Stickat ikapp

Nästan i alla fall. De där Islandströjorna har skjutit all annan påbörjad stickning åt sidan men just nu är det faktiskt paus med dem och jag färdigställde annat.
Hade en sjal och en poncho igång samtidigt men nu är båda klara.
Här hänger de på tork. (Ponchon hänger uppochner) Jag funderar på om jag ska addera en spetskant av nåt slag på sjalen. I övrigt är de klara.

I morse stickade jag ett fodral till min skogstermos. Av rester från alla islandströjorna. Den fick torka med termosen i, för bäst passform.


Nu återstår en socka och ett par vantar att färdigställa. Men så råkade jag nysta tre fina härvor garn på eftermiddagen … så nu har jag en ny stickning igen. Och en plan för en kofta i huvudet. Hm. Den där sockan får nog vänta.

Typ stickat hela dan

Så här har min dag sett ut! Nu i sena kvällen tog jag tröjan av stickorna och en kvart senare kom helggästerna. Brorsan och Svägerskan och Mamma ska tillbringa helgen med oss och i morgon firar vi lite eftersom Brorsan fyller år.
Den där tröjan ska jag också hinna lägga sista handen vid under morgondagen och till sist tvätta den också. Så den kan åka med dem hem till BrorSonen på söndag. Trodde nästan inte att jag skulle hinna få den klar men med ett visst mått envishet lyckades jag. Inte för nåt annat än att det kännts surt att ha behövt posta den nästa vecka. Nu slipper jag det.

På tv

Jag tittar gärna på teve. Medan jag stickar ivrigt så klart. Just det där med stickning och teve hör liksom ihop för min del. Det är väldigt sällan jag bara lår mig ner och stickar utan nåt att se på. Det blir helt enkelt lite tråkigt. Alltså tittar jag på teve. Och med tanke på alla islandströjor jag stickat denna vinter har det blivit en hel del teve!

Ett av programmen jag stickar till är ”Vem bor här”. Man får gå husesyn tillsammans med fem personer som hör ihop med nåt av hemmen. Lite så där som, åtminstone jag, är sugen på ibland när jag passerar nåt hus. Tänk om man fick gå in och titta! Här får man det och under tiden letas ledtrådar, till vem av deltagarna som kan tänkas bo just där. Ibland har jag inte en susning och i det senaste programmet hade jag alla rätt! Men det spelar mindre roll faktiskt. För jag älskar att se hur kreativa människor kan vara i sina hem. Säkerligen för att jag är likadan själv och ständigt håller på och fixar med nåt hemma. Det är de mest fantastiska hem som visas upp. En del helt knasiga, andra vackra och stilfulla.

Just nu har jag också fastnat i intrigerna på stränderna i ”Robinson”. Det är rent av fascinerande att se hur man kan behandla folk. Varje år består den där öde ö tävlingen av ett gäng fysiskt starka, tävlingsinriktade och paktande deltagare. Som tycker att en värdig Robinson måste vara just fysiskt stark och kunna släpa hem mest mat och bygga bäst hyddor och vinna alla tävlingar. Men egentligen handlar det enbart om ett socialt spel. Den som är smartast vinner. Man blir alltid lite sugen på nåt när man ser de där halvt utsvultna deltagarna leta mat i djungeln och på stranden. Och måste hämta nåt i köket, bara för att man kan liksom.

”Sveriges mästerkock” har jag också följt med stickning i händerna. Där blir  man också hungrig, av all god mat som visas upp. Nu är en vinnare klar i det programmet och småkockarna har tagit vid. Alltså, ungar i tioårsåldern som lagar mat i klass med nån utbildad kock. Och kan matlagningstermer som jag måste googla. Otroligt.

Och så är det de där underbara trädgårdsfixarna i ”Trädgårdstider”. Där finns också massa roliga idéer jag kan gå igång på och vilja använda i min egen trädgård. Fast det går inte att jämföra deras skånska trädgård med denna södra norrländska bråkiga trädgård ändå. Inget växer lika ymnigt här. Men de är trevliga att umgås med en stund de där fyra programledarna medan de grejar med sin trädgård.

Därtill kollar jag på en del serier också. Somliga som måste inväntas ett avsnitt i veckan och andra som kan plöjs avsnitt efter avsnitt på en gång. De bästa just nu är den svenska ”Bonusfamiljen” och amerikanska ”Blacklist” men det är fler än så som slukas av stickandet.

Tja, en del annat passerar också bara som rent sällskap i stickandet men knappast för att det är särdeles bra. Jag har försökt mig på att lyssna på poddar också men jag orkar inte med sånt pladder. Ser hellre nåt på teve.

Det där med garn

Jag blir alldeles lycklig av att kliva in i en hel garnbutik, eller hitta garnhyllan i en diversebutik.
En större eller mindre mängd garn får det att nynna i sinnet och jag vill bara ha, typ allt! Kan klämma och känna på nystan efter nystan och fundera på diverse sorters projekt det skulle kunna bidra till. Till och med via nätet hänger jag vid garnförsäljning och suktar efter allt fint på bilderna.
Jag har mitt eget garnstash i en byrå i bibblan hemma. Det blir liksom oundvikligt så att nåt extra nystan slinker med när jag egentligen köper till nåt annat. Och det blir garn över från i princip alla projekt, ibland impulsköps det när jag står där vid garnhyllorna och ibland får jag garn av andra garnentusiaster. Allt detta läggs på lager tills användningsområdet faller på. Och det gör så när det minst anas, fast det redan sitter flertalet stickningar på flertalet stickor i stickpåsar och korgar hemma. Man kan ändå alltid påbörja en ny. Jag har ingen begränsande regel där. För förr eller senare blir allt faktiskt klart.
I byrålådorna finns nu en massa roligt som bara väntar på det där rätta mönstret och jag drar ut en låda ibland, och bara plockar bland nyastanen en stund. Känner mig rik och förnöjd över min gömma.
Bibblan hemma huserar nu både böcker och handarbetstillbehör i en oanad mängd. Om rummet bara var aningen större skulle jag få in en hylla till och bygga kuber där jag färgkoordinera min garnskatt. Och jag skulle bra gärna också släpa in en gammal chiffonje om det fanns plats. En sån där hög vacker byrå med stora lådor där garn och tyg kunde bo och så bakom den där fällbara luckan skulle man hitta alla de där smålådorna. Fyllda med spetsar, fina band, sytråd, nålar, stickor och tillbehör, pärlor …
Jag har för litet hus!

Färdig

Jo, tröja nummer fem blev helt klar idag! Alla trådar är fästa och tröjan har tvättats. Nu ligger den på tork och sen ska jag posta den till Brorsan. Sen står BrorsDottern på tur att få en. Det blir helt andra färger.

Tröjtok

Jag har ju helt helt klart fått dille på islandströjorna måste jag säga. Så fort jag gjort klar Dotterns julklappströja beställde jag garn till nästa. Det skulle bli en kofta till mig själv. Då stickar man en tröja runtom på rundsticka precis som de andra. Men man lägger till några maskor mitt fram. Sedan när tröjan är klar virkar man genom maskorna på sidan av dessa extra maskor och därefter … med ett djupt andetag sätter man saxen i stickningen och klipper upp den! Det var första gången jag gjorde något sånt. Kändes hur läskigt som helst att börja klippa i det jag nyss stickat klart. Men det funkade! Och när tröjan väl var en kofta var det dags att plocka upp maskor längs kanten och sticka kant för knappar och knapphål.

Jag fyndade knapparna på loppis! Sydde i dem direkt och beställde genast mer garn. För jag hade lovat bort ett gäng tröjor! Svägerskan skulle få den första. Givetvis började jag så snart garnet var hämtat. Det gick snabbt att göra den klar. Vanans makt kanske, knappt tre veckor senare var den färdig för leverans. 

Nu står jag dock och stampar lite i spiltan. Det är fler än jag som lider av samma dille så garnet är slut! På Island spinner man garn för fullt just nu. Jag hoppas kunna beställa mer innan veckan är slut så jag snart kan påbörja den som Brorsan vill ha. Därefter står BrorsDottern på tur …
Nu har jag också köpt en bok med fler mönster på islandströjor så jag får lite variation.

Passade på att ta en bild på mina fyra mästerverk innan jag postade Svägerskans. Råkade ha Dotterns tröja här hemma också. Känner mig riktigt stolt över dem.

Stickar på även detta år

och har knappt tid, eller lust heller för den delen, att göra nåt annat.
Precis lagom till julafton var jag färdig med Dotterns islandströja. Den var ingen överraskning för henne precis. Hon hade ju själv valt färgerna och provat min tröja för att välja en lämplig storlek på sin. Men hon visste inte hur långt jag hunnit.

Torsdag innan jul satt jag och fäste alla trådar (det blir ett gäng trådändar i färgbytena) för att också kunna tvätta tröjan och hinna få den torr i tid. Det är lång torktid på blöt ull kan jag säga! Men torr blev den allt och inslagen.

Dottern kunde alltså packa upp ett paket med hemstickad islandströja i sina älskade retrofärger. Den passade henne bra också! Sen återstår det att se om hon kan använda den eller om hon tycker att den kliar och sticks … som Lotta på Bråkmakargatan.

Varvat med denna min andra islandströja stickade jag även en poncho som en kompis beställt. Jag hann klar med den innan jul också. Ponchon satt perfekt och jag var riktigt avundsjuk på den. Vill också ha en sån ju 😊 Får väl lösa det.
Därtill vispade jag fram ett par sockor till Dotterns pojkvän. Även dessa hamnade i ett paket!
Jaha, sen då? Julen är slut och året är nytt men jag har stickningar kvar. Eller rättare sagt, jag har såklart påbörjat nya. Jag känner mig så naken och rastlös utan garn på stickorna.

En blivande sjal i lite silvrigt garn som jag tänker ska vara färdig till en större fest vi ska på framöver.
Innan året hann ta slut slank jag också in på garnbutiken i stan och fick med mig en kasse islandsull … igen. Påbörjade nummer tre som ska bli kofta till mig själv.

Det här islandströjstickandet är så vansinnigt roligt och beroendeframkallande att det inte går att vara utan. Tydligen tycker de flesta av landets stickare detsamma eftersom garnet börjar sina i vissa färger. För mig är det tydligen också så beroendeframkallande att jag lovat att sticka tre till som ska levereras vartefter de färdigställs.
Så jag har garn i händerna, och planer på mer stickning, allt är bra.

Ännu ett tröjsnack

Nu är islandströjan klar! Och jag saknar den redan … arbetet med den alltså.
Så rolig stickning har jag nog aldrig haft! Varje ledig stund har varit fort ner i soffhörnan och ta tag i tröjstickningen. Jag var därmed helt klar med det mönsterrikliga oket i torsdags när sista blogginlägget för knitalongen lades ut. I det fanns info för halsringning och övrigt avslutande arbete. Som trådfesten, att vända tröjan ut och in för att tråckla bort alla trådar som lämnats när en ny färg lagts till eller när en färg avslutats. Det blir ändå en del trådändar trots att färgerna löper med varandra på baksidan så länge de är i användning. Med ullgarn kan man också skarva ihop ändarna när ett nystan är slut så där finns inga trådändar. Under vardera ärmen fanns också ett hål från sammanfogandet av de separat stickade delarna. De skulle också sys ihop givetvis. Behöver inga lufthål i tröjan.

Den här knitalongen har varit rolig eftersom den fick mig att verkligen testa att sticka en islandströja. Det har jag varit sugen på länge. Jag har stickat tröjor förr av varierande slag. Och är så pass hemma i stickandet att jag utan problem kunnat sticka tröjan helt för mig själv, med hjälp av mönstret. Men en del tips och trix har jag givetvis snappat åt mig tack vare det här. Bara en sån sak! Dessutom en massa inspiration till kommande tröjor när alla andra lägger upp bilder på sina mästerverk. För givetvis kommer jag att sticka fler!


När ett mästerverk är färdigt måste det givetvis dokumenteras på alla möjliga vis!

Och det sista jobbet består i att tvätta och spänna ut. Tvätta i ljummet vatten med specialtvättmedel för att göra ullen mjukare och mindre stickig. Och sen spänna ut plagget liggande plant för en perfekt passform. Det gör också mönsterstickningen slätare och mer sammansvetsad. Nu väntar jag bara på att det ska torka så jag kan använda den. Och under tiden planerar jag färger till nästa. Dottern har lagt in en beställning. Dessutom är jag sugen på att sticka en kofta av samma art också. Vintern är lång! 🙂

Jobbar på med tröjan!

Det där med stickning blev genomgående under den där veckan hemöver.

Jag stickade i bilen medan vi åkte omkring, på båten, och i stugan både morgon och kväll. Även hos dem vi hälsade på. Stickpåsen hängde med hela tiden helt enkelt.
Det är extra rogivande att sitta och sticka vid en brasa eller i sällskap med någon annan stickare. En av vännerna är lika stickgalen som jag, så vi satt där tillsammans och stickade på våra olika projekt.
På fredagseftermiddagen när vi för en gångs skull kom lite tidigare till stugan sken solen generöst in över altanen. Trots blygsam temperatur var det lockande att sätta sig i altansoffan med stickningen. Jag virade in mig i en filt och tog med både ett glas vin och min stickning. Hur mysigt var inte det!

Allt detta stickande gjorde mig också helt i fas med gemensamhetsstickningen. När nya blogginlägget kom på torsdagen var min tröja färdig upp till armhålorna. Jag kunde alltså ta itu med ärmstickandet som den dagens inlägg påbjöd. Jag valde att sticka båda ärmarna samtidigt med en lång rundsticka och en teknik som heter magic loop.
Mycket behändigt sätt att få båda ärmarna klara samtidigt.

Nu är jag hemma igen men stickar på i samma takt och ärmarna i princip klara de också. Det fattas bara ett par centimeter på dem till full längd. Utmärkt inför veckans kommande blogginlägg alltså! Då ska tröja och ärmar sättas ihop till en enhet och själva mönsterstickningen påbörjas. Det blir spännande. Men så här långt grymt bra.