För trött

Ja, nån analys blir det inte ikväll. Ingen välskriven text heller. Och definitivt ingen debatt.
Jag är helt enkelt för trött för att foga ihop ord till läsvärdiga meningar. Det får bli ett enkelt god natt. I morgon är det en annan dag.

Smått plock

När inte sinnet räcker för nån djupare utsvävning funkar det bra att ösa ur sig lite av varje.

  • Jag fick meddelande om att mobilen fanns att hämta redan i dag. Det skulle ta tio dagar men dom klarade det på hälften av tiden. Man hade också hittat ett knasigt moderkort och bytt detta så nu ska allt förhoppningsvis jobba som det ska.
  • Snön är verkligen inte klar med oss!
  • Folk i trafiken … kan bli galen på vissa. Var fasen fick dom körkortet ifrån?
  • Jag har jobbat bara ett vanligt dagpass idag. I regel jobbar jag dygn alla onsdagar, utom en som inträffar var sjätte vecka och den förvånar mig lika mycket varje gång. När klockan blir fyra och jag ska gå hem och tillbringa en onsdagskväll i hemmasoffan. Hur gör man det?
  • Moppebilar … vem tänkte ut att det var klokt att ha små bilar som ser ut som vilken bil som helst med oövervakade sextonåringar vid ratten? Och med bilen full av kompisar i samma ålder. Och eftersom bilen ser ut som vilken bil som helst finns inget annat än nummerplåten som visar oss andra trafikanter att vid ratten sitter en förare med enbart moppekort. Och det är inte alltid man hinner notera nummerplåten. Den föraren behöver hantera trafiken på samma sätt som oss med ett riktigt körkort. Och där haltar det rejält. Tack vare min reaktionsförmåga och körvana är en av dessa bilar ännu intakt … unga män lär ska vara farligast i trafiken, och nu har vi en massa ungdomar i moppebilar mitt bland oss. Är det klokt det? Jag har sett flertalet exempel på att det är mindre klokt senaste tiden. Dom behöver mer utbildning!
  • Katterna driver oss till milt vansinne just nu. Dom tjatar om att gå ut, bara för att en kort stund senare tjata om att gå in och så ska dom strax ut igen. Typ om och om igen. Värst är det i gryningen. När man väcks av ett mjau som inte tänker ge sig vid tidsangivelser som innefattar noll fyra. Jag vill ha våååår. Så dom kan hållas ute som de behagar.
  • Det retar mig när radio och teve-folk kommer med pekpinnar som om vi vanliga är totalt utan fungerande hjärnceller. Det snöar idag, sa radiomänniskan i morse. Nähä! Så tänk på det fortsatte hon. Okej Nu tänker jag på snö eller vad vill hon. Jo, så du klär dig varmt och tänker på att det kan vara halt på vägen! Shit, jag som tänkte gå ut i shorts, högklackat och köra hundratio knyck hela vägen till jobbet. Tuuur att du sa!
  • Nu återgår jag till stickningen!

Idag

Idag postade jag den stickade islandströjan till Brorsan. Klurigt det där med att posta nåt. ”Hur vill du skicka det?” Tja … ”Som brev eller paket?” förtydligade kassörskan då. Tydligen är det billigt och osäkert att skicka brev. Inte säkert att dom kommer fram. Fram vill jag verkligen att tröjan jag stickat ska komma! Så jag valde då det dyrare paketalternativet. Nu när hon ändå stod där och jinxade. Då ska det väl förhoppningsvis komma säkert fram då.

Idag hämtade jag också ut nytt garn till nästa tröja. Nu är det BrorsDotterns tur. Beställde garnet i hennes eget färgval i går på eftermiddagen! Och kunde redan nu hämta. Alltså påbörjar jag islandströjanummer sex strax.

Idag lyste vårsolen in genom fönstren med full kraft. Jag tycker som sagt inte så mycket om att ha den inne i huset. Drar ner rullgardinerna. Men trots solen var det riktigt kallt ute, inget som alls lockade till utevistelse.

Idag borde jag ha kört omkring med dammsugaren lite. Det är så själva den vad mycket damm den där solen hittar. Ytterligare en anledning till rullgardinen. Då slapp jag se vad jag borde ha gjort.

Idag har jag varit helt ledig. Då brukar jag börja dan vid teven med kaffe och en stunds stickning. Liksom hasa runt i morgonrocken ett tag. Himla skön start på en dag. Resten av veckan, inklusive helgen, är jobbdagar/nätter så jag kunde få unna mig en slö start.

Idag börjar äntligen mitt favoritfavoritprogram på svt. Trädgårdstider. Det är så otroligt trevligt. Långsamt och skönt tempo. Massor av trädgårdsinspiration och tips och råd därtill. Jag kunde inte hålla mig! Tittade på avsnittet redan i morse eftersom det är möjligt via svtplay. Men det kan mycket väl hända att jag tittar en gång till när det sänds också.

Där gick ännu en helg

Nu har jag gått lite på tomgång här nån dag och bara knåpat ihop små inlägg för att inte bryta mitt eget löfte. Bara för att inte komma av mig igen. det har varit fullt ös i helgen och inte nån tid för välformulerat babbel i bloggen. Nu är det måndag igen och jag ska snart åka och jobba natt.

Helgens inköp: På fredagen upptäckte jag otrevliga hål i ett underlakan. Sånt är det värsta jag vet! Rysansvärt. Turligt nog hängde lakanet på tork efter tvätt och min plan var att ta ner det för att bädda rent när jag upptäckte hålet. Hade varit värre om jag upptäckt det i sängen, kanske precis när jag skulle somna. Då hade jag varit tvungen att kliva upp och bädda om! Om det är hål i ett av lakanen är det en tidsfråga innan näst ger upp. Den här upptäckten föranledde alltså att jag åkte på en spontan inköpsrunda. Till det där stora varuhuset som har allt man behöver i inredningsväg och lite till. Jag handlade nya underlakan för att komplettera förrådet hemma, och fick också med mig nya påslakan i den gula shoppingkassen. Bara för att. Och så passerade jag handdukarna och samlade på mig en ny uppsättning såna också. Ibland behöver man uppgradera de där självklarheterna. Hade tänkt äta lunch där också men det ville även resten av stan så det fick bli två snabba kokta med bröd i cafeterian istället.

Helgens besök: Makens kusiner kom körandes på en helgvisit. Det blev en riktig umgängeshelg med mycket prat och skratt. Vi hann också med att åka på en loppisrunda och besöka en och annan butik och se en bra film och allmänt bara trivas.

Helgens mat: När man ska ha gäster funderar man givetvis över vad man ska bjuda på. Det fick bli en långkokt bolognese med pasta och god sallad och bröd på lördagskvällen. Jag har gjort den där bolognesen tidigare och vet att den är god och den passar utmärkt när man blir många. Ju längre den kokar, helst minst fyra timmar, desto godare blir den när alla smakerna får goa ihop sig rejält. Mumsigt blev det!

Helgens loppisfynd: Vi åkte alltså på en loppisrunda och på andra stället föll jag fullständigt för ett lite väggskåp. Så enkelt utan nån endaste krusidull och säkert hemsnickrat. Maken skakade på huvudet åt min förtjusning och jag försökte febrilt leta i huvudet efter någon väggyta hemma som verkligen skulle behöva ett dylikt skåp. Hittade ingen så jag lämnad det åt sitt öde. Men i sista minuten ändrade jag mig och hämtade det. Kostade bara en billig peng, på nåt sätt skulle jag nog hitta användning för det. Nu har det burits runt här hemma och prövats på diverse ställen. Nu tror jag mig se att det blir ett utmärkt medicinskåp i badrummet, men det får vänta lite. Jag kan skruva upp saker själv och påbörjade det när jag upptäckte att upphängningsbeslagen på baksidan var lösa. De behöver nog ses över av den händige Maken först så inte skåpet riskerar att trilla ner från väggen igen.

Helgens biltur: Jag pratade med Dottern medan hon jobbade på i Polen förra veckan. Hörde hur otroligt trött och sliten hon var efter två veckor med dålig mat, lite sömn och långa arbetsdagar. Hon skulle äntligen få flyga hem i går. I regel flyger hon bara med handbagage. All hennes utrustning för fotojobbet i rullväska som får vara handbagage och en ryggsäck med kläder och övrigt. Men den här gången hade hon förutom dessa en extra rullväska som hon checkade in eftersom hon skulle vara borta två veckor. När hon landat brukar hon skynda sig till tåget under flygplatsen för att invänta första bästa tåg hem. Jag och Maken bestämde oss för att åka till Arlanda och hämta hem henne så slapp hon jobba med allt bagage på tåget. Och komma hem fortare. Typiskt nog bestämde sig vädret för att snöa. Och alla som haft sportlov i norra delar av landet, samt alla som åkt det där Vasaloppet skulle också åt samma håll. Vi åkte alltså i en lång bilkö hela vägen tills vi äntligen kunde svänga av motorvägen. När vi skulle hem sen var det fortfarande en tät bilkö på andra sidan, och tyvärr också ett par olyckor som orsakade att det stod helt still på vissa ställen i dubbla bilköer i båda de mötande körfälten. Tur att hon inte skulle landa senare, då hade vi aldrig kommit fram. Vi kom hem välbehållna, hoppas alla andra gjorde det också och att olyckorna var av lindrig art.

Nu är det bara att ta sig an en ny vecka och en ny månad. Och tydligen också en ”ny” vinter! Nåja, det slaskar lite i den nyanlända snön redan så den kanske inte blir långvarig. Det behövs ny snö för att rensa bort den gamla sägs det.

I sena natten

Mycket kan sägas om den här dan, men den är slut nu!
Mycket har hunnit passera på en liten dag och natten är redan här.
I sena natten är tankarna tröga och inget utrymme finns för långa utlägg. Men om ändå ett inlägg ska göras kan det endast bestå av ett konstaterande. Det är dags. Dags att sova. Godnatt. Vi börjar om i morgon.

Allt och inget

Det är helg nu! Jag slutade i morse efter mitt dygnspass och kan därmed anse mig ledig. Den här veckan innehöll arbetsschemat bara två arbetspass, hopslagna till ett dygnspass. Andra veckor innehåller fler pass. Jag gillar variationen. Och dygnspassen kan vara mastiga men ger mer ledighet, alltså föredrar jag dem också.

Jag ska såklart städa lite. först av allt. Torsdagarna är en bra dag för det. Men i övrigt kan jag göra vad andan faller på. Helghandlandet överlät jag till hemkörningen. Prickade i vad jag ville ha via nätet och får det inburet i hallen nångång på eftermiddagen. Är det inte smidigt så säg. Speciellt som jag hatar helgträngseln på matbutiken. Nu slipper jag gå dit.

Till kvällen ska jag på månades tjejträff. Hoppas bli bjuden på god mat och trivsamma samtal. Det är ett pratglatt gäng och ibland pågår flera olika diskussioner samtidigt i ren iver. Det händer att jag stoppar alla samtidigt eftersom jag blir så splittrad och stressad av att höra små delar av varje och försöker leda in hela gänget i samma snack. Ett snack åt gången liksom, där vi lyssnar på samma pratare allihop. Blir så mycket lugnare då. Ibland är vi också väldigt bra på det och kan ha givande och energifyllda diskussioner i nåt trevligt ämne.

På vädret sa dom att det kan komma snö idag. Jo, jo! Det ante mig. Vintern vill tydligen ha något sagt än. Får se hur högljutt det blir bara. Solen var vårig när jag åkte från jobbet. Men redan nu har den motats iväg och blåsten tilltar.

Dottern befinner sig långt borta i Polen på fotografjobb. Hon har hemlängtan nu ser jag, och undra på det efter nästan två veckor på hotell och med intensiva och långa jobbdagar. Polen verkar inte vara något land med gourmetmat. I synnerhet inte om man är vegetarian som hon är. Hon har skickat bilder på det som serveras där hon jobbar och ja, jag skulle inte heller äta det. Jag antar att hon kommer hem både trött och hungrig i sena söndagskvällen.

Hon ringer varje dag därifrån, Dottern. Oftast när hon är klar med frukosten och ska promenera från hotellet till arenan där datasppelarna hon plåtar håller till. Igår mitt i samtalet gick brandlarmet på hotellet! Högljutt överröstade det allt annat och det sista jag hörde var Dottern som hojtade ”jag måste ta mig ut!” Själv satt jag i bilen (givetvis med hörlurar eftersom man inte får hålla i mobilen medan man kör) på väg till jobbet … och ja … stressnivån på det samtalet behöver knappast förklaras. En orolig morsa kan vara extremt uppfinningsrik i fantasin. På de hela fem minuter som dröjde innan hon ringde upp igen hann jag … ja. Då stod hon välbehållen utanför hotellet och hade med sig all kamerautrustning dessutom. Och refererade hur de polska brandbilarna anlände, en efter en. Sen visade sig tack och lov inte vara nån brand. Puh. Men jag var fortfarande andfådd när jag klev in på jobbet kan jag säga. Jag tycker gott hon kan komma hem nu!

Bildligt talat!

Säkerheten framför allt! Nästan. Även säkerheten kan ha design. I hallen här hemma hänger därför en snyggt designad brandfilt som jag hoppas slippa använda. Det är en favoritdesigner, Ulrica Hydman Vallien, som satt sin prägel på fodralet till själva filten. Fast nån filt är det inte. Kanske mer som ett lakan. Fast brandlakan låter inte lika säkert. Jag har varit på kurs och övat hur man gör en gång i tiden. Men jag hoppas också slippa ta reda på om den kunskapen sitter kvar. Men vi har en, den hänger lättåtkomligt i en stabil järnkrok som Dottern smidat på nåt skolläger. Bra så.

Hittade en cool problemlösningsmall på nätet en dag. Det är problemlösning på Österbottninska. Kanske inte så lättläst om man inte är hemma i Österbottniskan, i så fall blir det nog rena sörjan. Andemeningen är ju att alla problem går att lösa på ett enkelt sätt om du bara ser logiskt på saken. Lite som den där svenska varianten ”det finns ingen anledning till oro” Oavsett vilken väg du tar.
Ingen aning om vem som författat ihop den här varianten, som har lite fler krumbukter och aningen oetiska alternativ på vägen ner mot den ultimata lösningen. (kan du skylla på nån annan) Det här är bilden jag ritade in i min anteckningsbok när jag såg problemlösningen på nätet. Jag tyckte den var härlig, allt som är bokstaverat på nån Österbottnisk dialekt frammanar igenkänning glada känslor. Allt e på raden – Allt är bra liksom!

Ja, jag är en bra bit på vägen med Brorsans islandströja redan. Jag brukar ha både ärmarna (båda samtidigt på samma sticka) och bålstycket igång samtidigt. Så varvar jag utifrån vad jag känner för tills allt är klart att lägga ihop till en enhet och äntligen få ge sig på det där roliga oket som gör hela tröjan. Han valde en helt monokrom tröja och den kommer verkligen att bli supersnygg. Kanske snyggast hittills! Det är inte alls omöjligt att jag gör en variant till mig också. Fast jag kanske byter ut en av de grå mot någon färgglad. Vi får se. Det går så snabbt att sticka de här tröjorna nu och garnet är helt överkomligt i pris att jag mycket väl kan tänka mig att ha fler.

I jämställdhetens namn var det jag som gav Maken blommor när vi firade jämna år i helgen. Varför ska det bara vara vi kvinnor som ska uppvaktas i sådana sammanhang. Männen förväntas komma med blommor och presenter och planera överraskningar. Det går bra i omvänd ordning också. Röda rosor fick han och de står sig, hur fina som helst ännu. Rosor har inte tillhört mina favoritblommor förr men de vinner på mig. Jag blir mer och mer förtjust i dem och har ett antal i trädgården också. Vore inte trädgården så motsträvig till rosor skulle jag kunna ha hur många olika sorter som helst.

Den där alltså! Kärvänligare Katt får man leta efter. Han ska sitta nära, tätt intill eller gärna i famnen. Han ska sova nära, tätt intill, gärna på nåns arm. Han ska gosa och mysa och kramas. Kommer alltid och tackar för  maten. Varje morgon ska vi stanna upp i trappan på vartannat trappsteg och gosa lite innan vi kan gå vidare. Han följer mig i hälarna och är med mig på toa och vart jag än går. Han är med mig i min gå-in-i-garderob varje kväll tills jag bytt om klart. Ibland gömmer han sig och studsar fram i ett glatt ”tadaaa” mitt framför när man kommer gående intet ont anande.
Jag och Maken brukar säga att vi fått honom för att vi förtjänat det! Så måste det vara, nåt gott har vi helt klart gjort.
Och sen, sen går underverket ut och klipper en småfågel … kommer in och rapar blåmes eller bofink … då är han plötsligt inte fullt så underbar längre.

Galet många muggar i den här samlingen numera. Jag flyttade undan diverse annat och lät den ta över hela överdelen av skåpet sedan två nya anlände nyligen. (det där företaget vet hur man trycker på en samlares ömma tå…) De flesta använder vi, men det har tillträtt ett antal (fasligt dyra) som inte används och som får ha etiketten kvar.
En av dem blev till och med inspiration för min islandströjekofta. Det där är en av mina favoritmuggar som jag gärna dricker kaffe ur på mornarna. En morgon föll färgerna in i stickerskans ögon och jag hämtade genast garnproverna. Hittade helt rätt färger till ”Muminkoftan”tycker jag.

Hyllan på köksväggen byter skepnad lite då och då när andan faller åt det hållet. Då plockar jag ur varenda pryl och låter dem stå på köksbordet i samlad trupp en stund. Dammar alla hyllplan och utifrån nyast valda tema hämtar jag in grejer runtom i huset. Av glas givetvis. Mest. Ja vi är som bekant stolta sakletare jag och Maken så dessa temabyggen är inte speciellt svåra. Jag har haft tema blått, svart, ofärgat, brunt. Hyllan har innehållit enbart kvinnliga konstnärer eller enbart grejer av en favoritdesigner. Bara Muminmuggar också en gång. Den här gången blev det tema finsk design. Faktiskt även tavlorna intill, varav den ena är glasspinnar som Maken hittade i stugan i sin hemstad en gång. Om man nu kan prata om design när det gäller glasspinnar? Glassen åt han i sin barndom, man skulle ha dem till att skopa glass ur burk med. Antagligen skopades det med en vanlig sked istället och pinnarna lades av någon anledning på sparsidan. Maken blev nostalgisk och ramade in dem.
Det mest otroliga i hela grejen är att jag lyckas hitta nya platser för allt det där som hamnade på köksbordet i ombytet!

En sån helg!

Ja, en sån helg! Det var sannerligen omfångsrik och välfylld. Hur ska en dylik helg bäst sammanfattas, om inte med en lista?

Helgens fredagsfeeling: Maken var ledig dagen till ära och vi hade en lugn och slö morgon innan vi åkte på lite olika håll en stund. Efter det skulle ingen mer bil köras och jag tog mig ett glas vin till lunchen. Sen var eftermiddagen lugn och avslappnad tills det var dags att bli lite snygga inför festkvällen.

Helgens pris: Ja, tänk att han vann, Maken! Det inramade diplomet står uppställt på skänken här hemma och blommorna i en vas intill. Det är inte var dag man går på gala med nån som är nominerad och som dessutom tar hem priset. Förutom blommor och diplom och äran kommer han också, tillsammans med övriga vinnare på arbetsplatsen, att bli bjuden på en resa! En arbetsrelaterad resa där man under några dagar framförallt ska besöka samarbetspartners och göra andra slags studiebesök. Förra året åkte man till Italien!

Helgens vänner. Lördagsförmiddagen bestod av ett Brunchmöte för min del. Jag och tre goda Vänner bjuder varandra på hotellfrukost/brunch eller annat ätligt i födelsedagspresent. Denna måltid var min present. Fyllde visserligen år i december men ja, ibland är det inte lätt att få ihop fyra kalendrar. Det är en himla trevlig present. Att sätta sig och äta gott och prata bort en stund i allsköns ro. Brunchen är av ymnigt slag och allt är vällagat och gott.

Helgens mat: Bara massa gott alltså! Jag har knappt stått i närheten av spisen på hela helgen. Fixade bara en snabb lunch hemma i fredags och suveränt god räkmacka i söndags. Resten av maten lagades av nån annan. Festmiddagen på fredagskvällen var nog det allra bästa. Trerätters välkomponerad meny där allt smakade fantastiskt. Men lördagens brunch med Vännerna var också mums, vi var redigt mätta allihop innan vi åkte hem. Söndagens restaurangmiddag på stan var hur bra som helst den också. Vi gick på ett favoritställe med kolgrill. Åt goda köttbitar med goda tillbehör och kom hem lika mätt ännu en gång.

Helgens dryck: Bubbel! Det bubblades på festen på fredagen och det bubblades även på lördagens brunch. Det borde ha bubblats på söndagens jubileum men jag hade totalt glömt att köpa hem nåt bubbel så där blev det inget. Men vad gjorde väl det.

Helgens stickning: Jag har påbörjat ytterligare en islandströja. Fick vänta på garns den här gången eftersom just de färger Brorsan valt var slut överallt. Men tillslut fick jag allt ihopsamlat i två olika beställningar. Hämtade hem hela rasket efter brunchen i lördags och lade upp för tröja direkt. Det kommer att bli en väldigt fin tröja av den här monokroma kombinationen till Brorsan. Tror jag behöver en likadan …

Helgens firande: Ja, så nådde Maken och jag fyrtioårssträcket som gemensamt par på söndagen. Vi är inga storslagna firare av gemensamma år. Men vi köpte oss en gemensam present som passade oss och firade med att äta gott, egen räckmacka hemma till lunch och ett restaurangbesök på kvällskvisten. Och för övrigt bara ha en lugn och trevlig dag tillsammans. Det räcker bra så tycker vi.

dans
Foto: Alexander Lindström

Helgens dans: Finns på bild … Vi tar oss gärna en svängom när tillfälle ges. Nu gavs det, så vi dansade. Påpassligt fotograferade av kvällens fotograf dessutom. Det ser arrangerat ut men vi var helt ovetande om att han var i närheten. Så tydligen ser vi så där tjusiga ut helt naturligt 😀

Helgens musik: Bandet på festen utnämnde sig själva som världens bästa band. Nåja, det kan dom väl få tro. Fast det var dom sannerligen inte. Men det fanns musik i alla fall, även om den var alltför ”storbandig” för min smak. När dom slutade drog nån DJ igång något teknostuk. Det var knappast bättre. I lördags hölls äntligen sista delfinalen av mello. Den bästa hittills och jag hoppas vinnaren finns bland dem så slipper vi skämmas.

Helgens film: Vi avslutade en kanonhelg med film. Såg Antman and the wasp. Kändes som lagom iq-befriad underhållning en trött söndagskväll efter en rejält innehållsrik helg. Men den var faktiskt överraskande bra! Smått rolig här och där också dessutom. Klart sevärd alltså. Efter det somnade jag tvärt!

Jag är gift med en vinnare

Jo, för Maken vann!
Jag tar det från början. Vi gick på fest igår, typ en firmafest. Maken jobbar på ett pappersbruk sedan urminnes tider. Igår skulle man premiera medarbetare som ska få pension, de som har jobbat tjugofem år och så fanns nio kategorier som skulle utse en vinnare. I en av dem, ”mångfald och Inkludering” var Maken nominerad och i en annan även hans jobbarkompis.
Festen hölls i stadens kulturområde, Gasklockorna. En fantastisk plats för en fin fest! Vi hade också fått taxibiljetter med inbjudan och på bokad tid blev vi upphämtade och körda till festplatsen. Där minglades det med bubbel i den lilla gasklockan först. Alla nominerades namn fanns på en stor tavla, liksom bordsplaceringarna. Vi blev också fotograferade framför en skärm med företagets namn i värsta kändisstil. Det stående skämtet på minglet var”haha, jag kände inte igen dig med kläder på!” Det kan tolkas hur galet som helst men från att vara van att se sina arbetskamrater i overaller, skyddshjälmar och dylikt var det ett gigantiskt kliv till kostymer, klänningar, strassglitter och tjusiga håruppsättningar. Såklart.
Därefter var det dags att gå över till stora gasklockan för själva festen och leta upp sina platser. Borden stod tjusigt dukade och vid våra platser fanns menyn för kvällen samt ett fint häfte som visade si innehålla alla nomineringar med sina motiveringar. Där kunde vi för första gången se anledningen till Makens nominering. Det stod fina saker, som att han utmärkt sig inom säkerhetsarbete, att han med ett rakt och uppriktigt sätt fick nya medarbetare att känna sig behövda, en fantastisk handledare som inkluderar och lär ut … Ja, det var inte utan att vi fick torka en tår i ögonvrån efter det!

Maten vi serverades var fantastisk! Vinet välvalt och serveringspersonalen var proffs. Från scenen varvades det med musik och prisutdelningar. När det blev dags för årets Rokkieutdelningen höll vi andan en stund innan det stod klart att Makens unga kvinnliga jobbarkompis faktiskt blev vinnaren! Välförtjänt och så roligt! Att unga tjejer väljer den typen av mansdominerade yrken och gör det bra och dessutom uppmärksammas för sitt kunnande är fint. Maken började bli allt mer nervös, men jag kände mig stabilt säker. Klart han skulle vinna liksom. Vi satt vid ett vinnarbord redan med jobbarkompisens vinst. Efter varmrätten blev det så dags för Makens kategori. De nominerade presenterades, och så ”Och vinnaren ääär …” i bästa Oscarsgalanstil … sedan lästes en kort motivering upp. Redan där stod det klart att det skulle bli Makens namn som ropades upp! Häpen, rörd och stolt klev han upp på scenen och hämtade sitt pris. Och jag satt lika rörd och stolt på min plats. Och tog en massa bilder. Och messade Dottern (som befinner sig i Polen på fotojobb). Klart han vann! Han har verkligen förtjänat det!
Efter alla priser och all god mat och dryck blev det tid för lite dans och lite mer mingel och gratulationsmottaganden.
Tillslut kände vi oss nöjda och trötta och ringde efter en hemtaxi. Se det var en riktig fest det.

Första december

Tiden. Den går.
December har anlänt och huset står i ljusan julstämning. I hemlandet firas lilla-jul ikväll med pyntade hus, liten gran, och julmaten på bordet och liten tomte med små klappar i säcken. Som min barndomsjular inleddes. En tradition jag själv släppt taget om. Utan nåt konstigt i det. Traditioner är föränderliga.
Här sitter vi istället med en pågående hamburgermiddag i vårt visserligen pyntade hus, men utan gran och ingen tomte väntas.
Advent är en trivsam tid där mycket för min del handlar om lugn och ro. Jag älskar lugn och ro. Det är liksom mitt allra bästa element. Inga måsten, ett gäng tända ljus, kanske ett glas vin. Och stickningen i händerna. Jo, jag har allt börjat på en till islandströja. I Dotterns färgval. Kanske julklapp, fast hon vet om den. Därtill stickar jag på en poncho som en god vän beställt. Jag håller på med ett par vantar också men de ligger mest i korgen. Islandströjan är överlägset roligast.
Alltså råder här nu lugn och ro, raggsockar på och ljusen har tänts.
Ha en trivsam lillajul kom du firar en sån eller en fin första advent.