Måndag

I morse när jag kom hem från jobbet gjorde jag något ovanligt. Jag lade mig på soffan med min skogsgröna ullfilt som jag fick i julklapp och slappade ett par timmar. Bara så där! När jag kommer hem från ett dygnslångt arbetspass brukar jag alltid koka kaffe och sätta mig i soffan med stickningen. Inte bara vicka omkull med en filt över mig så där helt sysslolöst. Och kaffelöst!
Visserligen ingår en kopp kaffe mina morgonrutiner på jobbet innan jag slutar, men jag brukar ändå ta en kopp till hemma. Och stickningen därtill då såklart. Med något trivsamt på teve som sällskap och om de behagar även nån av katterna. Ibland får man ju den äran med en pälsklädd spinnare intill sig. Men ibland ser de bara aningen föraktfulla ut och väljer nån egen vrå helt utom synhåll.
Troligen behövde jag vila eftersom jobbnatten gav lite kass sömn men framförallt för att jag vaknade supertidigt och inte kunde somna om. Soffan och filten var inbjudande trivsamma när jag kom hem alltså. Stickningen hinner jag med senare.

När jag vilat klart hade jag ett givande telefonsamtal med Dottern. Sen tog jag itu med det där sopsorteringseländet. Allt var så mycket enklare förr i tiden när allt kunde förpassas till samma påse i soptunnan utanför. Nu ska det läggas i separata påsar och köras till kontainestället i närheten och fösas ner i rätt kontainer genom ett minimalt hål. Jag bekänner direkt. Jag är kass på att göra det där ofta. Samlar soporna på altanen i påsar och låtsas att dom inte finns. Sorterar först när jag suckat mig till ett beslut att det måste iväg.
Väl framme vid raden av gröna kontainers upphör det aldrig att förvåna mig vad folk anser vara återvinningsbara förpackningar. Det faktum att grejen inte går genom det smala inkastet borde vara en hint, om den tydliga skylten inte är till hjälp.
Jag har seriöst sett en grill stående på metallkontainern, en pulka på plastkontainern och en trälåda på papperskonteinern. Och en hel del annat som inte med bästa fantasi kan klassas som föpackningar. Man borde ha bilddokumenterat allt vansinne. För folk är i det fallet slöare än mig. Jag sparar på skräpet hemma ett tag, men jag sorterar åtminstone rätt och stoppar ner det i rätt inkast. Det där är värre än slött, det är ignorant. Att inte orka köra sina grovsopor till återvinningscentralen utan lämpar av dem för någon annan ta ta reda på. När du väl fått in grejerna i bilen vore det väl inte jobbigare att köra dem till rätt ställe?

Jaja, det är måndag.

Lite av allt

Så här såg min torsdagskväll ut. Ett glas vin och en ny stickning i lugn och ro med teven i nåt lättsamt läge. Alltså med något som varken avhandlade den härjande pandemin eller den härjande avgående presidenten over there. De där två nyheterna är rätt överväldigande i alla kategorier just nu och inget jag orkar med i trivsam tröjstickning. Helst ville man sippa både pandemin och presidenten. Båda är hänsynslösa egoister helt enkelt. Nåt som historien kommer att se tillbaka på med fasa.

Vi blev med snö i veckan. Mycket snö och många minusgrader dessutom. Vinter liksom. Precis vad vi förväntar oss av januari egentligen. Jag har skottat en hel del redan och funderat över varför vi inte har nån snöslunga. Grannen matar på med sin så snön står som en kaskad runtomkring honom. Medan jag sliter med snösläden. Orättvist. Det är bra träning brukar en del träningsfolk påstå att snöskottning är. Nej, den är mest bara jobbig, skapar irritation och riskerar att skada ryggen.

I dagarna nådde vi vägs ände med den där blivande boken. Jippiii. Det innebär allt allt är skrivet, att de få som läst lämnat sina synpunkter och att vi diskuterat dessa. Och synpunkterna är nu också ändrade till något bättre, kanske inte alla, men de jag ansåg var berättigade.
Därmed är det dags att fundera över vilka förlag som kan ha intresse av denna berättelse. Som är allt annat än lättsam. Det blir nästa steg.

Min helg är en jobbhelg. Egentligen skulle jag ha jobbat redan i natt men har valt att ta bort den och är därmed ledig till söndag när jag ska jobba dygn. På det viset blir det faktiskt både ledig helg och jobbhelg. Inte så tokigt faktiskt. I mitt sinne är det just fredagen och lördagen som är det bästa av helgen. En trivsam fredagskväll med nåt gott att äta och en långsam lördagsmorgon med hela dagen framför sig är härligt. Visst är söndagen också en bra dag som jag gärna har ledig men det gör mig inte så mycket att jobba då. Hellre det än de andra två. Dessutom är det helgstämning även på jobbet, så det kan vara lite mysigt ändå.

Katterna släpar med svansarna här inne i detta snörika kallväder. Hela varelsen skriker av uttråkning när de hoppar upp i ännu ett fönster. Bara för att uptäcka att allt är kvar. Båda tvärvänder i dörren bara för att tjata om att vi ska öppna den igen en kvart senare. Ibland tar de som ett djupt andetag och springer ut ändå. Skakar tassarna och burrar upp pälsen. Gör vad de ska i nån skottad del av garageuppfarten och skyndar tillbaka mot trappan. Eller lyckas pulsa genom snön till altanen. Så nära husgrunden som det är möjligt. På altanen finns det varma sittplatser så att det går att vara ute en stund i alla fall. Men det är ingen av dem som har nån lust att vara ute på natten just nu. Ingen tjatar om uteliv vid fyrasnåret på morgonen heller. Skönt ändå. Det gör mig inget om det hålls kallt ett tag nu.

Januari har redan tagit sig hallvägs. Inget i den delen innebär någon ljusning av det så kallade rådande läget. Jo, vaccin pågår men innan det är stabilt är det fortfarande typ utförsbacke med allt dystrare siffror. Ju längre tiden går desto större mirakel att man klarat sig tycks det vara. Hoppas vi slipper snubbla över nåt målsnöre utan kan få ta oss an detta med vaccin i lugn och ro och därmed nya förhoppningar om någon slags lättnad i läget. Det riskerar att bli ett i allra högsta grad ett märkligt år igen. Utan allt det där vanliga. Kanske fram mot hösten kanske … säger dom. Folk har egentligen ledsnat för länge sen och det kan bli svårt att motivera till avsaknad av allt vanligt ännu en sommar. Nåja. Nu ska dysterkvist ta sig an en ledig fredag.

Nytt år igen

20210101
När tolvslaget ringdes in på tv i nyårsnatten gick vi ut med vårt bubbel och tittade på grannarnas fyrverkerier som glittrade över vårt hustak. Vi hade inga egna, har inte haft det på åratal. Grannarna har tillräckligt och jag tycker egentligen väldigt synd om alla djur när himlen sprakar och smäller. Kattgrabbarna höll vi inomhus för säkerhets skull. De är lite rädda för allt smällande och hade nog inget emot att få gömma sig inne medan vi gick ut. Konstig omväxling kanske de tyckte, när de släppte ut sina människor i natten.
En del grannar var också ute med sina champagneglas och vi skålade på avstånd och hade alla förhoppningar om ett bättre år där det kanske kan bli nån ordning på allt.

20210102

Årets andra dag satt vi i bilen för en tur och retur till Falun. Dottern skulle tillbaka till studentlägenheten efter sitt jullov och Maken och jag valde att skjutsa henne för att hon skulle slippa ta tåget. Jag roade mig i vanlig ordning med stickning hela vägen. Ett par varma ullsockor som jag påbörjade i väntan på det garn jag nyss beställt till ytterligare en tröja. Jag köpte ett sånt fantastiskt mönster alldeles i slutet av året och det ska bli det här nya årets första tröja. Bara garnet kommer nån gång. När vi släppt av Dottern och hennes packning utanför huset vände vi och åkte raka vägen hem igen. Inga stopp någonstans, bara direkt hem.

20210103

Årets tredje dag vaknade jag och insåg att julen var slut. Vi drack kaffe i skenet av granen och alla stjärnor men sen fick det vara nog. Allt åkte ner och julen städades ut ur huset som det brukar heta.
Jag är oftast inte riktigt så snabb med detta, väntar gärna till efter trettonhelgen. Men det var så lockande att få hänga upp nya gardiner i det nyrustade vardagsrummet. Som hittills bara varit juligt. Nu var det trevligt att få se det utan pynt och utan allt rött som hör min jul till.
Det blir alltid så mörkt när julbeslysningen åker ut men efter ett tag har man vant sig med den vanliga belysningen av smålampor. Vi har inte hunnit, eller ens brytt oss om att skaffa nya lampor ännu. Men nu kan vi börja fundera över vad vi ska ha för taklampa eller annat belysningsgrejs i detta rum.

20210104

Den fjärde dagen detta år vaknade vi med snö äntligen! Inga mängder, men tillräckligt för att det ska vara övervägande vitt. Jag tog en eftermiddagspromenad för att se allt detta nya vita. Det var lite smått som behövde handlas så jag gick till den lilla butiken som finns på närmast håll. Vi håller oss mest till den nu. Där är det aldrig nån trängsel och de har vad vi behöver. Jag gick vägen förbi sjön tillbaka hem. Där är det fint alla årstider.

20210105

Idag är det så typ helg igen. Trettondagsafton. Maken har jobbat halvdag och själv var jag ledig. Jobbar dock i morgon istället. Nu hänger vi i soffan med Katterna i trivsamt mys. I väntan på en leverans av hamburgare som vi nyss beställde. Kändes alldeles lagom idag.
Min julamaryllis hade ingen lust att blomma till jul. Kanske tyckte den att det redan fanns så mycket rött pynt. Desto trevligare att ha den nu.

Gott nytt år, törs man säga det?

Året går mot slutet och man får lust att brista ut i nåt slags unisont äntligen. Som om allt vore över i och med det. Och med allt menar jag det där eländet som dominerat året och som gör att de flesta kategoriserar detta tjugotjugo-år till ett skitår. Med all rätt.
Vi har omgivits av ord som ingen av oss kunde tro skulle komma till användning den där mörka decembernatten för ett år sedan. Där vi stod i champagneyran och såg fyrverkerierna braka lös.
Medan året fortfarande var alldeles nytt fick vi bittert ta oss an en ny virusvariant som drog vidare till en epedemi och sedan gick på i nån slags respektlöshet och byggde ut sig till pandemi. Det var ett ord vi inte använt i något verkligt sammanhang på väldigt länge.
Nu inför ännu ett nyår ville vi alla se nån ljusning och vändning och hoppas på tider där en kram inte längre är nåt att akta sig för.
Hm.
I går tillkom ett nytt ord för denna virussörja. WHO varnar för att det kan bli en Endemi av alltihop. Alltså att vi aldrig blir av med nitton-viruset utan måste lära oss leva med det för all framtid med alla finurliga mutationer och allt som det hittar på.
Ja, det är så man önskar att det var första april istället. Att nån skulle brista ut i ett glatt. ”ja bara skoja!” Men näe. Det är alldeles verkligt även om en del försöker påstå motsatsen medan de anmäler sig på ännu en konspirationsgrupp på nätet.

Nå. Nu krävs rejäla påslag av positivitetstänket. Hur summerar man bäst ett skitår?
Faktum är att vi ännu är friska i min familj. Har vi klarat oss så här långt måste vi väl trots allt ha gjort nåt rätt och fortsätter vi på det viset så kanske vi slipper undan med blotta förskräckelsen.
För egen del har året ändå rullat på i inte allt för otrevliga spår. Ingen i min närhet har drabbats hårt av detta. Vi har hunnit må rätt bra också. Hittat en trivsam lunk som på sätt och vis varit väldigt vilsam. Vistast väldigt mycket i hemmets vrå och dessutom snyggat upp en del av hemmet med hjälp av färg och tapeter och en del nya hyllor.
Semestern birdog med skön vila även den och enbart hemma. Det var inget som var ovant för vår del. Så brukar vi för det mesta välja att ha våra semestrar. Njuta av trädgården och hemmalivet under långsamma dagar utan speciell planering.
Jag har stickat en massa olika plagg och Maken har byggt en massa olika legobyggen.
Och det roligaste är att jag har skrivit en bok också. Håller på med den allra sista slutredigeringen och sen ska den ut och prövas av hårt granskande förlagsögon.
Dottern kom in på sin utvalda utbildning och själv fick jag lite nya jobbuppdrag. Så näe, de har inte varit ett skitår! Rent egoistiskt sätt.

Men, visst! Det var länge sen vi fick träffa en del familjemedlemmar eller vänner och allt sånt. Tjejträffar funkar online, men det är självklart inte samma sak. Att se den där gulliga lilla Brorsons sonen på små filmsnuttar och bilder funkar också, men det är verkligen inte samma sak som att verkligen få lära känna honom. Allt det där mänskliga. Att vi som är sådana flockdjur fick ett sånt avståndstagande ok att bära på. Håll avstånd, håll undan och träffas inte. Ja, ja. Deppigare årskrönika har väl sällan slådats och jag gissar att den är långtifrån ensam i sin genre.
Men!
Vaccinet är trots allt här. Och det kommer mer via hemliga transporter hela tiden och snart har allt fler fått det.
Julen har varit trivsam omän annorlunda och alla var nöjda med sina julklappar!
Jag tror det blir god mat i morgon och hoppet är det sista som lämnar oss trots allt. Har vi hackat oss igenom all denna förvanskning från virus till pandemi ska vi väl mäkta med att hantera en endemi också. Det finns mycket klokskap i världen som bidrar till att det på nåt sätt blir det bra. Med tiden. Om vi hjälps åt.
Gott nytt år!

Show

Vi hörde på morgonteve att det skulle bli onlineshow till kvällen. Med Måns Z och Per Andersson och det lät så kul, att få möjlighet att se en alldeles ny show, live hemma i soffan. Jag kollade upp eventet och för en hundring per person kunde vi få ta del av detta. Fantastiskt. Vi köpte biljett. Fick genast ett mail med länk att använda sig av när det var dags.
Kvällen kom, vi förberedde med lite tilltugg och jag klickade på länken. Kom till en sida med nedräkning inför starten. Frid och fröjd … i ungefär ett par minuter. Sidan försvann, ersattes av error och felkod och hur jag än klickade möttes jag bara av samma snurrande resultat. Vi nutidsmänniskor hanterar inte många sekunders tugg på en sida innan vi frustrerat stänger den.
Istället sökte jag information på eventsidan och artisternas fb-sidor och kunde ganska raskt konstatera att vi inte var ensamma i problemet. Ingen tycktes komma in. Frustrationen och besvikelsen var stor hos de flesta kommenterare. Man hade laddat med god mat och dryck, andra hade köpt showen i överraskning till någon, somliga skulle ha helkväll vid teven mitt i veckan, mitt i karantänen mitt i allt, bara för lite roligt en stund. Somliga, som vi, hade bara fått ett morgoninfall vid teven.

Tillslut kom info om att man jobbade med problemet och att showen sköts fram en timme. Okej. Vi väntade. Kom plötsligt in till sidan för nedräkning igen och när den sista muinuten rullat ut blinkade en knapp att klicka på för att starta sändningen. Yes! Klickade, en och två och tre och … jaha. Möttes av ytterligare ett error. Blankt och tomt och inte en tillstymmelse till nån show. Men suck alltså. Samma för alla andra biljettköpare läste jag. Och frustrationen och besvikelsen började bli ilska och arga utrop.
Tillslut kom ett mail från eventföretaget om att man ställde in hela grejen. Antiklimax liksom. Jahapp.
Idag kommer info om att hela grejen attackerats, att en abnorm mängd inloggningar skett samtidigt, inte vi biljettköpare alltså utan nåt annat elände, och detta ledde till en rejäl krasch. Under dagen utlovas mer information och att alla som köpt biljett ska få se denna schow på nåt sätt eller få tillbaka sin peng.
Trist såklart. När man sett fram emot nåt trivsamt och inte får se mer än en nedräkning för ingenting. Nåja, vi väntar och ser vad förslaget blir innan vi kräver tillbaka hundralapparna.
Vi valde istället att se en dokumentär om vaccinmotståndare. Hej och hå vilket kast i underhållningsvärde. Och hej och hå vart tog folks intelligens vägen? Det var en otroligt skrämmande dokumentär som i dessa tider är oerhört aktuell. Antivaccinfolket är starka och påverkar slugt och känslomässigt massor av människor att vägra vaccinering av sina barn och sig själva. Framförallt vaccineringen mot mässling, röda hund och påssjuka. Men även detta nya virus. Och världen som har ett alldeles nytt vaccin på ingång …
Dokumentären skulle egentligen behöva ett helt eget inlägg men jag finner inte tillräckligt mer ord för eländet. Den finns på svt-play (oklart om den kan ses utanför detta landet) i tre delar, och heter Vaccinkrigarna. Som Nalle Pu sa … ibland har jag lite otur när jag tänker … och i den dokumentären har många haft en väldig otur när de tänkt.

Nästan klart!

Söndagen tillbringades med andra halvan av vardagsrummet. Maken tapetserade de spacklade väggarna medan jag for runt med diverse plock för att börja bringa ordning.
Det tog honom inte så lång tid. Medan tapeten torkade ägnade vi oss åt att plocka undan verktyg och tapetskräp och material vi använt. Städade undan och började se ljusning!
Möblerna kom på sin plats och vi blundade för röran som kvarstod i andra rum. Det fanns ingen ork till det.
När kvällen kom var tapeten torr nog för nästa hylla. Den här sidan skulle få en stringhylla. En gammal klassiker i nytillverkning som vi drömt om länge och köpte redan tidigt i våras. Nu kunde vi äntligen packa upp kartongerna.
Maken mätte och måttade och skruvade och sen arragnerade vi hyllorna i dessa stringgavlar.
Jag bar in de resterande glasgrejerna och ställde upp. Vi var lite olika nöjda. Maken vill ha fler hyllor i dessa gavlar, jag tycker det är bra som det är nu. Jag tror det blir som han vill 🙂 Eftersom detta är till stor del hans specialsamling.
Tillslut kunde vi äntligen lägga ut mattorna och ta in vårt nya soffbord. Loppisfyndat i somras, målat och dekorerat i silver av Maken efter min egenhändigt ritade mall. Vi hade beställt en glasskiva att ha ovanpå för att skydda silverdekoren.
Igår städade jag också undan röran vi blundade för i söndags. Huset är beboeligt igen. Sedan balanserade jag omkring i soffan och hängde tavlor och satt också upp gardinerna. Det är snart advent, det fick bli de röda gardinerna nu. Det hann jag med innan jag åkte på nattjobb.

Ikväll har vi bara suttit i soffan och njutit av vårt värv. Så himla bra allt blev.

Det är verkligen klart … eller snudd på klart! Vi har beställt en leverans av mer ikea-grejer som ska byggas ihop till ny tevebänk också. Men det får bli helgens jobb.

Dagens

På jobbet har allt gått sin gilla gång denna onsdag. Jag jobbar ett bra tag till ännu (till i morgon faktiskt) men just nu råder kvällslugn. Jag drog i gång med ett plötsligt bakande här idag. Det blev en rejäl vetedeg till bullar och en krans med choklad och en längd med sylt. Det smakade riktigt bra alltihop. Vi har ju självklart fikat!
Efter allt bakande (och fika) behövde vi en promenad och gick ut i novemberskymningen. Skönt med frisk luft efter allt bakande.

Rustandet går vidare hemma. Maken har målat taket vitt och det som vi trodde redan var vitt visade sig vara smutsvitt intill det nyvita. Två varv fick han gå med rollern innan det var heltäckt. Själv har jag målat trappräcke. Pinne efter pinne efter pinne … Räcket har varit obehandlat i åratal och egentligen syns det bara från själva trappan eftersom en stor möbel täcker det mesta av det. Men nu har jag krupit runt och målat in alla pinnar i två varv grått. Nu väntar vi på en proffsmålare (bra med proffsiga vänner) som ska komma och ge oss råd i hur vi behöver hantera väggarna för att förbereda för den nya tapeterna och så att resultatet blir snyggt. Hoppas vi slipper riva ner den gamla tapeten först … och att det inte krävs alltför omfattande spacklande och slipande innan vi kan bygga ihop tapetbordet. När bara allt det där är väglett och avklarat kan Maken ta hand om tapetserandet.

Den där smittspridningen härjar på. Liksom den avsatta presidenten i det vita huset. Tidningarna är fyllda av båda två och man orkar inte riktigt med nån av dem. Kan de bara skärpa sig …

En gång skrev jag en bok ihop med en god vän. Det trillar fortfarande in en slant märkt royalty för denna bok. Slant märkväl. Detta händer på kontot varje år i oktober och det är en sån liten slant att den lätt missas. Jag satte hela denna peng på en flaska whisky i går. Kändes rimligt ändå. En favoritsort, en Laphroaig Lore, hade nämligen landat i en hylla märkt tillfälligt sortiment. Jag skulle bara in och köpa lite vin, men när jag ändå var där passade jag på att kolla på single malt hyllan. Där stod den och väntade på mig och ja, Lore ´n är hemma i min hylla nu.

Att rusta nåt rum kräver också en del nya grejer. Mitt i allt kom jag fram till att vi skulle ha en ny tevebänk också, förutom de hyllor vi redan skaffat. Därtill ska det hittas lampor! Nån snygg taklampa, eller till och med två och nåt snyggt som ska lysa i fönstret och allt mitt stickande behöveren bättra arbetslampa, helst en snygg sån också. Lampor av olika slag kan vara precis hur dyra som helst och hur svåra som helst att hitta. För att det ska bli rätt alltså. Taklampa har vi inte haft nån alls i detta vardagsrum. För på den platsen hade vi en projektor för filmvisning. Och en elektrisk filmduk i andra ändan av taket. Länge sen vi använde nån av dem eftersom teven numera är smart nog att sköta sånt själv. Stor nog också. Alltså blev de föråldrade filmgrejerna nerplockade och det blir nu taklampor istället i detta nymålade tak. Bara jag hittar några.

Ute i mörkret

Fick en sån lust att traska iväg på en kvällspromenad när vi kom hem efter att ha handlat. Utrustade mig med reflexer, eftersom det inte finns några gångvägar här i närheten utan det nödvändigt att gå längs med gatan. Jag vet själv som bilförare hur osynliga dessa kvällsprommenerare är och hur rädd och irriterad jag ofta blir när det plötsligt finns nån i mörkret.
Asfalten är våt med sina sjok av gula höstlöv som glada fält mitt i det svarta. Husen längs med gatan är upplysta, både utanpå och inuti. Jag går där utanför i mörkret, svartklädd och snudd på osynlig och ägnar mig åt att ogenerat titta in på livet innanför. Genom alla upplysta rum och fönster ser man bra, rakt in. Som skyltfönster där livet pågår innanför.
Det är middagstid och ingen mer än jag har gett sig ut på prommenad nu. En familj sitter redan runt sitt middagsbord, pratar säkert om dagen medan de äter nåt gott. En annan står vid spisen för att få sin middag klar och det osar från ett håll som troligen är spisen.
Teveapparaterna står på i många rum och det är lätt att se vilka program jag passerar i dessa stora skärmar. Nyheterna, barnprogram och nåt trivsamt antikvitetsprogram tyckte jag mig se skymten av innan jag hunnit förbi.
Nästan inget fönster står i mörker eftersom det lyser små lampor i en överväldigande del av alla. Även om det är mörkt innanför, längre in i husen. Det är pyntat och piffigt i dessa fönster, med identiska lampor i intillvarandra placerade fönster. Prydligt ställda blomkrukor bredvid. Gardiner i arrangarade veck. På några få ställen också alldeles opiffigt och oarrangerat, rentav stökigt. I vissa rum är det minimalistiskt kalt och stilrent, i andra pyssligt och överfullt. Vissa har placerat gardiner eller stora blommor eller annat för att skymma för såna som mig. Eller har höga häckar som skydd. I trägårdarna är det vinterstädat och en och annan har, precis som jag, hunnit med att dra sina ljusslingor. Snart gnistrar det i var och varannan buske.
Det är lite trivsamt att gå där för sig själv med allt detta liv runtomkring. Tillslut är jag framme vid mitt eget hus igen och granskar det med samma ögon som passerat alla andras. Även hos mig lyser det små lampor i fönstren och det ser faktiskt lika prydligt och pyssligt ut i dem. Det ser varmt och ombonat och hemtrevligt ut. Precis som det är. 😉 Jag går in och matar mina katter och tänder några ljus. Måndagskvällar är trevliga kvällar, speciellt när jag som nu har jobbat helg. Nu blir det middag även i detta hus. Ha en trevlig måndagskväll!

Veckans plock med bilder

Veckans grej: Ja eller redan för nån vecka sen anlände den faktiskt. Makens 3-d skrivare. Vad ska man nu med en dylik tingest göra? Den skriver ut saker. I plast. Mest onödiga saker … ja,ja han övar säger han … Den står där och surrar och lyser blått och lindar sitt snöre tills den inprogrammerade grejen växt fram. Ja, vad ska man säga? Kanske bäst att låta honom hållas.

Veckans ok! Ett tröjok alltså! Jag lade mig till med mitt favoritullgarn igen. Som jag längtat efter det! Hade köpt ett fint mönster på en tröja som heter Vintersol, redan i våras och det har bara legat och mognat under andra projekt i sommar. Men nu var det dags och jag grunnade över färger och skickade in en beställning. Gjorde klart lite annat först och så äntligen kunde jag lägga upp och sätta igång. Lite annat tillvägagångssätt på denna stickning. Först stickas nämligen oket, nerifrån och upp till halsringningen. Den turkosblå delen är tillfällig och ska nu rivas upp för att i samma maskor fortsätta sticka resten av tröjan, liksom uppifrån och ner. Jag är riktigt nöjd med färgvalet också, resten av tröjan blir svart men det tillkommer lite mönster i fållen och ärmsluten också. Känner redan att det blir en favorittröja i vinter.

Veckans bukett: Blev en höstig sådan inköpt idag. Orange och gul och liksom rejäl eftersom det egentligen är två buketter som jag slog ihop. Detta hus innehåller en massa vaser, vi gillar ju glasgrejer. Men när jag kommer hem med en bukett hamnar den i en gammal glasburk … Tja, ibland är det finast så.

Veckans väder: Har varit mestadels solig och höstfin. Jag har varit ute och andats lite skog och varje gång jag kommer iväg känner jag hur alltför sällan det ändå blir av och att jag måste skärpa mig. Men så fastnar jag i soffan igen. Speciellt på hösten trivs jag i skogen, i den tunga doften av blöt mossa och svalare temperaturer och inga mygg heller. Ja, det får nog bli lite oftare! (Och sen vet vi ändå hur det går)

Veckans mys: I dessa mörka kvällar (och tidiga mornar) Är det extra trivsamt med tända ljus. Vi lider ingen brist på vare sig ljuslyktor eller ljusstakar här heller. Ibland tänder jag så många runtom i huset att värmen bir olidlig. Men mysigt är det!

Veckans minsta: Jag fick i uppdrag att klä en tjugofemcentimeter stor/liten docka. Den ska bo på en förskola och behövde ha kläder för att kunna lekas med. Givetvis blev det stickat! Små, små liksom. Tröja, byxor, jacka, mössa och skor. Nu hoppas jag bara att allt passar också.

Veckans katter: Det är ändå tydligt att det är höst. De där två KattGrabbarna kommer allt oftare in och myser med oss i soffan. Både dagtid och på kvällarna. Är gärna med och lägger sig i min stickning och ska helst få plats i famnen. Väljer allt oftare att vara inne på natten också. Även om båda stortrivs med sitt vinterhotell på altanen.

Ja, nu rustar vi oss allt för kallare tider, både vi och Katterna. Själv har jag skaffat både nya kängor och ny kappa. Och därtill ny tröja så småningom. Jag gillar när det blåser in kallare vindar. Får liksom andas ut och lite lugn efter en varm sommar. Det är härligt med årstider. Jag vet att jag kommer vara sjukt less på snön innan april är över nästa år. Men nu kan det kännas lite mysigt och välkommet. Fast inte riktigt än … jag vill helst få ha mitt gråa november ifred.

Godmorgon tisdag

Sitter i trött godmorgonläge i köket med kaffemuggen. Som vanligt med bara nån liten lampa tänd trots det höstgrå utanför. Det är väldigt likt min favoritfärg novembergrå, även om det bara är oktober än. Mörkermänniska som jag är har jag också svårt med allt för skarpa lampor, speciellt på morgonen. Jag vill vakna långsamt, eller åtminstone varsamt. Inte kastas in i nån skarpt upplyst strålkastartillvaro. Alltså är takbelysning bannlyst en stund tills jag är redo för den.
Maken är raka motsatsen. Han kliver upp och trycker på varenda väggknapp så huset badar i ljus. Sen går jag och eftersläcker …
Nåja, idag är det jobbdag och han har åkt till jobbet redan innan jag klev upp. Att det är jobbdag även för mig tvingar mig snart att tända taklampan, åtminstone i köket. Kaffe går utmärkt att få till i skum belysning, men fixa nån frukost och leta någon slags matlåda görs bäst upplyst.
Jag har kontorsjobb på schemat idag, med ett litet möte först. Sen blir det en del datorhäng. Gråvädret ute kommer att bidra till lysrörsbelysning inne. Den allra värsta varianten av ljus. Och jag kommer att sitta där och titta på det grå utanför och bara längta. Till tjocktröjan och stövlarna och lövräfsan. Pulsa fram i gula och blöta löv och häva ner den i lövkorgen. Det längtar jag till redan nu. Efter en stillasittande dag på kontoret kommer att kännas riktigt bra att få ta sig an det senare.
Nej. Nu får jag rycka upp mig och tända nån lampa så jag blir klar. Ha en trivsam tisdag, vad den än må innehålla.