Äntligen! Brister vi ut i kör. Det regnar!

I alla fall en del av oss är lyckliga över så väl vatten som svalkan den har med sig. Mest av allt hoppas jag skogarna hinner få så mycket vatten som möjligt. Hörde i går att det brinner på nästan femtio olika ställen runtom i landet. Hemskt. Det finns tyvärr också risk för åska, men kanske regnet kan få blöta ner allt ordentligt först så vi slipper ytterligare bränder.
Jag såg allt molnen i går kväll, men såna har kommit och passerat utan ärende under denna värmebölja och därför vågade jag inte hoppas. Men det regnade från en jämngrå himmel när jag slog upp altandörren och en relativt sval luft omgav mig. Att det också hade regnat en bra stund vittnade alla mina utekuddar om, för alla var snudd på genomblöta. Och vem bryr sig om det! Jag samlade in dem under tak och struntade i att det regnade på mig. Sen satt vi på altanen med morgonkaffet och njöt av såväl den svalkande luften som regnljuden mot plasttaket.
Mitt största fokus en regnig morgon är tunnan som samlar detta dyrbara regnvatten i ett av hörnen på garaget. Jag har en tunna till bredvid, men den har inget att samla från. Istället står jag där i regnet och öser över med en hink så fort det börjar närma sig fullt i den första tunnan. Jag behöver snart gå och ösa en gång till så att jag har reservtunnan fylld igen.
Sen gick jag som Pippi runt i regnet med vattenkannan och vattnade rabatterna som var dammtorra i går kväll. Det är faktiskt som bäst att vattna när det regnat en stund, då är marken lite genomfuktad och kan suga upp vattnet ordentligt, få ner det till alla rötter. Flera kannor med regnvatten hävde jag ut, på ett riktigt slösaktigt sätt. För just nu ser regnet inte ut att ha någon brådska vidare. Jag önskar att jag hade fler tomma tunnor att ösa över i. Men får nöja mig det det som står till buds och inte tänka på allt vatten som går till spillo när tunnorna är fullast.
Efter alla dessa oerhört varma dagar när huset börjar kännas obeboeligt varmt är en promenad med vattenkanna mitt i ett sommarregn en känsla av uppvaknande. Kalla droppar på huden, håret blir blött och fötterna i flip-flopsen likaså. Det gör inget, det är bra helt underbart. Det nästan syns hur växterna sträcker på sig för att få det mesta av vattnet.
Katterna njuter, skönt sovande i varsin stol under tak. Inne har vi öppnat korsdrag och hjälper till med fläkten för att få ner temperaturen till något det går att leva i. Vatten är liv!

Dagens känsla

Typ så här känns det nu. Musse gillar inte värmen mer än vad jag gör men han envisas ändå med att vara ute i den. Jag har försökt få honom att pausa en stund nere i källaren. Men han bara jamar omkring en stund och ska strax upp och ut igen Jag har lagt kylklampar under en filt och där ligger han och njuter … tills jag går. Då ska han kliva iväg och ut igen.
Han hittar väl sina hyfsat svala ställen ute antar jag. Ser honom komma från grannens täta buskage, hittar honom långt inne i rabatten eller i nåt långt gräs. Jag har givetvis sett till att det finns vattenskålar här och där i trädgården.
Idag åkte jag på diverse djurbutiker för att köpa kylmatta till dem. Den innehåller nån slags gelékulor som kyler ett par timmar när katten ligger på mattan. Såna behöver vi såklart! Mattorna var naturligtvis slut! Vem trodde nåt annat? En stor beställning var på väg att packas upp men allt var förbeställt, så jag blev utan. Nåja, Internet har allt man behöver. Det är beställt och på onsdag, senast, får vi prova.
Nu börjar det äntligen svalna av lite ute, därav Musses avslappnade läge. Svalka magen är exakt vad man känner för nu …

Poetisk morgon … kanske

Det är lätt att bli poetisk en sommarmorgon medan temperaturen är behaglig och snudd på sval och när det där speciella ljuset är överallt och glittrar i blombladen. Sveper genom huset och hittar skrymslen, belyser plötsligt nåt likt en stråklastare på en scen.
Jag och ljuset, vi är som de där motsidorna på magneterna. När andra hyllar ljusets ankomst sörjer jag mörkrets frånvaro. Längtar omedelbart till november igen. Saknar allt sammetsmjukt mörker.
Grannen har målat huset denna sommar. Tidigare var det blekgult med betoning på blekt eftersom det stått och behövt färg rätt länge. Nu är det solgult och gassar in genom mina fönster ikapp med solen från andra hållet varje morgon. Och jag kryper upp ur källarmörkret med trötta ögon och känner mig vampyraktig (inget sug efter blod dock, bara vanligt kaffe) och vill dra ner allt mörkläggande omedelbart för att värja mig. (Hade han rådgjort med mig innan målning hade föreslagit svart, eller falurött åtminstone, färger som aktar sig för att reflektera solljus)
Men så skärper jag mig och tänker att ljuset är livet och efterlängtat och hyllat och liknande … (o)sanningar. Och går ut på altanen och känner dofterna av sommar i allt. En lätt bris, skuggspelet mot paviljongtyget, rasslande björklöv och ett överflöd av blommor. Just blommorna blir kontrasten. Att jag älskar dessa ljuskrävande ting men inte själva ljuset.
Visst är sommaren skön, i valda delar. Att slippa ha alltför många plagg på sig, att kunna sitta ute en sen kväll eller tidig morgon. Använda uterummen jag ordnat med i trädgården. Och just blommorna, alla dessa blommor. Men därtill finns också värmen, det kvava, jobbiga i värmen. Ljuset, det skarpa krävande. Myggen, fästingarna och diverse andra småkryp av irriterande art inte att förglömma. Eller mikroskopiskt små kryp som ger sig på mina blommor och fräckt tuggar i sig bladen.
Jag står en stund på altansteget med kaffemuggen, söker av trädgården. Efter det svalaste, skuggigaste och därmed behagligaste stället att vakna ordentligt på. Ser den trivsamma korgstolen och får genast en katt i famnen. Så ja.
Därifrån har jag utsikt över halva trädgården. I skydd av de ymniga björkarna sitter skogsduvan och rullar tungan. Alla grannars barn är ännu inomhus (tack och lov för sommarlovs-barnteve). Det gör tystnaden härute vilsam. Skatan som bor någonstans i närheten landar frimodigt på behörigt avstånd. Den har fått vatten i ett emaljerat fat, eftersom den försökte bada i en kastrull häromdan. Katterna tror att fatet med vatten är deras nya och större och förbättrade drickskål. Jag låter dem tro det, de kan gott dela med skatan. Även humlor och liknande surrande trädgårdsarbetare har fått en skål vatten. En mycket mindre skål, fylld med sten och glaskulor för dem att landa på och hitta vatten mellan. Vi måste värna om de minsta också.

Jag går in när kaffet är urdrucket. Katten har redan hoppat ur min famn för att jaga något som fladdrade förbi.
Dagen har bara börjat och snart släpps alla barnen ut. Huset behöver värmeskyddas, själv behöver jag göra något annat. Vad det nu ska bli. Lukta på mina blommor en stund kanske.

Sommarkväll i svalt läge

Värmen klär mig inte! Jag var ut en kort vända i morse, sen stängde jag dörren och drog ner husets alla mörkläggande rullgardiner. Städade lite medan det var möjligt att röra på sig och när det blev för varmt passade jag på att städa tvättstugan nere i källaren i stället. Långsamt och omsorgsfullt i det ljuvligt svala.
Efter det unnade jag mig en vila i den gamla soffan jag envisades med att pressa nerför trappan i vintras. Exakt just med sådana dagar som idag i åtanke. När värmen dallrar runt knutarna på värsta vis.
Så där satt jag i soffan och hade det bra en lång stund. Innan jag gick tillbaka upp i värmen och gjorde färdigt det som påbörjats. Fick med mig en katt ner i svalkan när jag var klar. Märkligt med de där Tassarna egentligen. På vintrarna när de knappt går ut alls tillbringar de gärna oceaner med tid sovandes i källaren då det är minst sagt kylslaget där nere. Men nu, när de kommer släpandes i tunga steg och söker skugga och svalhet överallt vägrar de gå ner! Kan funka med sällskap, så när jag ändå satt i soffan kunde Pancakes tänka sig att sova svalt en stund. När jag reste mig för att gå upp igen tittade han på mig med ”är du inte klok” blicken och rullade om sig för att sova mer.
Men jag var hungrig. Hade med mig fläkten in i köket när middag skulle tillverkas. Det här är ett välisolerat litet hus och har det väl värmts upp är det svårt att svalka ner det igen. Så snart vi ätit flydde vi värmen till varsitt svalare håll. Varför sitta och ha det O-bra när det går att ha det bra? Maken gick till garaget där han har både soffa och teve och jag tillbaka till soffan i källaren. Där slog jag igång en film i den gamla dator som inte duger till annat än filmvisning av dvd-format och sträckte ut mig ordentligt. Försökte övertala Musse också. Bar ner honom och snackade om svalt och skönt men han sa bara ”Nääee” och gick upp igen.
Nu har det äntligen slutat gassa sol och sprida värme och kvällen är otroligt skön. Blomstren har fått en skvätt dyrbart vatten och själv har jag fått en skvätt vin och njuter av att sitta ute. Alla rullgardiner är uppdragna för att alla fönster ska kunna öppnas och göra innemiljön aningen behagligare. Det ska visst vara varmt i morgon också. Tja, låt det vara så då.

Riktig semesterfirare

Jag har verkligen lyckats komma snabbt in i semesterläget i år. Eller vad sägs om att jag redan läst ut en bok och är halvvägs in i nästa? Eller att jag unnar mig en tupplur i hammocken varje eftermiddag? Eller att jag tar dan precis som den kommer till mig?
Som idag. Först drack vi morgonkaffe i den skuggbelysta paviljongen. Den är som bäst på mornarna och som sämst på kvällarna så länge solen har den i förvar. Sen räfsade jag faktiskt lite. Gräset är torrt och skräpigt, björkarna kastar ut torra och gula löv och det räfsade jag ihop och föste ner i trädgårdstunnan. Upptäckte också hur torra en del blommor var i sina krukor och gav dem en del vatten.
Sen klev jag in i duschen och därefter i något fräschare plagg och snyggade till mig lite. Vi hämtade upp Dottern och åkte till stan. Där var i princip bra vi. Alla andra ägnar sig åt sol och bad på närbelägna stränder. Jag gillar visserligen att bada, men inte i flock! Alltså håller jag mig ifrån stränderna, i synnerhet medan solen gassar som värst.
Vissa av butikerna bjöd på luftkonditionering, där var det trivsamt att vara. Vi strosade omkring mest, lite hit och dit. Handlade inget särskilt men lite smått. Eller mer stort i Makens fall, för han gick plötsligt omkring med stora kassen full. Hungriga blev vi också. Löste det med ett besök på den nyaste restaurangen i stan, den med mexikanskt. Där åt vi kryddstarkt och gott och blev redigt mätta.
När vi kom hem igen tillagade jag varsin islatte till oss och unnade mig en liten whisky därtill. Satt i den skuggade hammocken och fick sällskap av en katt och slumrade till en stund också. Men efter ett tag blev värmen, trots skuggan, överväldigande så jag gick in. Ner i källarsvalkan och slog mig ner i soffan där en stund. Lät kroppen coola ner lite. Helt underbart och rätt svårt att överge men jag tog mig trots det upp i värmen igen.
Nu är det kväller, vi har ätit en enkel middag och det börjar äntligen svalna av en del. Så pass att det går att vistas ute igen så jag drog med mig datorn och hittade en bra plats. Det är nu man borde ha haft något att bada i. Men jag orkar inte ta tag i det och åka till något badställe. Hur skönt det än vore med ett kvällsdopp.
Där gick veckan mot sitt slut. Tror nästa blir minst lika bra.

Idag …

  • nådde jag vägs ende. Jag bar med mig den hårt hoprullade trasmattan ut från jobbet, slog ut den i en lykosvepning och den rullade rakt ut i evigheten av ledighet. Jaja, jag vet. Väl metaforiskt. Jag har semester helt enkelt! Gårdagens dygnspass, som avslutades i morse, var det sista på ett tag och ledigheten är relativt orörd ännu och känns därmed som en evighet. Tills jag klivit iväg på den där utrullade trasmattan och inte längre kan se var den börjar …
  • köpte jag en flaska bubbel av rosa slag att fira denna nyinkomna semester med. Den har stått på kylning hela dan. Öppnad gubevars!. Och är nu … tom. Jag har ägnat mig åt den i princip hela dan sen jag kom hem med den. Så där i omgångar, sippande och njutande.
  • har solen gassat från relativt klarblått. Det innebär också varmare temperatur än jag gillar men jag har också skuggat ställen jag kan vistats i under dylika dagar.
  • somnade jag en skön stund i min hammock med en katt i knävecken. Alltså där under lönnen kommer jag att tillbringa mer än en stund under denna semester! Det lovar och svär jag.
  • köpte jag, dagen till ära … (det finns  bra ursäkter och så finns det dåliga …) ännu fler blommor … Dessa ska planteras i befintlig rabatt och plats finnes. Ogräset är rensat (i solgasset vill jag betona) och jag har provplacerat krukorna för att känna efter hur jag vill gräva ner växterna. Blir nog bra det där!
  • bestod lunchen av sill och potatis och övriga tillbehör. (läs: snapsen) Jag minns en gång när vi tillbringade semestern i stugan som Makens Mormor ägde. Jag älskar sill och potatis med alla slags tillbehör och hade dukat upp en rejäl sån tallrik. Färsk potatis och lax och skagen och flera sorters sill och … ja … För mig själv. Maken äter inget av det. Äckligt säger karln. Han hade alltså helt riktigt dukat upp en egen tallrik, bstående av en färdig hamburgare värmd i mikron med en extra skiva ost. De två tallrikarna var den fattige och den rikes tallrikar. Om man såg på dem med en mormors ögon. Där man också utgår i från kvinnans plikt i hemmet och allt det. ”Är det där allt du får?” var Mormorskommentaren. Stackars barnbarn vad har han fått för fru (sa undertexten) Där satt människan och mumsade i sig av överflödet och vad fick han, mannen … en halvfabrikatburgrare med extra ost? Mormor borde ha varit med i affären när våra rätter handlades och hört att Maken minsann kan bestämma själv … Jag hör hennes röst varje gång jag dukar upp min rejäla silltallrik, så många år efter. Men gott är det likaväl! 😀
  • är trädgården vackrare än någonsin! Kan det vara semestern? Kan det vara bubblet (och snapsen) eller är den bara helt fantastisk?

Jag slutar genast svamla innan jag blir sentimental också.

Semestertider

Det börjar alltid med lärarna. Kaxigt utropar de sommarlov medan vi andra knappt lämnat in semesteransökan än. Först ut är de finska lärarna jag känner och ser via sociala medier. De börjar vifta med tårna redan i begynnelsen av juni när vi andra inte ens sopat vintern av altanen än. Därefter de svenska lärarna jag har tillgång till via samma medie, hack i häl på sina finska kollegor nån knapp vecka senare men lika triumferande.
Kring midsommar börjar folk i allmänhet hälla upp rosén och skåla i motljus. Allt för att slå oss andra med häpnad bara för att vi ännu sitter med kladdiga kaffekoppar i gryningen och försöker hitta glädjen i arbetsväskan. Därmed är det i rullning kan man säga. Den ena efter den andra påvisar semesterläge i varierande stöddig ton genom bara fötter i – sand, gräs, hängmattor, vilstolar. Allt medan grillarna ryker och alkoholen trängs i fuktdrypande glas och semesterplaneringarna rapas upp i abc-takt.
Nånstans där brukar också pensionärerna ge sig till känna genom att påstå att de har semester jämt.
Och vi andra packar matlåda och kliver i skorna ännu en dag och tänker bara; vänta ni! Vänta ni bara! Tills det är vår tur. För då har ni redan förbrukat era dagar och är tillbaka i vardagen igen medan ni krystat försöker påstå att den är välkommen. Och då kan ni sitta där och sucka över våra iskylda champangeglas och motljusskålande. Ha. (Ja, utom lärarna då för dom är ju lediga en evinnerlighet. Liksom både tidig och sen semester samtidigt. Nåja. Vi andra har inga prov att rätta i vinterkylan så det jämnar väl ut sig. För då sitter vi med senaste säsongen av Homeland i godan ro.)
Jag antar att det framgår att min semester låter vänta på sig i år. Men det tycker jag e sköööööönt … för vardagen är ju så himla … härlig! Man vill verkligen inte riktigt släppa taget om den än. Äh …näe … ja e inte bitter! Och näe … jag har inte semester än. På länge.

Det gick en vecka igen

Och plötsligt sitter jag här och har så slut på semester som det kan bli. Hur gick det till? Den sista veckan hade nån slags skyndsamhet i sig och försvann bara. Förra måndagen satt jag här och intalade mig att det ändå var en heeel vecka kvar av skön och långsam ledighet. Jo, jo. Så vad hände egentligen?

Veckans paket: Ja, jag kanske råkade beställa ett gäng stickor och lite garn igen. Så vadå?! Faktiskt var det nödvändigt för att färdigställa stickningen på bilden. Jag hade inte rätt stickor till ärmarna på den blivande tröjan. Men postgången var inte lika snabb som semesterdagarna … beställningen tog tio dagar på sig att anlända, trots utlovade tre. Jag gick till slut till utlämningsstället och kollade om de hade besked. De kunde se att paketet inte skickats ens! Va, vilket slarv! Man hade lovat mig i ett mail att allt var klart bara dagen efter min beställning! Jag formulerade ilsket mail i huvudet på hemvägen. Men väl hemma blev inget mail skickat. Äh. Människofaktorn hade nog slagit till. Jag gav dem lite mer tid och kunde se i trackinginfon ett par dagar senare att det kommit iväg tillslut. Och plötsligt meddelade ett sms mig att nu fanns det paket att hämta. Jag blev inte besviken på innehållet. Superfina stickor var det i alla fall.

Veckans jävladator: Min dator ansåg mig plötsligt inte så värdig, eller inte alls tillbehörig. Vägrade släppa in mig med mitt eget lösenord! Jag provade igen och igen. Helt säker på att jag sktev rätt. Microsoftkontot var så jäkla låst att jag bara fick kalla handen vid alla försök att ta mig in. Jag bytte lösenord via en annan dator. Nix. Fortfarande utelåst. En datorkunnig vän hävdade att jag måste ringa supporten. Skit alltså. Jag hatar att ringa supporters. Det att en evig tid innan man kopplas fram. Nån trött röst i långtbortistan utgår ifrån att jag är korkad och inte vet vilket skrivbord jag ska leta på. Jag kontaktade en annan datorkunnig men han har semester än … jag får väl ta mig an den där supporten då … endera dan … datorn skiter tydligen i vilket och är lika bestämd i sin vägran ännu.

Veckans loppis: Jamen det hann vi med såklart! Favoritställena har öppet både tisdagar och torsdagar varje vecka. Och så lördagarna därtill. Vi brukar åka alla tre dagarna vissa veckor. Vet inte vad det är, men det ör så rogivande att gå runt på loppisarna. Ibland kommer vi hem med inget och ibland med lite mer än inget. Jag fyndade lite garn och ett par tidningar med mönster förra veckan. Men i Makens garage gjorde jag plötsligt bättre fynd. Han hade fått en låda grejer av nån som avvecklade ett garage. Maken tänkte slänga … men jag hann rädda ett gäng fina gamla plåtlådor och askar och lite verktyg jag ville ha. Najs!

Veckans systuga: Dottern skaffade sig ännu fler gardiner med sjuttiotalsmönster till sitt hem. Gardiner med fel längd och de måste därför sprättas och fållas om. Som tur var fållades gardiner på ett rejält sätt förr. Man vek nämligen fållen både bred och dubbel. Släpper man ner den gamla fållen får man alltså en hel massa tyg till och en längd som passar bättre. Jag tog mig äntligen an ett par lejongula sammetsgardiner hon köpte redan i vintras. Sprättade, fållade på nytt och för att gömma den gamla sömmen som satt så hårt präglad i sammeten sydde jag på en fin gammal spets vi också köpt på loppis. Återbruk liksom! Ett annat par gardiner fållade jag för hand för att det blev snyggast. När jag ändå var i sytagen fållade och kantade jag ett långt vackert tygstycke som jag fått av en kompis. Det passade så bra till ett draperi för dörren till bibblan. Dessutom lyckades jag av bara farten laga och sy om ett gammalt slitet kuddfodral som jag haft i gömmorna i åratal. Ibland vet kreativiteten inga gränser!

Veckans städyra: Jag är också en garnsamlare. Man kan inte bara ha garn för det pågående projektet. När jag hittar fint och (fräscht) garn på loppis så köper jag. Ibland kommer det också med nåt extra nystan när jag beställer annat. Eller om jag går in på den där fina lilla garnbutiken i stan kommer jag aldrig ut tomhänt. Det blir också alltid en rest från varje projekt som givetvis sparas. Ja, lådan var överfull helt enkelt! Därför rensade jag ur en låda i min byrå. Lyckades hitta andra platser för allt skräp som fanns i den. Av bara farten rensade jag sedan i en tidningshylla och min kontorshylla och gjorde plats för alla spel och fick dammsuget och städat i en annan hörna där jag har ett slags stilleben uppbyggt. Sån städning är rolig för då kan jag göra om också. Det känns alltid så himla bra när ordningen är återställd. Och nu kan jag skaffa ännu mer garn …

Veckans uteliv: Det är sommar, en sommar av mild karaktär. Ena dagen lyckas det nästan bli lite över tjugo grader och sol. Nästa dag är det knappt tio och regn. Och det blåser en hel del. Jag tillbringar den tid som går ute, men nåt riktigt utehäng blir det inte. Mornarna är för kalla för nåt morgonkaffe på en uteplats och kvällarna för kalla för altanhäng. Det hela resulterar i nåt så ovanligt som att man hittar mig i solen! Jag vet! Det är verkligen en kall sommar när jag frivilligt sätter mig i solen. Jag fick en gammal korgstol av en vän. Den ställde jag mot en av trädgårdens skärmväggar och där sitter jag en hel del. Eller så håller jag till i friggeboden som jag turligt nog inredde till pysselstuga. Därinne är det varmt och mysigt.

Veckans gäst: Hade en övernattande vän på besök i slutet av veckan. Vi åt gott och drack lite vin och babblade. En jättetrevlig kväll. Vi hade ett flertal övernattande gäster under semestern, både människor och hund (till katternas förtret). Alla bor för långt ifrån oss. Så extra trevligt att umgås lite intensivt några dagar då.

Veckans kattvakt: Vännerna åkte på semester. Lämnade husnycklar och katt till oss. Katten i fråga såg lika trött ut som allid när vi kommer. Jaha likom. Dom har dragit! Men de som kommer med mat är också för tillfället godkända. Katt åt och kelade med sin tillfälliga människor. Innan han tröttande och stack på egen semester. Sågs inte till resten av veckan. När rätt människor var hemma igen kom Katt tillbaka. Typiskt katter!

 

Ja. Så går en vecka. Vips är den slut och den tog tyvärr årets semester med sig. Alltid lika vemodigt att ha semestern i bakvattnet. Men sommaren kvarstår ännu! Och massa tillfällen att avnjuta den.

Jag slappar och så

Semestern går in på sin sista vecka på måndag och det är sånt man helst inte vill tänka på! Jag tycks inte tänka på nåt bloggande heller och har inte ens startat datorn den senaste veckan. Jo, en gång. För att ladda in bilder från kameran men inget mer. Apropå det, så är det är ju det som veckotidningarna säger är semester. Att låta datorn vara. Som om hela världen tillbringade sin arbetstid framför en skärm! Ja, ja.
Jag kan visserligen blogga från mobilen också. Har appen. Men det är så oerhört pilligt att jag tappar sugen. Jag vill ha riktiga tangenter när jag skriver. Inte dutta fram en bokstav i taget. På min mobil har jag en swipe-funktion och kan därmed svepa över ett antal tangenter och så tror sig mobilen veta vad jag vill åstadkomma för ord. Det är ju bara det att den gissar fel fler gånger än det blir rätt och så sitter jag där och raderar och duttar enstaka bokstäver i alla fall.
Och så sitter jag mest och stickar när jag sitter inne. Sommartröjan börjar bli klar! Apropå det så råkade jag just klicka slutför beställning på mer garn och nya stickor …
Vi tar verkligen oss an dag för dag denna semester och det är så himla skönt. Maken tar sig an stadens Metal-festival denna helg. Själv minglade jag bland djur i bur i går i stadens djurpark. För att senare på kvällen avnjuta en konsert med The Hives. Fantastiskt är ordet för den upplevelsen! Apropå det så var detta band ingen storfavorit innan. Jag har nog hört alla låtar, många gånger. Tack vare en viss Dotter. Men att se dem live fick mig att verkligen lägga dem bland favoriterna!
Jag hinner också med mycket strosande i trädgården. Plockar lite blommor, pysslar ihop nåt av gräs eller snäckor och fröjdas över växtligheten. Speciellt de där klättrande och klängande växterna jag själv drivit upp från frön. Tänk vad ett litet, litet frö kan innehålla! Apropå det så besökte jag nyligen en vacker trädgård i en grannkommun. Jag hade Mamma, Bror och Svägerska och Hund med mig. Vi strosade runt och tittade på vackra blommor, åt glass vid ett café, handlade lite smått i växthusbutiken och fotade en hel del vackert. Där finns en rosenträdgård som verkligen gör skäl för namnet!
Vi kollar också en hel del på teve faktiskt eftersom vi gillar det. Vissa serier som sänds nu under sommaren, som morden i detta stackars Midsommer och så coola Vera i sin jeep. Det hon inte löser! Men framförallt så tittar vi på Homeland och plöjer säsong efter säsong. Inte så vi sitter i soffan dagarna i ända. Nejdå. Ett par avsnitt till morgonkaffet eftersom sommarmorgonen oftast är för kall för utekaffe. Och så avslutar vi kvällen med ett par avsnitt till. Sover gott sen! Apropå det så borde denna dagen innehålla byte v lakan och en del tvättande. Det blåser torkvindar!
Njut av livet!

Smått och gott och blandat bandat

Åkte tolv våningar upp i ett nybyggt hus i början av veckan. Beundrade utsikten från balkongen och var ruskigt nära ovädret som rasade så mäktigt medan vi packade upp kartonger och diskade glas. De nyinflyttade kommer verkligen att ha en magnifik utsikt i detta, sitt nya boende. Hoppas de kommer att trivas!

Att äta ute är extra trevligt på semestern. Jag har aldrig så lite lust att laga mat som just på semestern. Hade jag råd skulle det bli restaurangmat varje dag! Det finns mängder av restauranger att variera mellan i den här stan. Men jag får väl ändå ställa mig vid spisen de flesta dagarna. Vi är inga grillare. Äger visserligen en grill av mindre klotmodell men den står oanvänd i nåt hörn och är knappast fräsch nog att placera nån mat på. Näe. Vi lagar maten inne i köket. Bekvämast och godast så.

Semesterfirar gör vi, på olika vis. Tar i princip oss an dagen som den kommer. Går dit det barkar hän. Inleder de flesta mornar med kaffe och ett par avsnitt av Homeland som vi är inne på säsong två av och som är ruskigt spännande. Tur att det finns många säsonger kvar. Dessutom finns ett par andra serier jag följer så det kvittar väl egentligen om det regnar!

Ja … vädret ja … Snacka om att det kommer att bli brist på solresor denna höst! Visserligen skiner solen ändå rätt frekvent men den där sommarvärmen är blygsam. Det är ju inte hela världen för min del men det vore trevligt att kunna ta morgonkaffet ute också. Eller sitta ute på kvällarna. Nog om det. Detta är Norden. Vädret är opålitligt här uppe. Och jag njuter av semestern ändå och är glad att jag stickat sköna sockor i tunna ullgarner!

Lugn och ro? Det har vi ont om! Just dessa veckor har det tagits ett beslut om att gräva ner fiberkablar i asfalten. Här ränner grävmaskiner i parti och minut. Lastbilar också. Och eftersom vi bor alldeles intill den obebyggda remsa som innehåller utrymme att förvara sånt som grävs upp och därtill ett par små byggnader innehållande eltillgång får vi tydligen finna oss i oväsen varje vardag från tidig morgon. Grävmaskinerna och lastbilarna tippar sina lass eller hämtar lass hela tiden och dessutom har det grävts upp ett redigt dike runt dessa två elhus. Just nu jobbas det envetet därborta och jag hoppas det innebär att dom gräver igen gropen och snart är klara! Som om inte detta var nog spikas det också tak på bygget precis bakom! Jag vill höra suset i träden och fågelkvitter. Inte motorbrum, stenskrammel och hammarslag.

Igår gick jag ut i trädgården för att ägna mig åt ogräset ett tag. Det ena ledde till det andra som det så ofta gör och plötsligt låg jag på alla fyra och skrapade upp ogräs mellan stenplattorna i en liten gång vi har. Upptäckte att bara halva gången var synlig. Gräsmattan och mossan hade tagit sig in över kanten för länge sen. Så jag karvade fram stenarna och skrapade rent mellan dem. Likaså den lilla trätrappan i slutet av gången som leder upp till en lite högre del av trädgården. Även den var till hälften osynlig. Helt plötsligt hade jag slagit spaden i gräsmattan bredvid trappan. Där växer ett gäng ostyriga gula blommor från en tidigare bortplockad rabatt. Bara blommorna fick stanna då. Nu är där rabatt igen! Jag grävde upp, fick loss ogräset, byggde en kant. (Jag stal stenbumlingar helt hämningslöst från högen som grävarna åstadkommit … ska väl ha nån nytta av dem?!) Stenbumlingarna fick agera bakkant i övre delen av slänten. Tegelstenar jäms med trappan och en bräda på andra sidan. Längst fram fyndade jag ett par rediga träklossar i friggan. Rester från en tidigare rabattkant. Sen fyllde jag upp med jord och växter ska inhandlas idag. För idag känns detta grovjobb av rejält i delar av kroppen.

Vi loppisrundar en hel del också. Dottern hänger med. Vi gör olika slags fynd. Hon letar saker som uppenbarligen tillverkats på sjuttiotalet och har en stabil nyans av brunt och orange. Jag letar äldre grejer. Sjuttiotalet fick jag nog av när det fanns. Det kan vara saker att ha i nåt snyggt stilleben inne, eller ute i trädgården. Eller vackert glas eller porslin eller fina gamla textilier. Maken letar mestadels glas och gamla leksaker. Nu ska jag packa ihop detta och hämta Dottern och så tar vi en runda till!