Firat!

När det stod klart att Dottern skulle komma hem fick vi chansen att få fira hennes examen. Efter åratal av studier och en nyligen erhållen högskoleexamen som fotograf tyckte vi hon hade förtjänat ett kalas. I allra högsta grad.
Vänner och familj bjöds in och jag började baka. Bestämde mig för ett redigt kaffekalas med sockerchock som tema. Sju sorters kakor … minst. Dottern hölls ovetande för att kalaset skulle komma som en överraskning. Hon ringde en dag medan jag stod mitt i smeten så att säga. Frågade vad jag gjorde … och jag ljög henne rätt i örat och sa att jag gjorde inget alls.
Nåja, nödlögn ju.
Kakorna jag bakade förpassades till frysen vartefter de togs ur ugnen. Och jag hade snart rätt mycket fika. Av diverse slag.
När gårdagskvällen kom var allt i ordning. Huset städat, trädgård och uteplatser likaså. Allt var handlat och fixat och färdigbakat. Vi satte oss i bilen och åkte till annan ort där Dottern huserade runt med rockband på turné och sin kamera. Vi lyssnade också på spelningen och åkte alla milen hemåt i sena natten med Dottern i baksätet. Fortfarande ovetande om vad vi ställt till.
När vi kom hem fick hon syn på allt halvt iordningställt i köket. Häpnade över vår plan. Men glad.
Vi kom i säng, sov några timmar och drog igång iordningställandet.

Jag fixade tårtor, plockade fram alla godsaker och dukade upp dem fint på köksbordet. Kaffe kokades och saft blandades.

 

 

 

 

 

 

 

Vädret bistod oss idag  och gästerna hänvisades ut i trädgården med sina kakfat och kaffekoppar.
Det blev en mycket trevlig dag. Som det blir när man samlar sina vänner.
Nu är allt undanplockat och diskat. Givetvis har vi frysen full med fika. Det förvånar mig inte, jag ville att det skulle vara mycket att välja på och förstod att det inte skulle gå åt. Det ska väl fikas nån mer gång i sommar. Då så. Nu är hon firad!

Långsam dag.

Midsommardagen var en orgie i slöhet!
Jag hamnade i såkallad solstol (omdöpt till skuggstol nu) redan efter brunch.
Midsommarnatten och den tidiga morgonen vittnade om en varm dag och så blev det. Oklart hur varm, men tillräckligt för att skuggan var eftertraktad.
Stolen ställdes först intill äppelträdet där skuggan var då. Ansträngningen för dagen bestod sedan i att dra stolen ikapp med skuggan. Sitta en stund, tills solen åter var ikapp och så upp och leta upp ny skugga.
Hela min familj består av skuggvarelser så där satt vi eller låg på filtar inom skuggränsen allihop. Läste, slumrade, småpratade. Lugnt!  Underbart lugnt.
Tur att jag inte hade någon stegräknare på mig. Den hade skurit ihop i error, för så få och så långsamma steg kan inte uppmätas. Svägerskan fick till och med uppmuntrande pepp från sin mobil om att inte tappa motivationen.
Emellanåt serverades någon drickbar eller ätbar substans av den som råkade ha mest rörelse i sig.
Hur trivsamt som helst.
Som att vara på återhämtnings spa fast befriad från hurtiga behandlingar.
Bara rogivande vila och trivsam samvaro. Och en tillslut grymt rastlös Make …
När kvällen kom samlade vi ihop alla sitt och liggplatser och satte oss för att äta en massa gott. Märkligt hur hungrig man kan bli av långsamhet!

image

Varmt och mycket att göra

image

Bilden säger det jag vill ha sagt. Somliga jublar andra muttrar och mår dåligt. Jag gissar att jag kommer att hinna muttra en hel del innan dan är slut.
Jag inledde den med att åka från jobbet till blodcentralen där jag delade med mig av mitt överflöd. Fick en fin mugg och järnbrist i gengäld. Det ska fixas med små bruna tabletter de närmsta veckorna.
Efter detta värv behövde jag handla lite smått som saknas inför kvällen. Och nåt gott att dricka till detta. Fingrarna fastnade i ytterligare en sommarblomma också. Som om jag behövde fler.
Nu väntar städning och fix för att kunna ta emot kvällens tjejträff och bjuda dem på god mat och dryck.
Blir nog en bra torsdag det här. Värmen till trots.

94/100

Whiskymässa

image

Eftermiddagen har tillbringats på mässa. En med drycker. Öl och whiskymässa i Skövdes kulturhus. Jag var inte där för ölens skull kan jag säga.
I sällskap hade jag Brorsan och Svägerskan. Mycket trevligt!
På dryckesmässan bär man runt på glas man erhåller i entrén. Ett för öl och ett för whiskyn. Sen köper man dryckeskuponger att använda som betalning för skvättarna man vill prova.
På en dylik mässa är man som kvinna i minoritet. Svägerskan konstaterade att om man varit singel hade man varit på rätt ställe. Här fanns mängder med män. Fast jag är inte helt säker på att det var rätt raggningsställe ändå. Svår konkurrens med alkoholen i så fall.
image

Jag var inte där för männen heller kan jag säga. Jag var där för whiskyn, eftersom jag är en kvinna som gillar den drycken.
Man kunde köpa 2 cl whisky åt gången. Från 10 kr och uppåt. Ville man bli dragen höll man sig till skvättarna i den billigaste skalan. Ville man seriöst smaka på dyra rariteter valde man några få och dyrare skvättar. Där placerade vi oss. I alla fall jag och Brorsan. Vi har samma smak när det gäller whisky och vi ville ha de dyra smakproverna. Svägerskan instämde inte alls. Tyckte allt smakade whisky rätt och slätt och smakade på lite vin istället.
Förutom drycken smakde vi också lakrits, salami, ost och choklad. Vi minglade runt och kollade, smakade, pratade och fick information om dryckerna och smakproverna.
Dryckeskupongerna tog snart slut. Men då hade vi hunnit prova det vi var nyfikna på. Somligt med förtjusning, annat med viss besvikelse.
Whiskyönskelistan fylldes faktiskt på med några nya favoriter. Och i kassen med hem fanns både ost och lakrits.
Ja. En helt okej lördag i början av mars.

5/100

Hur summerar man en helg?

Det är helgen som var jag pratar om. Den etsade sig fast och gjorde det extra svårt att ta sig an den nya veckan, fast den redan var igång när vi kom hem på måndagskvällen. Så pass bra var den där helgen att den behövde ligga till sig lite, innan den gick att titta på. Kanske är det bra? Det här kan vi leva på länge, brukar man säga när något speciellt och bra hänt. Eller att man laddat batterierna och hittat ny energi. Inte vet jag. Men himla bra blev det. Och plötsligt är det helg igen men jag väljer ändå att fokusera en stund till på det förflutna.

2015-04-26 16.25.45Helgens resa 1: Maken och jag vinkade av KattGrabbarna och satte oss i bilen. Jag älskar verkligen att åka bil. Vare sig jag kör den själv eller sitter bredvid. Man får bara sitta och vara, i det där miniutrymmet. Och det är en vila för sinnet. Instängd i en bil med världen passerande utanför. Den är utom räckhåll. Inget att bry sig om. Ja, ja, nog med djupsinnighet. Vi åkte  alltså söderöver för att möta våren kan man säga och då tror alla att vi lämnade landet. Det gjorde vi inte, men vi åkte mot slutet av det här långa landet. Och vi skulle ha minst fyra timmars bilåka innan vi svängde upp på mammas garageuppfart.

2015-04-24 21.29.45Helgens första myskväll: Jag hade beställt de där otroligt goda hamburgarna av den grillkunnige Brorsan. Härligt att vara där igen också, ihop med familjen.Sånt är också vila för sinnet. Allt annat får vara en stund då också. Vi sitter där och äter och trivs med livet. Planerar inför den kommande fortsättningen av resan. Vi ska åka vidare nästa morgon och en Dotter väntar på oss.

Helgens resa 2: Efter en natt i mammas hus kliver vi upp tidigt jag och Maken. Mamma bistår så klart med god frukost medan vi gör oss i ordning och bär ut väskorna till bilen igen. Sen vinkar vi hej då och åker för att hämta Brorsan och Svägerskan som ska följa med oss den här gången. Vi åker mot Göteborg. Otåligt. Det var länge sen vi träffade Dottern.

2015-04-25 16.36.01Helgens hotell: Vi checkade in så fort vi anlänt till Örgryte hotell, fick nycklar och en plats att ställa ifrån oss bilen på. Sen kollade lite snabbt in rummet och lämnade våra väskor där. Det såg bra ut och sängarna var mjuka. Mer behövde vi inte veta. Fort ut därifrån och gå runt hörnet av huset till Dotterns port.

2015-04-25 11.19.32Helgens kram: Härligt att återse Dottern igen. Det är långt till den kramen och kort om tid har man under en liten helg. Vi tillbringade en stund i Dotterns och hennes Sambos fina lilla hem. Blev bjudna på mycket god fisksoppa och kaffe. Sen fick vi skjuts av Dotterns Sambo till det som var helgens evenemang. Vi skulle på mässa och biljetterna fick Maken och jag av Dottern med julklapparna. Brorsan gav vi en biljett i femtioårspresent för att vi skulle få honom med oss. Svägerskan såg i sin tur fram emot en lugn hotellhelg.

2015-04-25 16.00.31Helgens mässa alltså: På Svenska mässan hade det dukats fram till öl&whiskymässa. Vi kom in där, stod en stund och bara tog in av sorlet och alla fint uppdukade montrar. Man fick två glas vid ”incheckningen” och dessa skulle användas för provsmakningar i de montrar man ville smaka drycker. Och kuponger för att betala dessa smakskvättar skulle givetvis inhandlas. Man kan nog säga att vi hittade goda droppar att prova. Speciellt Brorsan och jag. Han hade planerat i förväg vad han ville använda sina kuponger på. Jag har samma smaklökar och jag valde att hänga på den rundan. Vi enades om samma favorit också. Maken hittade inte lika många smakdroppar men han var rätt nöjd ändå där i våra uppsluppna fotspår.

2015-04-25 18.57.23Helgens taxi: Efter mässan hämtades vi igen av den där snälla Sambon och åkte vi tillbaka till hotellet. För att vila fötterna och byta om. Sedan skulle hela gänget till stan och ett bokat bord. Vi bestämde oss för att ringa taxi. Men det hade tydligen resten av Göteborg också bestämt sig för och vi kom inte ens fram för att kunna beställa nån. Gick istället ut i regnet för att ta en buss. Men medan vi stod vid hållplatsen kom plötsligt en ledig taxi åkande! Vi fick honom att stanna och klev in, alla sex. Inte nog med att den var ledig, det var också en minibuss med plats för oss alla. Snacka om tur! Och inte nog med det. Det var en discotaxi. Chauffören gjorde oss lantisar till viljes. Drog igång hela systemet med discoboll, blinkande lampor och lysramper . Det fanns till och med en rökmaskin vid golvet som pustade ut rök runt våra fötter. Svägerskan trodde först att hon haft sönder nåt. Dunkande discomusik i takt med blinkande lampor tog oss så den korta biten till restaurangen och Maken tyckte det var ett sant nöje att betala den resan.

2015-04-25 19.19.58Helgens andra myskväll: Restaurangen var absolut hur trevlig och bra som helst och maten var god. Men som det ofta är på restauranger är sorlet mindre trivsamt och det var fullt med hungriga pratglada gäster. När vi ätit valde vi att betala för oss och åka därifrån. En ny taxi, utan disco denna gång, tog oss snabbt tillbaka till hotellet. 2015-04-25 21.05.26Där fanns sköna soffor och en liten bar där vi kunde få ett glas rött eller en öl. Där satt vi en stund och bara trivdes och summerade dagen. En sån dag sen. Som fick ett jättetrevlig avslut!

2015-04-25 21.04.53Helgens frukost: Hotellfrukost såklart. Efter natten i ett rätt så varmt hotellrum var det skönt att kliva upp och ta en dusch. Sedan fort ner till matsalen för att fylla tallrikarna med frukostmat. Brorsan och Svägerskan hade redan hittat ett bord åt oss bakom ett av de där stora akvarierna i matsalen. Vi samlade på oss massa gott att äta. Det höll oss mätta större delen av dan dessutom. Sen samlades vi hemma hos Dottern för lite kaffe och funderingar på hur dagen skulle läggas upp.

2015-04-26 12.57.35Helgens shopping: Givetvis tog vi oss till stan igen efter frukost. För att traska runt i diverse affärer och se lite av stan också. Vi strosade lite planlöst och liksom hamnade där vi hamnade. Ibland hela gänget samlat och emellanåt uppdelade i mindre grupper. 2015-04-26 17.26.45Helt givet hamnade så klart jag och Maken på Royal Design och lika givet kom vi ut med tyngd i kassen … glastungt av glaskonst. Ingen blir väl förvånad över den upplysningen. den här gången blev det en av Bertil Valliens fina klot ur serien Earth. Passande nog klotet med namnet My Ocean eftersom vi var på Västkusten (eller Bästkusten som Dottern kallar det …)

Helgens avsked: Tillslut måste man krama den där Dotter igen. För att det är dags att åka. Inte lika trevligt. Vi ordar inte mer om det. Men hon kommer snart hem en stund. Det ser vi fram emot.

2015-04-27 11.44.19Helgens bil: Den har sannerligen fått rulla den här helgen, bilen. Från Gävle till Tibro – till Göteborg – till Tibro igen. Vi tillbringade där ännu en kväll och natt hos Mamma tillsammans med Brorsanfamiljen. Och på måndagsförmiddagen satte vi oss i bilen igen. Då tog den oss från Tibro till Västerås! Där hade vi ett trevligt fikastopp hos Kusin med Sambo innan vi åkte sista biten tillbaka – till Gävle. Och denna bil har inte knorrat det minsta över denna långa resa. Inte vi heller eftersom man åker så bra där i bilen.

image

Helgens glas: Inte nog med glasklumpen vi köpte i Göteborg. Hos kära Kusin i Västerås väntade en samling fina glasgrejer som de snällt nog samlat/sparat till oss. Jättekul. Och ännu roligare var det såklart att ses igen. Det blev inte en så lång stund så där mitt i hemvändandet men ändå.

Ja;a! Vad kan man annat göra än att sucka och säga: En sån helg! Sen är det bara att släppa den och gå vidare.

 

Hybris eller bara ren dumhet?

Jag såg nog blickarna, som ständigt riktades mot min vackra Dotter. Det har jag varit med om förr.
Men jag har aldrig tidigare varit med om det som händer sen!
För plötsligt stiger hybrisen.
Om det är drycken i glaset/glasen eller behovet av att imponera på kompisarna eller det faktum att det är lördag eller … ja inte fasen vet jag! Vissa män anser sig allsomoftast vara nåns gåva till oss kvinnor. Och det tycks inte brista i självförtroende heller. Nej då. ”Alla vill ha mig” tanken sitter stadigt under pannbenet på somliga. Vi kvinnor antas vara lätta byten som faller för i princip vad som helst eftersom en karl är vad vi mest av allt vill ha. Och då är det ingen hejd på vad vi pådyvlas.
Nåja, hur som helst. Där sitter vi. På Puben. Jag och Dottern bredvid varandra, Maken mittemot. Vi har ätit lite smått, jag dricker ett glas vin. Vi har trevligt med varandra och trivs så där i allmänhet.
De där männen några bord bort är aningen överförfriskade redan när vi kommer. Den ena av dem fäster blicken åt vårt håll rätt ofta. Mot Dottern.
Men plötsligt tycks han hitta sin utmaning för kvällen. Och stadigt kliver han upp, tar glaset med sig och kommer åt vårt håll, med ett leende som säger mig att han vet. Hur lätt det här kommer att gå, hur stabilt manligheten sitter liksom. Självförtroendeboosten han fått av drycken var minsann inte nådig.
Han frågar självsäkert om han får slå sig ner med oss. Intill Maken. För att denna Solros, han pekar med glaset i riktning Dottern, var det vackraste han sett. Är du hennes pappa, frågade han. Varpå Maken nickade och såg till att minimera utrymmet på bänken. Då är du alltså mamman, nickade mannen vidare mot mig där han står kvar, i ändan av bordet. Jo, så var det ju.
Alltså! Att stöta på en tjej som sitter tillsammans med sina föräldrar! Vad tror han?! Att Maken stolt av faderlighet tänker bjuda in kräket till familjesamvaro? Låta honom stöta på Dottern under faderligt överinseende? Jag vill nog påstå att en smocka aldrig hängt så tydligt i luften som den gjorde där vid det bordet.
Då sätter den väna modern in sin stöt. För vid det laget är jag hyfsat säker.
Jag har alltid haft ett bra minne för ansikten. Även ansikten som växt upp … Så jag avbryter mannens självsäkerhet med att fråga efter hans namn! Får genast mina minnen bekräftade. Jo minsann.
Honom har jag haft på dagis! En betydligt mindre parvel då. Inte fullt så självsäker då.
Det säger jag! Inget. Absolut inget sänker ett alkoholboostat självförtroende så snabbt som att säga: ”Vet du om att jag haft dig på dagis?” Allt blir liksom tomt. Om man tänker sig att solen liksom plötsligt går i moln, eller att en lampa slocknar, musiken blir tyst och ingen öppnar dörren när man ringer på.
Han stirrar på mig, det här gick ju inte riktigt som tänkt. Men han repar upp sig lite, ställer en kontrollerande fråga. Ja, precis! Han kan ännu inte tro det och ställer en fråga till. Jag nickar lugnt, vet att det är så. Småpratar lite lättsamt med honom om hans mamma och hans syskon och han krymper lite till.
Sen drar vi på oss ytterkläderna och tar med oss Solrosen därifrån.
Maken drog nog inte in klorna förrän vi varit hemma en bra stund.

För det första! Man stöter inte på tjejer som har sina pappor med sig. För det andra. Man ska kolla noga så inte mamman är ens förra dagisfröken. För det tredje. Alla tjejer vill inte ha dig. Oavsett smicker om vackra blommor och annat dravel. Bespara oss dylika komplimanger och håll dig till polarna och spriten. Vi kvinnor sitter inte och suktar efter manliga töntkomplimanger hela tiden. Låt oss vara ifred bara.

Oj

Jag glömde igår! Ojoj.
Dagen rullade på i allt möjligt och slutade med att vi hamnade på den där Puben igen. Vi hade stämt träff med vänner för att äta och umgås lite. Trevligt.
Igår, som så ofta på helgerna var det livemusik på puben fram mot småtimmarna. Maken var färdig att gå vid första tonen. För det spelades hammondorgel med stor inlevelse. Vid vårt bord gillades inte hammondorgel alls. Verkligen inte. Vi hörde inte alls det som den jublande skaran vid scenen tydligen hörde. Våra vänner valde att åka hem och Maken hade gärna hängt på. Jag också. I vanliga fall. Jag är inte den som bestämmer att vi stannar längre på krogen. Men i går gjorde jag det. För Vännen bakom bardisken hade berättat att det skulle bli gästartister. Och just dessa två artister ville jag höra! Det var Ida Long, en Gävletjej med bra röst och så Ulf Nilsson med sin fantastiska rockröst mitt i hammondorgeln. För då lyfte det. Tyvärr satt jag så knasigt till att jag inget såg. Men jag hörde ju.
När gästartisterna sjungit klart tog vi oss ur sittplatsen och åkte hem vi också. Nöjda.
Eftersom jag valde att ta med bilen i går kunde jag också i lugn och ro ägna mig åt att iaktta medmänskligheten.
Stilstudier liksom.
Kvinnor håller verkligen på med sitt hår hela tiden! Liksom sveper omkring det från sida till sida, lägger alltihop i ett sjok över huvudet mot fel sida, rufsar omkring det med stora gester och håller på. I synnerhet när det finns män i närheten. Liksom burrar upp fjädrarna för att se snyggare ut.
Och anlägger inövade miner som ska göra ansiktet ännu attraktivare/coolare. Den där jag-är-inte-intresserad-om-du-nu-trodde-det minen för att locka till sig beundrare.
Och till ingen nytta! För män som dricker ser mest bara varandra. Roliga anekdoter ska avhandlas tätt ihop, luftgitarren/trummorna ska spelas på, och handskakningarna. För att inte tala om de manliga handskakningarna. De är värda en studie i sig. Det vanliga goddag-greppet när de möts eller när nån bjuder på en öl. Och så det där nu-bryter-vi-arm-greppet tvärs över bordet, när polarn ligger riktigt bra till och egentligen skulle kramas. Och så knoge-mot-knoge i schysst samförstånd. Så nä, dom ser inte oss. Förrän möjligen mot kvällens slut …
Ibland är det riktigt intressant att sitta och glo!

Det där med djur … och andra

Katter är bra dryga individer! Ibland känns det som om jag inte gör annat än att släppa in eller ut nån katt. De där två inneboende typerna ser till att husets båda dörrar inte rostar ihop. Det är en Katt ut på framsidan och en annan Katt in på baksidan. (man får väl vara tacksam att det åtminstone bara är de där två som hör hit) Eller tvärtom. En av dem öppnar dörren själv, vare sig han ska in eller ut. Men man måste ändå gå och stänga den, för det skiter han i. Och låser jag dörren står han ändå där och hoppar så handtaget skallrar tills jag tillslut ändå måste dit och öppna. Medan den andra står och jamar vid altandörren, fast han kom in för exakt 1 minut och femton sekunder sedan. Eller tvärtom. Varje gång är det samma visa. ”Har du nån mat? Nån god mat alltså? Nähe?” Avsaknaden av godare mat får dem att gå ut igen en kort stund, för att snart vara tillbaka och kolla skålarna på nytt.
Nu ska nån av dem ut igen …

Huset har haft gäster den här helgen. Kära Svägerskan fyllde femtio och valde att fira det hos oss! Jippiii! (Återkommer till det.) Så dom kom hela familjen, inklusive Mamma och Hund.
Att ha Hund och katter under samma tak var ett pyssel. Speciellt när de inte känner varandra så bra. Hund vill gärna jaga Katt och Katt vill helst hålla sig undan. Larmet gick mer än en gång denna helg. ”Det är en Katt på väg in!” Och då samlades Hund in och hölls fast eller stängdes in med nån familjemedlem i nåt rum. Katt kom in och åt och gosade runt lite och gick ut igen. Varpå Hund sprang med nosen mot golvet, som om han åkte på en räls, och letade. Eller så jagades Katt ner i källaren av oss. Dit fick Hund inte gå.
Det gick ändå bra, med ett genuint samarbete från oss tvåbenta. En kloförsedd smäll höll Hund på att få, eller fick. Hann inte se. Men för övrigt inga tassgemäng. Bara en del maktdemonstrationer. Som när Katt tog över Hunds Matte medan Hund blev utvisad och instängd. Jag svär på att Katt hånlog. Eller när Hund stod med Katts Matte vid fönstret och tittade på utestängd Katt. Jag svär på att Hund skrattade.
Ibland undrar man hur dom vet. Katterna. Men när Hund hoppat in i sin trygga bilbur för hemfärd. Då spatserade Katt och Katt in och käkade. Som om ingen Hund vistats i deras hus någonsin.

Ja, jag njuter. Det är nämligen underbart gråväder ute. Regn också och det gör inte ett dugg faktiskt. Jag har paraply om jag ska ut. Löven klibbar vid asfalten och bland det vackraste jag vet är ett träd med bara grenar och några få enstaka löv här och där. Inne finns värmeljus. Nya sockor som Mamma stickat! Tack! Så ja. Jag njuter.

Just ja! Vi firade Svägerskan ordentligt. Så roligt att hon ville komma och fira här hos oss. Och att båda ungdomarna var med. Vi andra hade planerat. God mat och presenter och champagne. Maten tillagade jag och Bror och Mamma. Rätt duktiga i köket allihop och vi hade fördelat sysslorna bra. Och BrorsDottern hjälpte till med tillagande av efterrätter. Jag dukade vackert med fina glas och vit duk. Gillar att duka. Och vi lagade verkligen fantastisk mat. Nyfiken? Jo. Till förrätt blev det en räkcocktail med ägg och avocado. Varmrätten bestod av oxfilémedaljonger med klyftpotatis och eller en rättikatimbal, kantarellsås och whiskysås därtill. Och sallad såklart. Till efterrätt blev det mandeltårta med citron och chokladfyllning (ett lyckat experiment) och en marängsviss, för somliga som inte ville ha tårtan. Mätta och nöjda ja! Och presenterna passade också! Jag tror jubilaren var nöjd. Det kändes så. Och vi andra var lika nöjda vi. Det är alltid lika trevligt att umgås en stund när man ses så sällan som vi.

Den enda som saknades i helgens firande var Dottern! Hon hade ingen möjlighet att komma hela långa vägen. Det var jättesynd. Kusinerna hade nog också gillat att ha henne här. Då hade ungdomarna kanske haft lite mer att göra.
Däremot kommer Dottern hem den här helgen istället. I morgon är hon på väg till Hufvudstaden med klassen. Fotograferna ska besöka utställningar och annat som passar fotografer, ända till fredag. Då kommer hon hem! Jippiii! Vi har inte setts sen i augusti! Känns som en evighet om man frågar en Mor. Och som evigheternas evighet om man frågar en Far. (Han ska då alltid överdiva.) Ja, vi saknar henne, båda två. Hinner få rå om henne lite i alla fall innan hon tågar hemåt på måndagen. Och vi ska passa på att ha kalas för henne också, eftersom vi inte ses när hon fyller år. Det blir en bra helg igen!

Helt plötsligt bröt sig solen ut ur mina älskade gråa moln i går eftermiddag. Våra kära gäster hade åkt och vi hade just räfsat upp en massa löv ute. Jag räfsade och Maken samlade ihop och körde bort dem. Sen tittade han upp mot himlen och fick något saligt över sig. Vips hade han backat ut Hotrod ur garaget.
Vem kunde ha trott att man kan åka taklös bil i slutet av oktober! Utan att frysa! Folk tittar på oss som om vi är tokiga när vi kommer åkande. Och antagligen är vi det. Men vi satt där i ”baljan” (sorry Maken men det är ju som en balja 🙂 ) och åkte en sväng. Trivsamt!
Hoppas solen eller åtminstone någon sorts lite varmare temperatur infinner sig även i helgen. Så han får ta med Dottern på en åktur. Eller att det åtminstone är uppehåll då. Man kan klä på sig. För jag gissar att han vill att hon ska åka. Hon har bara sett underverket på bild än.

Så hur blev det då

Midsommarnatten är här. Vi har just kommit hem. Maken sover redan. Lite trött i håret kan man säga.
image

Vi inledde dan med kaffe i vanlig helgordning. Finkopparna dagen till ära.
Sen gjorde vi oss i ordning. Jag i ett fåfängt försök att tillbringa dagen i lockigt hår. Mitt hår och jag var ganska oense om det beslutet. Håret-Yvve/1-0. Jag tillbringade alltså dagen i samma gamla vanliga raka hår som alltid.
Däremot envisades jag med vit och somrig kjol med spetsar på. Man kan ju ha leggings under. Frös därmed bara lite.
Så vi åkte iväg för att inhandla lite snacks och sånt till kvällen. Och en bukett rosor skulle också med.
image

Efter detta dukade vi fram värsta midsommarlunchen på Mc Donalds. Maken åt ett par cheesburgare och jag knaprade på ett gäng kycklingvingar.
Maken är av spontan art. Det resulterade i att vi efter den kulinariska men sillbefriade lunchen hamnade i stans koloniområde. Där tiggde vi till oss kaffe (och annat för somliga) hos goda vänner med söta små kolonistugor. image

Himmel så fint det är i dessa koloniträdgårdar. Jag skulle kunna gå och glo där hur länge som helst. Men, vi skulle hem och komma i ordning för kvällen.
Samlade ihop vad vi behövde och sen körde jag oss ut ur stan, mot huset vid sjön. Där inne i huset, i värmen, har vi tillbringat kvällen. Hela gänget människor som samlats på denna plats, unga som äldre. Med undantag för en liten stund ute i sommarkylan för att bygga ihop hamburgare från grillen.

imageimageDet var garanterat myggfritt, men det regnade i alla fall inte. Solen visade upp sig en ytterst kort stund.  Kvittade för min del. Och ingen annan brydde sig heller. Inga måsten att vistas ute bara för att. Istället hade vi trevligt inne med bra musik och mycket prat. En riktigt trevlig och skön midsommarafton.

Alltså ingen sill, ingen nubbe, ingen sån där stång med löv på eller en endaste liten krans. Inget frysande ute, bara för att man ska, inga grodlekar och ja, helt enkelt bara så himla avslappnat och skönt. Vi gick inte ut igen förrän det var dags att köra hemåt.
Och här sitter jag så. En liten bit in i midsommardagen. Och säger godnatt världen. Det är en dag i morgon också.

_________________ ❤ ___________________________________________

Ut och frysa i kväll?

Det är typiskt sista april väder ute. Mulet, med hot om regn och rätt kyligt. Det blir till att stå nära kasen i kväll.
Tanken är att även vi ska bege oss nånvart för att kolla på lite eld och umgås med trevligt folk.
Fast jag har just landat i hemmasoffan efter ett sånt där dygnspass på jobbet och känns soffan oändligt mycket mer lockande för tillfället. Jag skulle lätt kunna tippa över lite mot ena hörnet och slumra till en stund.
Att dra på sig typ vinterkläder för att stå ut med en stunds utevistelse är inte vad jag längtar efter.
Oftast brukar det grillas också. Jag har inte förberett ett dugg och Maken som slutade tidigt idag hittade mat på stan. Orkar verkligen inte samla ihop till nåt grillande och packa nån matsäck nu. Det får bli mat hemma och så är vi nöjda med det.
Däremot vet jag att det blir trevligt umgänge där vid brasan. Och när vi frusit klart om baksidan av kroppen och är tillräckligt grillade om framsidan av kroppen, då kan vi gå in och ha det bra.
Förr om åren, när Dottern var liten tös och Grabbarna som bodde där vid brasan och var i samma ålder, då var det liksom annat. Liksom roligare att packa matsäck och kliva i stövlar och täckjacka för att tillbringa en kall kväll vid Valborgsbrasan. Vi fick aldrig med oss Dottern hem i torrt skick. Hon hade minst tre ombyten med sig varje gång. Alla låg i blöta högar i en påse innan kvällen var slut. Och hon hade på sig lånekläder från nån av Grabbarna. De där tre rände runt vid sjön och diket intill som ystra ungar just utsläppta ur vintern. Och lyckades alltid ”råka” plurra. Roligt hade de. Blöta och kalla var de tillslut. Och smutsiga som riktiga barn som hade lekt. Det fångades grodor och yngel och fiskar och grävdes efter maskar och byggdes kojor och jag vet inte vad. Man hörde deras röster eka runtom i skogen till sena kvällen. Det var tider det!
Nu packar jag varken matsäck eller extrakläder. Det får bli bra ändå!
Trevlig Valborg!

_______________________________________________ 🙂