Snart, snart

Det återstår ett dygnsjobb, med start i morgonbitti, mellan mig och semestern! Är det verkligen sant? Långt och länge ska jag vara ledig och mest bara ta dan som den kommer. Min favoritsemester liksom.
Det blir allt en liten tripp ändå. Vi far hemöver några dagar faktiskt. Ett midsommarfirande har vi nämligen tiggt till oss, hos Kusinen med den fina stugan på stranden. Det ska bli jättemysigt. Men när vi kommer hem efter det är det skönt oplanerat med resten av ledigheten. Snart alltså.
Idag har jag knutit ihop de sista lösa trådarna i den delen av mitt jobb som är mer kontorsrelaterad. Är liksom klar och kan börja på blankt papper när semestern tagit slut. Känns skönt att inget släpar efter och att jag hann med allt jag tänkt. Det andra jobbet rullar bara på med andra personer när jag slöar hemma i paviljongen. Där behövs inget knytande. Så snart, utlyser jag semesterfrid.

En liten vecka

En sån går i rasande takt. Speciellt om den är välfylld och alldeles bortrest som veckan som gick var.
Vi klev trötta upp före solen förra söndagen och stoppade våra grejer i bilen. Åkte norrut i mörkret. En bra spellista i stereon och behaglig värme i bilen och lite resglädje i sinnet. Och givetvis med stickningen i händerna för min del eftersom Maken helst kör hela vägen. När det så småningom dagades var det ett rejält skådespel utanför bilen. bra väglag och inte speciellt mycket trafik heller. Vi anlände därmed i god tid, stod nästan först i kön.

Det är en liten båt och resan över Kvarken, blå vägen mellan Umeå och Vasa, är kort. Finns inte mycket att göra på båten heller men vi hade hytt och sov i alla fall gott en stund. Hann också med att handla nåt (utan taxfreepriser) och fika lite.

Vi körde sedan iland bara fyra timmar senare och hade en timmes körning i mörkret innan vi kom fram till destinationen. Där handlade vi lite mat och lämnade av en grej vi haft med oss. Kom så småningom fram till stugan vi brukar låna. In med alla grejer och myste sen framför en brasa med lite smått och gott. Därefter bäddade vi lånad säng och somnade bums.

En vistelse i detta hemlandet innebär mestadels besök hos släkt och vänner. Många sådana. Därmed också en hel del kaffe!
Vi startade varje dag rätt så tidigt i stugan. Hyfsat morgonpigga båda två. Jag gjorde i ordning en brasa i spisen så fort jag fått sömnen ur ögonen. (det är jag som är pyromanen i familjen) Sen satt vi med kaffekoppen vid brasan och unnade oss en långsam start på dan. Jag hann också med en stunds stickning. En morgon gick jag ut till bastun och eldade i den också. Det är en start på dagen som man bara kan drömma om.
Förmiddagarna och eftermiddagarna ägnade vi sedan åt folk som inte jobbade (och en del butiksbesök). Kvällarna var tillägnade de som jobbat under dagen. Mycket prat och skratt blev det.
Oftast kom vi tillbaka till stugan först i sena kvällen. Hann med en stunds soffhäng vid teven, eventuellt ännu en brasa och lite kvällsfika och givetvis lite mer stickning. Och på det viset går en liten vecka hur fort som helst.

På fredagen hade värdfolket också fått helg och gjorde oss sällskap i sin fina stuga. Först en gemensam god middag, som vi också lagade tillsammans. Under tiden värmdes både bastu och badtunna upp till trivsamma temperaturer. Det var redan rejält mörkt när vi klev i tunnan. Nån liten minusgrad och ett glest snötäcke över gräsmattan förhöjde känslan. Kan säga att det var hur härligt som helst och otroligt avkopplande i det varma vattnet. Lite bastu på det och så trivsamt kvällshäng inne i stugan.

Ja, plötsligt var veckan slut. Vi packade ihop våra grejer … och allt som vi inte köpt. Jo, vi skulle verkligen inte handla nåt hade vi bestämt innan vi åkte. Det gick sådär. En del glasgrejer och ännu en muminmugg … ja. Hade också lyckats haffa ihop en hel låda med gamla saker från mormor.

Innan gryningen hasade vi ur sängen följande söndagsmorgon. Packade bilen och fick i oss lite frukost innan vi sa hej då. Vi åkte tillbaka till båten som tog oss över till hemsidan. Ägnade resten av dagen åt att köra alla milen hem.

Nöjda och trötta efter en mycket bra och trivsam men intensiv vecka. Riktigt, riktigt nöjda!

Semesterkreativitet

Att vara ledig boostar kreativiteten och skapandet här hemma, det är sen gammalt det. Både jag och Maken är skapande och kreativa av oss och haft lite olika projekt för oss under denna semester. Det har funnits tid för sånt också eftersom vi valde att ha en hemmasemester och ta dan som den kommit. Då kan man lägga en hur lång stund som helst på något tidskrävande pyssel.
Maken har klurat ut hur man bygger in diverse minivärldar i uttjänta glödlampor. Han har gjort en med ett bilvrak tidigare och den här gången blev det en fyr med stormig hav. Han har byggt fyren själv och havet likaså. Fått in alltihop i glödlampan efter att ha öppnat den på nåt vis och avlägsnat själva ljusanordningen. Klurigt va! Han planerar redan för nästa och samlar på sig lite material och jox som ska få flytta in i glödlampan. Han samlar lampor också, så risken finns att det blir mörkt här i höst 😉

Jag hålls i vanlig ordning med stickningen. I alla fall när vi sitter och tittar på nån film eller annat på teve. Den här sjalen påbörjade jag i inledningen av sommaren och fick den färdig innan semestern tog slut. En varm och skön ullsjal i glada färger blev det. Nästa stickning är redan i full gång givetvis, för jag råkade slinka in på lilla garnaffären i stan en dag och därifrån kommer jag inte ut tomhänt nånsin.

En dag fick jag en väldigt fin kartong av en god vän. Den var som ett litet vitt skåp med dubbeldörrar, och hade innehållit endast en mascara. Lyxigt stort fodral för en ynka mascara kan tyckas. Allt för fin för att bara slängas! Jag grunnande en stund på vad jag kunde ha den till och gjorde om det till ett skåp för örhängen! Vände helt enkelt på plastinsatsen som hållit mascaran stående i kartongen och trädde metalltråd några varv igenom. Sen kunde jag hänga in ett gäng örhängen.

Apropå örhängen så har jag också tillverkat ett redigt gäng egna sådana i under semestern.
Fick en idé på hur jag ville ha dem och vips hade jag en hel radda nya örhängen. Det går fort när jag kommer igång!
Pärlpyssel är både pickligt och roligt. Mitt i, kände jag hur synen inte riktigt förmådde få till de där öglorna jag virar att hänga pärlorna i. Maken hade precis åkt till Biltema i något ärende. Så jag skickade ett sms att han skulle köpa med sig en lampa som har ett rejält förstoringsglas i till mig. Fick ett skratt till svar, ”precis vad jag hade tänkt överraska dig med” skrev han! 😀 Nu ser jag hur bra som helst med allt sånt småttigt.

Kreativ så det nästan går överstyr är jag ute i trädgården också i vanlig ordning.
”Det finns så mycket att titta på här” utbrast en kompis på besök. Jo, det gör det. Så hörnor med blommor överallt och stilleben och pyssel i mängder därtill.
Även Maken fick en släng av trädgårdskreativitet en dag och tillverkade en överdimensionerad målarpensel. Den står nu fint därute tillsammans med färgpennorna han tillverkade för nåt år sen. Nu ska jag bara komma över en tom färghink att ställa intill penseln och den tänker jag stoppa ner en blomma i såklart.

På semesterns sista dagar svalkade det av så pass att vi orkade ta tag i renoveringen av källartrappan. Allt behövde målas och själva trappan ska kläs om bara vi målat klart. Det syns redan nu att det kommer att bli bra.

Maken fick också lust med lite mer smått pyssel. Han hade länge varit nyfiken på konsten att vika böcker. Vi kollade runt lite på nätet och fick en hel del tips. Det där är hur omfattande som helst. Inget för mig, skulle aldrig orka sitta och vika sida efter sida i en tjock bok. Men jag letade fram en bok som jag tydligen hade två av, och den gav han sig genast i kast med. Nu står boken och pryder en hylla. Och fler vikningar planeras så det var tydligen roligt.

En dag var vi bjudna på fest. Då köpte jag lite blommor och band en bukett. Ibland skulle jag kunna tänka mig att jobba som florist. Men det brukar stanna med en tanke och att jag gör en bukett till någon som fyller år. Trivsamt nog.

Jahapp

Allting har en slutpunkt och så även denna semester. Söndagskvällen som är typ den värsta söndagskvällen på året är kommen och i morgon är den så kallade vardagen här igen. Inte speciellt välkommen men heller inget vi kan undvika. Vi tillhör inte de där som tycker att det är skönt att återgå till nån slags vardag igen. Matlådor som ska lagas, klockor som ringer alltför tidigt och nätter som ska tillbringas på jobbet. För att bara nämna något. Vi har inga problem med att få den helt lediga tiden att gå utan att för den skull vara det minsta planerade och fullbokade. Skulle med lätthet kunna slippa att jobba mer om bara ekonomin inte ogillar den tanken så starkt.
Semestern var som en semester ska vara i mina ögon. Lugn, långsam, trivsam och oplanerad. Vi har tagit dagen som den kommit och styrt dit näsan pekat, inte alltför långt hemifrån och jag har fått sova hemma i egen säng varje natt!
Sommaren har handlat mycket om vatten och värme och blommor och muminmuggar. Kaffe på morgonen och åkturer i Rodden och mys på altanen. Vi har hunnit med mycket av varje. Sett fina bilar, strosat på stan och pysslat i trädgården och gjort loppisfynd. Hunnit umgås och haft främmande, ätit gott hemma och ätit gott ute och shoppat och slappat och städat och fixat en del hemma. Sett film och serier och jag har läst en massa. Och vi har pysslat och grejat. Ja. Haft det alldeles jättebra på alla sätt och vis helt enkelt! Kan man backa tiden och börja om?

Slöar


Precis här typ. På den där himla sköna altansängen är det bra viloläge. Middagen är lagad, uppäten och undanstädad. Himlen är fylld av moln och temperaturen behaglig. En katt intill med sin yviga svans svepande mot mina bara ben. Det är bara tisdag ännu denna sista semestervecka. Ja, precis så bra har jag det!

Veckans

Oj, oj, jag kom tydligen av mig! Semestern pågår faktiskt ännu och en hel vecka återstår. Kanske läge för en sammanfattning av den förra då?

Veckans transaktion: Jodå, pengarna vi efterlyst anlände. Maken hade den goda tonen att ringa och anmäla avsändaren att de kommit tillrätta. Där det lätt skamset erkändes att man glömt skicka filen! Trots flera påringningar kom alltså ingen på det, utan skickade oss till banken som två fån! Ja, ja. Nu har vi dem i alla fall.

Veckans stenrullning: Nej, ingen orkar rulla bort den rejäla sten som ersatte den mindre vid vägbumpet. Däremot orkade nån sparka ner även pinnen på andra sidan och i går orkade någon bända loss hela bumpet och hyva det åt fanders. Tyvärr hittade den nitiske vägbumpvakten fanders och bankade tillbaka bumpet igen. (med hårda hammarslag gissar jag) Och knackade ner pinnen på nytt. Allt är för tillfället i ordningställt … men jag tror knappast vi sett slutet på den här kampen än.

Veckans gäster: Brorsan, Svägerskan och Mamma kom på besök med övernattning. Mycket trevligt som alltid! Lilla Hunden skulle också ha varit med men han har skaffat sig ett semesterboende där han blir extra ompysslad och valde att stanna där. KattGrabbarna var rätt belåtna över det valet och kunde därmed leva som vanligt här hemma. Vi tvåbenta umgicks och åt gott och hade allmänt trevligt.

Veckans utsikt:

Veckans shopping: En ny och särdeles extraspecial Mumin-mugg skulle släppas till försäljning en midnatt. Tove Janson skulle ha fyllt år den dan och därav fanns muggen. Vi satt superberedda (midnatt i Finland innebär tjugotrenollnoll här) jag med mobilen och Maken med dator och vi klickad på kööööp med extra hårt knapptryck så fort den gick att beställa. Ändå blev vi utan! Muggen hamnade visserligen först i varukorgen och vi hann jubla. Men i väntan på kassan hann den ta slut och vi satt där utan i alla fall! Snopet var ordet. Folk var upprörda i kommentarsfälten så vi var inte ensamma om att ha missat. Nästa dag stod hoppet till Kusin som åkte långt till en av få affärer som sålde samma mugg. Icke! Dom var redan slut där också. Jahapp. Men skam om man ger sig. Vi budade hem en från den kända auktionssidan idag. Ja, dyrare, mycket dyrare såklart men vad fasen … (Tror för övrigt inte att den kommer att bli någon extrem dyrgrip trots allt. Det finns massor av dem i omlopp på alla auktionssidor redan. Varje kund tilläts köpa hela sex muggar vardera och överflödet ska nu prånglas ut till överpriser av sällan skådat slag. Folk kommer att tröttna.)

Veckans film: Vi såg en sådan där äventyrsfilm en kväll. Lara Croft hängde i fingertopparna högt över marken och svingade sig genom rostiga och övergivna flygplan med fallrisk och letade skatter med skurken flåsande i hälarna. Fast egentligen letade hon bara efter pappa. Envis tjej det där! Nåja. Alicia Vikander gör en utmärkt rollprestation som vanligt och därmed blev det sevärt! (i motsats till plutande Angelina som gjort rollen förr) Det var spännande och tja, actionfyllt!

Veckans bok: Läste ut Jenny Colgans ”den lilla bokhandeln runt hörnet” mitt i ett redigt åskväder. Den var väl som den typen av böcker är mest. Lättsam, larvig och lagom förutsägbar. Låter som en sågning och det är det väl delvis. Inte i närheten av det bästa jag läst men vill man ha ha nåt lättsmält och småtrevligt, så visst. Då funkar det. Läste ”det lilla bageriet på strandpromenaden” av henne innan och den skulle jag i så fall hellre rekommendera.

Veckans frukt: Päron och åter päron faller från mitt stora päronträd. Det har innehållit päron förr givetvis men aldrig några ätliga päron. De brukar vara hårda och träiga och falla ur innan de växt klart. I år är de större, söta och goda och betydligt fler. Stormen häromdan skakade ur hälften och jag plockade korgen full av fallfrukt. I morse kokade jag en del av dem till mos. Gott mos blev det också. Men jag har massa päron kvar i alla fall. Vad ska jag göra med dem? Hur mycket mos behöver man?

Wow! Det är svalare.

Jag stannar ute på altanen efter en sen middag. Hela dan har innehållit en överlevnadstemperatur jag nästan glömt att vi kunde ha. Redan i morse överraskar den mig när jag kom upp genom att inte vara som en vägg att jobba sig genom. När jag får upp altandörren blir jag stående på trappan i djupa andetag så länge att KattGrabbarna behöver ta till den stora rösten för att få sin frukost. Luft! Sval och underbar! Kaffet smakar bättre än någonsin där ute.
Nog blir det varmare, men inte värre än en vanlig sommardag. Kvällen kommer med en svalka som placerar sig nedan tjugonivån! Så jag häpnar och öppnar för korsdrag så snart solen duckat bakom hustaken. Det går att röra sig utan att svettas och luften känns generös!
Nu hopar sig också molnen och plötsligt trippar små droppar över taket.
Vågar vi tro att det är över nu? Denna bölja av hetta som antastat oss så länge. Eller är det bara en hånfull paus? Jag hoppas det är över. Vill inte ha mer nu.

Bildligt talat

Borstade katterna häromdan. Båda lossar massor av hår i värmen och det mesta sätter sig oprydligt på våra kläder och möbler. (tejproller är en kär vän) Fick ur en hel del ur pälsarna vid borstningen men det där skulle behöva upprepas dagligen eller typ en gång i timmen.

Grävde upp två rosor som var mer än lovligt klent byggda i våras. Lät dem bo i kruka nån vecka för att se om de kunde rota om sig. Det kunde de! Planterade om dem på varsin ny plats men hade ingen aning om vem som var vem. Men nu vet jag, för båda växer och frodas på sin nya boplats så tillvida att de också blommar redan! Trots dessa förflyttningar. Imponerande. Överst NewDawn och under Awakening. Samma färg, samma bladverk, klätterosor båda, men ändå så olika när de slår ut och visar upp sin prakt!

Jo, regn fick vi tillslut. I dagarna två, så både växtlighet och vattentunnor fick nog. Mer vatten än jag kunde ta vara på tyvärr. Men regnet gjorde inget för temperaturen. Inte det minsta. Lika jäkla varmt och kvavt ändå. Hög luftfuktighet och allt var klibbigt och kletigt. Nu är regnet redan glömt och det är sol och värme igen och den där luftfuktigheten fick vi behålla. Känns som att kläderna angjorts vid kroppen med någon slags klister.

Luktärterna kämpar på och jag bär därför in små doftande buketter dagligen. Men den vill ha massa vatten och en del näring! Och det får den så gärna, jag vill ju ändå ha mer blommor.


Garaget fick sin städning som brukligt är under semestern. Där var något svalare därinne än ute och till en början verkade alltså det tilltaget som en bra idé. Men snart var det redigt varmt och svettigt i alla fall. Men bra blev det! Och fort jobbade vi trots värmen. Nu är det (nästan) var sak på sin plats, för en stund i alla fall.

Jag hade en tid bokad för blodgivning på semestern också. Går glad i hågen på de där bokningarna, eftersom jag i regel mår suveränt när jag går därifrån. Så även denna gång! Och det beror inte på go-frukosten jag bjöds på eller Rörstrand-muggen jag erhåller i premie. Kroppen känns så nöjd efteråt. Liksom lätt och svävande bubblig. Så även sinnet, över att göra något bra. Speciellt när det anländer ett sms nån dag senare att det jag gav kommit till nytta för någon som var i behov av nytt blod. Då känns det givetvis ännu bättre! Bra att hålla i minnet när magen knorrar över intaget av järntabletter. Men den får knorra! Jag vill ju givetvis ha något bra att ge bort och boostar därmed på med ordinerat järn inför nästa gång så småningom.

I år har jag gått all in för solceller i trädgården. Har haft en del varje sommar sen de blev populära visserligen, men nu har jag dem både här och där och lite till. Brukar såna där vanliga somrar också tända vanliga ljus i lyktorna. En trivsam procedur framåt kvällskvisten (åtminstone när kvällarna börjat bli mörka igen) att tassa runt och tända ljus i lyktor här och där att möta skymningen med. Fint och trivsamt, men med tanke på eldningsförbuden i år har jag naturligtvis låtit bli riktiga ljus utomhus och är extra glad över solcellerna som tänds en efter en när det mörknar. De sköter sig själva dessutom och jag slipper gå omkring och blåsa ut nåt innan jag går in för natten.

Den där bilen vi gärna tuffar runt i bidrar inte med nån vidare svalka trots att taket är nerfällt och det blåser rejält i farten. Solen gassar hett ovanifrån och motorn pustar ut extra mycket värme mot fötterna. Den svalka som vindbruset kunde bidra med minimeras kraftigt och därmed minimeras också bilturerna. I alla fall dagtid. Däremot har det varit himmelskt att åka iväg i sen kväll när solen gett upp och en aning svalka anlänt.


Morgonkaffet är det bästa kaffet sägs det och jag håller absolut med. Den av oss som kliver upp först sätter också på kaffet snudd på omedelbart. Sen dricks kaffet där det behagar vara svalast, där det fläktar mest och dit solen inte når. Altanen kan vara just den platsen vissa mornar. Ofta får vi sällskap av keliga KattKillar också, som tillbringar alla nätter ute och blir väldans glada när Folket vaknar. Mest för att det också serveras frukost då.
Så där sitter vi med kaffemuggarna, kollar igenom de där sociala medierna i varsin mobil och funderar över hur dagen bäst kan spenderas. Det är bra trevligt med semester!

Ohyra och eländes kryp

En ljum kväll efter riktigt varm dag. Solcellsbelysningarna lyser fint lite här och där och jag tar en liten sängfösare och vill avnjuta en sen sommarkväll. Hinner få ner mig själv i en stol och andas ut, så där som man gör när allt är bättre och bäst. För en sekund eller två.
Sen är dom genast där. Myggjävlarna. De tycks inte hindras av den rådande torkan utan finns ändå. Och struntar totalt i att jag tänkte njuta av kvällen och för ett ögonblick hade glömt det där med mygg. Som surrar runt och försöker sticka mig överallt tills inget med kvällen är njutbart längre utan bara växande irritation.
Det finns nån slags attackmygga också. Som flyger rakt på utan förvarnande irrande, surrande. Den tar sikte från nån undanskymd plats, sporrar vingarna, höjer sin lans och skakar ner visiret. Och så i galopp direkt ner och sticker till på första bästa ställe!
Flugor är ett annat djävulskap. Högljutt surrande eller envist springande på ens bara ben eller arm. Landar omedelbart igen efter att ha blivit ilsket bortviftad som förnöjd över att orsaka förtret. Häromkvällen hade vi ställt ut skålarna med mat på altanbordet, slagit oss ner och sträckt oss efter besticken för att lägga upp. När ett dånande surr anlände i gemensam tropp och nån slags svärm av stora flugor anlände för att ta för sig av maten. Som det där Hökarängengänget som till speciell signatur tränger sig före alla andra i skidbacken så Stig-Helmer blir omkullblåst. De där flugorna var precis lika stökiga och lika överallt.
Eller getingarna. Som får för sig att man är blomma mitt i allt och hotfullt närmar sig från håll man inte hinner se. Mitt i intressanta samtal kan folk skrikande styra iväg med viftande armar och cirkulera runt i vilt sökande efter getingens reträtt. Det är egentligen mer risk att drabbas av ett stick av det beteendet än att sitta still, eftersom getingen går till stickande attack bara om den känner sig hotad.
På en del blommor finns diverse ohyra. Gröna löss på rosorna och något osynligt litet jäkla kryp har tagit sig för med att suga musten ur bladen på en av mina fina klätterväxter. Jag har letat och letat men hittar inte själva krypet men dess framfart är uppenbar. Bladen blir fläckiga och skrumpnar tillslut ihop till något urvattnat blekt som ramlar av. Och en omplanterad växt i en av rabatterna är det nån som äter upp i stora tuggor. Lämnar bara den där mittennerven av bladen som en samling pinnar på stam.
Jag blir så trött! Ge fasen i både mig och mina blommor!

Så blev det söndag

Det regnade faktiskt hela förmiddagen i går. Sen blev det varmt, fuktigt och varmt igen. Och idag var allt som vanligt. Så ska även den kommande veckan se ut, sol i mängder och upp till trettiograders värme.
Nåja, för tillfället är jag rik på regnvatten. Även om det kan gå över ganska fort när torkan tagit över växtligheten igen. Men just idag pausar jag med allt vattnande och känner mig rik på vatten.
Startade dan med att städa altanen som fått in en ansenlig mängd natur. Löv och barr och annat skräp hade blåsts in. Dessutom hade NattKatterna lämnat något riktigt äckligt på bordet av alla ställen. Det händer ofta att det släpas hem äckligheter som det tuggas på under detta altanbord. Tydligen ska maten ätas hemma. Det som lagts på bordet i morse hade nog varit nertuggat, men kommit upp igen. Huu. Alltså behövde duken tvättas och en ren läggas på
istället och bänkarna sopas och mattorna skakas och dammsugas. Av bara farten städade jag lite inne också när jag ändå var i farten med dammsugaren. Passade på medan temperaturen gick att använda till någon slags aktivitet. När det blev för varmt igen, drog vi i vanlig ordning för överallt och stängde till för att behålla nån slags trivsel inomhus.
Så åkte vi rodden till en gammal fyr vid kusten. Satt en stund och tittade på en del båtar och lät havsvindarna svalka av oss. Efter det tog vi en helt annan väg därifrån och hamnade på tvättbrädelik grusväg i solgassad skog. Det blev skakigt och varmt till tusen. Så var det med den havssvalkan. Puh, sa vi båda när det äntligen blev asfalt under hjulen och en lite högre hastighet som kunde fläkta av oss det varmaste.
Åt en glass i skuggan när vi kom hem, sen somnade jag i hammocken i sällskap av katten. Min semestervana trogen. Just nu har jag gett upp all slags utevistelse för nu går det inte längre och sökt mig ner i källaren. Tänker stanna här tills kvällstemperaturen tagit över därute. Då går jag väl och sätter mig på altanen och kvällsnjuter tänker jag.
(Antar att Maken fick nåt slags solsting där i rodden i skogen … för han kom just ner i källaren med en tom kasse i handen för att påbörja städning av sina arbetsbord. Helt frivilligt! Nåja, han svalkas väl av om ett tag och kommer på vad han gör … )