När jag har en så här tjusig walk in closet …

Så är det nästa så att jag vill flytta in där. Det är inte stort. Men det är klart. Det är fräscht och en otrolig skillnad på förr och nu. Förr ja. Jag var så trött på eländet att jag glömde ta bilder innan jag öste ut allt. Men tänk ett betonggrått golv. För att det var betong helt enkelt. Väggarna var målade i nån ljust beige nyans. Ett system av hyllor med med klädstång under. En rasslig byrå, en rasslig hylla och så vidare. Ett hopplock av överblivet. Och kläderna öppet på galgar så att allt jämt kändes dammigt. Hur ofta jag än städade.
Förutom kläderna förvarar jag även mina smycken i detta utrymme. Ja, jag är en korp eller nåt. Älskar smycken och gillar allt som glittrar. Har massor och kan inte göra mig av med nåt. Förvarade dem i diverse små lådhurtsar och askar och skrin. Men det blev dammigt ändå. Som damm letar sig in alltså.
Nu är det annat! Golvet är inte längre ett ojämt och iskallt betongolv. Det är träbeklätt. Kläderna är instängda i skåp. Smyckena är instängda i vitrinskåp.Två vitrinskåp … ja jag vet. Galet. Men jag älskar dem.
Och nu kan de få synas genom glas. Och jag kan njuta av dem och hitta lätt det jag vill ha.
Pigtittaren och det lilla bordet som har förvaring i små fack under borsskivan när man lyfter den som ett lock har jag haft därinne förut också. Men de kommer mer till sin rätt nu. Båda är minnen av Makens Mormor.
Bordet, som också innehåller en speldosa (som inte vill längre) köpte hon på en Italienresa har jag hört. Pigtittaren köpte hon på en antikaffär en gång när vi var med. Kul att ha dem båda och givetvis är det smycken i de små lådorna till pigtittaren och i facken under bordslocket. Vad annars?
Väggvitrinen fyndade jag på loppis för 40 kronor! Det saknade hyllor men det fixade Maken såklart nya av ett par gamla glasskivor vi hade hemma i gömmorna. Ramen målade jag lite slarvigt med en metallisk färg och limmade på mängder med trasiga och ratade smycken. Ett bevis på att jag inte ens kan skiljas från trasigt eller mindre vackra smycken. De hamnar i nån ask utifallatt. Den som sparar har. Nu kom en del av detta till användning på ett lite galet sätt.
Ny lampa blev det också, en med bling såklart. Och en ny liten rundel till matta. Och några krokar på väggen, för hur ordningssamt det än är där inne just nu kan jag inte inbilla ens mig själv att jag kommer att hänga in allt ordentligt varje kväll. Så är det bara.
Spackel, färg och golv hade vi redan på spar hemma. Lika med vitrinskåpet intill byrån. Köpte bara bflytspackel för att jämna ut golvet innan det kläddes och så klädskåp och byrå då förstås. De är helt nya.
Maken har fått slita för min skull med detta. Flytspackla och lägga golv. Bygga ihop möbler och få upp saker på betongväggen och att hänga lampan var ingen lek det heller med allt som kan trassla i ett gammalt hus. Tömde, målade och planerade och flyttade in gjorde jag själv.
Nu är allt klart och en stunds vilopaus. Tills virket anländer …

Rörigt och mycket jobb

Inte haft nån tid över till annat än detta rustande av vardagsrum. Och försökt hålla eländet ur de övriga rummen för någon slags beboelig känsla. Det gick såklart inte. Tillslut står det grejer överallt. Överblivna möbler, möbler som ska hållas ur vägen, saker och grejer och jox. Vad mycket sånt man har, som bara har en plats och knappt märks. Tills det behöver flyttas på. Tillslut kändes det som att jag gick på små stigar mellan möbler och undanstuvat sånt jox.
Vi behövde hjälp av vår proffsige målarvän med spackling av två väggar. Det krävdes två varv, med torktid emellan. Slipning på den den tredje dagen. Suck alltså.
Maken är ruskigt händig och han har jobbat som ett skållat troll. Han har målat tak, byggt hyllor, slipat tapetskarvar, satt upp hyllor, sågt till lister och tapetserat halva rummet (som inte behövde vänta på nåt enormt spacklande) med vårt val av väldigt diskret tapet.

Jag har hantlangat, tittat på, kommit med glada tillrop. Fixat bra spellista, ordnat med mat när trollet började gruffa i honom. Och planerat i huvudet för var jag ska göra av alla grejer tillslut.
Han tapteserade halva rummet förra helgen för att vi skulle kunna ägna oss åt den platsbyggda hylla vi planerat för.
Jag såg det först på Instagram, hur folk byggde snygga enheter av gamla ikea-hyllor. Som staplades ihop och målades och blev nåt helt annat. Enhetlig hylla från golv till tak. Vi ritade och planerade vår egen variant ihop med våra befintliga cd-skåp till liknande enhetliga hylla. Men istället för gamla hyllor som behövde målas köpte vi nya vita. Sparade oss en massa tid. Vi ställde dem upp och ner på cd-skåpen när Maken sett till att de satt stadigt ihop. För att inte få ett stort fult glapp av golvsockeln mitt i systemet. Enhetligt var ordet. Fast i vårt fall svart nertill och vitt upptill. När vi fått upp alla dessa hyllor på rad täckte Maken denna govsockel, som numera var taksockel, med en krönlist. Skarvarna mellan de olika hyllorna täcktes också med en list och i ytterkanterna bakom den klistrade han in en belysningsremsa. Vi valde också att klä hyllkanterna i svart för att få det mer samstämmigt med de svarta skåpen under.

I lördags började allt så sakteliga ta form direkt efter morgonkaffet. Vi struntade i att halva rummet var otapetserat och ägnade oss åt att få hyllan klar i stället.
Kändes härligt att se det färdiga resultatet och se att det överträffade alla förväntningar. Det tog oss i princip hela dan men vad gör väl det när allt blir så bra! Vi sparade ett gap i enheten istället för att bygga hyllan hörn i hörn. Dels för att det finns en trappa nedanför och det skulle vara omöjligt att få upp vare sig hyllor eller grejer i hylla där. Och dels för att vi ville ha kvar tavlorna som Dottern en gång skapat med kameran och bildbearbetning. Dessutom har vi en ansenlig mängd Festivo-ljusstakar som passar perfekt ihop med dessa tavlor. Där fanns en hylla förr också med samma ljusstakar. Men nu blev den bredare tack vare en hög hylla som vi vi skruvade upp liggande istället för stående.
Det var en fröjd att putsa glasgrejer och bära in och arrangera snyggt i dessa tjusiga hyllor.Behöver jag säga att vi är rejält nöjda med oss själva efter detta?

Okej vi är igång …

Som jag bävat och så gick det så snabbt. Det tog mig knappt två timmar och tvåtusenfemhundra steg (jo jag räknade) så var alla grejer nerplockade och säkert undanställda. Jag pratar om glaset. Allt vårt glas.
Allt vi samlat på oss som stod uppställt till prydnad på ett flertal hyllor på vardagsrumsväggarna och på diverse andra avställningsytor. Jag borde kanske ha räknat grejerna istället för stegen. Om det fanns nåt sånt som en glasräknare i mobilen också. Men för att inte låta som en överdriven och lat person gissar jag att vi pratar någonstans kring ett trehundratal … det är helt galet egentligen. Visst. Men kul. Vi är sakmänniskor och vi njuter av att ha dem omkring oss och jag gillar att pyssla med dem och arrangera dem snyggt tillsammans. Gör om det lite då och då och gillar att se hur de olika grejerna faktiskt samspelar med varandra (och därmed låter jag som en viss inredare på teve) Vi har alltid gillat glas och därmed samlat på oss diverse glaskonst genom åren och också ordnat hyllor att ställa prylarna på. Och tja, ställt upp en till och en till och … plötsligt fanns mängden. Vi lider ingen brist på tavlor heller. Tomma väggar är inte alls vår grej.
Ja, jag känner att jag måste visa vad jag pratar om … eftersom jag hör hur vansinnigt det låter.
Hm. Ja. Jo det är en del.
När vi började prata om tapetbyte i detta rum for våra ögon längs med denna samling runtomkring väggarna och stannade i någon slags gemensam suck. Hur gör vi det här? Planerna gick från omsorgsfullt inslaget i bubbelplast i kartonger till någon slags avställningsyta i ett annat rum. Sucken varade i många dagar och ingen av oss orkade ta tag i det, liksom övermäktigt kändes det. Rentav onödigt ändå? Är det inte bra som det är? Men så har vi köpt tapeterna, planerat för nya slags hyllor som även de blivit inköpta och finns hemma i kartonger. Så ja. Det måste göras.
I går tog jag tag i det. Ordnade med avställningsytan och bar sedan grej efter grej i rask takt och fyllde upp dessa avställningsbord så att det lilla rummet såg ut som någon slags glasbutik utan specifik ordning. Att se allt samlat på det viset gör det ännu knasigare kanske. Och plötsligt var hyllorna tomma! Allt detta suckande till ingen nytta. Hyllorna kunde ha varit tomma redan i somras om det inte vore för suckandet.

När Maken kom från jobbet tog han sig an att skruva ner alla hyllor. Nu finns ingen återvändo eller tid för nåt menlöst suckande. Det är bara att jobba på. Taket ska målas, väggarna förberedas för nya tapeter. Sen kan vi äntligen ta tag i dessa kartonger med nya hyllor.
Jag satte mig i soffan och liksom föreställde mig hur det ska se ut sen, när det är klart. Och sållade bort en del grejer i tanken utan att kunna specifisera vilka. Det ska inte vara så trångt med grejer sen. Tänker jag. Som om det var självklart enkelt att välja bort nåt, och jag kommer att misslyckas totalt, när den valprocessen ska gå igång. Nåja. Det blir en senare fråga.
Nu ska jag inte rusa iväg i tanken. Mitt jobb för dagen är att få undan allt onödigt och att hålla resten av huset i beboeligt skick. Annars blir sånt här jobb tråkigare än det behöver vara. Man behöver nån fristad ändå för att mäkta med rustandet. Men ja, vi är åtminstone igång.

En skatt!

Föll i mina händer! En god vän kom på besök och sa att hon hade med nåt till mig. Nåt som hon ärvt men trodde skulle passa mig bättre. Nyfiken blir man!
Hon plockade fram en rund sammetsbeklädd ask, lika stor som en vinylskiva (LP-skiva) ungefär. Runt kanten på både ask och lock hade det dekorerats med ett guldigt band och en guldtoffs satt mitt på locket.
Jag lyfte på locket och hittade en hel hög med fina gamla spetsdukar av varierande slag. Insidan av asken var klädd i ett blommigt tyg och hela asken var hel och fin men kanten hade bucklats till något och lutade sig inåt på några ställen.
En ask med kvinnokraft! Jag älskar gammalt kvinnligt hantverk. Börjar ha en fin samling sådant. Flitiga kvinnohänder som skapat små styngn i broderier, virkat maska efter maska till spetsar. Små vackra dukar som man sällan använder numera men jag kan heller inte kasta sånt. Jag vill istället rädda dem. Det var verkligen en skatt jag fick i händerna. Vännen hade helt rätt i att den passade mig och jag är glad att hon kom hit med den och inte bara slängde.
Jag grunnade lite på hur jag skulle fixa kanten på bästa sätt. Det kändes som att asken var tillverkad av papp i grunden. Säkert limmat och sedan klätt i tyg. Jag valde att fukta hela kanten lite, sen tryckte jag ner locket i botten för att styra upp formen. Och så placerade jag stenar som tyngd och stabilitet runt hela kanten. Lät den stå så och torka i ett dygn.
När jag plockade ur all sten och drog upp locket igen var kanten som ny! Sammetsytan putsade jag upp med en lätt fuktad hård borste. Hela asken blev jättefin igen. Sen strök jag alla dukarna, en efter en och lade sen tillbaka dem innanför sitt lock.
Asken står nu i all sin prakt på farmors gamla synaskin. I sällskap av annan samlad kvinnokraft.

Dagens semesterkrafs

  • Inte sover jag så länge ändå! Nånstans genom tiderna gick jag helt obemärkt från att vara en kvällsmänniska som kunde vara vaken hur sent som helst, till en som gäspar trött redan vid tio om kvällarna. Som också därefter kliver upp vid sju och är pigg. Oavsett ledighet. Behöver ingen sovmorgon, har hellre en långsam och lugn start i tid när sommarmorgonen är som bäst.
  • Fick bästa sms-meddelandet strax efter nio. Jag hade paket att hämta på stället där paket lämnas ut. Fyra nya Muminmuggar är i min ägo! Jag förhandsbokade dem för över en månad sedan och dessa har varit lite extra omdiskuterade. Sägs vara slutsålda redan (från fabriken). Motiven är också helt annorlunda från förr i en speciell teknik. Hämtade från en ny animerad Muminfilm. Annorlunda och skiljer sig rejält från de övriga i samlingen, men himla fina.
  • Haft mycket att göra hela dan och är väl knappt klar än, men det blir nog väl.
  • Fick igång gräsklipparen alldeles själv igen! Andra gången den här sommaren. Måste ha hittat det rätta knycket. Klippte inte överallt den här gången heller. Prästkragar blommar fint överallt eftersom jag tillåtit dem att ta över. Fast jag plockade en fin bukett att ta in först. Sen kunde jag klippa ner en lite större yta. När de blommat klart kommer jag klippa ordentligt överallt.
  • Mozart har varit min ledstjärna även idag. Tack vare honom fick jag det mesta på listan gjort som planerat.
  • Morgondagen är en resdag. Hemöver ska vi, för att fira midsommar på en trevlig strand med trevligt folk. Hus och hem och katter tar Dottern hand om under tiden.
  • Det var nog allt för idag. Bara skivan nått sitt slut låter jag bli att vända den till nån B sida och stoppar mig själv i säng. Där kommer jag att checka av i minnets listor innan sömnen tar över. Det brukar vara ett bra sätt att säkra att allt är där det ska.

Det där med Mumin och muggar

Jag är som tusentals andra , världen över faktiskt, samlare av dessa barnsligt glada muggar. Bara i år har det släppts sex olika motiv och ja, klart jag har dem alla. Inklusive den där översta som blev en superhajp när den bara såldes under ett enda dygn.
Igår anlände årets vintermugg. Med Mumin i snön. Väldigt olikt alla andra motiv med en dämpad färgskala men himla fin!

Jag har många, typ ett femtiotal av motiven, men det lär ska finns över åttio. Men jag har heller ingen ambition att ha alla. Vissa är alltför dyra helt enkelt. Jag nöjer mig med att samla vartefter de nya kommer och samlar inte bakåt i tiden. Priserna skjuter i höjden rent hysteriskt på vissa av de där som slutat tillverkas eller sålts som specialmugg av begränsad utgåva. Men. Man bör låta etiketterna lapparna sitta kvar och ställa sina oanvända muggar i hyllan. I väntan på denna prisökning. Men visst är det imponerande att se de som verkligen fått ihop en komplett samling av både dyrgriparna och de allra nyaste.

Jag tar i regel bort den, etiketten, diskar muggen och ställer den i skåpet bland de övriga. Använder dem alla till att dricka något ur! Ja, nästan alla. Ett fåtal har jag trots allt behållit med etikett och ställt till prydnad. Den där från endagsförsäljningen i somras står till och med i sin kartong och syns inte alls. Bara för att liksom. Egentligen mot min princip att saker och ting är till för att användas.

Det är också väldigt många som ägnar sig åt att ta fantasifulla och vackra bilder med en eller fler av muggarna. Genom att ställa dem i färgskala, hoplagda i cirkel eller hjärtform eller placera in dem i något slags sammanhang. Man hittar mängder av fantasi och kreativitet kring dessa muggar på Instagram om man vill fascineras av hur en mugg kan bli så framträdande.
Jag brukar ta såna här bilder med mina.


Etikettlösa med kaffedräll! Jag samlar faktiskt mest för nöjet att använda dem och inte för nåt kommande värde. Men visst. Helt oförhappandes har priset ökat på vissa av muggarna även i mitt skåp. Jag har ställt undan de som klassas som dyrast trots att de inte längre har sin etikett. Oklart vad priset blir då. Nu har jag inte tänkt sälja dem i alla fall, men jag vill heller inte att de ska gå sönder. Eftersom de inte längre tillverkas och blir svåra och dyra att ersätta. Det händer att jag själv dricker ur dem ibland men då får jag skylla på själv (som Svärfar sa) om den skulle krascha. Gäster får dricka ur de nyare, billigare, för att slippa känna ångest om nåt skulle hända. Vem kunde ha anat detta, när jag på nån gång på nittiotalet köpte mina första muggar en semesterdag i hemlandet! Då köpte jag dem för att jag alltid gillat Mumin, enda sedan barndomen och för att Dottern var liten tös. (Hon hade sin egen Muminservis för barn också givetvis.) Köpte bara fyra av muggarna då, Mumin själv, Muminmamman och pappan och Lilla My. Det räckte så! Ha! Det spårade raskt ur.

Det rensas i förråd

Ibland blir jag så trött på min egen från-tanke-till-handlings egenskap. Plötsligt får jag bara syn på nåt och det slutar med att jag har en massa extrajobb. Nu har jag plötsligt rivit ut hela förrådet i källaren och står inför ett röjningsjobba som kan vara till midsommar om det vill sig illa.
Det där förrådet alltså, det gjordes till matkällare när huset byggdes. Ventilation rakt ut. Stabila trähyllor tänkta att förvara hemgjorda syltburkar och saftflaskor. Golvutrymme nog för backar med läsk kanske och lådor med potatis och morötter. Utanför huset hade man nämligen anlagt ett stort potatisland och grönsaksland. Även ett rejält jordgubbsland fanns. Och så bärbuskar med röda och svarta vinbär och krusbär. Så nog har denna matkällare fått ta hand om en hel del mat genom åren allt. Tills vi flyttade in vill säga. För alla dessa land och bärbuskar är ett minne blott. Inte sjutton vare sig syltas det eller saftas det längre. Det köps i affären och förvaras i kylen.
Fast nu önskar jag att den innehöll snygga burkar med fina etiketter. Kanske med såna där rödrutiga tyghättor över locken. Trälådor med rotfrukter och grönsaker. Doften av jord och bär. Istället är det kallt som tusan och fullstoppat med diverse. Matkällaren blev givetvis förråd av sånt man vill ha kvar men inte vill se. Oklart varför man har det då.
Men jag förmår inte slänga vissa saker utan sparar det i lådor. Därför släpade jag ut ungefär fyra kartonger med skolmaterial från Dotterns alla förskole och skolår. Jag har haft en tanke. Att en gång sammanställa delar av detta till någon slags enhet i pärmform. Men bara skjutit upp och stoppat undan ännu en bunt i en låda efter ett avklarat skolår. Nu var det länge sen hon gick i skolan och mycket material blev det. Ett under att jag ens fick ner den största lådan som jag av en underlig anledning baxat upp på översta hyllan. Därinne fanns också ett par lådor med en betydligt mindre enhet av både min och Makens skoltid. Hittade till och med lite grejer som tillhörde Brorsan, några teckningar och ett album med samlade bilbilder. Jag skickade foton på detta till honom och lovade ta med grejerna till honom nästa gång vi ska ses. Men hans svar tyder på att han tycker de kan ligga någon annanstans än hos honom. ”Undrar vad jag ska ha det till?” Ja, det undrar jag också, ändå kan jag bara inte kasta det lilla gröna häfte som jag med spretig sexårshandstil skrivit ”Religion” på. Och inuti ritat både mor och far och lilla-bror och början av skapelseberättelsen. Eller häftena med skrivstil som jag fick dekorerade med guldstjärnor på sidorna med vackrast formade bokstäver.
Lådorna med Dotterns skolgrejer var överväldigande. Somligt måste absolut sparas. Även om hon också har lite samma attityd som sin morbror och undrar varför. Somligt blundade jag och slängde. Somligt kom hon själv och slängde. Och tog mig ur pärmsamlingstanken. ”Gör nåt bättre med din tid!” Okej. Jag slängde, stoppade tillbaka i lådan, slängde och sorterade. Lådan blev fylld till bredden och kan inte bäras. Ändå är jag långtifrån klar. Det blir nog en låda till …
Det ska givetvis sorteras om inne i förrådet, det är liksom hela syftet med att jag släpat ut allt. En del grejer som vistats på andra hyllor måste in. Jag hoppas kunna bli av med hyllor utanför förrådet. Där det samlats grejer som jag bara kan sucka över. Gamla pärmar med sedan länge betalda räkningar och bankpapper och jag vet inte vad. Inget vi någonsin mer behöver men ingen av oss har orkat ta tag i det. Det bär emot att kasta det i soporna eftersom det finns info på dem som inte bör komma i orätta händer. Eller är jag överkänslig där? Jag skulle helst vilja bränna det men det känns också lite meckigt. Hade en sån strimlarpryl en gång. Men det var erbarmligt jobbigt. Den tog bara fem ark åt gången och blev snabbt för varm och ville vila. Det skulle ta till nästa år att strimla allt i den takten om jag nu ens hade kvar den. I så fall behöver jag skaffa en redigare sådan. Eller komma på en annan lösning. För nu ska inte den där pappershögen sparas längre.
Det kommer att ta mig hela helgen gissar jag. Men hoppas att jag med glädje kan stänga den där förrådsdörren och känna auran av ordning ända utanför, helst snarast!

Loppistisdag

Det är en sån idag. Dottern och jag har tagit för vana att ta en runda de tisdagar vi kan … och torsdag och ibland också lördag. (för att det är just dessa dagar våra favoritställen håller öppet) Vissa gånger kommer vi hem tomhänta, fast det hör snarare mest till ovanligheten. För det mesta har vi varsin sida av baksätet fyllt med våra fynd av varierande slag.
Vi tittar efter olika tidsepoker och lite olika saker. Dottern letar sjuttiotal och blir lyrisk över färgskalan brun, gul och orange. Hon hittar också en hel del kläder. Jag tittar efter grejer betydligt äldre än mig själv. Absolut inget sjuttiotal alltså. Och i princip aldrig kläder.
Det kan vara nåt hushålls eller inredningsrelaterat som gamla fina böcker, dukar ljusstakar eller ljuslyktor. Eller tyger av något slag som kan sys om eller återanvändas på något sätt. Eller glasgrejer av kända designers. Det finns ju ett och annat vi samlar på. Dit hör förutom glas även en del porslin av gammalt svenskt eller finskt slag. Jag har också en konstig dragning till saker i silver (fusksilver) som är charmigt slitna. Bestick med snirkligheter på. Eller fat och brickor. Faller också lätt för skrin och fina askar. Saker med graverade namn och årtal måste jag liksom rädda. Men jag tittar också på möbler ibland. Som om det nu skulle få plats en enda möbel till i vårt hus. Fast de man har känn bytas ut om bättre alternativ påträffas.
Det är på nåt sätt rogivande att gå bland gamla ratade saker och se potentialen i dem. Hitta ett nytt användningsområde kanske. Och en trivsam, gemensam syssla där vi småpratade strosar mellan hyllorna och vrider och vänder på saker.

Idag kommer jag hem med ännu en tjusig tårtspade, ännu en ljuslykta och tre små dukar som nån lagt ner mycket arbete på. Dottern hittade gula gardiner till sitt kök och några plagg. Allt för en billig peng och återanvändning är dessutom bra för planeten!

Vad kallar vi det här rummet då?

Dottern lämnade sitt rum ännu en gång och tog med sig det hon hade till sin nya lägenhet i början av november förra året. Hennes inredning där är ett eget kapitel, väl värt att återkomma till!
Men rummet hon lämnade var en sorglig historia. (På bilden är rummet i ungefär det skick det hade innan hon flyttade hem igen.) En vägg var klarröd, resten vita. Golvet en trist beige plastmatta sedan förra ägaren (och det var länge sen det). Det var också i det närmaste redan tomt eftersom vi plockat ur det mesta av alla grejer för hennes trevnad under hemmaboendet. I synnerhet Makens alla leksaker (ja, vi kallar dem så, men egentligen är det en samling filmrelaterade prylar). Självklart behövde Dottern få möjlighet att ordna lite som hon ville därinne. Alltså hade det varit dumt att inte passa på och dra igång en rust av rummet när det ändå var så pass tömt!
Jag började såklart (i vanlig ordning) om med min planering. De där månaderna under Dotterns överinseende blev det så fint i rummet. När skrivbordet kastats ut och rummet fick helt annat uttryck än nån slags arbetsrum. Det var därför jag ändrade mig och fick idén om pysseltvättstuga.
Vi handlade tapeter och färg. Golv hade vi redan, det hade funnits i garaget i några år efter att ha impulshandlats på rea en gång. Lagom mycket för två rum köpte vi då, eftersom vi ville ha en enhetligt mörkgrå färg på husets golv. Köket fick sitt när det byttes. Hallens golv målade vi när det rustades där. Och nu skulle det bli grått även i detta rum. Sedan nästa lilla rum med samma slags golv och så småningom måla vardagsrumsgolvets parkett med samma nyans som hallen. Golvplanen var alltså given.
Detta rum behöver vara gästrum och Dotter tog med sig bäddsoffan tills hon hade råd att köpa säng. Jag ville inte ha hem bäddsoffan igen, den var för sliten. Istället beställde jag en bra säng på Ikea. Som skulle få vara dagbädd på dan, enkelsäng eller dras ut till dubbelsäng vid behov.
Sedan ville jag hitta en snygg och cool förvaringsmöjlighet till Makens alla samlade filmprylar. Han däremot ville behålla sina två långa väggfasta hyllor. Dom var värdelösa i mitt tycke. Samlingen består av en mängd små saker som inte alls syntes eller kom till sin rätt högt upp på de där hyllorna. Har man en samling vill man väl att den ska synas?
Jag är en envis art så jag grunnade och googlade och hittade! Ikea hade en sorts kub-hyllor. Olika färger och man kunde sätta upp dem i ett virrvarr eller i ett strikt system, hur man nu ville ha det. Maken sa inte helt oväntat blankt nej. Ibland behöver han styras lite, så han fattar  … självklart fick jag honom att se hur coolt det skulle bli!
Han satte genast igång med att rita upp både vägg och kuber i skala på rutigt papper och klippte ut ett gäng fyrkanter. Sen lade vi pussel med dem tills vi hade en snygg kombination och kunde räkna ut hur många kuber det behövdes. De visade sig dessutom vara på rea så jag stack iväg och fick det uträknade antalet med mig hem.
Maken bröt bort alla gamla fula teaklister och målade taket vitt och fint. Väggarna var däremot inte helt utan krångel. Vi hade tapetserat en gång tidigare därinne. Men målat över tapeten minst två eller till och med tre gånger. Det var bara att riva ner. Tjocka sjok blev det och fram kom ett bakskikt från tapeten underst. Och det var minst tre lager tapet över den och så färgen på det. Detta rivande krävde skrapning, spackel och slipning. Det var också helt nödvändigt att måla väggytan med tapetklister för att alls få nån fästyta för den nya tapeten. Den gamla tapetskiktet sög upp klistret som läskpapper. Men tillslut kunde de nya tapeterna med silvriga stjärnor sättas upp. Det blev ljust och fint när den äntligen satt uppe.
I kombination med det mörkgrå golvet blev det supersnyggt! Nya tak och golvlister på det, vita såklart.
Sen byggde vi kuber i vardagsrummet en hel kväll. Och satte sedan upp dem nån dag senare, nästan helt enligt mallen. Maken bar förnöjt in sin tillfälligt nerpackade samling igen och ställde in den i sina kuber. Det blev jättesnyggt!
För övrigt skulle vi ha plats för sekretären (den hade bott därinne tidigare också. Liksom teven på väggen ovanför.) Och sängen som inte kommit än. Men det bästa av allt var att jag hittade en plats för ett gammalt vitt skåp jag hittat och dreglat över på ett loppis varje gång vi var där. Det stod faktiskt kvar och jag fick det hemkört och inburet och det satt som gjutet. Eftersom det nästan var jul vid det här laget blev det pyntat samtidigt.

Eftersom det här alltid varit ett sovrum finns det också garderober. Den ena är hylla numera. För en del böcker och en massa inredningstidningar. Och ja. Glasgrejer.
Det andra innehåller min whiskysamling. Jag gillar single malt och har en del, samt fina glas att ta en skvätt i givetvis.
Sängen anlände först dan före julafton, precis som utlovat. Gästerna som anlänt för att fira julen med oss fick sova på luftmadrass första natten. Sedan hjälpa till och bygga ihop sängen när den kom. Det blev hur bra som helst och funkar perfekt som soffa när man vill titta på teve därinne. Nu är det lite mer sommarfint här inne. En oönskad effekt av ”leksakerna” och färgvalet visade sig när julen skulle ut. Jag hade ett par fina petrolblå gardiner jag hade tänkt ha efter det julröda. Dessa i kombination med det vit/grå och Dart Vadar och hans Stormtrooper på golvet … blev att man undrade en tioåriga pojke just flyttat in? Ett så uppenbart pojkrum att jag genast bytte gardiner och kastade in lite rosa också. Då blev det bättre! Nu var jag nöjd! Dags för nästa rum …