Oj som tiden rusar på. Snart är februari över för den här gången och vintern verkar vara på väg åt samma håll. Ymnigt regnande och påplussade grader har tärt snabbt på snömängden. Gjort vägarna bara och skapat en skarig yta som håller för katterna. Friden är aningen återställd i huset när de kan vara ute igen.
Det är inte mycket vi människor gör nuförtiden och vår rastlöshet kanske kan jämnställas med katternas. Att inte kunna gå ut för att det är kallt gör katterna snudd på håglösa. Vi kan gå ut för all del. Men de flesta utanför hemmet sysslor har frusit inne av smittsamma orsaker.
Maken och jag umgås i princip bara med varandra och på jobbet.
Jag är i sanning ingen rastlös typ. Kan hänge mig åt lugnt hemmaliv hur länge som helst utan problem. Maken är en mer rastlösa art än mig och behöver ha nåt att göra och få komma ur huset mer än jag behöver. Men igår eftermiddag kände jag av samma driv. Regnet satte stopp för någon slags uteaktivitet men vi tog med oss bilen. Åkte genom stan och en runda utanför också. Såg folk som trotsade vädret och både promenerade och sprang i regnet. På hemfärden stannade vi och handlade lite snabbt att äta på en drive-in och därefter hemåt. Ganska nöjda båda två efter lite aktivitet.
Hemma kan man ägna sig åt diverse hushållssysslor eller hobbygrejer. Läsa eller se bra film eller serier. Vi gör typ allt det där. Mycket serier blir det och medan vi tittar stickar jag. Även när jag läser stickar jag. Händerna har svårt att vara utan stickningen. Jag har som vanligt flera arbeten i gång samtidigt för att kunna välja den som passar bäst för tillfället.
Det är fler än jag som stickar nu. Detta hantverk har verkligen fått ett rejält intressepåslag i landet numera. Så pass att det är svårt att få tag i garn av viss art. Jag satte mig med ett nytt tröjmönster i helgen som innefattade fyra olika fäger och insåg att jag var tvungen att färgvälja efter tillgång på garn snarare än efter eget fägsinne. Den Isländska ullen jag gärna använder är i princip slut överallt. Framförallt är det helt slut på alla ljusa nyanser i vitt, beige och grått men även på mörka som svart, grått och brunt. Det var med knapphet jag fick ihop till en tröja utan att det blev en hysterisk färgskala i den. För säkerhets skull köpte jag några extra nystan i olika färg för att kunna prova mig fram till rätt färg i mönsterdelen. Hoppas det kan bli fint ändå fast det inte blir precis som tänkt. Nu är det bara att invänta leveransen.
Under tiden stickar jag av det garn som redan finns i min låda. Just nu pågår det sockor till Maken som klagade över kalla fötter, en sjal och en poncho till mig själv. Men det blir allt färre restnystan i min låda. Otrevligt om garnet sinar. Får väl hitta nåt annat märke om garnkrisen består.
Kategori: StickningsLivet
Dagarna rullar på i sakta mak
Den här veckan har jag semestrat för mig själv. Maken drog mot jobbet i tidig måndagsmorgon för att ta sig an årets två stoppveckor. Allt på fabriken står för en gångs skull stilla och avstängt för att nödvändigheter ska kunna bytas och lagas. Det innebär förutom att han blev tvungen att ändra sin semster också får en rivstart med övertid varje dag samt jobb även i helgen. Medan jag semestrar på, ytterligare en vecka när den här är slut.
Det är det där viruset som är anledningen till det här med sugustistoppveckor också. De brukar annars inträffa i maj. Men eftersom det också kommer tillfälliga jobbare från både här och där och bortifrån var det givetvis inte att tänka på. Det fick tänkas om.
Och så påstår världen att vi inte bryr oss i det här landet och lever på som vanligt. Nej. Som vanligt är det långtifrån!
Nu har dom delat upp sig på nåt vis därborta i sitt stoppjobb så att man inte ska dela matsal/fikarum med för många bortifrånkommande och diverse andra åtgärder som ska undvika smittspridning.
Jag har annars gått omkring här i tystnad den här veckan! Jo, kanske grannarna läste mitt gnällinlägg nyss. Nja. Snarare är det väl så att semestrarna är slut och barnen på förskolorna. Många andra härikring är också på det där stoppjobbet.
Dessutom är fabriken tyst! Annars hör man ett svagt brummande hela tiden och ibland mer ljud än så om det ska släppas på ånga eller nåt. Man tänker i regel inte på det förrän det har stannat.
Nu är det tyst!
Det är så tyst runtom att jag funderat om jag är ensam kvar. Om alla har försvunnit på nåt sätt.
Det är oerhört vilsamt! Jag har kunnat sitta var som helst i trädgården de här dagarna utan störningsskrik. Inte ens kvällarna är det nåt oväsen. Till och med hamrandet har pausat.
Jag har mest bara varit hemma hela veckan. Knappt ens åkt och handlat faktiskt.
Därför har jag också kommit en rejäl bit med texten. Och jag har stickat färdig
Dotterns långkofta som jag började med i början av juli. Den hänger sig torr som bäst.
Därtill har jag påbörjat en långkofta till mig själv. Stickade en sån fin tröja i vintras. Svart med grönmönstrat ok. Allt i ull men lite tunnare ull. Tänkte det skulle bli ett komplement till de tjockare ulltröjorna. Köpte det gröna garnet på en julmarknad och hittade sen ett mönster och kompletterade med svart.
Men som jag missbedömde storleken. Den blev alltför stor! Efter en del funderingar valde jag att klippa upp den mitt fram och sticka knappkanter. Vips, nån centimeter försvann och så fick jag en kofta. Men ändå har den legat oanvänd och känns bara säckigt stor.
Idag bestämde jag mig för att plocka upp alla maskor igen längs med linningen. Och börjag sticka neråt för att förlänga den. Tänker att en långkofta med fördel kan vara bylsig och stor. Hoppas jag har rätt i det! Annars vet jag inte.
Förutom det har jag också lagat en massa mat som blir matlådor till Maken. Han ska ha med sig två om dagen nu när han jobbar långa dagar och då brukar jag serva. Speciellt som jag är helt ledig.
Tja, i den takten går också en liten vecka.
Det där med stickning …
Är för det allra mesta fantastiskt. Jag hämtade ut en brun papperspåse innehållande vackert garn från posten häromveckan. Lite av en chansning, inhandlat garn och mönster var inte helt kompatibla. Garnet hade jag heller inte haft i fingrarna tidigare. Men det såg fint ut på bild och eftersom dess systergarn är fantastiskt så ja, vad kan gå fel liksom?
Jag hade räknat och beräknat utifrån mitt nya mönster och när garnet kom ur påsen provstickade jag en liten lapp och fann allt till belåtenhet. Mönstret rekommenderade dubbelt garn och eftersom mitt var så tunnt valde jag att ta det dubbelt jag också. Det var ett bra val av garn ändå och jag lade upp maskor för att få ihop en halsringning till en blivande tröja. Snart var jag igång med mönsterstickningen i oket på tröjan. Skira fjädrar skulle det bli i mina två färgval.
Och så jobbade jag på, varv för varv av de femtionio som ingick i oket. Provade ett par gånger och tyckte allt såg bra ut och nådde snart okets slutvarv. Då delade jag upp maskorna för tröjan och två ärmar. Sen provade jag igen. Och hoppsan hejsan så stort det var! Typ en tröja för en rejäl karl minst. Skit också. Det skulle inte bli bra. Mönstret kräver en bra passform för att komma till sin rätt och gör sig inte i nån bylsig variant. Dessutom tyckte jag det blev väl tjockt och klumpigt av det dubbla garnet ändå. Något som gnagt lite i mig under stickandet. Jag hade testat både enkelt och dubbelt i min provlapp men tja, jag valde fel.
Jag muttrade omkring en stund över detta faktum till felläge. Sen drog jag bara bestämt ur rundstickan och började repa upp. Alltihop, ända till det inte längre fanns vare sig ok eller halsringning utan bara två nystan. Det är vad det är, hellre repa upp och göra om än stå där med en onödig tröja jag aldrig kommer att använda. Jag provstickade lite igen, med enkel tråd för att se om gnaget hade haft rätt. Funderade igen över storleksvalet och kom till ett beslut och började om. Skam den som ger sig liksom. Och på igen, varv efter varv på de femtionio. Belöningen var omedelbar eftersom det blev så otroligt mycket finare. Garnet trivdes bättre enkelt, mönstret framträdde snyggare av det och storleken blev perfekt. Det var återigen dags att dela upp det till två ärmar och tröjdelen i måndags och nu har jag bara enfärgad raksträcka tills tröjan är lagom lång. Ärmarna blir lite roligare eftersom mönstret återkommer i slutet av dem.
Ja, ibland blir det fel och sen blir det ändå så rätt 🙂 Det blir en superfin tröja.
Sticktok
Ja, det är nog en sån jag är. Det går knappast en hel dag utan att jag stickar en del. Bästa sortens avkoppling.
Häromkvällen upptäckte jag att en stickdesigner som jag följer på Instagram (knit.love.wool heter kontot) hade halva priset på alla sina mönster på en stickningscommunity som heter Ravelry. Hon gör så fantastiskt fina mönster till tröjor och jag har länge tänkt att jag ska köpa nåt av dem. Nu blev det i all hast hela tre olika tröjmönster! Jag laddade hem dem via den länk jag erhöll när jag betalat och har nu också skrivit ut dem i papperversion.
Jag måste börja med att översätta dem från engelska. Lite andra termer än på svenska men bara det är fixat bör det gå bra. Jag har stickat efter engelska mönster förut och det är lättare att översätta det först så att man har lite koll tycker jag.
Sen har jag grubblat över garn och stickfasthet och sånt praktiskt som måste till innan man kan börja. Det garn som används i mönstret finns inte här, troligen möjligt att beställa nånstans på nätet men jag valde att göra ett garnbyte. Jag har efter en del räknande (man mäter ofta garnåtgången i meter istället för antal nystan) kommit fram till hur mycket jag behöver av ett garn som jag var sugen på att sticka nåt i. Ännu ett Isländskt ullgarn, men tunnare den här gången. Sen skulle det också grunnas i färgval. En bottenfärg, den var ganska given eftersom jag helst vill ha svart eller något nästintill. Det blev en mörkt grå den här gången. Och endast en mönsterfärg, där jag valde en blek jeansblå efter lite huvudbry eftersom det fanns så många fina färger som kunde kombineras med den grå. Jaha, så nu har jag raskt beställt allt detta. Räknar med att ha det hemma på torsdag för att kunna provsticka lite och se om det funkar. Annars får jag hitta nåt annat garn och spara detta till ett helt annat projekt. Det kan jag också leva med. 🙂
Tre av tio
Mina stickor är nästa grej bland grejer jag gillar. Stickor är givetvis nödvändiga verktyg om man ska sticka men det behöver därför inte vara vilka stickor som helst. Verkligen inte. De ska vara av bra kvalitet och trivsamma att arbeta med. Lite olika material beroende på garnet eftersom det kan utgöra en väsentlig skillnad i hur lättsamt stickningen flyter. Man ska unna sig bra verktyg, oavsett vad man sysslar med! Då blir allt både roligare och ger ett bättre resultat.
Utbytbara ändstickor till mjuka och följsamma kablar är grejen! Det är så himla smidigt, oavsett om jag ska sticka runt eller fram och tillbaka. Jag bara skruvar på en ändsticka i den storlek jag vill använda till det aktuella garnet. Kablarna finns i olika längder och jag har också lite olika material på stickorna, antingen kolfiber, metall eller bambu. Trivs allra bäst med kolfiberstickorna som passar de flesta garner jag jobbat med. De är spetsiga och lätta dessutom. Och så enkelt om mönstret kräver byte av stickor nånstans mitt i, bara att skruva av och skruva på medan stickningen hänger på sin kabel. Och skulle ändstickorna behövas i ett annat projekt finns det stoppknappar att skruva på kabeländarna under tiden. Jo för det händer om man som jag har mer än flera stickningar igång samtidigt. 😊
Stickat ikapp
Nästan i alla fall. De där Islandströjorna har skjutit all annan påbörjad stickning åt sidan men just nu är det faktiskt paus med dem och jag färdigställde annat.
Hade en sjal och en poncho igång samtidigt men nu är båda klara.
Här hänger de på tork. (Ponchon hänger uppochner) Jag funderar på om jag ska addera en spetskant av nåt slag på sjalen. I övrigt är de klara.
I morse stickade jag ett fodral till min skogstermos. Av rester från alla islandströjorna. Den fick torka med termosen i, för bäst passform.
Nu återstår en socka och ett par vantar att färdigställa. Men så råkade jag nysta tre fina härvor garn på eftermiddagen … så nu har jag en ny stickning igen. Och en plan för en kofta i huvudet. Hm. Den där sockan får nog vänta.
Japp
Den är klar!
Typ stickat hela dan
Så här har min dag sett ut! Nu i sena kvällen tog jag tröjan av stickorna och en kvart senare kom helggästerna. Brorsan och Svägerskan och Mamma ska tillbringa helgen med oss och i morgon firar vi lite eftersom Brorsan fyller år.
Den där tröjan ska jag också hinna lägga sista handen vid under morgondagen och till sist tvätta den också. Så den kan åka med dem hem till BrorSonen på söndag. Trodde nästan inte att jag skulle hinna få den klar men med ett visst mått envishet lyckades jag. Inte för nåt annat än att det kännts surt att ha behövt posta den nästa vecka. Nu slipper jag det.
På tv
Jag tittar gärna på teve. Medan jag stickar ivrigt så klart. Just det där med stickning och teve hör liksom ihop för min del. Det är väldigt sällan jag bara lår mig ner och stickar utan nåt att se på. Det blir helt enkelt lite tråkigt. Alltså tittar jag på teve. Och med tanke på alla islandströjor jag stickat denna vinter har det blivit en hel del teve!
Ett av programmen jag stickar till är ”Vem bor här”. Man får gå husesyn tillsammans med fem personer som hör ihop med nåt av hemmen. Lite så där som, åtminstone jag, är sugen på ibland när jag passerar nåt hus. Tänk om man fick gå in och titta! Här får man det och under tiden letas ledtrådar, till vem av deltagarna som kan tänkas bo just där. Ibland har jag inte en susning och i det senaste programmet hade jag alla rätt! Men det spelar mindre roll faktiskt. För jag älskar att se hur kreativa människor kan vara i sina hem. Säkerligen för att jag är likadan själv och ständigt håller på och fixar med nåt hemma. Det är de mest fantastiska hem som visas upp. En del helt knasiga, andra vackra och stilfulla.
Just nu har jag också fastnat i intrigerna på stränderna i ”Robinson”. Det är rent av fascinerande att se hur man kan behandla folk. Varje år består den där öde ö tävlingen av ett gäng fysiskt starka, tävlingsinriktade och paktande deltagare. Som tycker att en värdig Robinson måste vara just fysiskt stark och kunna släpa hem mest mat och bygga bäst hyddor och vinna alla tävlingar. Men egentligen handlar det enbart om ett socialt spel. Den som är smartast vinner. Man blir alltid lite sugen på nåt när man ser de där halvt utsvultna deltagarna leta mat i djungeln och på stranden. Och måste hämta nåt i köket, bara för att man kan liksom.
”Sveriges mästerkock” har jag också följt med stickning i händerna. Där blir man också hungrig, av all god mat som visas upp. Nu är en vinnare klar i det programmet och småkockarna har tagit vid. Alltså, ungar i tioårsåldern som lagar mat i klass med nån utbildad kock. Och kan matlagningstermer som jag måste googla. Otroligt.
Och så är det de där underbara trädgårdsfixarna i ”Trädgårdstider”. Där finns också massa roliga idéer jag kan gå igång på och vilja använda i min egen trädgård. Fast det går inte att jämföra deras skånska trädgård med denna södra norrländska bråkiga trädgård ändå. Inget växer lika ymnigt här. Men de är trevliga att umgås med en stund de där fyra programledarna medan de grejar med sin trädgård.
Därtill kollar jag på en del serier också. Somliga som måste inväntas ett avsnitt i veckan och andra som kan plöjs avsnitt efter avsnitt på en gång. De bästa just nu är den svenska ”Bonusfamiljen” och amerikanska ”Blacklist” men det är fler än så som slukas av stickandet.
Tja, en del annat passerar också bara som rent sällskap i stickandet men knappast för att det är särdeles bra. Jag har försökt mig på att lyssna på poddar också men jag orkar inte med sånt pladder. Ser hellre nåt på teve.
Det där med garn
Jag blir alldeles lycklig av att kliva in i en hel garnbutik, eller hitta garnhyllan i en diversebutik.
En större eller mindre mängd garn får det att nynna i sinnet och jag vill bara ha, typ allt! Kan klämma och känna på nystan efter nystan och fundera på diverse sorters projekt det skulle kunna bidra till. Till och med via nätet hänger jag vid garnförsäljning och suktar efter allt fint på bilderna.
Jag har mitt eget garnstash i en byrå i bibblan hemma. Det blir liksom oundvikligt så att nåt extra nystan slinker med när jag egentligen köper till nåt annat. Och det blir garn över från i princip alla projekt, ibland impulsköps det när jag står där vid garnhyllorna och ibland får jag garn av andra garnentusiaster. Allt detta läggs på lager tills användningsområdet faller på. Och det gör så när det minst anas, fast det redan sitter flertalet stickningar på flertalet stickor i stickpåsar och korgar hemma. Man kan ändå alltid påbörja en ny. Jag har ingen begränsande regel där. För förr eller senare blir allt faktiskt klart.
I byrålådorna finns nu en massa roligt som bara väntar på det där rätta mönstret och jag drar ut en låda ibland, och bara plockar bland nyastanen en stund. Känner mig rik och förnöjd över min gömma.
Bibblan hemma huserar nu både böcker och handarbetstillbehör i en oanad mängd. Om rummet bara var aningen större skulle jag få in en hylla till och bygga kuber där jag färgkoordinera min garnskatt. Och jag skulle bra gärna också släpa in en gammal chiffonje om det fanns plats. En sån där hög vacker byrå med stora lådor där garn och tyg kunde bo och så bakom den där fällbara luckan skulle man hitta alla de där smålådorna. Fyllda med spetsar, fina band, sytråd, nålar, stickor och tillbehör, pärlor …
Jag har för litet hus!
SILEO 