Vinter redan?

Vintern kom och tog ifrån mig november i torsdags. Jag som längtat efter såna där grå och dimmiga dagar när sega droppar hänger ytterst på trädgrenarna och allt är aningen diffust. När det grå möts av mörkt bruna trädstammar och några få gula löv i grenarna. Och det ligger blöta sjok av gulbruna löv på asfalten.
Jag kan bli hur poetisk som helst över det där vädertillståndet. Älskar det!
Men, vintern slog sig för bröstet och brötade in med både snö och minusgrader minsann. Fick mig att besviket leta fram snöskyfflarverktyg och Maken att skyndsamt få på vinterdäck på bilen. Fram med fjolårets vinterskor bara för att konstatera att de borde hamna i soporna och nya måste anförskaffas. På med den varmare kappan och handskar på händerna. I hela tre dagar höll det sig! Jo, jo tomma tunnor skramlar mest sägs det ju. Det där snö och kylanfallet måste ha varit nåt slags överslapp från förra vintern. Nu har det mesta slaskat bort av plussgraderna som drog in under natten och visserligen är det grått, men inte riktigt den där novemberdimman jag efterlyser och det där med löven är definitivt förstört. Kanske hinner november gaska upp sig lite än om jag har tur, återta makten över sin egen månad liksom. Jag lever på hoppet!

Det där med Halloween

Det är en omdiskuterad helg/högtid/grej i detta land. Adopterad som den är. Kommersiell som den anklagas för att vara och alldeles för Amerikansk. Tja, säg en högtid som inte är adopterad på ett eller annat sätt. Säg en högtid som inte är kommersiell numera när julsakerna är framplockade i butikerna redan i början av oktober.
Halloweenavdelningarna har utökats år för år, jag tror den är här för att stanna och en vacker dag har vi glömt hur adopterad den är och svenskat till den så vi känner oss lagom trygga. Som vi gjort med många andra högtider. Och kanske bestämmer vi till och med vilken dag vi ska ta oss an detta!
Vi borde kanske lära oss vilket datum detta ska firas om vi nu vill fira. Ingen skulle skicka ut en påskkärring med kopparpannan i tiggarläge på långfredagen eller påsklördagen. Men halloweenspökena trasslar runt lite då och då i slutet av oktober/början av november. I år firade den del av världen som alls firar detta en torsdag. Det varierar givetvis men det ska vara den trettioförsta oktober, oavsett vilken veckodag som råkar ligga på det datumet.
Den här förvirringen kommer sig säkert av att halloween inte omnämns i kalendern och inte är riktigt officiell. Kanske kommer det sig också av att vi helst har högtid på en helg och inte mitt i veckan när det är så fullt upp med vardag och att godis ska ätas på lördagar. Jag bara gissar nu.
Det som framförallt gör den illa omtyckt är närheten till Allhelgonahelgen (som för övrigt också är en adopterad helg). Ibland rentav på samma dag, som det kommer att bli nästa år. Jag kan förstå att man ogärna har tiggande häxor och spöken och monster på sin trappa när man just tänt ljus för att minnas nära och kära som är borta. ller att man inte vill möta liemannen på kyrkogården när man är där med sina lyktor, oavsett om lien är av plast och självlysande.
Här i landet tycks vi också mest ha förknippat halloweenutklädningen med något läskigt. Nåt som ska skrämmas. Medan landet vi snott helgen ifrån klär ut sig till vad som helst! Gulliga djur, filmfigurer, superhjältar, saker. Vad som helst!
Och vi som öppnar dörren har på sin höjd en lysande pumpa utanför dörren men vi är antagligen inte utklädda själva eller har ställt till med nåt slags spektakel vid huset eller vid dörröppnandet. Vi öppnar bara och häver ner lite godis i det framsträcka kärlen. Eller öppnar inte och utsätts sällan för nåt bus ändå.
Så tydligen har vi redan påbörjat anpassningen av detta helgfirande. Plötsligt en dag kanske den hackat sig in i kalendern också.

Förresten, det här med Allhelgonehelgen har väl ändå blivit allt mer kommersiellt det också! Mängden kransar och pynt och tjusiga ljus som säljs inför denna helg numera är enorm jämfört med bara för några år sen. Den ena värre än den andra liksom. Vissa gravarna är totalt överpyntade. Det enkla lilla ljuset duger inte riktigt längre.

Ja, jag karvade själv en pumpa att ha på trappan och pyntade också ett ljus lite extra innan jag lämnade det i minneslunden igår. Nu har vi passerat detta för ett år igen och snart är det jul. Den är inte ett dugg kommersiell va 😉


Dagens

Det är torsdag och min arbetsvecka har bara börjat än. Jag ska jobba en stor del av helgen nämligen. Helgpassen är inte mina favoritpass men det är vad det är med detta jobb. Ger mig en del vardaglig ledighet också och det är verkligen inte obehagligt på nåt sätt.

Idag har jag dödförklarat ytterligare en laptop. Jag har tappat räkningen på hur många jag haft och denna har trots allt varit med bra länge. Den har utsatt mig för diverse huvudbry genom åren men den senaste tiden varit väldigt medgörlig, tills den nu plötsligt bara gav upp. Jag har försökt med alla möjliga reparationsprogram och åtgärder utan framgång. Idag lyckades jag skapa en backupp och fick åtminstone ur den det jag tror är det viktigaste. Sen var min plan att radera innehållet i datorn och börja om men se det gick den inte med på. Den vägrar helt enkelt. Så tillslut slog jag ihop den och drog ur sladden. Gav den några väl valda ord och anser den därmed förbrukad. Tur att jag har min iPad, men nog känner jag behov av en helt vanlig dator också. Riktiga tangenter är oslagbara ändå.

Det där med datorn kom ändå olägligt. Just när det är dags att se över månades räkningar. Jag brukar dona med dem i ett eget system i datorn. Men det var ju kört nu. Jag fick gå på gamla metoder. Papper och penna och miniräknare. Märkligt. Och miniräknare? Nån sån har jag inte använt på evigheter. Jag tog den som mobilen tillhandahåller men den visade sig ha underkänt i matte. När jag äntligen fått min backup i handen lånade jag Makens dator och tog mig an mitt bekväma ekonomisystem visades hel andra uträkningar än mobilen! Visst kan jag själv ha missat nån siffra, men i allt jag hade räknat var slutsiffran en helt annan än den datorn lade fram. Spökerier. Kanske skulle ha hållit mig till papper och penna även i räknandet.

Huset har inte fått grepp om hösten än och innetemperaturen är fortfarande sommaranpassad. Det är kyligt och inte så hemtrevligt. Maken hade snackat lite med värmepannan i går och ställt om den lite så sakta men säkert ska det väl bli varmare. Tur att jag har skön yllesjal och varma tröjor att ha på mig tills värmen når trivsammare höjder.

Ikväll ska det äntligen ske! Så fort Dottern jobbat klart, nämligen snart, ska vi på bio! Ser fram emot att få se den där Downton Abbey filmen nu. Jag har laddat med halstabletter ifall nån rest av hostan tänker bråka. Den är ännu inte helt övermannad, denna envisa hosta. Men jag hoppas jag får njuta av filmen i lugn och ro. Så nu drar jag på lite läppstift och åker.

Sjukrapport

För att korta ner den här långa och tista historien är läget numera av doktor konstaterad lunginflammation, penicillin och ytterligare en veckas sjuksrivning. Jag är alltså kvar i soffläge ett tag till.
Förutom sjukan i sig finns ett antal trista biverkningar.

  • Jag missade bion! Dottern och jag hade biljetter till den första visningen av Downton Abbey filmen som hade premiär i fredags. Det grämer min mer än det som står på sjukintyget. Vi skulle gå redan på eftermiddagen och njuta i oss denna pärla. Istället fick vi byta in biljetterna mot presentkort och jag satt kvar i soffhörnet med hostan. Inte sjutton kunde jag ju ta den med på bio såklart men (håll för öronen) Faaaan då!
  • Inte heller kunde jag vara med när Maken åkte och hjälpte till med Dotterns och Sambons nyinköpta köksö i går. Deras lägenhet har bara ett litet kök, inget som lämpar sig för matbord. Alltså blev det köksö med pallar runt och matbord i vardagsrummet. Men jag hade väl gärna varit med och hjälpt till och kolla hur det blev. Fick istället hostande ta mig an de bilder jag fick mig tillsänt.
  • Det är kantarelltider. Men inte sjutton kan jag plocka några. Kan inte ens gå och köpa några och om jag kunde det skulle jag i alla fall inte kunna äta dem för det är bara nåt flytande som kan passera halsen.
  • Torsdag den här veckan skulle innehålla tjejträff här hemma. Min tur att värda. Menyn i sin helhet färdigpanerad tack vare ett fint fynd i frysen och några teveuppsnappade recept. Har den nerklottrad i kalendern och det var bara att iordningställa den. Men inte sjutton blir det nåt med det. Vem vill träda in i detta hostande hem, än minde äta nån mat jag tillagat. Och jag skulle inte ens orka ta mig an det från inhandling, städning och fix till matlagningen. Inställt helt enkelt.
  • Ett inbokat lönesamtal med chefen hamnade också på is. Sörjer väl inte det nämnvärt. Det kommer ett nytt datum för det.
  • Därtill en trevlig afterwork med en god vän på fredag. Alldeles säkert är jag mycket bättre då men känner att jag behöver hålla mig lugn tills jag verkligen är frisk nu och inte tralla iväg på skojigheter.

Men ja e inte bitter …. näe då.

Det är fortsatt paus alltså. Efter doktorträffen gick jag in och handlade diverse flytande mat på butiken intill. Sen fort hem och ur civila kläder och tillbaka till mjukkläderna och soffhörnet. Där svalde jag en gigantisk tablett (storlek lillfingertopp) som borrade sig genom halsen turligt nog och därmed är antibiotikakuren igång. Jag får nog finna mig i ännu en natt med taskig sömn. Men nu vet jag att det kommer att vända snart. Jag får ju se glädjen i det givetvis.

Idag såg jag …

När jag sätter mig i bilen hemma en morgon för att köra till jobbet har jag en knapp halvtimmes körning bara. Från stadsdel till stadsdel genom utkanten av stan. Ibland med radion påslagen, ibland bara med egna tankar så där lite svävande hit och dit som det lätt blir i bilen.
En stund i ensamhet, omgiven av andra morgontrötta medtrafikanter som passerar som bilder. Jag ser dem, men lägger sällan nån särskild vikt vid det. Fast jag i det korta mötet ändå hinner med att registrera förvånansvärt många detaljer.
Jag mötte till exempel en bil med ett barn i passagerarsätet. Tyckte barnet hade nåt märkligt på huvudet och hann se att nån slags nackkudde spänts över pannan istället för nacken. Pannskydd? Bromsades det häftigt i den bilen ibland? Nja, det var antagligen nån lek. Kanske simulerades nån slags cyberspel, den där man har en virtuell värld i ett par rediga glasögon. Tja. Barn har väl jämt en virtuell värld på gång, oavsett nackkuddar.
En bit senare kom en man med en hund gående och närmade sig ett övergångsställe. Tyvärr hann han inte ända fram så att jag var tvungen att stanna! För det hade jag gärna gjort … för utsiktens skull … och då menar jag inte hunden. Nu fick jag nöja mig med en snabb sidoblick och en glimt i backspegeln. Undrar om han rastar huden samma tid varje dag?
Hamnade bakom en bil som körde som om hastigheten var i klass med att knuffa fram bilen. Jag kunde se att det var en man vid ratten. Han stannade mer än två billängder ifrån det röda stopplyset som om han var rädd för anfall och kom knappt iväg när det blev grönt ljus på grund av snigelfarten. Där bytte jag fil och körde om, så där kan jag inte hålla på.
Apropå hundar, i en korsning stod en bil och väntade på sin tur att åka ut. Inget uppseendeväckande i det, om det inte varit för hunden. Som satt i famnen på föraren! En kvinna och hennes hund i en bil, men hur tänkte hon när hon valde att ha hunden lös i sin famn medan hon körde? Diverse läskiga senarion turades om att visa upp sig för mitt inre medan jag åkte vidare.
Längs en del av vägen möter jag eller passerar jag många cyklister. Stadigt trampande mot sina arbeten. Eller hem efter jobbet. Jag mötte en kvinna med cykelhjälm över lockarna. Bra så, inte alla har satt på sig nån hjälm alls över sitt dyrbara huvud. Om det inte vore för att hon placerat hjälmen långt bak över enbart bakhuvudet. Lämnade hela pannan och ansiktet fritt för otaliga skador om hon skulle få en olycklig anleding att skydda dem. Det är inte alltid viktigast att se snygg ut. Hon kunde lika gärna skippat hjälmen i så fall.
Ja, sen var jag framme och släppte hela resans iakttagelser och tog mig an jobbet.

Sista augustiveckan är inledd

Oj, oj vad tiden ramlar på i nån slags rask takt som känns overklig. Augustikalendern här är mer eller mindre tom och tiden har helt trillat ur händerna på mig.

Efter semestern … som redan är över en månad in i minnesgömmorna … kändes det som att jag bara var på jobbet. Så var det givetvis inte, men semesterperioderna på jobbet orsakar en del extra jobb för de som inte har semester just då. Men nu är alla tillbaka och schemat rullar i sin vanliga takt igen och då är det lite mer hemmahäng ändå. Just hemmahäng är mitt bästa element.

Sommaren har växlat i varierande väder och soldyrkarna är missnöjda. Själv är jag relativt nöjd över att ha sluppit alltför långa värmeböljor som sliter för mycket på mig. Kunde dock ha avstått en del regn. Uteplatserna i trädgården har inte kunnat utnyttjas speciellt flitigt. Och all blåst som farit omkring har kastat runt massa naturskräp och jag har mest städat uteplatserna men knappt hunnit njuta av städningen innan nästa regnskur var ett faktum. Blommorna har mått bra av de växlande temperaturerna, utom de där som drabbades av nån envis ohyra som jag inte lyckades utrota innan de utrotade hela växten. Sånt händer. Trädgårdslivet är inte bara en dans på rosor … he he. Än är hösten bara i periferin och en sent påkommen värmebölja svepte in över oss i helgen.

Den där nya lilla bebisen som tillkom familjen i slutet av juli är alltså redan en månad gammal och jag har hunnit sticka en tröja till som han kommer att kunna värma sig i nångång i vinter. Sockor i samma stil ska det också bli. Vi bor ju tyvärr många mil i från underverket och har bara träffat honom en enda gång än. Som tur är får vi följa honom via nätet där hans föräldrar uppdaterar oss regelbundet. Ibland är man extra tacksam för Internet. Det känns lite närmare då.

Just nu är dagarna fyllda av packning. Dottern och hennes Sambo packar för att flytta till sin nya bostad nästa helg. Jag är med och hjälper till när tid finns. Som nu i helgen. Vi packade hela köket och en del annat innan jag gav upp. Packningen bör stå i sträng givakt på lördagsmorgonen när en bokad lastbil ska hämtas. Vi hjälper dem såklart med att fylla lastbilen och tömma den på nya stället också. Sen återstår den där erbarmligt trista flyttstädningen innan vi kan stänga den där dörren för gott. Sen hoppas jag hon låter bli att flytta på ett tag. Jag har inte sett det nya boendet på annat än några bilder ännu, det ska bli spännande att se hur det ser ut och hur de kommer att ordna det i sitt nya hem. Det blir bra för dem, att påbörja nåt nytt tillsammans. De har visserligen varit sambos sen i november men det är skillnad på att flytta in hos någon eller att påbörja ett nytt ställe tillsammans.

Fifflade till mig en förkylning nånstans ifrån i slutet av förra veckan. Det var inte alls meningen och helt utan förvarning var den där. Med halsont och hosta och till och med feber. Det är inget som hör till vanligheterna för min del. Febern har jag blivit av med men hostan klänger sig envist kvar i systemet och den är en riktigt dryg jävel.

Mina nya glasögon anlände som utlovat en vecka efter beställningen. Mitt när jag klippte gräsmattan trillade ett sms in om att de fanns att hämta i butiken. Den gräsmattan var inte att leka med och det var inte jag heller efter den striden. Men en snabb huvudräkning sa mig att jag hade tid med en snabb dusch och klädbyte och om Maken körde mig till stan så att jag slapp leta parkering skulle jag hinna innan stängning. Jag klev in i butiken med tjugo minuter till godo. Inte ett dugg mindre svettig än innan duschen och den stackaren som skulle prova ut mina nya glasögon fick ta smällen. Jag hade önskat att jag stod där sval och fräsch … men jag fick mina glasögon inställda och kunde bege mig hem med dyrgriparna. Jag är jättenöjd med dem och skönt att slippa de gamla tejpade bågarna. Men jag är speciellt nöjd över att ha kostat på mig även progressiva solglasögon. De gör mig mycket nytta när jag kör och när jag sitter ute med nåt att läsa. Slipper välja mellan att kisa och bländas eller inte se nåt. Även om det blir mycket glasögonbytande emellanåt.

Fem av tio

Whisky. Jo, jag gillar whisky. Den skotska sorten, därav stavningen. Amerikansk sådan stavas whiskey. Om man ska vara nördig.
Det är alltså skottsk single malt det handlar om och jag föredrar den rökig, väldigt rökig.
Man kan säga att det är en samling, liksom glasen jag dricker dropparna ur. Jag väljer både glaset och whiskyn efter stunden och humöret. Vissa sorter har jag alltid en flaska av hemma. Andra varierar. Oavsett, skottsk single malt är så gott!

Inleder med

  • Regn och åska regerar ute när jag vaknar på jobbet. Störtregn, för att vara exakt. Det hinner bli ett kort uppehåll precis tills jag ska gå. Hinner precis komma in i bilen innan det börjar om. Schysst av regnet att låta mig gå torrskodd.
  • Eftersom tiderna råkade passa plockade jag upp Dottern hemma hos sig och släppte av henne på jobbet så slapp hon en cykeltur i störtregn.
  • Passade på att handla innan jag själv åkte hem. Lugnt på matbutiken så här dags en vanlig torsdag och jag fick därför parkeringsrutan närmast ingången. För nu beviljades jag inget uppehåll.
  • Kom hem och bar in kassar och satte på kaffe.
  • Eftersom semester för min del i stor utsträckning handlar om att vara ledig på natten får jag alltså sova hemma varje natt. Sånt alltså. Därför städade jag sovrummet och bytte lakan bara för att.
  • Städade resten av huset också.
  • Till lunch åt jag min favoriträtt, färskpotatis med dopp i kopp, sill, gravad lax och alla tänkbara tillbehör inklusive en liten snaps.
  • Påbörjade en ny stickning. Inte för att de andra är klara utan bara för att jag kom på att jag kan behöva just en sån.
  • Tillbringade resten av kvällen med att bo i soffan med denna stickning och titta på diverse på teve.
  • Jo, nu är det semester!