Aktivitetsfylld lördag

Hela lördagen gick åt till förberedelser.
Jag var inte delaktig i något av det egentligen. Kokade lite kaffe till alla vid nån tidpunkt, det var allt.
Garaget skulle förvandlas till en tillfällig musikscen för kvällen och det skulle livestreamas på musikernas Facebooksida. Sångerskan var på besök nån vecka tidigare och tittade in i röran som garaget innehöll då. Ändå valde hon att köra på. Imponerad av det alltså. Jag hade sprungit därifrån. Men hon såg nån potential trots allt. Och visst, det är ett rätt så coolt garage … när det är ordning.
Maken och jag städade i flera timmar så det blev ordning. Musikerna förberedde på sitt håll och hörde av sig med diverse frågor lite då och då. Som styrkan på vårt wifi och andra slags tekniska frågor rörande detta som vi fick leta i papper för att kunna svara på.
Lördagen kom och med den ett gäng musiker som snabbt fyllde garaget med sina grejer. Maken hjälpte till med allt det där. Jag hade andra åtaganden.

Dottern skulle denna lördag vara bröllopsfotograf till en barndomsvän. Han hade anlitat henne för sitt bröllop redan förra året. En viss pandemi satte stopp för det och brudparet valde att skjuta upp sitt bröllop till i år. Alla hade hoppats på att det skulle vara över då. Alla vet nu att det inte är över än. Men de ville ändå inte vänta längre utan valde att gifta sig med de stränga restriktioner som råder.
Endast åtta personer fick delta i kyrkan. Inklusive brudparet själva. Den kvoten blev alltså snabbt fylld med två par föräldrar och varsitt syskon. Präst, kantor och fotograf räknades som personal. Sen var det stopp. Övriga gratulanter fick vänta utanför kyrkan och får se vigseln på film senare. Ingen fest heller, utan ett litet fika för dessa närmaste efteråt.
Lördagen kom med regn och rusk. Inte vad ett förväntansfullt brudpar och en fotograf helst vill ha. Jag hämtade FotografDottern och hennes utrustning ganska tidigt. Vi skaffade oss först lite frukost, eller brunch nästan. Det var en rejäl räksmörgås. Sedan skjutsade jag henne till mötesplatsen där en nervös Brudgum mötte upp henne. Bruden skulle anlända en stund senare och då skulle en drös brudfoton tas. Men då hade jag redan åkt hem igen. Och då hade himlen förtjänstfullt nog tagit paus med regnandet. Bara lite smått duggande en kort stund under hela fotograferingen.

I garaget hemma bankades det upp belysning och stängdes för fönster och testades streamning och instrument kopplades och ljud testades och allt vad som nu pågick där. Jag lät dem hållas. Det var ingen av dem som behövde mig. Istället satt jag och läste lite i godan ro. Hade det inte varit för detta med vädret hade jag nog varit ute i trädgården istället. Men där var det inte det minsta trivsamt. Inne var det inte det minsta tyst av allt övande i garaget. Jag gav upp läsningen ganska snabbt.

Dotter hörde av sig framåt seneftermiddagen och ville bli hämtad. Vi åkte hem en stund och kollade läget i garaget. (givetvis kände hon nån av musikerna som stått framför hennes kamera när hon varit rockfotograf) Men sen behövde hon hem till sig för att redigera ett första urval av bröllopsbilderna. På vägen handlade vi sushi som det var extremt lång väntetid på och åt den medan bilderna laddades in.
Att vara mamma till fotografen har sina fördelar. Jag får oftast se bilderna först. Och eftersom jag också givetvis känner Brudgummen sen han var liten kille var det extra roligt.
Det var ett lyckligt, glatt och fint brudpar på bilderna. Många skratt och många pussar. Dottern hade fångat dem på ett fint sätt. Även om det kändes bra konstigt att se bilderna från vigseln i den i stort sätt tomma kyrkan. Men, det verkade inte störa Brudparet. De var lika lyckliga ändå.

Jag tittade in lite på livestreamen hemifrån garaget via mobilen medan Dottern satt med sin bildredigering. Konstigt att se ett musikframträdande hemifrån sitt eget garage alltså. Rätt många var det som satt hemma vid sina datorer/telefoner/plattor och tittade på konserten kunde jag se och det strömmade in kommentarer och hyllningar.
När jag kom hem var konserten slut och musikerna höll redan på att bära sina grejer till bilen och städa undan efter sig i garaget. Nöjda över sin spelning och val av spelplats verkade det som.
Själv var jag mest nöjd över att det återigen var tyst i huset. Kvällen var nästan slut, men jag tog en sängfösarwhisky och vi tittade på veckans avsnitt av Blacklist. Sen blev det godnatt efter en innehållsrik dag.

En sån dag

Du vet. När man går ut i våren en relativt tidig morgon. Arbetsveckan är klar. Helgen är därute med våren. Himlen är blå, solen har precis börjat värma så jackan kan hänga över armen bara och fåglarna är lika lätta i sinnet som man är själv.
Björkarna har precis vecklat ut sina blad, det doftar av växtlighet och nästan sommar och stegen är lätta.
En sån morgon.
Det var det i morse när jag gick från jobbet. Och när jag kom hem gick jag direkt ut med kaffekoppen som Maken serverade. Eftersom dagen är av röd art var han ledig och hemma med kaffekokningen tills jag kom från jobbet. Vi satte oss med solen bakom den skira björken och bara tog in dagen.
Sen blev det mer aktivitet. Maken hade nåt att fixa med bilen. Själv bytte jag om och började skrapa bänklocken på altanen. De har slitits av väder och vind ett par år och behövde fräshas upp med ny färg. Eftersom dagen varit varm hann jag måla två varv och nu är det fina igen.
Därtill pysslade jag med lite blommor. Tog fram de övervintrade pelargonerna och bar ut lite plantor som stått inne och grott från frö. Nu behöver de bli uteväxter och jag hoppas natten håller sig varm som utlovat.
Tyvärr verkar vi bara få en sån här dag. I morgon ska det vara mulet igen, med hot om regn framåt lördag och i princip hela veckan framåt nästa helg. Sånt är trist när altanen är nymålad och fin och bara vill inredas. Men det får vänta.
Jag hann med lite slappläge ute också. Men nu har jag fått nog och gått in. Även om jag antar att kvällen är hur skön som helst därute. Men nu är jag trött.

När jag har en så här tjusig walk in closet …

Så är det nästa så att jag vill flytta in där. Det är inte stort. Men det är klart. Det är fräscht och en otrolig skillnad på förr och nu. Förr ja. Jag var så trött på eländet att jag glömde ta bilder innan jag öste ut allt. Men tänk ett betonggrått golv. För att det var betong helt enkelt. Väggarna var målade i nån ljust beige nyans. Ett system av hyllor med med klädstång under. En rasslig byrå, en rasslig hylla och så vidare. Ett hopplock av överblivet. Och kläderna öppet på galgar så att allt jämt kändes dammigt. Hur ofta jag än städade.
Förutom kläderna förvarar jag även mina smycken i detta utrymme. Ja, jag är en korp eller nåt. Älskar smycken och gillar allt som glittrar. Har massor och kan inte göra mig av med nåt. Förvarade dem i diverse små lådhurtsar och askar och skrin. Men det blev dammigt ändå. Som damm letar sig in alltså.
Nu är det annat! Golvet är inte längre ett ojämt och iskallt betongolv. Det är träbeklätt. Kläderna är instängda i skåp. Smyckena är instängda i vitrinskåp.Två vitrinskåp … ja jag vet. Galet. Men jag älskar dem.
Och nu kan de få synas genom glas. Och jag kan njuta av dem och hitta lätt det jag vill ha.
Pigtittaren och det lilla bordet som har förvaring i små fack under borsskivan när man lyfter den som ett lock har jag haft därinne förut också. Men de kommer mer till sin rätt nu. Båda är minnen av Makens Mormor.
Bordet, som också innehåller en speldosa (som inte vill längre) köpte hon på en Italienresa har jag hört. Pigtittaren köpte hon på en antikaffär en gång när vi var med. Kul att ha dem båda och givetvis är det smycken i de små lådorna till pigtittaren och i facken under bordslocket. Vad annars?
Väggvitrinen fyndade jag på loppis för 40 kronor! Det saknade hyllor men det fixade Maken såklart nya av ett par gamla glasskivor vi hade hemma i gömmorna. Ramen målade jag lite slarvigt med en metallisk färg och limmade på mängder med trasiga och ratade smycken. Ett bevis på att jag inte ens kan skiljas från trasigt eller mindre vackra smycken. De hamnar i nån ask utifallatt. Den som sparar har. Nu kom en del av detta till användning på ett lite galet sätt.
Ny lampa blev det också, en med bling såklart. Och en ny liten rundel till matta. Och några krokar på väggen, för hur ordningssamt det än är där inne just nu kan jag inte inbilla ens mig själv att jag kommer att hänga in allt ordentligt varje kväll. Så är det bara.
Spackel, färg och golv hade vi redan på spar hemma. Lika med vitrinskåpet intill byrån. Köpte bara bflytspackel för att jämna ut golvet innan det kläddes och så klädskåp och byrå då förstås. De är helt nya.
Maken har fått slita för min skull med detta. Flytspackla och lägga golv. Bygga ihop möbler och få upp saker på betongväggen och att hänga lampan var ingen lek det heller med allt som kan trassla i ett gammalt hus. Tömde, målade och planerade och flyttade in gjorde jag själv.
Nu är allt klart och en stunds vilopaus. Tills virket anländer …

Helgen har ramlat på

De går så fort, dessa efterlängtade helger. Jag som i regel får helg redan på torsdagsmorgonen och därmed har en extra dag tycker ändå att det plötsligt är söndagkväll innan jag hinner reagera.
Vi hann ändå med mycket den här helgen.
Under lördagsförmiddagen hjälpte jag Maken att städa garaget. Det var välbehövligt och nödvändigt både för egen del men också för andras del. Till helgen ska det bli en slags musikvideoinspeling där, när nåt band drar in med sina grejer. De ville ha ett coolt garage att filma i och jo, det kan Makens garage lätt kallas. Men … efter en sommar med diverse projekt och en höst och vinter med diverse projekt så hade det liksom slammat igen. Maken är inte den där sorten som har var sak där den ska och noggrannt återställer efter använding. Han är mer en impulstyp som hittar i röran och lämnar efter sig där det finns plats. (snygg omskrivning för slarvig 🙂 ) Imponerande nog minns han var grejen användes sist bättre än var den borde vara. Det blir också lätt så att diverse grejer ställs in i garaget i väntan på vidare transport till sopstationen eller vart det nu ska.
Jag är ingen pedantisk person heller, men jag är bra på organisation och att se lösningar i röran. Medan Maken står lite uppgiven och förvirrad och ser mest bara röran. Vi samarbetar bra! Det har vi alltid gjort. Och den som är bäst på området får vara den som styr. I garagestädningen är det jag som styr och ställer. Pekar in honom i nåt hörn och talar om vad han ska göra medan jag själv jobber i ett annat. Tills det är ordning och redan överallt. Det tog oss några timmar men när vi lämnade garaget var det som om det var någon annans garage. Nu kan de filma hur mycket de vill därinne på lördag.
När söndagen kom hade garderobsgolvet äntligen torkat till en slät yta. Maken kröp därmed runt på alla fyra och lade golv på förmiddagen. Och golvlister. Det var ganska fort gjort eftersom det är ett litet fyrkantigt rum.
I dessa fall är det givetvis Maken som styr. Jag hantlangar, lyfter upp och håller i, flyttar undan, städar ihop och annat runtikringjobb.
På eftermiddagen tog vi oss an klädskåpet som hade levererats i tre tunga förpackningar. De låg staplade i garaget sen leverans och det enklaste var att öppna dem därinne och bära ner del för del istället för att böka ner hela förpackningen.
Stora möbler av den här arten rekommenderar DetStoraMöbelvaruhuset att man bygger ihop liggande. Det är alltså i den ordningen saker och ting är tänkta att skruvas och som visas i bygganvisningen. För vår del en omöjlighet. Inget utrymme utanför denna klädkammare är stort nog för ett liggande klädslåp och … det hade inte gått att få in i klädkammaren i sin helhet om det blev byggt utanför. Att bygga det liggande inne i sitt blivande hem var heller inget alternativ, för då hade det inte funnits plats att resa det upp.
Maken trollade kan jag säga! Han byggde ihop det stående, lätt vält, föst åt olika håll för varje del och kröp slutligen under det medan vi fått ner det lutat mot väggen, för att fästa skruvarna som skulle göra det stadigt. Bakstycket fick han spika på stående medan jag höll i.
Det var ett bökigt, krångligt, ansträngande jobb som tog längre tid än att lägga golvet. Men! Nu står det på plats och jag kunde ta mig an det under kvällen.
Det behövs ännu en byrå som fortfarande ligger i lösa delar i sina platta kartonger och lite annat som ska in men det tar vi ikväll.
Ja, i den stilen ramlar en helg lätt på. Nu är det måndag igen och en hel del ska den här veckan innehålla innan det kommer en ny helg.

Ruskigt kallt

Det är som ingen riktigt vilja i den här våren. Den känns håglös och likgiltig mest. Som att den skiter i det. Vem bryr sig liksom. Lite slarvigt uthängd sol men ingen vidare värme. Mitt i allt en snövarning i stället. Kallt och blåsigt däremot, det har den gott om. Genom fönstret kan det nästan tyckas vara varm och solig vår. Tills man går ut och känner att nej. Inte alls.
Därmed känns det också som att växtligheten ligger efter. Små stubbiga försök till tulpaner (de som inte rådjuren tagit) Förra året den här tiden blommade de för fullt redan i slutet av april.
Näe, så är det. Den har liksom inte nån ork våren. Undrar om den också är Covidtrött? Eller bara vill jävlas.
Jag går och väntar på lite värme av flera orsaker. För att katterna ska hållas ute om nätterna och låta mig sova. (Halv tre i natt var de lagom kul) Och för att de fasta bänkarna på altanen ska bli torra nog att skrapa och måla. Så att jag kan inreda altanen nångång. Men. Så länge denna temperatur råder, vem sjutton vill vistas på altanen egentligen?
Dessutom skulle jag vilja ha lite trivsam värme att trädgårdsarbeta i. Det finns en del att ta tag i nämligen.
Idag har vi haft blygsamma fyra grader, så pass liksom. Dessutom regn och en rejäl blåst. Katterna kallade mig korkad i morse när jag ville släppa ut dem (för andra gången sedan 02.30 eftersom Maken släppt in dem igen när han gick upp) innan jag skulle till jobbet. Alla som blivit idiotförklarad av en katt vet precis hur det ser ut. De ratade den öppnade dörren och letade upp varsin varm sovplats inne istället.
Det ser inte mycket bättre ut de närmaste dagarna heller. Kanske, kanske en liten ljusning från lördag och framåt. Tja. Man får gilla läget. Det finns ju grejer att pyssla med inne.

Jamendåså

Efter att ha köat ute i blåsten ett tag, är vi visades på olika ”fållor” utifrån bokad tid och flyttades upp vartefter kön betades av, var jag så inne för registrering och vaccination. Allt flöt på supersmidigt och var väldigt välordnat. Ett löpande band utan någon som helst bugg. Idag serverades Moderna och efter dosen fick jag precis som alla andra sitta av en kvart i bakre delen av lokalen innan vi fick gå. För att ha lite koll på ev omedelbar reaktion. Där passade jag på att också boka tid för dos två som ska i om sex veckor. Nu har jag dos ett i systemet och dos två i kalendern. Det känns himla bra det här!

Givetvis fortsätter vi ändå att hålla avstånd och följer gällande rekommendationer.

aldrig har väl tiden gått så sakta en ledig dag

Klockan tre i natt skulle en katt släppas ut. Jag lyckades somna om efter det och vaknade strax före sju. Gick upp för att sätta i gång vattenkokaren till morgonkaffet men först kollade jag elvasjuttiosju.
Det är vårdguiden på nätet, där man själv kan ha koll på bokade vårdtider och annat. Nu hade jag inget sånt att kolla utan jag var enbart där för länken till ”just nu vaccineras följande grupper” För att än en gång kunna konstatera att nej, inte i dag heller …. men vänta nu … IDAG! Jag var tvungen att läsa om det igen, bokstav för bokstav. Där fanns äntligen en grupp som jag kan tillhöra. Inte på grund av ålder eller någon slags risk utan för att det äntligen var nån som kommit på att vi personliga assistenter måste få komma på tur.
Ja, hurra. Jag bokade givetvis omedelbart. Tog den första lediga tid som fanns att haffa. Eftermiddagen idag. Jag blev så ivrig att jag glömde kaffet en stund.
Hela dan har gått otroligt sakta och jag har lite rastlöst vankat omkring. Hånskrattade lite lätt åt sms-meddelandet från arbetsgivaren om att vi nu kunde boka tid för vaccin. Ha. Redan gjort för länge sen!
Lite otålig skulle jag kunne bekänna mig till att vara. När jag skjutsade Maken (för att han skulle slippa leta parkering) till hans vaccination förra veckan satt jag och tänkte, att aldrig förr har jag väl önskat mig äldre än jag är. Maken fyller sextio år i år och hamnade därmed på listan av personer som fick börja boka in sin vaccination. Han fick således sin första spruta i torsdags. Medan jag, ett helt år yngre, satt i bilen och var avundsjuk. Liksom jag var dan innan när jag följde personen jag jobbar med till sin första. Frågade då om de inte hade en att undvara till mig men icke. Min åldersgrupp skulle få vänta nån vecka till.
Så snacka om nöjd när jag kunde få in en träff redan idag tack vare yrkesgruppen.
Nån slags ljus i en lång och mörk tunnel är detta vaccinerande. Det blir till att forsätta hålla avstånd och idka hemmaliv ändå. Tills den andra dosen sitter som den ska. Men ja! Det blir enkelt. Att plötsligt ha någon slags datum att förhålla sig till. När någon slags umgänge med människor lite försiktigt kan återupptas. lagom till semestern.
Det känns nästan som att ha vunnit på nåt lotteri faktiskt. Typ eufori.
Snart så.

När maj har kommit

Tycks huset vara fyllt av planer på förbättring.
Jag kom igång med garderobsrenoveringen redan innan. En morgon bara bar jag ut grejerna och gjorde en tillfällig garderob i tvättstugan.
Sen beställde jag nya förvaringsmöbler från det stora möbelvaruhuset. I helgen monterade vi ner (läs: slog sönder) de som fanns därinne eftersom de var … inget att ha kvar.
I garaget finns alltid diverse färg kvar från andra projekt. Spackel fanns det också. Jag spacklade och målade, tre skogsgröna väggar och en vit. I kväll har Maken hällt ut en massa flytspackel över golvet eftersom det stått och varit ojämt i alla dessa år. Det byggdes till förråd på sextiotalet när ingen männsika hört talas om nån walk in closet. För att kunna lägga nytt golv istället för ett kallt och otrevligt betonggolv behöver det först rätas ut.
Har du en aning om hur länge ett flytande spackel ska torka? I en källare! När ens nya möbler anlänt och finns snillrikt förpackade i exakt lagom stora förpackningar i garaget. En hel evighet faktiskt. Typ jättelänge.
Jaja, vi är inte sysslolösa. För jag har också ställt till att vi ska bygga om trappan till huset och en hel trall på baksidan.
Husets trappa är av sten, för liten, aningen sned och allmänt tråkig. Nu blir det en större trätrappa istället. Att ställa många blommor på.
Och den där trallen ska hamna i ett soligt hörn på baksidan där jag gärna sitter så här tidigt på våren och senare kvällar under sommaren. Där brukar jag också stå med grillen och har fixat ett litet utekök därtill. Det känns helt enkelt fräschare med ett trägolv under istället för gräs. Alltså blir det utmärkt med en trall.
Virket är beställt och anländer nästa vecka. Innan dess bör garderoben bli klar. Vi har att göra. Bara det jäkla golvet torkar nångång.

Less och less och lite less

Av nån anledning som förmodligen handlar om det där med alltings jävlighet hade det snöat igen när jag var på jobbet i natt. Allt var vitt när jag kom ut för att ta mig hem.
Det tycks vara så att vädret inte alls gillar mig. Jag åker till jobbet i sol och ska ta mig därifrån i en massa snö. Och när jag sitter hemma och måste jobba vid datorn skiner vårvärmen ute och när jag jobbat klart för att kunna gå ut har allt gått i moln. Eller så är det karma. För att jag hävdar att jag inte är så förtjust i sol. Det är visserligen sant men det är ändå trivsammare att göra trädgårdsjobb i nåt slags nederbördsbefriat väder. Och det känns aningen lättare att vara tvungen att sitta inne med jobb när utevädret är nederbörd eller nåt annat otrevligt.
Just nu är allt precis tvärtom. De få dagarna vårlikt inträffar när jag måste jobba inne och nederbörden tar sig an mig när jag måste vara ute. Och snön envisas med att vräka ner sig just den dag jag ska från jobbet under morgontimmarna. När den lika gärna kunde passa på nån dag när jag är ledig. Så att jag fick stå i morgonrocken och raggsockarna och titta ut och tänka, ha, jag behöver inte gå ut idag. Men nej. Jag fick vackert pulsa iväg i snöyran om jag inte skulle stanna på jobbet i ledigheten.
Just nu är hela omvärlden alldeles vitbelagd. Ännu en gång denna månad. April ger oss verkligen vad vi förtjänar i år. Vi som bara längtar efter vår och värme. Till och med jag. Mest för att det kanske, kanske kunde innebära en lättnad i pandemiläget. Som det tycktes göra förra året när värmen anlände. För nu börjar det vara alldeles tillräckligt med alla dessa ohämmade vågor av smitta som försöker dränka oss. Det är knappt man hinner fantisera om nån bättring innan nästa släng med flathanden kommer. Som om nåt bara vill skrika HA, där fick ni!
Den ena vågen smittläge avlöser den andra. Därtill Vaccinet som ena dan är på väg men nej, stoppas i nästa andetag av nån biverkning eller nån försening. Som att vi sitter här i ett luftslott av förhoppningar och bara väntar på nån orimlig skatt eller befriande hjälte som äntligen kan lösa allt och släppa oss fria ut i våren.
Visst. En vacker dag. Jo. Säkert. Men jag vill att det ska vara en vacker dag nu! Ser du nu bilden av en liten flicka som med armarna i kors stampar hårt med ena foten i golvet? Ja precis så känns det.
Ibland behöver man vara barnsligt gnällig och misströstande och måla nån på väggen. Som nu. När snön yr omkring ute fast det ska vara vår och smittspridningen bara tycks öka fast den borde minska. Då är det lätt att tappa både sugen och gnistan och humöret och ja, allt som går att tappa.

Men faktiskt, det finns såklart ett slags ljus bland snömolnen. Det ser ut att klarna upp snart och sluta snöa, och det är varmt nog för att dagens snö ska smälta redan innan kvällen.
Maken får dessutom sin första spruta nästa vecka. Liksom personen jag är assistent åt. Själv får jag vänta till nästa gäng av belönade individer. Eftersom jag är ett år yngre än nuvarande utvalda grupp och för att all slags vårdpersonal därtill  pausats till förmån för andra.
Men ja, det känns tryggt att Maken ska få sitt, han träffar mer folk på jobbet än jag gör. Och det känns väldigt, väldigt tryggt att personen på jobbet som är av skör art och som vi klarat av att skydda helt så här långt nu snart får sin. Det får gärna vara nästa vecka redan nu.
Och jag hoppas det går fort med den nuvarande priogruppen så det snart är jag som får ett första stick i armen. För nu räcker det.
I tidningen läser jag om ilskna människor i vaccinationskön. Som är arga för att de inte får välja sin vaccinsort själva och hur tar ut ilskan på de stackars sköterskor som ska ge sprutan till dem. Jag skulle lätt kunna åka dit och vara lika arg men tvärtom. För att jag inte får nån spruta än! Kanske om jag åker dit och väntar kan jag då få en av dom som tjafsar istället? Vi kan byta! Jag tar den, och tjurskallen slipper. Win Win. 🙂
Så ja, nu räcker det. Men … jag är snart på tur jag också. Är bara snäppet efter nuvarande prioriterade individer. Ska banne mig köpa en flaska bubbel att ha på kylning tills det är dags.

Vårväder och vårsysslor

Igår kom de, Tranorna. Det är nåt märkligt med det där. I princip varje vår brukar jag lyckas få se dem, som om jag visste när det var dags. Bara komma ut på gården i helt andra ärenden och plötsligt hör jag bara skriken ovanför mig, tittar upp och där är de! Igår var det många, flög i två olika V formationer så det nästan blev ett dubbel-V av alltihop. Jag stod där med räfsan och såg dem passera. Hann allt få en bild också även om det bara ser ut som svarta prickar mot den blå himlen. Det kändes lite hoppingivande. Här kommer dom med våren liksom.
Idag har värmen omgivit oss med sol och temperaturen närmare tjugo. Så där så att jag vill börja arrangera sittplatser lite här och var. Jag släpade ut vattenslang och högtryckstvätt, klev i stövlarna och tog mig an den lilla terassen utanför altanen som var i behov av uppfräschning. Nu kommer dessutom ett Eko-tips. Inte mitt eget, jag har hittat det på Instagram hos Ekotipset. Där finns massor med bra och miljövänliga tips.
Här kommer det då: Blanda
* 2 dl ättiksprit -12% (eller 1 dl ättika 24%)
* 3 dl vatten (eller 4 dl om man har ättikan)
* 5 droppar handdiskmedel.
Häll det i en sprayflaska.
För det första så är detta universalmedel numera min bästa vän och jag har helt slutat med miljöpåverkande medel av olika slag. (använder diverse olika fiberdukar därtill) Det putsar fönster glasklart, det rengör kökskranen och rostfria bänkar eller hoar från kalkavlagringar. Kakel, duschkabiner likaså. Det putsar glasbord, speglar och ja, you name it. (har sett bilder på hur det gör underverk med båtar, husvagnar och allt möjligt)
Jag använde det på trallen idag. Först spolade jag av den, sen sprayade jag detta dundermedel över hela alltet, lät det stå en stund och gick sedan lös med högtryckstvätten. Tog ingen bild men tro mig, från heeelt smutsgrå till snudd på nya plankor. Tog även en vända på den lilla cafémöbelgrupp jag brukar ha där också. Nu är den delen superfräsch inför trivsamt vårhäng med kaffe eller glass eller andra slags drycker.
Spolade också av altanens fasta bänkar eftersom dessa behöver få ett lager färg i år. Måste låta detta blötläge torka nu, och invänta den riktiga varma våren, eftersom dagens värme bara var en förhandsvisning. I morgon blir det kallare igen och nya snövarningar finns inför veckoslutet. Men, bara det blir avklarat ska jag skrapa av bänkarna och måla dem.
Ättika för övrigt, den använder jag också till att kalka ur kaffebryggare och vattenkokare med. Suveränt. Och i kombination med bikarbonat händer det grejer som fixar stopp i avlopp och snyggar upp kakelfogar eller ger sig på fläckar. Kolla in Ekotipset vettja.

Annars så är jag till stor del uppslukad av Svt;s slowtv (på svt play) igen och väntar ivrigt på älgarna i ”Den stora Älgvandringen”. Det står på mest hela tiden och det är så rogivande. Inget babbel och prat, bara skogens egna ljud. Vindbrus och fågelkvitter. Mängder av olika fåglar och renar har vi sett hittills där kring Ångermanälven. En hel del kameror har satts upp på olika ställen och de följer livet i skogen nästan dygnet runt. Väntar in alla älgar som följer sina tusenåriga vanor för att ta sig till sommarens betesmarker. Ännu har älgarna inte hunnit dit men snart så. Sändingen pågår i cirka tre veckor så det kommer att bli mycket älg, och det är simma över älven de tänker sig för att kunna komma dit de ska. Då sitter jag bänkad och hejar på. Jag och mängder med andra av detta mänskliga släkte eftersom det är ett väldigt populärt program.