Semestern slut, hur är det möjligt?

Ja men allting har ett slut. Det som kändes som oändlighet kom till sin ände i alla fall nu och ett första nattpass är redan avklarat. Att vara tillbaka är som att aldrig ha varit därifrån … jag måste nog tänka lite till på semestern som ligger kvar och skvalpar i sinnet.

Semestervila: Jag har vilat. I altansängen, i hammocken, på soffan men framförallt har jag fått sova i min egen säng nästan varje natt. (Utom den sista delen av semestern när jag och Dottern åkte till mamma) Att som bortasovande nattarbetare (ja, jag sover i regel i en säng på jobbet på jobbnatten och har sk jour men ändå … ) få sova hemma flera veckor i sträck är en vila bara det. Dessutom att denna min egna säng står i källarens svalka är en riktig bonus. Vilsamt alltså.

Semestersysslor: Maken byggde lego. Inne eller ute på altanen beroende på temperaturen. Jag hade min stickning, min dator, mina blommor och mitt manus. Någon enstaka tur iväg från hemmet för att handla mat eller något annat. En sväng ut med taklös HotRod i stunden och tron att det skulle svalka. Det gjorde det inte. Solen får fri tillgång och motorn stånkar ur sig redigt med värme in mot sätena. Men det är allt trivsamt ändå.

Semesterbröllop: Som var så fint att det angränsar tårkanalerna ännu och bilderna finns fortfarande högt upp i bildflödet. Nu väntar vi på att få se Dotterns alla redigerade bilder så småningom och återuppleva allt.

Semesterträdgård: Jag hann med en hel del trädgårdsarbete. Med sekatören och spaden och inhandlade nya växter och vattnade och fixade. Eller bara strosade omkring och plockade nån blomma eller satt i någon skuggig stol. Vilsamt ledig, vilsamt njutande. Bara vara liksom. Mitt bästa läge.

Semestershopping: Inte mycket alltså. Har undvikit att hänga i affärer och bara handlat mat och kanske nåt annat nödvändigt och har vi hängt i nån affär har vi sett till att hålla avstånd. Det har inte varit svårt eftersom det varit väldigt lite folk ute i affärerna ändå. I alla fall samtidigt som mig.

Semestertripp: En dag åkte vi till en grannstad med Dottern i bilen. Vi besökte en fin liten butik som säljer retrosaker av bra kvalité där vi fick med oss lite smått och gott ut. Sedan besökte vi ett loppis där jag gjorde årets fynd! En stor kanna i glas av känd designer och märke och ska en ny sådan inhandlas kostar den nästan ett par tusen. Köps den på loppis eller auktion kostar den nästan en tusenlapp. Jag fick min för trettio kronor! Helt felfri! Vi mötte en bekant glassamlare på nästa ställe och berättade om mitt fynd och han tog sig för pannan och trodde vi skojade. Inte. Det var alldeles sant. Efter detta hittade vi ett ställe som tillhandahöll mat och efter maten åkte vi hem igen. Nöjda med en liten dagstur.

Semestermat: Det var för varmt. Eller jag orkade bara inte. Eller vi ville bara ha nåt annat. Alltså blev det en del färdiglagat hämtat och en del färdiglagat äta på plats. Eller något superenkelt hemma. Och en del grillat ihop med andra. Vi överlevde. 🙂

Semestergöra: Jo, jag hade tänkt få ett och annat gjort och hade en halvhjärtad lista som jag varken tittade på eller följde. Äh liksom. Jag kan göra allt det där under hösten lika gärna. I alla fall inte nu. Ja, det blev ogjort.

Semesterkrångel: Maken blev tvungen att ändra sin semester i år. Fick tre veckor sammanhängande med mig, sedan två veckor hårt jobb och nu har han två veckors ledighet igen men nu jobbar jag. (Fast inte varje dag.) Det var allt rejält motigt för honom att gå till jobbet den där första veckan som förutom vanlig arbetstid var fylld av övertid. Men nu är det gjort.

Semesterego: Därav satt jag mest för mig själv en hel vecka. Från morgon till sena kvällen eftersom han jobbade över. Några dagar är det ändå rätt skönt att strosa runt i egen takt och göra vad man behagar men det blir tråkigt i längden. Jag tillbringade lite tid med Dottern när hon var ledig men annars var det jag och Katterna. Men det blev några heldagar vid datorn och tack vare det ett manus redo för utskrift. Bara en sån sak.

Semesterumgänge: I dessa tider … (undrar hur många gånger vi använt och kommer att använda den frasen i år?) … nåja, en del umgänge blev det allt. Vi bjöd in oss själva till ett par vänner som bor i närheten. Satt ute i deras trädgård hela kvällen. Vi hann också umgås en del med Dottern och hennes lilla familj. och så kom min Bror med Fru och Dotter och vi hade inte setts sen i julas och hade mycket att prata om i några dagar. Jag träffade också en god vän en dag i hennes trädgård med god mat och lite bubbel. Och sen till sist åkte Dottern och jag neröver och träffade Brorsan med familj igen och Mamma som vi inte heller träffat sen julen. Och fick hänga lite med Brorsonens familj och äntligen kunde gratulera lilla ett-åringen med paket och fick trivas med honom live istället för att se bilder via nätet. Mycket trevligt och bra för sinnet alltihop.

Semesterväder: Svårt att summera något utan väderomnämnanden. Jag njuter i regel av varje ledig stund oavsett vädret. Men en sväng regnade det kanske en del för mycket. Fast vad gör väl det! Blommorna vattnas utan min omsorg, vattentunnorna fylls på, man kan trivas inomhus med en bra film och sin stickning. Eller på altanen om det är lagom varmt trots regn. De här två sista veckorna har däremot varit både soliga och varma. Väldigt varma. Typ för varma. Men jag tänker inte klaga på nåtdera. Vädret har gett mig de flesta varianter och det känns helt okej.

Tja, säkert har det hänt en hel del till men nu får det vara. Semestern var fantastiskt bra och jag skulle gärna ha semester jämt. Nu går inte det. Nu får jag bara jobba på och njuta av de lediga dagar som uppstår i mitt schema. Inte så tokigt det heller.

Måndag

Min sista semestervecka inleds och det känns skönt att det ännu är en hel vecka kvar. Och samtidigt lite ledsamt att det är bara en vecka kvar. 🙂 Jag tänker ta dagarna tillvara och vet att jobbstarten kan bli intensiv eftersom det seglat upp en del förändringar där. Men, de får vara just nu. Jag har paus.
I vanlig ordning slog jag upp altandörren när jag klev upp. Soligt men augustikyligt. Den där jobbiga värmen fladdrade bara runt i två dagar innan den försvann. Nu är temperaturen på acceptabel nivå igen. Så där som jag trivs bäst.
Däremot verkar det bli svårt att hitta något lugn i trädgården idag. Hos grannen ett hus bort står en rejäl grävmaskin och jobbar. På gatan utanför står ett par lastbilar och turas om att få flaket fyllt av grävaren. Antagligen har grannhuset problem med grunden eller nåt och det ska grävas runt huset hela dan för dräneringsjobb. I så fall tror jag min dag blir bäst om jag hittar på nåt annat än lugn och roläge hemma.
Jag behöver faktiskt åka iväg och inhandla en ett-årspresent.
Jag behöver också skaffa en låda av ett bra slag och ett fint omslagspapper till en helt annan typ av present.
Jag behöver också se över kläderna och kanske tvätta lite.
Allt detta eftersom jag och Dottern på onsdag (fortsatt friska och krya, förutsatt att det består) åker neröver för att umgås på ett klokt sätt med familjen där.
För att äntligen få fira den där oerhört gulliga och hjärtevärmande glada lilla ett-åringen. Han är oss lite nära ändå tack vare eget instagramkonto bara för de allra närmaste. Där kan vi följa hans upptåg via föräldrarnas väl valda bilder. Då känns avståndet lite kortare. Trots att vi inte setts sen i julas. Han kommer givetvis att se oss som främlingar i alla fall. Men det går över. Presenter ska han ha och GammelFaster har stickat också.
Men sen ska också de unga föräldrarna gifta sig på lördag. Det blir endast en vigsel, för ett utvalt antal. Allt enligt reglerna eftersom all slags fest och firande har ställts in av ett virus. Maken jobbar och kan inte följa med och för att hålla ner antalet gäster är inga sambos/familjer till brudparets kusiner bjudna och Dottern är just en av kusinerna.
Därav åker bara Dottern och jag.
Men huvudsaken att vi gifter oss tyckte brudparet och tänkte om delar av sin planering. Vigsel blir det i kyrkan på eftermiddagen och sedan förhoppningsvis regnfria gratulationer utanför kyrkan, innan brudparet åker på eget håll. Vi andra firar utan brudparet på varsina håll. Jag gissar på grillat hos brorsan senare på kvällen.
Brudparet har sagt nej till bröllopspresenter. Ha. Faster gör som Faster vill och har givetvis fixat en present ändå. Det är den jag behövar skaffa lämplig låda och vackert omslag till idag.
Dottern ska givetvis också vara bröllopsfotograf och vi ser fram emot mängder med fina bilder att rörda snyfta över tillsammans när brudparet åkt.
Men, det är i slutet av veckan det. Nu är den ännu i början och jag avnjuter detmed kaffe och soffhäng en stud till.

Värme

Allt det där varma som juni behöll för sig själv och inte lät juli ta nån del av, det har sluppit ut nu. De två senaste dagarna har det varit på gränsen till vad jag mäktar med.
Mornarna är fantastiska innan värmen stångar sig in och brötar på, men i morse glömde jag bort att gå ut.
Texten flyter rejält och där blev jag sittande med en kopp kaffe som kallnade och en morgon som försvann. När jag tittade ut nästa gång var det redan rejält varmt. Jag envisades en stund med att dra dator och papper ut under parasollet och klarade en knapp timme innan det var olidligt. In med allt igen.
Sen hade jag en lunchdate. Lovat att plocka upp två hårt arbetande stoppjobbare och köra dem bort från fabriken en stund, för lunch som inte låg i matlåda. Hamburgare vill dom ha. Själv åt jag en god räksallad och sen var det nödvändigt för stoppjobbarna att återgå så jag släppte av dem utanför samma fabrik och åkte hem. Hade tänkt återgå till texen men värmen tillät inget hjärnjobb.
Det blev en stund på soffan. Inne är det relativt svalt med fläkt och nerdraget för att hålla solen ute. Det känns i alla fall svalt i ungefär tjugo sekunder. Sen är det lika baddande igen.
Jag gjorde ett drastiskt beslut. Samlade ihop allt skrivgrejs ännu en gång och gick ner i källaren. Puh, denna källare! Så underbart sval och skön. Jag satt i sängen med min text ett tag. Tills det nästan var för kallt istället.
När Maken kom hem så småningom satte vi oss raskt i rodden och blåste iväg i en hyfsat svalkande tur. Det var skönt då. Gick över så fort vi klev ur.
Nu sitter vi på altanen och iväntar någon slags kvällssvalka och jag tog en whisky och det var antagligen korkat eftersom den också värmer på sitt sätt. Egentligen måste jag bege mig runt och vattna allt blommande och törstande som haft det lika jobbigt som jag med värmen idag. Men snart. Jag gör det snart.

Augustimorgon

… i paviljongen. Visste redan när jag vaknade att det skulle hittas en sommarmorgon därute. Det har pratats om en varm dag. Jag lämnade sängen redan strax efter sju, drog på mig en klänning och gick upp till övervåningen. Slog upp altandörren på vid gavel och jo, där fanns en sommarmorgon! Och två hungriga katter. Som är lite som Hobbitar. Vill ha second breakfast … och jag vet! Att de fått den första av Maken innan han åkte till jobbet en knapp timme tidigare. Men nu står dom här igen med klotrunda ögon som påstår motsatsen. Äh, dom får lite till i alla fall. Båda slukar allt och traskar ut, nöjda som två tonåringar som lurat av båda föräldrarna veckopeng.
Jag sätter på kaffevatten och laddar presskannan med det starkare kaffealternativet. Mörkrostat och smakrikt ska det vara.
Går ut och drar ned en slang längs torra rabatter. Det är helt tyst, helt vindstilla. Söta sommardofter och en skön temperatur som inte kräver annat den ärmlösa klänning jag redan har. Alla blomster får sitt för att klara en varm dag. Sedan tar jag med mig kaffet till min blomstrande paviljong.
Njuter av ledighet, kaffe och all ymnig blomning och en kelig katt.

 

Jag borde bo i skogen

Det är tätt mellan husen här i området. I den närmaste omkretsen har äldre och väldigt lugna och tysta boende flytat ut och in kommer givetvis en ny barnfamilj.
När Dottern var liten bodde vi omgiven av äldre utan hemmavarande barn. Möjligen nån tonåring nånstans. Vi har bott här längst för tillfället och nu är vi de där äldre. Omgiven av barnfamiljer med studsmattor, plaskpooler, och annat som skapar oväsen och ljud. Sånt som jag inte alls trivs i medan jag är ute och pysslar med blommorna eller tänkte mig en stund i en stol med en bok eller nåt.
De där äldre som bodde omkring oss innan hade en helt annan typ av hänsyn till alla grannar. Man skulle aldrig ha hört dem, hur nära de än var och inte ens när de hade barnbarn på besök.
Även de vuxna i dessa nya barnfamiljen är högljudda. Pratar med röster som hörs mest hela tiden. Jag blir ofrivilligt inblandad i deras konversation som jag inte är det minsta intresserad av. Nog kunde man väl prata lite mer dämpat ändå?
Speciellt tydligt hör man från tomterna bakom oss. Där det var enbart skog när vi flyttade in. Och då tänker jag inte ens gå in i allt hamrande, spikande och sågande det hålls på med där. Till sena kvällarna. Ingen som helst tanke på nån annan.
En familj i sammanhanget runtomkring oss har mycket stora bokstäver i sitt umgänge. Ungarna skriker, föräldrarna skriker. Ungarna blir osams och nån gråter hela tiden. Det kommer ofta gäster och då pratas det och gapskrattas det ännu högre. Överhuvudtaget är det i regel skriknivå i nutidens barns lekröster mest hela tiden. Och ingen förälder tycks dämpa dem med nåt hyschande ljud för att kanske inte störa hela grannskapet. Nej då. Skrik på bara.
På gräsmattan intill oss har kidsen fått en elbil. Den viner omkring med de två grabbarna fram och tillbaka men de två skriker åtminstone inte under tiden. Det värsta med bilen är inte vinandet av elmotorn utan den inbyggda musiktrudelutten som på alltför hög volym sätter sig på hjärnan och tränger ut allt annat. Lallalalalaaa, komsi komsi komsaa går jag runt och lallar för mig själv efter en stund. Tur att batteriet på bilen ska laddas mellan varven. Annars kanske jag skulle smyga dit och knipsa nån tråd …
Och jag försöker minnas om det var så när Dottern var liten också. Hon hade visserligen inget syskon att kivas med men det var en hel del kompisar på besök. Men allt det där skrikandet i leken minns jag inte. Kanske har jag förträngt och blivit gammal och grinig? Jag hoppas i alla fall att det blir slut på alla semestrar snart, så ungarna skjutsas tillbaka till förskolorna. Då blir det åtminstone tyst på dagarna.

Ge mig en ny sekatör och jag …

… klipper ner allt jag ser. Nja, jag överdriver. Lite.
Jag fick en ny fin sekatör av märke finsk i morsdagspresent. Jovisst hade jag sekatörer. Till och med fem i varierande storlek. Men bara dåliga, billigt skit, slöa, rostiga, kassa och ovårdade. Utan kännbar klippförmåga. Det är klippa dom ska. Inte tugga. Klippa.
Dottern dömde ut dem med plantskoleögat. Kom sen med ny och fin och slipad i present.
Som jag har klippt! Jag har kapat grenar i granen. Jag har kapat grenar i cypressen. Jag har kapat och klippt och går med vakande klippblick hela tiden. Är inte den där grenen väl lång? Borde inte det där vissna klippas ner? Och så där håller jag på.
I går tog jag med mig trimmern ut. För att slå ner lite eftersläpat högt gräs. När det var gjort blev det helt uppenbart att vildrosen inttill behövde styras upp. Jo. Verkligen! Jag hämtar sekatören. Började med en del små torra och döda grenar. Men klippte snart även en del andra grenar också. Formade liksom om och fräschade upp. Backade förnöjt och åsåg resultatet. Mycket bra, det blev ett tjusigt svep i busken. Men, i ögonvrån såg jag även en annan dylik vildros. Båda dessa är av den typen ros man skan se i alla dikeskanter. Små enkla rosa rosor som bildar nypon när de blommat klart. Grenarna är långa, svepande och böljande. Bildar en ganska kal stomme nertill med ett utsvept buskage upptill. Jag har tre. Två har anlänt av sig själva och den tredje kommer sig av en lössläppt ympad rabattros. Låter man sånt ske står man snart där med endast vildrosen kvar. Har glömt hur rabattrosen såg ut för länge sen. Men jag gillar dessa vilda med sitt ymniga växtsätt och deras blyga rosor i försommarblomningen. Låter dem med glädje svepa på.
Men ungefär vartannat år behöver de faktiskt glesas ur, snyggas till, klippas ur, styras upp. Nu gick jag med raska stövelkliv bort till den andra också, som är den största av dessa rosbuskar. Taggarna är livsfarliga. Långa och vassa. Det gäller att ha koll och fokus. Jag klippte, sågade de allra grövsta grenarna. Hade snart en större hög bakom mig än rosen själv erbjöd. Men snart hade jag fått ur allt trassligt, skadat, dött, torrt och tråkigt. Nya grenar får ljus och kan svepa vidare. Den kommer att vara en skönhet nästa vår. Nu blev det aningen glest in mot grannen, men det täpper snart till igen.
Sekatören pustar ut, behöver också putsas lite med nåt lämpligt. Den hittade nämligen även ett antal sniglar att dela på. Nu är också trädgårdstunnan fylld igen iför morgondagens tömning.

Dessutom har jag nu än en gång städat på altanen så att den är så där fantastiskt trivsam igen och sitter och inväntar Brorsan och Svägerskan i Bo-Bilen. Det blir en till natt här innan de tar med sig sin dotter och åker tillbaka hem i morgon.

Kurar skymning i regnet

Efter en del överväganden under eftermiddagen kom regnet tillslut igång.
Ett sånt stillsamt sommarregn som varken öser eller smattrar. Det bara drippar och droppar små försiktiga steg på altantaket och strilar sakta ner i regnvattentunnan. Jag hör att den redan är full och rinner över.
Vi har suttit på altanen hela eftermiddagen eftersom temperaturen varit behaglig. Var och en med sitt. Maken bygger nåt nytt lego som kom med posten. Jag sitter med Texten. Varsitt glas med den finska sommardrycken som jag bara är sugen på under semestern och som äntligen kan köpas här i sin ljusblå burk också. Longdrinken (lonkero) gin och tonic typ. Svalkande och god. Alltför fort är glaset tomt.
Ljuset slår lite magiskt genom molnen. Som om solen vill påminna oss om att den är där bakom och blandar sitt sken med molnens grå. Något slags rosa skimmer tar över. Fast allt ändå bara är grått.
Sommarkväll. Semesterkväll. Vardagskväll. Och helt ledig. Det är magi i sig.
Och jag tänder ljusen i lampkronan. I alla fall dem i alla hängande ljuslyktor jag belamrat dess armar med. Kanske själva ljusen senare om vi sitter kvar. Temperaturen har antagit regnets lite svalare art och jag hänger en värmande sjal om axlarna. Får Katten i famnen. Högläser lite för Maken för att känna efter om Texten håller.
Det gör den antagligen, eftersom han sänker ljudet på stereon och lägger ifrån sig mobilen tills jag läst klart.
Men så ropar grannen. Maken hastar över till det där garaget intill. För där ska byggas ihop någon slags bil som kom posten till småkillarna där tidigare. Sånt kan Maken inte motstå. Småkillarna själva har redan övergivit garaget för studsmattan. Låter Pappan och konstiga Grannen bygga ihop det där, vad det nu ska bli. Jag hör ivern i dem båda genom de öppna garagedörrarna.
Själv slår jag ihop Texten för idag. Häller upp en trivsam whisky och slår mig ner och kurar skymning en stund. Medan regnet droppar vidare på taket.

En sån dag …

Är det idag. En sån dag när jag tycker extra mycket illa om det där viruset. En liten Plutt fyller ett år i dag och i vanliga fall hade GammelFaster varit där med paket och fått gratulera ordentligt.
Har inte träffat familjen neröver sen julen. Alltså mamma och bror med alla hans familjemedlemmar. Och den där lilla Plutten har vi bara kunnat följa via nätet och det hemliga Instagramkonto där vi åtminstone kan se honom lite då och då. Men i hans lilla värld finns inte vi. Han har inte träffat oss speciellt ofta och mer än ett halvår sen sist är lång tid. Självklart hade jag velat vara med om hans ett-årsdag. Kom mig inte ens för att skicka ett paket som jag hade tänkt för att det kändes s trist att inte kunna åka. Han får vänta. Men GammelFaster har planerat vad han ska få, och därtill stickat en liten tröja som bara behöver kompletteras med ett par knappar för att bli klar.
Faktum är att hans föräldrar gifter sig om nån vecka. Då får det faktiskt vara så att Faster åker! Faster vill absolut se sin Brorson vid altaret (i synnerhet eftersom Bror åkte och gifte sig i smyg för många år sen, så systeryster inte fick vara med.) Brorsonen hade nog tänkt sig ett helt annat slags bröllop. Detta har bantats ner, både i antal gäster och i övrig planering. Det som kvarstår är det närmaste folket och en vigsel. Ingen fest kan hållas. Men denna vigsel vill jag vara med på, med näsduk och allt! Givetvis förutsatt att jag är frisk.
Att åka på den innebär också övernattning, det är för långt för tur och retur. Men det ska vi försöka lösa på bästa sätt. Jag och Dottern är de enda som åker härifrån. I egen bil och vi stannar ingenstans längs vägenom vi inte måste. Dottern ska också föreviga brudpar och vigsel såklart. Nåja, hur det nu än är med det, så hade det varit trevligt med ett litet ettårskalas också. Men vi har fått se hjärtevärmande bilder på världens gladaste lilla kille i alla fall. Och jag gissar att fler bilder kommer när dagen är slut eller i morgon. Då kan vi få lite kalaskänsla i alla fall.

I övrigt får vi glädja oss åt det som är istället för att gräma oss över det som inte är.

  • Vi fick en stunds trevligt sällskap runt köksbordet när en god vän kom på besök med sin son. Fika och glatt prat är inte att förakta.
  • Dessutom kom grannen med sin lilla lastbil och vi fick hjälp att köra bort en massa skräp som jag städat ur friggan häromdan.
  • Solen skiner mellan regnskurarna. Lite trivsamt med regn också.
  • Stickningen är trevlig, Dotterns långkofta jobbar på.
  • Texten jobbar också på och jag är lite smått nöjd över den.
  • Det finns mer Luktärter att plocka.
  • Kvällens middag är förberedd, jag fixade precis en coleslaw och till den blir det diverse plock.
  • Jag har lakrits kvar.
  • Och ett gott rött vin i glaset och det är skön temperatur, även om den är på den svalare sidan, och jag sitter på min fina altan, bland alla blommor och bara njuter av att det är så himla otroligt härligt att vara ledig.

Tja … vad är väl en bal på slottet? Näe, det finns mycket att glädjas åt även om det där ettårskalaset fortfarande skaver. När han fyller två ska jag banne mig vara där!

Semestergrejs

Det är fullständigt skitsnack att katter inte skulle bry sig om oss människor nämnvärt. Mer än för möjligen att matskålen fylls på. Folk som säger det kan inte katter. De här två som bor med oss bryr sig hela tiden. Följer mig i spåren när jag traskar genom trädgården med snigelspaden eller vattenkannan. Kommer in och letar efter mig emellanåt och vill bara upp i famnen en stund. Eller för att sitta tätt intill och mysa i soffan. Jag tror att de är väldigt nöjda med att ha oss hemma mest hela tiden.

Idag behövde jag besöka optikern med mina glasögon som tappat ena näshållaren eller vad nu den där plastprylen som håller dem på plats mot näsryggen kan tänkas heta. Lång mening, kort besök, fick en ny plastplupp fastsatt och två med mig hem i reserv. Det var bra, nu kan jag byta själv nästa gång det händer. För det lär det göra, det här var inte första gången.

Maken bytte sedan telefon bara sådär. Han är ingen tekniksnubbe och har bävat för detta byte länge och väl. Hans gamla mobil var verkligen till åren och hade i dagarna börjat bete sig högst märkligt. Den gjorde konstiga ljud och annat skumt hittepå.
Han klev in och pekade på en ny variant som troligen är eoner ifrån den gamla. Jag hörde hånet från kartongen när den nya såg sin företrädare.
Här i huset är det jag som är hjärnan i teknikfixet, så efter att nästan behövt tjata på honom att en öppna den lilla boxen sen vi kom hem har jag nu fått igång honom med viktigheter överförda från gamla till nya.
Sannerligen är det skillnad. När jag bytt telefon ägnar jag en lång stund åt att göra instälninar och ordna allt som jag vill ha det. Maken var nöjd bara allt var överfört. Nån vidare ordning eller annat fix var inte nödvändigt. Men nu är han uppdaterad i alla fall.

Jag stod på mataffären framför godishyllan en stund i går. Jag ville inte ha nåt av det som fanns på hela hyllan. Insåg efter en stund att jag var i fel land! Jag var ju sugen på lakrits. Sån mjuk och god sötlakrits som bara finns på ett fåtal butiker här och i vilken godishylla som helst i gamla hemlandet. Tänk att ingen kan göra nån rejäl lakrits i detta land! Jag köpte nåt klent substitut som inte alls smakade lakrits egentligen. Men idag på det där större matvaruhuset hittade jag det rätta märket hemifrån och slog till på en påse söt och en salt. Sån mjuk och god lakrits som man inte kan sluta äta när man väl börjat och som snart sitter överallt i tänderna.

Texten flyter på i skrivprojektet. Bra för skrivandet att ha semester med en hjärna som börjar bli utvilad och pigg. I går nådde jag ett redigeringsläge där jag kunde skriva ut alltihop och stoppa in det i en pärm. Sen packade jag matsäck och pärmen och pennor och postitlappar och åkte. Hittade en bra bänk i skuggan under stora ekar i en park. Där öppnade jag pärmen med skarpögd penna i handen och påbörjade en genomläsning av extra kritiskt slag. Det känns bra!

Efter en del sommar i vädret slog det om idag och brakade lös i störtskurar och åska. Det kom rejält med vatten under en stund men det blev inte så långvarigt. Nu är det fuktigt och kvavt ute. Det ska bli tveksamt sommarväder resten av veckan påstås det. Vi får väl fundera på alternativ till skönt häng i trädgården då.

Jag har massa luktärter och plockar en hel del varje dag.
Bjuder på en måndagsbukett!

Tidig morgon i väntan på sommaren

Klockan är bara lite över sju och jag har varit vaken en halvtimme. Inte för nån annan anleding än att jag tycktes ha sovit klart och bestämde mig för att gå upp.
Gick raka vägen ut. I det här som trots allt är sommar. Idag ska det tydligen få vara regnfritt och vi kan uppnå enorma temperaturer av hela tjugo sommargrader! Jo, jo. Efter de blygsamma knappt femton kommer det såklart att kännas lite extra somrigt, extra lyxigt, extra allt. Så där så man får för sig att ta fram en sommarklänning, tända grillen, packa en badväska. Helt vilda idéer kan komma att passera systemet.
Det är inga tjugo ute denna morgon. Långt i från. Jag sitter ändå ute på altanen och småfryser. Städade av den lite sommarskräp i går och den är himla trivsam att vistas på. Lite lätt vajande draperier i morgonbrisen. Några humlor som surrar omkring i sommarblommorna. Fina, tjusiga sommarblommor som jag ordnat i trevliga grupper. En för stunden naturskräpfri matta och inga nattliga matrester under bordet ens. Matrester för nattkatter alltså. Det brukar med fördel ätas byten just på hemmaaltanen och nån liten rest blir det alltid kvar för mig att äcklas över innan jag får bort den.
Tystnad råder i grannskapet. Endast tant är vaken. Och en glad och yster Katt som kom rusande genom dagggfuktigt gräs och ville ha en morgonkram, lite mat och en morgonkram till.
Det blommar frikostigt överallt. En mängd fåglar tjattrar runt i träden. Kanske har även de hört att det ska bli sommar just idag?
Ännu har ridån inte gått upp, större delen av himlen är täckt av moln men de är av en tunnare art. Det syns en och annan blå strimma här och var. Och man kan ana att även solen finns där.
Nu tillhör jag i vanliga fall inte skaran som sjunger solens lov och längtar efter den så till vida att jag går ur sängen i ottan bara för det. Men när jag nu ändå vaknade så piggt kunde jag lika gärna ta mig en titt. På himlen. Kolla om det fanns nån sanning i det där som väderfolket gjort stor affär av. ”Då kommer värmen tillbaka!” Skrek en artikel ut häromdan. Jag läste den inte. Men i väderrapporteringen på nyheterna har man också bröstat sig med löften om denna sommarvärme som ska återvända. Det är ju bara det att i nästa andetag kommer ett men … För jo, det ska bli varmare och soligare. Idag. Men i morgon, eller så sent som i övermorgon, då kommer en ny regnfront och täpper till alltet, lägger man ofta till efter sina mer pråliga besked.
Alltså, det är bara väder. Som alltid, alla somrar, har varit oberäkneligt. Vädret är vädret. Egentligen behöver man bara gå ut och kolla. Väderrapporteringen tycks tro att vi lever livet efter den. Vill få oss att tro att just i år, just denna sommar kommer det att bli som vid medelhavet eller nåt. Man skickar alltid med brasklappar om hur mycket vi måste njuta och var solen ska vara. Som om vi sitter med planeringskalendern och kartan i handen för att snabbt kunna åka dit solen kommer nå. Eller vintertid får reda på om det kan vara halt eller farligt på vägen eller hur vi borde klä oss.
Jag vill höra hur vädret kan bli om jag slår på nyheterna. Inte få reda på hur jag ska leva. Snart kommer dom väl med karriärstips också.
Nåja, nu måste vi som det sägs njuta. Med betonigen på måste, som om jag var okapabel att själv reda ut ifall jag gillar när det blir varmare och soligare. Eller inte kan känna eller tänka ut själv vilka klädesplagg som lämpar sig eller vilka däck bilen bör ha eller hur vägen kan tänkas kännas under dessa. Usch. Jo, jag kanske är lite morgongrinig. Det går snart över. Bara jag får lite kaffe.
Nu är i alla fall solen nästan ute ur molnfällan och silar in lite över detta altanbord. Det låter på fåglarna som att det kommer att hålla i sig. I alla fall just idag. I morgon kan det bli nåt helt annat. 🙂