Lördagsloppis

Vi åkte på det vanliga erikshjälpenbesöket även i förmiddags. Det hör liksom till numera och det är en trivsam syssla att inleda helgen med. Sen fick vi för oss att vi skulle besöka ett annat ställe också. Det ligger i en källarlokal och det är inte klokt vad mycket grejer som stoppats in i den källaren!
Alla rum i den affären är fullständigt överbelamrade med saker i värsta samlarstil. Man kan endast ta sig fram på en smal gång som leder runt i det största av rummen. De andra får man följa en liknande gång till slutet, för att sedan vända och gå samma väg tillbaka. Möter man nån är det kört!
Sakerna har staplats därinne. På hyllor, golv, på varandra och det är rent omöjligt att komma åt att undersöka grejerna. Mitt bland glasgrejerna kan man hitta en gammal radio och en trälåda. Det hänger kläder i vägen och lampor som skymmer. Salig blandning!
Här gäller mest se men inte röra, för att det är rätt omöjligt att komma åt att röra. För man når inte fram till hyllan. Eftersom det är fullt med grejer framför. Och risken att man slår ner nåt är överhängande. Helt makalöst ställe! Och det är helt omöjligt att överblicka vad som verkligen finns där. Jag har svårt att tro att han som äger stället säljer speciellt mycket. Man kommer inte åt det man skulle kunna vara intresserad av. Och kommer man inte åt att ta i saken och vända och vrida lite på den så får det vara. Man tittar förstummad istället.
Och det är så det kliar i fingrarna på en organisatör som mig. Tänk att få sortera och ställa i ordning alla de där sakerna på ett överskådligare vis. Vilka miljöer man skulle kunna bygga upp. För det är fina saker där i röran!
En större lokal och en redig omorganisation och det skulle bli ett toppenställe! Fast mer än hälften av grejerna måste bort först! Så nej, det blev inga fynd där. Men det är ändå lite kul att gå ner där och glo.

Dammsamlare!

Allt det där glaset vi samlar på. Jo, det står på hyllor och trängs. Så vi måste bygga ut hyllorna och fundera ut nya placeringsplatser för glasrariteterna.
Det är vackert. I våra ögon. I någon annans ögon är det endast dammsamlare. I synnerhet som vi liksom inte använder det. Vi har vackra vaser som står där utan vare sig vatten eller blommor. Kan tyckas vara vansinne, slöseri och dammsamlande knäpphet. Man ska väl använda sina grejer! Vad ska man annars med dem till?
Vi tycker så klart inte det.
Vi samlar på glas. Vackert konstglas. Och i vackert konstglas från nittonhundratalet ska man inte ha vare sig vatten eller blommor. För detta stillastående vatten kan skada glaset på ett sätt som inte går att fixa. Och de ska definitivt inte diskas i maskin, för maskindiskmedel fräter. Kalkränder kan putsas bort men detta är nåt annat och blir nästan etsat i glaset inuti vasen. Lämnar en ful vitaktig beläggning i det som förstör hela upplevelsen. Så nej. Inget vatten! Inga blommor. För det har jag andra vaser. Från loppis eller ikea.
Vi har fastnat för olika glasdesigners, jag och Maken. Han går mer åt det moderna och abstrakta hållet. Med modernare och ännu verksamma designers som Bertil, Ludwig och Åsa. Jag gillar dem också, liksom jag tycker mycket om Ulricas speciella kattansikten och målade slingor. Men mest gillar jag tjockt glas som reflekterar ljuset i regnbågsskimmer. Som det farbröderna Vicke, Nils och Sven åstadkom. De kunde sitt glas och var verksamma och mycket produktiva vid glasbruken ända fram till sjuttio-åttiotalet. Med start i trettiotalet och tidigare. Så mycket vackra grejer dessa herrar åstadkommit under sina liv. Nu finns ingen av dem längre, men glasgrejerna glädjer oss än. Står fint uppradade på en hylla. Till njutning för ögat varje gång man tittar dit. Fast de är tomma! Just för att de är tomma!
Dammet putsar jag gärna bort. Som i tisdags. När jag kom hem från jobbet. Först kokade jag mitt morgonkaffe, sen plockade jag ner varenda glasgrej från den ena hyllsektionen. Putsade dem med en diskmedelskummig svamp och putsade dem glansiga och skimrande med en bra diskhandduk. Torkade hyllorna fria från damm och arrangerade om glasgrejerna. Med handskar på händerna för att inte befläcka det nyputsade glaset med flottiga fingeravtryck. Skaffa ett liv, kanske nån tänker!
För mig är det livet! För det är nästan roligast, att arrangera grejerna i snyggt förhållningssätt till varandra.
Våra glasgrejer är alltså Odammiga. Välputsade snyggingar som vi gillar. Vi har upptäckt en kreativitet och idérikedom som fascinerar. Och vi gillar att nosa upp nya, på nån av stadens loppisställen eller på auktionssidor på nätet. Eller köpa helt nya grejer på affärer med samma intressen. Sen putsar vi, googlar och läser på, fotograferar och arrangerar. Njuter av det vackra! Var och en med sitt och vi med vårt glas!