I helgen …

… var det både sol och regn, värme och lite svalare väder. Opålitligt med de där molnen över himlen som kan ha regn i sig. Alltså har de där utekuddarna fått hållas ihopsamlade under tak mestadels. Jag orkar inte bädda ut och bädda in hela tiden. Det får vara som det behagar med vädret.

… tog vi beslutet att ännu en gång avbeställa det redan beställda virket. Det blir inget byggande i sommar. Planen var en ny trappa vid ytterdörren och en ny trall på baksidan. Men det är alltså med virket som med garnet. Det finns inget, för att typ alla tänker bygga nåt. Och det som finns har därmed genomgått en makalös prishöjning. Det första stället höll oss på halster i nästan en månad innan vi sa nej. Det andra stället verkade kunna leverera till en början men visade sig också vara kapabla att skjuta det hela på framtiden. För att tillslut komma med en bedrövlig prishöjning trots offert på ett helt annat pris och ja, det fanns en finstilt klausul som av dem ryggen fri. Så nej tack blev vårt svar. Vi har den trappa vi har och gräs istället för trall. Kanske hösten minskar byggivern i befolkningen så att vi kan få tag på virke till skäligt pris då istället?

… köpte jag en ros fast jag inte skulle. En Honungsros med namnet Lykkefund. Vem kan motstå en sån? Inte jag uppenbarligen. Rosor är inte helt kompatibla med den här trädgården men. Nu är den ordentligt nergrävd i ett hål i gräsmattan. Med en klätterställning av järn att klättra inuti istället för längs någon husvägg. Den där typen av ros kan bli omfångsrik om det vill sig väl. Då kommer vi att få bygga ut kläterställningen. Men jag har en plan och en händig Make. Blir nog bra bara rosen vill det.

… fick vi äntligen ordning på trottoarkanten också. Där växer mängder med ogräs i varje skarv. Hittills har det fått växa på. Till snudd på ödetomtnivå som man kunde folk snegla över och tycka saker om. Jag är bra på att ignorera sånt och gör som jag vill i alla fall. Även ogräs kan vara vackert. Men nu är det ändå bortskrapat, hopsamlat och slängt. Nästan prydligt igen. I alla fall med mina mått, andras säger nog att det fortfarande är ödetomt. För jag sparade allt vissa. Typ blåklockorna. De ska få blomma först. Sen kapar jag ner dem också.

… skrotade vi torkvindan. Den har stått och varit skev och ful i åratal och totalt m alplacerad. Inklämd mellan paviljongen och hammockplatsen och alldeles för nära en uppvuxen gran. Jag har grunnat på omplacering men inte hittat en enda yta som skulle kunna anpassas till torkvinda. Ett praktiskt men redigt fult torkredskap. Jag älskar att torka tvätten ute sommartid, i synnerhet lakan. Men det finns väl gränser i fulheten när inget är upphängt för tork.
Istället tänkte jag först använda mig av nån hopfällbar torkställning. Men så hittade jag en bild på nätet. Två stolpar med ett antal snören mellan. Typ gammaldags tvättlina. Sån har jag plats för! En solig och outnyttjad plats. Må det finns virke till dessa stolpar åtminstone. För en sån vill jag ha snarast.

… har jag annars mest bara avnjutit uteliv. Valt sittplats efter skuggan och burit med mig bok, mobil, paddan, nåt att mumsa på och intagit slappläge. Det är verkligen superskönt nu. Så länge jag slipper vistas i solen och kan gå in och svalka mig när det blir för varmt. Det är en försmak av semester det där med att ta sig an en dag som allt faller sig. Och semester är precis vad det är, alldeles, alldeles snart.

Ja det är juni

Och oj vad Juni tog i! Det blev typ sommar direkt. Men vi backar lite eftersom jag inte hängt med alls här.
Dan efter jag skrev sist vaknade vi till en morgon där oktober hånskrattade oss i ansiktet. Alltså maken till majväder. Det regnade och blåste nästan storm. Termometern kom sig upp i ynka fem grader. Det var dagen för blomförsäljningen på lokala matbutiken. En trevlig tradition för blomälskare som mig och många med mig. En lastbil som i tidig morgon lämnat av en mängd vagnar fyllda med sommarblommor och jag brukar vara där tidigt. Så även i år, trots vädret. Vi var några tappra som fyllde våra kassar i ovädret. Sen åkte jag fort vidare till nästa ställe och även det förvarade sommarblomstren utomhus och där fick jag med mig ännu mer. Sista stället har sommarblommorna i växthus och där kunde man välja i lugn och ro medan regnet smattrade mot glastaken. Jag hade alltså bakluckan fylld när jag kom hem. Lastade av allt på altanen och stängde fort dörren. Gick inte ut mer den dan.
Nästa dag skulle vara solig och varm hade det sagts. Tja, då skulle det till ett mirakel konstaterade vi innan vi gick och lade oss. Därför var det rätt spännande att komma upp nästa morgon och häpet se detta mirakel som kastat ut oktober med arselet före och släppt in sommaren. Det var för varmt för långärmat. Det var väder för kjol och linne och plantering av blommor. Och fixa iordning altanen och paviljongen och allt som skulle till för att göra sommar blev gjort. Och om du ser mig hasta runt i flera upplagor i samma bild ser du helt rätt. För det var precis vad jag gjorde. Än här än där tills allt var klart och jag själv var svettig och trött.
Sedan dess har det varit sol och en del värme och typ allt varmare varje dag. Faktiskt varmare än Rhodos sa dagstidningen i går. Och det har hunnit slappas en hel del på alla sommarplatserna redan.
I övrigt har jag hunnit med att

  • bli ordentligt firad på morsdag med både mat, blommor och blingbling. Det grillades fisk och bjöds på bubbel och jag fick ett fint armband och en rejäl sommarblomma med flera olika samplanterade växter i.
  • ha redigt ont i ryggen med en envis ”låsning” vid skulderbladet så jag knappt kunde vrida på huvudet … men ja, jag är inte den som springer hos nån doktor i tid och otid … det går över är min devis … men allra mest är jag nog bara förbaskat envis och nu är det (nästan) bra …
  • Umgås med en god vän, sånt är man minsann inte alls bortskämd med numera.
  • Åka runt lite i rodden som Maken med förtjusning använt jättemycket nu sedan sommaren kom på riktigt.
  • Jobba lite som vanligt. Semestern är nästan, nästan här men det återstår lite mer jobb ännu.
  • Varit till tandhygienisten och fått bort tandstenen som konstaterades på några ställen vid mitt undersökningsbesök tidigare i våras.
  • Varit på bröllop, jo blev inbjuden till grannarnas vigsel mitt i allt bara för att jag skulle skjutsa dit Dottern som var deras fotograf för dagen och jag var dessutom hennes assistent och bar på lite grejer och letade fina platser att fotografera dem på.
  • Varit på utomhuskalas och firat tre syskon som alla fyllt år tidigare i år när inga kalas kunde hållas. Vi köpte gemensam present till alla tre. En kasse utomhusspel/leksaker som verkade uppskattat.

Ungefär så. (Och ja, givetvis ägnar vi oss fortfarande åt att hålla avstånd och uppföra oss på ett lämpligt sätt enligt gängse restriktioner men det orkar jag inte prata om längre. Det är liksom vardag numera.) Nu väntar en ny vecka med vad nu den kan tänkas medföra.

Aktivitetsfylld lördag

Hela lördagen gick åt till förberedelser.
Jag var inte delaktig i något av det egentligen. Kokade lite kaffe till alla vid nån tidpunkt, det var allt.
Garaget skulle förvandlas till en tillfällig musikscen för kvällen och det skulle livestreamas på musikernas Facebooksida. Sångerskan var på besök nån vecka tidigare och tittade in i röran som garaget innehöll då. Ändå valde hon att köra på. Imponerad av det alltså. Jag hade sprungit därifrån. Men hon såg nån potential trots allt. Och visst, det är ett rätt så coolt garage … när det är ordning.
Maken och jag städade i flera timmar så det blev ordning. Musikerna förberedde på sitt håll och hörde av sig med diverse frågor lite då och då. Som styrkan på vårt wifi och andra slags tekniska frågor rörande detta som vi fick leta i papper för att kunna svara på.
Lördagen kom och med den ett gäng musiker som snabbt fyllde garaget med sina grejer. Maken hjälpte till med allt det där. Jag hade andra åtaganden.

Dottern skulle denna lördag vara bröllopsfotograf till en barndomsvän. Han hade anlitat henne för sitt bröllop redan förra året. En viss pandemi satte stopp för det och brudparet valde att skjuta upp sitt bröllop till i år. Alla hade hoppats på att det skulle vara över då. Alla vet nu att det inte är över än. Men de ville ändå inte vänta längre utan valde att gifta sig med de stränga restriktioner som råder.
Endast åtta personer fick delta i kyrkan. Inklusive brudparet själva. Den kvoten blev alltså snabbt fylld med två par föräldrar och varsitt syskon. Präst, kantor och fotograf räknades som personal. Sen var det stopp. Övriga gratulanter fick vänta utanför kyrkan och får se vigseln på film senare. Ingen fest heller, utan ett litet fika för dessa närmaste efteråt.
Lördagen kom med regn och rusk. Inte vad ett förväntansfullt brudpar och en fotograf helst vill ha. Jag hämtade FotografDottern och hennes utrustning ganska tidigt. Vi skaffade oss först lite frukost, eller brunch nästan. Det var en rejäl räksmörgås. Sedan skjutsade jag henne till mötesplatsen där en nervös Brudgum mötte upp henne. Bruden skulle anlända en stund senare och då skulle en drös brudfoton tas. Men då hade jag redan åkt hem igen. Och då hade himlen förtjänstfullt nog tagit paus med regnandet. Bara lite smått duggande en kort stund under hela fotograferingen.

I garaget hemma bankades det upp belysning och stängdes för fönster och testades streamning och instrument kopplades och ljud testades och allt vad som nu pågick där. Jag lät dem hållas. Det var ingen av dem som behövde mig. Istället satt jag och läste lite i godan ro. Hade det inte varit för detta med vädret hade jag nog varit ute i trädgården istället. Men där var det inte det minsta trivsamt. Inne var det inte det minsta tyst av allt övande i garaget. Jag gav upp läsningen ganska snabbt.

Dotter hörde av sig framåt seneftermiddagen och ville bli hämtad. Vi åkte hem en stund och kollade läget i garaget. (givetvis kände hon nån av musikerna som stått framför hennes kamera när hon varit rockfotograf) Men sen behövde hon hem till sig för att redigera ett första urval av bröllopsbilderna. På vägen handlade vi sushi som det var extremt lång väntetid på och åt den medan bilderna laddades in.
Att vara mamma till fotografen har sina fördelar. Jag får oftast se bilderna först. Och eftersom jag också givetvis känner Brudgummen sen han var liten kille var det extra roligt.
Det var ett lyckligt, glatt och fint brudpar på bilderna. Många skratt och många pussar. Dottern hade fångat dem på ett fint sätt. Även om det kändes bra konstigt att se bilderna från vigseln i den i stort sätt tomma kyrkan. Men, det verkade inte störa Brudparet. De var lika lyckliga ändå.

Jag tittade in lite på livestreamen hemifrån garaget via mobilen medan Dottern satt med sin bildredigering. Konstigt att se ett musikframträdande hemifrån sitt eget garage alltså. Rätt många var det som satt hemma vid sina datorer/telefoner/plattor och tittade på konserten kunde jag se och det strömmade in kommentarer och hyllningar.
När jag kom hem var konserten slut och musikerna höll redan på att bära sina grejer till bilen och städa undan efter sig i garaget. Nöjda över sin spelning och val av spelplats verkade det som.
Själv var jag mest nöjd över att det återigen var tyst i huset. Kvällen var nästan slut, men jag tog en sängfösarwhisky och vi tittade på veckans avsnitt av Blacklist. Sen blev det godnatt efter en innehållsrik dag.

En sån dag

Du vet. När man går ut i våren en relativt tidig morgon. Arbetsveckan är klar. Helgen är därute med våren. Himlen är blå, solen har precis börjat värma så jackan kan hänga över armen bara och fåglarna är lika lätta i sinnet som man är själv.
Björkarna har precis vecklat ut sina blad, det doftar av växtlighet och nästan sommar och stegen är lätta.
En sån morgon.
Det var det i morse när jag gick från jobbet. Och när jag kom hem gick jag direkt ut med kaffekoppen som Maken serverade. Eftersom dagen är av röd art var han ledig och hemma med kaffekokningen tills jag kom från jobbet. Vi satte oss med solen bakom den skira björken och bara tog in dagen.
Sen blev det mer aktivitet. Maken hade nåt att fixa med bilen. Själv bytte jag om och började skrapa bänklocken på altanen. De har slitits av väder och vind ett par år och behövde fräshas upp med ny färg. Eftersom dagen varit varm hann jag måla två varv och nu är det fina igen.
Därtill pysslade jag med lite blommor. Tog fram de övervintrade pelargonerna och bar ut lite plantor som stått inne och grott från frö. Nu behöver de bli uteväxter och jag hoppas natten håller sig varm som utlovat.
Tyvärr verkar vi bara få en sån här dag. I morgon ska det vara mulet igen, med hot om regn framåt lördag och i princip hela veckan framåt nästa helg. Sånt är trist när altanen är nymålad och fin och bara vill inredas. Men det får vänta.
Jag hann med lite slappläge ute också. Men nu har jag fått nog och gått in. Även om jag antar att kvällen är hur skön som helst därute. Men nu är jag trött.

Ruskigt kallt

Det är som ingen riktigt vilja i den här våren. Den känns håglös och likgiltig mest. Som att den skiter i det. Vem bryr sig liksom. Lite slarvigt uthängd sol men ingen vidare värme. Mitt i allt en snövarning i stället. Kallt och blåsigt däremot, det har den gott om. Genom fönstret kan det nästan tyckas vara varm och solig vår. Tills man går ut och känner att nej. Inte alls.
Därmed känns det också som att växtligheten ligger efter. Små stubbiga försök till tulpaner (de som inte rådjuren tagit) Förra året den här tiden blommade de för fullt redan i slutet av april.
Näe, så är det. Den har liksom inte nån ork våren. Undrar om den också är Covidtrött? Eller bara vill jävlas.
Jag går och väntar på lite värme av flera orsaker. För att katterna ska hållas ute om nätterna och låta mig sova. (Halv tre i natt var de lagom kul) Och för att de fasta bänkarna på altanen ska bli torra nog att skrapa och måla. Så att jag kan inreda altanen nångång. Men. Så länge denna temperatur råder, vem sjutton vill vistas på altanen egentligen?
Dessutom skulle jag vilja ha lite trivsam värme att trädgårdsarbeta i. Det finns en del att ta tag i nämligen.
Idag har vi haft blygsamma fyra grader, så pass liksom. Dessutom regn och en rejäl blåst. Katterna kallade mig korkad i morse när jag ville släppa ut dem (för andra gången sedan 02.30 eftersom Maken släppt in dem igen när han gick upp) innan jag skulle till jobbet. Alla som blivit idiotförklarad av en katt vet precis hur det ser ut. De ratade den öppnade dörren och letade upp varsin varm sovplats inne istället.
Det ser inte mycket bättre ut de närmaste dagarna heller. Kanske, kanske en liten ljusning från lördag och framåt. Tja. Man får gilla läget. Det finns ju grejer att pyssla med inne.

Jamendåså

Efter att ha köat ute i blåsten ett tag, är vi visades på olika ”fållor” utifrån bokad tid och flyttades upp vartefter kön betades av, var jag så inne för registrering och vaccination. Allt flöt på supersmidigt och var väldigt välordnat. Ett löpande band utan någon som helst bugg. Idag serverades Moderna och efter dosen fick jag precis som alla andra sitta av en kvart i bakre delen av lokalen innan vi fick gå. För att ha lite koll på ev omedelbar reaktion. Där passade jag på att också boka tid för dos två som ska i om sex veckor. Nu har jag dos ett i systemet och dos två i kalendern. Det känns himla bra det här!

Givetvis fortsätter vi ändå att hålla avstånd och följer gällande rekommendationer.

aldrig har väl tiden gått så sakta en ledig dag

Klockan tre i natt skulle en katt släppas ut. Jag lyckades somna om efter det och vaknade strax före sju. Gick upp för att sätta i gång vattenkokaren till morgonkaffet men först kollade jag elvasjuttiosju.
Det är vårdguiden på nätet, där man själv kan ha koll på bokade vårdtider och annat. Nu hade jag inget sånt att kolla utan jag var enbart där för länken till ”just nu vaccineras följande grupper” För att än en gång kunna konstatera att nej, inte i dag heller …. men vänta nu … IDAG! Jag var tvungen att läsa om det igen, bokstav för bokstav. Där fanns äntligen en grupp som jag kan tillhöra. Inte på grund av ålder eller någon slags risk utan för att det äntligen var nån som kommit på att vi personliga assistenter måste få komma på tur.
Ja, hurra. Jag bokade givetvis omedelbart. Tog den första lediga tid som fanns att haffa. Eftermiddagen idag. Jag blev så ivrig att jag glömde kaffet en stund.
Hela dan har gått otroligt sakta och jag har lite rastlöst vankat omkring. Hånskrattade lite lätt åt sms-meddelandet från arbetsgivaren om att vi nu kunde boka tid för vaccin. Ha. Redan gjort för länge sen!
Lite otålig skulle jag kunne bekänna mig till att vara. När jag skjutsade Maken (för att han skulle slippa leta parkering) till hans vaccination förra veckan satt jag och tänkte, att aldrig förr har jag väl önskat mig äldre än jag är. Maken fyller sextio år i år och hamnade därmed på listan av personer som fick börja boka in sin vaccination. Han fick således sin första spruta i torsdags. Medan jag, ett helt år yngre, satt i bilen och var avundsjuk. Liksom jag var dan innan när jag följde personen jag jobbar med till sin första. Frågade då om de inte hade en att undvara till mig men icke. Min åldersgrupp skulle få vänta nån vecka till.
Så snacka om nöjd när jag kunde få in en träff redan idag tack vare yrkesgruppen.
Nån slags ljus i en lång och mörk tunnel är detta vaccinerande. Det blir till att forsätta hålla avstånd och idka hemmaliv ändå. Tills den andra dosen sitter som den ska. Men ja! Det blir enkelt. Att plötsligt ha någon slags datum att förhålla sig till. När någon slags umgänge med människor lite försiktigt kan återupptas. lagom till semestern.
Det känns nästan som att ha vunnit på nåt lotteri faktiskt. Typ eufori.
Snart så.

Vårväder och vårsysslor

Igår kom de, Tranorna. Det är nåt märkligt med det där. I princip varje vår brukar jag lyckas få se dem, som om jag visste när det var dags. Bara komma ut på gården i helt andra ärenden och plötsligt hör jag bara skriken ovanför mig, tittar upp och där är de! Igår var det många, flög i två olika V formationer så det nästan blev ett dubbel-V av alltihop. Jag stod där med räfsan och såg dem passera. Hann allt få en bild också även om det bara ser ut som svarta prickar mot den blå himlen. Det kändes lite hoppingivande. Här kommer dom med våren liksom.
Idag har värmen omgivit oss med sol och temperaturen närmare tjugo. Så där så att jag vill börja arrangera sittplatser lite här och var. Jag släpade ut vattenslang och högtryckstvätt, klev i stövlarna och tog mig an den lilla terassen utanför altanen som var i behov av uppfräschning. Nu kommer dessutom ett Eko-tips. Inte mitt eget, jag har hittat det på Instagram hos Ekotipset. Där finns massor med bra och miljövänliga tips.
Här kommer det då: Blanda
* 2 dl ättiksprit -12% (eller 1 dl ättika 24%)
* 3 dl vatten (eller 4 dl om man har ättikan)
* 5 droppar handdiskmedel.
Häll det i en sprayflaska.
För det första så är detta universalmedel numera min bästa vän och jag har helt slutat med miljöpåverkande medel av olika slag. (använder diverse olika fiberdukar därtill) Det putsar fönster glasklart, det rengör kökskranen och rostfria bänkar eller hoar från kalkavlagringar. Kakel, duschkabiner likaså. Det putsar glasbord, speglar och ja, you name it. (har sett bilder på hur det gör underverk med båtar, husvagnar och allt möjligt)
Jag använde det på trallen idag. Först spolade jag av den, sen sprayade jag detta dundermedel över hela alltet, lät det stå en stund och gick sedan lös med högtryckstvätten. Tog ingen bild men tro mig, från heeelt smutsgrå till snudd på nya plankor. Tog även en vända på den lilla cafémöbelgrupp jag brukar ha där också. Nu är den delen superfräsch inför trivsamt vårhäng med kaffe eller glass eller andra slags drycker.
Spolade också av altanens fasta bänkar eftersom dessa behöver få ett lager färg i år. Måste låta detta blötläge torka nu, och invänta den riktiga varma våren, eftersom dagens värme bara var en förhandsvisning. I morgon blir det kallare igen och nya snövarningar finns inför veckoslutet. Men, bara det blir avklarat ska jag skrapa av bänkarna och måla dem.
Ättika för övrigt, den använder jag också till att kalka ur kaffebryggare och vattenkokare med. Suveränt. Och i kombination med bikarbonat händer det grejer som fixar stopp i avlopp och snyggar upp kakelfogar eller ger sig på fläckar. Kolla in Ekotipset vettja.

Annars så är jag till stor del uppslukad av Svt;s slowtv (på svt play) igen och väntar ivrigt på älgarna i ”Den stora Älgvandringen”. Det står på mest hela tiden och det är så rogivande. Inget babbel och prat, bara skogens egna ljud. Vindbrus och fågelkvitter. Mängder av olika fåglar och renar har vi sett hittills där kring Ångermanälven. En hel del kameror har satts upp på olika ställen och de följer livet i skogen nästan dygnet runt. Väntar in alla älgar som följer sina tusenåriga vanor för att ta sig till sommarens betesmarker. Ännu har älgarna inte hunnit dit men snart så. Sändingen pågår i cirka tre veckor så det kommer att bli mycket älg, och det är simma över älven de tänker sig för att kunna komma dit de ska. Då sitter jag bänkad och hejar på. Jag och mängder med andra av detta mänskliga släkte eftersom det är ett väldigt populärt program.

Det retar mig alltså

Jag är kanske medelåldersgrinig. Klimakterie … ni vet. Grinkärring och alla andra tänkbara skällsord man kan hitta på när en kvinna visar irritation eller ilska. Vi förväntas mest bara vara väna och timida. Allt annat får en osnygg förklaring. Bara det kan reta mig rejält! Så nej … inget kvinnligt skällsord passar om jag ska kunna hålla humöret. Uppretad bara, det räcker så. I regel är jag en lugn och sansad typ som försöker se saker och ting med perspektiv. Men. Vissa grejer retar mig verkligen till höjd puls och en muttrande ilska. Inte så jag öppet skäller ut folk, nej då, men det är bra nära många gånger. En vacker dag kanske pulsen blir så hög att dom hoppar ut, skällsorden. Om jag tar nån på bar gärning. Vad kan då vara så otroligt retligt kanske du undrar. Jo det ska jag tala om!

* Till exempel när folk lämnar sin kundvagn drivande för vinden på parkeringen eller utanför butiksdörren bara helt lössläppt när de lyft ur sina egna kassar, istället för att köra ihop dem med de övriga lediga vagnarna. Vem tänker dom ska ta hand om det sen? Utanför en större affär här i stan kan man se kundvagnar stående ensamma vid busshållplatsen också. Vad är det för jäkla sätt? Därtill de där lata typerna som till varje pris måste parkera närmast dörren till inrättningen fast där inte finns parkeringar. Att använda den faktiska parkeringen adderar max tio steg extra. Då ska vi inte ens gå in på dom som tar sig an att använda handikapparkeringar utan given anledning, där borde det utdelas elstötar eller nåt liknande.

*Människor som dumpar sitt skräp på fel sätt och på fel ställe är verkligen en källa till irritation. Vissa idioter vevar slappt ner bilrutan och släpper ut sitt skräp i farten. Man kan stöta på förpackningar från diverse snabbmat eller godis var som helst en söndagsmorgon genom stan. Numera hittar man också använda munskydd liggandes överallt. Och den där låten från filmen Psyco, vid duschdraperiet, spelas upp i huvudet medan man gör en rejäl omväg runt eländet.

*Folk som rastar sina hundar, det måste givetvis göras såklart. Men måste hundägaren verkligen slött stå och se på medan hunden lyfter på benet precis var som helst, typ på min brevlåda eller den stenkant som ramar in vår trädgård mot trottoaren vilket faktiskt händer titt och tätt. Ibland är det rent nödvändigt att hålla andan medan jag hämtar posten. Jag får lust att lurpassa i fönstret och kasta upp det och ryta som en vild. Givetvis passerar ingen hund alls medan jag tittar ut. Puh … pulsen är redan hög. Men det finns förstås mer! Som när man står och tittar efter nåt i en butikshylla och det genast ansluter en människa eller flera som ska glo på samma hylla fast dom inget ska ha ur den. I någon slags tro att jag hittat en skatt allra minst. Eller ett rejält extrapris kanske gömmer sig där, bäst att ställa sig tätt intill och hinna rycka det först i så fall tycks tanken vara. Hallååå – håll avstånd! Eller alla som träffar en bekant och ska prata en lång stund och blockera en hel gång utan hänsyn till alla som vill kunna passera. I dessa avståndstider retar det på två sätt, dom håller inget avstånd till varandra och dom tvingar mig att gå långa omvägar för att komma åt de jag tänkt handla.

*Väderleksmänniskorna på teve kan också göra mig riktigt arg även om det är fullständigt verkningslöst att sitta framför teven och skälla på dom i teven. Men när de övergår från att berätta om vädret till att bli nån slags töntiga trafikinformatörer gnisslar jag tänder. Regnar på kalla vägbanor … ja, regnar det så regnar det på allt, inte bara på kalla vägbanor. Och det krävs ingen större hjärna för att begripa att det blir halt i så fall. Tittar jag på väderrapporten vill jag veta vädret, inte läget i trafiken. Som innehavare av ett körkort har jag ett eget ansvar och hjärnkapacitet nog till att begripa när jag bör köra försiktigt.

*Värsta irritationen just nu är ändå en människa i närliggande bostadsområde. De/den gör mig faktiskt riktigt arg på gränsen till bromsa in och skrika genom rutan eller lämna ilsken lapp i brevlådan. Deras hus befinner sig längs en ganska smal gata utan trottoarer jag passerar relativt ofta eftersom det är närmaste vägen till lilla närbutiken. Det råder trettio som begränsning av hastighet i hela stora området som både vi och dom tillhör. Det ser man på de runda skyltar man passerar vid infarterna och en del vägkorsningar. Ändå har de tagit sig till med att sätta upp egentillverkade skyltar som hävdar att jag måste sänka farten på grund av barn. De har klätt blomkrukor i gula skyddsvästar och ställer ut leksaker halvvägs i vägen. Bara det får mig ju att gasa på när jag passerar det huset. Rent obstinat liksom. Vad vill dom? Att jag ska kliva ur och knuffa bilen förbi? Det är redan 30 km i hastighetsbegränsning! Men till min fasa såg jag en dag hur dessa … ja … idioter, jag kan inte kalla dem annat, lärde sina barn nåt livsfarligt. Deras garageuppfart är en slänt. Överst i slänten satt pappan med barnet framför sig på någon rullande leksak och lät slänten rulla dem rätt ut i gatan nedanför! Tjohoo vad kul liksom. (Maken kom hem en dag senare och bekräftade samma syn.) De lär alltså barnen att det är okej att leka på gatan och att rulla rätt ut i eventuell passerande trafik. Bilar som laglydigt håller den angivna hastigheten bland häckar och annat som skymmer sikten rejält längs hela gatan är ändå livsfarliga för den typen av lekar. Oavsett denna familjs egenhändigt tillverkade skyltar och trafikhinder och varningskrukor. Om det kommer ett barn utrullande mitt framför min bil hjälper varken den ordinarie hastighetsbegränsningen eller deras egentillverkade barnförmaning. Vi ska alltså köra extra försiktigt förbi deras hus bara för att deras barn ska få leka oskyddade i trafiken. Det är så dumt att klockorna stannar, att jag vill ringa polisen och barnavårdsnämnden eller smyga dit mitt i natten och ta med deras jävla skylt och dumpa reflexkrukorna i sjön. När Dottern var liten bodde vi, som nu, också med en trafikerad gata utanför huset. Men vi lärde henne att hon aldrig fick leka på vare sig gatan eller garageuppfarten. För att bilar är opålitliga. Och tänk! Hon lekte aldrig på gatan oavsett vilken hastighet bilarna använde sig av. På den tiden fick dom dessutom köra femtio i hela området. Men den där familjen lär sina barn att bilar är ofarligt pålitliga långsamtgående grejer, så lek på ni. Rulla rätt ut i gatan bara. Borde inte vuxna människor fatta bättre? Så där, tror nån att jag är lugnare nu? Mindre irriterad, timid och fin i sinnet? Icke! Galet arg blev jag. Skriver nog en insändare, ilsken lapp, ringer teve, står och hovrar i fönstret tills nästa hundjävel … såja … jag ska andas …

Vårens första …

… besök vid den där skogstjärnen i lördags blev aningen förfärande. Mer än hälften av skogen var borta!Jag gick med bävan, efter att ha mött de helgpausade skogsmaskinerna och brist på skog redan innan. Men hoppades att åtminstone tjärnen fått vara ifred. Men så var det ju tyvärr inte. Det var väldigt många trän som fällts överallt därikring. Sorgligt och glest.

… vårblomma och en liten tröst var den fina lilla Tussilagon jag hittade strax därefter. Som en liten sol. Den första för våren och alltid lika magisk.

… utefika och därtill häng vid havet. Där hittade jag lite lä med ryggen mot en stadig klippa och förutom matsäcken hade jag en bra bok i ryggsäcken. Så där satt jag och läste och njöt av egentid med måsarna, havsluft och vågskvalp. På gångavstånd hemifrån faktiskt. Det är rätt jäkla underbart ändå.

… blå vårblomma! Jo, men på vägen hem hittade jag dessutom de där som står i backarna och niger. Säger att nu är det vår! I ärlighetens namn så stod de i diket och neg. Och jag kröp för bästa bilden och en och annan bil körde förbi med funderingar på om människan höll på att svimma eller var påverkad. Det var jag i princip, av blåsippornas skönhet. Inget annat.

… riktigt varma dag hade vi i tisdags. Strax över sexton grader och sol mest hela dagen. Själv satt jag tyvärr vid jobbdatorn mest hela dagen. Men när jag slog igen den och förklarade slut på arbetsdagen gick jag raka vägen ut i skogen och andades ut och in en lång stund på en stubbe medan solen letade sig allt längre ner.

… utomhus selfie tog jag och Musse i solvärmen mot husväggen. Han gillar att hänga med mig ute i trädgården. Eller, snarare att jag hänger med honom ute i trädgården. Vi satt där och snackade tills han såg nåt spännande och tröttnade på mig.

Våren är bra magisk ändå!