Usb-minnen

Provar ett torsdagstema idag. Throwback thursday är ett återkommande tema på bloggar och sociala medier. Det lär ska ha börjat på Instagram. En tillbakablick på något helt enkelt, i bild. Första gången för min del. Både bild och text blir det då, såklart.

image

Jag har kvar mitt första usb-minne, som en relik.
Fick det i present av brorsan och hade ingen aning om vad det var, innan han förklarade. Det rymde hissnande 128 MB och det kändes som att jag kunde spara vad som helst på det. Disketterna var alltså bara att kasta.
Usb-minnen kändes verkligen som framtiden och verkade minst lika säkra som svartalvsskyddade Gringotts bank i Harry Potter. Disketterna var, enligt egen upplevelse, långtifrån säkra lagringsprylar. Plötsligt var de inte anträffbara längre, floppysarna.
Men usb-minnen. Vilken grej! Minns att det blinkade en liten grön lampa när det var anslutet i datorn. Det såg man visserligen inte mycket av eftersom usb-portarna satt endast bakom datorn. Minns däremot inte alls vad jag lagrade på det, men det var förmodligen texter.
Man lade saker på stickan, sa man. För oftast såg de lite stick-liknande ut.
Med tiden har det visat sig att usb-minnen är långt ifrån oövervinnerliga de heller. De kan minsann också check ut helt oförklarligt och utan förvarning och vägra en inträde till egna sparade dyrgripar. Just det här gamla minnet har verkligen ingen lust att visa en endaste fil längre. Och jag har glömt vad det innehåller och hoppas att det är nåt oviktigt. Eller sparat nån annanstans också.

Nuförtiden har jag en hel ask med olika minnen. Och de kan se ut hur som helst, inte lägre bara stickor, utan diverse olika små figurer. Vad som helst liksom.
yoda1Bland annat den här gröna killen. Han känns mycket lämpad och trovärdig för det ärevördiga ansvaret att hålla reda på mina viktiga filer. Det ser man ju, har tar sitt uppdrag på allvar! Och han har gott om plats i sin hjärna. stormtrNär han inte räcker till har jag en back-up kille som genast kommer den här till undsättning! Om det behövs mer minne, eller om jag bara vill spara olika grejer hos olika killar. För att ha ett system eller nån sorts koll.
Det man sparar numera kräver dessutom betydligt mer plats än mitt gamla hundratjugoåtta kunde bidra med. De här grabbarna sväljer, förklarligt nog, en del gigabyte.

imageDen här mannen däremot. Är han verkligen pålitlig i sin svarta hjälm? Skulle man anförtro honom nåt viktigt överhuvudtaget? Knappast. Hur han än försöker påstå att han är någons pappa och viftar med lasersvärd.

Men ja. Ska jag vara ärlig litar jag inte fullständigt på nån av dessa galaxhjältar alls. Och det går helt enkelt inte att lita på speciellt mycket i datavärlden. Det har jag minsann lärt mig.

En grej som gör mig vansinnig i vardagen (rubrik från januarilista)

När datorn inte fungerar som den ska! Och jag har haft all anledning till vansinnighet det sista halvåret, så mycket datortjafs som jag utsatts för.
I dessa tider av datorer, trådlösa nätverk och all tänkbar teknisk möjlighet ska datorn för fasen bara fungera! I synnerhet ska den befinna sig på internet när jag vill och inte hålla på och trassla med anslutningen!
Kommer så väl ihåg den där första datorn som anlände till detta hus. Då var den ett underverk. Stor, klumpig och beige stod den där på sitt specifika datorbord. (med ett minne som en mygga) En vän som lärt sig systemet tidigare än oss kom och packade upp den och anslöt alla kablar och installerade programvara från medföljande disketter. Jo! Och så ställde han modemet intill skärmen och så ringde vi upp Internet. Ohh. Det var rymdåldern som anlänt! Andlösa satt vi och lyssnade på det där ljudet av anslutningen som kopplades fram. Så måste det ha känts när telefonen började kopplas in i folks hem också! Och man ringde upp en telefonist för att få samtalet dit det skulle.
Men det där ring-upp-modemet blev snart utan jobb. Föråldrat nästan redan innan det kom. Och numera sitter vi helt omspunna av trådlösa signaler.
Då när man satt i andlös förväntan accepterade man att det tog tid. Att det kunde koppla ur hur som helst och att det var lite segt. Nu blir man galen om sidan inte laddas på ett par sekunder. Det har varit så in i h..te enerverande att jag inte ens haft lust att blogga. För det funkade ju i alla fall inte! Antalet fantasifulla benämningar av denna dator …
Men nu … tycks problemet ha hittas av en av mina behjälpliga supporters och det finns nån att skylla på!
Det är den där brandmannen som jobbar i brandväggen som tjafsar. Om jag gör honom sysslolös funkar allt som det ska! Förutom att det knappast är ultimat att vara utan hans tjänster. Brandväggar har kommit till av en anledning. Jag ska undersöka saken närmare och se om det går att huta åt den där brandmannen så han sköter det han ska och låter mig jobba som jag vill. Tills det är gjort får han vara urkopplad. Datorn är rätt trevlig igen!

Dator

Nåt troll är det. Som bosatt sig i min dator. Och jävlas nåt så in i bängen. Just nu har det kul med att låsa mig ute från Internätet med jämna mellanrum och mest hela tiden. Ungefär som när någon klämmer ihop vattenslangen när man försöker vattna älsklingsrosorna. Det sipprar ut en liten stråle, förhoppningsfullt klickar jag mig vidare till nästa sida. Då blir det stopp. Helt stopp. Och man hör bara ett hest skratt, någonstans i bakgrunden.
Det tycks som att jag förbrukat min bloggrätt och min surfrätt. I alla fall på alla typer av sidor jag besöker någorlunda frekvent. Nya sidor går utmärkt. En stund, tills dessa också anses utnötta.
Om jag till exempel får för mig att skriva ett inlägg på denna blogg. Så hinner jag typ halvvägs innan jag tappar någon sorts connection upplyser bloggen mig om. Och det snurrar och snurrar i det där lilla hjulet. Så ruskigt enerverande att jag därmed stänger locket om det påbörjade inlägget. Som heller inte sparas så där smidigt automatiskt som bloggen alltid gör. Eftersom den där kontakten dragits ur. Därför finns det ett flertal halvfärdiga och ouppdaterade inlägg i utkastmappen just nu. Bland annat en årskrönika. Som aldrig blir färdig och som jag helt tappat sugen för. Hinner bli påsk innan jag får den klar i den här takten.
Och jag fattar fasen inte var problemet sitter! Har aldrig haft några kontaktproblem förr. Och vi köpte ny rauter. Funkar asbra på andra enheter som vill vara på nätet mest hela tiden. Typ mobilen, paddan, jobbdator, Makens lilla dator, Makens stora dator. Alla utom min! Och det är inte det att datorn inte har kontakt med rautern. Nej, nej. Den tar snällt emot mail när jag ber om det. Den tar emot grejer från dropbox, den surfar obehindrat på alla de där obesökta sidorna. Så varför i hela det där varma stället någonstans neråt kan jag inte får bestämma själv vilka sidor jag ska besöka och hur länge?
Det här inlägget? Det skrev jag på en helt annan dator. Utan problem. Jag vill inte ha nån man i byrån … näe, jag vill ha en support i min byrå. I en ask bland andra grejor … Då kunde jag bara skyffla ner datorn där också.

Håll i hatten!

Jag skriver detta på min nyss hemkomna dator! Jo minsann.
Den har varit på lång rehabilitering deluxe och fått en handfull prylar utbytta. Igen. Inklusive en komplett systemåterställning. Suck. Som ny alltså. Typ tom.
Alltså har jag lite pyssel att få datorn i det skick jag vill ha den och med ett välbekant innehåll. Men, än så länge verkar den fungera alldeles utmärkt. Jag hoppas det fortsätter så! Inget mer datortrassel nu.

Torsdagsstatus med rätt mycket teknikgnäll

Jag ringde en viss support i går. Som hade lovat höra av sig, men efter nästan en vecka ännu inte hållit det löftet. Fick till svar att ärendet eskalerats eftersom datorn utgjorde en risk! (kommentarer överflödiga)
Nytt löfte om att någon ska höra av sig så fort man granskat ärendet (datorn är dock fortfarande kvar hos mig! Så det man granskar är mina svar på deras frågor …) Dessutom tackade man mig hövligt för mitt tålamod och hade full förståelse för att det börjar tryta! Jo.
Detta datordödläge spelar mig en massa spratt. Istället för att jobba som vanligt i min fina Ultrabook har jag nu tre sämre alternativ.

  1. Mobilen. Denna smartlur är bra på mycket och jag kan kolla statusar och mail och sånt. Men, det mailkonto jag har tillåter inte att jag svarar på mail via luren. Bara att jag tar emot och läser dem! Och alla vet ju hur begränsad man blir med en pytteliten skärm på nätet.
  2. iPad. Jodå, det är väl inget fel på surfplattan egentligen. Den har dessutom ett litet externt tangentbord som gör det bekvämare att skriva. Men, mailprogrammet stökar även i denna. Då använder jag mig av webbmailvarianten av mitt mailkonto. Där funkar inte mycket. Mailen visas lite hipp som happ har jag upptäckt. Finns där eller finns där inte. Och om jag vill svara på nåt får jag inte använda det externa tangentbordet! Då tappar jag sugen och blir galen. Dessutom har denna padda en tråkig vana att tappa wifi-anslutningen titt och tätt och hittar det inte igen förrän jag startar om rautern.
  3. Min gamla laptop lever ännu. Men, det fanns en anledning till att jag bytte ut den. Dessa anledningar kvarstår! Den är seg, flåsig och varm. Hänger sig och tjurar i ett hörn för minsta lilla. Måste övertalas att jag ska få göra det jag vill, se det jag vill och vara där jag vill. Man kan liksom koka kaffe medan den tänker. Och det internetvägrar också totalt lite då och då. Naturligtvis skulle den funka snabbare om jag typ tömde den och började om, men eftersom den är min enda dator just nu vill jag inte göra det.

Dessa tre alternativ spelar mig fler spratt än jag orkar med. Ibland funkar mailen, ibland får jag se det jag vill, ibland liksom. Så jag missar grejer och tröttnar ur och stickar istället.
Fast igår när jag fått det där tacket för tålamodet i örat bestämde jag mig för att börja klappa snällt på de alternativ jag har. Började med att ta tillbaka mailen till min gamla laptop. Skrev in all kontoinfo och hämtade hem allt och häpnade över det jag inte fått se i webbmailformatet. Så nu har jag åtminstone förhoppningsvis kontroll över mailen igen. Har funderat på att byta adress, hitta nåt som hanterar att jag svarar via mobilen t.ex. Men inte orkat ta tag i det. Kanske dags med tanke på att deras webbmail är så kass!

Nog gnällt om tekniken.

Det är äntligen oktober! Mina bästa månader pågår för fullt. Det trappar upp lite läckert med september, även om årets september fånat runt och spelat sommarmånad onödigt mycket, sedan kommer oktober och gör klart för alla att hösten är här på riktigt nu! Och därpå tar november över och målar allt i vackraste grått! Åå ljuvligt. Måtte inte snön komma och förstöra allt. Den kan gott vänta till december där den hör hemma!

Katterna tillbringar allt mer tid inne också. Förstår att hösten är vilotid. Sover gott om nätterna, myser med mig på mornarna och är så där allmänt avslappnade som bara katter kan.

Ännu har jag inte lämnat ”uteduschen” vid bastun. Tassar ut barfota på det kalla altangolvet och in i det lätt kylslagna duschutrymmet. Eldar absolut inte bastun! Njuter av kontrasten av svalt rum och riktigt varmt vatten. Sveper in mig i handduk och morgonrock och går uppfriskad ut i den kalla luften för att gå in. Det är underbart! Ger nog inte upp det där förrän snön, eller en drös minusgrader stoppar mig.

Har en natt kvar att jobba denna vecka. Sen är det helg. Men just nu är jag ledig och kan lyssna på bra musik och har tänt en massa ljus och gläder mig över att den gamla laptoppen är grymt samarbetsvillig idag. Hoppas den förblir i detta skick hela dan, eftersom jag behöver utföra ett skrivjobb på den så småningom.
Ute skiner solen och det kan den hållas med utan min inblandning. När den börjar ge sig in genom fönstren drar jag ner rullgardinerna. Kanske går jag ut lite senare och fixar det sista i trädgården inför vintern. Sommarblommorna är i skottkärran och den ska tömmas och ställas undan. En och annan växt ska klippas ner också. Kanske idag. … Eller i morgon.

Äntligen hemma!

Idag låg det äntligen en avi i brevlådan. Jag klev i skorna direkt och åkte till hämtstället.
Fick ta emot en helt annan låda än den jag tidigare lämnat in. Betydde det att innehållet var ett annat eller samma?
Svårt att veta vad man gör åt en utbränd dator liksom. Om den genast byts ut eller om man bara bytt delar av den. Jag hoppades på det senare. Det är så drygt att börja om liksom.
Väl hemma sprättade jag genast upp paketet och möttes av bubbelplastad dator. Min vanliga! På den medföljande lappen kan jag se att den fått nytt moderkort och ny Lcd. När jag öppnar sitter plast runt den nya listen på skärmen. Så det känns ändå lite nytt!
Men innehållet är mitt vanliga! Skönt.
Anledningen till att den fått åka hem i ny låda är enligt lappen att den förra kartongen var möglig! Jo, den hade blivit utsatt för en hel översvämmat vatten i källaren tidigare i somras. (Ingen farlig översvämning. Bara en ouppmärksammad liten hink från ett ”skvallerrör” på pannan.) Men möglig! Det var den inte! Bara lite knölig och så.

Men ja, ja. Ny kartong, samma dator med ny skärm. Och ett fungerande moderkort.
Och väldigt bra bemötande och snabb service av HP ändå. (hade posten bara fått ut avin tidigare kunde jag hämtat datorn redan i fredags för den fanns i stan redan då!) Nåja. Nöjd och glad igen!

Tvätta!

Vi har varit utan tvättmaskin ett par veckor sedan den gamla så fräckt började ransonera vatten. Jag är ganska trött på handtvätt numera …
Den nya tvättmaskinen beställdes på nätet, då när vi dömt ut den gamla. Kändes som en oerhört smidig shoppingrunda. Vi slapp åka till nån affär med maskiner på rad och försäljare som hade som uppdrag att få oss att välja en dyrare än vi tänkt.
På nätsidan fanns en trevlig maskin till nån sorts kampanjpris. Bara just den veckan. (Jo, antagligen lika lurad där men jag fick i alla fall en maskin för det pris jag tänkt mig. Inget konstigt märke heller.)
Så jag klickade på köp efter att ha läst teknisk fakta. Och det visade sig dessutom att frakt och leverans ända till huset ingick. Det var bara det att vi skulle få vänta en tid. Men allt annat vägde upp den väntetiden.
Igår var äntligen dagen för tvättmaskinsleverans kommen. Mellan nio och ett skulle den anlända och jag skulle iväg halv två. Tajt. Hastade hem från nattjobbet och satte mig med tillgänglig telefon.
Och visst kom den! Redan klockan tio var maskinen avlastad från lastilen och inställd i garaget. Fantastiskt!
Maken lånade en jobbarkompis på lunchen och de kämpade ner maskinen i tvättstugan.
Där stod den så, äntligen. Blank och vit och ruskigt fin intill den gamla med rostfläckar nertill. Maken kopplade in den och jag stoppade genast den skinande trumman full. (finns en del tvätt att prova med för närvarande) Tryckte på knappar. LG;n hade välkomsttrudelutt och blinkade tjusigt i motsats till den gamla uttjänta. Såg nig hur den blängde surt i sitt urkopplade och förkastade läge.  Trumman snurrade och gick på men … inget vatten togs in! Vad fan! Den förra tog in ett minimum av det så viktiga vattnet. Denna inget alls? Maken skruvade loss slangen, provade på en annan kran. Inget vatten! Jag lusläste bruksanvisningen medan han testade vattentrycket i slangen och höll på. Ingen av oss kom fram till något som fick in vatten till tvätten. Stod där som fån och glodde på den så vackra men ack så korkade … Hörde den gamla hånskratta sig hes.
Så hittade Maken en medföljande reklamlapp! På denna, inte i bruksanvisningen, kunde man läsa att maskinen ville väga tvätten först. För att avgöra vattenmängden! Jaha! Vi trudeluttade igång den på nytt och stod med bistra armar om bröstkorgarna och glodde på den snurrande trumman. Den snurrade hit, den snurrade dit … och Ja!! Mitt i den gamlas skadeglädjeutbrott, började den nya LG;n plötsligt hämta vatten och snart tvättade den för fullt. Och den gamla slokade tyst medan denna nya blankvita stylade för fullt.

Man kunde tycka att en sån viktig upplysning borde stå i en bruksanvisning! Fetstilt och understruket! Ha tålamod efter att ni tryckt på starknappen, maskinen vet vad den gör!
När man inte köpt tvättmaskin på typ tjugo år har man ingen aning om vila finesser som tillförts på det området. Tänk om vi inte varit läskunniga i det engelska språk som stod på detta medföljande, rätt oviktiga reklamblad. Då hade vi packat ihop maskinen och skickat tillbaks den. Omedelbums.
Men nu behövde vi inte det! Jag slipper handtvättandet och överlåter det gladeligen till den nya fina. Den tvättar så tyst dessutom! Redig och bra centrifugering också, tvätten kom ut närmast torr. Utmärkt när tvättstugan ligger i källaren där det inte torkar så fort. Ja, jag är nöjd! Och elgiganten.se skötte sig utmärkt.

p.s .., fick senare ett mail från stället som basar över min utbrända dator också. Där stod att fallet var avslutat! Betyder det att datorn är på väg hem? Och i vilket skick? Håll tummarna för att den kommer idag!

Datorer och annat tekniskt skit

Jaha. Min dator har åkt. Den fick adresslapp och lyckönskningar och for iväg till Småland faktiskt. Inte till samma ställe som vi var i helgen, men snudd på. Jag kunde ha levererat den själv!
Enligt en optimistisk tidsplan som mailades till mig kommer den att återvända nästa tisdag. Tvivlar på det. För planen var att den skulle ha åkt redan i torsdags eller fredags. Om man bara lyckats posta adresslappen i tid. Så att den kommit i min låda på torsdagen istället på fredagen, när jag själv redan var på väg till Småland. Nu låg lappen i brevlådan och väntade när vi kom hem i går. Därmed kommer datorn inte iväg förrän i dag antar jag. Även om jag ställde in den bakom postluckan i går kväll, ingen hämtade nån post vid den tidpunkten en söndag.

Nu har jag sparkat igång min gamla trötta dator, som hetsar upp sig så lätt för ingenting att den blir alldeles flåsig av bara starten. Jag testade att göra en systemåterställning på den i förhoppningen att den skulle bli aningen piggare. Men en sån meningslös åtgärd gjorde ingen som helst nytta. Borde så klart ta till en fabriksåterställning. Drar mig för det eftersom den då förlorar vitala delar (oumbärliga program) som jag inte har nån tillgång till. För detta krävs ett samtal till den lokala och högst privata datasupporten och han är inte anträffbar under vardagarna. Kanske ska han få ett uppdrag med detta sen, när min nya dator är hemma igen (och förhoppningsvis utvilad och återställd och avvand från rökning och skit).
Just nu får denna duga i sitt flåsande skick eftersom det är den enda jag har.
En iPad går inte på långa vägar att jämföra med en riktig dator. Den är ett roligt komplement, lätt att ta med sig och lätt att slöa i soffan med. Men omständlig och bökig att göra något vettigt med.

Ska bli spännande att så småningom få veta varför min fina dator blev så less på livet att den började röka. Ska också bli spännande att se vad man kan göra åt detta. Och att det förhoppningsvis inte tar en evighet!

Datorstatus

Min dator mår som sagt inte bra. Och jag har nu pratat med fyra unga grabbar på företagets supportavdelning. Alla fyra trevliga och serviceinriktade. Även om jag ändå funderar lite över deras policy.
Den första, han som fick ta mitt akutsamtal när datorn pyst ur sig all rök i fredags. Han tyckte felsökningen skulle skötas av mig. Att det kommit rök ur en teknisk produkt var i och för sig aningen märkligt, det höll han med om. Men han tyckte ändå att jag skulle ta reda på om problemet var skärmrelaterat eller datorrelaterat. Dessa sitter ihop på en laptop. Men han tyckte att jag borde koppla datorn till en extern skärm för att kolla läget. Om jag inte hade en sån skulle jag gå till den lokala datorbutiken (om vi hade en sån? jo … jag bor inte i ödemarken även om jag bor norr om en viss huvudstad.)
När det var gjort skulle jag återkomma. Okej. Tänk, tänk, tänk – för denna dator har inga portar för några skärmar inte. Fick då anledning att kontakta vår alldeles privata support och han bad mig ta till hdmi-kabel och teve-apparat! Just ja, så klart!
Nå, det visade sig ju vara tomt och öde. Varpå jag ringde igen och fick prata med nästa grabb. Han häpnade, hade aldrig hört talas om nåt liknande. Rökt dator!
Nä. Inte jag heller. Han fyllde i formulär och ställde frågor av diverse karaktär. Sånt som temperatur i rummet! Var datorn stod, vad jag jobbade med och så till sist ville han ställa en konstig fråga. Jaha! Jag väntade mig att få en fråga om vad jag hade på mig,men nej. Han undrade bara vad det var för väder. Och solen den sken ju rakt in så visserligen var rummet aningen varmt. (Jag förmodar att man letade efter utvägen åska. Då hade de sagt tack och hej utan garantibesvär.)
Efter alla dessa frågor hände inget annat än att ärendet skulle skickas vidare med löftet att nån skulle höra av sig.
Jaha. Tror nån att nån hörde av sig?! Nä.
Jag hörde av mig igen så klart. Kan vid det här laget säga att detta företag har den i särklass sämsta väntemusiken i luren! Nåt jazzigt pianoklink.
Nu fick jag då prata med kille nummer tre. Han hittade både mig, datorn och vårt ärende. Kom efter en stunds funderande fram till att den skulle in på service! JA! Tack. Undrade sedan om jag hade originalkartongen i behåll. Bad mig kolla upp det och återkomma. Men åååå!
Jag lade på min surt förvärvade turordning och gick ner i källaren. Där fanns den. Mindre snygg eftersom den råkat ut för ett smärre vattenläckage. Men, det är inte kartongen som ska felsökas utan innehållet. Och den kommer att hålla ihop.
Okej. Tillbaka till pausunderhållningen och anropad av kille nummer fyra. Förklarar detta ännu en gång varpå han avbryter mig och säger att han inte kan kolla detta … för han har ingen dator! Nähä? Inte jag heller!
Hans hade precis lagt av. Då kan man inte låta bli att vara lite humoristisk i luren! När man ringer datasupporten för att ens dator är trasig och så har dom ingen dator … ja, ja. Men han skuttade snällt och manuellt över till grabb nummer tre (som jag faktiskt noterat namnet på) och frågade vad han tänkt. Jo. Nu när jag hade originalkartongen kunde dom se till att ordna med fraktsedel till mig! Yes! Äntligen.
Bad att få denna på mail – självklart har den inte kommit än. Men datorn är packad och klar att åka. Jag hoppas jag slipper ringa ännu en gång, för jag antar att det finns fler än fyra datakillar på det där stället.
Tills vidare är jag alltså fortfarande datorlös. Kan låna Makens stationära i källaren men där är man så avskärmad. (ha ha) och så har jag ju iPad … jag är fortfarande datorlös!
Och det där med att skicka datorer helt ensamma ut i världen på äventyr, det brukar ta tid innan de är hemma igen. Jag får nog ställa in mig på att vara datorlös ett tag …

Någon i teknikhimlen ogillar mig!

Först lånade jag ut min fina dator till Dottern när hon skulle på fotojobb. Den har inte kommit hem än, för hon bestämde sig för att semestra lite med mormor och kusiner först.
Den gamla bärbara har inte alls varit samarbetsvillig under den här frånvaron. (Jo, jag hör hur den står med armarna i kors och surar; Nu duger det minsann!) Först fick jag rensa den på virus. (hade inte uppdaterat virusprogrammet på länge) Sen fick jag övertala den att fungera efter en eländes massa andra uppdateringar som skickades till den och gjorde hela datorn överhettad och trög. Den är som en kvinna i klimakteriet faktiskt. Trött och varm och rätt seg. Kommer i arbete först efter en del väntan, jobbar snabbt upp sig till rediga svettningar och flåsar och håller på och ilskas över det jag vill ha gjort. Häromdan bestämde den sig för att helt stänga mig ute från bloggen. Krävde att jag skulle rensa kakor och minnen först.
Det finns inte en chans i världen att den orkar ta emot alla mina nya foton, så dessa ligger snällt kvar i kameran tills min rätta dator är hemma.
Och kameran ja! Den påstår att batteriet är tomt. Fast det är fullt. Det känns betydligt mer oroande än att en gammal dator bråkar. Kan vara så att batteriet har gjort sitt. Fast, när jag testar det i Makens kamera visar det fulladdat. Måste rådfråga nån expert på området.
Så lånade jag Dotterns iPad, som hon ändå inte skulle ha med sig. Den var helt urladdad med borttappad laddsladd. Köpte ny sån. Laddade upp plattan och hade trevligt med den några dagar. Tills den helt sonika stänger ner allt jag försöker öppna. Som att bli slagen på fingrarna. Den öppnar först appen lite lovande. Sen försöker jag klicka på nåt eller scrolla lite, då plopp … stängs appen ner. Som en tonåring som hellre ligger kvar i sängen och inget orkar göra.
Telefonen roar sig med att stänga av sig utan min vetskap ibland. Och som en trilsken unge med tungan uträckt, vägra mig kontakt med 4G nätet med jämna mellanrum.
Törs knappt närma mig något tekniskt/mekaniskt av rädsla för kalla handen numera. Nä, vem ska jag fjäska för så att all teknik funkar felfritt igen?