Klädd i Vitt

Och plötsligt stod en brud i vårt hus! Lite märkligt kan tyckas, en helt vanlig lördag i juni när solen visade sig efter ett par dagars ihärdigt regn. Skapade en riktig junidag med blomdoft och humlesurr medan jag inredde sminkplats på altanen. Ställde fram en stor spegel och gjorde lite extra fint. En bricka med bubbel, fina glas och jordgubbar.
Snart var altanbordet fyllt av smink och framför spegeln trollades en Brud sakta fram. Det var BrorsDottern som stod för sminkadet och Bruden var hennes Kompis. Egentligen helt okänd för oss, men vi fick ändå äran att vara med i detta viktiga ögonblick.
När sminket var på plats drogs brudens vita klänning fram ur sitt hölje och hon fick hjälp att få på sig underverket utan att sabba vare sig frisyr eller smink.
Och där stod vi alla, och beundrade. Så fin!
Sen hämtades hon för att åka på sitt bröllop och vi vinkade av med alla lycksägelser vi hade. En annorlunda dag och kul att fått vara en del av och att få vara en av de första som såg Bruden. Hoppas det blev en minnesvärd dag för henne och att hon får ett lyckligt äktenskap!

Sånt där man plötsligt minns

Helt plötsligt kan minnets strålkastare riktas mot olika små smulor som bara ligger där utan att man vet om det. Och man stannar upp och låter den där bilden stanna upp, försöker få fatt i dess helhet, för att kunna titta på den ordentligt innan den bara sveper förbi.

Som den lilla vita burken, med små klarröda lätt genomskinliga vitaminkulor jag åt som barn. Lite gummiartade i konsistensen. Hur lätt de gled ner i halsen och hur svåra de ändå var att svälja! Minns inte alls vad de var bra för, men de var fina. Som röda små pärlor.

Där i barndomen fanns också den där feta salvans strävhet mot huden. Jag minns ännu doften från den där platta och runda burken när Mamma gnuggade in köldskyddet i våra barnakinder innan vi for iväg ut i snöhögarna. Sen klibbade vantarna mot de fetglansiga kinderna när man torkade snoret ur näsan mitt i skidåkningen.

Mina finaste vita men otroligt tajta jeans hittar jag i tonåren. Satinjeans. Som jag tjatade till mig med tillhörande jacka till konfirmationen. Blev tvungen att ligga på sängen med magen klistrad mot ryggraden för att få upp gylfen. Och domningskänslan som snabbt trollade bort höftbenen efter en stund i den där jeansinstängdheten. Men fina var dom!

En skarpt grön och sladdrig kjol. Tror jag sydde den själv av nåt stuvtyg. En vid omlottkjol var det. Som jag lindade och knöt om midjan. (ja bara det, det fanns en midja!) Den där kjolen var verkligen illgrön och jag gillade egentligen inte färgen så mycket. Men tyget! Det var så härligt sladdrigt mot de bara sommarlovsbenen.

Den där stora nästan runda stenen bakom huset, som jag aldrig kunde klättra upp på! Man kunde häva sig upp via två tätt växande smala träd som stod inklämda intill stenen. Med bra gummisulor på fötterna som gav ett någorlunda stadigt grepp mot stenen. Och en medfödd klättringsteknik som jag saknade. Som Brorsan hade. Så han typ flög uppför den där stenen och satt där och flinade retsamt och hävde ur sig hånfullheter. Jag har aldrig varit bra på vare sig att klättra eller höjder.

Hundvalpen! Såg henne på bild (ja inte just hon men en av samma ras) vit och långhårig med rosett i pannluggen. Bruna ögon och en brun knappnos mitt i allt det vita. Jag skulle ha den! Och ingen annan. Hon var sötast i världen när hon kom. Lurvig och lockig och busig. Lockarna växte bort, blev en lång silkesvit och mycket svårborstad päls. (Som mamma med möda fick sköta.) Alltid med röd rosett i pannluggen. Jag har ännu kvar en av hennes röda rosetter, gömd i en porslinsvariant av den hundrasen.

Doften av tung regnvåt granskog vid stugan. Trollskog. Höga mäktiga granar, mörkgrön mossa och barrig stig. Där strosade jag och plockade blommor och åt sura blad. Jag har alltid trivts bra i skogen.

Mycket annat och betydligt mer väsentligt har glömts fullständigt. Men sånt smått och obetydligt ligger kvar där i minnet. Tur är väl det!

Och när kvällen kommer

Då öppnar vi allt på vid gavel och hoppas att det ska finnas nån slags svalka som ska ta sig in i huset. Fläkten får jobba på högvarv och hjälpa till att blåsa runt det där inbillade svala.
Eller så tar vi en tur med den taklösa hotroddbilen och blåser värmen ur systemet. Främst huvudet då så håret yr.
Ikväll valde vi båda alternativen. Vi rullade först i bilen ner till stan och åkte ett varv och beskådade fenomenet uteservering och vände sen nöjda hem igen utan att kliva ur bilen. Väl hemma slängde vi upp dörrar och fönster och sitter här nu relativt avsvalkade och urblåsta.
Just nu har himlen täckts av förhopningsfulla regnmoln. Och blåsten därtill försöker mana fram ett regn.
Jag som ska jobba dygn från i morgonbitti skulle verkligen inte misströsta om det blev den svalare och mulnare dag som vädernyheterna påstår. Det skulle göra jobbdagen lättare för en sån som mig. Ja, hoppas går ju. Nu viker jag ihop denna lördag och letar rätt på sömnen.

Sommarmorgon

Det är den som är min tid!
Helst tidig, innan solen blir alltför överväldigande och krävande. När den bara silar sig mellan lövverket och glittrar i vattnet.
Medan fåglarna sjunger och humlorna nyss har vaknat. Mitt i det längsta gräset strosar en långsam katt och jag går rakt ut i sommaren med morgonrocken fladdrande. Kaffemuggen i handen och en bok under armen. Och för att ta idyllen i örat har jag numera också en bärbar myggjagare med mig, för annars blir det inget trivsamt av en sommarmorgon.
Sen sätter jag mig nånstans där solen inte ser mig, får den där långsamma katten som sällskap. Dofterna blandas från allt som är sommar, till kaffe och till den lite sötaktiga doften från myggjagaren. Det rasslar i löven, grannens ungar har vaknat och är igång i nån högljudd lek. Katten suckar och somnar intill mig på bänken och jag dricker mitt kaffe och läser min bok. För tillfället ingen brådska, för tillfället en alldeles lagom och trivsam temperatur som jag inte behöver bli arg över. Där kan jag bli sittande, tills morgonen övergår i förmiddag och temperaturen ökar. Efter det är det slut på mys.
Ibland inbillar jag mig att det är sommarkvällen som är min tid. Då när värmen släpper greppet om strupen och allt planar ut i ett slags lugn. När sommardoften är snudd på bedövande och alla solcellslampor sakta tänds, en efter en. Då tänker jag mig att jag ska trivas med att sitta ute på altanen, tända nåt ljus och bara njuta. Så blir det sällan för vid det laget är jag oftast helt utmattad av att dagen varit för varm. Det blir ingen ork över till nåt altanmys då.
Nej, det är mornarna helt enkelt. Dom är bäst.

Hohoooo!

Jag provar att göra ett upprop på nätet. En allmän undran och en försiktig efterlysning kanske hjälper. Jag har letat och letat i varje vrå, men ingen försommar finns att hitta. Kanske är den redan slut för säsongen? Fast den funnits att beskåda på blanka sidor i en mängd olika reklamblad.
På nyheterna pratar dom vädertermer som faktiskt tyder på det. Snöblandat eller regn med inslag av snö, det blir kallare och kallare. Sånt står dom och påstår vid väderkartorna så sent som i morse. Nattfrosten smyger runt knutarna och himlen är av metallisk art och fylld av väta. Jo, jag vet vi behöver vatten. Det är låga nivåer på det.
Det tvättar också bort en del pollen för dom som inte vill ha med det att göra. Men temperaturen, nog kunde den väl få anta nåt som åtminstone liknar vår i alla fall. Knappt den pustar sig över tiograderssträcket om dagarna.
Klädförvirringen tycks därmed också stor bland mänskligheten. Ska man ha shorts eller ska man ha täckjacka? Somliga har anammat ett mer somrigt klädval eftersom kalendern säger slutet av maj och det innebär bara ben, strumplöst i sandaler eller skor, jacklöst med möjligen en tunn liten kofta över nåt ärmlöst och därmed basta. Och så går de där med armarna hårt flätade över bröstet för att hitta nån slags värme. Medan andra lugnt travar runt i plagg som passar bättre andra kalla årstider men de slipper åtminstone frysa. En del kör med en underlig kombo av bara ben och en tjockare jacka! Om vi uppnår tio grader på plussidan under hösten kommer folk i vinterjacka, halsduk och rediga byxor och skor. Samma tio grader denna årstid belönas med sommarkläder. Hmm.
På min altan står sommaren och väntar i kassar. Alla de där vackra sommarblommor jag planterar i olika krukor varje år och sprider ut där de gör sig bäst. Nu finns det ingen som helst lust att gå ut och plantera nåt, än mindre sprida ut och arrangera krukor med sommarblom. Och tänk om nattfrosten tuggar i sig dem. De är åtminstone lite skyddade tätt ihop i sina kassar.
Jag gick ut och gjorde ett tappert försök i eftermiddags. När det var en aningens aning av nåt solaktigt på himlen. Iklädd tjock huvtröja och kängor stod jag vid mitt planteringsbord. Hällde tre skopor jord i en kruka … så började det regna! Jag gjorde klart en kruka i ren envishet, sen gav jag upp och gick in. Tog på raggsockar och satte mig i soffan med stickningen istället.
Så om nån sett den, våren som försvann eller försommaren som har gömt sig. Säg åt dem på skarpen!

Morsdag och EuVal

En sån dag! Jag inleder den på jobbet men så fort jag åker ifrån det ska det röstas.
Det är viktigt, och jag röstar för allas lika värde och kvinnors rättigheter och frihet. Mår dåligt av alla extrema vindar som ger folk tillåtelse att hata fritt och galet. Det vädras åsikter som tidigare ansågs ovärdiga helt öppet numera. Och alla, speciellt vi kvinnor, är hotade av detta inskränkta tankesätt.
Resten av dagen ska tillägnas Mor. Jag är en mamma, livets finaste uppdrag! Det blir nån slags firande med nån slags mat som jag helst slipper tillaga själv.
Ha nu en fin morsdag då, alla fantastiska mammor. Även ni som redan firat och firats på andra dagar eftersom morsdag inte är det minsta synkroniserad världen över.
Och gå och rösta, och rösta klokt …

Lugn måndag

Det blev lite traskade idag också. Gick ett par kilometer i motionsspåret med Mamma, Svägerskan och LillaHunden i förmiddags. I värmen och solen får jag tillägga. Det blev riktigt svettigt.
Sen slöade vi lite inne i soffan. Jag och LillaHunden slumrade lite rent av. På samma kudde. Men så tyckte jag upp mig och snyggade till mig en aning innan vi åkte till Hjo. Där käkade vi god macka och en rejäl glass och strosade i hamnen.
Det luktade sommar och tjära och måsarna skrek. Himlen och Vättern hade exakt samma färg så det var svårt att avgöra var den ena tog vid där den andra gav upp.
Vi hade kunnat sitta där en bra stund i en alldeles ny sommar. På bänken framför piren med varsin liten vit fyr i vardera änden. Det enda som saknades var havsdoften. Förklarligt eftersom det är en sjö, men det ser hav ut på grund av hamn och horisont.
Tillslut traskade vi i alla fall tillbaka till bilen.
Det blev en bra dag som avslut på en toppenhelg. I morgon åker jag hem igen.

Hunnit med mycket idag

  • Först jobbade jag lite innan det var dags att avsluta nattpasset och åka hem.
  • Ett planerat möte ställdes in när jag satt mig i bilen och gav mig anledning att tänka om dagen.
  • Jag åkte hem och lagade massa mat. Typ sex olika maträtter svängde jag ihop på ett par timmar och packade matlådor av alltihop. En gång om året servar jag Maken på dylikt sätt. (i regel blir det matlåda över efter middagen och blir det inte det fixar han den själv) Men nu är det stoppvecka på hans jobb och det innebär övertid varje kväll och dessutom helgjobb. Då unnar jag honom lyxen av färdiga matlådor och eftersom han jobbar så långa dagar behöver han två varje dag. Lite variation behövs för det, alltså massa mat idag.
  • Sen diskade jag och städade upp efter matlagningsracet.
  • Ute sken solen. Jag gick ut och planterade om ett par blommor som kommer att behöva nattskydd för frosten. Lite annat plock hann jag också med.
  • Innan det var dags att stoppa in en förskräckt katt i en bur. Jag skulle till veterinären med Pancakes för att han hostar. Det var en jätterädd KattGrabb i bilen och hela han skakade när vi väl kommit in i undersökningrummet. Veterinären lyssnade och klämde och kände. Hittade inget uppenbart fel. Vi kom överens om att åka hem och avvakta. Lättnaden i den katten vid utsläpp hemma!
  • Jag lät honom hållas i sin glädjeyra och hängde upp alla gardiner i paviljongen. Ett steg närmare sommar.
  • Efter det gick jag in. Stickade en häl på en strumpa och slappade vid teven …
  • och glömde alldeles bort att det var Eurovisionsgrej på tv. Missade några låtar men är rätt säker på att jag inte missat nåt.
  • för jag missade frivilligt några till när jag gick ut och frostskyddade blomster.
  • Nu blir det snart sängen.

Undangömd och glömd

Längst in i en djup hylla låg en papperskasse när jag städade källarförrådet en dag. Överst i den låg några små tröjor som Dottern haft när hon var liten. Jag hävde bara ut kassen med resten av allt jag skulle ha ut. Det var inte förrän jag började ordna in grejer igen, som jag tömde kassen helt. Och tur var det.
För där underst låg den här!Skrynklig och dan, men inte värre än så. Jag hade alldeles glömt den!
Det är faktiskt en minst hundra år gammal folkdräkt för en liten tös. Mäktigt. Garanterat handgjord, från det vävda tyget till den färdigsydda dräkten. Inte mycket använd. Makens mormor har burit den. När hon var bara sex år. Vet inte om den syddes för henne eller nån annan tidigare. Många år senare fick också Makens mamma ha den på sig. Säkert vid nåt högtidligt tillfälle. Och ytterligare många år senare även Dottern. Det var inte många gånger den var på, innan den blev för liten. Så var det antagligen med de andra också, av skicket att döma. När är det egentligen läge för en gammal folkdräkt? Stickig tyckte Dottern den var vill jag minnas. Ylletyg. Jo, det kan nog vara lite stickigt.
Nu har jag i alla fall strukit dräkten, och hängt den till prydnad. Utom räckhåll för solen! Kanske kan den få komma till användning nån mer gång? Den är i alla fall helt fantastisk.

Förbrukat orden

Idag har jag suttit vid tangenterna hela dan i jobbsammanhang och orkar inte fler ord. Det är slut på dem liksom. Hjärnan är trött och skapar bara huvudvärk. Så jag tar med mig den i säng och släcker ner. Låter den fantisera iväg in i drömmarnas land där allt är möjligt och väldigt konstigt. Där det går att hälsa på långt borta och hitta främmande rum. Kanske simma i djupaste vatten eller styra bort från land i en alldeles egen båt. Ja, nåt sånt. Dröm sött liksom!