Kort helg liksom

Helgen blir kort om man jobbar en del av den. Jag följde också med Dottern på en grej direkt efter jobbpasset på lördagsmorgonen och det dröjde liksom tills jag kom hem. Maken mötte upp oss för en snabb lunch innan Dottern skulle börja sitt helgjobb och sedan åkte vi till färgaffären.

Att välja färg kan vara svårt, om det inte är så att det finns en klar favorit. Vi jobbar helt klart mot den där envisa trenden med ljust och fräscht där alla målar allt vitt. Och vi målar istället allt svart. Det blev något så tjusigt som en burk sidenmatt svart och detta ska klä vårt fyndade vardagsrumsbord och dessutom en bänk som vi brukar ha ute vid dörren på sommarhalvåret. Den är alldeles för vit för vår smak. Måste bli svart. Jag kikade givetvis också runt lite på tapeter, när vi ändå var där men på den affären är mängden tapetalternativ överväldigande. Det gick inte att ta in liksom. Och jag hade ju ändå lite prover i bilen sedan gårdagen, fick nöja mig så.

Tapeter ja. En gång i tiden hade dessa väggar en milt grön färg. Poetiskt uttryckt skulle den kanske kunna liknas vid lindblomsgrönt. Jag gillade verkligen den färgen och hade nog aldrig bytt ut den om det inte hade varit för att den liksom tog död på glaset. När vi började ställa upp glassaker på hyllor med den färgen som bakgrund bara dog det. Lystern i glaset försvann och grejerna såg dammiga och trista ut. Då blev väggen vit. Nu när det är dags igen är det alltså glassamlingen som styr. När jag kom hem med mina tapetremsor placerade jag dem bakom glasgrejerna och såg dem försvinna igen. All slags mönster, färg och strukturer är bannlyst. Väggen blir vit.

Teknikens under borde inte förvåna längre. När lördagskvällen kom loggade vi in på Zoom och satte oss tillrätta framför en livesänd konsert, i Harpa! Ett gäng tjejer i USA spelade på sina vackra instrument inför kameror och vi kunde ta del av det ända här borta. Det kom sig av att vi känner den ena familjen och för att jag alltid har gillat harpa. Ett vackert och fascinerande instrument och imponerande att en ung tjej väljer att lära sig spela på ett så komplicerat instrument. Alla spelade sina stycken var och en för sig och det var superfint. Hoppas det blir fler gånger. Till och med MusseKatten njöt. Han låg i soffan och slappade när de började. Tittade genast upp på skärmen vid de första tonerna och började spinna ljudligt. Jodå, katten är musikkännare 🙂

Maken hade ytterligare en livesänd konsert att delta i senare på kvällen. Jag valde eurovisionssändningen från Rotterdam istället. Själva melodifestivaltävlingen ställdes omgående in när det kom ett virus. Nödvändigt såklart men trist för alla vinnande artister som liksom blev förlorare allihop. Men här i landet har vi haft tävling ändå. Vi har först fått se snuttar av alla bidrag i ett program och från det valt ut tjugofem bästa och av dessa valde vi en vinnare i ett senare program. På låtsas liksom men ändå lite på riktigt. Även om vinnaren bara vann här. Tänk om man istället för att bara ställa in hade gjort denna tävling till en riktig tävling på liknande sätt också. Alla länder har ändå gjort inspelningar av sin vinnare på olika sätt. Vi kunde ha fått se dessa inspelade bidrag i de vanliga kvalfinalerna, för en slutlig final i lördags. Det hade varit gott nog med videobidrag ett år som detta. Istället fick vi ett pepp/depp program med några sekunder av bidragen och en hälsning från artisten. Det blev mycket stay safe och tvätta händerna hälsningar och bilder från de olika deltagarländerna på tomma torg och liknande och ett evigt tjat om detta virus. Så deppigt. När vi kunde fått förenas över videolänkar för gemensam musik och tävling och glädje, som vi hade behövt. Obegripligt val egentligen. När tekniken finns där.

Jag gick mig ut och grävde igår. Tog isär en dålig plantering i sol, byggde om den i moln och fyllde den med jord i regn. Sprang sen in under tak när hagel stormade från himlen. Allt inom en timme. Jag avvaktade denna skur på altanen men den gjorde marken helt vit, igen och tillslut gav jag upp och gick in. Istället blev det lite innepyssel när Dotterns Sambo kom med Sonen som är tolv och ett stort Harry Potterfan. Jag samlade ihop pysselmaterial och så gjorde vi trollstavar av pinnar ett tag. Modellerade handtag av hobbylera som vi brände i ugnen och sedan målade och dekorerade. De blev jättefina! Jag dekorerade mina med slingrig växtlighet och lite glitter i förhoppningen att förtrolla trädgården till ymnigt växade. När jag hämtade Dottern från jobbet på trädgårdsbutiken hade hon samlat ihop till en för tidig morsdagspresent! Jag fick ny fin sekatör, spade, kratta och trädgårdshandskar i ett knippe. Så jag vill se det väder som hindrar mig från fortsatt trädgårdsarbete idag!

Fredagsmys av nåt slag

Det är fredagskväll och jag jobbar lite helg igen. Brukar i regel inte ha två i rad men ibland händer det grejer och jag valde att rycka in och jobba extra i kväll/natt. Det råder fredagsmys även i detta hem. Lugn och ro och stör inte.
Vi har planer på pizza till middag och har bakat en blåbärspaj att få i oss efter maten. Går ingen nöd …
Ibland är det här ett märkligt jobb. Jag jobbar ju, fast den som bor i hemmet är ledig och hen vill ha sin lediga tid ostörd. Balans liksom, för att få det där som ska göras gjort utan att det påverkar lugnet och stör i onödan.
Helgen i övrigt blir helt ledig när jag slutar i morgonbitti och jag hade hoppats på utomhustemperaturer att kunna utejobba i. Visst, det finns kläder för annat väder också men nu ser det dessutom ut att bli regn och då får trädgårdsjobbet allt vara för min del. Typiskt.
Får väl ägna mig åt stickningen istället. Eller nåt inomhusröj.
Vi har lösa planer på att fräscha upp vardagsrummet en aning. Typ nya tapeter och lite nya grejer. Idag slank jag in på ett tapetställe och hittade tre snygga alternativ. Tog med lite prover hem så vi får fundera.
För en halv evighet sedan beställde vi fruktansvärt spontant till morgonkaffet en ny vägghylla, modell String. Nytillverkad raritet. Det var kampanjpris på den och fler än vi ville ha. Alltså blev det lång väntan. Hyllsystemet ska ersätta de vägghyllor vi har nu. Eftersom vi är hopplösa samlare av glasgrejer och inget tyder på att det kommer att gå över inom någon snar framtid. Därmed behövs mer utrymme. Dessutom blir det här bra mycket snyggare.
Ett soffbord fyndade vi på loppis häromdan och det ska målas och fixas till för att passa in. Men inga andra möbler ska bytas ut.
Det finns ingen tidsplan på detta jobb. När vi känner för det, är mer av våran devis. Först ska också allt glas ner från hyllorna och packas omsorgsfullt. Möblerna måste hitta någon tillfällig plats i huset på nåt vis och efter det ska tavlor och vägghyllor ner. Innan väggarna äntligen kan spacklas och slipas och tapeten kan komma upp. Jag bävar. Det är liksom mer jobb innan.

För övrigt försöker jag låta bli att tänka på att jag, om allt hade varit som det skulle ha varit, hade befunnit mig i Skåne, i en stuga med ett vandringsglatt gäng. I full färd med att planera morgondagens långvandring. Men, nu är inget som det skulle ha varit och nåt vandrande blev inte av. Skåne ligger kvar, jo. Det får bli ett annat år när inga virus härjar fritt.

Helgplock

Maj inleds med regn och kyla. Blygsamma temperaturer som knappt når tiogradersstrecket gör att utevistelse inte är speciellt lockade. Trädgården står där den står … mest ogjord. I regel brukar det vara dags för paviljongtak och altanordnande så här i början på maj men eftersom ingen av oss kommer att vilja använda varken den ena eller den andra får det vara.
Rabatterna borde ses över med nån slags uppluckring av jorden och påfyllning av näring och ny jord. Men det finns ingen motivation till det heller när det krävs tjocka kläder och stövlar för att vara ute.
Enligt apparna som levererar väder finns ingen värme i sikte den kommande veckan heller. Snarare tvärtom.

Garnet är lika fint som jag trodde och tröjan ser ut att bli bra även om den kanske hade gjort sig bättre i ett mjukare och fluffigare garn än jag valde. Men vad gör väl det, jag kan sticka en sån också 🙂 Jag väntar med utlåtande tills den här är klar och tvättad. Först då kommer garnet till sin fulla potential.

Igår lyckades jag få med Maken på en vända i naturen. Det är ingen lätt match egentligen. Han och naturen är inte alls kompatibla. Men han gjorde mig till viljes i en promenad genom vår fina skog i stan. Den är vacker alla årstider med massor av stora lummmiga träd av varierande art och mängde med grusgångar kors och tvärs och längs med ån. Mitt i finns ett trivsamt umgängesområde med stora gräsplaner och minigolf en utomhusscen och ett fint café. Det är nyöppnat för säsongen och vi gick in och beställde varsin räkmacka. Jag fick vara nöjd med att han följt med men gränsen gick vid att sitta ute och äta mackan för hans del. Vi slog oss ner i en soffa i den inglasade delen av verandan istället. Räkmackan var fantastisk, en av de bättre jag ätit och med en päroncider till smakade den ännu bättre. Efter mackan promenerade vi en stund till innan vi åkte tillbaka till soffhörnen.

Katterna är inte helt förtjusta i detta kylslagna väder heller. Har svårt att bestämma sig för om de ska vara ute eller inne och ångrar sig på än det ena och än det andra hela tiden. Vi borde ha svängdörr. Känns som jag släpper in eller släpper ut hela tiden. Den ena tar saken i egna tassar och hoppar på dörrhandtaget så det skallrar i huset. Från båda håll de sina aktiviteter heller så det blir dubbelt upp liksom. Båda har dessutom grym känsla för när de kan störa som mest. Precis när maten ligger på våra tallrikar eller precis när serien/filmen är som mest spännande typ. Då ska nån in eller ut.

Första maj kom och gick som vilken dag som helst. Inga förstamaj tåg och politiska budskap på plakaten i år. Jag brukar inte delta i tågandet men jag åker gärna till stan och tittar på det. En del politiska tal hölls på teve isället men de fick vara för min del.
Som barn firade jag första maj med familjen. Pappa som sjöng in våren med manskören och mamma som gjort mjöd och bakat struvor. Pickninck nånstans med kompisarna med detta i packningen. Men jag har inte tagit med mig nån av dessa ätbara traditioner in i vuxenlivet. Kommer inte ens ihåg när jag åt ett sånt struvtrassel sist ens. ja, ja. Sånt är det.

Hemmatid

Ja, mycket hemmatid blir det, även om vi inte är i någon karantän. Men vi följer rekommendationerna och är mest bara hemma.
Det är egentligen inget som stör mig, hemmasittare som jag är. Trivs bäst när jag får vara hemma och jag är av en sort som kräver oerhört lite sällskap. Jag är en enstöring helt enkelt och som en sån är det inga problem att hantera social distans. Det upprör mig inte speciellt mycket att saker och ting ställs in. Inte för att jag hade någon uppsjö av evenemang att ställa in ens en gång. Jag undviker att ha för mycket instoppat i kalendern, mår inte alls bra av sånt. Det ska vara lagom annars också.
Vi är kreativa typer både jag och Maken. Hittar lätt tidsfördriv.
Jag har min stickning, ja, flera stickningar om jag ska vara ärlig. I regel tre olika samtidigt att varva mellan. Just nu finns en skir sjal, en varm yllehalsduk och en somrigare typ av tröja på stickor.
Eller så sitter jag och ritar nåt, mestadels i paddan. Eller skriver nåt. Jag har ett intressant skrivprojekt för närvarande som håller mig sysselsatt. Ordar inte mer om det just nu. Min pysselhörna är fylld av pärlor om andan faller på.
Dessutom så börjar trädgårdstiderna igen. Jag har sått en del frön som orsakat små plantor som jag pysslar med och jag räfsar löv och vinterskräp och inreder sakteliga mina sommarhörnor. Det är också dags att ta tag i rabattfix och snart blir det tid för planteringar också.
Utöver det finns det gott om bra serier att titta på och jag har en bra bok igång.
Så nä, jag har inget problem med att bara hänga hemma på ledig tid. 😀

Hoppla!

Tanken på min nerlagda blogg återvänder och vill inte ge sig. Får mig att skriva inlägg som bara landar som utkast först.
Kanske på grund av tillvaron vi plötsligt och utan förvarning måste ta in.
Det är virus, smittspridning, pandemi, karantän. Samma skit i hela världen! Där det ena ordet efter det andra fyller allas medvetanden och både skrämmer och orsakar åtgärder och inskränker och håller på. Ord som tidigare hållit sig till historien, i filmskaparnas manus eller författarnas texter men åtminstone bara långt ifrån oss och helt otänkbart som aktuellt senario. Nu är de ett faktum, en daglig verklighet.
Jag tittar på de direktsända presskonferanserna med samlad kunskap och klokskap vid podierna. Där tilkommer nåt nytt nästan varje dag och inte direkt av någon positiv art.
Ändå var det svårt att riktigt greppa från början. Att detta var nåt vi faktiskt befann oss i och måste hantera. Det behövde sjunka in i oss för att tillslut bli uppenbart.
Om inte annat blir det uppenbart på grund av allt som är inställt. Jag stryker och kryssar över i kalendern. Även om den inte innehöll så mycket planer ändå. Jag är inte någon extremplanerare och gillar aldrig att ha kalendern fullspikad med evenemang. Men ändå. De som finns där ska kryssas över efersom de inte längre kan genomföras. Inga möten, inga träffar, inga besök. Paus, inställt och avbokat.

Jag är inte vare sig sjuk eller i någon karantän och jobbar som vanligt. Men håller mig lydigt ifrån övriga sociala kontakter och har rekommenderat avstånd när jag går och handlar. Tvättar händerna ordentligt och är ändå allra mest bara hemma.
Mitt jobb kan inte utföras hemifrån. Det är svårt att assistera folk via nätet, för det krävs närkontakt och handgriplighet. Det är också delvis det som gör att jag håller avstånd på ledig tid. För att kunna fortsätta jobba.

Ja, jag kanske är tillbaka. I dessa tider hålls kontakten via nätet och då är bloggandet kanske en del i det och kändes plötsligt angeläget på nåt sätt. Ja, ja. Vi får se.

Nytt år … men inga nya inlägg.

Ja, det är nytt år, nytt tiotal och allt det. Det blir dock ingen ytterligare nystart i denna blogg!
Efter ihärdigt funderande har jag tagit till mig att jag tröttnat på bloggandet. Faktiskt.
Glesheten i inläggen har sagt sitt en längre tid. Bara själva beslutet saknades. Nu är det taget.
Kanske återkommer nån slags blogglust en dag. Sånt vet man aldrig.
Men, för nu är det tack och hej. Helt utan dramatik. Så bara.
Tack för mig.

Vinter redan?

Vintern kom och tog ifrån mig november i torsdags. Jag som längtat efter såna där grå och dimmiga dagar när sega droppar hänger ytterst på trädgrenarna och allt är aningen diffust. När det grå möts av mörkt bruna trädstammar och några få gula löv i grenarna. Och det ligger blöta sjok av gulbruna löv på asfalten.
Jag kan bli hur poetisk som helst över det där vädertillståndet. Älskar det!
Men, vintern slog sig för bröstet och brötade in med både snö och minusgrader minsann. Fick mig att besviket leta fram snöskyfflarverktyg och Maken att skyndsamt få på vinterdäck på bilen. Fram med fjolårets vinterskor bara för att konstatera att de borde hamna i soporna och nya måste anförskaffas. På med den varmare kappan och handskar på händerna. I hela tre dagar höll det sig! Jo, jo tomma tunnor skramlar mest sägs det ju. Det där snö och kylanfallet måste ha varit nåt slags överslapp från förra vintern. Nu har det mesta slaskat bort av plussgraderna som drog in under natten och visserligen är det grått, men inte riktigt den där novemberdimman jag efterlyser och det där med löven är definitivt förstört. Kanske hinner november gaska upp sig lite än om jag har tur, återta makten över sin egen månad liksom. Jag lever på hoppet!

Det där med Halloween

Det är en omdiskuterad helg/högtid/grej i detta land. Adopterad som den är. Kommersiell som den anklagas för att vara och alldeles för Amerikansk. Tja, säg en högtid som inte är adopterad på ett eller annat sätt. Säg en högtid som inte är kommersiell numera när julsakerna är framplockade i butikerna redan i början av oktober.
Halloweenavdelningarna har utökats år för år, jag tror den är här för att stanna och en vacker dag har vi glömt hur adopterad den är och svenskat till den så vi känner oss lagom trygga. Som vi gjort med många andra högtider. Och kanske bestämmer vi till och med vilken dag vi ska ta oss an detta!
Vi borde kanske lära oss vilket datum detta ska firas om vi nu vill fira. Ingen skulle skicka ut en påskkärring med kopparpannan i tiggarläge på långfredagen eller påsklördagen. Men halloweenspökena trasslar runt lite då och då i slutet av oktober/början av november. I år firade den del av världen som alls firar detta en torsdag. Det varierar givetvis men det ska vara den trettioförsta oktober, oavsett vilken veckodag som råkar ligga på det datumet.
Den här förvirringen kommer sig säkert av att halloween inte omnämns i kalendern och inte är riktigt officiell. Kanske kommer det sig också av att vi helst har högtid på en helg och inte mitt i veckan när det är så fullt upp med vardag och att godis ska ätas på lördagar. Jag bara gissar nu.
Det som framförallt gör den illa omtyckt är närheten till Allhelgonahelgen (som för övrigt också är en adopterad helg). Ibland rentav på samma dag, som det kommer att bli nästa år. Jag kan förstå att man ogärna har tiggande häxor och spöken och monster på sin trappa när man just tänt ljus för att minnas nära och kära som är borta. ller att man inte vill möta liemannen på kyrkogården när man är där med sina lyktor, oavsett om lien är av plast och självlysande.
Här i landet tycks vi också mest ha förknippat halloweenutklädningen med något läskigt. Nåt som ska skrämmas. Medan landet vi snott helgen ifrån klär ut sig till vad som helst! Gulliga djur, filmfigurer, superhjältar, saker. Vad som helst!
Och vi som öppnar dörren har på sin höjd en lysande pumpa utanför dörren men vi är antagligen inte utklädda själva eller har ställt till med nåt slags spektakel vid huset eller vid dörröppnandet. Vi öppnar bara och häver ner lite godis i det framsträcka kärlen. Eller öppnar inte och utsätts sällan för nåt bus ändå.
Så tydligen har vi redan påbörjat anpassningen av detta helgfirande. Plötsligt en dag kanske den hackat sig in i kalendern också.

Förresten, det här med Allhelgonehelgen har väl ändå blivit allt mer kommersiellt det också! Mängden kransar och pynt och tjusiga ljus som säljs inför denna helg numera är enorm jämfört med bara för några år sen. Den ena värre än den andra liksom. Vissa gravarna är totalt överpyntade. Det enkla lilla ljuset duger inte riktigt längre.

Ja, jag karvade själv en pumpa att ha på trappan och pyntade också ett ljus lite extra innan jag lämnade det i minneslunden igår. Nu har vi passerat detta för ett år igen och snart är det jul. Den är inte ett dugg kommersiell va 😉


Dagens

Det är torsdag och min arbetsvecka har bara börjat än. Jag ska jobba en stor del av helgen nämligen. Helgpassen är inte mina favoritpass men det är vad det är med detta jobb. Ger mig en del vardaglig ledighet också och det är verkligen inte obehagligt på nåt sätt.

Idag har jag dödförklarat ytterligare en laptop. Jag har tappat räkningen på hur många jag haft och denna har trots allt varit med bra länge. Den har utsatt mig för diverse huvudbry genom åren men den senaste tiden varit väldigt medgörlig, tills den nu plötsligt bara gav upp. Jag har försökt med alla möjliga reparationsprogram och åtgärder utan framgång. Idag lyckades jag skapa en backupp och fick åtminstone ur den det jag tror är det viktigaste. Sen var min plan att radera innehållet i datorn och börja om men se det gick den inte med på. Den vägrar helt enkelt. Så tillslut slog jag ihop den och drog ur sladden. Gav den några väl valda ord och anser den därmed förbrukad. Tur att jag har min iPad, men nog känner jag behov av en helt vanlig dator också. Riktiga tangenter är oslagbara ändå.

Det där med datorn kom ändå olägligt. Just när det är dags att se över månades räkningar. Jag brukar dona med dem i ett eget system i datorn. Men det var ju kört nu. Jag fick gå på gamla metoder. Papper och penna och miniräknare. Märkligt. Och miniräknare? Nån sån har jag inte använt på evigheter. Jag tog den som mobilen tillhandahåller men den visade sig ha underkänt i matte. När jag äntligen fått min backup i handen lånade jag Makens dator och tog mig an mitt bekväma ekonomisystem visades hel andra uträkningar än mobilen! Visst kan jag själv ha missat nån siffra, men i allt jag hade räknat var slutsiffran en helt annan än den datorn lade fram. Spökerier. Kanske skulle ha hållit mig till papper och penna även i räknandet.

Huset har inte fått grepp om hösten än och innetemperaturen är fortfarande sommaranpassad. Det är kyligt och inte så hemtrevligt. Maken hade snackat lite med värmepannan i går och ställt om den lite så sakta men säkert ska det väl bli varmare. Tur att jag har skön yllesjal och varma tröjor att ha på mig tills värmen når trivsammare höjder.

Ikväll ska det äntligen ske! Så fort Dottern jobbat klart, nämligen snart, ska vi på bio! Ser fram emot att få se den där Downton Abbey filmen nu. Jag har laddat med halstabletter ifall nån rest av hostan tänker bråka. Den är ännu inte helt övermannad, denna envisa hosta. Men jag hoppas jag får njuta av filmen i lugn och ro. Så nu drar jag på lite läppstift och åker.

Sjukrapport

För att korta ner den här långa och tista historien är läget numera av doktor konstaterad lunginflammation, penicillin och ytterligare en veckas sjuksrivning. Jag är alltså kvar i soffläge ett tag till.
Förutom sjukan i sig finns ett antal trista biverkningar.

  • Jag missade bion! Dottern och jag hade biljetter till den första visningen av Downton Abbey filmen som hade premiär i fredags. Det grämer min mer än det som står på sjukintyget. Vi skulle gå redan på eftermiddagen och njuta i oss denna pärla. Istället fick vi byta in biljetterna mot presentkort och jag satt kvar i soffhörnet med hostan. Inte sjutton kunde jag ju ta den med på bio såklart men (håll för öronen) Faaaan då!
  • Inte heller kunde jag vara med när Maken åkte och hjälpte till med Dotterns och Sambons nyinköpta köksö i går. Deras lägenhet har bara ett litet kök, inget som lämpar sig för matbord. Alltså blev det köksö med pallar runt och matbord i vardagsrummet. Men jag hade väl gärna varit med och hjälpt till och kolla hur det blev. Fick istället hostande ta mig an de bilder jag fick mig tillsänt.
  • Det är kantarelltider. Men inte sjutton kan jag plocka några. Kan inte ens gå och köpa några och om jag kunde det skulle jag i alla fall inte kunna äta dem för det är bara nåt flytande som kan passera halsen.
  • Torsdag den här veckan skulle innehålla tjejträff här hemma. Min tur att värda. Menyn i sin helhet färdigpanerad tack vare ett fint fynd i frysen och några teveuppsnappade recept. Har den nerklottrad i kalendern och det var bara att iordningställa den. Men inte sjutton blir det nåt med det. Vem vill träda in i detta hostande hem, än minde äta nån mat jag tillagat. Och jag skulle inte ens orka ta mig an det från inhandling, städning och fix till matlagningen. Inställt helt enkelt.
  • Ett inbokat lönesamtal med chefen hamnade också på is. Sörjer väl inte det nämnvärt. Det kommer ett nytt datum för det.
  • Därtill en trevlig afterwork med en god vän på fredag. Alldeles säkert är jag mycket bättre då men känner att jag behöver hålla mig lugn tills jag verkligen är frisk nu och inte tralla iväg på skojigheter.

Men ja e inte bitter …. näe då.

Det är fortsatt paus alltså. Efter doktorträffen gick jag in och handlade diverse flytande mat på butiken intill. Sen fort hem och ur civila kläder och tillbaka till mjukkläderna och soffhörnet. Där svalde jag en gigantisk tablett (storlek lillfingertopp) som borrade sig genom halsen turligt nog och därmed är antibiotikakuren igång. Jag får nog finna mig i ännu en natt med taskig sömn. Men nu vet jag att det kommer att vända snart. Jag får ju se glädjen i det givetvis.