Trött och så

Det är inte mycket av sans och vett som mitt tänk fogar samman för tillfället. Efter en tolvtimmars arbetsdag och därmed en väldigt kort kväll blir det mest bara godnatt.
Det är lite som att försöka få tag i nåt som hänger lite, lite för långt bort. Det nuddar nästan fingrarna, men man får inget grepp. Fullt synligt men helt oåtkomligt. Typ så. Där nånstans i allt ludd finns väl ett och annat ord. Men de får där förbli.
Jag släcker och sover!

På föreläsning

Tillbringat kvällen på en föreläsning och kommer därifrån rätt starkt berörd.
En ung man, som jag känner sen han var en liten parvel med bäcken i stövlarna och mask i fickorna, föreläste. Det var första gången för hans del också, ett test för att se om det kan få en fortsättning.
Han råkade i, som man säger, dåligt sällskap. Man bör väl inte skylla på sällskapet. Det gjorde inte han heller. Han sökte upp det frivilligt sa han. Och berättade om sin resa, hemsk på många vis, hur han hamnade i allt tyngre droger. Han varvade sin berättelse med musik, sjöng och spelade gitarr till sina egna låtar.
Det blev mycket starkt. Han har berättat delar av sin livsberättelse förr och jag har också hört honom framföra låtarna förr. Men texterna, ihop med det han berättade blev starkt. Det var total tystnad bland åhörarna. Och det torkades en del tårar. För min del för att jag emellanåt såg den där lilla pojken. Han med stövlarna.
Han är modig, stark och framförallt nykter och fri från droger numera. Jag är stolt över honom och hoppas han kommer att få försöka föreläsa fler gånger. Han har ett viktigt budskap och han gjorde det som om han aldrig gjort annat! Klart han ska föreläsa.

Vår i luften!

Det var inget som anades i morse när jag åkte till jobbet. Den där våren som alla pratar om. Istället var det råkallt, grått och antydan till snöfall.
Det stod en katt vid ytterdörren medan jag tog på mig skorna. Musses klotrunda ögon manade mig att låsa upp och släppa ut. Jag förklarade för honom hur länge han skulle behöva vara ute i ruggväder om han gick ut. Han såg inte ut att instämma alls. Jamade ett ihållande näääääe. Men jag stod på mig och schasade undan honom innan jag skyndade mig ut och låste in den där bistra minen.
Jag håller vanligtvis ingen koll på detta väder i förväg. Har en sån app men den är mest oanvänd. Det är bara att titta ut liksom. Alltså var jag helt oförberedd på att solen plötsligt skulle bli synlig under dan. Jag förmodar att Musse satt hemma vid fönstret och fräste okvädningsord över sitt inlåsta tillstånd i allt det där våriga, vårdagjämning och allt.
Vårsolen behövde bara stå på sig en liten stund innan jag fann mig planera för gardinbyten och fönsterputs under morgondagen. När den väl blivit ledig. En del vårstädning står alltså på schemat. Det där vinterdammet måste jagas ut nu. Det gäller ju att vara beredd när det är dags att påbörja utelivet!

Lördagsmys hela dan

Nåja, om jag bortser från det omysiga i att bli väckt av en jamande katt alltför tidigt och ha svårt att somna om efter utsläpp. Då har dan varit långvarigt lördagsmysig.

Först morgonkaffet. Det fick jag bara kort sällskap till. Maken skulle iväg på nån slags motormys på annan ort så han var iväg redan innan jag druckit ur första koppen.
I egen regi hyrde jag en film att starta dan med. A star is born. Den har jag hört så mycket om och den har belönats med en del priser också. Nåja, jag var inte överförtjust. Den berörde mig inte riktigt. Visst, musiken var väl bra, bitvis i alla fall och bra skådespelare också. Men tja, den lämnade mig oberörd. Men jag satt kvar, i min morgonrock, drack mitt kaffe och jobbade på med stickningen.

Det är Brorsan islandströja som närmar sig färdig nu. Det roliga oket är mer än halvvägs och innan kvällens mello är avgjort kan tröjan mycket väl vara snudd på klar. Och fin blir den!
Jag har inte stickat hela dan. Tog en rask promenad när filmen var slut (ogillade verkligen slutet på den).
Det har snöat några dagar igen och nån liten minusgrad var det. Men superskönt!

Det är en del vår i luften ändå, trots nysnön. Tids nog.
Efter promenaden skottade jag lite och sen gick jag in till stickningen.
Maken kom tillbaka strax därefter och då åkte vi på en, vad det skulle visa sig, lite klen retromässa. Där gjordes inga stora fynd.
Istället åkte vi och köpte lite snabblunch och så hem igen.
Eftersom det stundade mellofinal tillagades en smaskig tacopizza. Sen soffhäng resten av kvällen. Och stickning såklart!

Och ja. Bästa låten vann i år.

Siffror av speciella slag

Och inte vilka siffror som helst. De börjar bli ymniga till antalet oavsett vad de gäller eftersom mina egna år också ökar stadigt. Man bör vara tacksam för det och jag besitter verkligen ingen åldersnoja. Även om jag kan bli förvånad vid speglingar av ansiktet som inte alltid stämmer överens med den inre bilden. Den tycks nämligen ha stannat i tiden och är högst inaktuell.

  • Mina egna år blir faktiskt hela 57 till antalet i år, alldeles innan jul. Det där är inte riktigt greppbart alltså. Frammanar klyschor som vart tog åren vägen och vad fort de går och sånt. Jo, det är bara att gilla läget.
  • 41 är siffran som står för åren jag bott i detta land. Medborgare därav blev jag för ca 26 år sedan eftersom jag ändå inte hade för avsikt att flytta tillbaka. Åren jag bodde i hemlandet förblir däremot konstant 15 och det är knappt jag minns hur det var.
  • 34 är siffran för alla år jag haft mitt körkort i plånboken. Jag dröjde med det där, kom inte igång när man skulle och fick det gjort långt senare, typ så där en 5 år senare. Det gick bra det också!
  • Maken och jag har 40 gemensamma år, jag hann inte bo här länge innan jag snubblade på honom!
  •  37 rör åren som gått sedan vi förlovade oss och i 35 år har vi bott ihop och för 29 år sedan var vi fullt upptagna med att planera för ett vackert sommarbröllop.
  • 30 är åren vi bott i vårt lilla hus och vi har fortfarande ingen önskan att bo någon annanstans.
  • Det är just nu ganska precis 27 år sedan stod det klart att jag var gravid! Och fick 9 månader senare, ungefär 6 dagar tidigare än beräknat den där Dottern. Med henne finns mängder med siffror förknippade som rör småbarnsåren och föräldraminnen men då skulle den här listan svämma över alla bredder.

Tja, tiden går! Givetvis finns även siffror av sorgligare art i ett liv. Men jag brukar inte hålla räkning på sådana, tycker inte det gagnar något sorgearbete precis. Det betyder inte att jag aldrig tänker på dem men jag behöver inte uppmärksamma sorgliga händelser eller minnas bortgågna födelsedagar. Lägger hellre fokus och energi på det som är och det som är positivt.

Jubileum

Idag precis på dagen är det 40 år sedan vi, två unga ungdomar, blev ihop.
40 år alltså! Det anade inte de där två ungdomarna alls den där kvällen när det begav sig.
Så hurra för oss då!
Vi firade med att köpa en grej i glas … förvånande? Nä knappast. Vi köpte en blåvit Alvar Aalto vas. Det där finska ursprunget liksom.
Och så fick vi ut och åt gott. För övrigt en lugn och trivsam söndag bara!
Så nu kan vi påbörja nästa tiotal.

Adventstid

Jag älskar mörkret utanför när jag kommer upp i tidig adventsmorgon. Har svårt att förstå att man tycker det är jobbigt. I mina ögon är det sammetslent, vilsamt och härligt. Jag tänder sparsamt med lampor, aldrig nån taklampa. I adventstid finns det gott om trivsam belysning och vi har kopplat allt till ett par fjärrkontroller. Jag står mitt i mörkret och tänder upp det ena fönstret efter det andra.
Och sen ljusen, idag också det där första. Jag tänder lite ljus här och där. Långa vita kronljus och värmeljus i sina lyktor. Sitter och njuter av långsam start och trivsamt dämpat ljus.
Och som vanligt är jag aldrig redo när ljuset utanför. För mig fick det gärna vara rejält mörkt nån timme till.

Fredagskväll och ljusen är tända

Fredagar kan innehålla olika saker av varierande art.
Dagen har innehållit en begravning på avstånd. En Morbror fördes till avsked och jag tände ett ljus och var med i tanken eftersom jag inte kunde närvara på annat sätt.
Jag hann också med att hämta hem ytterligare en ny Mumin-mugg. Hade förhandsbokat årets vintermugg för flera veckor sedan och nu har jag den hemma. Det blev den sjätte nya muggen bara i år …
På eftermiddagen har en kvick tekniker hastat runt och bytt ut vårt hemlarm. Det krävde att mängder av glasgrejer flyttades för att han skulle slippa jobba som i glasbutiken när larmprylarna skulle monteras. Inget ont som inte och så vidare. Hyllorna och tillika grejerna blev dammade och ordentligt putsade och inordnade i nya konstellationer. Nu är allt på plats igen. Och jag har tänt en massa ljus i dessa nyputsade glas. Det är så trivsamt så.
När det var gjort satte jag mig in i ett färgval. Jag tänker hänga på ett kitalong! Man stickar en tröja i sällskap av andra stickare via sociala medier. Får tips och råd via en blogg, kan ställa frågor om man behöver och kan lägga ut egna bilder under gemensam tagg. Ska bli spännande. Första delen är igång och där kan mönstret skrivas ut och grunnas över storlek och garnfärger. Jag kom till ett beslut och fick iväg en garnbeställning. Ser fram emot att få hem den beställningen!
Därefter gjorde vi slag i planeringen av en resa till det där gamla hemlandet vi inte besökt på ett par år. Blev inget i somras, fast vi tänkt det, eftersom bilen behagade tjafsa och sånt. Nåja, nu ska det ske. Det blir en senhöstvecka. Där mycket ska hinnas med.
Nu är det teveslapp resten av kvällen med dom där idolerna. Lite så där i bakgrunden, jag är inte så superkoncentrerad utan sitter med annat som typ det här. Men det är bra det också!

September är alldeles slut

Oj. September blev en klen bloggmånad tydligen. I en bortglömd blogg som inte speciellt många läser var det knappast någon förlust heller. Jag hittar inte tiden att lägga på att vara aktiv vare sig i det egna bloggandet eller i läsandet och kommenterandet hos andra, men vill ändå inte släppa det helt. Tiden ska användas till så mycket. Hösten är fylld av teveprogram som är intressanta att följa, stickning (som visserligen pågår året om), böcker att läsa, saker som ska göras hemma, arbete som ska utföras …
Jag startar i princip datorn endast när månaden är slut och räkningarna ska betalas. Däremellan står den hopslagen och bortglömd. All Internetaktivitet sker lättillgängligt via mobilen som för det mesta ligger närmre än armlängds avstånd. Utom just till bloggandet. Jag har appen visserligen. Men det är alldeles för omständligt att dutta fram en hel text via mobilens lilla tangentbord utan kännbara knappar. Det blir felstavningar, tar för lång tid och mobilen tänker själv och gissar hejvilt vilket ord jag vill använda och har irriterande nog fel i större delen av sina gissningar. Så måste jag backa och skriva om. Näe, orkar inte! Och så går dagarna. Tills jag tycker det gått för många och får igång datorn och knatar ner nån text som typ ingen läser igen. Nåja. September tycks nu också vara slut. Vart tog den vägen?

  • Till en början var den angripen av ett val som hotade gå helt åt fanders. Främlingsfientligheten breder ut sig likt en farsot som angriper även ens närmaste vänner och det är i dagarna mer accepterat att basunera ut sitt hat än sin kärlek. Sånt får mig att gå med klump i magen och undra vad det tog åt folk. Valet blev nu inte fullständig bedrövelse, men tillräckligt kaos för att politiken ska kallas sandlåda just nu och ingen vet riktigt var det ska landa.
  • För egen del hann jag med att placera allt som var sommar inom sina vinterförvaringar. Paviljong och andra uteplatser är staplade och förvarade i väntan på vinter och Katterna har därmed fått sitt ombonade vinterhotell på altanen. Båda lika förtjusta så snart vi staplat ihop stolarna på bordet och lagt ut dynor och filtar i alla skrymslen som stolarna bildar. Där ligger de skyddade från väder och vind och vägrar komma in.
  • En del sommarblommor är stoppade i trädgårdstunnan med tack för denna gång. Andra är på vintervila (ska komma ihåg att vattna dem sparsamt under vinter också) och resten är kvar på sina platser en stund till eftersom de tror att det är sommar än. Fast nätterna börjar bli rejält kalla så snart fryser hela rasket. Löven har inte rasslat ner från träden än så räfsandet får vänta lite.
  • Inomhus har fönstren fått sina mer ombonade vintergardiner (sammet alltså! Det tillför mycket hemkänsla.) och alla ljus är tagna i bruk. Det vill inte säga lite! Jag har ljus precis överallt, både långa kronljus och värmeljus. Just nu har husets värmesystem inte riktigt fattat att det är dags att gå igång än. Det är alltså ganska kallt inne och vi går i raggsockar och varmare tröja. Ljusen gör verklig nytta förutom bara mysdelen. Men snart nog är värmen ikapp och då blir ljusen lite jobbiga. Men jag tänder dem ändå. Det är så trivsamt.
  • Vi har också fått tillskott till familjen denna sommar! Dottern är numera i stadigt sällskap av ung man med en egen son och båda grabbarna har också presenterats för oss föräldrar och är trevliga bekantskaper.

Nu inväntar vi oktober och ser vad den för med sig. Nu ska jag gå ut och klippa gräsmattan en sista gång i år.

Lördagsstämning

Lördagar är av ett speciellt slag. (i alla fall de lördagar som är lediga) Man vaknar i egen takt, ligger kvar extra länge om lakanen byttes dagen innan. Maken går upp först, fixar kaffe och dukar fram. Eller så gör jag det.
Dricker kaffe i bibblan och lyssnar på musik av väl valt slag. Myser med en katt i famnen och dricker morgonkaffet och dagen är helt orörd. Vissa planer kanske finns för senare eller så finns inga alls. Bara att ta dan som den kommer.

Idag är det dessutom första september och min favoritårstid står i beredskap att ta över så fort sommaren känner sig redo att lämna. Än kan det vänta lite, alla sommarblommor är fortfarande ymniga. Känns hårt att de snart ska blomma ut, torka bort eller frysa ner. Sommarlivet ska packas ihop och ställas undan. Höstlivet ska in, ljusen tändas och raggsockorna dras på.
Ikväll tänder staden tusentals marchaller längs ån. Å-natta är här och det bjuds också på diverse musikaliska evenemang och annat här och var. Om vädret är allt utom än regn tar vi en tur längs marschallremsan och lyssnar av en del musik där den intresserar. Hittar nåt gott att äta någonstans också. Tror det blir en bra kväll.
Men innan dess.
Nåt finns det säkert att göra. Känns lite som att skogen kallar … ja! Jag går en sväng!