Har jag sagt att jag har semester?

Det är sannerligen en alldeles speciell känsla att kliva ut från nattpasset en sommarmorgon och ha enbart semester för medvetandet som jag gjorde i lördags. Jag ska få vara ledig i hela fem veckor och det innebär framförallt fem veckor av lediga nätter att få sova hemma i egen säng.
Vi har inga planer för vad semestern måste innehålla. Och det har inget med virusläget att göra. Vi hade gjort lika ändå och har haft många likadana semestrar genom åren. Såna bara vara dagar som verkligen är utvilande och avslappnande.
Det har gjorts stor affär av detta med semester på hemorten eller semester inom landet i år. Som om semester är synonymt med att resa utomlands. Och behöver döpas om ifall man inte kan göra det, utan måste (med betoning av negativ art) vara hemma. Hemester eller svemester är tydligen alternativen när semestern blir tråkigt hemmaförlagd eller hemlandsförlagd. Jag fattar inte grejen, jag har väl semester oavsett? Semester från jobbet och var jag väljer att tillbringa den påverkar inte själva saken. Det är semester ändå!
Man får i och för sig alltid frågan, alla år. Vad ska ni göra på semestern? Och när jag svarar ingenting brukar alltid nåt ögonbryn reagera. Likaväl som jag blir utmattad i sinnet bara av att höra somligas späckade planering där knappt en enda dag landar på hemma.

Vi börjar dagen med kaffe i vanlig ordning. Om det vore sommarvärme skulle vi dricka kaffe ute, men eftersom det är en kall sommar just nu dricker vi kaffet inne. Det händer sig under denna kaffestund att en och annnan plan läggs för dagen. Eller inte. Ibland en gemensam, ibland en var för sig plan. Det blir lite som det faller sig helt enkelt. Och det är just det jag är ute efter. Känslan av all tid i världen och jag kan göra vad jag vill, när jag vill eller lika gärna göra inget alls. Bara vara är en alldeles bortglömd aktivitet som jag kan marknadsföra lite extra. Jag kan ägna en hel dag åt sånt om jag känner för det och då bryr jag mig inte ett dugg om det finns ett antal hushållssysslor att ta sig an. Dom får vänta. Jag vill bara vara just nu.

Just det, det är semester!

Å vad jag längtar efter semester … eller typ pension

Den där rubriken är helt sann. Det är väl nu man borde få vara ledig. Varje dag. Kunna strosa ut i blomsterlivet i bara sommarmorgonrocken med kaffekoppen i handen. Ta en titt om några eftersläntrande mördarsniglar hasar omkring fortfarande och göra mig av med dem spadledes. Kollar om katterna vill ha frukost eller bara mysa lite innan jag slår mig ner på ett ställe utan sol om det är varmt, eller på ett ställe med sol om det är kallare. Kaffe, kanske en bok eller bara mobilen. Lugnt och skönt läge. I alla fall tills grannskapets barn kommit i sandalerna.
Efter det är det hög tid att komma ur morgonrocken och i något somrigt plagg. Flip-floppande till vattentunnan med storkannan. Doppa och fylla. Vandra sakta runt bland alla blommande krukor och törstande blomstervänner. Kanske svepa omkring med vattenslangen också ifall det är torrt även i rabatterna.
Förmiddagen kan fördrivas i ett avslappnat skrivläge under parasollet. Med en kall dryck inom räckhåll. Om det inte är så att det behöver jobbas lite med ogräset. Det kan rent av finnas tid för båda två för all del. Ledig som jag vore hade jag all tid i världen för vad som än i tanken landar.
När jag tröttnat på det kan jag kliva i något mer anpassad klädsel och åka till affären. Hålla avstånd bland hyllorna med min kundvagn medan den fylls med nåt gott till middag och vad som nu kan behövas. Mer än glass liksom.
Om det är dag för sådant kanske jag slinker in på favortiloppisen först.
Sen hem med allt jag handlat och fyndat och sätta på lite eftermiddagskaffe och få ur det där wienerbrödet ur påsen. Kliva tillbaka ut i trädgården och hitta den rätta platsen för en stunds eftermiddagsfika. Kanske få en kelig katt i famnen som kisar mot mig så där kärvänligt som bara katter kan.
Efter kaffet kanske jag kunde städa lite snabbt inne eftersom det lätt förfaller när jag mest bara är utomhus. Till middag blir säkert något gott. När man är ledig vill man äta gott. Det är sen gammalt det.
Efter maten och disken och det där tråkiga, blir det en stunds ryggläge i altansängen. Medan humlorna surrar runt alla blommor och altangardinerna fladdrar lite trivsamt i brisen. Kanske hämtar jag en liten efter-maten-whisky också. Halvsitter med nåt att läsa i ena handen och whiskyglaset i den andra. Slappläge, åtminstone tills myggen jagar mig ur sängen.
När kvällen kommer brukar det bli trivsamt att kura i paviljongen. Med gardinen fördragen så inte kvällsolen över hustaket bländar för mycket. Då är det nog läge för en glass tror jag.
Det dröjer såklart inte länge innan myggen upptäcker var jag gömt mig. Tillslut får jag nog av både mygg och uteliv. Hittar tillbaka till sofförnan och stickningen och väljer ett nytt avsnitt av den där serien som är så bra. Där sitter jag bra tills gäspningarna blir allt större och svalkan nere i sovrummet lockar. En sån dag. Och en likadan till i morgon och nästa dag och nästa … näe. Nu vill jag ha semester … eller typ pension. Fast till semestern är det minst fem långa veckor. Till pensionen minst en sex sju långa år. Om inte mer. Suck.

Slut på friden

Ungefär så känns det när semestern är slutkörd och uppnött och använd till sista droppen. I alla fall den som skulle förbrukas i ett oändligt sjok över en del av sommaren. Det finns dagar kvar för lite spontanledigt och lite julledigt framöver.
Semestern har trots allt varit lång och behaglig och bra.
Om vädret finns det ett och annat att säga. Kanske kunde det varit nån grad varmare, i alla fall nåt som liknade sommarvärme. Och kanske kunde det regnat mindre. Men vädret är som det är och man gör bäst i att gilla läget. Jag har som sagt haft det bra ändå.
Vi har hunnit med mycket och kunde gjort ännu mer om vi hade haft lust. Vi har också hunnit göra inget alls och bara slöat runt.
I morgon börjar allvaret för min del, fast det är söndag. Ett långt dygnspass kör obönhörligt igång vid åtta i morgonbitti. Jag är hyfsat förberedd och alldeles ovan och motsträvig. Kunde med lätthet tillbringar ett antal veckor till i detta lediga läge. Försöker ihärdigt tro på sånt som att det är skönt att vardagen är igång igen och annat i den stilen. Det går inte så bra. Men det är inget att göra åt. Jag packar jobbväskan.

Fyra av tio


Saker jag tycker om alltså. Eller snarare, sånt jag tycker om. Jag är en kreativ typ och när semestern nått ett relativt utvilat stadie blir också kreativiteten starkare och liksom krävande. Gör nåt, gör nåt, säger den allt högre och kommer med massa olika förslag på sånt jag brukar göra emellanåt. Och jag släpar kanske ut kritor och penslar på altanen och sitter där i akt och mening att skapa nåt speciellt. Den speciella skapelsen just här är alldles gömd, med mening. För den är hemlig en stund till, och det är ändå inte den som är grejen. Nej, för grejen är den där känslan av att sitta där med ett blankt ark, penslar och pennor och kritor och ge sig hän i nån slags skapande. Skön känsla. Och jag önskar verkligen att det hände oftare. Att det blev av oftare, att den där rösten skulle tjata högre även när alldeles vanliga arbetsveckor pågår. Men då orkar den inte riktigt och jag blir kav i soffan. Visserligen med stickningen ofta, nog så kreativt. Men det finns ju så mycket annat jag kan, och vill och som inte blir av. Nåja. Nu blev det i alla fall nåt.

Två av tio

I ”saker jag tycker om” utmaningen valde jag trädgårdstorpet som nummer två av tio. Jag gillar allt i min trädgård men denna lilla torparhörna är sommarens nytillskott och en riktig favorit. Trivsamt alla delar av dagen, även den mest solgassiga tack vare ett redigt parasoll. Katten på kökssoffan, pelargonen på bordet, den bekväma korgstolen och allt annat som bidrar till en hemtrevlig känsla. Här sitter jag gärna och läser eller fikar eller slappar. Som idag, med en trevlig bok och lite gott mums.
Det är givetvis inte helt ultimat med en kökssoffa med tygsits utomhus. Speciellt inte den här sommaren när det regnar till och från. Men jag hänger över en gammal vaxduk när molnen hopar sig. Det funkar bra. Och den håller så länge den håller soffan, loppisfyndad som den är. Trivsamt är det, hur som helst.

Bildutmaning

Kalla det semesterslö, brist på fantasi och ord eller vad som helst. Jag har slappat ur med skrivandet. Men nu såg jag en fotoutmaning på FB. Tio dagar av bilder, en om dan, av sånt man tycker om. (Inte människor och inte djur.) Eftersom jag inte är så mycket FB överför jag utmaningen hit istället och har då också ämnen för tio dagar helt av sig själv. Praktiskt. Det blir antagligen en rejält blandad samling och heltids anländer helt utan inbördes rangordning.

Dag 1 alltså:


Sukulaku. I det här fallet pappret av en redan uppäten finsk godisbit. Lakrisstång med nån slags fyllning med chokladsmak. Dessa har varit mina favoriter sen jag var barn och de finns inte här på hemmaplan. Köpte en kartong både på ditvägen och hemvägen nyss. Åt den första där och jobbar på bra med den andra här hemma. När det är slut är det slut. Kanske lika så bra. Om de fanns att tillgå jämt skulle de antagligen inte längre kvala som favorit. Men sött och gott är det och jag äter gärna tre åt gången. Efter tre blir det alltför sött. Och för att dra ut på det lite försöker jag hålla det till tre om dan. Funkar sådär …

Markisbyte och flygplansväntan

Vår livsnödvändiga markis (ja, för en solskygg typ som mig är den verkligen livsnödvändig) har med åren blivit i allt sämre skick. Smutsig och trasig här och var och hotade med att lämna väggen vid häftigare blåsväder. Vi behövde en ny!
Men så skulle en Kompis göra sig av med sin för ett utomhusbygge i glas. Vi kunde få markisen mot att vi kom och tog ner den innan deras glasbyggande skulle påbörjas. Så fick det bli, återbruk är en bra grej och den var i gott skick. Snälla Grannen följde med oss med lastbil och skruvhjälp. Ner och hem kom den. Fick vila i garaget tills tillfälle gavs. Idag kom samma Granne över och hjälpte Maken ta ner vår trasiga och hänga upp denna återanvända. Inte nog med det, Grannen åkte med sin lilla lastbil och slängde den gamla trasiga också! Så där sitter den nu, den återbrukade markisen. Blåvit istället för rödvit och mycket fräschare och stabilare. Riktigt bra.

Dan består annars av mycket väntan på flygplan. Dottern skulle ta sig hem från Valencia i förmiddags. Vidare till Frankfurt och slutligen Arlanda. Där skulle vi stå och vänta. Jo, om det där första planet kommit iväg som planerat och inte bra mycket senare! För de blev typ en och en halvtimme sena därborta. Vilket givetvis resulterade i att hon missade sin nästa flight från Frankfurt. Hon fick en ny, men den innebar fem timmars väntan i ett segt mellanrum för hennes del. Och en ankomst till Arlanda först kring midnatt. Vi kommer givetvis att stå där och vänta i alla fall. Det går inga tåg hemåt vid den tiden och vindar ju semester så vad gör en nattlig biltur.

Bjuder på lite markisbilder.

Veckan är inte riktigt slut än …

Den här veckan här hemma har myst på i väldig fart. Vips är det fredag redan. Så vad har vi gjort?
Tja, lite av varje faktiskt.

Veckans trädgård: Jo, jag kom äntligen igång med att rensa bort klängväxten som vintern tog och jag fick ta hjälp av Maken med roten som klamrade sig hårt fast i jorden. Han fick också hjälpa till med att angöra en stadig pinne i husväggen för en ymnig ros att kasta sig över. Den har rasslat vid för våg sen förra sommaren men nu hävde den sig belåtet över sitt nya stöd och jag slipper få den intrasslad i håret när jag passerar under.
Ny jord skaffades och jag hällde i det i den tömda lådan och grävde ner helt nya växter. Av bara farten gick jag lös på en annan låda med död växtlighet och fixade till den också. Åkte och skaffade nåt nytt och tjusigt att gräva ner. Ser bra ut, just nu i alla fall.

Veckans loppisrunda: Den gav inte mycket fångst. Knappt nåt alls egentligen. Jag vill inte skylla på nån men … han den där nya bekantskapen som säljer väl utvalt gammalt porslin och glas i en gammal industrihall i slutet av varje sommar låg oss steget före. Och han letar ungefär samma grejer som vi letar och han hade minsann saké Ri korgen såg jag när vi stannade och pratande en stund. Jo, han öppnar sin försäljning i helgen, där kommer priset på det som kunde varit fynd att ha höjts … men vad gör det! Det är trevligt att åka dit och titta vad han fyndat ihop under vintern.

Veckans middag: Det händer inte så ofta, men nu blev det tacos. Helt emot gängse fredagsmystradition i detta land åt vi tacosen i tisdags. Tillsammans med Dottern och hennes Sambo. När det inte blir för ofta är det supergott. Trivsamt att tillreda allt hack och plock och röror i mängder av skålar. Drygt att plocka undan alltihop och försöka få plats för det i kylen när man ätit klart. Dottern hade med sig en flaska bubbel också. Det blev en jättetrevlig kväll.

Veckans biltur: Vi hade lovat att skjutsa Dottern till Arlanda i går. Hon var på väg till Valencia för fotojobb bland e-sportspelarna igen. Och eftersom vi har semester tyckte vi att det var trivsamt med en biltur. Vi släppte av henne i parkeringshuset utanför terminal fem och åkte tillbaka mot utgången, redo att betala för ingen parkering alls. Men parkeringshuset blev så förvånat över en bil som bara åkte in och genast ville ut igen att det öppnade bommen och släppte ut oss utan att kräva betalning för besväret.

Veckans kulturinslag: När vi ändå var igång åkte vi till Uppsala för att gå på Titanic-utställningen. Vi har sett den förr, nåt år sedan var det allt. Men valde alltså att gå igenom den olycksaliga båtresan ännu en gång. Med lurar som stängde in oss i en berättarvärld som sakta byggde upp dramat från planeringen av fartyget till … ja. Det där med lurarna gör att man nästan är med på resan, i sina egna tankar och i sällskap av rösten i öronen. Effektivt. Den leder besökaren genom utställningen med hänvisning till rätt monter och tavla medan den berättar. Tyvärr var det aningen för mycket besökare som kom i nästan samma takt och det blev lite trängsel vid vissa av montrarna. Tyvärr hade en del obetänksamma föräldrar tagit med sig för små barn också. Ett par rastlösa kids kutade omkring och härjade bland bänkar och montrar och sabbade stämningen ett tag också. Det borde vara åldersgräns på en utställning av det här slaget!

Veckans shopping: Kom av sig. Jag ville till den där fina trädgårdshandeln längs vägen när vi åkte hemåt. Där brukar jag hitta både det ena och allt annat medan jag går genom den stora butiken. Den här gången hittade jag inte en pryl jag ville ha. Kanske lika så bra, vi lider ingen prylbrist. Men jag provsatt en korgstol och så handlade vi mat i cafeterian innan vi åkte hem helt tomhänta. Har nog aldrig hänt förr.

Njuter av hemma

Nu har vi hunnit mysa runt hemma i tre dagar. Jag har hunnit med en hel del trädgårdsarbete och allmänt bara trivts med småpyssel här och var. Eller bara sitta här i paviljongen och njuta. Det är alltid kul att komma hem efter en liten veckas bortavaro och går runt och titta till hur det växt medan vi roade oss på eget håll. Och Dottern har skött om allt mycket bra. Det har växt till sig ordentligt i krukorna!
Vi har också, på ett trivsamt slött vis, firat vår tjugonioåriga bröllopsdag sen vi kom hem. Med hämtpizza och en film. Ambitionen var visserligen ettvrestaurangbesök men orken räckte inte till. Alltså stannade vi hemma i soffan. Pizzan var god men filmen … den kunde vi ha lämnat osedd. Men ingen av oss orkade ta ett beslut om att stänga av och välja nåt annat så den stod där och ounderhöll till slutet. Sen somnade, åtminstone jag, tidigt. Resdagen innan var både lång och sen. Tröttheten kom ikapp dan efter.
Katterna verkar lyckliga över att ha oss hemma igen och kunna få tassa mellan ute och inne som de behagar. Och mysa tätt intill nån av oss i soffan eller tigga gos där vi råkar passera. Katter sägs ju vara egensinniga och osociala djur. Det är inte sant. De visar tydligt att de gillar oss och gärna hänger med oss. Däremellan går de egna vägar men de återkommer alltid.
Nu inväntar vi Dottern med Sambo för en trivsam tacokväll. Semester är livet det.

Dags att packa ihop

Vaknar tidigt i vanlig ordning och tar mig an disken som vi medvetet lämnade i går kväll efter en trevlig middag. Märkligt att det är mycket roligare att handdiska andras porslin och med havet utanför fönstret.
Sen var det kaffedags och så börjar vi se över packningen och samla ihop allt vi spridit omkring oss under den här veckan i huset vid havet. Vi åker inte förrän framåt eftermiddagen och har absolut ingen brådska men det känns ändå bra att påbörja lite. Skaffa lite koll på läget så inget blir bortglömt. När det är gjort slår jag mig ner med frukosten vid köksbordet.
Ute blåser det ordentligt igen. Det har sannerligen blåst denna vecka! Vädret har bjudit på både sol och regn men mest blåst och inte speciellt mycket värme. Just det gör inte så mycket, det har bidragit till behaglig temepratur i sovrummet.
Resten av dagen ägnar vi åt lite trivsamt bara vara, ett dopp i en varm badtunna och lite bastubad innan vi gör oss i ordning och stoppar väskorna i bilen, kramas hejdå och åker mot båten. Rätt nöjda över att få komma hem till KattGrabbarna.