Trädgårdslycka

Nu är det den tiden när jag tar mig en långsam titt på trädgården varje morgon, eller ja, flera gånger varje dag nästan. Bland det första jag gör på morgonen är att kliva i ett par skor och tar en vända i bara morgonrocken. (Om jag är ledig i alla fall.) Jag väntar inte ens på att kaffet ska bli klart först. Den där stillheten ute i trädgården på morgonen. Fukten från natten på en del av bladen, solen som ännu inte är så intensiv och det är tyst så när som på fågelkvitter och humlesurr. Jag blockerar medvetet ut ett avlägset trafikbrus och diverse skator som fortfarande är ett gissel. Men jag vill inte bråka med dem nu, bara strosa i min trädgård. Bara för att det är så himla trivsamt.
Där tittar jag på blommorna för att se vad som hänt sen sist med allt som blommar, de där som är på väg att börja blomma, funderar över annat som inte vill blomma. Plockar nåt strå av ogräs eller rättar till nån kvist eller gren. Känner efter om någon av krukorna behöver vattnas och försöker komma ihåg vilken dag det var dom fick lite gödning sist. Plockar av lite utblommade blommor för att växten ska fortsätta göra nya. Deadheadar alltså … ett uttryck från England som används även på svenska och uttalas med dubbelt d … deddhedda. Varför kan vi inte ha ett eget ord för det istället för ett försvenskat engelskt? Måste hitta på ett kanske. Hur som helst måste det plockas, annars lägger blomman av att blomma och koncentrerar sig på att göra frön istället. Det kan dom gärna göra senare i sommar. Men inte än.
Oftast bär jag med mig mobilen på mina rundor också. För att ta ännu en bild av nåt särdeles vackert. Liknande bilder år efter år i samma trädgård. Men det är lite som att välkomna gamla vänner. Men hej! Är du här igen, välkommen. Ibland säger jag det högt dessutom. Går som en gammal tant och pratar högt med med blommor. Fast jag tror att dom gillar det, sträcker på sig lite extra och spretar lite mer med kronbladen.
Allt är så fint och trivsamt och rogivande att strosa omkring i trädgården och där är det alldeles som att allt annat försvinner en aning. Nåt kinesiskt ordspråk säger att man blir evigt lycklig för livet av att skaffa sig en trädgård. Kanske är det så.
Det är en lummig trädgård jag har, med en del svepande grenar och skrymslen här och var. Stora träd och yviga buskar. Mycket som blommar så här i början av sommaren. Buskrosor och syrener och rododendron. Annat som bildat knoppar för att börja blomma sen, när det andra är klart. I år blommar det extra ymningt på en del av buskarna. Syrenen har formligen fyllts av stora lila klasar. Brudspirean är så fulla av blom att den inte orkar bära sina egna grenar. Rosenbuskarna översållade av rosor och knoppar. Antingen är det bara ett sånt år i år. Det varierar. Men jag misstänker att det är vattnet. Allt det där som vräktes ner i augusti i sådan mängd att det kom in i huset. Det vattnade naturligtvis både gräsmattan och all växtlighet extra mycket inför höstens vila. Mer än det brukar vattnas om höstarna även om det visst brukar regna varje höst. De fick en rejäl reservoar av vatten innan vintern kom. Kanske är det orsaken till blommängden? Kanske betyder det att jag behöver vattna mer i slutet av säsongen än jag brukligen gör? Hur som helst, jag njuter av det nu.

Trädgårdsliv

Ja, det är såna tider igen. Alldeles i begynnelsen med den där skira grönskan pånyttfödd. Jag tillbringar allt mer tid utomhus. Städar av vintern från uteplatser och förbereder för årets sommarblomning. Närbutiken annonserade att årets försäljning av sommarblomster startar på fredag. Då brukar jag och andra blomsterälskande tanter trängas runt välfyllda blomvagnar och proppa kassarna fulla. Jag har mina favoriter som alltid ska med hem. Det jag inte hittar på vagnarna hämtar jag i blomsterbutikerna. En särdeles lycklig dag brukar det vara. Att fylla bagageluckan med vacker blomning och komma hem med all härlighet till de tomma krukorna.
Men innan dess behöver det vara städat och ordnat, så att jag kan ägna mig åt blommorna helhjärtat. Det börjar bli som det ska. Altanen är spolad och har fått sina mattor. Katternas vinter-utepalats är isärplockat och är numera återigen bord och stolar för uteliv för oss människor. Gardinerna som ska skymma min solskygga själ är upphängda. Altansängen är bäddad.

Paviljongtaket är pådraget på sin stomme. I år behövdes lagningar där taket ska träs/fästas på stommen. Fickorna för takpinnarna hade hål. Jag hade provat det där med gaffatejp men det fungerade inte. Alltså var det trasigt på riktigt. Men efter en konsultation av Internet hittade jag en annan tejp. Den kunde laga presenningar och sades ha särdeles god vidhäftning. Jag skickade Maken att köpa eftersom det fanns på hans favoritaffär. Den med bildelar och byggvaror och diverse. Han kom hem med en persenninggrön tejp som jag genast tejpade hålen i mitt beigefärgade paviljongtak med. Numera är det helt, men försett med gröna lappar i kanten. Snyggt? Nja. Men helt, det var verkligen god vidhäftning.

Katterna njuter också i dessa tider. Pancakes som så ofta svansar omkring och följer mig vart jag än går gör mig sällskap i mitt pysslande. Ibland verkar det som om han vill hämta mig tillbaka till tryggheten på altanen. Att jag inte ska irra iväg för långt utom synhåll. Har jag nåt som ska göras i trädgården sitter han och väntar och blir ystert jätteglad när jag äntligen är klar och på väg mot altanen igen.
Allra nöjdast blir han om jag sätter mig nånstans, då är han genast i mitt knä. Den katten må vi ha fått för nåt bra vi gjort. En dylikt godsinnad och kärvänlig katt har jag nog aldrig träffat förr. Han är speciellt nöjd över paviljongtaket han med eftersom han stortrivs därinne. Tycks tro att allt är för honom. Skön stol, trygg inhägnad och takförsedd plats. Det enda som gör den bättre är om jag också kommer och sätter mig på bänken. Så skruvar han ner sig tätt intill, ljudligt spinnande.
Musse har inte samma intresse av mig i trädgården. Han har sina egna platser och kan sova tungt i någon nertrampad gräsgrotta. Eller intill en varm husvägg eller i den mjuka altansängen. Däremot om Maken befinner sig på garageuppfarten eller i garaget ska han vara med och lägga sig i. Eller om grannarna är ute på sin garageuppfart som gränsar till vår tomt. Musse kliver genast över kanten och förväntar sig uppmärksamhet.
Vi fick ett brev av en annan granne en dag. Han bor med sin katt mitt över gatan och hade han iakttagit och fotograferat serveringen av räkor till sin katt ute på deras altan. På bilderna fick vi se hur Musse väntade nedanför tills grannens katt ätit klart. Sedan skyndat fram och slurpat i sig resten medan grannkatten helt lugnt satt intill och tvättade sig. Det är antagligen en vanlig företeelse. Grannen verkade ändå inte upprörd. Men Musse behöver nog bjuda igen nåndag.

För Makens del handlar den här tiden inte om trädgårdsliv. Nej, det är garageliv. Han har sina fordon att pyssla med och har i år utökat med en motorcykel dessutom. Ja, ja. Han ska ha nåt att göra medan jag gräver och grejar.

Jobbhelg

Maken jobbar på med sin stoppvecka och jag har jobbhelg enligt mitt vanliga schema, det innebär att söndagsdygnet tillbringas på jobbet. Men, lördagskvällen är ledig. För Maken också även om han kommer hem sent.
Dottern var hem på ett kort helgbesök men jag skjutsade henne till tåget tidigare i kväll. Hon går spännande tider till mötes i början av veckan när hon förhoppningsvis får besked om praktikplats. Vi håller alla tummar vi äger för att det blir som hon vill.
Hösten har visat en vacker sida idag, eller ja, jag tycker den är vacker i alla sidor men dagen har varit av den art som de flesta gillar när det gäller höst. Blå himmel och sol, skapligt varmt och en svag skiftning i färgskalan. Jag gick ut och tog min trädgårdskorg på armen och en sekatör i handen. Gick runt och samlade på mig höstfint material till att binda en krans. Hösten är som gjord för kransar och ytterdörren hade behov av en sån. Det fanns massor med fint att fylla den med. Medan jag klippte små fina torkade blomställningar från Alunroten vid trottoarkanten promenerade en kvinna jag känner lite grann förbi och hon stannade till för en trivsam pratstund. Såna spontana små pratstunder kan bli helt oväntat givande.
Sedan gick jag med min korg till altanen för att sätta igång med kransen. Det är en sån trivsam syssla, att stå ute i hösten och binda en krans. Och sen hänga upp samma kans på dörren och beskåda sitt verk.
De små skira blommorna fick bli en krans de också, men en liten tunn som passade blommorna och som får vara fin inne.

Förbereder för vinter

Fast det känns mer som sensommar än höst. Solen skiner och himlen är blå, det är lagom varmt och mängder av blommor ser ut att vara övertygade om att det är sommar än.
Jag klippte gräsmattan en sista gång i går. Allt det där regnandet vi fick för några veckor sedan fick den av högsommar värmeskadade gräsmattan att börja om. Grönare än grön och frodigt växande nu. Det var ett rejält träningspass att dra sig genom med gräsklipparen. Sedan plockade jag ihop en del sommarprylar. Har hållit på med det ett tag redan och de flesta av utemöblerna är undanstuvade. På altanen står nu bara ett par stolar för lite höstsittande. Dessutom de sommarblommor som bara väntar på nådastöten, nattfrosten. Den tar dem lite senare om de är samlade i skydd på altanen och jag kan inte skiljas från dem än. Så där blommar det rejält fint ännu. Om nån liten vecka vräker jag ner dem i trädgårdstunnan, när frosten gjort det enkelt för mig.
Vinterförvaringen för blommor som ska övervintra är redan fylld till bredden. Måste lyckas knyckla in några till men sen får det vara bra. Somliga växter vinterförvarar jag ute i en pallkrage med jord. Kör ner krukan en bit och fyller på med höstlöv runtom och ovanpå. Växterna brukar se rysligt skräpiga ut när våren kommer men de tar sig fort.
Eftersom altanen är iordninggjord för vinter är också KattGrabbarnas lyxiga vinteranläggning staplad. Den är även i år tre våningar hög och har även en tillflyktsort i källarplan. Mellanvåningarna är vindskyddade men på takterassen har man lite bättre sikt. Givetvis är det mjukt och varmt bäddat överallt. De finns också ett bra gömställe bakom anläggningen om man vill vara lite hemlig.
Där hålls de nu, dag som natt och vakar över sitt revir. Frampå vårkanten kan man se en del modiga småfåglar flyga in, när anläggningen för tillfället är tom, för att samla päls från bäddarna till sitt bobygge. Det är alltså ett litet ekosystem det där 🙂

Vinterresort för bortskämda katter …

Eftersom jag har så många sittplatser och en hel del prylar ute varje sommar tar det sin tid att få undan allt.
Det enda som återstår är att få taket och vindskyddet av paviljongen och en del smågrejer ihopsamlade och undanstoppade. Sedan ska det vara vinterfixat.
Sedan är det bara att invänta alla nerfallna löv som ska räfsas ihop. Puh.

Blommor och höst

September anländer idag och hösten smyger i krokarna. Det innebär att det är dags att få undan allt som tillhör sommaren ute i trädgården. In med tyger och kuddar och samla ihop sittplatser och bära bort möbler som inte klarar våtare väder.
Somliga blommor får tacka för sig och landar i komposten. Andra får hamna på vinterförvaring för att förhoppningsvis komma igen med nya tag nästa år.
Jo, det finns en del att göra eftersom antalet blommande krukor är många … Dessutom fick jag överta det som Dottern hade på sin balkong när hon flyttade nyligen.
Som alltid passar jag på att ta mycket bilder och summera vad som funkat bra och vad som varit mindre bra för att ha nåt att gå efter nästa säsong. Listan på favoritblommor utökas för varje år. 🙂
Liksom antalet växter som ska vinterförvaras, antalet krukor som ska staplas och möbler som ska förvaras. Men det brukar bli gjort sakta men säkert.
I väntan på nästa sommar kan man ägna sig åt att titta på årets vackra blomster.

Torka tvätt

Sommartid gillar jag verkligen att hänga ut tvätten att torkas av sol och vind. Den luktar så gott sen, i synnerhet lakan som behåller doften åtminstone första kvällen man ska sova i dem.
Vi har haft en helt ordinär gammal torkvinda för endamålet. När den en gång i tiden, av förra husägaren, cementerades ner i backen var nog valet av plats alldeles utmärkt. Ett trappsteg upp till den övre nivå vi har i trädgården. Skogen utanför staketet, bärbuskar precis innanför och ett rejält potatis och grönsaksland fanns på denna upphöjning. Och så torkvindan. Hittade en riktigt gammal bild i ett av våra fotoalbum där man ser huset från baksidan med torkvinda och allt. Tittar du noga ser du mig i en ung version i full färd med räfsan längst bort i trädgården. Jag gissar att vi varit husägare drygt ett halvår här och detta är den första våren för ungefär trettio år sedan.

Det är numera också många år sedan pappa hjälpte mig anlägga gräsmatta mitt över hela odlingsytan eftersom den inte intresserade mig alls. Bärbuskarna är också borta numera, minns inte om de grävdes upp eller avvecklade sig själva. På den nya gräsmattan kom en ny uteplats och så småningom min paviljong. Och i slänten växte sig en gran hög och stor och lönnen jag planterade bredvid är numera enorm.

Där är hammocken placerad och torkställningen fann sig tillslut inklämd mellan uteplatserna. Stod där och skämdes, liksom mitt i vägen. Tvätten trasslade in sig i grenarna på granen och själva ställningen var ful och störde.
I våras tog jag tag och lyfte den från sin plats, vek ihop och bar in eländet i skymundan. Kvar fanns bara det rör som gjutet i en cementklump höll ställningen på plats. Maken ville kapa röret med rondellen, men jag bad honom avvakta. Ingen av oss hade för avsikt att försöka gräva upp cementklumpen.
Torkningen av tvätt flyttade till en bättre och soligare plats på en tillfällig hopvikbar torkställning som blåste omkull vid minsta pust. Den är såklart inte gjord för att ha utomhus men fick duga tillsvidare. Tanken på att gräva en rejäl grop och gjuta ner ett nytt rör för någon torkvinda … nä. Jag letade alternativ på nätet och hittade en bra lösning. Maken verkställde. Kom hem med impregnerat virke från bygghandeln, sågade och skruvade ihop och slog ner nya stolpar i backen på den nya platsen. Öglor för tvättlinorna och ett par uppvibara klädhängare på utsidan av stolparna för sånt som vill torka på galge. Tadaaa liksom.

Det gamla röret fick tillslut stanna på sin plats. Jag piffade upp en gammal gardinstång och ställde klättrande blomma nedanför. Nya torkställningen syns i bakgrunden också. Blomsterklädd gardinstång passar betydligt bättre än torkvinda på det gamla stället. Tänker utveckla det nästa år 🙂

Det hinner hända en hel del i en trädgård på trettio år och det är inte längre så där öppet och kalt som på det gamla fotot. Nu är det lummigt och trivsamt som jag vill ha det.

Sommarmorgon

Sitter ute på altanen med mitt morgonkaffe och klockan är inte ens åtta än. Vaknade med något tungt i huvudet. Samma tunga som harklar sig bland molnen och samlar kraft för att ta i och dundra lös.
Väderappen är glad i regn idag. Mest hela dan påstår den. Och har dessutom dekorerat molnen med små blixtar som om de skulle pigga upp. Nog för att åska kan vara riktigt trivsamt en stund. När det är möjligt att kura in sig någonstans och bara betrakta föreställningen.
Just nu är det solen som vill ha makten, men den kommer att förlora idag. Det känns i hela luften hur regnet från gårdagskvällen ännu är kapabelt till mer blöta.
Det är svalt och skönt ute, på gränsen till att jag fryser. Men det är så trivsamt bland alla blommor jag samlat omkring mig att jag hellre sitter härute ändå. Låter att tungt i huvudet blåsa bort. Dövas av sommardofterna. Och blomsterprakten.
… Vänta … jag ska visa!

Altanen är antagligen lika gammal som huset. Inte byggd av oss alltså. Då var den brun, jag har målat den vit. Eller ljusgrå är det faktiskt men det ser mest vitt ut ändå.
Bänkarna är lådor för förvaring, runtom, och det är bara att fälla upp locken och stoppa ner krukor och annat. Om man orkar plocka undan ovanpå locket först alltså. För där är det fullt med blommor. Och ja, jag gillar att blanda med diverse saker och gärna rostiga grejer också. Det finns ingen kombo som är så fin som nåt rostigt och blommor. 😀
Rosen som tagit sig an hörnet är en vildros. En gång i tidernas begynnelse som nybliven trädgårdsägare fann jag mig ha en rosrabatt utanför altanen. Jag minns det som en stor röd ros på hörnet. Som jag inte ville ha! Och lät ett rotskott ta över. Utan att fatta att det var en ympad ros och att rotskott borde hållas efter. Nu är det bara rotskottet kvar och en har växt sig rejäl och klär in hela hörnet och ända in under taket. Men, jag har allt hjälpt den lite också. Den är så fin! Svepande rörelser i vinden och nu är den full av knoppar som tänker blomma med små enkla, skira och ljusrosa rosor. Jag ser fram emot den dan när hela hörnet är fullt av dem. Det blir fint! Till hösten fylls den med små nypon.
Annars är det mest bara rosa och ljusa blommor på den sidan. Hela sidan är såklart också ljusare eftersom den vätter mot utsidan.
Andra sidan däremot. (Taket bytte vi för nåt år sedan och någon … läs: Maken som inte är höjdrädd, borde kanske ta sig upp och spola av den lite skräp nån dag.)

Där är det mer dramatik. Ett mycket mörkare hörn eftersom huset tar vid. Då har jag också valt mörkare blad och en mörkare färgskala även på blommorna och krukorna till och med.
Även där har jag (med hjälp av Maken) fått upp en spaljé. På utsidan av en växer en från förra sommaren nyplanterad Flamentaz ros. Den är inte så stor än. Tar sig precis upp över kanten och in i spaljén. Men den har knopp och den kommer att ståta med mörkrosa, snudd på röda rosor när den behagar slå ut. Och ännu är den lite klen, växten som klättrar i snören på insidan. Men innan hösten är här kommer den att ha klätt i en större del av väggen där. Klockrankan häver sig upp själv med slingriga fingrar på tentaklerna. Den växer fort och ymnigt och vill bara uppåt. Har jag tur blommar den med någon enstaka men fantastisk klocka fram på sensommaren. Men det är aningen för högt upp i landet detta, för att ge någon redig blomning. Men jag älskar den ändå, för dessa växtkraft och blandverk.

Så här sitter jag, som Tjuren Ferdinand, och luktar på mina blommor.

Jag kan utropa semester

Fast egentligen är det en helt vanlig ledig dag och semestern börjar på måndag.
Men det kändes ändå som semester när jag gick hem efter sista dygnspasset i går morse. Många långa lediga dagar blir det nu. Känns välbehövligt. Sinnet och kroppen behöver pausa.
Jag inledde så långt ifrån paus det går att komma.
Det blev en varm och solig dag redan från morgonen och jag skulle ställa till med tjejträff. Den första riktiga sen i september. Bara en sån sak.
Alltså skulle jag städa lite inne, lite ute också för att få fint på uteplatserna som snabbt blir naturskräpiga. Gräset behövde också klippas. Och så skulle jag bära fram bord och stolar så att vi kunde sitta ute på gräsmattan och ändå med lite avstånd.
Dessutom skulle mat lagas och kaka bakas. Jo jag hastade på och stod i så gott som hela dagen. Tills jag flöt bort nästan och föste in mig själv i duschen.
Jag hade valt att bjuda på tacos, med egenbakade tortillabröd, egna salsor och röror att ha i förutom grönsakerna. Pyssligt och många moment med det blev otroligt gott allting.
Och så en rabarbervaniljkaka med glass till efterrätt. Den alltså.
Men framförallt. Vi fick äntligen ses igen. Alla kunde komma och alla var vi lika förundrade över att det gick att ses utan att sitta vid varsin skärm.
Mycket fanns det att prata om, allt som trots allt hunnit hända sedan sist i allas liv. Detta märkliga år när allt stoppades och stannade av.
Jag vet att världen tror att vi inte brytt oss nämnvärt i detta land men det är ju inte sant. Vi har och har haft många restriktioner och varit begränsade på många sätt.
Det kommer att ta lång tid att processa detta och vi kommer att prata om det i åratal och se det omnämnas i historieböckerna. Och då kommer vi att peka på texten och berätta. För vi var med. Vi har levt detta. Och må det vara på väg bort nu.

Vi kunde sitta ute hela kvällen, fast vi övergav gräsmattan efter maten och satt på altanen i stället. Med en del myggmedel och myggbekämpning igång. För myggen denna sommar alltså … galna är dom.
Idag har jag hunnit med att ägna tid åt en del sånt som jag vill ägna tid åt på min lediga tid. Druckit morgonkaffe ute. Strosat runt och tittat på blommor och trädgårdsarbetat lite grann. (flyttade två växter och band upp en tredje)
Nu ska jag äta lite lunch innan jag hämtar upp Dottern för en tur till en trädgårdsbutik. Kommer säkerligen inte ut tomhänt från det stället.

Blommigt

Det är så mycket vackert ute nu att det knappt går att fatta.
Blommor överallt, den ena efter den andra kommer i blom och nästan tävlar om uppmärksamheten. Rosa och lila är den vanligaste färgen på mina blommor märker jag. I synnerhet på sommarblommorna jag satt i krukor överallt.

Men även blommorna ute i rabatter och på buskar tenderar att dra sig åt den färgskalan. Fast på rundan i trädgården i går kväll fanns också ett antal vita fina.

Dottern kom från jobbet med två rosa blommor till igår. Hon brukar få köpa ut 🙂 och när hon ändå skulle hit en sväng passade jag på att beställa vad jag ville ha. Rosenskärans blommor är som vikta i tunt papper. De här hade också en trivsam rosa kant runt sina kronblad.

När jag hade planterat ner dem i en stor kruka och ställt den på sin plats tog jag mig an städning av planteringsbordet.
Det var redigt skräpigt efter alla sommarblomsplanteringar nu. Och efter hösten och vinterns framfart.
Jag byggde det där bordet tillsammans med Maken för nåt år sen. Av snyggt slitna gamla staketplankor efter att vi rev själva staketet. Lät till och med bultarna sitta kvar i kanten av bordsskivan, jag ville ha det rejält, stabilt och ruffigt. Sedan ordnade jag med en hylla under och satte upp hyllor på väggen ovanför.
Av någon anledning har jag svårt att slänga fullt fungerande grejer. Vissa kan man ha till annat. Återbruk, som med staketplankorna. Men alla dessa plastkrukor som blommorna kommer i. De är så oerhört ocharmiga och fula, och jag kränger av dem och planterar ner blommorna i större och finare krukor. Det mår alla mycket bättre av. Men plaskrukorna … De har jag staplat och staplat och stuvat in under detta bord sedan det ställdes på plats. Tydligen svåra att göra sig av med? Vissa av dessa plastkrukor är dessutom i en tunn plast som går sönder väldigt lätt och knappast passar till återanvändning. Ändå hittade jag även en massa såna när jag nu drog fram alla dessa krukor. Nej nu fick det vara nog. Jag öste ner dem i en plastsäck, även de där något stabilare krukorna. Hur många behöver man ha liksom? Jag sparade en lagom mängd av de bästa och definitivt alla som var lite större. Är det nåt man behöver så är det just större blomkrukor.
Sen krattade jag fram alla gamla prassliga löv som blåst in under och tog sedan bort hyllan under bordet för att stoppa mig själv från ytterligare kruksamlande. Och ställde in den lilla mängd jag valde att spara direkt på marken under bordet istället.
En annan sak med planteringsbord är att det gräs som fanns har nötts bort av att jag är där och trampar runt hela tiden. Nu är det gräslöst och typ stampat jordgolv framför mitt bord. Det är dammigt när det är torrt och när det regnar blir det lite lerigt och stänker upp på det som förvaras under bordet. Men jag hittade ett par större bitar plywood som jag lade som en slags trampskiva framför. Kanske minskar det lerigt regnstänk. Och känns också lite bättre att stå på.
Sen snyggade jag givetvis upp hyllorna ovanför och själva bordsskivan också. Nu är det väldigt trivsamt och lockande att plantera nåt mer.

Jag har redan massor med sommarblommor i krukor runtomkring mig. Men min kompis som hälsade på häromdan tittade sig omkring och sa, ”Fint, men du kommer att köpa mer va?” Japp, hon känner mig. Jag kommer att köpa mer.
Men vad gör det. Semestern kommer även i år att tillbringas mestadels hemma. Då ska det åtminstone vara njutbart vackert i varje vrå. Och inga plastkrukor som skymmer sikten 😀

Sköna maj?

Det är en väldigt kall vår. Maj månad är inte vad den kunde vara, utan mer nån slags aprilwannabe med spridda skurar och blygsam temperatur. Visst, en och annan dag glimmar till, men ibland får vi nöja oss med bara nån timme nån dag som känns vårig. I övrigt är det mest regn, kallt och otrivsamt.
I lördags var det en sån överraskande dag. Den kom nämligen med en oförklarlig sol. När det skulle vara regn. Fast det var olika bud på det. Nån app påstod regn efter elva, en annan ville ha regn efter tolv. Inget regn kom vid något av tidpunkterna eller faktiskt alls under hela dan.
Jag tog alltså chansen att få ut gräsklipparen ur vinterförvaringen direkt efter morgonkaffet. Den överraskade också, och startade underfundigt nog redan vid mitt första ryck. Sånt brukar den inte ägna sig åt utan den vill bara jävlas tills jag muttrande ger upp och hämtar Maken. För att då men ett illa dolt flin starta vid hans första ryck. Som om den inte trilskats alls innan.
Men nu behagade gräsklipparen alltså göra mig den tjänsten också, kanske var den lika häpen över vädrets nyck som jag och inte tänkte på att det var jag som ryckte till i snöret. Gräsmattan fick därmed årets första klippning. Faktiskt välbehövligt för den hade redan växt rejält.
Jag hann också med att putsa runt med sekatören i diverse buskar och blanda lite gödsel med barkmull och strössla ut i rabatterna. För det skulle som sagt regna, så himla bra att hinna gödsla lite innan. Jo nog hann jag. Med råge. Jag borde kanske ha vattnat. Men orken tog slut och jag väntade på det där regnet. Tydligen regnade det lite under natten. I alla fall såg det ut så på söndagsmorgonen.

Det infinner sig ingen riktig lust att bära fram utemöbler eller nåt sånt när det ser ut att vara bara april. Fast jag gjorde ändå ett ryck under torsdagen förra veckan när det också klev in en dag med sällsynt sol och tillhörande varmare grader. Dessa underhöll oss till och med hela dan.
Och jag fick lite fealing och skapade lite ordning på altanen med mattor och möbler och bäddade undan katternas vinterhotell. Sedan makade jag upp taket på paviljogen. Lite trixigt ensam, men kvasten och krattan och jag fick ordning på hela takschabraket tills det satt som det skulle. Kan själv är en envis jävel.
Jag bar också fram de möbler som skulle finnas på plats under detta tak.
Men sen kom både solen och jag av oss och resten är ännu ogjort. Det där lilla extra piffet jag brukar ägna mig åt. Till vilken vits liksom. Det är inte så att det lockar till uteliv och nåt sittande i utemöbler precis.

Idag är det onsdag och ett envist regnande och blåsande har pågått sedan morgonen och ska tydligen inte ge sig förrän tidigast på fredag. Men då har väderfolket lovat oss lite varmare tider. Vi får väl se.
Jag har i alla fall planer på att åka och inhandla en hel del sommarblommor i morgon. Oavsett väder. Så det så. Nu får det vara dags tycker jag. Juni står för sjutton och stampar i farstun. Det får bli nån ordning på allt.