En sån dag …

Är det idag. En sån dag när jag tycker extra mycket illa om det där viruset. En liten Plutt fyller ett år i dag och i vanliga fall hade GammelFaster varit där med paket och fått gratulera ordentligt.
Har inte träffat familjen neröver sen julen. Alltså mamma och bror med alla hans familjemedlemmar. Och den där lilla Plutten har vi bara kunnat följa via nätet och det hemliga Instagramkonto där vi åtminstone kan se honom lite då och då. Men i hans lilla värld finns inte vi. Han har inte träffat oss speciellt ofta och mer än ett halvår sen sist är lång tid. Självklart hade jag velat vara med om hans ett-årsdag. Kom mig inte ens för att skicka ett paket som jag hade tänkt för att det kändes s trist att inte kunna åka. Han får vänta. Men GammelFaster har planerat vad han ska få, och därtill stickat en liten tröja som bara behöver kompletteras med ett par knappar för att bli klar.
Faktum är att hans föräldrar gifter sig om nån vecka. Då får det faktiskt vara så att Faster åker! Faster vill absolut se sin Brorson vid altaret (i synnerhet eftersom Bror åkte och gifte sig i smyg för många år sen, så systeryster inte fick vara med.) Brorsonen hade nog tänkt sig ett helt annat slags bröllop. Detta har bantats ner, både i antal gäster och i övrig planering. Det som kvarstår är det närmaste folket och en vigsel. Ingen fest kan hållas. Men denna vigsel vill jag vara med på, med näsduk och allt! Givetvis förutsatt att jag är frisk.
Att åka på den innebär också övernattning, det är för långt för tur och retur. Men det ska vi försöka lösa på bästa sätt. Jag och Dottern är de enda som åker härifrån. I egen bil och vi stannar ingenstans längs vägenom vi inte måste. Dottern ska också föreviga brudpar och vigsel såklart. Nåja, hur det nu än är med det, så hade det varit trevligt med ett litet ettårskalas också. Men vi har fått se hjärtevärmande bilder på världens gladaste lilla kille i alla fall. Och jag gissar att fler bilder kommer när dagen är slut eller i morgon. Då kan vi få lite kalaskänsla i alla fall.

I övrigt får vi glädja oss åt det som är istället för att gräma oss över det som inte är.

  • Vi fick en stunds trevligt sällskap runt köksbordet när en god vän kom på besök med sin son. Fika och glatt prat är inte att förakta.
  • Dessutom kom grannen med sin lilla lastbil och vi fick hjälp att köra bort en massa skräp som jag städat ur friggan häromdan.
  • Solen skiner mellan regnskurarna. Lite trivsamt med regn också.
  • Stickningen är trevlig, Dotterns långkofta jobbar på.
  • Texten jobbar också på och jag är lite smått nöjd över den.
  • Det finns mer Luktärter att plocka.
  • Kvällens middag är förberedd, jag fixade precis en coleslaw och till den blir det diverse plock.
  • Jag har lakrits kvar.
  • Och ett gott rött vin i glaset och det är skön temperatur, även om den är på den svalare sidan, och jag sitter på min fina altan, bland alla blommor och bara njuter av att det är så himla otroligt härligt att vara ledig.

Tja … vad är väl en bal på slottet? Näe, det finns mycket att glädjas åt även om det där ettårskalaset fortfarande skaver. När han fyller två ska jag banne mig vara där!

Semestergrejs

Det är fullständigt skitsnack att katter inte skulle bry sig om oss människor nämnvärt. Mer än för möjligen att matskålen fylls på. Folk som säger det kan inte katter. De här två som bor med oss bryr sig hela tiden. Följer mig i spåren när jag traskar genom trädgården med snigelspaden eller vattenkannan. Kommer in och letar efter mig emellanåt och vill bara upp i famnen en stund. Eller för att sitta tätt intill och mysa i soffan. Jag tror att de är väldigt nöjda med att ha oss hemma mest hela tiden.

Idag behövde jag besöka optikern med mina glasögon som tappat ena näshållaren eller vad nu den där plastprylen som håller dem på plats mot näsryggen kan tänkas heta. Lång mening, kort besök, fick en ny plastplupp fastsatt och två med mig hem i reserv. Det var bra, nu kan jag byta själv nästa gång det händer. För det lär det göra, det här var inte första gången.

Maken bytte sedan telefon bara sådär. Han är ingen tekniksnubbe och har bävat för detta byte länge och väl. Hans gamla mobil var verkligen till åren och hade i dagarna börjat bete sig högst märkligt. Den gjorde konstiga ljud och annat skumt hittepå.
Han klev in och pekade på en ny variant som troligen är eoner ifrån den gamla. Jag hörde hånet från kartongen när den nya såg sin företrädare.
Här i huset är det jag som är hjärnan i teknikfixet, så efter att nästan behövt tjata på honom att en öppna den lilla boxen sen vi kom hem har jag nu fått igång honom med viktigheter överförda från gamla till nya.
Sannerligen är det skillnad. När jag bytt telefon ägnar jag en lång stund åt att göra instälninar och ordna allt som jag vill ha det. Maken var nöjd bara allt var överfört. Nån vidare ordning eller annat fix var inte nödvändigt. Men nu är han uppdaterad i alla fall.

Jag stod på mataffären framför godishyllan en stund i går. Jag ville inte ha nåt av det som fanns på hela hyllan. Insåg efter en stund att jag var i fel land! Jag var ju sugen på lakrits. Sån mjuk och god sötlakrits som bara finns på ett fåtal butiker här och i vilken godishylla som helst i gamla hemlandet. Tänk att ingen kan göra nån rejäl lakrits i detta land! Jag köpte nåt klent substitut som inte alls smakade lakrits egentligen. Men idag på det där större matvaruhuset hittade jag det rätta märket hemifrån och slog till på en påse söt och en salt. Sån mjuk och god lakrits som man inte kan sluta äta när man väl börjat och som snart sitter överallt i tänderna.

Texten flyter på i skrivprojektet. Bra för skrivandet att ha semester med en hjärna som börjar bli utvilad och pigg. I går nådde jag ett redigeringsläge där jag kunde skriva ut alltihop och stoppa in det i en pärm. Sen packade jag matsäck och pärmen och pennor och postitlappar och åkte. Hittade en bra bänk i skuggan under stora ekar i en park. Där öppnade jag pärmen med skarpögd penna i handen och påbörjade en genomläsning av extra kritiskt slag. Det känns bra!

Efter en del sommar i vädret slog det om idag och brakade lös i störtskurar och åska. Det kom rejält med vatten under en stund men det blev inte så långvarigt. Nu är det fuktigt och kvavt ute. Det ska bli tveksamt sommarväder resten av veckan påstås det. Vi får väl fundera på alternativ till skönt häng i trädgården då.

Jag har massa luktärter och plockar en hel del varje dag.
Bjuder på en måndagsbukett!

Sommarpyssel

Jovisst blev det sommar igår! Och den stannade idag också. Påstås vilja hänga med oss hela helgen men vi får väl se.
Gårdagen var så där lite mer än lagom varm. Då fick jag för mig att tömma friggeboden (Friggan kallad) och snygga till därinne. Det är absolut mest det där trädgårdsprogrammets fel. Alla deras säsonger ligger ute på svt-play och fast jag sett allt förr ser jag nu allt igen. Från vår till höst i säsong efter säsong. Ja jag är lite knäpp, men man får bra tips. På både plantering och pyssel. Hur som helst. Förra gången jag såg den här säsongen jag matar just nu fick jag samma ryck. I programmet görs en pyssel-planterings-grejar hörna i en lada. Den gången röjde jag också ut Friggan och ordnade en egen sån hörna med ett ratat bord och en ratad byrå och smackade upp lite egenhändigt fixade hyllor. Ja, sen har jag pysslat med lite av varje därinne under sommarhalvåret. Och varje höst används det som vinterförvaring av möbler och annat jox från trädgården. Och varje vår när allt det kommit ut igen har jag städat och pysslat vidare.
I år kom jag aldrig till skott med den där städningen och ingen som helst pysselutrymme fanns därinne. Dessutom var det lite för mörkt har jag känt. Ingen belysning och bordet stod med dörren i ryggen. Med åren blir det svårare att jobba bra i taskig belysning, hur det nu kommer sig. Och när jag nu såg igen i det där programmet, hur fint det blev i ladan. Då gick jag ut i solen, och tömde Friggan. Maken ruskade på hela sig när han såg röran jag ställt till med utanför.
Friggan är ursprungligen av husets förra ägare byggd för förvaring av ved till bastun (ja vi har en sån) och trädgårdsredskap. Bastun har vi slutat använda, ingen av oss är speciellt förtjusta i det, så Finnar vi är. Den är också förråd numera. (vi brukar skämtsamt kalla det för att vi har en svensk bastu. För alla vi känner här som haft eller har en sån använder den just till förråd och inget annat)  Men lite ved har ändå dröjt sig kvar i Friggan i nån slags förhoppning. Dåligt staplat, halvt utrasat längs ena kortväggen. Jag hade gömt eländet med ett draperi.
Men nu tänkte jag om. För det finns ett fönster intill dörren. Där vore det bättre att ställa bordet. Men då måste vedhögen skärpa sig! Jag fick Maken till hjälp att fixa ett stabilt vedställ på motsatta väggen. Föste undan all veden, sopade golvet och staplade om. Bara det tog sin tid och tärde på ryggen. För Maken skickade jag ut så snart han var klar med skruvdragaren. När veden hade skärpt sig flyttade jag bordet och oj så himla bra jag kommer att kunna se allt pyssel nu! En del hyllor fick också byta plats och ett par gamla ratade gardiner blev ett nytt draperi för att gömma veden och en del annat sparat trämaterial.
På bordets gamla plats gjorde jag i ordning för krukor, redskap och gräsklipparen. Nu ska den väl inte jävlas mer med mig efter att ha fått så fint!
Sen rensade jag rejält och har förpassat en del grejer till sopor och återvinning. Jag har en tendens till att spara på fina flaskor och burkar. De är borta nu. Jag kan spara nya …
Jag behöver fortfarande arrangera mitt pysselmaterial och verktyg för detta runt arbetsbordet men det tar jag nästa dag när andan faller åt det hållet. Det är precis det här jag menar med att ta dan som den faller och inte ha den så planerad på semestern. Så mycket roligare sånt här jobb blir då. Solen sken, man kunde ha varit på en strand om man var en annan en mig. Nej, jag städade Friggan. Och innan kvällen och en välbehövlig dusch anlände var allt borta utanför och förpassat till rätt ställe.
Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska pyssla fram därinne.

Tidig morgon i väntan på sommaren

Klockan är bara lite över sju och jag har varit vaken en halvtimme. Inte för nån annan anleding än att jag tycktes ha sovit klart och bestämde mig för att gå upp.
Gick raka vägen ut. I det här som trots allt är sommar. Idag ska det tydligen få vara regnfritt och vi kan uppnå enorma temperaturer av hela tjugo sommargrader! Jo, jo. Efter de blygsamma knappt femton kommer det såklart att kännas lite extra somrigt, extra lyxigt, extra allt. Så där så man får för sig att ta fram en sommarklänning, tända grillen, packa en badväska. Helt vilda idéer kan komma att passera systemet.
Det är inga tjugo ute denna morgon. Långt i från. Jag sitter ändå ute på altanen och småfryser. Städade av den lite sommarskräp i går och den är himla trivsam att vistas på. Lite lätt vajande draperier i morgonbrisen. Några humlor som surrar omkring i sommarblommorna. Fina, tjusiga sommarblommor som jag ordnat i trevliga grupper. En för stunden naturskräpfri matta och inga nattliga matrester under bordet ens. Matrester för nattkatter alltså. Det brukar med fördel ätas byten just på hemmaaltanen och nån liten rest blir det alltid kvar för mig att äcklas över innan jag får bort den.
Tystnad råder i grannskapet. Endast tant är vaken. Och en glad och yster Katt som kom rusande genom dagggfuktigt gräs och ville ha en morgonkram, lite mat och en morgonkram till.
Det blommar frikostigt överallt. En mängd fåglar tjattrar runt i träden. Kanske har även de hört att det ska bli sommar just idag?
Ännu har ridån inte gått upp, större delen av himlen är täckt av moln men de är av en tunnare art. Det syns en och annan blå strimma här och var. Och man kan ana att även solen finns där.
Nu tillhör jag i vanliga fall inte skaran som sjunger solens lov och längtar efter den så till vida att jag går ur sängen i ottan bara för det. Men när jag nu ändå vaknade så piggt kunde jag lika gärna ta mig en titt. På himlen. Kolla om det fanns nån sanning i det där som väderfolket gjort stor affär av. ”Då kommer värmen tillbaka!” Skrek en artikel ut häromdan. Jag läste den inte. Men i väderrapporteringen på nyheterna har man också bröstat sig med löften om denna sommarvärme som ska återvända. Det är ju bara det att i nästa andetag kommer ett men … För jo, det ska bli varmare och soligare. Idag. Men i morgon, eller så sent som i övermorgon, då kommer en ny regnfront och täpper till alltet, lägger man ofta till efter sina mer pråliga besked.
Alltså, det är bara väder. Som alltid, alla somrar, har varit oberäkneligt. Vädret är vädret. Egentligen behöver man bara gå ut och kolla. Väderrapporteringen tycks tro att vi lever livet efter den. Vill få oss att tro att just i år, just denna sommar kommer det att bli som vid medelhavet eller nåt. Man skickar alltid med brasklappar om hur mycket vi måste njuta och var solen ska vara. Som om vi sitter med planeringskalendern och kartan i handen för att snabbt kunna åka dit solen kommer nå. Eller vintertid får reda på om det kan vara halt eller farligt på vägen eller hur vi borde klä oss.
Jag vill höra hur vädret kan bli om jag slår på nyheterna. Inte få reda på hur jag ska leva. Snart kommer dom väl med karriärstips också.
Nåja, nu måste vi som det sägs njuta. Med betonigen på måste, som om jag var okapabel att själv reda ut ifall jag gillar när det blir varmare och soligare. Eller inte kan känna eller tänka ut själv vilka klädesplagg som lämpar sig eller vilka däck bilen bör ha eller hur vägen kan tänkas kännas under dessa. Usch. Jo, jag kanske är lite morgongrinig. Det går snart över. Bara jag får lite kaffe.
Nu är i alla fall solen nästan ute ur molnfällan och silar in lite över detta altanbord. Det låter på fåglarna som att det kommer att hålla i sig. I alla fall just idag. I morgon kan det bli nåt helt annat. 🙂

Semesterplock

Vädret är väl ständigt omsnackat i semestertider. Det finns en del att önska sig inom detta område. Ser bilder på sociala medier där folk är inne med tända ljus och eld i öppna spisen. Mitt i juli. Jo det är inte utan att man känner lika. Det vi ser mest av är stora och tunga regnmoln som gör luften fuktig och sval. Solen har ingen chans att slinka mellan, mer än korta stunder. Det råder åtminstone ingen vattenbrist. Jag hade kunnat fylla tio tunnor med regnvatten om jag haft så många. Nu har jag två och de är ständigt överfulla och jag bara skrapar på ytan i dem när jag hämtar vatten för att vattna i krukorna. Även om dessa är ett ymnigt antal och behöver en del vatten. Allt annat sköter himlen om att vattna och tja, torka behöver jag inte oroa mig för.

Vad gör man då? Jo det finns en del tidsfördriv på teve. Vi hittar en del serier att ta oss igenom. Bara ett avsnitt till liksom och sen blir det gärna ännu ett därtill. Vad annars liksom? Medan jag tittar stickar jag. Just nu har jag tillgång till en handfull pågående projekt. Två sjalar, en halsduk, en långkota till Dottern och en liten tröja till en liten kille som snart fyller ett år. Prio på tröjorna just nu, sjalar och halsduk är mer tidsfördrivsprojekt som ligger i väntan på att ta till om inget annat lockar.

Däremellan pysslar vi med diverse. Maken bygger lego. Jo, hur mycket legobyggen som helst klickar han sig igenom. Gärna så avancerade byggen som möjligt. Behåller grejerna byggda och uppställda på hyllor sen. Själv fladdrar jag från det ena till det andra och pysslar med det som faller mig in för stunden. Gör en takkrona av långa fina grässtrån till paviljongen, plockar fram pärlor och trär nåt en stund, ritar lite. Typ så.

Trädgårdsjobb kan jag ägna mig åt mellan skurarna. Hamnade på blomsterstället i söndags och fick med mig en kasse nytt hem. När tulpanerna vissnat ner finns det luckor att fylla i rabatterna. Just denna blomsterbutik har ett trevligt system med att panta en viss sorts planteringskrukor och ger kunden en växt i utbyte mot fem tomma krukor. Jag hade med mig tjugo såna krukor in och gick alltså hem med fyra gratisperenner. (som är planterade i likadana krukor och också kan pantas sen) Därtill köpte jag ett par större perenner som fyller ut lite mer direkt i hålrummen. Planterade när vi kom hem, eftersom det var uppehåll just då. Passade även på att rensa rent på sidan av rabatten också där jag låtit försommargräset vaja. Nu behövde det bort. Hade ett par lite bortglömda luktärter i krukor som jag ställde framför en gammal dörr jag har uppsatt precis där. Där kommer de att trivas bra. (på andras sidan dörren har vi en lite terass) När jag var klar och hade samlat bort skräp och redskap öste det ner igen. Slapp vattna allt det där nyplanterade själv.

Idag är det faktiskt semester på allvar. Hittills har jag bara haft den vanliga ledighet som ett oregelbundet schema innehåller. Men idag skulle jag ha jobbat dygn enligt schemat, om det inte vore för denna ytterst fantastiska förmån med semester. Vi har möjlighet att ta en lång sammanhängande semester i det här landet, eller sprida ut den lite här och var om man känner så. Jag vill absolut ha den lång och utan avbrott. Det är det mest avkopplande för mig, att känna att det finns lång ledighet kvar eller att det varit långt när jag tittar tillbaka. Gillar verkligen stora delar av våra arbetstidslagar.

Projekt T-Shirt pågår. Maken har en ansenlig mängd, snudd på sjuklig mängd, sådana i sin garderob. Och en ytterst oansenlig mängd andra slags plagg av kategori skjorta. Eller egentligen är det projekt garderob som pågår. Detta är ett rätt gammalt hus numera. Garderoben nere i källaren har en tendens att skapa en otrevlig doft av instängdhet i dessa T-Shirts. Trots att vi lyft av dörrarna och hängt ett draperi för istället. Det gjorde ingen skillnad. Förra sommaren tömde vi hela. Alla dessa tröjor tvättades om, fast de var rena. Hyllorna i garderoben sågades ur och in flyttade istället en ställning med trådbackar. In med rena tröjor. Bra? Nä! Den oangenäma doften återkom efter ett tag. Nu har vi tagit oss an samma syssla igen. Ut med allt. Sen husmorsknep nummer ett: Tvätta ur hela garderoben med vitvinsvinäger eftersom det är både luktdämpande och har antibakteriella egenskaper. Husmorsknep nummer två: Tygpåsar fyllda med ris i hörnen för att suga upp eventuell fukt framöver. Sedan husmorsknep nummer tre: Ättika i tvättmaskinens sköljvatten istället för vanligt sköljmedel för att få ur den otrevliga lukten ur tröjorna. Sen fick de torka ute under en för ovanligheten helt regnfri dag. Nu har vi fyllt garderoben igen. Blir intressant att se vad som händer. Gamla husmödrar hade i regel koll på läget.

Har jag sagt att jag har semester?

Det är sannerligen en alldeles speciell känsla att kliva ut från nattpasset en sommarmorgon och ha enbart semester för medvetandet som jag gjorde i lördags. Jag ska få vara ledig i hela fem veckor och det innebär framförallt fem veckor av lediga nätter att få sova hemma i egen säng.
Vi har inga planer för vad semestern måste innehålla. Och det har inget med virusläget att göra. Vi hade gjort lika ändå och har haft många likadana semestrar genom åren. Såna bara vara dagar som verkligen är utvilande och avslappnande.
Det har gjorts stor affär av detta med semester på hemorten eller semester inom landet i år. Som om semester är synonymt med att resa utomlands. Och behöver döpas om ifall man inte kan göra det, utan måste (med betoning av negativ art) vara hemma. Hemester eller svemester är tydligen alternativen när semestern blir tråkigt hemmaförlagd eller hemlandsförlagd. Jag fattar inte grejen, jag har väl semester oavsett? Semester från jobbet och var jag väljer att tillbringa den påverkar inte själva saken. Det är semester ändå!
Man får i och för sig alltid frågan, alla år. Vad ska ni göra på semestern? Och när jag svarar ingenting brukar alltid nåt ögonbryn reagera. Likaväl som jag blir utmattad i sinnet bara av att höra somligas späckade planering där knappt en enda dag landar på hemma.

Vi börjar dagen med kaffe i vanlig ordning. Om det vore sommarvärme skulle vi dricka kaffe ute, men eftersom det är en kall sommar just nu dricker vi kaffet inne. Det händer sig under denna kaffestund att en och annnan plan läggs för dagen. Eller inte. Ibland en gemensam, ibland en var för sig plan. Det blir lite som det faller sig helt enkelt. Och det är just det jag är ute efter. Känslan av all tid i världen och jag kan göra vad jag vill, när jag vill eller lika gärna göra inget alls. Bara vara är en alldeles bortglömd aktivitet som jag kan marknadsföra lite extra. Jag kan ägna en hel dag åt sånt om jag känner för det och då bryr jag mig inte ett dugg om det finns ett antal hushållssysslor att ta sig an. Dom får vänta. Jag vill bara vara just nu.

Just det, det är semester!

En mås, ett hav och ett språng i tanken

Långt ovanför mig skriker en mås. Ljudet tar mig sekundsnabbt långt hemifrån och ställer mig på en strand. Bara fötter genom het sand. Rakt ut på vågig havsbotten. Svalkande vågor slår upp över vristerna och jag håller upp kjolen en bit.
Kruset på ytan, saltet i näsan och måsen som flyger lågt över ytan. Hav. Sommar och ledighet.
Och jag vadar mot en av klipporna intill, aktar de hala stenarna under ytan som är inklädda i mosslikt sjögräs. Tycker inte om att få det mellan tårna. Jag drar av både kjol och tröja över huvudet och kastar upp dem på klippan så långt det går. Baddräkten är välanvänd och ena axelbandet envisas med att halka ner. Vadar ut, rakt ut. Vattnet ger kallt motstånd och stegen blir längre och kraftigare och det går allt djupare. Tills jag kan häva mig ut över ytan. Flämtar till över kylan som omger mig ett ögonblick. Tills den blir en vana.
Simmar med stadiga tag rakt ut mot horisonten en kort stund. Det är himmel och hav i nästan samma färg och skarven är svår att skönja. Botten känns inte längre av och vattnet där neråt isar genom fötterna när jag sparkar ifrån och vänder.
Simmar långsamt tillbaka, tills jag återigen kan nå botten och det blir för snävt för simtag. Ligger raklång kvar en stund vid den varma vattenytan, med händerna mot botten och låter vågorna svepa mig fram och tillbaka. Sen ställer jag mig upp, går upp ur vattnet via stenarna utan ludd och upp på klippan. Lämnar våta fotspår på den släta solvärmda ytan. Där får vattnet droppa av och fötterna torka innan jag avsvalkad och lätt i sinnet drar på kläderna direkt över våt baddräkt och går genom sanden tillbaka …

… hem till min altan där måsen för länge sedan flugit vidare mot vår del av havet.

Trädgårdsinlägg igen, många såna nu.

Semestern är nära, bara ett nattpass ifrån mig. Jag behöver semester nu!
För att ha en trivsam start på den tog jag mig an att slitigt pass i trädgården igår. Rensade bort försommarens långgräsområden!
Jo, plötsligt händer det tänker förbipasserande. Här var det äntligen klippt.
Till en början rev jag upp delar av ogräsblomningen för hand. Hade tänkt spara de långa fina och stora blåklockorna som blommar med en sina klockor uppradade längs stjälken. Men det slutade med att jag plockade några buketter av dem och en del annat finblommande ogräs. (Det är trivsamt med vaser ute också!) Sen rev jag upp resten. Och till sist hotade jag igång gräsklipparen.
Det är nåt med mig och den där blå gräsklippningsmaskinen och har varit sen vi köpte den för nåt år sen. Jag har fel knyck och den står bara där och flinar, utan att gå igång. Så måste jag hämta Maken och han rycker en gång och det brummar det genast till. Men han var inte hemma. Jag hade bestämt mig för att det skulle klippas och ville inte vänta. Hade därför ett allvarligt snack med klipparen när jag dragit ut den. Ett snack som inbegrep löften om skroten och ersättning av ny. Då fick den fart vill jag lova!
Sen gick vi lös på både kort och långt gräs. Överallt. Nästan. Nu är det med mina mått prydligt, näst intill park. (Alla skulle inte hålla med om det omdömet.) Långgräset behövde också räfsas bort och nu är min trädgårdstunna fylld inför veckans tömning igen. Framförallt med grenar och rens från ett gediget röjningsarbete jag gjorde häromdan. I ett hörn där det höll på att bli urskog och där en omfångsrik Cypress försökte knuffa huset. Och en utväxt Forshytia ville kväva Pionen nedanför. Som faktiskt var där först! Jag gick lös med såg och sekatör och härjade omkring med långa grenar för att samla ihop dem i nåt slags enhet. Nu får huset vara ifred och Pionen får luft. Alla nöjda. (Framförallt kan jag med lätthet höra pappas röst och förnöjsamhet över lite prydlighet i denna så rufsiga trädgård. Han hade klippt allt detta för länge sen.)
Min trädgård är i regel rikligast i sin blomning på försommaren. Det kommer sig av att vi var i grannlandet hela juli förr om åren. Brydde mig inte om att ha nåt som blommade då och som jag skulle missa varje år. Det där är gammalt nu, vi gör inte så längre. Och jag håller sakta men säkert på att få till en blomning för hela sommaren runtom i trädgården. Utökar med nya växter varje år.
Nu sitter jag ute och avnjuter min möda i min sköna korgstol. Njuter av det som är sommarskönt idag innan molnen täpper till igen och samlar sig till regn för morgondagen. Och innan jag åker och klarar av det där sista nattpasset.Lite bildbevis!PS: Sniglarna/trädgårdsmästaren här 0/1 – för tillfället har jag dem under kontroll.

Tja, gilla läget eller?

Precis när man trodde att det inte skulle regna mer så regnar det lite till! Juli är en blöt och kall historia så här långt. Himlen varierar från fyra grå nyanser, till lite svagt blått med sol i kanske några minuter, innan det där grå täpper till igen. Jo, jag gillar visserligen grått men kanske inte nödvändigtvis så här vått. Hoppas åtminstone att det reparerar alla vattendepåer som redan hotats med krisläge fast sommaren knappt börjat. Nån vidare värme blir det inte heller. Knappt femton känns lite för svalt för att vara juli. Nog kunde det få vara nån dags uppehåll och kanske tjugo grader i alla fall? Men väderappen påstod att det här kunde vara ett faktum resten av veckan och en tid framöver. Tja, gilla läget? Slipper i alla fall svettas men kan inte säga att jag är överförtjust.

När jag trodde det skulle bli semester så blev det inte semester. Istället behöver jag ta mig an en extranatt på fredag av alla dagar. Jag hade semesterrus inställt på torsdagsmorgonen men får nu flytta fram det eventet till lördagsmorgonen. Tja, gilla läget. Blir lite extra lön då.

Fast värre blev det för Maken. Han hade i vanlig ordning tänkt sig fyra veckors semester. Det kom ett virus i vägen för fabrikens årliga stoppvecka. Därmed landade den veckan istället på hans sista semestervecka som då raskt blev omvandlad till jobbvecka med stopp och massa övertid. Det blir alltså bara tre semesterveckor för hans del i sommar. Riktigt trist. Men tja, gilla läget. Om det är det värsta personliga som händer i denna pandemi får man vara lycklig, som han själv uttrycker det.

Det blir garanterat hemester i år! Som så många gånger förr. Vi gillar det. Att bara kunna ta varje dag som den kommer är otroligt vilsamt och förnöjsamt. En trivsam morgonstund med kaffe på valfri plats. Strosa i trädgården, pyssla, läsa, sticka, se nån film eller serie. Bara vara. Ta en åktur. Titta på himlen för att avgöra vilken bil vi åker, tak eller utan tak. Kanske göra en roadtripp nånstans bara över dan. Käka glass, äta nåt gott ute. Tja, gilla läget? Absolut, det är den bästa sortens semester för min del.

Jag önskar att fler kunde hålla sig mest hemma i sommar. Ändå tycks det vara ett flertal folk som planerar att åka utomlands, trots en pandemi som inte vill ge sig och som verkar öka igen på en del ställen i världen. Är det verkligen så nödvändigt och viktigt att resa att man trotsar konsekvenserna som kan bli av den semestern? Det kommer fler år. Nu behöver vi … tja, gilla läget och hålla oss hemma och undvika att sprida mer smitta än vi redan gör.

Så innerligt trött jag är på sniglar! Dom är överallt och käkar på växtligheten i min trägård. Alla slags jävla sniglar. Långa, tjocka, spanska, leopard, små med hus, små utan hus, stora med hus. Överallt. Förr gick jag trädgårdsrundor för att titta på blommorna. Nu går jag med spaden och letar sniglar. Som en skum typ som smyger runt och glor i backen och har stora spaden med överallt. Eller hink och skopa för att samla in snäckorna och kunna förvisa dem ut ur trädgården. Jag strösslar också blåa korn efter regnet och hoppas de ska ätas upp under natten och på så sätt minska antalet glupska krypande kräk. Tja, gilla läget? Aldrig! Det är krig!

Måndagsmorgon och allt är lite segt

Så där som det ofta beskrivs i romaner att folk vaknar, med ett ryck. Måste vara jobbigt att vakna så. Kanske. Nåja, jag vaknade nog bara, försökte använda tänket och fatta nåt. Vad är klockan, vad är det för dag, behöver jag gå upp och lite såna elementära funderingar. Jo, klockan var halv sju och måndag morgon och Maken hade gått till jobbet. Själv behövde jag inte upp än, eftersom jag inte börjar jobbet förrän klockan fyra i eftermiddag. Men jag gick upp ändå, sömnen var slut.
Jag hittade två NattKatter på altanen som båda ville komma in och ha lite omsorg. Säkert för minst tredje eller fjärde gången denna morgon eftersom Maken varit igång ett tag också och klarat av den första frukosten och goset därtill.
Medan kaffevattnet kokade konstaterade jag att hösten är här. Det måste vara den som vill hälsa. Kallt i luften och blåsigt. Rejält blåsigt. Ett lössläppt draperi stod rakt ut i vinden och solen hade inte stor chans att värma upp eftersom nya moln klev i vägen hela tiden.
Jag tog största muggen, det kan behövas en måndag morgon som den här när allt känns lite dimmigt och trött. I soffan får jag sällskap av den gula Katten. Han har ett sätt att skruva ner sig tätt intill, för att inte lämna minsta luftspalt mellan oss.
Stickningen i handen, kaffe i muggen, katten bredvid och favoritträdgårdsprogrammet att vakna långsamt till. Så ja.
Men så ser jag hur vinden utanför hänger i den långt utfällda markisen. Den måste jag verkligen genast ut och ta hand om, innan blåsten gör mig olycklig. Jag fladdrar iväg i morgonrocken och foppatofflorna med den Gula Katten efter. Han går dit jag går men med egna rundturer i närheten. Medan jag går raka vägen till markisen hoppar han upp på altanräcket i ett raskt språng över rabatten nedanför. Sen virvlar han omkring i långgräset runt päronträdet medan jag vevar in.
När markisen är räddad hittar jag ett gäng nya utslagna luktärter. Går tillbaka till altanen och hämtar saxen med katten i hälarna. Han tvärvänder lika raskt som mig och far iväg i en lång loop runt lönnen och mig och luktärten och ja. Som om svansen jagade honom. Jag knipsar saligt doftande pärlor. Luktärter ska klippas av med en bra sax, inte brytas. De är för sega för sån hantering. Varvar alla ställen som man vittjar fällor och får ett knippe i handen. Med den där katten efter i sitt eget rus över blåsten och friheten och att jag är med honom ute (istället för tvärtom).
Sen går vi in igen båda två. Möter den där FarbrorKatten som nu ätit klart och tänker gå sin stillsamma runda. Han har förakt ovan morrhåren när han ser oss. Liksom fnyser och går sin väg. Ser honom nästa gång när han känner sig hungrig igen eller glömt att han nyss ätit. Har hört att han vittjar egna fällor på sina rundor … grannkatternas tillgängliga skålar alltså. Hmm.
Vi andra två letar upp trevliga små vaser till luktärterna, innan vi återgår till vårt soffläge igen.
Kaffe i muggen, mjukaste Katten tätt intill, doftande blommor i vasen och stickningen. Och ja, trädgård på teve. Så där ja. Nu kan jag vakna i lugn och ro. Och tänka på lördag morgon … när jag kommer från jobbet och har semester. Fast det är en lång liten vecka tills dess.