Ute i mörkret

Fick en sån lust att traska iväg på en kvällspromenad när vi kom hem efter att ha handlat. Utrustade mig med reflexer, eftersom det inte finns några gångvägar här i närheten utan det nödvändigt att gå längs med gatan. Jag vet själv som bilförare hur osynliga dessa kvällsprommenerare är och hur rädd och irriterad jag ofta blir när det plötsligt finns nån i mörkret.
Asfalten är våt med sina sjok av gula höstlöv som glada fält mitt i det svarta. Husen längs med gatan är upplysta, både utanpå och inuti. Jag går där utanför i mörkret, svartklädd och snudd på osynlig och ägnar mig åt att ogenerat titta in på livet innanför. Genom alla upplysta rum och fönster ser man bra, rakt in. Som skyltfönster där livet pågår innanför.
Det är middagstid och ingen mer än jag har gett sig ut på prommenad nu. En familj sitter redan runt sitt middagsbord, pratar säkert om dagen medan de äter nåt gott. En annan står vid spisen för att få sin middag klar och det osar från ett håll som troligen är spisen.
Teveapparaterna står på i många rum och det är lätt att se vilka program jag passerar i dessa stora skärmar. Nyheterna, barnprogram och nåt trivsamt antikvitetsprogram tyckte jag mig se skymten av innan jag hunnit förbi.
Nästan inget fönster står i mörker eftersom det lyser små lampor i en överväldigande del av alla. Även om det är mörkt innanför, längre in i husen. Det är pyntat och piffigt i dessa fönster, med identiska lampor i intillvarandra placerade fönster. Prydligt ställda blomkrukor bredvid. Gardiner i arrangarade veck. På några få ställen också alldeles opiffigt och oarrangerat, rentav stökigt. I vissa rum är det minimalistiskt kalt och stilrent, i andra pyssligt och överfullt. Vissa har placerat gardiner eller stora blommor eller annat för att skymma för såna som mig. Eller har höga häckar som skydd. I trägårdarna är det vinterstädat och en och annan har, precis som jag, hunnit med att dra sina ljusslingor. Snart gnistrar det i var och varannan buske.
Det är lite trivsamt att gå där för sig själv med allt detta liv runtomkring. Tillslut är jag framme vid mitt eget hus igen och granskar det med samma ögon som passerat alla andras. Även hos mig lyser det små lampor i fönstren och det ser faktiskt lika prydligt och pyssligt ut i dem. Det ser varmt och ombonat och hemtrevligt ut. Precis som det är. 😉 Jag går in och matar mina katter och tänder några ljus. Måndagskvällar är trevliga kvällar, speciellt när jag som nu har jobbat helg. Nu blir det middag även i detta hus. Ha en trevlig måndagskväll!

Veckans plock med bilder

Veckans grej: Ja eller redan för nån vecka sen anlände den faktiskt. Makens 3-d skrivare. Vad ska man nu med en dylik tingest göra? Den skriver ut saker. I plast. Mest onödiga saker … ja,ja han övar säger han … Den står där och surrar och lyser blått och lindar sitt snöre tills den inprogrammerade grejen växt fram. Ja, vad ska man säga? Kanske bäst att låta honom hållas.

Veckans ok! Ett tröjok alltså! Jag lade mig till med mitt favoritullgarn igen. Som jag längtat efter det! Hade köpt ett fint mönster på en tröja som heter Vintersol, redan i våras och det har bara legat och mognat under andra projekt i sommar. Men nu var det dags och jag grunnade över färger och skickade in en beställning. Gjorde klart lite annat först och så äntligen kunde jag lägga upp och sätta igång. Lite annat tillvägagångssätt på denna stickning. Först stickas nämligen oket, nerifrån och upp till halsringningen. Den turkosblå delen är tillfällig och ska nu rivas upp för att i samma maskor fortsätta sticka resten av tröjan, liksom uppifrån och ner. Jag är riktigt nöjd med färgvalet också, resten av tröjan blir svart men det tillkommer lite mönster i fållen och ärmsluten också. Känner redan att det blir en favorittröja i vinter.

Veckans bukett: Blev en höstig sådan inköpt idag. Orange och gul och liksom rejäl eftersom det egentligen är två buketter som jag slog ihop. Detta hus innehåller en massa vaser, vi gillar ju glasgrejer. Men när jag kommer hem med en bukett hamnar den i en gammal glasburk … Tja, ibland är det finast så.

Veckans väder: Har varit mestadels solig och höstfin. Jag har varit ute och andats lite skog och varje gång jag kommer iväg känner jag hur alltför sällan det ändå blir av och att jag måste skärpa mig. Men så fastnar jag i soffan igen. Speciellt på hösten trivs jag i skogen, i den tunga doften av blöt mossa och svalare temperaturer och inga mygg heller. Ja, det får nog bli lite oftare! (Och sen vet vi ändå hur det går)

Veckans mys: I dessa mörka kvällar (och tidiga mornar) Är det extra trivsamt med tända ljus. Vi lider ingen brist på vare sig ljuslyktor eller ljusstakar här heller. Ibland tänder jag så många runtom i huset att värmen bir olidlig. Men mysigt är det!

Veckans minsta: Jag fick i uppdrag att klä en tjugofemcentimeter stor/liten docka. Den ska bo på en förskola och behövde ha kläder för att kunna lekas med. Givetvis blev det stickat! Små, små liksom. Tröja, byxor, jacka, mössa och skor. Nu hoppas jag bara att allt passar också.

Veckans katter: Det är ändå tydligt att det är höst. De där två KattGrabbarna kommer allt oftare in och myser med oss i soffan. Både dagtid och på kvällarna. Är gärna med och lägger sig i min stickning och ska helst få plats i famnen. Väljer allt oftare att vara inne på natten också. Även om båda stortrivs med sitt vinterhotell på altanen.

Ja, nu rustar vi oss allt för kallare tider, både vi och Katterna. Själv har jag skaffat både nya kängor och ny kappa. Och därtill ny tröja så småningom. Jag gillar när det blåser in kallare vindar. Får liksom andas ut och lite lugn efter en varm sommar. Det är härligt med årstider. Jag vet att jag kommer vara sjukt less på snön innan april är över nästa år. Men nu kan det kännas lite mysigt och välkommet. Fast inte riktigt än … jag vill helst få ha mitt gråa november ifred.

Godmorgon tisdag

Sitter i trött godmorgonläge i köket med kaffemuggen. Som vanligt med bara nån liten lampa tänd trots det höstgrå utanför. Det är väldigt likt min favoritfärg novembergrå, även om det bara är oktober än. Mörkermänniska som jag är har jag också svårt med allt för skarpa lampor, speciellt på morgonen. Jag vill vakna långsamt, eller åtminstone varsamt. Inte kastas in i nån skarpt upplyst strålkastartillvaro. Alltså är takbelysning bannlyst en stund tills jag är redo för den.
Maken är raka motsatsen. Han kliver upp och trycker på varenda väggknapp så huset badar i ljus. Sen går jag och eftersläcker …
Nåja, idag är det jobbdag och han har åkt till jobbet redan innan jag klev upp. Att det är jobbdag även för mig tvingar mig snart att tända taklampan, åtminstone i köket. Kaffe går utmärkt att få till i skum belysning, men fixa nån frukost och leta någon slags matlåda görs bäst upplyst.
Jag har kontorsjobb på schemat idag, med ett litet möte först. Sen blir det en del datorhäng. Gråvädret ute kommer att bidra till lysrörsbelysning inne. Den allra värsta varianten av ljus. Och jag kommer att sitta där och titta på det grå utanför och bara längta. Till tjocktröjan och stövlarna och lövräfsan. Pulsa fram i gula och blöta löv och häva ner den i lövkorgen. Det längtar jag till redan nu. Efter en stillasittande dag på kontoret kommer att kännas riktigt bra att få ta sig an det senare.
Nej. Nu får jag rycka upp mig och tända nån lampa så jag blir klar. Ha en trivsam tisdag, vad den än må innehålla.

Klarblå söndagshimmel

Jösses vad veckan har skyndat sig mot slutet. Jag säger som man så ofta säger, vart tog den vägen? Men, den kom och gick tillsammans med en hel del jobb och en hel del annat. Så där som veckor i regel gör utan att fråga om lov.

Veckans blomma: Den kräver faktiskt en bild. Det är Klockrankan som beviljat mig en slags ynnest och klämt fram en blomma till, nummer två faktiskt. Det är inte alltid den blommar nämligen. Och om den blommar görs det sparsamt. Kanske med en eller max tre knoppar på en säsong. I alla fall så här pass högt upp i landet. Blomman, den lila klockan, är fantastisk. Absolut. Men, det är inte för den skull jag har denna växt år efter år. Utan för den enorma växtkraften den bär i övrigt. Som den svingar sig snabbt uppför en spaljé eller en vägg med sina klibbiga små spröt. Kan lätt klä en hel vägg om den får bete sig som den vill. Jag sår från frön varje vår, kanske i mars eller april i små plantkrukor. Planterar sedan om dem i en lite större kruka när de två parbladen som kommer upp först öppnat sig för själva växten som vill upp mellan dem. Planterar om ytterligare en gång när de vill börja klättra. Då i varsin stor kruka, eller två tillsammans i en rejält stor kruka. Sen är det bara att förse dem med lite klätterhjälp som snören eller spaljé och en hel del vatten, så gör de själva resten. Av mina ca femton frön i årets påse fick jag också femton plantor som jag har utspridda här och var i trädgården. (Och en gav jag till grannen för att jag fick tomatplantor i utbyte och Dottern fick också en till sin balkong.) De har växt och frodats här hos mig i sommar och faktiskt har nästan alla mina Klockrankor minst en knopp vardera. Nån har hela tre. Om den här höstvärmen och en del sol håller i sig kommer de nog att slå ut allihop också. Fint och glatt!

Veckans pandemirapport: Vi är fortfarande friska! Och just nu har hela landet ett stabilt läge. Hoppas det fortsätter så. Men händerna kräver en del handcreme efter allt tvättande.

Veckans shopping: Blev inte speciellt omfattande. Men jag returnerade en grej jag köpt som gick sönder direkt. Sånt vill man inte ha! I övrigt handlade jag typ mat och knappt nåt annat förutom ett vackert keramikfat på loppis.

Veckans stickning: Jag har en långstickning på gång. Hade massa garn kvar från tröjan jag stickade i våras. Var sugen på en långkofta i detta tunna ullgarn och satte igång. Tog lite hjälp av måtten från ett tröjmönster i början men därefter har jag en helt egen plan. Det går alldeles utmärkt att sticka utan mönster också bara man provar ofta och känner efter hur man vill ha det. (Och inte räds att repa upp en bit om det skulle behövas) Jag stickar runt för att klippa upp i fram så småningom och är en bra bit på väg med längden och har också båda ärmarna i gång. Än så länge flyter det på enligt planen och den blir nog färdig om nån vecka skulle jag tro.

Veckans katter: Jo, det börjar allt bli höst. De där två NattKatterna börjar ha fått nog av nattligt uteliv och vill in om kvällarna. Sträcker lojt ut sig i soffan och njuter av lite mänsklig närvaro. Eller kommer in precis när vi börjar släcka ner för kvällen och ska ha någon slags nattmacka. Kan inte bestämma sig för om det är ute eller inne man vill vara. Blir inne av ren obeslutsamhet och ångrar sig precis när vi somnat. Kommer ner och gapar om att det är ute man skulle vara. Eller sover skönt nån timme för att sedan energiskt väcka någon (typ mest mig) och inte ge sig förrän jag går upp och släpper ut. Det krävs en del nattliga minusgrader innan det blir nåt styr på det där. Vi får bara gilla läget för en katt som bestämt sig ger sig inte förrän det blir som den vill.

Veckans slöjdstuga: Innan pandemin började jag och en kompis besöka en slöjdstuga nån kväll i månaden. Ett gäng slöjdintresserade samlades i en foajé som tillhör Folkteatern i stan för att slöjda och småprata. Men så kom ett virus som stängde ner en massa sån aktivitet. En del slöjdare träffades via nätet några gånger men jag var inte med på det. Nu såg jag i den gemensamma gruppen på sociala medier att vi skulle kunna ha riktiga träffar igen. Med de restriktioner som finns såklart. Inte för många, vi tar med eget fika och håller avstånd. Och kommer naturligtvis inte alls vid minsta tecken på nåt symtom. Alltså fixade jag matsäck till både mig och Kompisen och packade ner stickningen och möttes upp utanför. Där inne var stolarna och små cafébord arrangerade med avstånd i en cirkel. Vi tvättade händerna när vi kom och satte oss på varsin sida av ett av borden. Sammanlagt blev vi sju slöjdare den här gången. Fem stickande kvinnor och två trätäljande män. I trivsamt småprat medan händerna jobbade på. Jättetrevligt!

Veckans elände: Maken hittade en vattenläcka. Inomhus. I huset. Lössläppt vatten! Ett gammalt rör i typ pannrummet (även om där inte längre står någon oljepanna utan en fjärrvärmecentral) hade tagit sig för med att helt i smyg rosta sönder och börjat pysa ut en okänd mängd vatten. Oklart när detta tilltag skedde men så snart det uppdagades blev det fart på oss. Maken stängde av vattnet och letade efter tillfälliga lösningar i garaget medan jag bar ut en del blöta grejer. Turen i denna oturen var att vattnet pyst ut åt rätt håll. Inte allt för mycket förvarades där. Andra hållet hade orsakat en värre sanering. Skiten åkte ut och vi torkade upp och ställde in ett fläktelement för att få in en del varmluft. Väggar och golv i detta utrymme är betong. Det bör inte ha tagit sig alltför stora friheter detta vatten. När Maken med tillfälliga medel täppt till hålet slog han igång husets vatten igen och vi stod kvar och höll lite koll ett tag. Det verkade tätt. Men det bör lagas på nåt sätt, snart. Jag överlämnar de grubblerierna till Maken.

Jahapp. Det var den veckan det. Vi tar oss an nästa i morgon.

Uppvaknande

Jag är inte rädd för spindlar. Och det är tur. För det var ingen trevlig syn som mötte mig i morse när jag trött och gäspig stod i källartrappan! På väggen en bit upp satt den, och fick mig att undra om jag förflyttats till något tropiskt land under natten.
Så här års är en del av husspindlarna monsterstora. Jag har redan en tid hållit utkik efter dem i trappan och nere i källaren, av vetskap att de kan finnas. Jag brukar få en del otrevliga möten så här under hösten. Om de gömmer sig i skrymslen inne hela tiden, eller tar sig in utifrån vet de bara själva, men om jag får syn på dem har de inte lång tid kvar för nåt av det.
Den där rackarn i morse satt helt fräckt kvar på väggen medan jag rusade förbi i trappan. Storleken på dem lämnar mig inte oberörd på nåt sätt men jag vågar gå förbi. Jag vet andra som hade stannat i källaren och ringt efter förstärkning.
Städförrådet finns precis ovanför trappan. Där hastade jag helt klarvaken och förvånansvärt aktiv genast fram dammsugaren. Fick snabbt saldden i vägguttaget i köket och väl beväpnad kikade jag så ut i trappan. Jodå. Där satt den jäkeln lugnt fortfarande, med någon slags äganderätt. Men inte länge … Jag träffade den med borstarna på munstycket när jag slog till. Såg att den tappade balansen och trillade ner på trappan, säkerligen rejält yr i bollen. Därför hann jag också ner och slurpade raskt in den i dammsugaren. Det rasslade i röret när den passerade. Faktiskt!
Sedan dammsög jag både trappan och köket noggrant och ordentligt en stund för att inte ge den nån chans att promenera ut ur sin fälla igen.
Dammsugaren är bästa alternativet, för även om jag anser mig vara djurvän är jag inte den som hjälper dylika varelser ut i levande skick igen. Och att bara klappa till den med nåt hårt minskar möjligheten att träffa och ger mig en läbbig fläck på väggen om jag träffar.
Nu är jag ordentligt vaken kan jag säga och hade dessutom köket dammsuget och klart innan klockan var sju. Och en redig lust att gå lös på varenda millimeter av källaren med samma dammsugare. Men det hinner jag inte nu. Men oj vad jag ska dammsuga så fort jag kommer hem igen.

Fredag igen, hur är det möjligt?

Det är fredag igen alltså. Ännu en vecka gick av bara farten. Det är också en regnig fredag men sånt stör mig inte.
Veckan blev av lite omskakande art faktiskt. En kollega som varit svårt sjuk en tid gav upp kampen och somnade in.
Sorgligt på många sätt, framförallt för de närmaste givetvis. En konstig känsla för egen del. Att en person som man bara har en arbetsrelation med, men ändå känt och trivts med i över femton år plötsligt är borta.
Livet alltså. Sånt är det.

Nu är det ledig helg och jag har en kusin på besök. Han är här i bilköparärenden och jag har hämtat honom vid tåget och just varit med honom på en provtur i den intressanta bilen. Medan han ordnar sina affärer hänger jag här en stund.
Sen ska vi nog skaffa oss lite lunch innan vi åker hem till oss och jag antar att han kommer att hänga mest i sin nya bil.
Till kvällen bjuder jag på min hemlagade lasange som alltid brukar bli ”äteralltförmycket” -god. Medan vi stämmer av läget lite. Det var ett tag sen vi sågs. Jag tror det blir en bra kväll!

Dagarna rullar på i sakta mak

Den här veckan har jag semestrat för mig själv. Maken drog mot jobbet i tidig måndagsmorgon för att ta sig an årets två stoppveckor. Allt på fabriken står för en gångs skull stilla och avstängt för att nödvändigheter ska kunna bytas och lagas. Det innebär förutom att han blev tvungen att ändra sin semster också får en rivstart med övertid varje dag samt jobb även i helgen. Medan jag semestrar på, ytterligare en vecka när den här är slut.
Det är det där viruset som är anledningen till det här med sugustistoppveckor också. De brukar annars inträffa i maj. Men eftersom det också kommer tillfälliga jobbare från både här och där och bortifrån var det givetvis inte att tänka på. Det fick tänkas om.
Och så påstår världen att vi inte bryr oss i det här landet och lever på som vanligt. Nej. Som vanligt är det långtifrån!
Nu har dom delat upp sig på nåt vis därborta i sitt stoppjobb så att man inte ska dela matsal/fikarum med för många bortifrånkommande och diverse andra åtgärder som ska undvika smittspridning.

Jag har annars gått omkring här i tystnad den här veckan! Jo, kanske grannarna läste mitt gnällinlägg nyss. Nja. Snarare är det väl så att semestrarna är slut och barnen på förskolorna. Många andra härikring är också på det där stoppjobbet.
Dessutom är fabriken tyst! Annars hör man ett svagt brummande hela tiden och ibland mer ljud än så om det ska släppas på ånga eller nåt. Man tänker i regel inte på det förrän det har stannat.
Nu är det tyst!
Det är så tyst runtom att jag funderat om jag är ensam kvar. Om alla har försvunnit på nåt sätt.
Det är oerhört vilsamt! Jag har kunnat sitta var som helst i trädgården de här dagarna utan störningsskrik. Inte ens kvällarna är det nåt oväsen. Till och med hamrandet har pausat.
Jag har mest bara varit hemma hela veckan. Knappt ens åkt och handlat faktiskt.
Därför har jag också kommit en rejäl bit med texten. Och jag har stickat färdig

Dotterns långkofta som jag började med i början av juli. Den hänger sig torr som bäst.
Därtill har jag påbörjat en långkofta till mig själv. Stickade en sån fin tröja i vintras. Svart med grönmönstrat ok. Allt i ull men lite tunnare ull. Tänkte det skulle bli ett komplement till de tjockare ulltröjorna. Köpte det gröna garnet på en julmarknad och hittade sen ett mönster och kompletterade med svart.
Men som jag missbedömde storleken. Den blev alltför stor! Efter en del funderingar valde jag att klippa upp den mitt fram och sticka knappkanter. Vips, nån centimeter försvann och så fick jag en kofta. Men ändå har den legat oanvänd och känns bara säckigt stor.

Idag bestämde jag mig för att plocka upp alla maskor igen längs med linningen. Och börjag sticka neråt för att förlänga den. Tänker att en långkofta med fördel kan vara bylsig och stor. Hoppas jag har rätt i det! Annars vet jag inte.
Förutom det har jag också lagat en massa mat som blir matlådor till Maken. Han ska ha med sig två om dagen nu när han jobbar långa dagar och då brukar jag serva. Speciellt som jag är helt ledig.
Tja, i den takten går också en liten vecka.

Semesterplock

Vädret är väl ständigt omsnackat i semestertider. Det finns en del att önska sig inom detta område. Ser bilder på sociala medier där folk är inne med tända ljus och eld i öppna spisen. Mitt i juli. Jo det är inte utan att man känner lika. Det vi ser mest av är stora och tunga regnmoln som gör luften fuktig och sval. Solen har ingen chans att slinka mellan, mer än korta stunder. Det råder åtminstone ingen vattenbrist. Jag hade kunnat fylla tio tunnor med regnvatten om jag haft så många. Nu har jag två och de är ständigt överfulla och jag bara skrapar på ytan i dem när jag hämtar vatten för att vattna i krukorna. Även om dessa är ett ymnigt antal och behöver en del vatten. Allt annat sköter himlen om att vattna och tja, torka behöver jag inte oroa mig för.

Vad gör man då? Jo det finns en del tidsfördriv på teve. Vi hittar en del serier att ta oss igenom. Bara ett avsnitt till liksom och sen blir det gärna ännu ett därtill. Vad annars liksom? Medan jag tittar stickar jag. Just nu har jag tillgång till en handfull pågående projekt. Två sjalar, en halsduk, en långkota till Dottern och en liten tröja till en liten kille som snart fyller ett år. Prio på tröjorna just nu, sjalar och halsduk är mer tidsfördrivsprojekt som ligger i väntan på att ta till om inget annat lockar.

Däremellan pysslar vi med diverse. Maken bygger lego. Jo, hur mycket legobyggen som helst klickar han sig igenom. Gärna så avancerade byggen som möjligt. Behåller grejerna byggda och uppställda på hyllor sen. Själv fladdrar jag från det ena till det andra och pysslar med det som faller mig in för stunden. Gör en takkrona av långa fina grässtrån till paviljongen, plockar fram pärlor och trär nåt en stund, ritar lite. Typ så.

Trädgårdsjobb kan jag ägna mig åt mellan skurarna. Hamnade på blomsterstället i söndags och fick med mig en kasse nytt hem. När tulpanerna vissnat ner finns det luckor att fylla i rabatterna. Just denna blomsterbutik har ett trevligt system med att panta en viss sorts planteringskrukor och ger kunden en växt i utbyte mot fem tomma krukor. Jag hade med mig tjugo såna krukor in och gick alltså hem med fyra gratisperenner. (som är planterade i likadana krukor och också kan pantas sen) Därtill köpte jag ett par större perenner som fyller ut lite mer direkt i hålrummen. Planterade när vi kom hem, eftersom det var uppehåll just då. Passade även på att rensa rent på sidan av rabatten också där jag låtit försommargräset vaja. Nu behövde det bort. Hade ett par lite bortglömda luktärter i krukor som jag ställde framför en gammal dörr jag har uppsatt precis där. Där kommer de att trivas bra. (på andras sidan dörren har vi en lite terass) När jag var klar och hade samlat bort skräp och redskap öste det ner igen. Slapp vattna allt det där nyplanterade själv.

Idag är det faktiskt semester på allvar. Hittills har jag bara haft den vanliga ledighet som ett oregelbundet schema innehåller. Men idag skulle jag ha jobbat dygn enligt schemat, om det inte vore för denna ytterst fantastiska förmån med semester. Vi har möjlighet att ta en lång sammanhängande semester i det här landet, eller sprida ut den lite här och var om man känner så. Jag vill absolut ha den lång och utan avbrott. Det är det mest avkopplande för mig, att känna att det finns lång ledighet kvar eller att det varit långt när jag tittar tillbaka. Gillar verkligen stora delar av våra arbetstidslagar.

Projekt T-Shirt pågår. Maken har en ansenlig mängd, snudd på sjuklig mängd, sådana i sin garderob. Och en ytterst oansenlig mängd andra slags plagg av kategori skjorta. Eller egentligen är det projekt garderob som pågår. Detta är ett rätt gammalt hus numera. Garderoben nere i källaren har en tendens att skapa en otrevlig doft av instängdhet i dessa T-Shirts. Trots att vi lyft av dörrarna och hängt ett draperi för istället. Det gjorde ingen skillnad. Förra sommaren tömde vi hela. Alla dessa tröjor tvättades om, fast de var rena. Hyllorna i garderoben sågades ur och in flyttade istället en ställning med trådbackar. In med rena tröjor. Bra? Nä! Den oangenäma doften återkom efter ett tag. Nu har vi tagit oss an samma syssla igen. Ut med allt. Sen husmorsknep nummer ett: Tvätta ur hela garderoben med vitvinsvinäger eftersom det är både luktdämpande och har antibakteriella egenskaper. Husmorsknep nummer två: Tygpåsar fyllda med ris i hörnen för att suga upp eventuell fukt framöver. Sedan husmorsknep nummer tre: Ättika i tvättmaskinens sköljvatten istället för vanligt sköljmedel för att få ur den otrevliga lukten ur tröjorna. Sen fick de torka ute under en för ovanligheten helt regnfri dag. Nu har vi fyllt garderoben igen. Blir intressant att se vad som händer. Gamla husmödrar hade i regel koll på läget.

Trädgårdsinlägg igen, många såna nu.

Semestern är nära, bara ett nattpass ifrån mig. Jag behöver semester nu!
För att ha en trivsam start på den tog jag mig an att slitigt pass i trädgården igår. Rensade bort försommarens långgräsområden!
Jo, plötsligt händer det tänker förbipasserande. Här var det äntligen klippt.
Till en början rev jag upp delar av ogräsblomningen för hand. Hade tänkt spara de långa fina och stora blåklockorna som blommar med en sina klockor uppradade längs stjälken. Men det slutade med att jag plockade några buketter av dem och en del annat finblommande ogräs. (Det är trivsamt med vaser ute också!) Sen rev jag upp resten. Och till sist hotade jag igång gräsklipparen.
Det är nåt med mig och den där blå gräsklippningsmaskinen och har varit sen vi köpte den för nåt år sen. Jag har fel knyck och den står bara där och flinar, utan att gå igång. Så måste jag hämta Maken och han rycker en gång och det brummar det genast till. Men han var inte hemma. Jag hade bestämt mig för att det skulle klippas och ville inte vänta. Hade därför ett allvarligt snack med klipparen när jag dragit ut den. Ett snack som inbegrep löften om skroten och ersättning av ny. Då fick den fart vill jag lova!
Sen gick vi lös på både kort och långt gräs. Överallt. Nästan. Nu är det med mina mått prydligt, näst intill park. (Alla skulle inte hålla med om det omdömet.) Långgräset behövde också räfsas bort och nu är min trädgårdstunna fylld inför veckans tömning igen. Framförallt med grenar och rens från ett gediget röjningsarbete jag gjorde häromdan. I ett hörn där det höll på att bli urskog och där en omfångsrik Cypress försökte knuffa huset. Och en utväxt Forshytia ville kväva Pionen nedanför. Som faktiskt var där först! Jag gick lös med såg och sekatör och härjade omkring med långa grenar för att samla ihop dem i nåt slags enhet. Nu får huset vara ifred och Pionen får luft. Alla nöjda. (Framförallt kan jag med lätthet höra pappas röst och förnöjsamhet över lite prydlighet i denna så rufsiga trädgård. Han hade klippt allt detta för länge sen.)
Min trädgård är i regel rikligast i sin blomning på försommaren. Det kommer sig av att vi var i grannlandet hela juli förr om åren. Brydde mig inte om att ha nåt som blommade då och som jag skulle missa varje år. Det där är gammalt nu, vi gör inte så längre. Och jag håller sakta men säkert på att få till en blomning för hela sommaren runtom i trädgården. Utökar med nya växter varje år.
Nu sitter jag ute och avnjuter min möda i min sköna korgstol. Njuter av det som är sommarskönt idag innan molnen täpper till igen och samlar sig till regn för morgondagen. Och innan jag åker och klarar av det där sista nattpasset.Lite bildbevis!PS: Sniglarna/trädgårdsmästaren här 0/1 – för tillfället har jag dem under kontroll.

Tja, gilla läget eller?

Precis när man trodde att det inte skulle regna mer så regnar det lite till! Juli är en blöt och kall historia så här långt. Himlen varierar från fyra grå nyanser, till lite svagt blått med sol i kanske några minuter, innan det där grå täpper till igen. Jo, jag gillar visserligen grått men kanske inte nödvändigtvis så här vått. Hoppas åtminstone att det reparerar alla vattendepåer som redan hotats med krisläge fast sommaren knappt börjat. Nån vidare värme blir det inte heller. Knappt femton känns lite för svalt för att vara juli. Nog kunde det få vara nån dags uppehåll och kanske tjugo grader i alla fall? Men väderappen påstod att det här kunde vara ett faktum resten av veckan och en tid framöver. Tja, gilla läget? Slipper i alla fall svettas men kan inte säga att jag är överförtjust.

När jag trodde det skulle bli semester så blev det inte semester. Istället behöver jag ta mig an en extranatt på fredag av alla dagar. Jag hade semesterrus inställt på torsdagsmorgonen men får nu flytta fram det eventet till lördagsmorgonen. Tja, gilla läget. Blir lite extra lön då.

Fast värre blev det för Maken. Han hade i vanlig ordning tänkt sig fyra veckors semester. Det kom ett virus i vägen för fabrikens årliga stoppvecka. Därmed landade den veckan istället på hans sista semestervecka som då raskt blev omvandlad till jobbvecka med stopp och massa övertid. Det blir alltså bara tre semesterveckor för hans del i sommar. Riktigt trist. Men tja, gilla läget. Om det är det värsta personliga som händer i denna pandemi får man vara lycklig, som han själv uttrycker det.

Det blir garanterat hemester i år! Som så många gånger förr. Vi gillar det. Att bara kunna ta varje dag som den kommer är otroligt vilsamt och förnöjsamt. En trivsam morgonstund med kaffe på valfri plats. Strosa i trädgården, pyssla, läsa, sticka, se nån film eller serie. Bara vara. Ta en åktur. Titta på himlen för att avgöra vilken bil vi åker, tak eller utan tak. Kanske göra en roadtripp nånstans bara över dan. Käka glass, äta nåt gott ute. Tja, gilla läget? Absolut, det är den bästa sortens semester för min del.

Jag önskar att fler kunde hålla sig mest hemma i sommar. Ändå tycks det vara ett flertal folk som planerar att åka utomlands, trots en pandemi som inte vill ge sig och som verkar öka igen på en del ställen i världen. Är det verkligen så nödvändigt och viktigt att resa att man trotsar konsekvenserna som kan bli av den semestern? Det kommer fler år. Nu behöver vi … tja, gilla läget och hålla oss hemma och undvika att sprida mer smitta än vi redan gör.

Så innerligt trött jag är på sniglar! Dom är överallt och käkar på växtligheten i min trägård. Alla slags jävla sniglar. Långa, tjocka, spanska, leopard, små med hus, små utan hus, stora med hus. Överallt. Förr gick jag trädgårdsrundor för att titta på blommorna. Nu går jag med spaden och letar sniglar. Som en skum typ som smyger runt och glor i backen och har stora spaden med överallt. Eller hink och skopa för att samla in snäckorna och kunna förvisa dem ut ur trädgården. Jag strösslar också blåa korn efter regnet och hoppas de ska ätas upp under natten och på så sätt minska antalet glupska krypande kräk. Tja, gilla läget? Aldrig! Det är krig!