Helgbilder

Jag fick verkligen latheten ur systemet och gick ut i skogen. Satt på en sten bland vitmossa, ljung och mogna lingon och filosoferade en stund. Stegade runt helt utanför alla stigar. Hur härligt som helst!

Lördagskvällen innefattade bland annat musik på ett par olika ställen i stan. Ett inomhus.

Och ett utomhus.

Det var Å-Drag hela helgen och det innebär ett välkomnande av hösten med olika evenemang. Som musik utomhus. Och så 4000 marschaller runtomkring ån. Vi fick en långpromenad där i behagligt sken.

Bättre sent än inte alls men nu först behagar Blomman för Dagen att blomma. Jo, jag vet. Sådde sent. Men just idag är det som sommar igen så än sen då. Det blommar nu, och det är också trevligt.

Maken riggade verkstad ute och fick därmed bra arbetsväder. Trapprenovering pågår här och har så gjort sen semesterns sista dagar. Nu börjar det allt närma sig färdigt!

Jo, ibland slår nyttigheten till och jag mixar allt grönt jag hittar i kylen och dricker upp det!

Sommaren säger bestämt ifrån idag, att nån höst är det då rakt inte! Det ser ut som högsommar och känns även så. Varmt och soligt och blommorna ser inte heller ut att vara redo för höst än.

Diverse allt möjligt

Igår kom det äntligen regn! Välbehövligt i denna torra, varma försommar. Jag minns tydligt hur Makens Mormor M brukade prisa regnet vissa somrar i sommarstugan utan rinnande vatten. Hon hade tunnor stående i varje hörn av det lilla gula huset. Samlade regnvatten från plåttaket för att ha till disk och personlig hygien och blomvattning och annat. Det räckte gott och väl för det mesta, men torrare somrar var det dyrbart det som fanns i tunnorna. Dricksvattnet vi hämtade från stan fick då också bli använt för annat. Så när regnet kom sa Mormor M alltid med ett tonfall som när skatteåterbäringen landat på kontot: ”Nu får vi vatten i tunnorna!” Ibland skyndade hon sig ut i regnet för att använda första skvätten till rengöring av tunnan. Borstade runt i botten med långskaftad borste, välte tunnan och tömde ur den. Innan hon förnöjt ställde den ordentligt på plats under stupröret för att samla rent vatten. Jag kände mig likadan igår. Jag har bara en tunna vid ett stuprör. Den hade bara nåt skräpvatten på botten kvar och jag borde verkligen följt Mormors M;s exempel med att borsta ur och tömma. Men jag använder bara detta vatten till blommorna och inget annat så det spelar mindre roll hur tunnan ser ut. När det regnat ett par timmar gick jag ut och öste över allt vatten till den tomma tunnan utan stuprör. Och fyllde vattenkannorna. I händelse av mer regn under natten. Och faktum är att det regnar just nu också så snart är tunnan full igen! Det bådar gott för kommande blomsterbevattning.

Studenterna har sjungit klart om sina lyckliga dagar för i år. Vi hade ingen student att uppvakta i år men Maken var anlitad som chaufför till en av dem i Rodden. Jag åkte genom stan en sväng och såg en del lyckliga ungdomar åka runt och skråla och tuta i olika slags bilar. Och varför skulle de inte? Vi ”vuxna” slänger oss gärna med hånfullheter om lyckliga idag och arbetslösa i morgon och drar därmed alla ungdomar över samma fördom. För vad vet vi om dem? De flesta har säkert ordnat för sig med både sommarjobb och kommande studier efter den här dan. Låt dem få fira och vara lyckliga! Vi borde bara gratulera dem istället. För att de klart sig igenom den nog så besvärliga grundskolans alla år. Och lyckönska dem till framtida planer. Det kommer att gå bra!

Vi hamnade på en bilutställning i lördags. En stor gräsplan fylldes med bil efter bil i finvädret och folk strosade runt och tittade på dessa bilar. Raggarbilar, entusiastbilar, amerikanare. Det finns olika begrepp för samma sak. Bilarna i allt från bruksskick till utställningsskick och till provocerande skick. På en scen spelades (eländig) musik och det såldes hamburgare och korv. Vi satte oss i en slänt med varsin burgare när vi gått runt och tittat på alla bilar från alla håll och kanter. Jag tittade på detaljer genom mobilkameran mest.

Åså beställde jag ytterligare en muminmugg. Samtidigt som det pratas om sjukligt samlande på teve. Kanske är jag en sjuk samlare? Om man tittar in i skåpet där dessa muggar förvaras kan man kanske uppfatta det så. Jag har ett femtiotal muggar med olika Muminmotiv på. En del av dessa muggar kan vara ofantligt dyra! Några såna äger inte jag. Men av de jag äger är vissa numera betydligt dyrare än när jag köpte dem. Men det är inte därför jag samlar. Ända sen jag var liten har jag gillat Mumin. Muggarna började jag samla betydligt senare, därför har jag inte heller de där absoluta dyrgriparna. Jag tycker bara om att ha dem och att välja en mugg efter humör eller rentav person när jag dukar fram. Nu lockade man med en raritet som bara säljs i Mumins och mitt hemland och via nätet. Vänskap heter den, med motiv från en av mina favoritberättelser ”Vem ska trösta Knyttet” … så ja. Jag beställde.

Just regnet bidrar med avslappnat läge. Det är himla skönt att få en paus i varmvädret. Få dra på sig ett par byxor, en kofta och raggsockar på sommarfötterna. Njuta av att hänga inne ett tag med solfritt fönster. Jag ägnar tid åt att se mig igenom hela serien av Downton Abbey igen. Från början till slut. Får inte nog av den. Sett hela fyra avsnitt bara idag! Fast jag började också tidigt på grund av en Katt. Musse har en tendens till att komma in precis när Maken sticker till jobbet. Inte vill han vara inne heller! Efter att snabbt ha mumsat i sig nån liten bit mat stampar (ja, han kan stampa när han vill göra mig uppmärksam) han fem minuter senare nerför trappan och ställer sig i sängändan och typ hojtar MJAU. Tonfallet och stampet är tydliga tecken på att han inte kommer att ge sig eller låta sig övertalas till att gosa ner sig med mig i sängen. Nej. Jag måste upp och släppa ut. Alltså blir det tidig start på en ledig dag och nåt ska man ju göra med den. Kaffe och sen bara ett avsnitt … eller två … eller …

Fast nu har jag nog slappat klart. Huset har befunnit sig i sommarläge rätt länge. Vi är mest ute och inget blir gjort inne. Jag måste ta tag i det.

FörstaMajKrafs

¤ I barndomens dagar skulle första maj firas med knästrumpor och majvippa av fransklippt silkespapper. Samt mjöd och struvor med på utflykt. Mamma gjorde både mjöden och struvorna själv. En slags nystan av munksmet som spritsades ner i het olja till ett trassel och beströddes med florsocker när de svalnat. Har varken mjöd eller struvor för närvarande och något utflyktsväder är det definitivt inte heller.

¤ Näe, för regnigt och kallt är vad det är. Inte ens möjligt att hålla på ute i trädgården. För jag har ingen lust att gå runt i regnjacka och trädgårdsarbeta. Skulle möjligen kunna tänka mig att gå ut och plantera om den där chiliplantan jag fick av en vän i går men nja. Kanske, eller så inte. Den klarar sig nog en dag eller två till i sin lilla kruka hoppas jag. Vi myser nog inne idag tror jag.

¤ Jag brukar inte delta i någon slags marscherande den här dagen. Men åker gärna in till stan och ser på och läser plakatens innehåll. Vid väder. Tänker inte stå där i regnet heller. Så om det inte klarnar upp innan eftermiddagen struntar jag i hela den grejen i år. Får antagligen se plakatinnehållet i tidningen i morgon istället.

¤ Trädgårdens vårjobbande är igång för fullt och jag kröp runt rabatterna och drog upp lite gammalt ogräs och räfsade en del också igår. Och luckrade upp jorden för att ge växterna luft runt rötterna. Nu är det dags att inhandla jord och gödsel och jag hade en tanke om att ta tag i det idag. Paviljongen hade kunnat få sitt tak och altanen sin inredning idag också. Om inte det var för ogästvänligheten utomhus. Nej, det där med jordinköp och inredning av uteplatser får allt vänta till varmare dagar framöver.

¤ Sköna maj tenderar att bli en rätt så intensiv månad för min del. När jag räknar igenom månadens helger är alla redan ifyllda, helt eller delvis och två av dem med arbetspass. Men det finns gott om dagar däremellan och de kommer att tillbringas med ledighet och trädgårdspyssel tror jag.

¤ Katterna avnjuter våren med att mestadels vistas ute i den. Kommer in för att få mat och en stunds gos och svansar sen ut igen. En slags rastlöshet drabbar dem så här års, av vinterns stillasittande antagligen. Från att ha varit slöa typer sovandes hoprullade någonstans till att tjata vid dörren mest hela tiden om de alls kommer in. Inte ens regnväder får dem att slappa inne utan driver dem från fönster till dörr och ut och in i ett enerverande tjatande. Mest sover de ute på altanen om dagarna. Och tillbringar nätterna ute i mörkret på okända ställen och lämnar någon slags rest av nattens jakt på trappan. Häromdagen presenterades en hel fågel till oss, sorgligt livlös, och i morse endast någon inälvsdel från okänt djur. Smaklig måltid liksom, vi lämnade lite åt er också … Jo och sen kommer de in och ser beskedligt keliga ut.

Att bo på hotell

… det är inget jag gör för nöjes skull alltså! Det inträffar bara när det är för långt hem, och det är det sällan.
Som Maken sa när det äntligen var morgon … det här gör vi aldrig om!
Det var inget fel på hotellet i sig. Det var snyggt och trivsamt överallt och rummet var hur fint som helst. Men jag får ändå känslan av att dela det med tusentals främlingar. Folk har vistats i sängen, använt badrummet och duschen, gått över golvet. Jag gillar inte att behöva dela säng med främlingar, även om de inte är där personligen. Hur noga det än städats och bäddats.
Därtill att det alltid är svårt att sova första natten borta någonstans. Åtminstone jag vrider och vänder mig i vaket läge halva natten när jag sover på okänt ställe. Ovana ljud, nåt skit som lyser eller gardiner som släpper in ljus utifrån eller så är det alldeles för varmt.
Hemma sover vi i mörkret i vår svala källare. I varsin bred säng som tillsammans bildar en jättedubbelsäng. Framförallt med varsitt täcke.
På hotellet nu senast gassade solen in genom fönstret när vi kom. Jag drog genast för gardinen och hittade prylen på väggen som påstods sänka temperaturen i rummet. Sängen var en standard dubbelsäng, mjuk och svajig. Så fort Maken vände på sig gungade jag omkring flera minuter och han tyckte jag ruskade på honom så fort jag vände mig. Dessutom var sängen bäddad med ett dubbeltäcke. Dela både säng och täcke! Nej då sover i alla fall inte vi speciellt bra. Att rummet råkade ligga ovanpå restaurangen och ut mot Avenyn gjorde inte saken bättre. I Göteborg festar man till tre på natten lärde vi oss. Och spårvagnarna skramlar på hur sent som helst. Gardinen hade ett hopplöst ljusinsläpp i överkanten och så värmen dessutom. För inte sjutton funkade den där prylen på väggen. Vem tusan behövde täcke alls. Jag tappade räkningen på hur ofta jag förhoppningsfullt tittade på klockan under natten. Hoppades varje gång att den skulle säga att jag fick kliva upp nu. Näe. Fattar inte tjusningen med hotellvistelser alls. Inte min grej liksom. Det får allt dröja till nästa gång.

Är påsken slut nu?

För min del i alla fall. Arbetsdag i morgon, även om jag inte börjar så tidigt som tur är.
Den här dan började i alla fall med lite kaffe och strumpstickning. Sen ägnade jag mig åt att rensa ur en bunt pärmar. Den där trivsamma soffhörnan nere i källaren utökades häromdan med återanvända teknikprylar. En ratad gammal laptop och en uppsättning datorhögtalare. Laptopen gick verkligen igång och fick schysst ljud därtill. Kan spela upp gamla dvd-filmer som förströelse medan jag rensar gamla papper och sorterar upp i röran. Inte alls dumt.

Under eftermiddagen väntade ett alldeles speciellt möte.  Vi hälsade på hos en helt ny liten person. Så liten, så liten. Hon hade bråttom till världen häromveckan och kom något för tidigt. Skulle inte ha varit här än. Därav litenheten. Minimala fingrar med yttepytte små naglar höll om mitt pekfinger medan jag fick hålla underverket en stund.

Mest sov hon och åt lite och sov lite mer. Tyst och förnöjsam. Fin liten tös. Liksom pytteliten.

Det dröjer ett bra tag innan hon växer sig in i den lilla koftan jag stickat. Men hon kommer att behöva kläder framöver också givetvis!

Det är nåt visst med nyfödda. Den där så otroligt rena blicken och det lite förvånade uttryck de ofta har i ansiktet. Som att de undrar över var de hamnat.

Efter det besöket var kvällen anländ och vi såg till att laga oss lite snabbmat, påskdagen till ära.
Sedan soffläge och diverse teve resten av kvällen.
Därmed godnatt.

Morgonskval

Lite lätt vår i luften och en skarp sol som skär sig mot snön. Nån envis liten fågel lovsjöng detta faktum alltför tidigt utanför jobbfönstret i morse. Jag gräver fram ett par solbrillor innan jag backar ut bilen ur garaget. Lyssnar på nyheterna om allt facebook vet om oss alla vid det här laget, via lurigt insamlad info. Orkar inte ta in det och sätter på musik i stället.
Vägen hemåt är torr, med vissa förrädiska halkfläckar här och var. Stresstrafikanterna väser kanske och kallar mig säkerligen ett och annat fult men jag har inte bråttom. Jag har jobbat klart och ska hem, nästa ledig helg. I alla fall fram till sexton på söndag. Alltså struntar jag i att stressa och kör i trivsamt tempo den lilla biten av motorvägen jag väljer för att slippa stadsrusningen.
Kommer ikapp en kö vid en rondell när jag svängt av motorvägen. Ser inte skylten på bilen först i kön och fattar inte varför den aldrig åker när rondellen är helt tom. Sen ser jag nybörjarskylten och förstår att den drabbats av ofrivilligt motorstopp och det har hänt oss alla i begynnelsen. Iväg kommer kön tillslut och nybörjaren blir hetsigt omkörd av alla utom mig. Kör på bara, i lugn och ro.
Hemma är det tyst och lugnt. Två glada katter möter mig. Ska gosas med på varsin sida, jag har ju två händer gubevars! Solen i köket belyser dagens problemområde. Jag behöver hitta någon trivsam spellista och kavla upp ärmarna för någon slags städning. Kanske belönar jag mig själv med lite påskstämning efteråt. Påsken anländer till veckan. Jag har köpt fjädrar som inte är fjädrar. Vill utrota det där behovet av fjädrar från stackars fåglar i riset. Kanske blir det något gardinbyte också. Vintergardinerna känns trötta. Därmed har jag i princip planlagt en hel torsdag. När både huset och jag befinner oss städade går jag på tjejträff resten av kvällen.
Så får det bli!

Flygplanssiluetter

Idag följer jag flygplaneringen extra noga. Snöovädet som vi drogs med igår, det var något i stil med när Emil skulle köra Alfred med sin onda tumme. Någon form av detta har ställt till förödelse i trafiken idag och dessutom lagt sig över Arlanda. Mängder med plan ställs in och avgångar och ankomster försenas kraftigt. Återstår att se hur det går med det plan Dottern ska ta sig hem med. Det är några timmar kvar tills dess och ännu finns ingen info.
För tillfället är hon bara på väg i första flygetappen, från Polen till Köpenhamn. Där hon ska byta plan och förhoppningsvis kunna komma sig till Arlanda som planerat. Det vore förnämligt.
Vill man kan man följa planets rutt via Flightstats och se hur flygplanssiluetten kryper sig fram över kartan. Lite läskigt egentligen, att tänka sig att ungen sitter högt uppe i luften. Flightstats kanske inte nyttigt för mammanerver? Men tack vare den får jag reda på att hon landat en stund innan hon själv hinner meddela mig saken.
Och just nu sägs planet vara på väg neråt för att så småningom komma in för landning. Ja, ja. Jag får ju mycket gjort idag … eller visst, jag har inte hängt över detta virtuella lilla plan hela flygtiden. Kollar lite då och då bara. Det behövdes skottas idag också och jag har städat en del, bytt lakan, tvättat lite. Slappat vid teven har jag också hunnit med. Lediga måndagar kan vara långa dagar. Nu håller jag tummarna för nästa plan …

Uppdatering .Det visade sig bli lång väntat på det där andra planet i Köpenhamn. Det sköts fram och sköts fram för att tillslut ställas in. Suck. Såg ut att kunna bli en natt på en flygplats för Dotterns del och ingen vidare info fick hon heller. Men så plötsligt visades hon till en ny gate, kom med ett plan fyllt av skidresenärer och medaljörer från OS-tävlingarna. Detta plan tog sig ordentligt till Arlanda och Dottern hann dessutom med ett tåg till hemstaden. Vi plockade upp en trött och hungrig tjej på stationen lite efter midnatt. Ungefär fem timmar senare än beräknat. Det blev en lång resdag, men hon kom åtminstone helsinnad hem! 

Och så blev det söndag!

Lördags och söndagsmornar (om de är lediga) är långsamma och trivsamma mornar där all tid i världen tycks finnas. Kaffe i bibblan har blivit en trevlig rutin. Huset trivsammaste rum. Några tända ljus och kaffebrickan bidrar givetvis till trevnaden. Sedan sitter vi i varsin fåtölj med varsin mobil och umgås. Det är så det går till nuförtiden. Inget fel i det, mobilen innebär inte att vi inte pratar med varandra. Men det är också skönt att sitta i egna tankar och titta igenom det senaste bildflödet eller samtalsflödet.

Dottern befinner sig långt borta i Polen ännu och jobbar hårt med bildflödet för ett stort E-sportevenemang. Svårt att ta in hur extremt stort detta med E-sport blivit. Vilka enorma produktioner det handlar om och vilka proffs som jobbar i dem. Därtill alla spelare. Dataspel som sport … tja, de sitter stilla i sina datorfåtöljer med sin skärm och sina lurar men tävlar intensivt tills någon spelare eller något lag står som vinnare. Sport förknippas i regel med kroppsliga aktiviteter. Men all sport kräver träning, engagemang och envishet. Oavsett om den utför med kroppen eller hjärnan. Vinstsummorna är dessutom enorma inom denna sport. Vem skulle inte vilja vinna då!

Snön fortsätter ösas över oss denna helg. Kräver ännu mer skottning och vi för börja fundera över var vi ska göra av snön. Turligt nog bor ingen på vår sida av garageuppfarten. Det är bara att ösa ut snön där men det börjar bli höga vallar och svårt att få upp eländet. Jag låter inte snön påverka mig negativt. Letar efter det vackra med den istället. Men visst tycker jag också att det räcker med snö just nu. Men med väder och vind har vi ingen talan så varför låta det ta energi?

Katterna har dock bekymmer med vintervädret. Det skapar givetvis även problem för oss. De blir rastlösa, dryga och tjatiga. Kräver dörrens öppnande hela tiden, även i gryningstimmarna, för att se om inget förändrats. Kräver leksaker och aktivt engagerade lekledare emellanåt. Rastlösheten resulterar tyvärr också i bråk sinsemellan så att tussarna ryker emellanåt. Och allt detta stugsittande resulterar också i katthår på alla mjuka sovytor, i en mängd som blir otrevlig. Ett evigt dammsugande. Och ett evigt lådstädande när snödrivorna förhindrar att behoven görs utomhus. Ibland tar de sig an vintervädret och snön med en resignerad envishet och går ut ändå. Ibland åker de ut på altanen en stund mot sin vilja bara för att få lufta nosarna lite och kunna komma in med ett lugnare sinne. Så puh, i det fallet önskar jag intensivt att det blir vår. Typ snöfritt och plusgrader i alla fall, så att de kan vistas ute som de behagar och låta mig vara ifred.

Mello. Vad ska man säga? Tänkte inte säga nåt alls men efter igår …
Som en som gillat mello sedan jag var liten är det som nu pågår i teverutan ett hån faktiskt. Ja, visst sjutton tittar jag. Ja visst vet jag att det går att stänga av! Men jag gillar ju mello och vill titta. Det betyder inte att jag vill se vilket skräp som helst. Och i år är det skräp på alla plan. Låtar med någon slags kvalitet kan räknas på ena handen trots mängden låtar. Programledaren … sämst någonsin. Krystat och inte rolig. Svt sade sig inte vilja ha en komiker som programledare i år. Men varför i hela friden ska då en som är långtifrån komiker tvingas stå med dåliga skämt på scenen varje lördag? Låt honom vara utan att skämta då. Det här formatet med massa deltävlingar har gjort sitt. Det behövs en förändring om det ska hållas vid liv som något seriöst. Dessutom finns det så många bra riktiga programledare. Som kan ta sig an jobbet med en trygghet som gör att vi som tittar slipper ha skämskudden höjd. Låt dem få jobbet istället för nån som ska öva sig in i yrket i en sån stor produktion. Jag har följt en livechatt från en av kvällstidningarna varje lördag och det är överväldigande många som tycker lika som jag om spektaklet mello i år. Vi vill se nåt bra och vi vill se och höra bra låtar! Vi vill inte ha spex och spektakel. Och ja, ändå gick ett spex och spektakelbidrag direkt till final igår. I ren protest kanske!

Jaha. Vad ska vi hitta på idag då? Det vet jag inte än. Det blir nog bra vad det än blir.