Veckan är inte riktigt slut än …

Den här veckan här hemma har myst på i väldig fart. Vips är det fredag redan. Så vad har vi gjort?
Tja, lite av varje faktiskt.

Veckans trädgård: Jo, jag kom äntligen igång med att rensa bort klängväxten som vintern tog och jag fick ta hjälp av Maken med roten som klamrade sig hårt fast i jorden. Han fick också hjälpa till med att angöra en stadig pinne i husväggen för en ymnig ros att kasta sig över. Den har rasslat vid för våg sen förra sommaren men nu hävde den sig belåtet över sitt nya stöd och jag slipper få den intrasslad i håret när jag passerar under.
Ny jord skaffades och jag hällde i det i den tömda lådan och grävde ner helt nya växter. Av bara farten gick jag lös på en annan låda med död växtlighet och fixade till den också. Åkte och skaffade nåt nytt och tjusigt att gräva ner. Ser bra ut, just nu i alla fall.

Veckans loppisrunda: Den gav inte mycket fångst. Knappt nåt alls egentligen. Jag vill inte skylla på nån men … han den där nya bekantskapen som säljer väl utvalt gammalt porslin och glas i en gammal industrihall i slutet av varje sommar låg oss steget före. Och han letar ungefär samma grejer som vi letar och han hade minsann saké Ri korgen såg jag när vi stannade och pratande en stund. Jo, han öppnar sin försäljning i helgen, där kommer priset på det som kunde varit fynd att ha höjts … men vad gör det! Det är trevligt att åka dit och titta vad han fyndat ihop under vintern.

Veckans middag: Det händer inte så ofta, men nu blev det tacos. Helt emot gängse fredagsmystradition i detta land åt vi tacosen i tisdags. Tillsammans med Dottern och hennes Sambo. När det inte blir för ofta är det supergott. Trivsamt att tillreda allt hack och plock och röror i mängder av skålar. Drygt att plocka undan alltihop och försöka få plats för det i kylen när man ätit klart. Dottern hade med sig en flaska bubbel också. Det blev en jättetrevlig kväll.

Veckans biltur: Vi hade lovat att skjutsa Dottern till Arlanda i går. Hon var på väg till Valencia för fotojobb bland e-sportspelarna igen. Och eftersom vi har semester tyckte vi att det var trivsamt med en biltur. Vi släppte av henne i parkeringshuset utanför terminal fem och åkte tillbaka mot utgången, redo att betala för ingen parkering alls. Men parkeringshuset blev så förvånat över en bil som bara åkte in och genast ville ut igen att det öppnade bommen och släppte ut oss utan att kräva betalning för besväret.

Veckans kulturinslag: När vi ändå var igång åkte vi till Uppsala för att gå på Titanic-utställningen. Vi har sett den förr, nåt år sedan var det allt. Men valde alltså att gå igenom den olycksaliga båtresan ännu en gång. Med lurar som stängde in oss i en berättarvärld som sakta byggde upp dramat från planeringen av fartyget till … ja. Det där med lurarna gör att man nästan är med på resan, i sina egna tankar och i sällskap av rösten i öronen. Effektivt. Den leder besökaren genom utställningen med hänvisning till rätt monter och tavla medan den berättar. Tyvärr var det aningen för mycket besökare som kom i nästan samma takt och det blev lite trängsel vid vissa av montrarna. Tyvärr hade en del obetänksamma föräldrar tagit med sig för små barn också. Ett par rastlösa kids kutade omkring och härjade bland bänkar och montrar och sabbade stämningen ett tag också. Det borde vara åldersgräns på en utställning av det här slaget!

Veckans shopping: Kom av sig. Jag ville till den där fina trädgårdshandeln längs vägen när vi åkte hemåt. Där brukar jag hitta både det ena och allt annat medan jag går genom den stora butiken. Den här gången hittade jag inte en pryl jag ville ha. Kanske lika så bra, vi lider ingen prylbrist. Men jag provsatt en korgstol och så handlade vi mat i cafeterian innan vi åkte hem helt tomhänta. Har nog aldrig hänt förr.

Dagens bilder

Det blev äntligen lite väder utan regn. Alltså blev det äntligen en helgdag av trädgåprdsfix. Fast dagen började med kaffe och mys med Musse. Han kom in efter en utenatt och ville vara famnkatt en stund. Det passade bra eftersom morgontemperaturen ute inte var ett dugg mysig. Så det kändes bra att mysa på en stund till.

Men sen kunde jag inte hålla mig längre utan fick ut och hittade på allt möjligt roligt. Hade nya blommor att plantera och skulle fixa i paviljongen. Var så glad att jag hittade en rosa Solöga på blomsterbutiken i år igen. Nu har den fått stor kruka och klätterställning i paviljongen. Och jag förväntar mig ymnigt blommande och växande av den.

Jag lyckades peta ner några frön i jord i våras. Dock alldeles för sent och allt regnande och dessa kalla temperaturer har inte gynnat växtligheten det minsta. Men de här två och några till tog sig. Det här är min favoritväxt, Klockranka. Jag köpte allt en ordentligt tillväxt planta också så dessa blir en bonus om de växer till sig.

Förjätmigej, Forget-me-not … vackra namn på en vacker växt. Den påminner mig om barndomens somrar på barndomsparadiset där jag plockade många buketter varje sommar. De påminner också om pappa, eftersom han grävde upp en tuva från det där barndomsparadiset medan det ännu var möjligt. Den tuvan tog han med hem i en kruka till mig och dess ättlingar växer på här och var i trädgården ännu. De sprider sig med vinden de små fröna efter utblomningen. Kommer som små blå överraskningar varje år på helt nya ställen.

Årets mörka hörna på altanen. Där klättrar nu min inköpta Klockrankan friskt i gamla grenar som jag arrangerat i hörnet. Alla växter, utom den enda på bordet som är kontrastrikt vit, har både mörka blad och mörka blommor. En chokladblomma på höga vajande stänglar. En petunia som kommer att få nästan svarta blommor. En batat med mörklila bladverk och den kommer att blomma med ljuslila klockor. En blålila stäppsalvia som ska dra till sig fjärilar och andra pollinerare. Vårens violer hänger med en stund till.

Paviljongen är inredd och klar för trivsamma stunder. Jag planterade en luktärt för klättring på ena sidan och så det där rosa solögat på andra. Och lite annat smått och gott. Kan bli ännu mer blommor där också vad sommaren lider. Längst ut på hörnet står åkerbären från Norrbotten och blommar vackert. En god vän har grävt upp dem till mig en gång och tagit med hit till mig. Den övervintrar i sin kruka ute i snön varje år. Kommer igång igen tidigt på våren och blommar så fint. Den får inga bär, eftersom åkerbär kräver att man har två olika plantor för att de ska kunna göra några bär. Men den är så fin att jag inte bryr mig så mycket om det. Och så en liten skål med vatten och glaskulor. För humlor och bin, så att de kan landa på en kula och vila lite och dricka vatten innan de jobbar vidare.

Så nu är sommaren igång och jag har bara börjat än.

Torpet

Jag har skaffat ett torp. Nja, inte riktigt. Men det liknar ett torp eller en stuga från förr. Den där soligare hörnan i trädgården. Där hamnade Dotterns ratade kökssoffa och blev tongivande.
Redan förra året ställde jag ett bord och arrangerade som ett slags utekök ihop med grillen. Idag byggde vi ut köket med ett bord till. Och ett nytt parasoll som kan minska soligheten.
Jag kommer inte att kunna hejdas utan kommer att torpa till det ännu mer … kuddar i soffan, bonad på väggen (typ hem, ljuva hem), pelargoner … borde ha en radio också. Köket ska också utrustas med lite nödvändigt jox. Fler kryddväxter framförallt. När det slutar vara så kallt. Men det är en bra början. 😃 Roligt om inte annat. Och ja, det kommer att regna men det gör inte så mycket.

Humlesurr

Bara det ordet framkallar trivsamma bilder av bara sommarben och lata semesterdagar, eller hur? Det har varit mycket humlesurr de senaste dagarna. Både inne och ute. Jag räddade ett par stycken från en säker källardöd häromdan. En brummade ilsket omkring mellan taklampan och källarfönstret och den andra hade redan gett upp och låg flämtande helt stilla på det kalla källargolvet. Oklart hur de hade virrat sig dit ner, fast jag gissar att de trillat in genom nån av friskluftsventilerna i sitt sökande efter boplats.
Det skulle aldrig falla mig in att döda en humla och jag räddar alltid de där som hamnat inne. Fångar dem mot en vägg eller golvet med ett glas, sticker in ett papper och håller för glasöppningen medan jag bär ut dem till fritt flygande. Den där ilskna humlan for iväg med en rivstart ur glaset när jag släppte på pappret. Den andra fick jag hälla ur på altanbordet och välta tillrätta. Gav den en droppe vatten intill och lät den hämta andan. Lite senare var den borta så min räddningsaktion lyckades antagligen.
Jag har aldrig grunnat speciellt mycket över humlor. De är ett trivsamt inslag i trädgårdslivet och jag låter dem hållas. Men ett inlägg på facebook fick mig att bli intresserad och läsa på lite mer. Tydligen hade jag räddat två drottningar! Jo minsann. Det är HumleDrottningar som far omkring så här års och letar boplatser. Det är därför humlorna är så stora, för det är nämligen bara Drottningarna som övervintrar. Fast de ser givetvis till att ha blivit ordentligt befruktade innan humlesnubbarna dör av under hösten. Nu när Drottningarna vaknat till har de bråttom att fixa ett schysst bo för att kunna föda upp nya undersåtar och dra igång ett nytt samhälle. Undra på att hon var förbaskad, hon i källaren!
Typ femhundra nya humlor föder varje Drottning upp. Alltså såg jag till att få tusen humlor i trädgården när jag gav de där två damerna en möjlighet att hitta ett riktigt bra bo. Första svepet polleninsamling sköter Drottningarna själva om. Men sen när undersåtarna är tillräckligt stabila får de ta över jobbet, medan Drottningarna stannar hemma och latar sig. Därför är sommarhumlorna också mycket mindre eftersom de är helt årsfärska.
Alla dessa trädgårdsarbetare far runt och pollinerar hela dagarna. En ensam humla hinner med ett par tusen blommor varje dag! Mäktigt alltså! Det blir mycket gjort när hela samhället stressar runt varje dag. Och tur är väl det, för utan humlor och andra bin skulle vi bli utan frukt och bär och blomster. Och tyvärr minskar det med dessa flitiga trädgårdsarbetare. Vi måste vara rädd om dem, speciellt dessa stora majestätiska drottningar just nu! (För att slippa lägga yrket pollinerare till framtidsyrkena.) Så att de hinner föda upp alla sina undersåtar.
Dessutom läste jag att det är en fullständig myt att humlan skulle ha nåt flygproblem. Den är en utomordentlig flygare så det så. Inte sticks de heller och de är fredliga av sig så länge de inte känner sig hotade. Viftar man till dem eller trampar på dem kanske de bränns tillbaka. (Fast Musse den stackaren, han är livrädd för humlor och rusar runt i värsta panikrycket när nån surrat förbi honom. Antagligen har han just trampat på eller viftat till nån med givet resultat. Tydligen ser han heller ingen skillnad på flygfäna, allt som surrar och flyger är lika farligt.)
Nä, låt humlorna vara! Så att de kan sköta sitt jobb ordentligt. Det är inte dig de vill åt, det är blomman bredvid!

Jag har en stol

under hängbjörken. En uttjänt pinnstol som ännu håller för en stunds sittande. Men mest står den där för syns skull. Det är lite mysigt och känns lite hemligt liksom. Att slå sig ner bakom björkens hängande grenar. Det funkar bara så här års, innan björken hunnit bli för ymnig.
Det händer att det sitter en katt där emellanåt också. Gissar att de känner sig helt osynliga, men också att de trivs för att solen hänger där hela eftermiddagen och kvällen. Och då sätter nån av dem sig, liksom på laddning. Katter söker verkligen solen (i motsats till mig)
Men ibland står det en jordsäck eller ett gäng krukor på stolen också. Eftersom mitt planteringsbord är alldeles intill och oftast är helt överbelamrat. Då behövs stolen som hjälpreda.
Men mest är det för syns skull. För att det bara ser helt magiskt ut.

Grillat

Jahapp. Vi köpte en grill idag.
Fast ingen av oss är några grillare. Jag har ordat om det förr. Maken är inte speciellt förtjust i mat som grillats och jag själv äter det visserligen gärna men bara om nån annan grillat så jag själv slipper bränna fingrarna.
Dottern är våran grillexpert och grillälskare. Och hon har dessutom skaffat sig en liten familj och de gillar också att grilla. Så självklart köpte vi en grill! Nu när den gamla lågprisvarianten rostat sönder och envisades med att vara tvåbent ostadig.
LillaFamiljen är trevlig att umgås med, alltså var ett grillinköp en bra investering. Den här gången kostade vi på oss en lite rejälare variant och vi hade invigning så fort Maken byggt ihop.

Det blev hamburgare till LillaFamiljen och korv till mig och Maken. Massa goda tillbehör också. Och Dottern grillade och jag sprang med resten. Det hanns också med både en och tre rundor krocket eftersom LillaFamiljen också innehåller en Elvaåring. Sådana behöver roas och Dottern hade köpt krocket eftersom hon jämt spelade det med sin Farfar när hon var liten. En gång spelade de till och med i snöfall på Farsdag.

Jo, vi åt och mådde bra,och det blir garanterat mer grillat med LillaFamiljen i sommar. Bra köp alltså!

Trädgårdfix

Det blev trädgårdsjobb hela dan i dag också. Jag tar mig an ett område åt gången. Städar och räfsar och gör fint. Tar fram möbler och lite grejer som hör till. Inte allt, än, det är trots allt bara april.
Men nu finns redan flera ställen att välja på när vi vill slå oss ner och ta det lugnt en stund.
Förutom städandet har jag också planterat fler violer och sått en massa frön. Bara blommor alltihop. Det finns ännu mycket att göra innan detta är nån sommarträdgård! Men jag är en god bit på väg. Och trädgårdstunnan är snudd på fylld igen inför veckans tömning.
Nu är kvällen här och jag har klivit ur trädgårdskläderna. Hällt upp ett glas vin och antagit viloläge.
Just för tillfället har jag faktiskt valt solen och en av de varmare sittställena. Luften så här på kvällskvisten är inte varm nog för en skuggig plats.
Fåglarna sjunger ivrigt på sin vårrepertoar och en humla drog nyss förbi. Katten ligger och solar sig på en skön plats tätt intill husgrunden och tydligen är det kvällsmat för alla grannskapets barnfamiljer, för det är tyst och lugnt omkring mig. Det återstår ännu två hela dagar av denna helg! Det är alltså hur idylliskt som helst.
Annars har nog dagen varit varmast hittills i år. Det syns på alla bristande knoppar att det gått framåt bara under dagen. Det är verkligen på gång nu kan konstateras.

Påsken kom med värme och sol

Långfredagen tycks i vanlig ordning varit lång, i alla fall om jag ser till allt vi hunnit med!
Vi började i lugn och ro med kaffe och musik i bibblan, som vanligt på lediga mornar. Sen gick jag rakt ut i våren och påbörjade den där städningen av en vinterskräpig altan. Inte klokt hur mycket som hinner samlas där under vintern. Vi sopade lite vid trappan på framsidan också och bar över pensionärsbänken, som Dottern så snällt döpte vår nya bänk till förra året. Maken pysslade med rodden i garaget och jag fortsatte runt huset i samma våriver.
Städade av ett bord där jag bara har blommor och annat pynt och fixade i ordning en annan uteplats av bara farten. Räfsade lite här och där, planterade små söta violer i krukor, sopade av en liten terrass och pysslade på.
En kompis kom över på kaffe och vi satt ute och småpratade och fikade.
Stärkt av det röjde jag resten av altanen och fick bord och stolar på plats. Gjorde också i ordning altansängen lite så att katterna har nån mysplats nu när jag tagit ifrån dem det möbelstaplade vinterhotellet.
Dottern, som mest bara ska jobba i påsk och dessutom har en bortrest sambo, kom över för att äta med oss. Vi fixade kött (vegoalternativ för henne) whiskysås och loaded potatoskins. Mums.
Nu får resten av trädgårdsjobbet vänta till i morgon och det blir slappt soffhäng resten av kvällen. Känns välförtjänt tycker jag. I morgon är en annan dag!

Det är redan för varmt!

Fast det berodde nog mest på att jag åkte till jobbet i helt fel kläder idag. Svarta jeans och kängor var inte alls vad jag ville klä mig i kände jag tydligt under eftermiddagen.
Så nu börjar det.
Det ser ut att hålla i sig under delar av påsken. Alltså är det dags att påbörja nån slags uteliv igen.
Min altan ser verkligen vinterbedrövlig ut, det behöver räfsas på hela tomten och utemöbler ska letas fram. Dessutom är det dags att sopa grus av trottoaren ner på gatan för att vårsoparna är på väg.
Och så frön. Sent ute som vanligt men det brukar bli bra ändå.
Maken undrade häromdan vad vi skulle tillbringa påsken med. Tycks givet för tillfället. Det finns sysselsättning för hela påsken och lite till. Fast jag vet var han kommer att hittas och det har inte med trädgård att göra. Nej, han brummade nämligen ut rodden ur garaget för premiärtur i går. Det blir hans syssla i helgen. Men jag hämtar honom om jag behöver hjälp med att bära möbler.
Det blir nog en bra helg.

Vårkänslor?

Solen vräker in och belyser de vintersmutsiga fönstren och dammet inne. Hur jag än dammar och dammsuger tycks solljuset ändå hitta mer. Katterna tappar en massa vinterpäls överallt också.
Snön har redan smält i flera veckor och inget liknar vinter längre. Snudd på hela trädgården (utom de skuggigare partierna) är snöfria. Det sticker kaxigt upp små vårblommor redan. Fick våren verkligen ett sånt övertag att vintern fick bara ge sig och försvinna? Efter all den där snön som östes över oss i slutet av januari. Eller har vintern fula trick i beredskap ännu? Jag törs inte sätta några pengar på varken det ena eller det andra.
Altanen befann sig i bedrövligt vinterskick när jag plötsligt uppmärksammade eländet när katten skulle in. Förutom löv och skräp som blåst in, samlas också diverse inifrån huset därute under vintern. Sånt som krukväxter som ger upp och ska kastas, nån eldriven grej som går sönder eller nåt annat smått som bör kastas på återvinningen. Dessutom retursoporna i plast, kartong och metall. Och tomma flaskor och burkar. Om jag/vi vore av ordentligare art skulle vi ta med en sån kasse lite oftare …
I förmiddags gick jag ut för att samla ihop det där. Och för att släcka och ta ner julbelysningen som ännu lyste. Men våren, för det känns verkligen som våren, fick mig att samla ihop även de där utdöda krukväxterna och övrigt skräp, innan jag sopade av löven och snyggade till en liten hörna att använda dagar som denna. Sen tittade in till vinterförvaringen av sommarväxter och putsade till och vattnade så de kan sätta igång igen.
Aldrig tidigare, mig veterligen, har jag snyggat upp altanen redan i februari. Okej det är snudd på mars men ändå.
Aldrig tidigare har jag heller suttit ute och bloggat redan februari. Men det gör jag nu. I min tillsnyggade del av altanen där jag placerat korgstolarna som blev över när Dottern flyttade. Ett litet bord bredvid så att jag har nåt att ställa kaffekoppen på. Och solen lyser direkt in och jag har min islandströja på och sitter bekvämt. Tog till och med ut datorn alltså. I februari! Det här kan väl aldrig hålla … om vintern får ny kraft och öser ut nån nysnö kommer det att kännas rejält motigt och tjurigt. Fast det är väl precis det vi borde vara beredda på och hålla all längtan efter vår lite på halster ännu. Fast nu har jag i alla fall en trivsam plats att avnjuta en eventuell vår på!