Nyvaken

Sitter i arla morgonstund på jobbet med en knapp timme kvar av arbetsdygnet. Kom igår klockan åtta och timmarna har rullat på i sin takt tills de nu är nästan slut. Natten har sovits bort och nu är det kaffe i väntan på de morgonsysslor som ska göras innan jag kan gå hem.

Hade en märklig upplevelse under kvällen. Det var sent och Brukaren hade somnat. Jag satt kvar vid teven en stund som jag ofta gör. Då fångar ögonvrån en rörelse på golvet framför mig. Tur jag inte är av kategorin spindelrädd! För den där som promenerade över golvet och rakt mot mig kunde i storlek ha överträffat en gammal femkrona. Rakt in över mattan, in under soffbordet och vidare in under soffan gick den. Jag hade trots min orädsla hastat ur soffan och stod i hallen och insåg att med den under soffan blir nattsömnen redigt rubbad trots allt. Ända från min plats ett par meter bort kunde jag se spindeluschlingen intill golvlisten under soffan. Det brukar vara snabba eländen … behövde lösas tyst och effektivt för att inte störa sömnen i rummet intill. Men hur? Man kan inte slå ihjäl en spindel i den storleken. Om man ens hinner. Och att försöka hjälpa den ut som min djurvän till kompis hade gjort … aldrig. Där gick min rädslagräns. Närmre än armlängds avstånd ville jag inte komma.

Det fick bli dammsugaren. Trots den sena timmen. Jag riggade först. Hämtade, satte i kontakten, flyttade soffbord, arrangerade munstycket … gled in det under soffan och startade dammsugaren i samma rörelse. Monstret hade inte en chans. Sen dammsög jag lite på mattan för att ge den svårigheter att ta sig ut igen. Puh. Och jag hade inte stört sömnen i rummet bredvid heller. Men det kröp i hela mig vid det laget av klarvaket funderande på var den kom ifrån och … hade den kompisar? Dammsugaren lät jag stå kvar i hallen med munstycket blockerat mot mattan … har ännu inte sett efter om den där typen brottat sig ut under natten.

Tror jag undviker att berätta om det här för kollegan som löser av mig snart. Ifall rädslan för dylika varelser är större där. Vill ju inte orsaka nån skräck här. Och ja, efter att ha granskat säng och sovrum ordentligt somnade jag tillslut och drömde om helt andra saker än spindlar tack och lov.

Fredagsmys

Efter en en snabb överläggning med mig själv och kylen i förmiddags ringde jag en vän. Lunch? På ett favoritställe en bit utanför stan? Hon brukar säga ja på såna infall och svaret blev precis det även idag. Jag gjorde mig iordning och åkte för att hämta henne. Sen ut till den havsnära matstället. Solen sken visserligen men det var för kallt att äta utomhus. Vi hittade ett bra bord inne. Fick vår beställda bakde potatis med skagenröra och sallad. Mums. Och en trivsam pratstund därtill.

Sedan jag släppt av henne parkerade jag utanför centralstationen. Fördrev en halvtimme i väntan på Dotterns tåg. Hon är hemma på snabbvisit, först och främst för att få sin andra vaccination. Jag skjutsade henne till vaccinationsstället och sitter i bilen och väntar under tiden. Nu är hela familjen fullvaccinerad. Härligt. För hennes hennes del blir det sen nåt äventyr med en kompis. För Makens och min del blir det ett restaurangbesök med ett par kompisar. Dagens andra för min del alltså 🙂 Inte illa för en fredag skulle jag säga.

Varmt ju

För att inleda som brukligt är i denna del av världen, lite väderprat. Vi älskar ju väder 😀 Gårdagen innehöll regnskurar i omgångar men inte gjorde det tillvaron behagligare. Det var kvavt och riktigt fuktigt i luften. Knappt nåt som rörde runt i den heller.
I morse var det därför med viss bävan jag öppnade altandörren eftersom solen sken. Men! Det fanns luft och det blåste och allt verkade bli en skön sommardag. Jag slog mig ner på altanen med datorn och en stunds skrivande och märkte inte riktigt när solen bröstade upp sig och tog över tillställningen. Plötsligt var hjärnan lite trög men jag knapprade på. Passerade tidpunkten för när jag brukar överge altanen och leta skugga och satt envist kvar.
Tillslut var det ändå nödvändigt, om inte annat så för datorns skull, att ta den med in.
Själv gick jag ut igen och drog runt med vattenkannan en stund eftersom mina krukblomster hotade att överge mig om de inte fick vatten. Sånt brukar jag ordna direkt på morgonen för att de ska klara en varm dag men i morse gick jag en promenad nästa direkt jag klivit upp och glömde därmed blommorna.
Först vid tredje svängen påfyllning av kannan drabbades jag av hur varmt jag klätt mig. Klänningen var för tät och några halvleggings därtill var helt klart överdrivet.
När blomstren andats ut gick jag ner i källaren där mina kläder bor och bytte om till svalare sort. Satt en stund med en värmepåverkad Katt därnere, eftersom han hotade följa med upp om jag gick. Alltså blev jag skönt svalkad själv av bara farten.
Sen var planen att åka till blomsterbutiken men jag landade i soffan och hittade ett trivsamt lutläge och såsade en stund i stället innan jag kom iväg.
Men det var inte det jag skulle orda om. Utan det här med värmen. Jag brukar vara ett gnälligt och irriterat elände när det är för varmt. Men i år förvånar det mig dagligen hur bra jag klarar värmen. Nåja, det är typ lika långt till själva solen som att jag frivilligt skulle vistas mitt i den. Typ lägga ut filt och smörja in mig med krämer och sola. Ha, dit kommer jag aldrig. Men jag hanterar värmen. Utanför solen. I det som är skugga men skitvarmt ändå. Jag kan hålla humöret om man säger så. Visst, det är redigt varmt men tja. Det är hanterbart.
Tidiga mornar och kvällar är fortfarande bäst. Absolut. Jag måste fortfarande ta en kvällsdusch för att kunna sova bra. Japp. Men jag står ut med värmen på ett helt annat sätt än jag brukar. Kan det vara åldern?
Förästen, biltermometern sa tjugosju grader. Jag törs knappt gissa vilken temperatur växthusen och blomsterbutiken innehöll. Var kvar ett tag och höll på att bli en blöt fläck. Ändå ser personalen oförskämt pigga ut i den värmen. Dottern som jobbar på det stället hastade runt i ett tempo som var galet. Hur sjutton orkar dom? Speciellt de som jobbar i utomhusdelen bland trädgårdsväxterna, där solen gassar precis hela dan. Puh. Jag kunde gå till bilen och ösa på med riktigt kall AC på hemvägen.

Midsommaren är passerad

Vi tog oss ner till familjen neröver för första gången sen augusti. Det är väl för väl att sociala medier finns, men de slår aldrig att få ses live och kunna sitta och prata i lugn och ro.
Och det har vi gjort. Och ätit en massa god mat som hör midsommaren till och slöat i finvädret och bara haft det bra. Så där batteriladdande bra. Härligt att få umgås med dem igen. Och att få träffa den där LillKillen igen som snart fyller två och som jag inte haft möjlighet att träffa så ofta som jag önskat.
Ja, det var lika fint att se alla.
Det hinner bli rejäla glapp på ett år men som tur är kommer man lätt ikapp.
I förmiddags tackade vi för oss och packade in allt i bilen för hemfärd. Det tar fyra och en halvtimme att köra hem. Lite mer idag eftersom vi gjorde ett stopp vid Legobutiken för Makens del. Han är galet Legotokig och kom ut med famnen fylld.
Sen stannade vi också på en restaurang med asiatisk mat som jag googlade fram. Vi har inte besökt den förr men den hade gott betyg och gott var precis vad det var och mätta blev vi. Inga mer stopp förrän tillbaka i hemstaden igen.
Katterna välkomnade oss rejält. En god vän har skött om dem medan vi var borta men det märktes att vi varit saknade.
Och jag tog också genast en trädgårdsrunda för att se till alla blommor som slagit ut på några dagar och ge dem lite vatten.

Vi har haft en superbra midsommarhelg men nu var det ändå skönt att komma hem till sitt igen. Semestern har bara börjat.

I helgen …

… var det både sol och regn, värme och lite svalare väder. Opålitligt med de där molnen över himlen som kan ha regn i sig. Alltså har de där utekuddarna fått hållas ihopsamlade under tak mestadels. Jag orkar inte bädda ut och bädda in hela tiden. Det får vara som det behagar med vädret.

… tog vi beslutet att ännu en gång avbeställa det redan beställda virket. Det blir inget byggande i sommar. Planen var en ny trappa vid ytterdörren och en ny trall på baksidan. Men det är alltså med virket som med garnet. Det finns inget, för att typ alla tänker bygga nåt. Och det som finns har därmed genomgått en makalös prishöjning. Det första stället höll oss på halster i nästan en månad innan vi sa nej. Det andra stället verkade kunna leverera till en början men visade sig också vara kapabla att skjuta det hela på framtiden. För att tillslut komma med en bedrövlig prishöjning trots offert på ett helt annat pris och ja, det fanns en finstilt klausul som av dem ryggen fri. Så nej tack blev vårt svar. Vi har den trappa vi har och gräs istället för trall. Kanske hösten minskar byggivern i befolkningen så att vi kan få tag på virke till skäligt pris då istället?

… köpte jag en ros fast jag inte skulle. En Honungsros med namnet Lykkefund. Vem kan motstå en sån? Inte jag uppenbarligen. Rosor är inte helt kompatibla med den här trädgården men. Nu är den ordentligt nergrävd i ett hål i gräsmattan. Med en klätterställning av järn att klättra inuti istället för längs någon husvägg. Den där typen av ros kan bli omfångsrik om det vill sig väl. Då kommer vi att få bygga ut kläterställningen. Men jag har en plan och en händig Make. Blir nog bra bara rosen vill det.

… fick vi äntligen ordning på trottoarkanten också. Där växer mängder med ogräs i varje skarv. Hittills har det fått växa på. Till snudd på ödetomtnivå som man kunde folk snegla över och tycka saker om. Jag är bra på att ignorera sånt och gör som jag vill i alla fall. Även ogräs kan vara vackert. Men nu är det ändå bortskrapat, hopsamlat och slängt. Nästan prydligt igen. I alla fall med mina mått, andras säger nog att det fortfarande är ödetomt. För jag sparade allt vissa. Typ blåklockorna. De ska få blomma först. Sen kapar jag ner dem också.

… skrotade vi torkvindan. Den har stått och varit skev och ful i åratal och totalt m alplacerad. Inklämd mellan paviljongen och hammockplatsen och alldeles för nära en uppvuxen gran. Jag har grunnat på omplacering men inte hittat en enda yta som skulle kunna anpassas till torkvinda. Ett praktiskt men redigt fult torkredskap. Jag älskar att torka tvätten ute sommartid, i synnerhet lakan. Men det finns väl gränser i fulheten när inget är upphängt för tork.
Istället tänkte jag först använda mig av nån hopfällbar torkställning. Men så hittade jag en bild på nätet. Två stolpar med ett antal snören mellan. Typ gammaldags tvättlina. Sån har jag plats för! En solig och outnyttjad plats. Må det finns virke till dessa stolpar åtminstone. För en sån vill jag ha snarast.

… har jag annars mest bara avnjutit uteliv. Valt sittplats efter skuggan och burit med mig bok, mobil, paddan, nåt att mumsa på och intagit slappläge. Det är verkligen superskönt nu. Så länge jag slipper vistas i solen och kan gå in och svalka mig när det blir för varmt. Det är en försmak av semester det där med att ta sig an en dag som allt faller sig. Och semester är precis vad det är, alldeles, alldeles snart.

Ja det är juni

Och oj vad Juni tog i! Det blev typ sommar direkt. Men vi backar lite eftersom jag inte hängt med alls här.
Dan efter jag skrev sist vaknade vi till en morgon där oktober hånskrattade oss i ansiktet. Alltså maken till majväder. Det regnade och blåste nästan storm. Termometern kom sig upp i ynka fem grader. Det var dagen för blomförsäljningen på lokala matbutiken. En trevlig tradition för blomälskare som mig och många med mig. En lastbil som i tidig morgon lämnat av en mängd vagnar fyllda med sommarblommor och jag brukar vara där tidigt. Så även i år, trots vädret. Vi var några tappra som fyllde våra kassar i ovädret. Sen åkte jag fort vidare till nästa ställe och även det förvarade sommarblomstren utomhus och där fick jag med mig ännu mer. Sista stället har sommarblommorna i växthus och där kunde man välja i lugn och ro medan regnet smattrade mot glastaken. Jag hade alltså bakluckan fylld när jag kom hem. Lastade av allt på altanen och stängde fort dörren. Gick inte ut mer den dan.
Nästa dag skulle vara solig och varm hade det sagts. Tja, då skulle det till ett mirakel konstaterade vi innan vi gick och lade oss. Därför var det rätt spännande att komma upp nästa morgon och häpet se detta mirakel som kastat ut oktober med arselet före och släppt in sommaren. Det var för varmt för långärmat. Det var väder för kjol och linne och plantering av blommor. Och fixa iordning altanen och paviljongen och allt som skulle till för att göra sommar blev gjort. Och om du ser mig hasta runt i flera upplagor i samma bild ser du helt rätt. För det var precis vad jag gjorde. Än här än där tills allt var klart och jag själv var svettig och trött.
Sedan dess har det varit sol och en del värme och typ allt varmare varje dag. Faktiskt varmare än Rhodos sa dagstidningen i går. Och det har hunnit slappas en hel del på alla sommarplatserna redan.
I övrigt har jag hunnit med att

  • bli ordentligt firad på morsdag med både mat, blommor och blingbling. Det grillades fisk och bjöds på bubbel och jag fick ett fint armband och en rejäl sommarblomma med flera olika samplanterade växter i.
  • ha redigt ont i ryggen med en envis ”låsning” vid skulderbladet så jag knappt kunde vrida på huvudet … men ja, jag är inte den som springer hos nån doktor i tid och otid … det går över är min devis … men allra mest är jag nog bara förbaskat envis och nu är det (nästan) bra …
  • Umgås med en god vän, sånt är man minsann inte alls bortskämd med numera.
  • Åka runt lite i rodden som Maken med förtjusning använt jättemycket nu sedan sommaren kom på riktigt.
  • Jobba lite som vanligt. Semestern är nästan, nästan här men det återstår lite mer jobb ännu.
  • Varit till tandhygienisten och fått bort tandstenen som konstaterades på några ställen vid mitt undersökningsbesök tidigare i våras.
  • Varit på bröllop, jo blev inbjuden till grannarnas vigsel mitt i allt bara för att jag skulle skjutsa dit Dottern som var deras fotograf för dagen och jag var dessutom hennes assistent och bar på lite grejer och letade fina platser att fotografera dem på.
  • Varit på utomhuskalas och firat tre syskon som alla fyllt år tidigare i år när inga kalas kunde hållas. Vi köpte gemensam present till alla tre. En kasse utomhusspel/leksaker som verkade uppskattat.

Ungefär så. (Och ja, givetvis ägnar vi oss fortfarande åt att hålla avstånd och uppföra oss på ett lämpligt sätt enligt gängse restriktioner men det orkar jag inte prata om längre. Det är liksom vardag numera.) Nu väntar en ny vecka med vad nu den kan tänkas medföra.

Aktivitetsfylld lördag

Hela lördagen gick åt till förberedelser.
Jag var inte delaktig i något av det egentligen. Kokade lite kaffe till alla vid nån tidpunkt, det var allt.
Garaget skulle förvandlas till en tillfällig musikscen för kvällen och det skulle livestreamas på musikernas Facebooksida. Sångerskan var på besök nån vecka tidigare och tittade in i röran som garaget innehöll då. Ändå valde hon att köra på. Imponerad av det alltså. Jag hade sprungit därifrån. Men hon såg nån potential trots allt. Och visst, det är ett rätt så coolt garage … när det är ordning.
Maken och jag städade i flera timmar så det blev ordning. Musikerna förberedde på sitt håll och hörde av sig med diverse frågor lite då och då. Som styrkan på vårt wifi och andra slags tekniska frågor rörande detta som vi fick leta i papper för att kunna svara på.
Lördagen kom och med den ett gäng musiker som snabbt fyllde garaget med sina grejer. Maken hjälpte till med allt det där. Jag hade andra åtaganden.

Dottern skulle denna lördag vara bröllopsfotograf till en barndomsvän. Han hade anlitat henne för sitt bröllop redan förra året. En viss pandemi satte stopp för det och brudparet valde att skjuta upp sitt bröllop till i år. Alla hade hoppats på att det skulle vara över då. Alla vet nu att det inte är över än. Men de ville ändå inte vänta längre utan valde att gifta sig med de stränga restriktioner som råder.
Endast åtta personer fick delta i kyrkan. Inklusive brudparet själva. Den kvoten blev alltså snabbt fylld med två par föräldrar och varsitt syskon. Präst, kantor och fotograf räknades som personal. Sen var det stopp. Övriga gratulanter fick vänta utanför kyrkan och får se vigseln på film senare. Ingen fest heller, utan ett litet fika för dessa närmaste efteråt.
Lördagen kom med regn och rusk. Inte vad ett förväntansfullt brudpar och en fotograf helst vill ha. Jag hämtade FotografDottern och hennes utrustning ganska tidigt. Vi skaffade oss först lite frukost, eller brunch nästan. Det var en rejäl räksmörgås. Sedan skjutsade jag henne till mötesplatsen där en nervös Brudgum mötte upp henne. Bruden skulle anlända en stund senare och då skulle en drös brudfoton tas. Men då hade jag redan åkt hem igen. Och då hade himlen förtjänstfullt nog tagit paus med regnandet. Bara lite smått duggande en kort stund under hela fotograferingen.

I garaget hemma bankades det upp belysning och stängdes för fönster och testades streamning och instrument kopplades och ljud testades och allt vad som nu pågick där. Jag lät dem hållas. Det var ingen av dem som behövde mig. Istället satt jag och läste lite i godan ro. Hade det inte varit för detta med vädret hade jag nog varit ute i trädgården istället. Men där var det inte det minsta trivsamt. Inne var det inte det minsta tyst av allt övande i garaget. Jag gav upp läsningen ganska snabbt.

Dotter hörde av sig framåt seneftermiddagen och ville bli hämtad. Vi åkte hem en stund och kollade läget i garaget. (givetvis kände hon nån av musikerna som stått framför hennes kamera när hon varit rockfotograf) Men sen behövde hon hem till sig för att redigera ett första urval av bröllopsbilderna. På vägen handlade vi sushi som det var extremt lång väntetid på och åt den medan bilderna laddades in.
Att vara mamma till fotografen har sina fördelar. Jag får oftast se bilderna först. Och eftersom jag också givetvis känner Brudgummen sen han var liten kille var det extra roligt.
Det var ett lyckligt, glatt och fint brudpar på bilderna. Många skratt och många pussar. Dottern hade fångat dem på ett fint sätt. Även om det kändes bra konstigt att se bilderna från vigseln i den i stort sätt tomma kyrkan. Men, det verkade inte störa Brudparet. De var lika lyckliga ändå.

Jag tittade in lite på livestreamen hemifrån garaget via mobilen medan Dottern satt med sin bildredigering. Konstigt att se ett musikframträdande hemifrån sitt eget garage alltså. Rätt många var det som satt hemma vid sina datorer/telefoner/plattor och tittade på konserten kunde jag se och det strömmade in kommentarer och hyllningar.
När jag kom hem var konserten slut och musikerna höll redan på att bära sina grejer till bilen och städa undan efter sig i garaget. Nöjda över sin spelning och val av spelplats verkade det som.
Själv var jag mest nöjd över att det återigen var tyst i huset. Kvällen var nästan slut, men jag tog en sängfösarwhisky och vi tittade på veckans avsnitt av Blacklist. Sen blev det godnatt efter en innehållsrik dag.

En sån dag

Du vet. När man går ut i våren en relativt tidig morgon. Arbetsveckan är klar. Helgen är därute med våren. Himlen är blå, solen har precis börjat värma så jackan kan hänga över armen bara och fåglarna är lika lätta i sinnet som man är själv.
Björkarna har precis vecklat ut sina blad, det doftar av växtlighet och nästan sommar och stegen är lätta.
En sån morgon.
Det var det i morse när jag gick från jobbet. Och när jag kom hem gick jag direkt ut med kaffekoppen som Maken serverade. Eftersom dagen är av röd art var han ledig och hemma med kaffekokningen tills jag kom från jobbet. Vi satte oss med solen bakom den skira björken och bara tog in dagen.
Sen blev det mer aktivitet. Maken hade nåt att fixa med bilen. Själv bytte jag om och började skrapa bänklocken på altanen. De har slitits av väder och vind ett par år och behövde fräshas upp med ny färg. Eftersom dagen varit varm hann jag måla två varv och nu är det fina igen.
Därtill pysslade jag med lite blommor. Tog fram de övervintrade pelargonerna och bar ut lite plantor som stått inne och grott från frö. Nu behöver de bli uteväxter och jag hoppas natten håller sig varm som utlovat.
Tyvärr verkar vi bara få en sån här dag. I morgon ska det vara mulet igen, med hot om regn framåt lördag och i princip hela veckan framåt nästa helg. Sånt är trist när altanen är nymålad och fin och bara vill inredas. Men det får vänta.
Jag hann med lite slappläge ute också. Men nu har jag fått nog och gått in. Även om jag antar att kvällen är hur skön som helst därute. Men nu är jag trött.

Ruskigt kallt

Det är som ingen riktigt vilja i den här våren. Den känns håglös och likgiltig mest. Som att den skiter i det. Vem bryr sig liksom. Lite slarvigt uthängd sol men ingen vidare värme. Mitt i allt en snövarning i stället. Kallt och blåsigt däremot, det har den gott om. Genom fönstret kan det nästan tyckas vara varm och solig vår. Tills man går ut och känner att nej. Inte alls.
Därmed känns det också som att växtligheten ligger efter. Små stubbiga försök till tulpaner (de som inte rådjuren tagit) Förra året den här tiden blommade de för fullt redan i slutet av april.
Näe, så är det. Den har liksom inte nån ork våren. Undrar om den också är Covidtrött? Eller bara vill jävlas.
Jag går och väntar på lite värme av flera orsaker. För att katterna ska hållas ute om nätterna och låta mig sova. (Halv tre i natt var de lagom kul) Och för att de fasta bänkarna på altanen ska bli torra nog att skrapa och måla. Så att jag kan inreda altanen nångång. Men. Så länge denna temperatur råder, vem sjutton vill vistas på altanen egentligen?
Dessutom skulle jag vilja ha lite trivsam värme att trädgårdsarbeta i. Det finns en del att ta tag i nämligen.
Idag har vi haft blygsamma fyra grader, så pass liksom. Dessutom regn och en rejäl blåst. Katterna kallade mig korkad i morse när jag ville släppa ut dem (för andra gången sedan 02.30 eftersom Maken släppt in dem igen när han gick upp) innan jag skulle till jobbet. Alla som blivit idiotförklarad av en katt vet precis hur det ser ut. De ratade den öppnade dörren och letade upp varsin varm sovplats inne istället.
Det ser inte mycket bättre ut de närmaste dagarna heller. Kanske, kanske en liten ljusning från lördag och framåt. Tja. Man får gilla läget. Det finns ju grejer att pyssla med inne.

Jamendåså

Efter att ha köat ute i blåsten ett tag, är vi visades på olika ”fållor” utifrån bokad tid och flyttades upp vartefter kön betades av, var jag så inne för registrering och vaccination. Allt flöt på supersmidigt och var väldigt välordnat. Ett löpande band utan någon som helst bugg. Idag serverades Moderna och efter dosen fick jag precis som alla andra sitta av en kvart i bakre delen av lokalen innan vi fick gå. För att ha lite koll på ev omedelbar reaktion. Där passade jag på att också boka tid för dos två som ska i om sex veckor. Nu har jag dos ett i systemet och dos två i kalendern. Det känns himla bra det här!

Givetvis fortsätter vi ändå att hålla avstånd och följer gällande rekommendationer.