Jahapp

Allting har en slutpunkt och så även denna semester. Söndagskvällen som är typ den värsta söndagskvällen på året är kommen och i morgon är den så kallade vardagen här igen. Inte speciellt välkommen men heller inget vi kan undvika. Vi tillhör inte de där som tycker att det är skönt att återgå till nån slags vardag igen. Matlådor som ska lagas, klockor som ringer alltför tidigt och nätter som ska tillbringas på jobbet. För att bara nämna något. Vi har inga problem med att få den helt lediga tiden att gå utan att för den skull vara det minsta planerade och fullbokade. Skulle med lätthet kunna slippa att jobba mer om bara ekonomin inte ogillar den tanken så starkt.
Semestern var som en semester ska vara i mina ögon. Lugn, långsam, trivsam och oplanerad. Vi har tagit dagen som den kommit och styrt dit näsan pekat, inte alltför långt hemifrån och jag har fått sova hemma i egen säng varje natt!
Sommaren har handlat mycket om vatten och värme och blommor och muminmuggar. Kaffe på morgonen och åkturer i Rodden och mys på altanen. Vi har hunnit med mycket av varje. Sett fina bilar, strosat på stan och pysslat i trädgården och gjort loppisfynd. Hunnit umgås och haft främmande, ätit gott hemma och ätit gott ute och shoppat och slappat och städat och fixat en del hemma. Sett film och serier och jag har läst en massa. Och vi har pysslat och grejat. Ja. Haft det alldeles jättebra på alla sätt och vis helt enkelt! Kan man backa tiden och börja om?

Semesterkreativitet

Att vara ledig boostar kreativiteten och skapandet här hemma, det är sen gammalt det. Både jag och Maken är skapande och kreativa av oss och haft lite olika projekt för oss under denna semester. Det har funnits tid för sånt också eftersom vi valde att ha en hemmasemester och ta dan som den kommit. Då kan man lägga en hur lång stund som helst på något tidskrävande pyssel.
Maken har klurat ut hur man bygger in diverse minivärldar i uttjänta glödlampor. Han har gjort en med ett bilvrak tidigare och den här gången blev det en fyr med stormig hav. Han har byggt fyren själv och havet likaså. Fått in alltihop i glödlampan efter att ha öppnat den på nåt vis och avlägsnat själva ljusanordningen. Klurigt va! Han planerar redan för nästa och samlar på sig lite material och jox som ska få flytta in i glödlampan. Han samlar lampor också, så risken finns att det blir mörkt här i höst 😉

Jag hålls i vanlig ordning med stickningen. I alla fall när vi sitter och tittar på nån film eller annat på teve. Den här sjalen påbörjade jag i inledningen av sommaren och fick den färdig innan semestern tog slut. En varm och skön ullsjal i glada färger blev det. Nästa stickning är redan i full gång givetvis, för jag råkade slinka in på lilla garnaffären i stan en dag och därifrån kommer jag inte ut tomhänt nånsin.

En dag fick jag en väldigt fin kartong av en god vän. Den var som ett litet vitt skåp med dubbeldörrar, och hade innehållit endast en mascara. Lyxigt stort fodral för en ynka mascara kan tyckas. Allt för fin för att bara slängas! Jag grunnande en stund på vad jag kunde ha den till och gjorde om det till ett skåp för örhängen! Vände helt enkelt på plastinsatsen som hållit mascaran stående i kartongen och trädde metalltråd några varv igenom. Sen kunde jag hänga in ett gäng örhängen.

Apropå örhängen så har jag också tillverkat ett redigt gäng egna sådana i under semestern.
Fick en idé på hur jag ville ha dem och vips hade jag en hel radda nya örhängen. Det går fort när jag kommer igång!
Pärlpyssel är både pickligt och roligt. Mitt i, kände jag hur synen inte riktigt förmådde få till de där öglorna jag virar att hänga pärlorna i. Maken hade precis åkt till Biltema i något ärende. Så jag skickade ett sms att han skulle köpa med sig en lampa som har ett rejält förstoringsglas i till mig. Fick ett skratt till svar, ”precis vad jag hade tänkt överraska dig med” skrev han! 😀 Nu ser jag hur bra som helst med allt sånt småttigt.

Kreativ så det nästan går överstyr är jag ute i trädgården också i vanlig ordning.
”Det finns så mycket att titta på här” utbrast en kompis på besök. Jo, det gör det. Så hörnor med blommor överallt och stilleben och pyssel i mängder därtill.
Även Maken fick en släng av trädgårdskreativitet en dag och tillverkade en överdimensionerad målarpensel. Den står nu fint därute tillsammans med färgpennorna han tillverkade för nåt år sen. Nu ska jag bara komma över en tom färghink att ställa intill penseln och den tänker jag stoppa ner en blomma i såklart.

På semesterns sista dagar svalkade det av så pass att vi orkade ta tag i renoveringen av källartrappan. Allt behövde målas och själva trappan ska kläs om bara vi målat klart. Det syns redan nu att det kommer att bli bra.

Maken fick också lust med lite mer smått pyssel. Han hade länge varit nyfiken på konsten att vika böcker. Vi kollade runt lite på nätet och fick en hel del tips. Det där är hur omfattande som helst. Inget för mig, skulle aldrig orka sitta och vika sida efter sida i en tjock bok. Men jag letade fram en bok som jag tydligen hade två av, och den gav han sig genast i kast med. Nu står boken och pryder en hylla. Och fler vikningar planeras så det var tydligen roligt.

En dag var vi bjudna på fest. Då köpte jag lite blommor och band en bukett. Ibland skulle jag kunna tänka mig att jobba som florist. Men det brukar stanna med en tanke och att jag gör en bukett till någon som fyller år. Trivsamt nog.

Slöar


Precis här typ. På den där himla sköna altansängen är det bra viloläge. Middagen är lagad, uppäten och undanstädad. Himlen är fylld av moln och temperaturen behaglig. En katt intill med sin yviga svans svepande mot mina bara ben. Det är bara tisdag ännu denna sista semestervecka. Ja, precis så bra har jag det!

Veckans

Oj, oj, jag kom tydligen av mig! Semestern pågår faktiskt ännu och en hel vecka återstår. Kanske läge för en sammanfattning av den förra då?

Veckans transaktion: Jodå, pengarna vi efterlyst anlände. Maken hade den goda tonen att ringa och anmäla avsändaren att de kommit tillrätta. Där det lätt skamset erkändes att man glömt skicka filen! Trots flera påringningar kom alltså ingen på det, utan skickade oss till banken som två fån! Ja, ja. Nu har vi dem i alla fall.

Veckans stenrullning: Nej, ingen orkar rulla bort den rejäla sten som ersatte den mindre vid vägbumpet. Däremot orkade nån sparka ner även pinnen på andra sidan och i går orkade någon bända loss hela bumpet och hyva det åt fanders. Tyvärr hittade den nitiske vägbumpvakten fanders och bankade tillbaka bumpet igen. (med hårda hammarslag gissar jag) Och knackade ner pinnen på nytt. Allt är för tillfället i ordningställt … men jag tror knappast vi sett slutet på den här kampen än.

Veckans gäster: Brorsan, Svägerskan och Mamma kom på besök med övernattning. Mycket trevligt som alltid! Lilla Hunden skulle också ha varit med men han har skaffat sig ett semesterboende där han blir extra ompysslad och valde att stanna där. KattGrabbarna var rätt belåtna över det valet och kunde därmed leva som vanligt här hemma. Vi tvåbenta umgicks och åt gott och hade allmänt trevligt.

Veckans utsikt:

Veckans shopping: En ny och särdeles extraspecial Mumin-mugg skulle släppas till försäljning en midnatt. Tove Janson skulle ha fyllt år den dan och därav fanns muggen. Vi satt superberedda (midnatt i Finland innebär tjugotrenollnoll här) jag med mobilen och Maken med dator och vi klickad på kööööp med extra hårt knapptryck så fort den gick att beställa. Ändå blev vi utan! Muggen hamnade visserligen först i varukorgen och vi hann jubla. Men i väntan på kassan hann den ta slut och vi satt där utan i alla fall! Snopet var ordet. Folk var upprörda i kommentarsfälten så vi var inte ensamma om att ha missat. Nästa dag stod hoppet till Kusin som åkte långt till en av få affärer som sålde samma mugg. Icke! Dom var redan slut där också. Jahapp. Men skam om man ger sig. Vi budade hem en från den kända auktionssidan idag. Ja, dyrare, mycket dyrare såklart men vad fasen … (Tror för övrigt inte att den kommer att bli någon extrem dyrgrip trots allt. Det finns massor av dem i omlopp på alla auktionssidor redan. Varje kund tilläts köpa hela sex muggar vardera och överflödet ska nu prånglas ut till överpriser av sällan skådat slag. Folk kommer att tröttna.)

Veckans film: Vi såg en sådan där äventyrsfilm en kväll. Lara Croft hängde i fingertopparna högt över marken och svingade sig genom rostiga och övergivna flygplan med fallrisk och letade skatter med skurken flåsande i hälarna. Fast egentligen letade hon bara efter pappa. Envis tjej det där! Nåja. Alicia Vikander gör en utmärkt rollprestation som vanligt och därmed blev det sevärt! (i motsats till plutande Angelina som gjort rollen förr) Det var spännande och tja, actionfyllt!

Veckans bok: Läste ut Jenny Colgans ”den lilla bokhandeln runt hörnet” mitt i ett redigt åskväder. Den var väl som den typen av böcker är mest. Lättsam, larvig och lagom förutsägbar. Låter som en sågning och det är det väl delvis. Inte i närheten av det bästa jag läst men vill man ha ha nåt lättsmält och småtrevligt, så visst. Då funkar det. Läste ”det lilla bageriet på strandpromenaden” av henne innan och den skulle jag i så fall hellre rekommendera.

Veckans frukt: Päron och åter päron faller från mitt stora päronträd. Det har innehållit päron förr givetvis men aldrig några ätliga päron. De brukar vara hårda och träiga och falla ur innan de växt klart. I år är de större, söta och goda och betydligt fler. Stormen häromdan skakade ur hälften och jag plockade korgen full av fallfrukt. I morse kokade jag en del av dem till mos. Gott mos blev det också. Men jag har massa päron kvar i alla fall. Vad ska jag göra med dem? Hur mycket mos behöver man?

Wow! Det är svalare.

Jag stannar ute på altanen efter en sen middag. Hela dan har innehållit en överlevnadstemperatur jag nästan glömt att vi kunde ha. Redan i morse överraskar den mig när jag kom upp genom att inte vara som en vägg att jobba sig genom. När jag får upp altandörren blir jag stående på trappan i djupa andetag så länge att KattGrabbarna behöver ta till den stora rösten för att få sin frukost. Luft! Sval och underbar! Kaffet smakar bättre än någonsin där ute.
Nog blir det varmare, men inte värre än en vanlig sommardag. Kvällen kommer med en svalka som placerar sig nedan tjugonivån! Så jag häpnar och öppnar för korsdrag så snart solen duckat bakom hustaken. Det går att röra sig utan att svettas och luften känns generös!
Nu hopar sig också molnen och plötsligt trippar små droppar över taket.
Vågar vi tro att det är över nu? Denna bölja av hetta som antastat oss så länge. Eller är det bara en hånfull paus? Jag hoppas det är över. Vill inte ha mer nu.

Bildligt talat

Borstade katterna häromdan. Båda lossar massor av hår i värmen och det mesta sätter sig oprydligt på våra kläder och möbler. (tejproller är en kär vän) Fick ur en hel del ur pälsarna vid borstningen men det där skulle behöva upprepas dagligen eller typ en gång i timmen.

Grävde upp två rosor som var mer än lovligt klent byggda i våras. Lät dem bo i kruka nån vecka för att se om de kunde rota om sig. Det kunde de! Planterade om dem på varsin ny plats men hade ingen aning om vem som var vem. Men nu vet jag, för båda växer och frodas på sin nya boplats så tillvida att de också blommar redan! Trots dessa förflyttningar. Imponerande. Överst NewDawn och under Awakening. Samma färg, samma bladverk, klätterosor båda, men ändå så olika när de slår ut och visar upp sin prakt!

Jo, regn fick vi tillslut. I dagarna två, så både växtlighet och vattentunnor fick nog. Mer vatten än jag kunde ta vara på tyvärr. Men regnet gjorde inget för temperaturen. Inte det minsta. Lika jäkla varmt och kvavt ändå. Hög luftfuktighet och allt var klibbigt och kletigt. Nu är regnet redan glömt och det är sol och värme igen och den där luftfuktigheten fick vi behålla. Känns som att kläderna angjorts vid kroppen med någon slags klister.

Luktärterna kämpar på och jag bär därför in små doftande buketter dagligen. Men den vill ha massa vatten och en del näring! Och det får den så gärna, jag vill ju ändå ha mer blommor.


Garaget fick sin städning som brukligt är under semestern. Där var något svalare därinne än ute och till en början verkade alltså det tilltaget som en bra idé. Men snart var det redigt varmt och svettigt i alla fall. Men bra blev det! Och fort jobbade vi trots värmen. Nu är det (nästan) var sak på sin plats, för en stund i alla fall.

Jag hade en tid bokad för blodgivning på semestern också. Går glad i hågen på de där bokningarna, eftersom jag i regel mår suveränt när jag går därifrån. Så även denna gång! Och det beror inte på go-frukosten jag bjöds på eller Rörstrand-muggen jag erhåller i premie. Kroppen känns så nöjd efteråt. Liksom lätt och svävande bubblig. Så även sinnet, över att göra något bra. Speciellt när det anländer ett sms nån dag senare att det jag gav kommit till nytta för någon som var i behov av nytt blod. Då känns det givetvis ännu bättre! Bra att hålla i minnet när magen knorrar över intaget av järntabletter. Men den får knorra! Jag vill ju givetvis ha något bra att ge bort och boostar därmed på med ordinerat järn inför nästa gång så småningom.

I år har jag gått all in för solceller i trädgården. Har haft en del varje sommar sen de blev populära visserligen, men nu har jag dem både här och där och lite till. Brukar såna där vanliga somrar också tända vanliga ljus i lyktorna. En trivsam procedur framåt kvällskvisten (åtminstone när kvällarna börjat bli mörka igen) att tassa runt och tända ljus i lyktor här och där att möta skymningen med. Fint och trivsamt, men med tanke på eldningsförbuden i år har jag naturligtvis låtit bli riktiga ljus utomhus och är extra glad över solcellerna som tänds en efter en när det mörknar. De sköter sig själva dessutom och jag slipper gå omkring och blåsa ut nåt innan jag går in för natten.

Den där bilen vi gärna tuffar runt i bidrar inte med nån vidare svalka trots att taket är nerfällt och det blåser rejält i farten. Solen gassar hett ovanifrån och motorn pustar ut extra mycket värme mot fötterna. Den svalka som vindbruset kunde bidra med minimeras kraftigt och därmed minimeras också bilturerna. I alla fall dagtid. Däremot har det varit himmelskt att åka iväg i sen kväll när solen gett upp och en aning svalka anlänt.


Morgonkaffet är det bästa kaffet sägs det och jag håller absolut med. Den av oss som kliver upp först sätter också på kaffet snudd på omedelbart. Sen dricks kaffet där det behagar vara svalast, där det fläktar mest och dit solen inte når. Altanen kan vara just den platsen vissa mornar. Ofta får vi sällskap av keliga KattKillar också, som tillbringar alla nätter ute och blir väldans glada när Folket vaknar. Mest för att det också serveras frukost då.
Så där sitter vi med kaffemuggarna, kollar igenom de där sociala medierna i varsin mobil och funderar över hur dagen bäst kan spenderas. Det är bra trevligt med semester!

Ohyra och eländes kryp

En ljum kväll efter riktigt varm dag. Solcellsbelysningarna lyser fint lite här och där och jag tar en liten sängfösare och vill avnjuta en sen sommarkväll. Hinner få ner mig själv i en stol och andas ut, så där som man gör när allt är bättre och bäst. För en sekund eller två.
Sen är dom genast där. Myggjävlarna. De tycks inte hindras av den rådande torkan utan finns ändå. Och struntar totalt i att jag tänkte njuta av kvällen och för ett ögonblick hade glömt det där med mygg. Som surrar runt och försöker sticka mig överallt tills inget med kvällen är njutbart längre utan bara växande irritation.
Det finns nån slags attackmygga också. Som flyger rakt på utan förvarnande irrande, surrande. Den tar sikte från nån undanskymd plats, sporrar vingarna, höjer sin lans och skakar ner visiret. Och så i galopp direkt ner och sticker till på första bästa ställe!
Flugor är ett annat djävulskap. Högljutt surrande eller envist springande på ens bara ben eller arm. Landar omedelbart igen efter att ha blivit ilsket bortviftad som förnöjd över att orsaka förtret. Häromkvällen hade vi ställt ut skålarna med mat på altanbordet, slagit oss ner och sträckt oss efter besticken för att lägga upp. När ett dånande surr anlände i gemensam tropp och nån slags svärm av stora flugor anlände för att ta för sig av maten. Som det där Hökarängengänget som till speciell signatur tränger sig före alla andra i skidbacken så Stig-Helmer blir omkullblåst. De där flugorna var precis lika stökiga och lika överallt.
Eller getingarna. Som får för sig att man är blomma mitt i allt och hotfullt närmar sig från håll man inte hinner se. Mitt i intressanta samtal kan folk skrikande styra iväg med viftande armar och cirkulera runt i vilt sökande efter getingens reträtt. Det är egentligen mer risk att drabbas av ett stick av det beteendet än att sitta still, eftersom getingen går till stickande attack bara om den känner sig hotad.
På en del blommor finns diverse ohyra. Gröna löss på rosorna och något osynligt litet jäkla kryp har tagit sig för med att suga musten ur bladen på en av mina fina klätterväxter. Jag har letat och letat men hittar inte själva krypet men dess framfart är uppenbar. Bladen blir fläckiga och skrumpnar tillslut ihop till något urvattnat blekt som ramlar av. Och en omplanterad växt i en av rabatterna är det nån som äter upp i stora tuggor. Lämnar bara den där mittennerven av bladen som en samling pinnar på stam.
Jag blir så trött! Ge fasen i både mig och mina blommor!

Så blev det söndag

Det regnade faktiskt hela förmiddagen i går. Sen blev det varmt, fuktigt och varmt igen. Och idag var allt som vanligt. Så ska även den kommande veckan se ut, sol i mängder och upp till trettiograders värme.
Nåja, för tillfället är jag rik på regnvatten. Även om det kan gå över ganska fort när torkan tagit över växtligheten igen. Men just idag pausar jag med allt vattnande och känner mig rik på vatten.
Startade dan med att städa altanen som fått in en ansenlig mängd natur. Löv och barr och annat skräp hade blåsts in. Dessutom hade NattKatterna lämnat något riktigt äckligt på bordet av alla ställen. Det händer ofta att det släpas hem äckligheter som det tuggas på under detta altanbord. Tydligen ska maten ätas hemma. Det som lagts på bordet i morse hade nog varit nertuggat, men kommit upp igen. Huu. Alltså behövde duken tvättas och en ren läggas på
istället och bänkarna sopas och mattorna skakas och dammsugas. Av bara farten städade jag lite inne också när jag ändå var i farten med dammsugaren. Passade på medan temperaturen gick att använda till någon slags aktivitet. När det blev för varmt igen, drog vi i vanlig ordning för överallt och stängde till för att behålla nån slags trivsel inomhus.
Så åkte vi rodden till en gammal fyr vid kusten. Satt en stund och tittade på en del båtar och lät havsvindarna svalka av oss. Efter det tog vi en helt annan väg därifrån och hamnade på tvättbrädelik grusväg i solgassad skog. Det blev skakigt och varmt till tusen. Så var det med den havssvalkan. Puh, sa vi båda när det äntligen blev asfalt under hjulen och en lite högre hastighet som kunde fläkta av oss det varmaste.
Åt en glass i skuggan när vi kom hem, sen somnade jag i hammocken i sällskap av katten. Min semestervana trogen. Just nu har jag gett upp all slags utevistelse för nu går det inte längre och sökt mig ner i källaren. Tänker stanna här tills kvällstemperaturen tagit över därute. Då går jag väl och sätter mig på altanen och kvällsnjuter tänker jag.
(Antar att Maken fick nåt slags solsting där i rodden i skogen … för han kom just ner i källaren med en tom kasse i handen för att påbörja städning av sina arbetsbord. Helt frivilligt! Nåja, han svalkas väl av om ett tag och kommer på vad han gör … )

Äntligen! Brister vi ut i kör. Det regnar!

I alla fall en del av oss är lyckliga över så väl vatten som svalkan den har med sig. Mest av allt hoppas jag skogarna hinner få så mycket vatten som möjligt. Hörde i går att det brinner på nästan femtio olika ställen runtom i landet. Hemskt. Det finns tyvärr också risk för åska, men kanske regnet kan få blöta ner allt ordentligt först så vi slipper ytterligare bränder.
Jag såg allt molnen i går kväll, men såna har kommit och passerat utan ärende under denna värmebölja och därför vågade jag inte hoppas. Men det regnade från en jämngrå himmel när jag slog upp altandörren och en relativt sval luft omgav mig. Att det också hade regnat en bra stund vittnade alla mina utekuddar om, för alla var snudd på genomblöta. Och vem bryr sig om det! Jag samlade in dem under tak och struntade i att det regnade på mig. Sen satt vi på altanen med morgonkaffet och njöt av såväl den svalkande luften som regnljuden mot plasttaket.
Mitt största fokus en regnig morgon är tunnan som samlar detta dyrbara regnvatten i ett av hörnen på garaget. Jag har en tunna till bredvid, men den har inget att samla från. Istället står jag där i regnet och öser över med en hink så fort det börjar närma sig fullt i den första tunnan. Jag behöver snart gå och ösa en gång till så att jag har reservtunnan fylld igen.
Sen gick jag som Pippi runt i regnet med vattenkannan och vattnade rabatterna som var dammtorra i går kväll. Det är faktiskt som bäst att vattna när det regnat en stund, då är marken lite genomfuktad och kan suga upp vattnet ordentligt, få ner det till alla rötter. Flera kannor med regnvatten hävde jag ut, på ett riktigt slösaktigt sätt. För just nu ser regnet inte ut att ha någon brådska vidare. Jag önskar att jag hade fler tomma tunnor att ösa över i. Men får nöja mig det det som står till buds och inte tänka på allt vatten som går till spillo när tunnorna är fullast.
Efter alla dessa oerhört varma dagar när huset börjar kännas obeboeligt varmt är en promenad med vattenkanna mitt i ett sommarregn en känsla av uppvaknande. Kalla droppar på huden, håret blir blött och fötterna i flip-flopsen likaså. Det gör inget, det är bra helt underbart. Det nästan syns hur växterna sträcker på sig för att få det mesta av vattnet.
Katterna njuter, skönt sovande i varsin stol under tak. Inne har vi öppnat korsdrag och hjälper till med fläkten för att få ner temperaturen till något det går att leva i. Vatten är liv!

Dagens känsla

Typ så här känns det nu. Musse gillar inte värmen mer än vad jag gör men han envisas ändå med att vara ute i den. Jag har försökt få honom att pausa en stund nere i källaren. Men han bara jamar omkring en stund och ska strax upp och ut igen Jag har lagt kylklampar under en filt och där ligger han och njuter … tills jag går. Då ska han kliva iväg och ut igen.
Han hittar väl sina hyfsat svala ställen ute antar jag. Ser honom komma från grannens täta buskage, hittar honom långt inne i rabatten eller i nåt långt gräs. Jag har givetvis sett till att det finns vattenskålar här och där i trädgården.
Idag åkte jag på diverse djurbutiker för att köpa kylmatta till dem. Den innehåller nån slags gelékulor som kyler ett par timmar när katten ligger på mattan. Såna behöver vi såklart! Mattorna var naturligtvis slut! Vem trodde nåt annat? En stor beställning var på väg att packas upp men allt var förbeställt, så jag blev utan. Nåja, Internet har allt man behöver. Det är beställt och på onsdag, senast, får vi prova.
Nu börjar det äntligen svalna av lite ute, därav Musses avslappnade läge. Svalka magen är exakt vad man känner för nu …