Grillat

Jahapp. Vi köpte en grill idag.
Fast ingen av oss är några grillare. Jag har ordat om det förr. Maken är inte speciellt förtjust i mat som grillats och jag själv äter det visserligen gärna men bara om nån annan grillat så jag själv slipper bränna fingrarna.
Dottern är våran grillexpert och grillälskare. Och hon har dessutom skaffat sig en liten familj och de gillar också att grilla. Så självklart köpte vi en grill! Nu när den gamla lågprisvarianten rostat sönder och envisades med att vara tvåbent ostadig.
LillaFamiljen är trevlig att umgås med, alltså var ett grillinköp en bra investering. Den här gången kostade vi på oss en lite rejälare variant och vi hade invigning så fort Maken byggt ihop.

Det blev hamburgare till LillaFamiljen och korv till mig och Maken. Massa goda tillbehör också. Och Dottern grillade och jag sprang med resten. Det hanns också med både en och tre rundor krocket eftersom LillaFamiljen också innehåller en Elvaåring. Sådana behöver roas och Dottern hade köpt krocket eftersom hon jämt spelade det med sin Farfar när hon var liten. En gång spelade de till och med i snöfall på Farsdag.

Jo, vi åt och mådde bra,och det blir garanterat mer grillat med LillaFamiljen i sommar. Bra köp alltså!

Trädgårdfix

Det blev trädgårdsjobb hela dan i dag också. Jag tar mig an ett område åt gången. Städar och räfsar och gör fint. Tar fram möbler och lite grejer som hör till. Inte allt, än, det är trots allt bara april.
Men nu finns redan flera ställen att välja på när vi vill slå oss ner och ta det lugnt en stund.
Förutom städandet har jag också planterat fler violer och sått en massa frön. Bara blommor alltihop. Det finns ännu mycket att göra innan detta är nån sommarträdgård! Men jag är en god bit på väg. Och trädgårdstunnan är snudd på fylld igen inför veckans tömning.
Nu är kvällen här och jag har klivit ur trädgårdskläderna. Hällt upp ett glas vin och antagit viloläge.
Just för tillfället har jag faktiskt valt solen och en av de varmare sittställena. Luften så här på kvällskvisten är inte varm nog för en skuggig plats.
Fåglarna sjunger ivrigt på sin vårrepertoar och en humla drog nyss förbi. Katten ligger och solar sig på en skön plats tätt intill husgrunden och tydligen är det kvällsmat för alla grannskapets barnfamiljer, för det är tyst och lugnt omkring mig. Det återstår ännu två hela dagar av denna helg! Det är alltså hur idylliskt som helst.
Annars har nog dagen varit varmast hittills i år. Det syns på alla bristande knoppar att det gått framåt bara under dagen. Det är verkligen på gång nu kan konstateras.

Påsken kom med värme och sol

Långfredagen tycks i vanlig ordning varit lång, i alla fall om jag ser till allt vi hunnit med!
Vi började i lugn och ro med kaffe och musik i bibblan, som vanligt på lediga mornar. Sen gick jag rakt ut i våren och påbörjade den där städningen av en vinterskräpig altan. Inte klokt hur mycket som hinner samlas där under vintern. Vi sopade lite vid trappan på framsidan också och bar över pensionärsbänken, som Dottern så snällt döpte vår nya bänk till förra året. Maken pysslade med rodden i garaget och jag fortsatte runt huset i samma våriver.
Städade av ett bord där jag bara har blommor och annat pynt och fixade i ordning en annan uteplats av bara farten. Räfsade lite här och där, planterade små söta violer i krukor, sopade av en liten terrass och pysslade på.
En kompis kom över på kaffe och vi satt ute och småpratade och fikade.
Stärkt av det röjde jag resten av altanen och fick bord och stolar på plats. Gjorde också i ordning altansängen lite så att katterna har nån mysplats nu när jag tagit ifrån dem det möbelstaplade vinterhotellet.
Dottern, som mest bara ska jobba i påsk och dessutom har en bortrest sambo, kom över för att äta med oss. Vi fixade kött (vegoalternativ för henne) whiskysås och loaded potatoskins. Mums.
Nu får resten av trädgårdsjobbet vänta till i morgon och det blir slappt soffhäng resten av kvällen. Känns välförtjänt tycker jag. I morgon är en annan dag!

Det är redan för varmt!

Fast det berodde nog mest på att jag åkte till jobbet i helt fel kläder idag. Svarta jeans och kängor var inte alls vad jag ville klä mig i kände jag tydligt under eftermiddagen.
Så nu börjar det.
Det ser ut att hålla i sig under delar av påsken. Alltså är det dags att påbörja nån slags uteliv igen.
Min altan ser verkligen vinterbedrövlig ut, det behöver räfsas på hela tomten och utemöbler ska letas fram. Dessutom är det dags att sopa grus av trottoaren ner på gatan för att vårsoparna är på väg.
Och så frön. Sent ute som vanligt men det brukar bli bra ändå.
Maken undrade häromdan vad vi skulle tillbringa påsken med. Tycks givet för tillfället. Det finns sysselsättning för hela påsken och lite till. Fast jag vet var han kommer att hittas och det har inte med trädgård att göra. Nej, han brummade nämligen ut rodden ur garaget för premiärtur i går. Det blir hans syssla i helgen. Men jag hämtar honom om jag behöver hjälp med att bära möbler.
Det blir nog en bra helg.

Vårkänslor?

Solen vräker in och belyser de vintersmutsiga fönstren och dammet inne. Hur jag än dammar och dammsuger tycks solljuset ändå hitta mer. Katterna tappar en massa vinterpäls överallt också.
Snön har redan smält i flera veckor och inget liknar vinter längre. Snudd på hela trädgården (utom de skuggigare partierna) är snöfria. Det sticker kaxigt upp små vårblommor redan. Fick våren verkligen ett sånt övertag att vintern fick bara ge sig och försvinna? Efter all den där snön som östes över oss i slutet av januari. Eller har vintern fula trick i beredskap ännu? Jag törs inte sätta några pengar på varken det ena eller det andra.
Altanen befann sig i bedrövligt vinterskick när jag plötsligt uppmärksammade eländet när katten skulle in. Förutom löv och skräp som blåst in, samlas också diverse inifrån huset därute under vintern. Sånt som krukväxter som ger upp och ska kastas, nån eldriven grej som går sönder eller nåt annat smått som bör kastas på återvinningen. Dessutom retursoporna i plast, kartong och metall. Och tomma flaskor och burkar. Om jag/vi vore av ordentligare art skulle vi ta med en sån kasse lite oftare …
I förmiddags gick jag ut för att samla ihop det där. Och för att släcka och ta ner julbelysningen som ännu lyste. Men våren, för det känns verkligen som våren, fick mig att samla ihop även de där utdöda krukväxterna och övrigt skräp, innan jag sopade av löven och snyggade till en liten hörna att använda dagar som denna. Sen tittade in till vinterförvaringen av sommarväxter och putsade till och vattnade så de kan sätta igång igen.
Aldrig tidigare, mig veterligen, har jag snyggat upp altanen redan i februari. Okej det är snudd på mars men ändå.
Aldrig tidigare har jag heller suttit ute och bloggat redan februari. Men det gör jag nu. I min tillsnyggade del av altanen där jag placerat korgstolarna som blev över när Dottern flyttade. Ett litet bord bredvid så att jag har nåt att ställa kaffekoppen på. Och solen lyser direkt in och jag har min islandströja på och sitter bekvämt. Tog till och med ut datorn alltså. I februari! Det här kan väl aldrig hålla … om vintern får ny kraft och öser ut nån nysnö kommer det att kännas rejält motigt och tjurigt. Fast det är väl precis det vi borde vara beredda på och hålla all längtan efter vår lite på halster ännu. Fast nu har jag i alla fall en trivsam plats att avnjuta en eventuell vår på!

Äntligen! Brister vi ut i kör. Det regnar!

I alla fall en del av oss är lyckliga över så väl vatten som svalkan den har med sig. Mest av allt hoppas jag skogarna hinner få så mycket vatten som möjligt. Hörde i går att det brinner på nästan femtio olika ställen runtom i landet. Hemskt. Det finns tyvärr också risk för åska, men kanske regnet kan få blöta ner allt ordentligt först så vi slipper ytterligare bränder.
Jag såg allt molnen i går kväll, men såna har kommit och passerat utan ärende under denna värmebölja och därför vågade jag inte hoppas. Men det regnade från en jämngrå himmel när jag slog upp altandörren och en relativt sval luft omgav mig. Att det också hade regnat en bra stund vittnade alla mina utekuddar om, för alla var snudd på genomblöta. Och vem bryr sig om det! Jag samlade in dem under tak och struntade i att det regnade på mig. Sen satt vi på altanen med morgonkaffet och njöt av såväl den svalkande luften som regnljuden mot plasttaket.
Mitt största fokus en regnig morgon är tunnan som samlar detta dyrbara regnvatten i ett av hörnen på garaget. Jag har en tunna till bredvid, men den har inget att samla från. Istället står jag där i regnet och öser över med en hink så fort det börjar närma sig fullt i den första tunnan. Jag behöver snart gå och ösa en gång till så att jag har reservtunnan fylld igen.
Sen gick jag som Pippi runt i regnet med vattenkannan och vattnade rabatterna som var dammtorra i går kväll. Det är faktiskt som bäst att vattna när det regnat en stund, då är marken lite genomfuktad och kan suga upp vattnet ordentligt, få ner det till alla rötter. Flera kannor med regnvatten hävde jag ut, på ett riktigt slösaktigt sätt. För just nu ser regnet inte ut att ha någon brådska vidare. Jag önskar att jag hade fler tomma tunnor att ösa över i. Men får nöja mig det det som står till buds och inte tänka på allt vatten som går till spillo när tunnorna är fullast.
Efter alla dessa oerhört varma dagar när huset börjar kännas obeboeligt varmt är en promenad med vattenkanna mitt i ett sommarregn en känsla av uppvaknande. Kalla droppar på huden, håret blir blött och fötterna i flip-flopsen likaså. Det gör inget, det är bra helt underbart. Det nästan syns hur växterna sträcker på sig för att få det mesta av vattnet.
Katterna njuter, skönt sovande i varsin stol under tak. Inne har vi öppnat korsdrag och hjälper till med fläkten för att få ner temperaturen till något det går att leva i. Vatten är liv!

Doftrikt och vattenfattigt

Gick raka vägen ut i morse, klockan var knappt mer än sju men jag hade sovit klart. Kände mig pigg. Stod en stund på altanen och begrundade dagsläget. Blir ännu en varm dag. Fick syn på luktärterna jag planterat där jag grävde upp en ovillig rosbuske i början av sommaren. Rosen Louise Odier var utlovad att växa och blomma ymnigt. Icke! Den var liksom en lång pinne och en kortare pinne med klent av både blad och blommor, fast den haft några år på sig. Först beskar jag den hårt i hopp om tillväxt, men den lovade liksom skvatt inget i alla fall. Så jag högg ner spaden runt om och petade ur den ur sin växtplats. Slipp då liksom. Hävde ner den i en hink med lite vatten och där stod den och skämdes ett par dagar. Kom väl på bättre tankar. Liksom jag. Okej då, du får en chans till! Grävde ner henne på ny plats, soligare och mer skyddad plats och klippte ner ännu hårdare. Den skulle lockas till att växa om den klipptes hårt sa trädgårdsexpert på teve. Han visste tydligen vad han pratade om och rosen insåg väl sin sista chans! Nu växer den, rejält på nya stället.
Gropen där den stått fick min lilla nyinköpta luktärtsplanta istället ta över. Jag brukas så egna frön, speciellt luktärter. Men vintern var snörik och kall, kändes evig. Inga frön såddes. Jag köpte alltså en planta istället och den fick också ta över växtstödet som Maken tillverkat, som skulle hålla om den ymniga rosen. Jo jo … Den håller nu istället om den ymniga luktärtsplantan som har växt sig hög upp genom hela sitt stöd vid det här laget (inte bara halva som på bilden). I morse var den helt översållad med blommor. Jag plockar små buketter i den varje dag. Luktärter har den magnifika egenskapen att de blommar mer och mer, ju mer man plockar. Det finns alltså en och annan bukett inne redan. Men så fullt med blommor som det var i morse har det inte varit tidigare. Men så får den också extra omsorg för att den förtjänar det. Den där extra vattenskvätten som inte allt annat får (på grund av torkan) och näring därtill.


Just torkan är en mardröm för en blomälskare som mig. Regnvatten var det länge sen vi såg och mina tunnor skramlar tomma. Vi manas till att spara på dricksvatten. Men inte kan jag förmå mig till att låta alla blommor torka bort. Jag vattnar så sparsamt det bara går och bara de nödvändigaste. Rabatterna får till stor del klara sig ändå. Nån extra skvätt på en del nyplanterat bara.
Vi är så vana med allt detta dricksvatten att vi slösar med det helt självklart. Nu försöker jag spar alla småskvättar och de bildar faktiskt en redig mängd dagligen bara de väl uppmärksammats. När jag kokat kaffevatten till exempel och det blir en skvätt över som inte ryms i kannan. Den sparar jag i vattenkannan istället för att bara hälla i vasken. Eller den där slatten bubbelvatten som inte blivit urdruken tappat kolsyran. Den häller jag i vattenkannan. Vattnet jag kokat potatis eller grönsaker i hamnar också i kannan. Eller vattnet som tappas för att mana fram varmare vatten. En ansenlig mängd kallt vatten går till spillo i väntan på det varma! Jag stänger också nogsamt av kranen vid tandborstning, i duschen medan jag schamponerar håret och liknande. Försöker spara där det går att spara, så att skvättarna kan användas till törstiga blommor istället.
Hoppas verkligen det blir regn snart för värre än torkande växter är torkande skogar och skogarna brinner just nu. Det är en sån deprimerande tanke att jag knappt förmår ta in den. Så om nån kan en regndans! Dansa för sjutton. Vi behöver vatten!

Jag har gömt mig i paviljongen

Min absoluta favoritplats i denna trädgård.
Den kan se oerhört trivsam ut i tidig morgon när solen silar in genom vindskyddet på baksidan. Varma sommarmornar är det en härlig plats med kaffekoppen. Andra slags mornar är det för kallt och skuggigt. Och allt som oftast är det helt upptaget av sovande kattGrabbar. De där två anser det vara bäddat enbart för dem och lämnar ingen plats för mänskligheten.
Men ikväll fick jag tillgång. Så här på kvällen är den helt intagen av sol. Då är den i regel inte mitt första val av plats. Men med fördragna gardiner blir det uthärdligt eftersom de tar udden av det skarpaste och varmaste.
Ikväll är det också lite kalla vindar utanför solen och då var det riktigt skönt med en nästan soldränkt paviljong.

Jag hällde upp en god single malt och sitter här i förnöjsamhet över en lugn och stillsam lördagskväll.
I våras tog jag beslutet att gräva upp växtligheten i planteringslådorna på båda sidorna om paviljongen. Det har varit missväxt i dem i åratal. Jag skyller på de ymniga björkarna bakom. Som också var anledningen till att vi byggde lådorna. För att inget växte. Jag som hade tänkt mig ymnig klätterros fick bara klen klätterrros. Lådorna hjälpte bara första året. Sen hade björkrötterna hittat in i dem. En stunds googlande sa mig att skuldbeläggnigen var rättvis och svårlöst. Björkrötter är envisa jäklar som älskar ny planteringsjord med mycket näring i. Snudd på omöjliga att hindra. Alltså gav jag dem matchen. Jag lade mig platt och erkände mig besegrad. Grävde ur det jag ville försöka överleva på annan plats. Täckte över jorden med olika material och skapade krukplanteringar och stilleben. Det blev rackarns bra. Så skål för goda beslut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här kan bli ett gräs(ligt) inlägg!

Jag kommenterade en dag hos Macilane som skrev ett mycket trevligt inlägg om förhatliga maskrosor i gräsmattan. Tänkte på min egen så kallade gräsmatta och blev utmanad att visa upp den, lite diskret med mailad bild 🙂 Men här kommer istället ett helt ohämmat inlägg om denna gräsmatta som faktiskt redan är mer något av en sommaräng. Och det stör mig inte alls faktiskt.
Jag är som vanligt sist ut i grannskapet med att få igång gräsklipparen. Vissa har klippt sin gräsmatta två gånger redan, medan min gräsklippare står i hopvikt vinterförvaring i friggan. Jag har istället bildat stigar genom gräset där jag travat runt och snackat med blommorna i rabatterna. Maskrosorna har börjat bilda sina luddiga fröbollar här och var och den vackra förgätmigejen står i full blom mitt där det passar den. Inte bryr sig blommor nåt om gräsmattor och det förväntade utseendet på dem.
Förra sommaren hade jag en långväga gäst på besök och jag är väl medveten om hur till perfektion klippt hans gräsmatta alltid är. Han sa snällt nog inget, men jag såg allt 🙂 , hur det liksom kröp i klippningsnerven när han tittade runt i min trädgård.
Min gräsmatta … ja, den har inte fått någon grässkötsel på åratal. Pappa ägnade den en del omsorg en gång i tiden men jag har inte brytt mig. Till att börja med är mattan till stor del mossa. Jo, det är sant och jag hör redan förskräckta andetag dras här och var och börja bilda föreläsningar om mossbekämpning och vertikalskärande. Sedan bor där också en uppfinningsrik variation av blommor lite här och där. Som utkastade av en ilsken fröspridare. Alla har tagit sig dit av egen kraft och sån kreativitet gillar jag och låter dem därmed växa.

När jag väl klipper snirklar jag mig runt delar av blomsterprakten och låter den blomma på. En del grässtrån låter jag också bli att klippa ner. Såna där tjusiga vajande saker som får en liten plym i toppen. Arter som kan köpas på kruka i blomsterhandeln typ. Runt päronträdet till exempel. Där låter jag det vaja. Vem sjutton behöver gå där liksom.

I år befinner sig dessutom en ny art som jag inte känner sen förr där i gräset. Undrar vad det blir av den? Jag har en förhoppning … får snart se om det är så. (Och vet nån? Säg för all del!)

Däremot såg jag att den stora lönnen mitt i trädgården spridit sin avkomma frimodigt. I gräsmattan runtom den skulle jag kunna få en lönnskog om jag så ville av små och tjänstvilligt spirande skott i riklig mängd. Det vill jag dock inte så dessa kommer att köras över med gräsklipparen. Det finns dock en stor sannolikhet att jag gräver upp några först, och odlar i kruka, för att plantera en lönn eller två på lämpligare plats. Jag älskar lönnar! (alla tider på året … utom när det finns alltför  många bruna stora dasslock till löv på gräsmattan)

Så gräsmatta. Nja. Egentligen är en stig det enda jag behöver! För att ta mig runt huset och komma åt rabatter via. Framsidan kan jag tänka mig klippa noggrannare för att inte huset ska stå på en ödetomt som får folk att passera på vägen extra långsamt i ren förfäran. Men annars har jag inte så stort behov av en tom och stor och välklippt gräsmatta. Hade jag tid och ork och pengar skulle jag gräva om den till rabatter och anlägga grusgångar mellan. Inte äga nåt gräs alls.
Jag inser att det behövs bildbevis … så håll till godo nu 🙂 Känsliga läsare varnas. Gräsmatta är det inte som sagt. (trumvirvel) Här är en slags äng!


Här finns förjätmigej, tusensköna, maskrosor, daggkåpa, bergsklint, lupiner, fibblor, smörblommor, prästkragar, blåklockor … och en hel del annat förutom gräs. Men trivsamt är det! I alla fall med mina mått och tur är väl det eftersom det är jag som bor här. (Maken bryr sig för övrigt bara om den asfalterade sida av huset där bilarna och garaget bor!)

TrädgårdsKrafs

Ställde mig på altantrappan och tittade ut över morgonen. Rätt så varm, lagom solig och liksom inbjudande. Det är ju ändå maj nu! Sagt och gjort. Jag släpade ut paviljongtaket från sin vintervrå.
Det är aningen bängligt att få på det själv men eftersom jag är så pass envis finns ingen hejd. Har gjort det förr och fått in greppet trots att jag är alltför kort. Först hänger jag det en bit in över takstommen. Sen föser jag det upp mot toppen av taket, där alla rören i takstommen möts, med ett kvastskaft. Jag har en trappstege också för att komma upp och dra där det behöver dras och hjälpa det stora omedgörliga sjoket över alla takrören tills det sitter rätt på mitten. Sen springer jag bara runt och knökar de där små fickorna i kanten över sina rätta rörändar för att fixera det. Trixigt med den sista eftersom taket är rätt så spänt vid det laget, men med hjälp av en s-krok och redigt med sisu går det! Allt går om man vill.
Hängde upp vindskyddet på baksidan också i bara farten. Hade tänkt nöja mig med taket idag men vad tusan. Det sägs ju ska bli värme ute nu snart och paviljongen är som bäst så här års. Därför hämtade jag också alla vita draperier som jag brukar hänga upp på framsidan som solskydd och för mysfaktorns skull.
Sen botaniserade jag en stund i Makens verktygsförvaringar för att hitta rätt grejer att skruva med. På insidan av paviljongstommen sitter gardinstänger ordentligt fastskruvade och de kräver nån slags ringnycklar (kan ha fel där …) En som håller emot skruven på ena sidan medan man lossar muttern med en annan helt enkelt. Trä på draperierna och skruva fast alltihop igen. Det behöver vara rejält fastskruvat det där, eftersom det mestadels blåser så draperierna piskas. Jag fick naturligtvis genast knyta fast dem i varsin stolpe direkt. De dagar jag kan släppa dem fria i en lätt bris är lätträknade egentligen, men det blir så ombonat fint att jag ändå envisas.
Därefter bar jag ut möbler och kuddar och en Katt infann sig genast och beslagtog bäddad bänk.
Jaha. Sen då? En tidigare tanke var att även få ordning på altanen idag. Det finns allt draperier till den också. Men först tog jag mig för med att sopa av bänkarna runtom. Dessa är också lock över en redig lådförvaring under. När jag lyfte på en av dem var det bara att skaka fram en sopsäck och städa upp inuti. Borde ha gjorts redan förra sommaren men ja … jag gjorde det nu. Tackade han som byggde bänkarna för det lösa golvet i lådorna. Bara att lyfta upp en bräda och sopa ner löv och liknande skräp under. Eftersom en del förvirrade sniglar brukar ta sig upp i lådorna och ut genom springorna in på altanen ställde jag några skivor för inuti. Kanske det håller dem på plats?
På med bänklocken igen varpå jag upptäckte hur färgen släppt på en del ställen. Har man en gång målat ljust grå bänkar får man finna sig i att det behöver bättras på minst vartannat år. Plötsligt stod jag alltså mitt uppe i målning också! Efter att ha hittat nästan en hel hink av rätt färg i garaget (den som spar har!). Först ett redigt varv med en stålborste, orkade inte med nån målartvätt så jag slarvade grovt med underarbetet! Drog på rejält med färg istället. Hoppas nu bara Katterna håller sig därifrån de närmaste timmarna. Det är inte helt hundra, men jag kan inte på något smidigt sätt blockera hela altanen så jag håller andan lite.
Nu är bänkarna superfina, kan behöva en strykning till på vissa ställen i morgon. Resten av altanen ser ut som skit på grund av den där städningen i lådorna. Brukar förvara krukor där men det är verkligen inte helt ultimat så nu står de överallt på altanen i väntan på en ny lösning. Men som man brukar säga i min gamla hemstad ”he er en da i moron å!” Jag stängde dörren och gick in helt enkelt. I morgon … eller en annan dag.