Sommarmorgon

Sitter ute på altanen med mitt morgonkaffe och klockan är inte ens åtta än. Vaknade med något tungt i huvudet. Samma tunga som harklar sig bland molnen och samlar kraft för att ta i och dundra lös.
Väderappen är glad i regn idag. Mest hela dan påstår den. Och har dessutom dekorerat molnen med små blixtar som om de skulle pigga upp. Nog för att åska kan vara riktigt trivsamt en stund. När det är möjligt att kura in sig någonstans och bara betrakta föreställningen.
Just nu är det solen som vill ha makten, men den kommer att förlora idag. Det känns i hela luften hur regnet från gårdagskvällen ännu är kapabelt till mer blöta.
Det är svalt och skönt ute, på gränsen till att jag fryser. Men det är så trivsamt bland alla blommor jag samlat omkring mig att jag hellre sitter härute ändå. Låter att tungt i huvudet blåsa bort. Dövas av sommardofterna. Och blomsterprakten.
… Vänta … jag ska visa!

Altanen är antagligen lika gammal som huset. Inte byggd av oss alltså. Då var den brun, jag har målat den vit. Eller ljusgrå är det faktiskt men det ser mest vitt ut ändå.
Bänkarna är lådor för förvaring, runtom, och det är bara att fälla upp locken och stoppa ner krukor och annat. Om man orkar plocka undan ovanpå locket först alltså. För där är det fullt med blommor. Och ja, jag gillar att blanda med diverse saker och gärna rostiga grejer också. Det finns ingen kombo som är så fin som nåt rostigt och blommor. 😀
Rosen som tagit sig an hörnet är en vildros. En gång i tidernas begynnelse som nybliven trädgårdsägare fann jag mig ha en rosrabatt utanför altanen. Jag minns det som en stor röd ros på hörnet. Som jag inte ville ha! Och lät ett rotskott ta över. Utan att fatta att det var en ympad ros och att rotskott borde hållas efter. Nu är det bara rotskottet kvar och en har växt sig rejäl och klär in hela hörnet och ända in under taket. Men, jag har allt hjälpt den lite också. Den är så fin! Svepande rörelser i vinden och nu är den full av knoppar som tänker blomma med små enkla, skira och ljusrosa rosor. Jag ser fram emot den dan när hela hörnet är fullt av dem. Det blir fint! Till hösten fylls den med små nypon.
Annars är det mest bara rosa och ljusa blommor på den sidan. Hela sidan är såklart också ljusare eftersom den vätter mot utsidan.
Andra sidan däremot. (Taket bytte vi för nåt år sedan och någon … läs: Maken som inte är höjdrädd, borde kanske ta sig upp och spola av den lite skräp nån dag.)

Där är det mer dramatik. Ett mycket mörkare hörn eftersom huset tar vid. Då har jag också valt mörkare blad och en mörkare färgskala även på blommorna och krukorna till och med.
Även där har jag (med hjälp av Maken) fått upp en spaljé. På utsidan av en växer en från förra sommaren nyplanterad Flamentaz ros. Den är inte så stor än. Tar sig precis upp över kanten och in i spaljén. Men den har knopp och den kommer att ståta med mörkrosa, snudd på röda rosor när den behagar slå ut. Och ännu är den lite klen, växten som klättrar i snören på insidan. Men innan hösten är här kommer den att ha klätt i en större del av väggen där. Klockrankan häver sig upp själv med slingriga fingrar på tentaklerna. Den växer fort och ymnigt och vill bara uppåt. Har jag tur blommar den med någon enstaka men fantastisk klocka fram på sensommaren. Men det är aningen för högt upp i landet detta, för att ge någon redig blomning. Men jag älskar den ändå, för dessa växtkraft och blandverk.

Så här sitter jag, som Tjuren Ferdinand, och luktar på mina blommor.

Pyssel

Helgen försvann i rask takt, fast vi inte gjorde nåt särskilt alls. Lite kallare sommarväder och en del regn har det varit. Men idag var det varmt igen. Bra att det bjuds på lite pauser.
På lördagen var jag ute i trädgården och pysslade. Fixade med några nya blommor som såklart följde med hem från fredagens blomsterhandelbesök. Snart är det som i en blomsterhandel här också. Så pass att mina krukor är slut. Ytterkrukorna alltså. Man vill ju att blommorna ska stå lite fint också. Inte bara i en ful plastkruka.
Jag hade sett en idé om att klä en glasvas med pinnar innan man fyllde den med bukett. Måste absolut funka på plastkruka också tänkte jag. Eftersom jag en som spar och har, fanns en bunt med pinnar som jag sparade från plymspirean när jag klippte ner den i höstas. De blev perfekt att klä en kruka med. Jag planterade blomman i sin fula plastkruka först. En svajig och skir Chokladskära hade jag köpt. Sedan bröt jag pinnarna i bitar, utan att måtta längderna. Jag trädde ett gummiband runt krukan för att ha nåt som höll pinnarna på plats medan jag jobbade mig runt krukan med pinne efter pinne. Tillslut var krukan osynlig och jag stärkte upp hela konstruktionen med ståltråd. Sist av allt knöt jag hampasnöre runtom för att dölja ståltråden. Det blev riktigt bra och passade just den här växten bra eftersom den får långa svajiga stjälkar som nu får lite stöd runtom.

Det brukar vara så här med mig när semestern är i gång. Den får också fart på kreativiteten.
Idag har jag suttit med pärlor och tillbehör på altanen och picklat med örhängen. Har en massa idéer jag vill testa och det var riktigt kul. Länge sen jag gav mig tid till att hålla på med pärlor i godan ro. Får väl se vad det leder till.

Sommarvärmen är inte för mig

Gårdagen var varm och solrik, jag kollade inte termometern annat än när jag var iväg i bilen. Den sa tjugoåtta. Men somliga pratade om trettio grader och över. Vad vet jag. Det var varmt. Det var svettigt. Det var klibbigt.
Det enda läge som funkade var inomhus framför fläkten. Dörren stängd för att inte släppa in värmen. Markisen utfälld och rullgardinerna nere.
Katterna envisas ändå med att vara ute. Fast båda ser ut att må dåligt av värmen och skulle ha det bättre inne. Men inte då, ut ska dom. Men de letar skugga och hittar skrymslen under buskar som är svalare än andra ställen. Kommer in på korta visiter och slänger sig raklånga över golvet en stund.
En sommar när det var asvarmt hela tiden köpte jag varsin kylmatta åt dem. Fick tvinga ner dem för det var minsann inget de gick på frivilligt. De kunde ligga på mattan nån kort stund och såg helt förvånade ut av den svalkande känslan. Men det var ändå inget de verkade vilja använda. Jag tog fram mattorna i år också men nu har kyleffekten i dem upphört. Tror inte det är nån vits att köpa nya heller. Men jag skulle själv behöva någon slags kyleffekt om det ska bli en varm sommar.
Jag fick en idé igår medan jag satt ute en stund i kvällningen och låtsades att det var svalare. Bastun!
Jo, vi har en bastu av äkta Finsk sort. Mannen som byggde detta hus och ägde det tills han sålde det till oss byggde såklart en bastu. Den har ingång enbart från altanen. Så finnar vi är i grunden är ingen av oss några bastuälskare. Nog har det bastats i denna bastu allt under vår tid också. Men vedeldad som den är tar det tid att få upp nån värme. Den har stått allt mer oanvänd under åren. För att tillslut bli vad finnarna ibland skämtsamt kallar svensk bastu. Den är alltså ett förråd. Där stuvar jag undan sommaren varje höst. In med kuddar och utedynor och annat jox. Och en del blommor vinterförvaras i bastuns omklädningsdel.
Men där är sagolikt svalt. Jag öppnade dörren in till svalkan i går och ställde mig barfota på det kalla golvet och bara andades en stund.
Jag tänker städa ordentligt därinne idag. Ordna så man kan gå in och lägga sig och vila en stund i svalkan. På bastubänken alltså. Där det är tänkt att man ska sitta eller ligga och svettas i bastuvärmen. Där tänker jag utnyttja svalkan istället.
Dessutom är det superskönt att duscha därute i det svala duschrummet. Japp. Det ska städas och fixas.
Dessutom är det betydligt svalare ute idag. Så himla skönt.

Jag kan utropa semester

Fast egentligen är det en helt vanlig ledig dag och semestern börjar på måndag.
Men det kändes ändå som semester när jag gick hem efter sista dygnspasset i går morse. Många långa lediga dagar blir det nu. Känns välbehövligt. Sinnet och kroppen behöver pausa.
Jag inledde så långt ifrån paus det går att komma.
Det blev en varm och solig dag redan från morgonen och jag skulle ställa till med tjejträff. Den första riktiga sen i september. Bara en sån sak.
Alltså skulle jag städa lite inne, lite ute också för att få fint på uteplatserna som snabbt blir naturskräpiga. Gräset behövde också klippas. Och så skulle jag bära fram bord och stolar så att vi kunde sitta ute på gräsmattan och ändå med lite avstånd.
Dessutom skulle mat lagas och kaka bakas. Jo jag hastade på och stod i så gott som hela dagen. Tills jag flöt bort nästan och föste in mig själv i duschen.
Jag hade valt att bjuda på tacos, med egenbakade tortillabröd, egna salsor och röror att ha i förutom grönsakerna. Pyssligt och många moment med det blev otroligt gott allting.
Och så en rabarbervaniljkaka med glass till efterrätt. Den alltså.
Men framförallt. Vi fick äntligen ses igen. Alla kunde komma och alla var vi lika förundrade över att det gick att ses utan att sitta vid varsin skärm.
Mycket fanns det att prata om, allt som trots allt hunnit hända sedan sist i allas liv. Detta märkliga år när allt stoppades och stannade av.
Jag vet att världen tror att vi inte brytt oss nämnvärt i detta land men det är ju inte sant. Vi har och har haft många restriktioner och varit begränsade på många sätt.
Det kommer att ta lång tid att processa detta och vi kommer att prata om det i åratal och se det omnämnas i historieböckerna. Och då kommer vi att peka på texten och berätta. För vi var med. Vi har levt detta. Och må det vara på väg bort nu.

Vi kunde sitta ute hela kvällen, fast vi övergav gräsmattan efter maten och satt på altanen i stället. Med en del myggmedel och myggbekämpning igång. För myggen denna sommar alltså … galna är dom.
Idag har jag hunnit med att ägna tid åt en del sånt som jag vill ägna tid åt på min lediga tid. Druckit morgonkaffe ute. Strosat runt och tittat på blommor och trädgårdsarbetat lite grann. (flyttade två växter och band upp en tredje)
Nu ska jag äta lite lunch innan jag hämtar upp Dottern för en tur till en trädgårdsbutik. Kommer säkerligen inte ut tomhänt från det stället.

Semestern slut, hur är det möjligt?

Ja men allting har ett slut. Det som kändes som oändlighet kom till sin ände i alla fall nu och ett första nattpass är redan avklarat. Att vara tillbaka är som att aldrig ha varit därifrån … jag måste nog tänka lite till på semestern som ligger kvar och skvalpar i sinnet.

Semestervila: Jag har vilat. I altansängen, i hammocken, på soffan men framförallt har jag fått sova i min egen säng nästan varje natt. (Utom den sista delen av semestern när jag och Dottern åkte till mamma) Att som bortasovande nattarbetare (ja, jag sover i regel i en säng på jobbet på jobbnatten och har sk jour men ändå … ) få sova hemma flera veckor i sträck är en vila bara det. Dessutom att denna min egna säng står i källarens svalka är en riktig bonus. Vilsamt alltså.

Semestersysslor: Maken byggde lego. Inne eller ute på altanen beroende på temperaturen. Jag hade min stickning, min dator, mina blommor och mitt manus. Någon enstaka tur iväg från hemmet för att handla mat eller något annat. En sväng ut med taklös HotRod i stunden och tron att det skulle svalka. Det gjorde det inte. Solen får fri tillgång och motorn stånkar ur sig redigt med värme in mot sätena. Men det är allt trivsamt ändå.

Semesterbröllop: Som var så fint att det angränsar tårkanalerna ännu och bilderna finns fortfarande högt upp i bildflödet. Nu väntar vi på att få se Dotterns alla redigerade bilder så småningom och återuppleva allt.

Semesterträdgård: Jag hann med en hel del trädgårdsarbete. Med sekatören och spaden och inhandlade nya växter och vattnade och fixade. Eller bara strosade omkring och plockade nån blomma eller satt i någon skuggig stol. Vilsamt ledig, vilsamt njutande. Bara vara liksom. Mitt bästa läge.

Semestershopping: Inte mycket alltså. Har undvikit att hänga i affärer och bara handlat mat och kanske nåt annat nödvändigt och har vi hängt i nån affär har vi sett till att hålla avstånd. Det har inte varit svårt eftersom det varit väldigt lite folk ute i affärerna ändå. I alla fall samtidigt som mig.

Semestertripp: En dag åkte vi till en grannstad med Dottern i bilen. Vi besökte en fin liten butik som säljer retrosaker av bra kvalité där vi fick med oss lite smått och gott ut. Sedan besökte vi ett loppis där jag gjorde årets fynd! En stor kanna i glas av känd designer och märke och ska en ny sådan inhandlas kostar den nästan ett par tusen. Köps den på loppis eller auktion kostar den nästan en tusenlapp. Jag fick min för trettio kronor! Helt felfri! Vi mötte en bekant glassamlare på nästa ställe och berättade om mitt fynd och han tog sig för pannan och trodde vi skojade. Inte. Det var alldeles sant. Efter detta hittade vi ett ställe som tillhandahöll mat och efter maten åkte vi hem igen. Nöjda med en liten dagstur.

Semestermat: Det var för varmt. Eller jag orkade bara inte. Eller vi ville bara ha nåt annat. Alltså blev det en del färdiglagat hämtat och en del färdiglagat äta på plats. Eller något superenkelt hemma. Och en del grillat ihop med andra. Vi överlevde. 🙂

Semestergöra: Jo, jag hade tänkt få ett och annat gjort och hade en halvhjärtad lista som jag varken tittade på eller följde. Äh liksom. Jag kan göra allt det där under hösten lika gärna. I alla fall inte nu. Ja, det blev ogjort.

Semesterkrångel: Maken blev tvungen att ändra sin semester i år. Fick tre veckor sammanhängande med mig, sedan två veckor hårt jobb och nu har han två veckors ledighet igen men nu jobbar jag. (Fast inte varje dag.) Det var allt rejält motigt för honom att gå till jobbet den där första veckan som förutom vanlig arbetstid var fylld av övertid. Men nu är det gjort.

Semesterego: Därav satt jag mest för mig själv en hel vecka. Från morgon till sena kvällen eftersom han jobbade över. Några dagar är det ändå rätt skönt att strosa runt i egen takt och göra vad man behagar men det blir tråkigt i längden. Jag tillbringade lite tid med Dottern när hon var ledig men annars var det jag och Katterna. Men det blev några heldagar vid datorn och tack vare det ett manus redo för utskrift. Bara en sån sak.

Semesterumgänge: I dessa tider … (undrar hur många gånger vi använt och kommer att använda den frasen i år?) … nåja, en del umgänge blev det allt. Vi bjöd in oss själva till ett par vänner som bor i närheten. Satt ute i deras trädgård hela kvällen. Vi hann också umgås en del med Dottern och hennes lilla familj. och så kom min Bror med Fru och Dotter och vi hade inte setts sen i julas och hade mycket att prata om i några dagar. Jag träffade också en god vän en dag i hennes trädgård med god mat och lite bubbel. Och sen till sist åkte Dottern och jag neröver och träffade Brorsan med familj igen och Mamma som vi inte heller träffat sen julen. Och fick hänga lite med Brorsonens familj och äntligen kunde gratulera lilla ett-åringen med paket och fick trivas med honom live istället för att se bilder via nätet. Mycket trevligt och bra för sinnet alltihop.

Semesterväder: Svårt att summera något utan väderomnämnanden. Jag njuter i regel av varje ledig stund oavsett vädret. Men en sväng regnade det kanske en del för mycket. Fast vad gör väl det! Blommorna vattnas utan min omsorg, vattentunnorna fylls på, man kan trivas inomhus med en bra film och sin stickning. Eller på altanen om det är lagom varmt trots regn. De här två sista veckorna har däremot varit både soliga och varma. Väldigt varma. Typ för varma. Men jag tänker inte klaga på nåtdera. Vädret har gett mig de flesta varianter och det känns helt okej.

Tja, säkert har det hänt en hel del till men nu får det vara. Semestern var fantastiskt bra och jag skulle gärna ha semester jämt. Nu går inte det. Nu får jag bara jobba på och njuta av de lediga dagar som uppstår i mitt schema. Inte så tokigt det heller.

Måndag

Min sista semestervecka inleds och det känns skönt att det ännu är en hel vecka kvar. Och samtidigt lite ledsamt att det är bara en vecka kvar. 🙂 Jag tänker ta dagarna tillvara och vet att jobbstarten kan bli intensiv eftersom det seglat upp en del förändringar där. Men, de får vara just nu. Jag har paus.
I vanlig ordning slog jag upp altandörren när jag klev upp. Soligt men augustikyligt. Den där jobbiga värmen fladdrade bara runt i två dagar innan den försvann. Nu är temperaturen på acceptabel nivå igen. Så där som jag trivs bäst.
Däremot verkar det bli svårt att hitta något lugn i trädgården idag. Hos grannen ett hus bort står en rejäl grävmaskin och jobbar. På gatan utanför står ett par lastbilar och turas om att få flaket fyllt av grävaren. Antagligen har grannhuset problem med grunden eller nåt och det ska grävas runt huset hela dan för dräneringsjobb. I så fall tror jag min dag blir bäst om jag hittar på nåt annat än lugn och roläge hemma.
Jag behöver faktiskt åka iväg och inhandla en ett-årspresent.
Jag behöver också skaffa en låda av ett bra slag och ett fint omslagspapper till en helt annan typ av present.
Jag behöver också se över kläderna och kanske tvätta lite.
Allt detta eftersom jag och Dottern på onsdag (fortsatt friska och krya, förutsatt att det består) åker neröver för att umgås på ett klokt sätt med familjen där.
För att äntligen få fira den där oerhört gulliga och hjärtevärmande glada lilla ett-åringen. Han är oss lite nära ändå tack vare eget instagramkonto bara för de allra närmaste. Där kan vi följa hans upptåg via föräldrarnas väl valda bilder. Då känns avståndet lite kortare. Trots att vi inte setts sen i julas. Han kommer givetvis att se oss som främlingar i alla fall. Men det går över. Presenter ska han ha och GammelFaster har stickat också.
Men sen ska också de unga föräldrarna gifta sig på lördag. Det blir endast en vigsel, för ett utvalt antal. Allt enligt reglerna eftersom all slags fest och firande har ställts in av ett virus. Maken jobbar och kan inte följa med och för att hålla ner antalet gäster är inga sambos/familjer till brudparets kusiner bjudna och Dottern är just en av kusinerna.
Därav åker bara Dottern och jag.
Men huvudsaken att vi gifter oss tyckte brudparet och tänkte om delar av sin planering. Vigsel blir det i kyrkan på eftermiddagen och sedan förhoppningsvis regnfria gratulationer utanför kyrkan, innan brudparet åker på eget håll. Vi andra firar utan brudparet på varsina håll. Jag gissar på grillat hos brorsan senare på kvällen.
Brudparet har sagt nej till bröllopspresenter. Ha. Faster gör som Faster vill och har givetvis fixat en present ändå. Det är den jag behövar skaffa lämplig låda och vackert omslag till idag.
Dottern ska givetvis också vara bröllopsfotograf och vi ser fram emot mängder med fina bilder att rörda snyfta över tillsammans när brudparet åkt.
Men, det är i slutet av veckan det. Nu är den ännu i början och jag avnjuter detmed kaffe och soffhäng en stud till.

Värme

Allt det där varma som juni behöll för sig själv och inte lät juli ta nån del av, det har sluppit ut nu. De två senaste dagarna har det varit på gränsen till vad jag mäktar med.
Mornarna är fantastiska innan värmen stångar sig in och brötar på, men i morse glömde jag bort att gå ut.
Texten flyter rejält och där blev jag sittande med en kopp kaffe som kallnade och en morgon som försvann. När jag tittade ut nästa gång var det redan rejält varmt. Jag envisades en stund med att dra dator och papper ut under parasollet och klarade en knapp timme innan det var olidligt. In med allt igen.
Sen hade jag en lunchdate. Lovat att plocka upp två hårt arbetande stoppjobbare och köra dem bort från fabriken en stund, för lunch som inte låg i matlåda. Hamburgare vill dom ha. Själv åt jag en god räksallad och sen var det nödvändigt för stoppjobbarna att återgå så jag släppte av dem utanför samma fabrik och åkte hem. Hade tänkt återgå till texen men värmen tillät inget hjärnjobb.
Det blev en stund på soffan. Inne är det relativt svalt med fläkt och nerdraget för att hålla solen ute. Det känns i alla fall svalt i ungefär tjugo sekunder. Sen är det lika baddande igen.
Jag gjorde ett drastiskt beslut. Samlade ihop allt skrivgrejs ännu en gång och gick ner i källaren. Puh, denna källare! Så underbart sval och skön. Jag satt i sängen med min text ett tag. Tills det nästan var för kallt istället.
När Maken kom hem så småningom satte vi oss raskt i rodden och blåste iväg i en hyfsat svalkande tur. Det var skönt då. Gick över så fort vi klev ur.
Nu sitter vi på altanen och iväntar någon slags kvällssvalka och jag tog en whisky och det var antagligen korkat eftersom den också värmer på sitt sätt. Egentligen måste jag bege mig runt och vattna allt blommande och törstande som haft det lika jobbigt som jag med värmen idag. Men snart. Jag gör det snart.

Augustimorgon

… i paviljongen. Visste redan när jag vaknade att det skulle hittas en sommarmorgon därute. Det har pratats om en varm dag. Jag lämnade sängen redan strax efter sju, drog på mig en klänning och gick upp till övervåningen. Slog upp altandörren på vid gavel och jo, där fanns en sommarmorgon! Och två hungriga katter. Som är lite som Hobbitar. Vill ha second breakfast … och jag vet! Att de fått den första av Maken innan han åkte till jobbet en knapp timme tidigare. Men nu står dom här igen med klotrunda ögon som påstår motsatsen. Äh, dom får lite till i alla fall. Båda slukar allt och traskar ut, nöjda som två tonåringar som lurat av båda föräldrarna veckopeng.
Jag sätter på kaffevatten och laddar presskannan med det starkare kaffealternativet. Mörkrostat och smakrikt ska det vara.
Går ut och drar ned en slang längs torra rabatter. Det är helt tyst, helt vindstilla. Söta sommardofter och en skön temperatur som inte kräver annat den ärmlösa klänning jag redan har. Alla blomster får sitt för att klara en varm dag. Sedan tar jag med mig kaffet till min blomstrande paviljong.
Njuter av ledighet, kaffe och all ymnig blomning och en kelig katt.

 

Jag borde bo i skogen

Det är tätt mellan husen här i området. I den närmaste omkretsen har äldre och väldigt lugna och tysta boende flytat ut och in kommer givetvis en ny barnfamilj.
När Dottern var liten bodde vi omgiven av äldre utan hemmavarande barn. Möjligen nån tonåring nånstans. Vi har bott här längst för tillfället och nu är vi de där äldre. Omgiven av barnfamiljer med studsmattor, plaskpooler, och annat som skapar oväsen och ljud. Sånt som jag inte alls trivs i medan jag är ute och pysslar med blommorna eller tänkte mig en stund i en stol med en bok eller nåt.
De där äldre som bodde omkring oss innan hade en helt annan typ av hänsyn till alla grannar. Man skulle aldrig ha hört dem, hur nära de än var och inte ens när de hade barnbarn på besök.
Även de vuxna i dessa nya barnfamiljen är högljudda. Pratar med röster som hörs mest hela tiden. Jag blir ofrivilligt inblandad i deras konversation som jag inte är det minsta intresserad av. Nog kunde man väl prata lite mer dämpat ändå?
Speciellt tydligt hör man från tomterna bakom oss. Där det var enbart skog när vi flyttade in. Och då tänker jag inte ens gå in i allt hamrande, spikande och sågande det hålls på med där. Till sena kvällarna. Ingen som helst tanke på nån annan.
En familj i sammanhanget runtomkring oss har mycket stora bokstäver i sitt umgänge. Ungarna skriker, föräldrarna skriker. Ungarna blir osams och nån gråter hela tiden. Det kommer ofta gäster och då pratas det och gapskrattas det ännu högre. Överhuvudtaget är det i regel skriknivå i nutidens barns lekröster mest hela tiden. Och ingen förälder tycks dämpa dem med nåt hyschande ljud för att kanske inte störa hela grannskapet. Nej då. Skrik på bara.
På gräsmattan intill oss har kidsen fått en elbil. Den viner omkring med de två grabbarna fram och tillbaka men de två skriker åtminstone inte under tiden. Det värsta med bilen är inte vinandet av elmotorn utan den inbyggda musiktrudelutten som på alltför hög volym sätter sig på hjärnan och tränger ut allt annat. Lallalalalaaa, komsi komsi komsaa går jag runt och lallar för mig själv efter en stund. Tur att batteriet på bilen ska laddas mellan varven. Annars kanske jag skulle smyga dit och knipsa nån tråd …
Och jag försöker minnas om det var så när Dottern var liten också. Hon hade visserligen inget syskon att kivas med men det var en hel del kompisar på besök. Men allt det där skrikandet i leken minns jag inte. Kanske har jag förträngt och blivit gammal och grinig? Jag hoppas i alla fall att det blir slut på alla semestrar snart, så ungarna skjutsas tillbaka till förskolorna. Då blir det åtminstone tyst på dagarna.

Ge mig en ny sekatör och jag …

… klipper ner allt jag ser. Nja, jag överdriver. Lite.
Jag fick en ny fin sekatör av märke finsk i morsdagspresent. Jovisst hade jag sekatörer. Till och med fem i varierande storlek. Men bara dåliga, billigt skit, slöa, rostiga, kassa och ovårdade. Utan kännbar klippförmåga. Det är klippa dom ska. Inte tugga. Klippa.
Dottern dömde ut dem med plantskoleögat. Kom sen med ny och fin och slipad i present.
Som jag har klippt! Jag har kapat grenar i granen. Jag har kapat grenar i cypressen. Jag har kapat och klippt och går med vakande klippblick hela tiden. Är inte den där grenen väl lång? Borde inte det där vissna klippas ner? Och så där håller jag på.
I går tog jag med mig trimmern ut. För att slå ner lite eftersläpat högt gräs. När det var gjort blev det helt uppenbart att vildrosen inttill behövde styras upp. Jo. Verkligen! Jag hämtar sekatören. Började med en del små torra och döda grenar. Men klippte snart även en del andra grenar också. Formade liksom om och fräschade upp. Backade förnöjt och åsåg resultatet. Mycket bra, det blev ett tjusigt svep i busken. Men, i ögonvrån såg jag även en annan dylik vildros. Båda dessa är av den typen ros man skan se i alla dikeskanter. Små enkla rosa rosor som bildar nypon när de blommat klart. Grenarna är långa, svepande och böljande. Bildar en ganska kal stomme nertill med ett utsvept buskage upptill. Jag har tre. Två har anlänt av sig själva och den tredje kommer sig av en lössläppt ympad rabattros. Låter man sånt ske står man snart där med endast vildrosen kvar. Har glömt hur rabattrosen såg ut för länge sen. Men jag gillar dessa vilda med sitt ymniga växtsätt och deras blyga rosor i försommarblomningen. Låter dem med glädje svepa på.
Men ungefär vartannat år behöver de faktiskt glesas ur, snyggas till, klippas ur, styras upp. Nu gick jag med raska stövelkliv bort till den andra också, som är den största av dessa rosbuskar. Taggarna är livsfarliga. Långa och vassa. Det gäller att ha koll och fokus. Jag klippte, sågade de allra grövsta grenarna. Hade snart en större hög bakom mig än rosen själv erbjöd. Men snart hade jag fått ur allt trassligt, skadat, dött, torrt och tråkigt. Nya grenar får ljus och kan svepa vidare. Den kommer att vara en skönhet nästa vår. Nu blev det aningen glest in mot grannen, men det täpper snart till igen.
Sekatören pustar ut, behöver också putsas lite med nåt lämpligt. Den hittade nämligen även ett antal sniglar att dela på. Nu är också trädgårdstunnan fylld igen iför morgondagens tömning.

Dessutom har jag nu än en gång städat på altanen så att den är så där fantastiskt trivsam igen och sitter och inväntar Brorsan och Svägerskan i Bo-Bilen. Det blir en till natt här innan de tar med sig sin dotter och åker tillbaka hem i morgon.