Även en sådan kan givetvis också härledas till barndomsrika minnen om man drar tillräckligt i ordet. Speciellt är det då ljus och ljum sommarkväll vid barndomsstugan när solen börjat ramla ner bakom trädtopparna efter en varm dag. En skön kväll när det inte finns någon brådska att lägga sig, för det är sommarlov och ledighet i timmarna. Ljuden gjorde sig extra tydliga när dagens alla aktiviteter stannade av. Måsar, vågskvalp och båtar som skavde mot bryggkanten och kippade mot vattnet. Spegelblank yta där den sjunkande solen skapade vackra färger.
Vissa sommarkvällar samlades både barn och vuxna på uddens största tomt. Huset som stod där i kanten av gräsmattan var stort och vackert även i mina barnaögon. Rött med vita knutar och gröna fönsterluckor. Antagligen mängder av blommor runtom men dem har jag inget minne av. Definitivt något rejält syrenbuskage för sådana fanns på alla tomter. Alla tomter beboddes också av dessa röda gamla hus med vita knutar, större eller mindre. De flesta innehöll släkten på pappas sida. Där fanns hans kusiner, morbröder och mormor i sin lilla, aningen skeva stuga. Den var alldeles speciell. Där kunde Brorsan och jag hänga i timtal och Pappasmommo som vi kallade henne, hade alltid tid med oss. Det var lågt till tak och ett rejält kliv över en hög tröskel för att komma in. Nerslitna golvplankor och en stor öppen spis i köket. Fast där hängde vi mest dagtid. Genom häcken mellan hennes lilla röda och grannens stora klev vi för att tillbringa sommarkvällen lekandes, alla tillsammans. Eller åtminstone männen och barnen. Kanske satt kvinnorna på verandan i eget småprat medan vi skränade runt i leken.
Det skulle sparkas burk. En välanvänd kaffeburk i röd plåt placerades ut på en punkt mitt på gräsmattan. Den skulle vaktas av en utsedd deltagare. Övriga skulle gömma sig så fort någon sparkat iväg burken, så långt det bara gick, för att ge alla mycket tid till att leta gömställe. Så vi sprang, i princip innan foten träffade plåten.
Därmed kom jag att tillbringa otaliga sommarkvällar liggandes bakom en buske, hukande bakom en sten, smygande bakom huset eller smalstående bakom största granen. Gärna bakom vinbärsbuskarna, mumsande röda fylliga vinbär medan letandet pågick. Det var egentligen ett dumt gömställe eftersom man brukade bli hittad snabbt där. Burkletaren gick omkring på gräsmattan och försökte leta utan att våga sig alltför långt ifrån sin burk. Det gällde att ha ögonen på den hela tiden. För ibland sprang någon fram från ett gömställe och sparkade iväg burkskrället en gång till. Då kunde alla byta plats medan den hämtades tillbaka och det kunde vara en bra taktik ifall Burkletaren hade en svag aning om var nån befann sig.
Man kunde inte bli bränd förrän Burkletaren med foten på burken högt och tydligt skrikit ut både namn och gömställe. Parades fel gömställe ihop med fel person låg man lugnt kvar. Om man anade sig hittad, när man sett en smilande Burkletare som snabbt började springa till sin burk, då gällde det att hinna på burken först och sparka iväg den på nytt. Då kunde man gömma sig igen. Men låg en fot stadigt på burken medan ens namn skreks ut i sommarkvällen var man bränd.
Det var inte alltid lätt att vara den som skulle leta och hinna på burken med foten först. Ibland blev man kvar alldeles för länge vid letandet. För det var gömma sig man helst ville. Ligga i fnissande spänning under några täta grankvistar. Hade man tur hittades både smultron och goda surblad på gömstället. Ibland hade man mindre tur och landade i hastigheten i brännässlorna. Satt och gnuggade ett svidande knä och försökte lindra med saliv. Myggen var inte heller rolig bakom alla buskar. Det gällde att vifta diskret med nån liten kvist för att bli av med myggorna utan att röja sitt gömsle.
Ibland när letandet drog ut på tiden för någon lite yngre kan det ha varit så att det fuskades lite från verandan och pekades åt nåt håll. Ibland lät sig de vuxna hittas för att kunna byta Burkletare. Det var skrik och stoj, alla sprang sig svettiga och burken var rejält tillbucklad när den tillslut plockades upp och leken var slut för den kvällen. Kanske satt man en stund i småprat innan man gick hem till sin egen röda stuga. Pappa gjorde en brasa och tände fotogenlampan, slog sig ner vid bordet med ett korsord. Drömskt tomgloende mot havet som skymtade en bit bort. Där någon mås lågflög över ytan för att snappa till sig en kvällsfisk.
Vi ungar bytte till pyjamas, borstade tänderna vid syrenhäcken och spottade bladen tandkrämsvita. Gick sedan den knarrade trappan upp till varsin säng i varsitt litet rum på övervåningen och somnade antagligen direkt. Sommarkvällen var slut, men det fanns otaliga kvar.
På bilträff
Parkeringen fylldes i sakta mak med kreativitet. Bil efter bil rullade ner för backen och blev anvisad plats att parkera skönheten på. Alla har mer eller mindre drabbats av ägarens kreativitet eller ägarens plånbok ifall någon annans kreativitet inhandlats. Det vandras runt bland alla dessa uppställda vrålåk, kanske nåt hundratal bilar, diskuteras, pekas och fotograferas. En varm sommardag med mestadels blå himmel och det blir fort varmt bland alla bilar. Det grillas hamburgare, säljs lotter och diverse grejer och folk verkar trivas.
De här bilarna är knappast några bevarade original. En gång i tiden såg de helt annorlunda ut. Numera är de ombyggda, fixade omlackerade eller rent av fått färgen bortslipad. Vi går bland bilar med tak, bilar utan tak, bilar med fyra eller två dörrar eller inga alls. Det är svulstigt, färgglatt, glittrande och blänkande i akt och mening att vara iögonfallande och spektakulärt. Somliga bilar är bulliga och stilrena, andra är spetsiga och kaxiga och en del är rent av provocerande fula. Likaväl som det målats och fixats och putsats och polerats har det också bevarats och sparats. Rosten är i det här sammanhanget eftertraktad bland en del bilägare som gjort allt för att undvika blänk och glitter eller puts.
Shabby chic är en term inom inredning och antagligen finns det en motsvarande bil-chic också. Bilspråket är fullt av termer och begrepp, mestadels engelska, sådana som åtminstone männen svänger sig med när de dyker in i diskussionen om bilen i fråga. Nåt under huven, nåt i formen, funktionen, lacken och utsmyckningen.
Jag tittar på ett annat sätt. På färgen … kvinnligt va? Det är konstnärligt lackerat så att det blir ett djup och skiftningar i färgen på en del bilar. Somliga har haft mängder med glitterpulver att strössla över sina bilar och förseglat allt glittrigt med en massa varv klarlack. Det är putsad och polerad krom i fronten på bilen eller i stötfångare, backspeglar, stora lysen. Därtill små detaljer som ögat inte hittar vid första anblicken. En liten döskalle på en antenn. En alldeles speciell växelspaksknopp, en liten båt guppar plötsligt i ändan av ett inmålat streck. Det är mönster, flammor, målade fält och snirkliga streck i tjusiga mönster. Speciellt huvkråkorna fascinerar mig. Mitt på bilens motorhuv sträcker de ut sig likt en galjonsfigur på en båt. Formade till ansikten, flygplan, vingar, emblem och allt är i regel valt med omsorg.
Sen tittar jag in i bilen, på inredningen som även den i regel är fixad och omgjord för att matcha bilens utsida. Ratten ser greppvänlig ut, mycket större och tunnare än dagens vanliga rattar. De är ofta också kromförsedda med olika detaljer och målade i för bilen lämplig färg. Liksom hela instrumentbrädan som är enkel och befriad från alla moderna skärmar och instrument. Där finns bara det som behövs.
Jag skulle lätt kunna glida in där bakom ratten, lägga i en växel och bara rulla iväg. Speciellt i den turkosblå Chevrolet Bel Air som jag hittar i raden av bilar. Den alltså.
Jag går där och fotograferar närgånget på bilarnas detaljer med min mobilkamera. Medan männen vänder på mobilen och backar flera steg, för att få hela bilen i sin bild. Vi hittade nog alla våra favoriter såg det ut som. Dessutom en del trevligt folk att prata med. Och jag shoppade också lite i ett par av Outletbutikerna som finns på området.
När vi sett oss nöjda gick vi tillbaka till vår egen alldeles vanliga och hyfsat moderna bil och åkte hem igen.
Sommarmorgon
Det finns ett poetiskt drag över ordet som andas för sig själv. Tycks ha stannat i barndomen fast den var länge sen. Sommarmorgon har inget av vuxenlivets vardagligheter i sig. Inget om väckarklockor som ringer för tidigt och att göra sig i ordning för en hel dags jobb. Nej, verkligen inte. Sommarmorgon är något helt annat.
Att vakna i ett lite för varmt sovrum alldeles av sig själv, sträcka på sig och ligga kvar och titta på taket en stund. Lyssna på flugan som surrar runt bakom rullgardinen. Kliva upp och gå rakt ut i sommarmorgonen i bara nattlinnet, stanna med fötterna mot svala betongplattor, ta steget ut i daggfuktigt gräs. Solen som ännu lämnar uteplatsen i skugga, en svag bris sveper nattlinnet mot benen. En fågel kvittrar, en humla eller två och ännu en envis fluga att vifta bort. Doften av alla blommor och grannens nyklippta gräs.
Sommarmorgon är att gå in i sovrummet för att lämna nattlinnet i en hög på golvet och bara dra på sig en klänning, eller den där svepande gröna omlottkjolen man sytt i slöjden och en t-shirt därtill. Tassa ut i köket för att bre en korvmacka eller fler och hälla upp ett glas iskall mjölk. Sedan kliva i träskorna och gå över gårdsgruset till brevlådan. Det är tyst och stilla runtomkring och alldeles soligt på den sidan av huset. I brevlådan ligger alltid en nyanländ och färsk Kalle-tidning. Med den och smörgåsarna och mjölkglaset till hammocken för att läsa. Gunga och äta, haffa mjölkglaset i farten. Tillslut liggande på rygg i hammocken med foten mot det kalla järnet för att trycka ifrån och få en trivsam gungfart. Kjolen som hänger utanför kanten sveper fram och tillbaka. Läsa sida efter sida. Tills hela Kalle är läst och Brorsan har vaknat och får ta över. Både tidning och hammock.
Sommarmorgon är all tid i världen och inga måsten skymmer solen. Bekymmersfritt och lätt att fösa undan lappen som mamma skrev innan hon åkte till jobbet. Om att rummet borde städas. Men alla vet att det inte kommer att städas alls, för det är sommarlov och lugn och ro och ingen är hemma och tjatar.
För sommarmorgon är glass i skuggan och inget att göra. Sommarmorgon är en packad badväska och cykel mot stranden. Sommarmorgon är längst ut på bryggan med fötterna i vattnet och måsarnas skrik.
Sommarmorgon är gungan under lönnen där man sitter med utsträckta ben och gungar högt medan svalorna leker ovanför. Sommarmorgon är himmel blå och allt är möjligt om man bara vill. Det är sommarmorgon. Allt annat är nåt helt annat.
Småbitar
Helgen är en jobbhelg. Är väl okej om det inte vore för att man missar ett och annat. Saker och ting har en tendens att ske på helgen och speciellt om man jobbar. Som i går till exempel. En hel busslast människor från min gamla hemstad passerade stan och en av passagerarna var min kusin. De var ute på en trädgårdsresa och hade besökt diverse trädgårdar hela dan men kvällen och natten skulle tillbringas i denna stad. Jag hade gärna åkt till samma trädgård och sedan hunnit hänga lite med Kusinen efter deras inbokade middag på hotellet. Men ja, jag jobbade. Kompenserade pyttelite med att svänga förbi hotellet på hemvägen i morse. Vi hann ses en stund i alla fall, innan de skulle vidare med bussen. Lite speciellt att stå mitt bland ens gamla hemlands språkbruk en morgon efter jobbet.
Värmen har haft oss som gisslan sedan dan före midsommar. Tydligen hade vi tropisk natt under den perioden med en nattlig temperatur på över tjugo grader. Nåt som vanligtvis inträffar i juli men knappast i juni. Somliga av oss klagar över värmen, andra klagar över oss som klagar. Säger att vi ska hålla tyst och njuta för vintern har varit lång. Jag säger att jag klagar väl om jag vill eftersom jag inte tycker om den här typen av värme. Alltså inte njuter ett dugg, bara tar mig igenom. Nu ska vi tydligen få en kallare period med mycket regn och åska. Då klagar dom som njuter av värmen så nu kanske jag kan klaga på dem?
På tal om att klaga så har vår tids klagomur Internet fullt upp med att klaga på en röd fluffig klänning som syntes på teve i veckan. Stylisten borde avskedas och personen i klänningen tycks inte ha nåt att säga till om. Att hon själv kanske gillade sin klänning är inte ett alternativ för klagarna. För enligt dem var den ful, katastrof, anskrämlig och liknade allt möjligt dom kan komma på för att håna den och ja. Typ badmössa. En klänning liksom. Tänk att ett tygstycke kan uppröra så. Speciellt kvinnor är upprörda och håller sig knappast från att uttrycka sin åsikt. Precis. SIN åsikt. Och därmed har alla som gillade fluffet automatiskt fel. Så meningslöst. Vad du än må tycka, kanske du kan låta bli att vräka ut det i diverse kommentarsfält. Säg det bara högt för dig själv hemma i soffan så känns det kanske bättre sen.
Nån vill ge mig färdiglagad mat i kväll. Jajjamen, välkommet, det tackar jag för. Speciellt mellan två jobb som denna lördag är. Jag ska vara tillbaka på jobbet i morgonbitti. I mitt jobb servar jag en annan person mest hela tiden. Vill någon serva mig däremellan är inte jag den som säger nej. Jag får mat och jag slipper laga den och sällskapet är dessutom trevligt.
Finns det nåt mer irriterande än när något slår emot inne i diskmaskinen. Ett envist rytmiskt dunkande mitt i diskningen. Nåt står knasigt och slår i varann eller den där vingen som far omkring med vattnet. Så man öppnar, släpper ut all ånga och försöker med immiga glasögon lokalisera detta något. Rättar förhoppningsfullt till nån grej, stänger luckan och diskmaskinen suckar igång igen och det är tyst … ett par sekunder, sen dunkar allt igång lika taktfast igen.
Just ja, i morgon missar jag också! Då jobbar jag hela dan medan det pågår ett trevligt trädgårdsevent som heter tusen trädgårdar och det bjuds in till öppet hus i en del privata trädgårdar. Man får trampa runt och titta på deras blommor och hur de löst saker och ting och bli inspirerad till sin egen trädgård. Sist det var åkte jag och ett par kompisar runt och häpnade över flera vackra trädgårdar i närområdet. Hade velat göra om det. Men jag jobbar då. Får nöja mig med att se bilderna på Instagram istället.
Det är två veckor kvar till semestern. För min del fick den gärna börja omedelbart. Jag har några extra pass förutom mina egna att klara av och lite kontorsjobb därtill. Jag har slut på ork och vill bara få ta det lugn och strosa in i varje dag som den kommer till mig. För att det ska kännas bättre gjorde jag en lista över allt som ska jobbas i mobilen och stryker över så fort nåt är avklarat. Då känns det inte fullt lika avlägset till den där måndagsmorgonen när jag ska kliva av ännu ett helgjobb och rusa ut i semester. Men som sagt, det fick gärna var nu på måndag.
Viktigt vetande
Nuförtiden när man undrar något är det snabbt upp med mobilen för att få svaret på nätet. Allt finns där. precis vad du vill. Sökmotorn hittar genast en uppsjö av svarsalternativ och det är bara att läsa igenom och ta till sig all information. Ibland undrar jag om man lär sig nåt också eller om det bara är lika snabbt ur minnet eftersom man ändå kan leta upp svaret lika fort igen om det skulle behövas.
Tänk tiden innan denna sökfunktion. I de flesta hem fanns det då säkert en uppslagsbok eller ett helt uppslagsverk att bläddra fram all information ur. De hette nåt i stil med Fakta, Focus, Data eller rent av Nationalencyklopedin. Tjocka böcker bundna i fina pärmar med ett visst alfabetiskt spann inombords. För att täcka upp hela alfabetet behövdes det många böcker, alla till utseendet likadana, förutom bokstavsangivelsen på ryggen.
Jag minns att mamma och pappa vid nåt skede typ månadsprenumererade på lexikon. Det kom försäljare i uppslagsverk och knackade på dörren. Med sina visningsexemplar i en rejäl portfölj. Tryckte på emotionella knappar som att barnen behövde detta för att kunna prestera bra i skolan. Där skulle vi vetgiriga barn kunna slå upp allt från stenåldern till månlandningen, till olika djurarter och växter eller orden och dess betydelse och böjning. Säkert var det just det argumentet som fick mamma och pappa att skriva på avtalet på detta svindyra uppslagsverk. Första boken fick man givetvis gratis eller till halva priset kanske. Men resterande kostade desto mer och jag minns en del suckar över dessa böcker med tillhörande räkning innan verket slutligen var komplett. Det tog sin tid. Sedan stod det prydligt uppradat i vardagsrummets stora sektionsbokhylla. Bland prydnadssaker i porslin och alla inramade porträtt och bröllopsfoton som släkten bidragit till.
Slog vi någonsin i dessa uppslagsböcker? Drog med fingret längs bokryggarna för att leta upp rätt alfabetiska spann och vinkla ut den tunga boken för att ta med den till läxhörnan och bläddra. Jag tvivlar. Kanske nån gång. Kanske bläddrade jag lite på måfå, kanske hittade jag verkligen en del svar i dem när jag behövde. Jag minns inte. Däremot minns jag att dom med sin tyngd var bra till annat. Pressa blommor till exempel. Eller släta ut nån teckning som skrynklat sig av vattenfärgen. Ner med böckerna i en hög på golvet över det som skulle tryckas till eller slätas ut och det blev rejält tillplattat. Pappa var nog den som använde böckerna för det dom var tänkta till allra mest, när han löste avancerade korsord och kört fast på vågrätt sju eller nåt. Men han grubblade länge själv innan han hämtade en bok för att kolla upp någon grekisk gud eller liknande.
Jag har ännu idag ett litet och numera föråldrat uppslagsverk i rött skinnband som står och tar plats i bokhyllan. Som jag samlat ihop till själv, för det skulle man ju göra. Ett uppslagsverk skulle man ha. Ifall man behövde slå upp nåt. Slog inte upp speciellt mycket i dem heller. Rör dem endast när jag dammar numera, men förmår mig ändå inte att göra mig av med dem. Jag har också ett vackert gammalt uppslagsverk med bara sex böcker som jag köpt på loppis bara för att de var så fina. Svarta pärmar med ett präglat sirligt mönster och det ser ut att ha varit guldkantat i de samlade sidorna mellan dessa pärmar. Informationen i dem är långtifrån aktuell men de är fina att använda i inredningen. Ställa iordning med något annat som ett stilleben på en hylla eller ett bord. Var antagligen aldrig tänkta att användas till prydnad. Men tiderna förändras och resande försäljare i uppslagsverk var sannerligen ett yrke som dog ut med utvecklingen. För då kunde man beställa sina böcker med posten. Det var så jag samlade mina små röda, via bokklubben som skickade ett bokpaket i månaden. Ett nytt tillskott till detta lexikon och en roman eller två brukade paketet innehålla. Alltså blev det ett ett samlat uppslagsverk. Samlade till och med ihop ett som hette nöjeslexikon med ett flertal böcker. Står där lika oanvänt det. Det är helt enkelt Internet som gäller.
Bröllopsdag nummer granit
Ja en sån blev det idag. Vet inte vem som har rott ihop det här med alla olika ämnen för bröllopsdagarna men vi är tydligen bergfasta numera. Stabila som granit, så läge ingen spränger … och det ska vi hoppas att ingen gör. Vart tar åren vägen brukar vara en populär kommentar så fort ett nytt år plussas till alla tidigare år. Trettiotvå liksom. Jag häpnar nog mest över det själv egentligen. Hur åren ändå gått.
Vi tyckte ändå vi skulle fira med lite god mat. Valde samma restaurang som förra året. På vägen dit åkte vi förbi åren som gått … Ett ungt par, väldigt unga, gick och höll hand och såg förälskade ut längs gångbanan intill vägen. Väldigt unga tänkte jag och insåg strax att ja, de var antagligen i samma unga ålder som jag och Maken när vi började träffas. Perspektiv liksom.
Tänk om vi hade kunnat se så långt i framtiden då. Ungefär fyrtiotre år fram … först åren ihop som ogifta och sedan dessa år som gifta. De där unga tu på gångbanan hade svimmat av förfäran om man hade lagt fram det för dem.
Ja, ja. Man får gilla läget. Maten var god, vi åt och njöt och åkte sedan nöjda hem till vår blommande altan och tog efterrätten där. Som vi handlade på hemvägen. Maken valde glass och persikohalvor … dom från burk ska han ha. Själv valde jag en blåbärspaj som låg färdig i frysdisken. Det är avancerad matlagning vid den här åldern 😀 Det räcker bra som firande för vår del. Arbetsdag i morgon igen och då klafsar vi in på vårt trettiotredje år som tydligen är lika stenbelagt det. Men gnejs-firandet tar vi när det kommer. Just nu har vi nog med graniten.
Svengelska
Engelskan har stort inflytande över vårt språkbruk, mer än någonsin. Av någon anledning verkar det vara bättre att slänga in engelska uttryck än att använda sig av det svenska alternativet. Och en hel del har helt enkelt passats in i språket rätt av utan att ens försöka hitta en lämplig översättning. Engelskan tycks liksom finare, mer outstanding, smartare och fränare? Antingen uttalas orden med försvenskat uttal eller med snudd på överdrivet amerikanskt uttal. (Eller vad man tror är amerikanskt uttal.) Ibland är det bara enstaka ord, ibland hela meningar som man struntar i att översätt eller rent av översätter till engelska för att det ska låta lite catchy. Visst, svenskan är rena ihopbakslånet av en gång främmande låneord och de flesta kan ändå engelska väldigt bra numera.
Jag tänker inte ge mig in i någon random analys av detta fenomen eller pusha för mina kloka slutsatser. Konstaterar bara lite off the record att det är större risk att vi blir engelsktalande i framtiden än arabisktalande som somliga foliehattar påstår. Efter att ha sett ett reality-program i år på teve känns det inte som nåt understatement att engelskan är den yngre generationens andra hand liksom. För de pratade engelska i var och varannan mening som om de inte kunde välja vilket språk de skulle ta. Typ, den där tävlingen ska jag vinna så you go girl och you got this. Och det var let´s go och bring it on och andra peppiga grejer, för de var ju ett team som ville ha en fight när det blev tävling. Vissa hade mer engelska i språkbruket än svenska, så svenskar de var.
Det vimlar av engelska ord och uttryck som lagts in i det svenska så att de blivit vardagliga och välanvända och knappast behöver nån research för att förstås. Ingen blir längre speciellt confused när nån har en svengelsk approach. Svarta tavlan är utbytt mot en whitboard och är det nåt som inte fungerar behöver vi knappast hjälp. När man kan få support. Det där som behöver skrivas ut använder vi en printer till och e-posten har glömts helt, nu mailar vi bara och glöm inte att göra en back-up av det viktigaste.
För att ta sig an livet behöver man kanske vara en hashtag gambler eller åtminstone få en hint om vad man ska ha för image. Få input av någon hajpad influencer som har rätt look för att slippa vara nån loser i fel outfit.
Folk tar inte längre bara en snabb promenad, de powerwalkar för att bli lite tight i kroppen. Och blir man alltför trött av det är det skönt med en powernap eftersom det tydligen ger mycket mer än en traditionell svensk vila. Så man slipper få nån backlash i träningen, kör allt på power bara. Mellan varven kan ha lite mer mindfulness för att stressa av.
Alla som tar en selfie med mobilen efter träningen hoppas kanske att just de är hottast så att de kan bli likeade och kan gå all in och connecta med nån cool bodybilder. Nån som är allround och classy och dricker gott vin från flaska istället för bag in box på den fösta daten utan att fejka sin kunskap. Skulle det gå åt fanders och man råkat träffa ett riktigt freak kanske man skriker fu… you och go to he … sedan man alltid snacka med en livscoach och få lite consulting i svåra livsfrågor. Slipper sitta ensam hemma helt lost.
Nu kunde man ju tro att jag bara ägnat mig åt att översätta ett gäng ord och att hela texten är fake news men allt det där är faktiskt bara ett fåtal engelska ord som används vardagligt. Som om de ingick i akademiens blå ordlista numera. Om nu nån är ett fan av den längre. Faktum är att den där akademin är lite outlaw med behov av comeback eller en bättre controller eller ett nytt management … kanske rent av en defibrillator som skakar nytt liv i dem.
Kanske kunde man göra en cover på ordlistan med highlights från den förra och en ny keynote med lite cred och feedback till helpdesk för know-how. Ett bra koncept kanske skulle vara att skicka med den som giveaway i nån goodibag. Givetvis med någon snygg layout och med en limiterad upplaga som bara kan beställas on demand. Sen kan dom ju skicka ut en pressrelease och ordna ett releaseparty med gott snacks och smoothies.
Hela det här inlägget kanske bara är ett statement utan twist eller bara för att som någon rookie i språkanalys försöka styla med massa ord … eller så är det helt enkelt bara spam. Eller så kallar vi det urban exploration.
Om du orkat läsa ända hit kan du kommentera med valfri smiley och mansplaina hur det egentligen ligger till. Eller låt det bara passera som ännu ett mainstream inlägg på webben. 😉
Bildberoende
Mobilen har gjort mig bildberoende. Kanske ingen allvarlig sort av beroende men ändå. Att ständigt ha tillgång till en kamera bråkar med sinnesnärvaron. Istället för att kanske stanna upp och njuta av det jag ser, verkligen se det, tänker jag bara på vilken bra bild det kan bli. Fjärilen på stäppsalvian, humlan i rosen, katterna med sitt. Alla vackra blommor som slår ut en efter en, eller fina saker mot en bra bakgrund eller i ett fint ljus. Jag bara måste ta en bild eller fler. Oftast fler än den enda.
Maken och jag äger varsin fin systemkamera men båda står i ett skåp och oanvänds. Däremot är minnet i mobilen fyllt till bristning av bilder som ingen kommer att få se. Någon enstaka hamnar på Instagram, resten bara är där i mobilmagen. Likaså i molnet som lagrar mina filer när mobilen behöver få mer utrymme. Även i datorn tycks jag ha lastat ut mobilbilder. Säkert på nån hårddisk och usb-minne också. Fullt med mobilbilder från olika år överallt. Till vilken nytta?
Och ändå fortsätter jag. Kan inte låta bli att ta ännu en bild på katten intill mig. Eller årets alla bilder på samma blommor i trädgården som förra året i trädgården. Och året innan och året före det. Allt måste dokumenteras i bild. Oklart för vem. Det är sällan jag själv går tillbaks och tittar igenom gamla mobilbilder. Än mindre visar dem för andra. De bara lagras och lagras. Jag tar nya och funderar över minneskort i mobilen för att få plats med ännu fler.
Visst, i vissa sammanhang, olika händelser i livet vill så klart dokumenteras. För att minnas, för att visa nån som inte var med eller nåt. Men resten. Jag är alldeles för dålig på att titta igenom galleriet och vraka bort onödiga bilder som tagits för stunden och är värdelösa senare. Eller dubletterna, tripletterna som jag tog för att få rätta vinkeln, ljuset, stilen. Allt bara ligger där.
Kanske borde jag få hjälp. Typ anonyma mobilfotografer eller nåt. Och jag är långt ifrån ensam i den samtalscirkeln i så fall. Jag kanske tar bilder på allt runtomkring mig, andra har lika många bilder bara på sig själva. Det står en tjej i varje busshållplats på mornarna med kameran riktad mot sig själv. Vad gör de med alla sina fejsbilder? Vad gör alla med sina bilder?
Denna mobil är fastsatt i våra händer och den gör antagligen mer i smyg än vad vi gör medvetet. Visst är det bra och praktiskt men är det nödvändigt och hur kommer man ur skärmen och in i verkligheten? Det är sånt man kan grubbla på … men vänta … kolla hur solen belyser den där blomman nu … jag ska bara ta en bild …
Midsommarhelg
För ovanlighetens skull är det sommarväder på midsommar. Ofta är det en kall, regnig eller blåsig historia. Med besvikelse i sommarklännningarna och regn i sillburkarna. I år blev midsommaraftonen alltför varm, för min smak i alla fall. Det lär ska ha varit kring trettio grader. Fanns ingen anledning att betvivla det eftersom det var för varmt. Jag gick in. Jag gick ända ner i källaren. Lade mig i en sval säng och kände hur hela kroppen och sinnet bara andades ut och sjönk in i svalkan. Om man har gjort den grejen en varm dag är det lika bra att stanna ett tag för att bli helt avsvalkad. Jag somnade och vaknade av att jag frös. Underbar känsla.
Märkligt det där med temperaturer. Hur olika de påverkar oss. Andra fasar för att känna sig det minsta frusen och längtar efter massa värme. Jag fryser hellre än att jag är för varm och har sällan problem med att vara kall eller vistas i kyla. Värme däremot, det gör mig trött, irriterad och arg tillslut. När det är varmt överallt finns det liksom inget mer att göra. Om det är kallt kan man klä på sig mer, dra en filt över sig, leta upp ett par raggsockar. Men värmen är envåldshärskaren som dömer dig till helvetet. Nåja, visst överdriver jag men snudd på så känns det. Och prognosen för dagen och den kommande veckan ser lika varm ut den. Hörde du sucken? Den var min.
Hursomhelst, igår må alla värmeälskande folk ha fått en midsommarafton som de inte behövde klaga över. Jag gick ut framåt kvällen igen, när det börjat svalka av något. Katterna kom fram ur sina svalkande gömslen under täta buskar och blommorna sträckte återigen på sig. Jag satte mig med en bok under markisen, intill den starkt doftande rosbusken. Visst låter det extra idylliskt? Men det var diverse festligheter runtomkring oss och det spelades kass musik på hög volym från ett håll och en ivrig fotbollsmatch pågick under rop och skrik från ett annat håll och snapsvisesång från ett tredje håll. Aningen svårt med en stillsam läsaraktivitet i allt det.
Just stillsam är väl knappast förknippat med midsommarfirandet så där rent allmänt. Då ska det vara fest och tjo och tjim och ny klänning och krans i håret och ett bord överfyllt av mat man måste ha.
Vi valde ändå stillsam. Eftersom man får välja själv. Maken försvann in i garaget efter morgonkaffet där han grejade med sitt i godan ro. Jag drog fram med vattenslang och gav rabatterna en möjlighet att klara dagen. Satt sedan med min bok i en morgonsval paviljong. Åt sillfrukost och tog en … ja okej då … två snapsar till fast det bara var förmiddag. Läste lite till. Det blev sill och potatis även till lunch som sig bör. Fast en enkel variant utan en massa onödiga tillbehör. Lite sill och lax och dopp i kopp, mer behövs inte för mig. Middagen gjordes också enkel. Stekte lite kött och drog ihop en kall potatissallad. Hade aldrig orkat ställa mig vid någon grill i värmen (som jag aldrig orkar annars heller) och ingen av oss hade lust med någon avancerad festmiddag. Men potatissalladen blev jättegod och köttet smakade lika bra från stekpannan.
I min smak en alldeles lagom midsommarafton med lugn och ro … nåja … och vi väntade inte ens in natten ute. Gick och lade oss i svalkan och stängde dörren om grannarnas festligheter. Det är då för väl att alla får göra på sitt vis. 😀 Nu är midsommardagsmorgonen väldigt tystlåten. Endast fågelkvitter och humlesurr. Och klangen från vindspelen eftersom det blåser en del. Maken är tillbaka i garaget och jag behöver nog vattna lite även idag. Vi samlar kraft för ännu en varm dag.
Att skaffa pass tycks få förunnat
Det sägs råda passkaos i detta land. Att komma över en tid för att få förnya eller göra sig ett pass är lika lätt som att hitta guld uppenbarligen. Det är lång … med betoning på ååå … väntan för att 1: få komma in hos polismyndigheten i detta ärende och 2: att kunna hämta ut nämnda pass när det är klart. Chansen att hinna få ett pass innan en spontan resa eller sista minuten resa är i klass med att få möjlighet att åka till månen. Allt det här gjorde att människor med känsla för chanser att tjäna skumma pengar började boka massa tider för passtillverkning och sålde sedan tiderna på nätet. Tills myndigheterna satte stopp för dylika affärer och gjorde det omöjligt att tidsboka för annat än sitt eget bruk. Men några hann tjäna en hacka.
Passkaoset har knappast bekommit mig det minsta. Jag är ingen … och nu säger jag det tyst eftersom det får folk att förskräckt dra efter luft … resare. Jag vill inte resa. Jag vill ingenstans och jag längtar inte efter nån plats eller nåt väder jag absolut måste få åka till.
Men det är ju så kul … med betoning på uu … utbrister folk att resa och uppleva saker och se världen och dumförklarar mig med alla medel för min vilja. Jaha, se vadå, en strand och ett hotell? Nej det är helt enkelt inte min grej, inget för mig. Åk ni, jag dumförklarar inte er för att ni vill resa. (Jo kanske lite i vissa fall)
Hursomhelst. Jag behöver inget pass. Men Dottern behövde ett och därmed blev även jag inblandad till viss del.
Att få en tid för att göra pass där hon bor nu visade sig ge henne en väntetid på över ett halvår! Innan hon ens skulle bli insläppt hos polisen alltså. Man kan bara ana sammanlagda väntetid innan hon slutligen skulle stå med detta bevis för sin person i handen. Att göra pass i vår hemstad minskade väntetiden till endast tre månader. Fortfarande helt galet. Alltså började hon leta tider i angränsande städer och fann en snar tid i en grannstad här, ungefär en och en halvtimme bort från oss. Den bokade hon och vi fick alltså sätta oss i bilen och ta en tur nu när hon kommit hem för en veckas midsommarsemester. Maken och jag följde med båda två för att hinna umgås med henne lite extra. Det är många som rycker in henne när hon är hemma på en liten vecka.
Vi hittade snabbt detta främmande poliskontor som ändå tycks ha en fungerade planering för sin passverksamhet. (Eller så bor det en massa såna som mig i den stan). Vi hade en halvtimme tillgodo och dörren var låst, man släpptes in manuellt några åt gången. Det var knappt nån kö heller. Vi strosade iväg en bit längs gågatan. Där fick jag syn på en skylt som pekade mot en öppen dörr i grannhuset till polisstationen. Drop-in vaccinering stod det. Men! Alltså!
Förutom att fixa pass har det visat sig svårt och tillräckligt krångligt för att strunta i att få ta sin tredje dos covidvaccin i hennes nya hemstad. Hur jag än tjatat har det inte blivit gjort för antingen gick det inte att boka tid eller så var kön tusen år lång om det ordnades drop-in. Så nej, jag tänker inte stå där mamma.
Men här var vi plötsligt med en havtimme att slå ihjäl och ett erbjudande om vaccin och en kö på endast två pers. Hon ställde sig där. Försvann strax in genom dörren och dröjde.
Maken och jag slog oss ner på en bänk i skuggan med våra mobiler i lugn väntan. Det verkade överlag vara en lugn del av stan för det var knappt någon som passerade oss ens.
Tjugo minuter senare kom Dottern ut med dos tre i systemet och ett litet plåster över stickmärket. Precis i lagom tid för att strax bli insläppt hos polisen i grannhuset och kom snart även därifrån i uträttat ärende. Alltså maken till väl utnyttjad väntetid har jag nog aldrig varit med om. Eller ett så synnerligen oplanerat sammanträffande. Bara det var värt bilresan. Hon är nu rustad för en eventuell resa så småningom. Det är fortfarande rätt lång väntetid på att få hem det där passet men det är i alla fall på gång. Därtill boostad med dos tre. Just det är jag mest nöjd över.
SILEO 