Det där med stickning …

Är för det allra mesta fantastiskt. Jag hämtade ut en brun papperspåse innehållande vackert garn från posten häromveckan. Lite av en chansning, inhandlat garn och mönster var inte helt kompatibla. Garnet hade jag heller inte haft i fingrarna tidigare. Men det såg fint ut på bild och eftersom dess systergarn är fantastiskt så ja, vad kan gå fel liksom?
Jag hade räknat och beräknat utifrån mitt nya mönster och när garnet kom ur påsen provstickade jag en liten lapp och fann allt till belåtenhet. Mönstret rekommenderade dubbelt garn och eftersom mitt var så tunnt valde jag att ta det dubbelt jag också. Det var ett bra val av garn ändå och jag lade upp maskor för att få ihop en halsringning till en blivande tröja. Snart var jag igång med mönsterstickningen i oket på tröjan. Skira fjädrar skulle det bli i mina två färgval.
Och så jobbade jag på, varv för varv av de femtionio som ingick i oket. Provade ett par gånger och tyckte allt såg bra ut och nådde snart okets slutvarv. Då delade jag upp maskorna för tröjan och två ärmar. Sen provade jag igen. Och hoppsan hejsan så stort det var! Typ en tröja för en rejäl karl minst. Skit också. Det skulle inte bli bra. Mönstret kräver en bra passform för att komma till sin rätt och gör sig inte i nån bylsig variant. Dessutom tyckte jag det blev väl tjockt och klumpigt av det dubbla garnet ändå. Något som gnagt lite i mig under stickandet. Jag hade testat både enkelt och dubbelt i min provlapp men tja, jag valde fel.
Jag muttrade omkring en stund över detta faktum till felläge. Sen drog jag bara bestämt ur rundstickan och började repa upp. Alltihop, ända till det inte längre fanns vare sig ok eller halsringning utan bara två nystan. Det är vad det är, hellre repa upp och göra om än stå där med en onödig tröja jag aldrig kommer att använda. Jag provstickade lite igen, med enkel tråd för att se om gnaget hade haft rätt. Funderade igen över storleksvalet och kom till ett beslut och började om. Skam den som ger sig liksom. Och på igen, varv efter varv på de femtionio. Belöningen var omedelbar eftersom det blev så otroligt mycket finare. Garnet trivdes bättre enkelt, mönstret framträdde snyggare av det och storleken blev perfekt. Det var återigen dags att dela upp det till två ärmar och tröjdelen i måndags och nu har jag bara enfärgad raksträcka tills tröjan är lagom lång. Ärmarna blir lite roligare eftersom mönstret återkommer i slutet av dem.
Ja, ibland blir det fel och sen blir det ändå så rätt 🙂 Det blir en superfin tröja.

Sticktok

Ja, det är nog en sån jag är. Det går knappast en hel dag utan att jag stickar en del. Bästa sortens avkoppling.
Häromkvällen upptäckte jag att en stickdesigner som jag följer på Instagram (knit.love.wool heter kontot) hade halva priset på alla sina mönster på en stickningscommunity som heter Ravelry. Hon gör så fantastiskt fina mönster till tröjor och jag har länge tänkt att jag ska köpa nåt av dem. Nu blev det i all hast hela tre olika tröjmönster! Jag laddade hem dem via den länk jag erhöll när jag betalat och har nu också skrivit ut dem i papperversion.
Jag måste börja med att översätta dem från engelska. Lite andra termer än på svenska men bara det är fixat bör det gå bra. Jag har stickat efter engelska mönster förut och det är lättare att översätta det först så att man har lite koll tycker jag.
Sen har jag grubblat över garn och stickfasthet och sånt praktiskt som måste till innan man kan börja. Det garn som används i mönstret finns inte här, troligen möjligt att beställa nånstans på nätet men jag valde att göra ett garnbyte. Jag har efter en del räknande (man mäter ofta garnåtgången i meter istället för antal nystan) kommit fram till hur mycket jag behöver av ett garn som jag var sugen på att sticka nåt i. Ännu ett Isländskt ullgarn, men tunnare den här gången. Sen skulle det också grunnas i färgval. En bottenfärg, den var ganska given eftersom jag helst vill ha svart eller något nästintill. Det blev en mörkt grå den här gången. Och endast en mönsterfärg, där jag valde en blek jeansblå efter lite huvudbry eftersom det fanns så många fina färger som kunde kombineras med den grå. Jaha, så nu har jag raskt beställt allt detta. Räknar med att ha det hemma på torsdag för att kunna provsticka lite och se om det funkar. Annars får jag hitta nåt annat garn och spara detta till ett helt annat projekt. Det kan jag också leva med. 🙂

Tre av tio

Mina stickor är nästa grej bland grejer jag gillar. Stickor är givetvis nödvändiga verktyg om man ska sticka men det behöver därför inte vara vilka stickor som helst. Verkligen inte. De ska vara av bra kvalitet och trivsamma att arbeta med. Lite olika material beroende på garnet eftersom det kan utgöra en väsentlig skillnad i hur lättsamt stickningen flyter. Man ska unna sig bra verktyg, oavsett vad man sysslar med! Då blir allt både roligare och ger ett bättre resultat.
Utbytbara ändstickor till mjuka och följsamma kablar är grejen! Det är så himla smidigt, oavsett om jag ska sticka runt eller fram och tillbaka. Jag bara skruvar på en ändsticka i den storlek jag vill använda till det aktuella garnet. Kablarna finns i olika längder och jag har också lite olika material på stickorna, antingen kolfiber, metall eller bambu. Trivs allra bäst med kolfiberstickorna som passar de flesta garner jag jobbat med. De är spetsiga och lätta dessutom. Och så enkelt om mönstret kräver byte av stickor nånstans mitt i, bara att skruva av och skruva på medan stickningen hänger på sin kabel. Och skulle ändstickorna behövas i ett annat projekt finns det stoppknappar att skruva på kabeländarna under tiden. Jo för det händer om man som jag har mer än flera stickningar igång samtidigt. 😊

Stickat ikapp

Nästan i alla fall. De där Islandströjorna har skjutit all annan påbörjad stickning åt sidan men just nu är det faktiskt paus med dem och jag färdigställde annat.
Hade en sjal och en poncho igång samtidigt men nu är båda klara.
Här hänger de på tork. (Ponchon hänger uppochner) Jag funderar på om jag ska addera en spetskant av nåt slag på sjalen. I övrigt är de klara.

I morse stickade jag ett fodral till min skogstermos. Av rester från alla islandströjorna. Den fick torka med termosen i, för bäst passform.


Nu återstår en socka och ett par vantar att färdigställa. Men så råkade jag nysta tre fina härvor garn på eftermiddagen … så nu har jag en ny stickning igen. Och en plan för en kofta i huvudet. Hm. Den där sockan får nog vänta.

Typ stickat hela dan

Så här har min dag sett ut! Nu i sena kvällen tog jag tröjan av stickorna och en kvart senare kom helggästerna. Brorsan och Svägerskan och Mamma ska tillbringa helgen med oss och i morgon firar vi lite eftersom Brorsan fyller år.
Den där tröjan ska jag också hinna lägga sista handen vid under morgondagen och till sist tvätta den också. Så den kan åka med dem hem till BrorSonen på söndag. Trodde nästan inte att jag skulle hinna få den klar men med ett visst mått envishet lyckades jag. Inte för nåt annat än att det kännts surt att ha behövt posta den nästa vecka. Nu slipper jag det.

På tv

Jag tittar gärna på teve. Medan jag stickar ivrigt så klart. Just det där med stickning och teve hör liksom ihop för min del. Det är väldigt sällan jag bara lår mig ner och stickar utan nåt att se på. Det blir helt enkelt lite tråkigt. Alltså tittar jag på teve. Och med tanke på alla islandströjor jag stickat denna vinter har det blivit en hel del teve!

Ett av programmen jag stickar till är ”Vem bor här”. Man får gå husesyn tillsammans med fem personer som hör ihop med nåt av hemmen. Lite så där som, åtminstone jag, är sugen på ibland när jag passerar nåt hus. Tänk om man fick gå in och titta! Här får man det och under tiden letas ledtrådar, till vem av deltagarna som kan tänkas bo just där. Ibland har jag inte en susning och i det senaste programmet hade jag alla rätt! Men det spelar mindre roll faktiskt. För jag älskar att se hur kreativa människor kan vara i sina hem. Säkerligen för att jag är likadan själv och ständigt håller på och fixar med nåt hemma. Det är de mest fantastiska hem som visas upp. En del helt knasiga, andra vackra och stilfulla.

Just nu har jag också fastnat i intrigerna på stränderna i ”Robinson”. Det är rent av fascinerande att se hur man kan behandla folk. Varje år består den där öde ö tävlingen av ett gäng fysiskt starka, tävlingsinriktade och paktande deltagare. Som tycker att en värdig Robinson måste vara just fysiskt stark och kunna släpa hem mest mat och bygga bäst hyddor och vinna alla tävlingar. Men egentligen handlar det enbart om ett socialt spel. Den som är smartast vinner. Man blir alltid lite sugen på nåt när man ser de där halvt utsvultna deltagarna leta mat i djungeln och på stranden. Och måste hämta nåt i köket, bara för att man kan liksom.

”Sveriges mästerkock” har jag också följt med stickning i händerna. Där blir  man också hungrig, av all god mat som visas upp. Nu är en vinnare klar i det programmet och småkockarna har tagit vid. Alltså, ungar i tioårsåldern som lagar mat i klass med nån utbildad kock. Och kan matlagningstermer som jag måste googla. Otroligt.

Och så är det de där underbara trädgårdsfixarna i ”Trädgårdstider”. Där finns också massa roliga idéer jag kan gå igång på och vilja använda i min egen trädgård. Fast det går inte att jämföra deras skånska trädgård med denna södra norrländska bråkiga trädgård ändå. Inget växer lika ymnigt här. Men de är trevliga att umgås med en stund de där fyra programledarna medan de grejar med sin trädgård.

Därtill kollar jag på en del serier också. Somliga som måste inväntas ett avsnitt i veckan och andra som kan plöjs avsnitt efter avsnitt på en gång. De bästa just nu är den svenska ”Bonusfamiljen” och amerikanska ”Blacklist” men det är fler än så som slukas av stickandet.

Tja, en del annat passerar också bara som rent sällskap i stickandet men knappast för att det är särdeles bra. Jag har försökt mig på att lyssna på poddar också men jag orkar inte med sånt pladder. Ser hellre nåt på teve.

Det där med garn

Jag blir alldeles lycklig av att kliva in i en hel garnbutik, eller hitta garnhyllan i en diversebutik.
En större eller mindre mängd garn får det att nynna i sinnet och jag vill bara ha, typ allt! Kan klämma och känna på nystan efter nystan och fundera på diverse sorters projekt det skulle kunna bidra till. Till och med via nätet hänger jag vid garnförsäljning och suktar efter allt fint på bilderna.
Jag har mitt eget garnstash i en byrå i bibblan hemma. Det blir liksom oundvikligt så att nåt extra nystan slinker med när jag egentligen köper till nåt annat. Och det blir garn över från i princip alla projekt, ibland impulsköps det när jag står där vid garnhyllorna och ibland får jag garn av andra garnentusiaster. Allt detta läggs på lager tills användningsområdet faller på. Och det gör så när det minst anas, fast det redan sitter flertalet stickningar på flertalet stickor i stickpåsar och korgar hemma. Man kan ändå alltid påbörja en ny. Jag har ingen begränsande regel där. För förr eller senare blir allt faktiskt klart.
I byrålådorna finns nu en massa roligt som bara väntar på det där rätta mönstret och jag drar ut en låda ibland, och bara plockar bland nyastanen en stund. Känner mig rik och förnöjd över min gömma.
Bibblan hemma huserar nu både böcker och handarbetstillbehör i en oanad mängd. Om rummet bara var aningen större skulle jag få in en hylla till och bygga kuber där jag färgkoordinera min garnskatt. Och jag skulle bra gärna också släpa in en gammal chiffonje om det fanns plats. En sån där hög vacker byrå med stora lådor där garn och tyg kunde bo och så bakom den där fällbara luckan skulle man hitta alla de där smålådorna. Fyllda med spetsar, fina band, sytråd, nålar, stickor och tillbehör, pärlor …
Jag har för litet hus!

Färdig

Jo, tröja nummer fem blev helt klar idag! Alla trådar är fästa och tröjan har tvättats. Nu ligger den på tork och sen ska jag posta den till Brorsan. Sen står BrorsDottern på tur att få en. Det blir helt andra färger.

Tröjtok

Jag har ju helt helt klart fått dille på islandströjorna måste jag säga. Så fort jag gjort klar Dotterns julklappströja beställde jag garn till nästa. Det skulle bli en kofta till mig själv. Då stickar man en tröja runtom på rundsticka precis som de andra. Men man lägger till några maskor mitt fram. Sedan när tröjan är klar virkar man genom maskorna på sidan av dessa extra maskor och därefter … med ett djupt andetag sätter man saxen i stickningen och klipper upp den! Det var första gången jag gjorde något sånt. Kändes hur läskigt som helst att börja klippa i det jag nyss stickat klart. Men det funkade! Och när tröjan väl var en kofta var det dags att plocka upp maskor längs kanten och sticka kant för knappar och knapphål.

Jag fyndade knapparna på loppis! Sydde i dem direkt och beställde genast mer garn. För jag hade lovat bort ett gäng tröjor! Svägerskan skulle få den första. Givetvis började jag så snart garnet var hämtat. Det gick snabbt att göra den klar. Vanans makt kanske, knappt tre veckor senare var den färdig för leverans. 

Nu står jag dock och stampar lite i spiltan. Det är fler än jag som lider av samma dille så garnet är slut! På Island spinner man garn för fullt just nu. Jag hoppas kunna beställa mer innan veckan är slut så jag snart kan påbörja den som Brorsan vill ha. Därefter står BrorsDottern på tur …
Nu har jag också köpt en bok med fler mönster på islandströjor så jag får lite variation.

Passade på att ta en bild på mina fyra mästerverk innan jag postade Svägerskans. Råkade ha Dotterns tröja här hemma också. Känner mig riktigt stolt över dem.