Jobbhelg

Maken jobbar på med sin stoppvecka och jag har jobbhelg enligt mitt vanliga schema, det innebär att söndagsdygnet tillbringas på jobbet. Men, lördagskvällen är ledig. För Maken också även om han kommer hem sent.
Dottern var hem på ett kort helgbesök men jag skjutsade henne till tåget tidigare i kväll. Hon går spännande tider till mötes i början av veckan när hon förhoppningsvis får besked om praktikplats. Vi håller alla tummar vi äger för att det blir som hon vill.
Hösten har visat en vacker sida idag, eller ja, jag tycker den är vacker i alla sidor men dagen har varit av den art som de flesta gillar när det gäller höst. Blå himmel och sol, skapligt varmt och en svag skiftning i färgskalan. Jag gick ut och tog min trädgårdskorg på armen och en sekatör i handen. Gick runt och samlade på mig höstfint material till att binda en krans. Hösten är som gjord för kransar och ytterdörren hade behov av en sån. Det fanns massor med fint att fylla den med. Medan jag klippte små fina torkade blomställningar från Alunroten vid trottoarkanten promenerade en kvinna jag känner lite grann förbi och hon stannade till för en trivsam pratstund. Såna spontana små pratstunder kan bli helt oväntat givande.
Sedan gick jag med min korg till altanen för att sätta igång med kransen. Det är en sån trivsam syssla, att stå ute i hösten och binda en krans. Och sen hänga upp samma kans på dörren och beskåda sitt verk.
De små skira blommorna fick bli en krans de också, men en liten tunn som passade blommorna och som får vara fin inne.

Förbereder för vinter

Fast det känns mer som sensommar än höst. Solen skiner och himlen är blå, det är lagom varmt och mängder av blommor ser ut att vara övertygade om att det är sommar än.
Jag klippte gräsmattan en sista gång i går. Allt det där regnandet vi fick för några veckor sedan fick den av högsommar värmeskadade gräsmattan att börja om. Grönare än grön och frodigt växande nu. Det var ett rejält träningspass att dra sig genom med gräsklipparen. Sedan plockade jag ihop en del sommarprylar. Har hållit på med det ett tag redan och de flesta av utemöblerna är undanstuvade. På altanen står nu bara ett par stolar för lite höstsittande. Dessutom de sommarblommor som bara väntar på nådastöten, nattfrosten. Den tar dem lite senare om de är samlade i skydd på altanen och jag kan inte skiljas från dem än. Så där blommar det rejält fint ännu. Om nån liten vecka vräker jag ner dem i trädgårdstunnan, när frosten gjort det enkelt för mig.
Vinterförvaringen för blommor som ska övervintra är redan fylld till bredden. Måste lyckas knyckla in några till men sen får det vara bra. Somliga växter vinterförvarar jag ute i en pallkrage med jord. Kör ner krukan en bit och fyller på med höstlöv runtom och ovanpå. Växterna brukar se rysligt skräpiga ut när våren kommer men de tar sig fort.
Eftersom altanen är iordninggjord för vinter är också KattGrabbarnas lyxiga vinteranläggning staplad. Den är även i år tre våningar hög och har även en tillflyktsort i källarplan. Mellanvåningarna är vindskyddade men på takterassen har man lite bättre sikt. Givetvis är det mjukt och varmt bäddat överallt. De finns också ett bra gömställe bakom anläggningen om man vill vara lite hemlig.
Där hålls de nu, dag som natt och vakar över sitt revir. Frampå vårkanten kan man se en del modiga småfåglar flyga in, när anläggningen för tillfället är tom, för att samla päls från bäddarna till sitt bobygge. Det är alltså ett litet ekosystem det där 🙂

Vinterresort för bortskämda katter …

Eftersom jag har så många sittplatser och en hel del prylar ute varje sommar tar det sin tid att få undan allt.
Det enda som återstår är att få taket och vindskyddet av paviljongen och en del smågrejer ihopsamlade och undanstoppade. Sedan ska det vara vinterfixat.
Sedan är det bara att invänta alla nerfallna löv som ska räfsas ihop. Puh.

Blommor och höst

September anländer idag och hösten smyger i krokarna. Det innebär att det är dags att få undan allt som tillhör sommaren ute i trädgården. In med tyger och kuddar och samla ihop sittplatser och bära bort möbler som inte klarar våtare väder.
Somliga blommor får tacka för sig och landar i komposten. Andra får hamna på vinterförvaring för att förhoppningsvis komma igen med nya tag nästa år.
Jo, det finns en del att göra eftersom antalet blommande krukor är många … Dessutom fick jag överta det som Dottern hade på sin balkong när hon flyttade nyligen.
Som alltid passar jag på att ta mycket bilder och summera vad som funkat bra och vad som varit mindre bra för att ha nåt att gå efter nästa säsong. Listan på favoritblommor utökas för varje år. 🙂
Liksom antalet växter som ska vinterförvaras, antalet krukor som ska staplas och möbler som ska förvaras. Men det brukar bli gjort sakta men säkert.
I väntan på nästa sommar kan man ägna sig åt att titta på årets vackra blomster.

Torka tvätt

Sommartid gillar jag verkligen att hänga ut tvätten att torkas av sol och vind. Den luktar så gott sen, i synnerhet lakan som behåller doften åtminstone första kvällen man ska sova i dem.
Vi har haft en helt ordinär gammal torkvinda för endamålet. När den en gång i tiden, av förra husägaren, cementerades ner i backen var nog valet av plats alldeles utmärkt. Ett trappsteg upp till den övre nivå vi har i trädgården. Skogen utanför staketet, bärbuskar precis innanför och ett rejält potatis och grönsaksland fanns på denna upphöjning. Och så torkvindan. Hittade en riktigt gammal bild i ett av våra fotoalbum där man ser huset från baksidan med torkvinda och allt. Tittar du noga ser du mig i en ung version i full färd med räfsan längst bort i trädgården. Jag gissar att vi varit husägare drygt ett halvår här och detta är den första våren för ungefär trettio år sedan.

Det är numera också många år sedan pappa hjälpte mig anlägga gräsmatta mitt över hela odlingsytan eftersom den inte intresserade mig alls. Bärbuskarna är också borta numera, minns inte om de grävdes upp eller avvecklade sig själva. På den nya gräsmattan kom en ny uteplats och så småningom min paviljong. Och i slänten växte sig en gran hög och stor och lönnen jag planterade bredvid är numera enorm.

Där är hammocken placerad och torkställningen fann sig tillslut inklämd mellan uteplatserna. Stod där och skämdes, liksom mitt i vägen. Tvätten trasslade in sig i grenarna på granen och själva ställningen var ful och störde.
I våras tog jag tag och lyfte den från sin plats, vek ihop och bar in eländet i skymundan. Kvar fanns bara det rör som gjutet i en cementklump höll ställningen på plats. Maken ville kapa röret med rondellen, men jag bad honom avvakta. Ingen av oss hade för avsikt att försöka gräva upp cementklumpen.
Torkningen av tvätt flyttade till en bättre och soligare plats på en tillfällig hopvikbar torkställning som blåste omkull vid minsta pust. Den är såklart inte gjord för att ha utomhus men fick duga tillsvidare. Tanken på att gräva en rejäl grop och gjuta ner ett nytt rör för någon torkvinda … nä. Jag letade alternativ på nätet och hittade en bra lösning. Maken verkställde. Kom hem med impregnerat virke från bygghandeln, sågade och skruvade ihop och slog ner nya stolpar i backen på den nya platsen. Öglor för tvättlinorna och ett par uppvibara klädhängare på utsidan av stolparna för sånt som vill torka på galge. Tadaaa liksom.

Det gamla röret fick tillslut stanna på sin plats. Jag piffade upp en gammal gardinstång och ställde klättrande blomma nedanför. Nya torkställningen syns i bakgrunden också. Blomsterklädd gardinstång passar betydligt bättre än torkvinda på det gamla stället. Tänker utveckla det nästa år 🙂

Det hinner hända en hel del i en trädgård på trettio år och det är inte längre så där öppet och kalt som på det gamla fotot. Nu är det lummigt och trivsamt som jag vill ha det.

Sommarmorgon

Sitter ute på altanen med mitt morgonkaffe och klockan är inte ens åtta än. Vaknade med något tungt i huvudet. Samma tunga som harklar sig bland molnen och samlar kraft för att ta i och dundra lös.
Väderappen är glad i regn idag. Mest hela dan påstår den. Och har dessutom dekorerat molnen med små blixtar som om de skulle pigga upp. Nog för att åska kan vara riktigt trivsamt en stund. När det är möjligt att kura in sig någonstans och bara betrakta föreställningen.
Just nu är det solen som vill ha makten, men den kommer att förlora idag. Det känns i hela luften hur regnet från gårdagskvällen ännu är kapabelt till mer blöta.
Det är svalt och skönt ute, på gränsen till att jag fryser. Men det är så trivsamt bland alla blommor jag samlat omkring mig att jag hellre sitter härute ändå. Låter att tungt i huvudet blåsa bort. Dövas av sommardofterna. Och blomsterprakten.
… Vänta … jag ska visa!

Altanen är antagligen lika gammal som huset. Inte byggd av oss alltså. Då var den brun, jag har målat den vit. Eller ljusgrå är det faktiskt men det ser mest vitt ut ändå.
Bänkarna är lådor för förvaring, runtom, och det är bara att fälla upp locken och stoppa ner krukor och annat. Om man orkar plocka undan ovanpå locket först alltså. För där är det fullt med blommor. Och ja, jag gillar att blanda med diverse saker och gärna rostiga grejer också. Det finns ingen kombo som är så fin som nåt rostigt och blommor. 😀
Rosen som tagit sig an hörnet är en vildros. En gång i tidernas begynnelse som nybliven trädgårdsägare fann jag mig ha en rosrabatt utanför altanen. Jag minns det som en stor röd ros på hörnet. Som jag inte ville ha! Och lät ett rotskott ta över. Utan att fatta att det var en ympad ros och att rotskott borde hållas efter. Nu är det bara rotskottet kvar och en har växt sig rejäl och klär in hela hörnet och ända in under taket. Men, jag har allt hjälpt den lite också. Den är så fin! Svepande rörelser i vinden och nu är den full av knoppar som tänker blomma med små enkla, skira och ljusrosa rosor. Jag ser fram emot den dan när hela hörnet är fullt av dem. Det blir fint! Till hösten fylls den med små nypon.
Annars är det mest bara rosa och ljusa blommor på den sidan. Hela sidan är såklart också ljusare eftersom den vätter mot utsidan.
Andra sidan däremot. (Taket bytte vi för nåt år sedan och någon … läs: Maken som inte är höjdrädd, borde kanske ta sig upp och spola av den lite skräp nån dag.)

Där är det mer dramatik. Ett mycket mörkare hörn eftersom huset tar vid. Då har jag också valt mörkare blad och en mörkare färgskala även på blommorna och krukorna till och med.
Även där har jag (med hjälp av Maken) fått upp en spaljé. På utsidan av en växer en från förra sommaren nyplanterad Flamentaz ros. Den är inte så stor än. Tar sig precis upp över kanten och in i spaljén. Men den har knopp och den kommer att ståta med mörkrosa, snudd på röda rosor när den behagar slå ut. Och ännu är den lite klen, växten som klättrar i snören på insidan. Men innan hösten är här kommer den att ha klätt i en större del av väggen där. Klockrankan häver sig upp själv med slingriga fingrar på tentaklerna. Den växer fort och ymnigt och vill bara uppåt. Har jag tur blommar den med någon enstaka men fantastisk klocka fram på sensommaren. Men det är aningen för högt upp i landet detta, för att ge någon redig blomning. Men jag älskar den ändå, för dessa växtkraft och blandverk.

Så här sitter jag, som Tjuren Ferdinand, och luktar på mina blommor.

Jag kan utropa semester

Fast egentligen är det en helt vanlig ledig dag och semestern börjar på måndag.
Men det kändes ändå som semester när jag gick hem efter sista dygnspasset i går morse. Många långa lediga dagar blir det nu. Känns välbehövligt. Sinnet och kroppen behöver pausa.
Jag inledde så långt ifrån paus det går att komma.
Det blev en varm och solig dag redan från morgonen och jag skulle ställa till med tjejträff. Den första riktiga sen i september. Bara en sån sak.
Alltså skulle jag städa lite inne, lite ute också för att få fint på uteplatserna som snabbt blir naturskräpiga. Gräset behövde också klippas. Och så skulle jag bära fram bord och stolar så att vi kunde sitta ute på gräsmattan och ändå med lite avstånd.
Dessutom skulle mat lagas och kaka bakas. Jo jag hastade på och stod i så gott som hela dagen. Tills jag flöt bort nästan och föste in mig själv i duschen.
Jag hade valt att bjuda på tacos, med egenbakade tortillabröd, egna salsor och röror att ha i förutom grönsakerna. Pyssligt och många moment med det blev otroligt gott allting.
Och så en rabarbervaniljkaka med glass till efterrätt. Den alltså.
Men framförallt. Vi fick äntligen ses igen. Alla kunde komma och alla var vi lika förundrade över att det gick att ses utan att sitta vid varsin skärm.
Mycket fanns det att prata om, allt som trots allt hunnit hända sedan sist i allas liv. Detta märkliga år när allt stoppades och stannade av.
Jag vet att världen tror att vi inte brytt oss nämnvärt i detta land men det är ju inte sant. Vi har och har haft många restriktioner och varit begränsade på många sätt.
Det kommer att ta lång tid att processa detta och vi kommer att prata om det i åratal och se det omnämnas i historieböckerna. Och då kommer vi att peka på texten och berätta. För vi var med. Vi har levt detta. Och må det vara på väg bort nu.

Vi kunde sitta ute hela kvällen, fast vi övergav gräsmattan efter maten och satt på altanen i stället. Med en del myggmedel och myggbekämpning igång. För myggen denna sommar alltså … galna är dom.
Idag har jag hunnit med att ägna tid åt en del sånt som jag vill ägna tid åt på min lediga tid. Druckit morgonkaffe ute. Strosat runt och tittat på blommor och trädgårdsarbetat lite grann. (flyttade två växter och band upp en tredje)
Nu ska jag äta lite lunch innan jag hämtar upp Dottern för en tur till en trädgårdsbutik. Kommer säkerligen inte ut tomhänt från det stället.

Blommigt

Det är så mycket vackert ute nu att det knappt går att fatta.
Blommor överallt, den ena efter den andra kommer i blom och nästan tävlar om uppmärksamheten. Rosa och lila är den vanligaste färgen på mina blommor märker jag. I synnerhet på sommarblommorna jag satt i krukor överallt.

Men även blommorna ute i rabatter och på buskar tenderar att dra sig åt den färgskalan. Fast på rundan i trädgården i går kväll fanns också ett antal vita fina.

Dottern kom från jobbet med två rosa blommor till igår. Hon brukar få köpa ut 🙂 och när hon ändå skulle hit en sväng passade jag på att beställa vad jag ville ha. Rosenskärans blommor är som vikta i tunt papper. De här hade också en trivsam rosa kant runt sina kronblad.

När jag hade planterat ner dem i en stor kruka och ställt den på sin plats tog jag mig an städning av planteringsbordet.
Det var redigt skräpigt efter alla sommarblomsplanteringar nu. Och efter hösten och vinterns framfart.
Jag byggde det där bordet tillsammans med Maken för nåt år sen. Av snyggt slitna gamla staketplankor efter att vi rev själva staketet. Lät till och med bultarna sitta kvar i kanten av bordsskivan, jag ville ha det rejält, stabilt och ruffigt. Sedan ordnade jag med en hylla under och satte upp hyllor på väggen ovanför.
Av någon anledning har jag svårt att slänga fullt fungerande grejer. Vissa kan man ha till annat. Återbruk, som med staketplankorna. Men alla dessa plastkrukor som blommorna kommer i. De är så oerhört ocharmiga och fula, och jag kränger av dem och planterar ner blommorna i större och finare krukor. Det mår alla mycket bättre av. Men plaskrukorna … De har jag staplat och staplat och stuvat in under detta bord sedan det ställdes på plats. Tydligen svåra att göra sig av med? Vissa av dessa plastkrukor är dessutom i en tunn plast som går sönder väldigt lätt och knappast passar till återanvändning. Ändå hittade jag även en massa såna när jag nu drog fram alla dessa krukor. Nej nu fick det vara nog. Jag öste ner dem i en plastsäck, även de där något stabilare krukorna. Hur många behöver man ha liksom? Jag sparade en lagom mängd av de bästa och definitivt alla som var lite större. Är det nåt man behöver så är det just större blomkrukor.
Sen krattade jag fram alla gamla prassliga löv som blåst in under och tog sedan bort hyllan under bordet för att stoppa mig själv från ytterligare kruksamlande. Och ställde in den lilla mängd jag valde att spara direkt på marken under bordet istället.
En annan sak med planteringsbord är att det gräs som fanns har nötts bort av att jag är där och trampar runt hela tiden. Nu är det gräslöst och typ stampat jordgolv framför mitt bord. Det är dammigt när det är torrt och när det regnar blir det lite lerigt och stänker upp på det som förvaras under bordet. Men jag hittade ett par större bitar plywood som jag lade som en slags trampskiva framför. Kanske minskar det lerigt regnstänk. Och känns också lite bättre att stå på.
Sen snyggade jag givetvis upp hyllorna ovanför och själva bordsskivan också. Nu är det väldigt trivsamt och lockande att plantera nåt mer.

Jag har redan massor med sommarblommor i krukor runtomkring mig. Men min kompis som hälsade på häromdan tittade sig omkring och sa, ”Fint, men du kommer att köpa mer va?” Japp, hon känner mig. Jag kommer att köpa mer.
Men vad gör det. Semestern kommer även i år att tillbringas mestadels hemma. Då ska det åtminstone vara njutbart vackert i varje vrå. Och inga plastkrukor som skymmer sikten 😀

Sköna maj?

Det är en väldigt kall vår. Maj månad är inte vad den kunde vara, utan mer nån slags aprilwannabe med spridda skurar och blygsam temperatur. Visst, en och annan dag glimmar till, men ibland får vi nöja oss med bara nån timme nån dag som känns vårig. I övrigt är det mest regn, kallt och otrivsamt.
I lördags var det en sån överraskande dag. Den kom nämligen med en oförklarlig sol. När det skulle vara regn. Fast det var olika bud på det. Nån app påstod regn efter elva, en annan ville ha regn efter tolv. Inget regn kom vid något av tidpunkterna eller faktiskt alls under hela dan.
Jag tog alltså chansen att få ut gräsklipparen ur vinterförvaringen direkt efter morgonkaffet. Den överraskade också, och startade underfundigt nog redan vid mitt första ryck. Sånt brukar den inte ägna sig åt utan den vill bara jävlas tills jag muttrande ger upp och hämtar Maken. För att då men ett illa dolt flin starta vid hans första ryck. Som om den inte trilskats alls innan.
Men nu behagade gräsklipparen alltså göra mig den tjänsten också, kanske var den lika häpen över vädrets nyck som jag och inte tänkte på att det var jag som ryckte till i snöret. Gräsmattan fick därmed årets första klippning. Faktiskt välbehövligt för den hade redan växt rejält.
Jag hann också med att putsa runt med sekatören i diverse buskar och blanda lite gödsel med barkmull och strössla ut i rabatterna. För det skulle som sagt regna, så himla bra att hinna gödsla lite innan. Jo nog hann jag. Med råge. Jag borde kanske ha vattnat. Men orken tog slut och jag väntade på det där regnet. Tydligen regnade det lite under natten. I alla fall såg det ut så på söndagsmorgonen.

Det infinner sig ingen riktig lust att bära fram utemöbler eller nåt sånt när det ser ut att vara bara april. Fast jag gjorde ändå ett ryck under torsdagen förra veckan när det också klev in en dag med sällsynt sol och tillhörande varmare grader. Dessa underhöll oss till och med hela dan.
Och jag fick lite fealing och skapade lite ordning på altanen med mattor och möbler och bäddade undan katternas vinterhotell. Sedan makade jag upp taket på paviljogen. Lite trixigt ensam, men kvasten och krattan och jag fick ordning på hela takschabraket tills det satt som det skulle. Kan själv är en envis jävel.
Jag bar också fram de möbler som skulle finnas på plats under detta tak.
Men sen kom både solen och jag av oss och resten är ännu ogjort. Det där lilla extra piffet jag brukar ägna mig åt. Till vilken vits liksom. Det är inte så att det lockar till uteliv och nåt sittande i utemöbler precis.

Idag är det onsdag och ett envist regnande och blåsande har pågått sedan morgonen och ska tydligen inte ge sig förrän tidigast på fredag. Men då har väderfolket lovat oss lite varmare tider. Vi får väl se.
Jag har i alla fall planer på att åka och inhandla en hel del sommarblommor i morgon. Oavsett väder. Så det så. Nu får det vara dags tycker jag. Juni står för sjutton och stampar i farstun. Det får bli nån ordning på allt.

Belyst

Trädgården är redigt upplyst om kvällarna numera.
Förra julen fick jag trädgårdsbelysning i ett av paketen. Den arrangerade jag i våras men det är först nu den verkligen kommer till sin rätt. När höstmörkret omger oss tänds lamporna. Belyser träd och buskar. Trivsamt tycker jag.
Varje senhöst, en bra bit innan advent, tar jag mig an ljusslingorna. Sådana finns lindade på ett flertal ställen och de får vara intvinnade i växtligheten hela sommaren utan att lysa.
I går klev jag i ett par stövlar och en ullkofta och gick ut med sladdvindan. Kopplade dessa kontakter för att kolla välmåendet i slingorna. Ett par stycken hade fått nog och dem lindade jag med viss möda ur växternas grepp.
Turligt nog hade jag förutsett detta och inhandlat nya. När allt var lindat och klart såg jag till att sladdvindan fick en bra placering och täckte över den med plast som skydd för den värsta vätan. Förutom alla elektriska ljus tänder jag gärna ljus i lyktor vissa kvällar också. tycker att de lyser så fint i mörkret.
I kvällningen gick jag ut och tog mig en titt. Det lyste verkligen fint! Därtill hade Maken också bytt ut ytterbelysningen vid dörren. Den gamla var ful och tråkig och vi impulsköpte en ny tidigare på dagen. Uppdaterade lite. Många väljer lampor som ser ut som små cylindrar som lyser både upp längs husväggen och neråt samtidigt. Och skruvar sen upp dem på rad runtom hela halva huset. Jag tycker husen ser ut som rymdskepp om kvällarna. Färdiga att lyfta närsomhelst. Vi vill inte ha nåt rymdskepp. Istället valde vi en traditionell lyktvariant på vår lampa. Nu är det belyst runtom hela halva vårt hus också men utan rymdskeppslampor!

När hösten är här

Den stora lönnen blir lysande gul när hösten kommer och börjar snart skaka av sig pälsen. Det är rejält med löv kvar i grenarna, även om det mesta ligger på backen. Jag ser dem, samlar kraft till att en dag ta itu med det hela.

Att räfsa löv. Det är trivsamt mest i sinnet. Jag tänker mig alltid en krisp höstdag, helst lite mulet. Man kliver i stövlarna med raggsocksklädda fötter. Tar på sig en varm egenhändigt stickad ulltröja. En sjal kanske. Och går ut och räfsar ihop alla löv innan man rödkindad och uppfriskad går in och kokar en kopp kaffe. Nöjd över sitt värv.
Näe. Så är det inte. Efter tio minuter är jag redan less. Inte bara på räfsandet i sig utan på att få undan högarna också. Ösa alla löv i tunnan är minst lika jobbigt. Dessutom är jag snabbt irriterande varm i ulltröjan och sjalen. Det är då jag släpper räfsan och börjar med annat … Knäpper upp koftan och drar loss sjalen, går runt och tittar på diverse. Konstaterar att klockrankan vid friggeboden ska ställa till med blomning. Jo, hösten har varit varm. Den blommar alltid sent, om alls här uppe men inte fullt så här sent. Men jag gillar dess växtsätt mest och blomningen är en bonus. Får se om den hinner slå ut all knoppar innan det fryser på.
Sen samlar jag på mig en massa fint växtmaterial. Lindar rosor av lönnlöven och klipper ner lite fina kvistar och ställer mig vid planteringsbordet och binder en krans av alltihop.


Det däremot, är precis så tivsamt som det låter i stövlarna och ulltröjan. Den här gången blev det en höstkrans där alla de där fina löven gemensamt får pryda ytterdörren ett tag. Tills det blir dags för vintrigare kransvariant.
Inte finns det nån lust att räfsa nu heller. Istället finns det annat man kan roa sig med tillsammans med alla de där höstlöven. Plocka de finaste och ställa sig vid något slags underlag och lägga en mandala.


Den här gången hamnade mandalan på ett smutsigt bord som egentligen skulle torkas rent och vikas undan för vintern. Mandalapyssel med höstlöv är inget man ägnar sig åt en blåsig dag. Men om det är vindstilla är det en bra syssla för det där sinnet. Att koncentrera sig på något helt flyktigt en stund. Försiktigt placera löven i ett tilltalande mönster kräver koncentration och närvaro. Ett tillfälligt konstverk. Nästa gång jag kommer ut har de blåst bort hela mandalan. Jahapp. Sen då?
Tja. Sen det väl bara att ta tag i räfsandet en stund igen.