Pyssel

Helgen försvann i rask takt, fast vi inte gjorde nåt särskilt alls. Lite kallare sommarväder och en del regn har det varit. Men idag var det varmt igen. Bra att det bjuds på lite pauser.
På lördagen var jag ute i trädgården och pysslade. Fixade med några nya blommor som såklart följde med hem från fredagens blomsterhandelbesök. Snart är det som i en blomsterhandel här också. Så pass att mina krukor är slut. Ytterkrukorna alltså. Man vill ju att blommorna ska stå lite fint också. Inte bara i en ful plastkruka.
Jag hade sett en idé om att klä en glasvas med pinnar innan man fyllde den med bukett. Måste absolut funka på plastkruka också tänkte jag. Eftersom jag en som spar och har, fanns en bunt med pinnar som jag sparade från plymspirean när jag klippte ner den i höstas. De blev perfekt att klä en kruka med. Jag planterade blomman i sin fula plastkruka först. En svajig och skir Chokladskära hade jag köpt. Sedan bröt jag pinnarna i bitar, utan att måtta längderna. Jag trädde ett gummiband runt krukan för att ha nåt som höll pinnarna på plats medan jag jobbade mig runt krukan med pinne efter pinne. Tillslut var krukan osynlig och jag stärkte upp hela konstruktionen med ståltråd. Sist av allt knöt jag hampasnöre runtom för att dölja ståltråden. Det blev riktigt bra och passade just den här växten bra eftersom den får långa svajiga stjälkar som nu får lite stöd runtom.

Det brukar vara så här med mig när semestern är i gång. Den får också fart på kreativiteten.
Idag har jag suttit med pärlor och tillbehör på altanen och picklat med örhängen. Har en massa idéer jag vill testa och det var riktigt kul. Länge sen jag gav mig tid till att hålla på med pärlor i godan ro. Får väl se vad det leder till.

Måndagstänk

Oj som tiden rusar på. Snart är februari över för den här gången och vintern verkar vara på väg åt samma håll. Ymnigt regnande och påplussade grader har tärt snabbt på snömängden. Gjort vägarna bara och skapat en skarig yta som håller för katterna. Friden är aningen återställd i huset när de kan vara ute igen.
Det är inte mycket vi människor gör nuförtiden och vår rastlöshet kanske kan jämnställas med katternas. Att inte kunna gå ut för att det är kallt gör katterna snudd på håglösa. Vi kan gå ut för all del. Men de flesta utanför hemmet sysslor har frusit inne av smittsamma orsaker.
Maken och jag umgås i princip bara med varandra och på jobbet.
Jag är i sanning ingen rastlös typ. Kan hänge mig åt lugnt hemmaliv hur länge som helst utan problem. Maken är en mer rastlösa art än mig och behöver ha nåt att göra och få komma ur huset mer än jag behöver. Men igår eftermiddag kände jag av samma driv. Regnet satte stopp för någon slags uteaktivitet men vi tog med oss bilen. Åkte genom stan och en runda utanför också. Såg folk som trotsade vädret och både promenerade och sprang i regnet. På hemfärden stannade vi och handlade lite snabbt att äta på en drive-in och därefter hemåt. Ganska nöjda båda två efter lite aktivitet.
Hemma kan man ägna sig åt diverse hushållssysslor eller hobbygrejer. Läsa eller se bra film eller serier. Vi gör typ allt det där. Mycket serier blir det och medan vi tittar stickar jag. Även när jag läser stickar jag. Händerna har svårt att vara utan stickningen. Jag har som vanligt flera arbeten i gång samtidigt för att kunna välja den som passar bäst för tillfället.
Det är fler än jag som stickar nu. Detta hantverk har verkligen fått ett rejält intressepåslag i landet numera. Så pass att det är svårt att få tag i garn av viss art. Jag satte mig med ett nytt tröjmönster i helgen som innefattade fyra olika fäger och insåg att jag var tvungen att färgvälja efter tillgång på garn snarare än efter eget fägsinne. Den Isländska ullen jag gärna använder är i princip slut överallt. Framförallt är det helt slut på alla ljusa nyanser i vitt, beige och grått men även på mörka som svart, grått och brunt. Det var med knapphet jag fick ihop till en tröja utan att det blev en hysterisk färgskala i den. För säkerhets skull köpte jag några extra nystan i olika färg för att kunna prova mig fram till rätt färg i mönsterdelen. Hoppas det kan bli fint ändå fast det inte blir precis som tänkt. Nu är det bara att invänta leveransen.
Under tiden stickar jag av det garn som redan finns i min låda. Just nu pågår det sockor till Maken som klagade över kalla fötter, en sjal och en poncho till mig själv. Men det blir allt färre restnystan i min låda. Otrevligt om garnet sinar. Får väl hitta nåt annat märke om garnkrisen består.

Klart alltså

Den där arga snickaren skulle inte ha nåt att skälla över hos oss. Eller jo, han skulle säkert hitta nåt att peka på med ”varför-ser-det-ut-så-här-rösten” Men inte i vardagsrummet i alla fall. Vi hann verkligen med vår egen tidsplan och därmed klar med hela vardagsrumsprojektet innan advent stod för dörren! På torsdagskvällen levererades allt som skulle bli tevebänk och jag bar in och staplade allt i väntan på montering. Fredagen ägnade jag åt julpynt och sånt och så efter lördagens morgonkaffe var Maken ivrigt igång med bygget av skåp.
Vi hade köpt stommar för kök, såna skåp som kan placeras ovanför kyl och frys egentligen. I mitten ett skåp med dubbeldörrar och på var sida om det två mindre skåp med bara varsin dörr. När alla stommar var ihopsatta och hade fått sina ben för att inte ligga platt på golvet, bar vi undan teven en stund och bar ut den gamla tevebänken till garaget.
Sedan ställde maken skåpen i ordning och skruvade ihop dem till en enda lång bänk. Ovanpå limmade han en bänkskiva och nu kan ingen längre se att tevebänken består av tre ihopsatta skåp. Det blev väldigt bra alltihop! Över förväntan faktiskt Även Musse verkade gilla det även om han tycktes tro att det på nåt vis var till för honom. Katter har bra blick för allt nytt och måste genast provsitta och lägga sig raklång för att testa. Nu står i alla fall teven stadigt och allt krafs som fanns på öppna hyllor i den gamla bänken är gömt bakom skåpluckor nu. Lugnt och trivsamt blev det!

Hela nätet är fullt av så kallade ikeahack. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att använda möblerna till nåt annat än ursprungsanvändningen och att bygga om och fixa med dem så de blir nåt nytt. Liksom uppgraderade. Samma med denna tevebänk och våra platsbyggda hyllor. Inspirationen kommer från andra som gjort nåt liknande. Det här blev vår version av hacken.
Nu är vi riktigt nöjda och mättade på rustande och ingen av oss vill se nån pensel eller nån roller på ett tag. Även om … nån liten plan gror någonstans i den bakre delen av huvudet. Men inte nu, inte än. Kanske sen.

December är här

November tog slut i och med Dotterns födelsedag igår. Hela tjugoåtta har hon hunnit bli och medan jag formulerade mig för ett socialt medie grattis kom jag ihåg utsikten från fönstret på förlossningssalen den där dagen hon skulle komma. Det var gråmulet hela dan, samma nyans varje gång jag vände blicken mot det fönstret.
Det är naturligtvis en bidragande orsak till att jag är så förtjust i gråväder i allmänhet och november i synnerhet. Att det var där på sluttampen av november som hon tillslut anlände, färgklicken i mitt liv.

Ja, så idag är det då december. Första ljuset har tänts och huset är upplyst av ljusslingor och stjärnor och den röda färgen. Min jul är i vanlig ordning röd.
Min jul är också en julkalender som jag ritar själv och lägger upp på Instagram. Mina små knytt har funnits med mig i evigheter och haft olika saker för sig i mina teckningar. Numera gestaltar de till stor del livet här i huset. Med en viss överdrift. Faktum är att de har sitt eget Instagramkonto och vill man ta sig en titt på dem så hittas de på yvvesknytt på Instagram

Nästan klart!

Söndagen tillbringades med andra halvan av vardagsrummet. Maken tapetserade de spacklade väggarna medan jag for runt med diverse plock för att börja bringa ordning.
Det tog honom inte så lång tid. Medan tapeten torkade ägnade vi oss åt att plocka undan verktyg och tapetskräp och material vi använt. Städade undan och började se ljusning!
Möblerna kom på sin plats och vi blundade för röran som kvarstod i andra rum. Det fanns ingen ork till det.
När kvällen kom var tapeten torr nog för nästa hylla. Den här sidan skulle få en stringhylla. En gammal klassiker i nytillverkning som vi drömt om länge och köpte redan tidigt i våras. Nu kunde vi äntligen packa upp kartongerna.
Maken mätte och måttade och skruvade och sen arragnerade vi hyllorna i dessa stringgavlar.
Jag bar in de resterande glasgrejerna och ställde upp. Vi var lite olika nöjda. Maken vill ha fler hyllor i dessa gavlar, jag tycker det är bra som det är nu. Jag tror det blir som han vill 🙂 Eftersom detta är till stor del hans specialsamling.
Tillslut kunde vi äntligen lägga ut mattorna och ta in vårt nya soffbord. Loppisfyndat i somras, målat och dekorerat i silver av Maken efter min egenhändigt ritade mall. Vi hade beställt en glasskiva att ha ovanpå för att skydda silverdekoren.
Igår städade jag också undan röran vi blundade för i söndags. Huset är beboeligt igen. Sedan balanserade jag omkring i soffan och hängde tavlor och satt också upp gardinerna. Det är snart advent, det fick bli de röda gardinerna nu. Det hann jag med innan jag åkte på nattjobb.

Ikväll har vi bara suttit i soffan och njutit av vårt värv. Så himla bra allt blev.

Det är verkligen klart … eller snudd på klart! Vi har beställt en leverans av mer ikea-grejer som ska byggas ihop till ny tevebänk också. Men det får bli helgens jobb.

Rörigt och mycket jobb

Inte haft nån tid över till annat än detta rustande av vardagsrum. Och försökt hålla eländet ur de övriga rummen för någon slags beboelig känsla. Det gick såklart inte. Tillslut står det grejer överallt. Överblivna möbler, möbler som ska hållas ur vägen, saker och grejer och jox. Vad mycket sånt man har, som bara har en plats och knappt märks. Tills det behöver flyttas på. Tillslut kändes det som att jag gick på små stigar mellan möbler och undanstuvat sånt jox.
Vi behövde hjälp av vår proffsige målarvän med spackling av två väggar. Det krävdes två varv, med torktid emellan. Slipning på den den tredje dagen. Suck alltså.
Maken är ruskigt händig och han har jobbat som ett skållat troll. Han har målat tak, byggt hyllor, slipat tapetskarvar, satt upp hyllor, sågt till lister och tapetserat halva rummet (som inte behövde vänta på nåt enormt spacklande) med vårt val av väldigt diskret tapet.

Jag har hantlangat, tittat på, kommit med glada tillrop. Fixat bra spellista, ordnat med mat när trollet började gruffa i honom. Och planerat i huvudet för var jag ska göra av alla grejer tillslut.
Han tapteserade halva rummet förra helgen för att vi skulle kunna ägna oss åt den platsbyggda hylla vi planerat för.
Jag såg det först på Instagram, hur folk byggde snygga enheter av gamla ikea-hyllor. Som staplades ihop och målades och blev nåt helt annat. Enhetlig hylla från golv till tak. Vi ritade och planerade vår egen variant ihop med våra befintliga cd-skåp till liknande enhetliga hylla. Men istället för gamla hyllor som behövde målas köpte vi nya vita. Sparade oss en massa tid. Vi ställde dem upp och ner på cd-skåpen när Maken sett till att de satt stadigt ihop. För att inte få ett stort fult glapp av golvsockeln mitt i systemet. Enhetligt var ordet. Fast i vårt fall svart nertill och vitt upptill. När vi fått upp alla dessa hyllor på rad täckte Maken denna govsockel, som numera var taksockel, med en krönlist. Skarvarna mellan de olika hyllorna täcktes också med en list och i ytterkanterna bakom den klistrade han in en belysningsremsa. Vi valde också att klä hyllkanterna i svart för att få det mer samstämmigt med de svarta skåpen under.

I lördags började allt så sakteliga ta form direkt efter morgonkaffet. Vi struntade i att halva rummet var otapetserat och ägnade oss åt att få hyllan klar i stället.
Kändes härligt att se det färdiga resultatet och se att det överträffade alla förväntningar. Det tog oss i princip hela dan men vad gör väl det när allt blir så bra! Vi sparade ett gap i enheten istället för att bygga hyllan hörn i hörn. Dels för att det finns en trappa nedanför och det skulle vara omöjligt att få upp vare sig hyllor eller grejer i hylla där. Och dels för att vi ville ha kvar tavlorna som Dottern en gång skapat med kameran och bildbearbetning. Dessutom har vi en ansenlig mängd Festivo-ljusstakar som passar perfekt ihop med dessa tavlor. Där fanns en hylla förr också med samma ljusstakar. Men nu blev den bredare tack vare en hög hylla som vi vi skruvade upp liggande istället för stående.
Det var en fröjd att putsa glasgrejer och bära in och arrangera snyggt i dessa tjusiga hyllor.Behöver jag säga att vi är rejält nöjda med oss själva efter detta?

Kalenderfix

Det är bara lite mer än halvtid i detta år ännu men jag är redan igång med nästa år. Jag gör en egen kalender för tredje året i följd nu. Jo, det är sant, jag köper en fin, tom skrivbok som jag fyller med egenritade kalenderveckor. Bara för att jag kan, för att det är roligt och för att jag får en kalender helt efter eget behov. Jag är alltså ingen mobilkalenderanvändare. Gillar nämligen inte alls den elektroniska varianten och skriver inget i den. Nej, jag vill ha papper och penna.
Varje månad i min egenritade kalender inleds med ett eget månadsblad och därefter de veckouppslag som tillhör respektive månad. Jag textar, ritar och klistrar in flikar för att hitta lättare och pysslar med diverse pennor och en del annat material så att det blir fint. Alla månadsblad och uppslag ser olika ut. I inledningen av boken har jag ett egengjort register och i slutet av kalendern en del uppslag av diverse kategorier som passar just mig. Som till exempel ett stickningsuppslag där jag håller koll på vad jag stickar och vad jag skulle vilja sticka härnäst.

Mitt favoritmärke på skrivböcker för detta ändamål är Paperblanks. Dels för deras vackra omslag men också för kvaliteten på pappret som är njutbart skrivbart och trevligt att bläddra i. Det ska inte vara linjerat utan prickigt. Med hjälp av prickarna blir det lättare att dra raka linjer utan linjal och göra bra former på veckans innehåll. På bakre pärmen finns också ett ”kuvert” för diverse lappar man behöver spara.
Jag använder ibland en del små klistermärken och tejper men allra mest ritar jag egen dekor och textar egna veckodagar på alla uppslag. Även om det finns stämplar och klistermärken för alla tänkbara varianter. Men jag kan själv. Blir mer personligt så.

Det kallas Bulletjournal egentligen. En hel vetenskap numera men jag gör en väldigt egeninspirerad variant.
Och det tar sin tid, detta kalenderpyssel. Alltså brukar jag börja så här i sommartider för att hinna ha kalendern färdig innan det nya året skålas in. Visst kunde jag lika gärna rita den efter hand som det nya året går också, men ibland vill man kunna skriva in något långt fram i en kalender och då är det ganska opraktiskt om den är helt tom. Jag gillar att stå med en helt färdig kalender när ett nytt år ska planeras.

Dagarna rullar på i sakta mak

Den här veckan har jag semestrat för mig själv. Maken drog mot jobbet i tidig måndagsmorgon för att ta sig an årets två stoppveckor. Allt på fabriken står för en gångs skull stilla och avstängt för att nödvändigheter ska kunna bytas och lagas. Det innebär förutom att han blev tvungen att ändra sin semster också får en rivstart med övertid varje dag samt jobb även i helgen. Medan jag semestrar på, ytterligare en vecka när den här är slut.
Det är det där viruset som är anledningen till det här med sugustistoppveckor också. De brukar annars inträffa i maj. Men eftersom det också kommer tillfälliga jobbare från både här och där och bortifrån var det givetvis inte att tänka på. Det fick tänkas om.
Och så påstår världen att vi inte bryr oss i det här landet och lever på som vanligt. Nej. Som vanligt är det långtifrån!
Nu har dom delat upp sig på nåt vis därborta i sitt stoppjobb så att man inte ska dela matsal/fikarum med för många bortifrånkommande och diverse andra åtgärder som ska undvika smittspridning.

Jag har annars gått omkring här i tystnad den här veckan! Jo, kanske grannarna läste mitt gnällinlägg nyss. Nja. Snarare är det väl så att semestrarna är slut och barnen på förskolorna. Många andra härikring är också på det där stoppjobbet.
Dessutom är fabriken tyst! Annars hör man ett svagt brummande hela tiden och ibland mer ljud än så om det ska släppas på ånga eller nåt. Man tänker i regel inte på det förrän det har stannat.
Nu är det tyst!
Det är så tyst runtom att jag funderat om jag är ensam kvar. Om alla har försvunnit på nåt sätt.
Det är oerhört vilsamt! Jag har kunnat sitta var som helst i trädgården de här dagarna utan störningsskrik. Inte ens kvällarna är det nåt oväsen. Till och med hamrandet har pausat.
Jag har mest bara varit hemma hela veckan. Knappt ens åkt och handlat faktiskt.
Därför har jag också kommit en rejäl bit med texten. Och jag har stickat färdig

Dotterns långkofta som jag började med i början av juli. Den hänger sig torr som bäst.
Därtill har jag påbörjat en långkofta till mig själv. Stickade en sån fin tröja i vintras. Svart med grönmönstrat ok. Allt i ull men lite tunnare ull. Tänkte det skulle bli ett komplement till de tjockare ulltröjorna. Köpte det gröna garnet på en julmarknad och hittade sen ett mönster och kompletterade med svart.
Men som jag missbedömde storleken. Den blev alltför stor! Efter en del funderingar valde jag att klippa upp den mitt fram och sticka knappkanter. Vips, nån centimeter försvann och så fick jag en kofta. Men ändå har den legat oanvänd och känns bara säckigt stor.

Idag bestämde jag mig för att plocka upp alla maskor igen längs med linningen. Och börjag sticka neråt för att förlänga den. Tänker att en långkofta med fördel kan vara bylsig och stor. Hoppas jag har rätt i det! Annars vet jag inte.
Förutom det har jag också lagat en massa mat som blir matlådor till Maken. Han ska ha med sig två om dagen nu när han jobbar långa dagar och då brukar jag serva. Speciellt som jag är helt ledig.
Tja, i den takten går också en liten vecka.

Sommarpyssel

Jovisst blev det sommar igår! Och den stannade idag också. Påstås vilja hänga med oss hela helgen men vi får väl se.
Gårdagen var så där lite mer än lagom varm. Då fick jag för mig att tömma friggeboden (Friggan kallad) och snygga till därinne. Det är absolut mest det där trädgårdsprogrammets fel. Alla deras säsonger ligger ute på svt-play och fast jag sett allt förr ser jag nu allt igen. Från vår till höst i säsong efter säsong. Ja jag är lite knäpp, men man får bra tips. På både plantering och pyssel. Hur som helst. Förra gången jag såg den här säsongen jag matar just nu fick jag samma ryck. I programmet görs en pyssel-planterings-grejar hörna i en lada. Den gången röjde jag också ut Friggan och ordnade en egen sån hörna med ett ratat bord och en ratad byrå och smackade upp lite egenhändigt fixade hyllor. Ja, sen har jag pysslat med lite av varje därinne under sommarhalvåret. Och varje höst används det som vinterförvaring av möbler och annat jox från trädgården. Och varje vår när allt det kommit ut igen har jag städat och pysslat vidare.
I år kom jag aldrig till skott med den där städningen och ingen som helst pysselutrymme fanns därinne. Dessutom var det lite för mörkt har jag känt. Ingen belysning och bordet stod med dörren i ryggen. Med åren blir det svårare att jobba bra i taskig belysning, hur det nu kommer sig. Och när jag nu såg igen i det där programmet, hur fint det blev i ladan. Då gick jag ut i solen, och tömde Friggan. Maken ruskade på hela sig när han såg röran jag ställt till med utanför.
Friggan är ursprungligen av husets förra ägare byggd för förvaring av ved till bastun (ja vi har en sån) och trädgårdsredskap. Bastun har vi slutat använda, ingen av oss är speciellt förtjusta i det, så Finnar vi är. Den är också förråd numera. (vi brukar skämtsamt kalla det för att vi har en svensk bastu. För alla vi känner här som haft eller har en sån använder den just till förråd och inget annat)  Men lite ved har ändå dröjt sig kvar i Friggan i nån slags förhoppning. Dåligt staplat, halvt utrasat längs ena kortväggen. Jag hade gömt eländet med ett draperi.
Men nu tänkte jag om. För det finns ett fönster intill dörren. Där vore det bättre att ställa bordet. Men då måste vedhögen skärpa sig! Jag fick Maken till hjälp att fixa ett stabilt vedställ på motsatta väggen. Föste undan all veden, sopade golvet och staplade om. Bara det tog sin tid och tärde på ryggen. För Maken skickade jag ut så snart han var klar med skruvdragaren. När veden hade skärpt sig flyttade jag bordet och oj så himla bra jag kommer att kunna se allt pyssel nu! En del hyllor fick också byta plats och ett par gamla ratade gardiner blev ett nytt draperi för att gömma veden och en del annat sparat trämaterial.
På bordets gamla plats gjorde jag i ordning för krukor, redskap och gräsklipparen. Nu ska den väl inte jävlas mer med mig efter att ha fått så fint!
Sen rensade jag rejält och har förpassat en del grejer till sopor och återvinning. Jag har en tendens till att spara på fina flaskor och burkar. De är borta nu. Jag kan spara nya …
Jag behöver fortfarande arrangera mitt pysselmaterial och verktyg för detta runt arbetsbordet men det tar jag nästa dag när andan faller åt det hållet. Det är precis det här jag menar med att ta dan som den faller och inte ha den så planerad på semestern. Så mycket roligare sånt här jobb blir då. Solen sken, man kunde ha varit på en strand om man var en annan en mig. Nej, jag städade Friggan. Och innan kvällen och en välbehövlig dusch anlände var allt borta utanför och förpassat till rätt ställe.
Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska pyssla fram därinne.

Insektshotell

Jag tittade på mitt favoritprogram på teve en kväll. Trädgårdsprogram där det planteras och pysslas och lagas mat med trevliga programledare. Hos den ena av dem byggdes det insektshotell. Egenspikad låda som ram och ihopsamlat trädgårdsmaterial som fyllning. Det blev som en tavla! Jag blev jättesugen på att göra egna, det verkade kul.
Eftersom jag är en slags materialsamlare hade jag en gammal golvlist att såga i bitar, som ram till en sparad plankbit. Sedan spikade jag ihop alla bitar och ordnade en upphängningsgrej på baksidan med småspik och ståltråd. Allt innehåll hittade jag lite här och var i trädgården. En kasserad och helt torkad krukväxt blev ett fint trassel i ena hörnet. Därtill kottar, mossa, pinnar och torra frökapslar från en blomma. Ja, lite sånt smått och gott.
I programmet fästes allt med smältlim men det kanske inte är bra för insekterna? Jag fäste mitt med krökta spikar, lite ståltråd och snören. Kilade in allt torrt material i varandra liksom. Så att det bildades små hålrum här och var med möjlighet att trassla runt i om man är ett bi.

Sedan spikade jag upp det på en utvald vägg, lite i skymundan bakom en rabatt med hög växtlighet. Genast surrade några intressenter fram för visningen men avvek igen. Kanske utan lånelöfte? 🙂 Själv sågade jag till material för en till. Och samlade mer torra grejer att fylla den andra med. Hade tänkt göra tre (alla goda ting är ju tre) men istället satte jag upp en torr trädgren som jag haft länge ute i trädgården på lite olika ställen genom åren. Den blev en snygg treenighet med ramarna tyckte jag. Oavsett om nån vill bo i dem eller inte så får de hänga kvar som prydnad ändå.