Minnen med smak

Ibland dyker det upp nåt minne från förr när det minst anas och drar igång en hel tankekedja. Som häromdan när Dottern plötsligt nämnde de där kakorna vi brukade baka när hon var liten.
Ja! Sockerbröden. Dom hade jag glömt.
Receptet finns i min gamla hemkunskapsbok. Jag minns lite vagt att vi bakade dem på hemkunskapen. Eller ja, givetvis hette det inte hemkunskap i min hemstadsskola. Det var ”Husa”, alltså huslig ekonomi. Lektionerna hölls i ett skolkök i ett hus som låg en bra bit från skolan dit man tog sig för egen maskin. När vi kom möttes vi av en sträng och stram lärarinna som styrde över lokalerna med barskt och pedantiskt sinnelag. Hon hade blickar inte bara i nacken kan jag säga! Det var strängt förbjudet att slicka på några vispar och slevar eller ur skålar i de där köksstationerna. Just det var stört omöjligt med den vansinnigt goda sockerbrödssmeten i vispskålen. All smet skulle nogsamt skrapas ur och bli till småkakor! Fast vi smyglämnade lite av denna den godaste smeten i botten av skålen som vi smygskrapade ur med teskedar och smygåt när hökblicken var upptagen på annat håll. Givetvis märkte hon det ändå.
Jag har kvar min blåa bok med skolrecepten. Den har ännu som en doft av det kliniskt rengjorda skolköket. Och den tillhörande lilla matsal där vi satt och åt allt vi tillagat. Där övades också bordsskick in, det sitter stadigt i händerna som om man inget annat vågar ifall hon ännu ser.
Sockerbröden ja! De bakades ofta med liten Dotter. Receptet är så enkelt att det passar prefekt för bakning med små barn. Jag återupplivade det på egen hand i går och receptet stämde ännu på pricken med bokens version. (smeten var fortfarande lika god för jag smygsparade allt lite i botten …)
Ååå, wow! Utbrast Dottern när jag lämnade över en påse nybakade sockerbröd. Det är så mycket barndomsminnen i dem, fortsatte hon med munnen full och med tonen som barndomsminnen framkallar. Vi hade tydligen haft dem på utflykter med varm choklad. Just det hade jag glömt men inget värmer väl ett modershjärta som barnens egna barndomsminnen som man själv präntat in.
Receptet? Självklart! Såhär bara.
3 ägg som vägs innan de knäcks.
Strösocker – i äggens vikt.
Vetemjöl – i äggens vikt.
Vispa ägg och socker riktigt pösigt, rör ner mjölet till en jämn smet. Den blir tjock och härlig och ätvänlig! Klicka ut med sked på bakplåtspapper. Små rundlar. Inte så tätt för de svävar ut en del. (och glöm inte att smygspara lite i botten eller slicka ren visparna 😉 ) Grädda kakorna i 200 grader, tills de får lite färg, en sisådär 15 min kanske. Inte för mycket färg bara för då blir kakorna krispiga och det ska de inte vara! Mjuka och fluffiga är måttstocken här.
Lossa sockerbröden från pappret medan de är varma och låt dem svalna lite. Stoppa i en påse för att behålla dem mjuka. Funkar alltså utmärkt med varm choklad men också med kall mjölk. Hoppas det smakar!

Mycket av lite …

När det blir långt mellan gångerna blir det lätt för mycket på ämneslistan. Det är då det passar så bra med smått plock av diverse slag i samma inlägg. Så här är det mycket av lite eller lite av mycket.

  • Hösten var liksom plötsligt här! Jag stod en dag och glodde på regnet och blåsten som på något sätt hånskrattade åt mina sommarupplägg därute. De kastade omkring med draperierna jag hängt vid paviljongen och blåste ner något pynt och svepte in löv och skräp på altanen. Jahaja. Jag tog mig an allt det där och plockade ner gardinerna vid paviljongen åtminstone. Eller ja, Maken fick göra det eftersom jag använt mig av diverse verktyg när de hängdes upp. Gardinstängerna därinne är fastskruvade, antagligen med tanke på just blåsten. Nu orkade jag inte leta rätt verktyg en gång till så jag anlitade Maken till detta medan jag samlade ihop lite annat krafs. Sen fick det blåsa på några dagar. Skrattar bäst som skrattar sist!
  • Fick en plötslig insikt och därmed också en idé som jag omedelbart satte i igång med för att hinna bli klar i tid. Det är lite hemligt så jag säger inte vad det är men det har att göra med något alldeles speciellt. Det här blev betydligt bättre än jag vågat tro och snabbt färdig dessutom. Maken häpnade må jag säga, när han fick se över resultatet innan jag gjorde helt klart. Jag också! Ibland sammanfaller både idé och tänk och allt liksom bara blir perfekt. Nu väntar jag med spänning på ett resultat av denna idé och hoppas det ser lika bra ut live som i annat format. Men framför allt! Att det kommer i tid så det blir som vi tänkt.
  • Dottern for iväg ut i världen igen i onsdags. Jag släppte av henne vid ett tidigt tåg innan jag åkte till jobbet. Den här gången landade hon först i Amsterdam för ett byte av plan och slutligen i Montreal där fotojobb skulle utföras under e-sport event. När hon åker så där långt har vi endast lite chatt-kontakt när hon får tillgång till wifi. Jag följer alla landningar och starter via nätet så att jag har lite koll på läget eftersom det kan dröja en stund innan hon själv har möjlighet att checka in sig hos mamman. Då brukar jag få ett sms där det står ”jag lever” varpå jag svarar ”underbart”. Nu är hon välbehållen och trött tillbaka här hemma igen. Fiskade upp henne vid tåget efter långa hemresan igår. Hon försöker handskas med trötthet av intensiva arbetsdagar, lång resa och jetlag på det. Avundas henne inte!
  • Vädret i helgen var av ett sånt slag att jag tog tag i resten av sommarlivet. Plockade bort i princip allt och stuvade undan inför nästa sommar. Fick plats med utemöblerna och allt krafs där jag ville ha det. Bar undan kuddar och dynor och annat tyg. Staplade utemöblerna längs med väggen inne på altanen i vanlig ordning. Bäddade flervåningshotellet för KattGrabbarna. Klippte gräsmattan en sista gång och ställde undan det åbäket. Brottades med en rosbuske som till stora delar bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Just nu är den en hög intill. En hög som på lämpligt vis bör avvecklas snarast. Frågan är bara var och dessutom sticks den så förgjordat att jag hoppas den kan ha vänligheten att försvinna av sig själv.
  • KattGrabbarna brukar vara med där ute när vinterhotellet görs i ordning. Så även i år. De svansade runt och hade bygget under ivrig uppsikt. Utesängen vi har på altanen ställer vi först på ända i sin sängstomme. Sedan altanbordet framför och stolarna ovanpå. Två stolar på sina ben och två upp och ner, armstöd mot armstöd. PÅ det viset får Grabbarna tre våningar att använda sig av. Liksom sex, små lägenheter med filtar och mjukt värmande underlag. Lite gamla dynor uppfällda som vindskydd utåt. Dessutom kan de trava runt på kanten till den uppfällda sängen där bakom och vistas under bordet om de så behagar. Jag hann inte mer än breda ut filtarna så hade de tagit sig varsitt högsäte. Godkänt liksom. Det verkar vara allra bäst högst upp. Schysst utsikt, både på omvärlden och in i huset. Men när höststormarna viner och snön vräker in brukar de kura i någon av de lägre hålen. Mer skyddade och ombonade så. Nu låter det som att våra katter är förvägrade vistelse inomhus. Verkligen inte! De får komma in när de vill och gå ut när de känner för det. Men när de väl är ute ska de ha det bra och kunna sova skyddat! Och de stortrivs så pass i detta våningshotell att de knappt vill knappt in alls.
  • Lördagen ägnades åt en massa umgänge och en massa mat. Först brunch med ett par goda vänner. Vi brukar fira varandra med att bjuda jubilaren på hotellfrukost eller brunch. Lyxade till det med ett glas bubbel också. Och maten var riklig och god och trevligt hade vi! Efter det tittade vi till en gemensam vän som efter massa år i Norrland nu flyttat tillbaka hem. Hade en trivsam stund där också och skålade henne välkommen med lite mer bubbel. Till kvällen var Maken och jag bortbjudna till andra goda vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och ännu mer trevligt sällskap. Mycket musik blev det när vi lät paddan gå laget runt och valde musik på olika teman. Kul!
  • Söndagen avrundade helgen med en stunds musik på puben. Grabben som vi känt sedan han gick med mask i fickorna och bäcken i stövlarna har växt upp och blivit en duktig sångare i ett bra band. Den här kvällen spelade de akustiskt för första gången och det var hur bra som helst!

Nej … jag är ingen grillmästare och jag gör inte om det.

Dottern var sugen på grillad mat häromdan. Ja, då får du grilla! Blev mitt svar och medan hon vände kycklingfiléerna över glöden skötte jag tillbehören inne i köket. Mycket praktiskt.
Idag hade jag bjudit hem vän på lunch. Var antagligen lite trött och klen i tankeverksamheten, för något bestämde sig för grillat!
Jag är rätt händig vid spisen och kan fixa ihop gott käk. Ska väl kunna grilla gott käk likaväl, sa en kaxig tanke. Jag förberedde grillen i samma kaxiga anda. Ordnade med marinad av kyckling och tinade kryddiga korvar. Slängde ihop en fruktig salsa med nektariner och kryddade med örter från egen odling. Fixade sås och alla tillbehör. Tände grillen och övervakade elden. Dukade lite och bar ut allt som skulle grillas. Så långt … värsta proffset! Förberedd och strukturerad.
Sen … var står den dolda kameran? Grillhelvetet var först för klen i glöden men jag kände ingen oro, för det såg mycket bra ut på gallret. Kycklingfilé, goda korvar, grönsaker i folie, halloumi. Sen kom glöden igång och öste på med en hetta som fick mig att minnas varför jag inte gillar att grilla maten. Man bränner sig när bitarna ska vändas. Det droppar ner i glöden och osar därmed rejält.
Det stack i ögonen, mascaran rann, köttet brändes på ytan, jag dansade runt för att undvika det förbenade oset som genast hittade mig igen, osten fastnade, korvarna brann, fula ord yttrades så det osade ikapp med grilloset. För att inte bränna vid allt till oätlighet, sprang jag in och hämtade folie och petade upp maten på detta. Högröd i ansiktet med rinnande ögon och dessutom lyckades jag doppa kjolfållen i marinadens på fatet jag placerat i gräset nedanför grillen. Fräscht.
Jag hoppas … att det inte fanns nån filmande kamera i gömsle, för i så fall välter Internet närsomhelst.
Maten blev någotsånär ätlig trots allt. Och grilljäveln har jag gömt för att slippa få fler dylika infall. Och! Jag undanber mig alla typer av goda grillråd!
Jag skiter i om det är gott, mysigt, festligt, somrigt. Mat ska lagas på spisen och hör sen!

Varmt och mycket att göra

image

Bilden säger det jag vill ha sagt. Somliga jublar andra muttrar och mår dåligt. Jag gissar att jag kommer att hinna muttra en hel del innan dan är slut.
Jag inledde den med att åka från jobbet till blodcentralen där jag delade med mig av mitt överflöd. Fick en fin mugg och järnbrist i gengäld. Det ska fixas med små bruna tabletter de närmsta veckorna.
Efter detta värv behövde jag handla lite smått som saknas inför kvällen. Och nåt gott att dricka till detta. Fingrarna fastnade i ytterligare en sommarblomma också. Som om jag behövde fler.
Nu väntar städning och fix för att kunna ta emot kvällens tjejträff och bjuda dem på god mat och dryck.
Blir nog en bra torsdag det här. Värmen till trots.

94/100

Gammal eller ung?

Det är nog så. Att vi börjar bli riktigt medelålders. Vaken före sju en söndag och kliver dessutom upp! Japp. Strax innan halv åtta hade vi morgonkaffet i kopparna. Förmiddagen är ny men känns som om den pågått i timmar redan. Både jag och Maken börjar redan tycka att det är dags för lunch.
En snabb koll av statusen i köket blir häpnadsväckande i sammanhanget. Det där med medelålders alltså.
Vid den åldern brukar man lägga stor vikt vid innehållsrika kylar och frysar och skafferier. Våra liknar mer nåt man hittar hos studenter eller ungdomar. Det ekar liksom. Ingen har handlat! Ingen av oss tycker om att handla och den där hemkörningsvarianten har försämrats så jag ratar den.
Alltså, slutsatsen jag kan dra av denna söndag är att vi är sannerligen medelålders i en del sammanhang och knappt vuxna i andra tydligen.
Hur sjutton löser vi det här nu? Vi skulle behöva en personal shopper eller nåt. Kan man få rutavdrag för det?
Ja, ja. Utnyttjar väl denna tidiga söndagsmorgon till att komma iväg till affären då. Suck. Roligare kan man ju ha. Tar mig i kragen och gör en lista också. Medelålderspoäng på den då?
Jag har aldrig tyckt om att befinna mig på matbutiken. Vill snabbt få ner det nödvändiga och ta mig ut därifrån. Det underlättar betydligt att man kan självscanna visserligen. Då slipper man åtminstone plocka upp hela handlingen igen. Får den med sig packad och klar istället. Om man inte glömmer att scanningsapparaten anser att vissa varor som typ energidryck och tändare ska ålderskontrolleras. Där försvann medelåldern i ett nafs igen. För då måste köpet hanteras av personal som utan kontroller knappar åt apparaten ett godkännande som föser oss tillbaka in i medelåldern igen.
Det där med hemkörningen retar mig! Nåt som var så himla bra kunde såklart inte få vara ifred. Istället för en smidig webbsida med bra service prackades man på en krånglig sida med omständligt system som dessutom saknade flertalet av de lokala varor jag vill ha hemma. Dessutom tjatade sidan total ihjäl mig med mail och sms för att få mig att väja dem. Då blir jag tjurig och låter bli! Det andra alternativet som finns att tillgå krånglar med betalningen. Förr kunde man betala när de kom med maten, med vilket kort man ville. Nu ska de ha betalt i förväg och helst av det egna kortet. Ja, då blir jag tjurig igen! Det får vara!
Och därmed ekar det i skåp som bör förvara mat … tills det blir ett måste att handla. Gissar att även den där tjurigheten måste tillskrivas medelåldern va?
Äh. Tyst. Jag åker och handlar.

48/100

Frysta ägg

En hel karta ägg köpte jag av Äggbilen häromdagen och ställde in den i kylen. Samma karta innehöll i går plötsligt ett helt gäng frysta ägg! Alltså. Frysta! I kylen? Det borde inte hända. Ställde ner temperaturen en aning och drog ut kartan med dess frysta ägg.
Vad gör man med frysta ägg? Mer än halva kartan var förstörd!
Skalet hade spruckit på äggen. Isbildningar som små pärlor utanpå. Det må ha varit rejält kallt i det där kylskåpet. Jag lät äggen stå framme ett tag, i förhoppningen att de skulle tina.
Det kan jag säga. Frysta ägg tinar lååångsamt!
Jag orkade inte vänta. Bände loss dem ur pappkatongen, där de kletat fast sig ordentligt av det som sipprat ur sprickorna och skalade dem. Hade aldrig fått ur dem i användbart skick om jag låtit dem tina som jag först tänkt.
Det kan jag också säga. Frysta ägg är skitlätt att skala! Inte alls lika motsträviga som kokta ägg.
20150202_150542_1Jag släppte ner tolv stycken i en bunke, lät dem tina ytterligare. De såg helt galna ut där de låg. Helt gula och blanka. Som skalade persikor fast fel form. Eller som ett sorts sorbetägg. Eller nån efterrätt av nåt slag. Liksom goda såg de ut. Men hade ju smakat blä.
När de tinat gjorde jag en smet på dem. Det gick alldeles utmärkt faktiskt. Behövde bara vispa lite extra för att gulan skulle jämna ut sig fint med vitan. Gulan blir liksom rätt seg av att ha varit fryst.
Frysta ägg går alltså att använda. Fast jag rekommenderar det inte! Men det var en räddningsaktion. Jag tog tillvara alla frysta och spräckta ägg, inget svinn här inte.

Lathandlat

Jag sitter och inväntar en leverans. Av mat!
Latheten har slagit ut i full blom. Eller så är det bara ett utkast av välbefinnande.
Jag hatar att handla mat. Ofta är det trängsel runt diskarna, man ska ha med sig så mycket, stapla upp grejerna på bandet som passerar kassörskans flinka händer. Och så packa allt i kassar och få med till bilen. (Tack och lov för bilen åtminstone! Jag slipper i alla fall bära hem eller cykla hem med kassarna.)
Så nu har jag testat att handla via nätet! Satt en morgon med min kaffekopp och prickade i varor, samtidigt som jag i lugn och ro kunde kolla av i skåpen. Ingen trängsel, inget bärande, inget kassaband.
Någon på affären packar mina grejer åt mig och sedan kör någon hem dem hit. Ända till dörren! För ynka hundratrettio kronor! Jo, en tjänst av det slaget kostar så klart. Men jag tycker inte att det var dyrt och jag är övertygad om att man tjänar in det direkt på att inte vistas i affären och släppa grejer som inte står på listan ner i kundvagnen.
Det fanns ett gediget utbud i nätets hyllor. Det var en lätthanterad sida och lätt att hitta det man sökte. Dessutom kan man lägga vissa varor som favoriter för att ha ännu snabbare åtkomst till dem.
Man ser hela tiden sin inköpslista intill och hur mycket man hittills handlat för.Och så väljer man själv leveransdag och tid.
Betalar gör jag när varorna kommer.
Så nu väntar jag med spänning, på att få se vad kassarna innehåller. Om jag är nöjd med det kommer jag definitivt att göra om detta. I alla fall när det gäller storhandling. Kan jag få bort nåt jag inte gillar ur tillvaron gör jag det mer än gärna för den slanten det kostar extra.

Alltså … vi väntar … Varorna ska komma nångång mellan 10.00 och 12.00 …

image

Så kom de då! Jag handlade i hemma i hallen idag! Varorna kom inom utsatt tidsram och bars ända in i hallen där jag betalade med kort och fick kvitto. När jag packade upp kände jag mig riktigt nöjd. Det jag förväntade mig se i påsarna fanns där. Möjligen skulle det vara bra med en fraktsedel i kassen, men jag fick min beställningslista via mail så man får väl skriva ut den och jämföra. Och vissa varor var inte av det slag jag trodde jag beställde, även om det finns bild på allt på hemsidan. Med tiden lär man sig vad man är ute efter. Speciellt om man tar sig tid att göra favoritlista. Jag kommer definitivt att använda tjänsten fler gånger! Mycket bra och jag har dagen till för annat!

Jag beställde via matvaran.se och fick  min leverans från ica maxi i Gävle!

Jag och pensionärerna

Trampade i fötterna på varandra denna torsdagsmorgon. Med våra handlingslistor och kundvagnar.
Själv kom jag direkt från jobbet, fann parkeringen behagligt tom och medelåldern hög innanför affärens skjutdörrar. Jag skulle handla maten till kvällens tjejträff som jag har turen att värdinna den här gången. Därmed skulle jag också in på en affär av annat slag efter matinköpen.
Kassörskan på Ica log när jag tittade på klockan efter mitt uppdrag vid betalautomaten för självscanningskunderna. ”Jajjamen”, sa hon. ”Färdig med handlandet innan klockan ens är tio!” Visserligen! Men anledningen till min tidkoll var mer för det där vinets skull. Perfekt tajmat, systemet skulle precis öppna när jag lastat matkassar i bilen och bytt parkering. Där inne drog jag runt en stund och försökte känna efter vilket vin som passar bäst till kvällens meny. Samtalade med en kvinna som var ute i liknande ärende och konstaterade att det inte var lätt, med tanke på senaste tidens besprutningslarm. Hon hade memorerat märken. Inte jag. Så jag skakade av mig det och valde nåt som jag hoppas är obesprutat och väl passande maten.
Vid kassan var det mer dramatik än vanligt eftersom en medmänniska svimmat av utanför kassan. Personen var väl omhändertagen av butikspersonal och en annan medmänniska som verkade vara medicinskt insatt. Dessutom ringdes det efter ambulans. Men personen satt upp när jag gick och verkade ändå vara vid skapligt medvetande. Det blev nog bra!
Jag gick tillbaka till bilen. Nöjd över att ha klarat av alla ärenden för att fixa en bra kväll.

Om nu inte den där Sven ställer till det för oss med sina utlovade snömängder. Somliga tjejträffsmedlemmar har en bit att åka för att komma hit och hem igen. Och enligt dagens tidning kan det bli busigt, vi uppmanas skaffa oss en transistorradio med batterier! Och varning av graden klass två. Okej. Fast det har å andra sidan funnits en tendens till stora väderöverdrifter i media den senaste tiden. Så jag tar mig en titt på Sven när han är här. Då kan han visa vad han går för.

En midsommarafton

Jag inledde den här midsommaraftonen på jobbet, en stunds jobb innan nattpasset var slut och jag åkte hem. Tog en frukost på altanen (efter att jag fått undan den osmakliga halva mus som placerats på mattan av viss katt under natten) och pausade en stund innan Maken och jag åkte till affären. Där var laxen slut. Men det  går att fira midsommar ändå.

Efter detta passade det bra att slappa till i sommarsängen på altanen en stund. Sen kom Dottern på att det ju skulle fixas krans och att det (som vanligt) var mer bråttom än hon påstått innan.
När hon var liten band jag alltid en krans till henne. Varje midsommarafton. Tills hon blev för stor och inte ville ha någon. I år ville hon ha krans igen, för sin midsommarfest med vännerna, och vi plockade blommor runt huset.
image

Något ringrostig kom jag igång med kransbindandet. Gjorde stommen av kvistar från björken. Fyllde den sen med små buketter. En efter en tills kransen var blomsterfylld.

image

Och precis så där midsomrig som bara en blomsterkrans på björkris kan vara. Och Dottern blev så där somrigt vacker som bara en Dotter med en midsommarkrans i håret kan vara. För dagen klädd i klänning och en söt stil man sällan ser henne i. (En kontrast till den vanliga rockiga stilen.) Vacker är hon. Oavsett.


Midsommarmat ska man väl ha en midsommarafton. Fast laxen var slut i hela hyllan på affären. Men sill hade jag. Och den där otroligt goda färska potatisen. Som absolut måste doppas. I pikkalaka. (hemlandssvenskan som omöjligt kan översättas på annat sätt än dopp i kopp och det säger inte ens i närheten nåt om vad det är.) Men det är vattnet från potatiskoket, smör (riktigt smör), gul lök och gräslök. Och så doppar man potatisen och njuter.

image

Kvällen tillbringade vi hos goda vänner. Lugnt och trivsamt! Inomhus, med gofika och prat. Sen tittade vi på gamla hederliga Macken på teve och skrattade åt alla roliga karaktärer. Mer nostalgi på det i musik från åttiotalet.

Det blev en alldeles utmärkt midsommarafton! Och vi avslutade den med att ta en vända bort till havsutsikten som finns rätt nära. Där vi stod en stund och blängde på horisonten som gömmer hemlandet och luktade på havet. Som har en sån förförisk ton.
Tillsammans med vågskvalpet mot klipporna och skriket från måsarna. Blundar jag, befinner jag mig genast på en annan strand. Med samma doft, liknande ljud och känslan av att vilja kasta sig rätt ut i vattnet.
På den där stranden, som numera bor enbart i minnet, har jag stått med fötterna i kvällskall sand många gånger. Och travat rätt ut i blyfärgat vatten och tagit svalkande nattdopp. Nu nöjde vi oss med att titta på vattnet och dra in av havsluften, innan vi åkte hem. Till soffan och kattgrabbarna. Alla lika nöjda och trötta.

image

Sen havet

Konferens i att äta?

Sitter för ovanlighetens skull i en hotellfoajé för en stund. Jag som aldrig reser någonstans brukar inte befinna mig på såna ställen. Jag har inte rest speciellt långt nu heller.
Det är kväll och alla sportlovsgästerna som vistas på hotellet har bytt skepnad. Pjäxor mot finskor, täckbyxor mot finkläder. På väg in mot middagsdukningen i matsalen. Det är dit jag också ska, om en stund.
När man som jag, har tillbringat dagen i en konferenslokal, med starkt fokus på kvalitté, borde man vara hungrig. Men så är det verkligen inte. Man behöver inte gå hungrig på ett konferenshotell!
Dagen inleddes med en stor bytta fylld med godis som vi mumsade på i kvalitétsskrivandet. Jag gick fram och tillbaka mellan två olika grupper för att handleda och passerade den där byttan några gånger. Detta godis byttes snart mot fika med både macka och kaka. Och plötsligt tog lunchen vid. Buffélunch med alldeles för mycket valmöjlighet och stora tallrikar som rymmer mer än man behöver. Sen jobbade vi lite till innan vi kallades till eftermiddagsfika. Med kaffe och en liten godsaksbuffé.
Om vi mot förmodan skulle ha känt av någon hunger mellan allt detta hade vi också fri tillgång till nötter och frukt. Nötterna var syndigt goda och jag försåg både mig och de två jobbande grupperna med en del av dessa.
På allt detta väntar nu då en trerättersmiddag, i den omtalade hotellrestaurangen. Och trots allt ser jag fram emot det. Maten ska vara särdeles fantastisk just här. Men hungrig? Näe.

Tillägg: Maten var verkligen fantastisk, värd sitt fina rykte! Konstnärligt upplagt och fint presenterad av servitriserna. Idag är jag inte så hungrig. Det fick bli kokt ägg till frukost.