ut med. Men snart blommar drottningen i min trädgård. En helt fantastisk bondpion som är stor och mäktig när den väl kommer igång. Och det är inte många dagar till nu!

Pionknopp

Det finns fler favoriter i min trädgård. Men detta var dagens fem favoriter. Listan skulle kunna vara annorlunda en annan dag. Kanske när prästkragarna blommat ut, kanske när pionens kronblad täcker marken. Kanske när solen är för het och jag sitter och fläktar mig på altanen. Vem vet. Men försommaren är sagolik och jag har inte ens tagit med syrenerna i min lista! Det är för att de spelar i en klass för sig! Platsar inte i någon lista eftersom de är bäst i eget majestät.

Blommor och jord.

Gjorde ett litet ryck i trädgården idag. Där skulle behövas ett stort ryck eller kanske rent av ett gigantiskt ryck men det kanske också händer endera dan. Tar lite i taget så jag inte sliter ut mig, det är planen.
Efter några spadtag och en omplanterad sticksig barrväxt fick jag lust att åka och handla lite. Hamnade först på Plantagen där jag köpte krukor till mina nya trådkorgar. Tjusiga trådkorgar som jag hittade på Rusta för tio spänn styck häromdan! Såna fynd blir man extra glad över. Fyllde korgarna med en rosa ros och en vitrosa våreld. Bestämde mig för att det skulle bli snyggast med terrakottakrukor. (Och det var ett riktigt beslut kunde jag se efter omplanteringen.)
I shoppingkorgen hamnade också en tjusig och lycklig Lotta till altanbordet. Ceris och grann passar hon bra in i mitt rosa tema.
Sedan traskade jag omkring ute bland mängder av växter. Skulle kunna spendera en månadslön på tjusiga växter men eftersom månadslönen behövs till andra betydligt tråkigare saker nöjde jag mig med att fantisera. Har lite planer på en klematis men den idén får gro i planeringsstadiet lite till.
Var inte nöjd så utan parkerade snart utanför nästa blomsterställe, Blomsterlandet. Där sprang jag genast på en av mina favoritblommor. En solros i lämplig bordsstorlek som kan lysa när solen inte behagar visa sig. Hittade också ampelväxten med krångligt namn som blir hur lång som helst och som jag hade förra sommaren. Köpte en snygg zinkhink att hänga den i.
Därmed åkte jag till Biltema och drog igenom där, förmodligen som tidernas snabbaste kund. Behövde två cykelkorgar till eftersom det fanns ett par luckor på kryddstegen. Fyllde korgarna med citronmeliss och timjan och mynta. Nu doftar det kryddigt och bra.
Dessutom har torkvindan fått sig en uppdatering med fräscha linor för sommarens tvätt.
Det är liksom sommar!