Dagarna rullar på i sakta mak

Den här veckan har jag semestrat för mig själv. Maken drog mot jobbet i tidig måndagsmorgon för att ta sig an årets två stoppveckor. Allt på fabriken står för en gångs skull stilla och avstängt för att nödvändigheter ska kunna bytas och lagas. Det innebär förutom att han blev tvungen att ändra sin semster också får en rivstart med övertid varje dag samt jobb även i helgen. Medan jag semestrar på, ytterligare en vecka när den här är slut.
Det är det där viruset som är anledningen till det här med sugustistoppveckor också. De brukar annars inträffa i maj. Men eftersom det också kommer tillfälliga jobbare från både här och där och bortifrån var det givetvis inte att tänka på. Det fick tänkas om.
Och så påstår världen att vi inte bryr oss i det här landet och lever på som vanligt. Nej. Som vanligt är det långtifrån!
Nu har dom delat upp sig på nåt vis därborta i sitt stoppjobb så att man inte ska dela matsal/fikarum med för många bortifrånkommande och diverse andra åtgärder som ska undvika smittspridning.

Jag har annars gått omkring här i tystnad den här veckan! Jo, kanske grannarna läste mitt gnällinlägg nyss. Nja. Snarare är det väl så att semestrarna är slut och barnen på förskolorna. Många andra härikring är också på det där stoppjobbet.
Dessutom är fabriken tyst! Annars hör man ett svagt brummande hela tiden och ibland mer ljud än så om det ska släppas på ånga eller nåt. Man tänker i regel inte på det förrän det har stannat.
Nu är det tyst!
Det är så tyst runtom att jag funderat om jag är ensam kvar. Om alla har försvunnit på nåt sätt.
Det är oerhört vilsamt! Jag har kunnat sitta var som helst i trädgården de här dagarna utan störningsskrik. Inte ens kvällarna är det nåt oväsen. Till och med hamrandet har pausat.
Jag har mest bara varit hemma hela veckan. Knappt ens åkt och handlat faktiskt.
Därför har jag också kommit en rejäl bit med texten. Och jag har stickat färdig

Dotterns långkofta som jag började med i början av juli. Den hänger sig torr som bäst.
Därtill har jag påbörjat en långkofta till mig själv. Stickade en sån fin tröja i vintras. Svart med grönmönstrat ok. Allt i ull men lite tunnare ull. Tänkte det skulle bli ett komplement till de tjockare ulltröjorna. Köpte det gröna garnet på en julmarknad och hittade sen ett mönster och kompletterade med svart.
Men som jag missbedömde storleken. Den blev alltför stor! Efter en del funderingar valde jag att klippa upp den mitt fram och sticka knappkanter. Vips, nån centimeter försvann och så fick jag en kofta. Men ändå har den legat oanvänd och känns bara säckigt stor.

Idag bestämde jag mig för att plocka upp alla maskor igen längs med linningen. Och börjag sticka neråt för att förlänga den. Tänker att en långkofta med fördel kan vara bylsig och stor. Hoppas jag har rätt i det! Annars vet jag inte.
Förutom det har jag också lagat en massa mat som blir matlådor till Maken. Han ska ha med sig två om dagen nu när han jobbar långa dagar och då brukar jag serva. Speciellt som jag är helt ledig.
Tja, i den takten går också en liten vecka.

Semesterplock

Vädret är väl ständigt omsnackat i semestertider. Det finns en del att önska sig inom detta område. Ser bilder på sociala medier där folk är inne med tända ljus och eld i öppna spisen. Mitt i juli. Jo det är inte utan att man känner lika. Det vi ser mest av är stora och tunga regnmoln som gör luften fuktig och sval. Solen har ingen chans att slinka mellan, mer än korta stunder. Det råder åtminstone ingen vattenbrist. Jag hade kunnat fylla tio tunnor med regnvatten om jag haft så många. Nu har jag två och de är ständigt överfulla och jag bara skrapar på ytan i dem när jag hämtar vatten för att vattna i krukorna. Även om dessa är ett ymnigt antal och behöver en del vatten. Allt annat sköter himlen om att vattna och tja, torka behöver jag inte oroa mig för.

Vad gör man då? Jo det finns en del tidsfördriv på teve. Vi hittar en del serier att ta oss igenom. Bara ett avsnitt till liksom och sen blir det gärna ännu ett därtill. Vad annars liksom? Medan jag tittar stickar jag. Just nu har jag tillgång till en handfull pågående projekt. Två sjalar, en halsduk, en långkota till Dottern och en liten tröja till en liten kille som snart fyller ett år. Prio på tröjorna just nu, sjalar och halsduk är mer tidsfördrivsprojekt som ligger i väntan på att ta till om inget annat lockar.

Däremellan pysslar vi med diverse. Maken bygger lego. Jo, hur mycket legobyggen som helst klickar han sig igenom. Gärna så avancerade byggen som möjligt. Behåller grejerna byggda och uppställda på hyllor sen. Själv fladdrar jag från det ena till det andra och pysslar med det som faller mig in för stunden. Gör en takkrona av långa fina grässtrån till paviljongen, plockar fram pärlor och trär nåt en stund, ritar lite. Typ så.

Trädgårdsjobb kan jag ägna mig åt mellan skurarna. Hamnade på blomsterstället i söndags och fick med mig en kasse nytt hem. När tulpanerna vissnat ner finns det luckor att fylla i rabatterna. Just denna blomsterbutik har ett trevligt system med att panta en viss sorts planteringskrukor och ger kunden en växt i utbyte mot fem tomma krukor. Jag hade med mig tjugo såna krukor in och gick alltså hem med fyra gratisperenner. (som är planterade i likadana krukor och också kan pantas sen) Därtill köpte jag ett par större perenner som fyller ut lite mer direkt i hålrummen. Planterade när vi kom hem, eftersom det var uppehåll just då. Passade även på att rensa rent på sidan av rabatten också där jag låtit försommargräset vaja. Nu behövde det bort. Hade ett par lite bortglömda luktärter i krukor som jag ställde framför en gammal dörr jag har uppsatt precis där. Där kommer de att trivas bra. (på andras sidan dörren har vi en lite terass) När jag var klar och hade samlat bort skräp och redskap öste det ner igen. Slapp vattna allt det där nyplanterade själv.

Idag är det faktiskt semester på allvar. Hittills har jag bara haft den vanliga ledighet som ett oregelbundet schema innehåller. Men idag skulle jag ha jobbat dygn enligt schemat, om det inte vore för denna ytterst fantastiska förmån med semester. Vi har möjlighet att ta en lång sammanhängande semester i det här landet, eller sprida ut den lite här och var om man känner så. Jag vill absolut ha den lång och utan avbrott. Det är det mest avkopplande för mig, att känna att det finns lång ledighet kvar eller att det varit långt när jag tittar tillbaka. Gillar verkligen stora delar av våra arbetstidslagar.

Projekt T-Shirt pågår. Maken har en ansenlig mängd, snudd på sjuklig mängd, sådana i sin garderob. Och en ytterst oansenlig mängd andra slags plagg av kategori skjorta. Eller egentligen är det projekt garderob som pågår. Detta är ett rätt gammalt hus numera. Garderoben nere i källaren har en tendens att skapa en otrevlig doft av instängdhet i dessa T-Shirts. Trots att vi lyft av dörrarna och hängt ett draperi för istället. Det gjorde ingen skillnad. Förra sommaren tömde vi hela. Alla dessa tröjor tvättades om, fast de var rena. Hyllorna i garderoben sågades ur och in flyttade istället en ställning med trådbackar. In med rena tröjor. Bra? Nä! Den oangenäma doften återkom efter ett tag. Nu har vi tagit oss an samma syssla igen. Ut med allt. Sen husmorsknep nummer ett: Tvätta ur hela garderoben med vitvinsvinäger eftersom det är både luktdämpande och har antibakteriella egenskaper. Husmorsknep nummer två: Tygpåsar fyllda med ris i hörnen för att suga upp eventuell fukt framöver. Sedan husmorsknep nummer tre: Ättika i tvättmaskinens sköljvatten istället för vanligt sköljmedel för att få ur den otrevliga lukten ur tröjorna. Sen fick de torka ute under en för ovanligheten helt regnfri dag. Nu har vi fyllt garderoben igen. Blir intressant att se vad som händer. Gamla husmödrar hade i regel koll på läget.

Trädgårdsinlägg igen, många såna nu.

Semestern är nära, bara ett nattpass ifrån mig. Jag behöver semester nu!
För att ha en trivsam start på den tog jag mig an att slitigt pass i trädgården igår. Rensade bort försommarens långgräsområden!
Jo, plötsligt händer det tänker förbipasserande. Här var det äntligen klippt.
Till en början rev jag upp delar av ogräsblomningen för hand. Hade tänkt spara de långa fina och stora blåklockorna som blommar med en sina klockor uppradade längs stjälken. Men det slutade med att jag plockade några buketter av dem och en del annat finblommande ogräs. (Det är trivsamt med vaser ute också!) Sen rev jag upp resten. Och till sist hotade jag igång gräsklipparen.
Det är nåt med mig och den där blå gräsklippningsmaskinen och har varit sen vi köpte den för nåt år sen. Jag har fel knyck och den står bara där och flinar, utan att gå igång. Så måste jag hämta Maken och han rycker en gång och det brummar det genast till. Men han var inte hemma. Jag hade bestämt mig för att det skulle klippas och ville inte vänta. Hade därför ett allvarligt snack med klipparen när jag dragit ut den. Ett snack som inbegrep löften om skroten och ersättning av ny. Då fick den fart vill jag lova!
Sen gick vi lös på både kort och långt gräs. Överallt. Nästan. Nu är det med mina mått prydligt, näst intill park. (Alla skulle inte hålla med om det omdömet.) Långgräset behövde också räfsas bort och nu är min trädgårdstunna fylld inför veckans tömning igen. Framförallt med grenar och rens från ett gediget röjningsarbete jag gjorde häromdan. I ett hörn där det höll på att bli urskog och där en omfångsrik Cypress försökte knuffa huset. Och en utväxt Forshytia ville kväva Pionen nedanför. Som faktiskt var där först! Jag gick lös med såg och sekatör och härjade omkring med långa grenar för att samla ihop dem i nåt slags enhet. Nu får huset vara ifred och Pionen får luft. Alla nöjda. (Framförallt kan jag med lätthet höra pappas röst och förnöjsamhet över lite prydlighet i denna så rufsiga trädgård. Han hade klippt allt detta för länge sen.)
Min trädgård är i regel rikligast i sin blomning på försommaren. Det kommer sig av att vi var i grannlandet hela juli förr om åren. Brydde mig inte om att ha nåt som blommade då och som jag skulle missa varje år. Det där är gammalt nu, vi gör inte så längre. Och jag håller sakta men säkert på att få till en blomning för hela sommaren runtom i trädgården. Utökar med nya växter varje år.
Nu sitter jag ute och avnjuter min möda i min sköna korgstol. Njuter av det som är sommarskönt idag innan molnen täpper till igen och samlar sig till regn för morgondagen. Och innan jag åker och klarar av det där sista nattpasset.Lite bildbevis!PS: Sniglarna/trädgårdsmästaren här 0/1 – för tillfället har jag dem under kontroll.

Tja, gilla läget eller?

Precis när man trodde att det inte skulle regna mer så regnar det lite till! Juli är en blöt och kall historia så här långt. Himlen varierar från fyra grå nyanser, till lite svagt blått med sol i kanske några minuter, innan det där grå täpper till igen. Jo, jag gillar visserligen grått men kanske inte nödvändigtvis så här vått. Hoppas åtminstone att det reparerar alla vattendepåer som redan hotats med krisläge fast sommaren knappt börjat. Nån vidare värme blir det inte heller. Knappt femton känns lite för svalt för att vara juli. Nog kunde det få vara nån dags uppehåll och kanske tjugo grader i alla fall? Men väderappen påstod att det här kunde vara ett faktum resten av veckan och en tid framöver. Tja, gilla läget? Slipper i alla fall svettas men kan inte säga att jag är överförtjust.

När jag trodde det skulle bli semester så blev det inte semester. Istället behöver jag ta mig an en extranatt på fredag av alla dagar. Jag hade semesterrus inställt på torsdagsmorgonen men får nu flytta fram det eventet till lördagsmorgonen. Tja, gilla läget. Blir lite extra lön då.

Fast värre blev det för Maken. Han hade i vanlig ordning tänkt sig fyra veckors semester. Det kom ett virus i vägen för fabrikens årliga stoppvecka. Därmed landade den veckan istället på hans sista semestervecka som då raskt blev omvandlad till jobbvecka med stopp och massa övertid. Det blir alltså bara tre semesterveckor för hans del i sommar. Riktigt trist. Men tja, gilla läget. Om det är det värsta personliga som händer i denna pandemi får man vara lycklig, som han själv uttrycker det.

Det blir garanterat hemester i år! Som så många gånger förr. Vi gillar det. Att bara kunna ta varje dag som den kommer är otroligt vilsamt och förnöjsamt. En trivsam morgonstund med kaffe på valfri plats. Strosa i trädgården, pyssla, läsa, sticka, se nån film eller serie. Bara vara. Ta en åktur. Titta på himlen för att avgöra vilken bil vi åker, tak eller utan tak. Kanske göra en roadtripp nånstans bara över dan. Käka glass, äta nåt gott ute. Tja, gilla läget? Absolut, det är den bästa sortens semester för min del.

Jag önskar att fler kunde hålla sig mest hemma i sommar. Ändå tycks det vara ett flertal folk som planerar att åka utomlands, trots en pandemi som inte vill ge sig och som verkar öka igen på en del ställen i världen. Är det verkligen så nödvändigt och viktigt att resa att man trotsar konsekvenserna som kan bli av den semestern? Det kommer fler år. Nu behöver vi … tja, gilla läget och hålla oss hemma och undvika att sprida mer smitta än vi redan gör.

Så innerligt trött jag är på sniglar! Dom är överallt och käkar på växtligheten i min trägård. Alla slags jävla sniglar. Långa, tjocka, spanska, leopard, små med hus, små utan hus, stora med hus. Överallt. Förr gick jag trädgårdsrundor för att titta på blommorna. Nu går jag med spaden och letar sniglar. Som en skum typ som smyger runt och glor i backen och har stora spaden med överallt. Eller hink och skopa för att samla in snäckorna och kunna förvisa dem ut ur trädgården. Jag strösslar också blåa korn efter regnet och hoppas de ska ätas upp under natten och på så sätt minska antalet glupska krypande kräk. Tja, gilla läget? Aldrig! Det är krig!

Bildextra

Den senaste tröjan blev färdig den också. Tog lite längre tid än vanligt eftersom försommaren distraherat och jag har varit mest utomhus och grejat. Och så är jag mitt uppe i ett skrivprojekt också. Så stickningen har kommit lite på sidan av liksom. Men nu är den klar att använda. Lite tunnare än mina andra ulltröjor och himla fin. Redan en favorit.

Så började luktärtorna äntligen blomma och jag klippte genast av alla utslagna blommor. Lukterärter blommar allt mer ju mer man plockar in. Och jag har mängder med plantor efter att ha stått massor av frön i våras. De kommer att blomma resten av sommaren!

Gamla bilens gamla takräcke är verkligen en alldeles utmärkt spaljé för en klättrande Klematis. Somersnow heter denna och har hittills varit alltför blygsam för sin art, trots att den är till åren kommen. I år har jag ägnat den lite extra omsorg med större utrymme för rötterna och gödsel och lite sällskap i form av diverse andra växter runtom och den tycks vara nöjd, har fått fart och drar iväg lite. Känns fylligare och tätare. Hoppas det fortsätter så!

Hittade så fina otroligt fina kökshanddukar! Det fanns mängder med motiv och jag hade lätt kunnat förköpa mig men det blev ändå dessa tre. Muminmamman med sin handväska är alltid given och den arga Lilla My är svår att stå emot. Stinky har en särskild plats hos oss. En gång en liten tös som såg en bild på denna filur utbrast spontant att den föreställde Maken! Jo han är långhårig och skäggig visserligen men kanske inte fullt så långhårig ändå. 🙂

Susanna hette hon en gång i tiden vill jag minnas. Hur som helst är hon med mig ännu. Jag fick henne, kanske av Moster, osäker på just det. I alla fall var det för att Mamma släpat hem en liten bebisbror. Om honom tyckte jag inte (det gick fort över) och han tog upp alltför mycket av Mammas uppmärksamhet. Men så fick jag finurligt nog en egen Susannabebis och efter det var det rätt okej att Mamma hade Lillebror. Jag skötte min bebis och hon sin, frid och fröjd. Nu sitter dockan i denna hylla lika glad som förr. I helt fel kläder visserligen. Hennes egna har kommit bort i tiden, jag minns inte ens vad hon hade. Men naken kan hon inte vara heller. Så för nu har hon nån gammal bebiströja som klänning och vakar över sovrummet. Kanske därför jag sover så bra.

Ros av okänd art pryder en av mina portaler för rosor. Den skulle ha varit en Polstjärnan-ros enligt etiketten på krukan men nån har märkt fel eller nån har haft kul med att byta etiketter på grejer i platskolan. För röd blev den, inte vit. Med långa fina nypon när rosen blommat klart. I år bjöd den på många fina röda rosor under några få dagar. Sen har den gjort sitt. Fint så länge det varar ändå.

Varmt, varmare, varmast

Termometern påstår att det är över tjugosju grader utanför det rum jag befinner mig i och snudd på tjugofem i rummet. Det har hotats med trettio grader sommar idag. Minst. För mig är den typen av temperaturer mer ett hot än ett löfte.
Dessutom jobbar jag hela dygnet.
När jag är hemma håller jag mörkläggningsrullgardinerna på solsidan nerdragna och markisen utvevad på sitt yttersta. Alla dörrar stängda för att inte släppa in nån värme.
Jag hasar omkring i så lite sysslor som möjligt. Passar på att få nåt gjort under morgontimmarna medan det ännu är skapligt drägligt och resten får allt vänta till kvällen eller rent av en annan dag.
Så länge det finns svalka i skuggan stannar jag ute, men när den inte längre kan kännas behaglig går jag in till mörkret och det skapat svala och ända ner i källaren om nödvändigt. Visar mig inte igen förrän till kvällen. Typ vampyr liksom. Fast utan den där drycken …
Nåja, på jobbet är det lite liknande beteende. Förutom sysselsättningsgraden givetvis. jobbar man så jobbar man. Men inomhuslivet kan påverkas. Markiserna, som tack och lov finns för alla fönster i solen, är ute till max och persiennerna fällda innanför. Dörren stängd. Fläkten på. Ja, jag vet. Fläktar är inte det rekommenderade alternativet i pandemier som denna, men här är bara två friska typer så jag tar mig friheten.
Eftersom ingen av oss två är speciellt lämpade för värmen (av olika orsaker) hålls vi inne i detta hyfsat svala och går inte ut förrän framåt kvällen möjligen. När det svalkat av ett uns. Då kan vi kanske strosa iväg på en liten promenad eller sitta ute på terassen ett tag.
Natten orkar jag inte ens tänka på. Hemmakällaren är gudomlig att sova i så här års. Jobbsängen inte så mycket. Den är placerad i ett väldigt litet rum och där är det varmt alltså. Trots att ett litet fönster kan hållas öppet hela natten om man så vill. Puh alltså. jag längtar efter en ledig morgondag.

Nästan Midsommar

Det är kvällen innan midsommarafton. Ljum, stilla med fågelkvitter och humlesurr. Alla grannar tycks ha åkt, eftersom det är så tyst. Jag ligger ute på altansängen och vill inte gå in. Fast jag borde. Jag borde ta en dusch och bli av med dagens värme och jag borde gå och lägga mig.
Morgondagen innehåller inget firande för mig. Jag ska jobba. Upp tidigt och jobba dygn ska jag. Kan fira lite midsommar först efter att jag kommit hem på lördagsmorgonen. Och lite på söndag innan jag åker och jobbar natt igen.
Lyckades inget vidare med schemat i år när hela jobbhelgen prickade in just midsommar. Nåja, det är sånt man får leva med när man jobbar obekväm arbetstid. Ibland faller den sig extra obekväm. Och min klocka ringer tidigt i morgon.
Alltså borde jag gå in nu. Det borde jag verkligen.

Trevlig midsommar!

Och helgen var …

Alldeles, alldeles ledig och därtill solig och varm. Inte ens minsta anledning att titta upp i skyn om kvällarna och undra om utekuddarna (som är många) behöver samlas in under tak. Det har varit lika soligt nästa dag. Därmed har också temperaturen dragit sig allt högre. Jag har inte haft nån koll på den men söndagen ägnades åt att leta skugga och svalka. Det har gynnat blommorna som verkligen växer nu.
Jag har också inhandlat förrädiska små blå korn som sniglarna äter med nöje men sedan överlever de inte natten. Låter grymt men jag har fått nog nu! Dessa korn, som är ofarliga för andra slags djur, strös ut i kvällningen. Gärna efter att ha vattnat, så att man lockar fram krypen ordentligt. Jag har vattnat och jag har strösslat. Nu får vi se. Tydligen ska man också slippa se resultatet eftersom de gömmer sig efter måltiden.

Kalas blev det på lördagskvällen! Bonusbarnbarnet fyllde tolv och detta skulle firas. På grund av ett visst virus blev det tvunget med utekalas för säkrast avstånd och vad passade då bättre än att hålla kalaset i vår trädgård. Eftersom Dottern med sambo och detta födelsedagsbarn bor i lägenhet där det skulle bli för nära.
Alltså pyntades altanen och fika skaffades och jag drog ihop till en smörgåstårta. Handlade och tillredde den och pyntade också själva tårtan med trollstav i sockerpasta eftersom pojken ifråga gillar Harry Potter mest av allt just nu. Sen kom gästerna och vi kalasade och utdelade presenter och allt var bara hur lyckat som helst. Bäst av allt är det att få se de överraskande minerna när paketen öppnades och känna att valet av presenter var lyckat!

Till helgen räknar jag även torsdagskvällen eftersom jag var ledig på fredagen också. Då dukade jag upp till tjejträff på altanen. Ett glas vin (ja okej då, två-tre blev det allt) och en iPad och gästerna anlände en efter en i skärmen. Alla vid varsin skärm är ordentligt hållna avstånd! Inte är det som att träffas live, men det är ändå trevligt att se och höra dem en stund. Vi får se om vi vågar oss på en riktig träff framöver men utomhus och en bit i från såklart.

Hann också med en del textarbete igår. Det börjar bli en ansenlig mängd text i detta projekt och jag fick sällskap på altanen av min uppdragsgivare där vi bredde ut alla utskrivna sidor och arrangerad dem till en bra ordning. Ett flöde med driv ska det förhoppningsvis skapa. Extra trevligt när man är överens om hur det ska vara också! Nu är det dags för en rejäl redigeringsvända med allt som en helhet för första gången. Innan den tål att läsas av utomstående textsupport.

Tja, en helg trillar iväg men nu är jag kanske rustad att ta mig an veckan som är av midsommarart, men den helgen blir inte lika ledig. Jag har lyckats pricka in jobbhelgen på midsommarhelgen i år och det är bara att gilla läget.

En stunds förskräckelse

Och plötsligt var det feberkänningar och en rejält orolig mage! Jag kom hem från jobbet i går morse och mådde inte speciellt bra. Från inga känningar alls till detta?
Jag tänker inte älta vidare med otrevliga beskrivningar av symtom och liknande utan konstaterar bara att jag mår bra idag.
Självdiagnosen för detta äventyr landar på nån slags matförgiftning. Hade med mig en kallrökt skinka i matlådan. Efter den kände jag en del magprotester men de blommade inte ut förrän på morgonen när jag kom hem. Alltså skyller jag helt fräckt allt på skinkan.
Hur som helst hann tankarna gå varma längs med alla convidspår som fanns att hitta. Vad har jag gjort, vilka har jag träffat, har jag slarvat … och jag som varit på jobbet … det var nog värst. Att jag eventuellt spridit nån smitta till en känslig person och till kollegorna.
Tills jag kom ihåg det där med skinkan jag åt och att jag faktiskt inte hittade några som helst luftvägssymtom eller förkylningssymton någonstans i hela kroppen. Bara protester från magen.
Ändå gjorde jag en sjukanmälan och håller mig hemma idag för att vara på säkra sidan. Det är sånt vi uppmanas till, stanna hemma vid minsta sjukdomssymtom.
På sätt och vis kan det vara bra med en påminnelse om detta, även om det inte var nån trivsam påminnelse.
Vi kan inte slappna av, vi måste hålla i och lyssna på rekommendationer och följa restriktioner.
Jag går genast och tvättar händerna. Sen ska jag glädja mig åt att jag mår bra och är frisk.

Vart tog den här måndagen vägen?

Det var sommar ute när jag klev upp i morse! Efter helgens regn kändes det varmt och skönt och solen hade den klarblå för sig själv. Jag hängde ut tvätt och tvättade en maskin till. Gick en vända med vatten kannan och med snigelspaden. De där krypen har ökat i antal efter regnet och den där sorten med eget hus på ryggen käkade upp en hel planta i smyg under natten till söndag. En alldeles ny planta som skulle bli fina gula solhattar var bara ett slemmigt stubb. Jag förpassade kräken till skogs när jag upptäckte det mitt i söndagsmorgonen, inte utan svordomar av grövre karaktär. Sedan snyggade upp runt den stackars plantan och gömde resterna med en burk utan botten. Kanske, kanske orkar den börja om?
Efter det missödet håller jag ett rejält vakande öga längs med marken vart jag går i trädgården. Dagens runda vräkte ännu ett gäng till i skogen men växterna verkade intakta. En del andra bruna skitstövlar fick smaka på spaden och finns därmed inte mer.
Efter allt detta drog jag med mig jobbdator och sånt ut på altanen och slog mig ner för att jobba lite hemifrån. En del av mitt jobb är fullt kapabelt till det.
Märkligt nog frös jag en stund senare och fick se hur det samlats grå moln över allt det där blå. Tillslut fick jag rusa ut och samla in tvätten och sedan flytta in jobbet till köksbordet. Fortsatte där en stund till.
Den andra delen av mitt jobb kan omöjligt göras på avstånd. Det blev dags att plocka undan och samla in jobbväskan och bege sig för ett väntande nattpass.
Så där kan en måndag bara hasta iväg!