Måla! Jag vill måla igen!

Det går ett helt fantastiskt program på teve. Ett stillsamt och inspirerande program på svt som inte bryts av någon reklam utan får bara vara så där härligt lågmält ifred. Jag har inte haft tid att följa programmet från början men hört lovorden av de som redan är fast.
Idag satte jag mig med min strumpstickning och sjönk in i först avsnittet av Lerins lärlingar.
Lars Lerin är mig bekant sedan förut som en fantastisk konstnär och en intressant person. Han har synts i olika sammanhang på teve förut och jag har sett en del men inte allt. Men det här nya programmet intresserar mig eftersom det handlar om kreativitet och målande. Lärlingarna består av en grupp människor med olika former av funktionsnedsättningar. Alla kommer med olika förutsättningar och olika förväntningar till Lars målerikurs.
Och som de målar och skapar! Vilken otrolig kreativitet de besitter. Och en sån otrolig självinsikt! Det slutar med att jag lägger ifrån mig stickningen och sitter med block och penna och skriver ner citat efter citat från både Lars och lärlingarna. Det formligen väller ut livskunskap och klokheter. Eller vad sägs om uttalande som; ”Om man inte har en dröm kan man bli deprimerad inför framtiden.” eller ”Jag tror alla drömmer sig bort. Vart ska man annars ta vägen?”
Jag blir så inspirerad av målandet att det kliar i kreativiteten. Jag vill också måla. Helst med Lars och lärlingarna men det går inte så jag får väl måla på egen hand då. Det var evigheter sen sist. Jag vet inte ens om materialet är anträffbart. Har jag några akvarellpapper kvar överhuvudtaget? Är färglådan intakt? Penslarna har väl torkat ihop, liksom förmågan? Men de finns där, alla i sin ordning. Det är bara att börja …

Ännu en helg tog slut bara sådär!

Den började på torsdagskvällen med ett pubbesök där man tar med sig nåt från sin egen musiksamling att spela upp och berättar om på scenen. Brukar vara en trivsam tillställning. Vi hade goda vänner med oss och det blev också god mat och dryck och en hel del prat innan vi åkte hem i sena kvällen.
Fredagen ägnade jag till en början åt teve, kaffe och stickning. Ibland är jag riktigt impulsstyrd. En tanke landar halvt om halvt och innan den slagit rotordentligt är jag redan igång. Det här var en slags det ena gav det andra karusell i samma veva som jag ställde undan kaffemuggen! För att jag passerade en blomma som växt sig lång och skranglig och tappat det mesta av bladen på större delen av stammen. En kvast längst upp bara liksom och helt plötsligt stod jag där med en kniv och sågade av Tryckte ner den avsågade delen i jorden intill sin egen stam. Brukar funka på den typen av växter. De bildar nya rötter där i jorden bara. Men så passade den inte längre där den stått, kortare och buskigare som den blev och jag bar in den i ett annat rum. Där blev det ommöblering av stol och golvlampa innan växten kom på plats.
Mitt i det fick jag en annan tanke och den hann inte heller gro innan den var verkställd. I bara morgonrocken flängde jag runt och flyttade på grejer och gjorde om i ett par hyllsystem. Och hakade ner ett par överskåpsdörrar för att komma åt ännu ett synligt förvaringsutrymme. Vräkte ut det som fanns i skåpen och in med annat bara. I slutändan mycket bra omorganiseringar som gav mer plats nån annanstans!
Sen snyggade jag till mig lite och tog bussen till stan. Mötte upp Godvän utanför hennes jobb och vi handlade lite bubbel med tilltugg och hade afterwork i hemma hos henne tills kvällen kom. Maken hämtade mig och vi handlade lite och åkte hem och lagade en god middag och tittade på en film innan vi somnade.
Lördagen började väldigt tidigt, med sedvanlig KattVäckning. Jag hade också en tidig date med ett par Vänner för att mumsa frukostbuffé på ett tjusigt hotell. Jag blev bjuden eftersom jag nyligen fyllt år. Massa gott och massa trevligt prat. Eftermiddagen gick åt till att röja undan gårdagens lämningar, lite pärlpyssel och en film. Kvällen tillbringade jag i eget sällskap utan prat, efter att jag skjutsat Maken på festligheter. Halvsov på soffan på grund av den tidiga väckningen och såg delar av en film som inte var så rysansvärt bra. Hämtade Maken i sena natten och kom äntligen i säng.
Söndagen började långsamt och relativt sent. Förvånad klev jag upp och undrade vad som hänt Katterna eftersom ingen väckt oss än. Fick svaret när jag kom upp. Det hade snöat och ingen ville ut. Utom jag.
Satt en stund och tittade på det där snöandet och bestämde mig sen. Packade lätt matsäck, drog på mig lämplig klädsel och åkte till en skog. Gick i lätt snöfall och aktade mig för att halka på all den blanka is som låg under snön.  Den blev synlig här och där när någon annan halkat. Det var grått och lite dimmigt och därför tog jag en massa fina bilder. Åt matsäck i ett vindskydd innan jag traskade mot bilen, nöjd efter nån timme i skogen.
Nu har vi ätit god mat och plockat undan efter detta. Kvällen blir förväntat lugn och snart kommer äntligen ännu ett avsnitt av Bron!

Med ordning blir det ordning

Färdigt blev det. Nere i källarförråden alltså. Nu kan jag gå nerför trappan och se ut över ett ordningsamt hushåll!
Det blev rensat och nerskruvat och bortburet och bortfört och ny garderob beställdes, blev hemkörd och packades upp. Skruvades ihop och ställdes på plats och togs i bruk. Puh.
Det blir en ren fröjd att byta gardiner hädanefter. För de hänger prydligt (faktiskt färgkoordinerade) på galgar i nya garderoben. Det blir en likadan fröjd att byta handdukar i badrummet. För dessa ligger prydligt vikta på hyllor i samma garderob. Man kan säga att det är en snudd på religiös ordning i denna garderob. Om man är en vän av ordning skulle man använda den som modell för all ordning i hela världen. Ja, klart jag överdriver. Men det blev bra och det är lite som det snackas om i den där feng sccshschh … feng shsccu … ja, den. Att ordning i alla vrår skapar även ordning i sinnet. Allt detta kan en garderob för sjuhundra spänn orsaka! Mäktigt.
Man måste faktiskt förundras över det system som arbetats fram på möbelvaruhuset framför andra möbelvaruhus! Dom har ordning i sinnet dom. Från två stora och tunga och ganska platta kartonger kan det trollas fram en stor garderob. Jag fick paketen hemkörda (mot mycket rimlig summa för att slippa åka dit, leta rätt på dem på ett lager, vingla med tung vagn genom en kassa ut till bilen och försöka få in dem i den …) Bad de trevliga hemkörarna ställa in kartongerna i garaget och därefter tänkte jag själv bära ner dem i källaren. Jo tjena. Hur tunga var dom inte! Jag fick lov att packa upp dem och bära ner en del i taget liksom.
Redan där skönjer man minutiös planering. Kartongen är exakt så stor den behöver vara och någon har lagt ett pussel med innehållet för att utnyttja utrymmet maximalt. Inklusive skyddande papper och wellpapp så inte bitarna skaver varandra. Så står man där med till synes meningslösa bitar och stora skivor med konstiga borrhål i. Men sen, slår man upp en noggrann beskrivning som förklarar allt i minsta detalj. Ett helt häfte med bilder som tydligt visar i vilken ordning bygget ska skötas och följer man detta blir allt både lätt och rätt. Jag hällde ur alla smådelar från två plastpåsar på en bricka och ett virrvarr av skruv, spik, gångjärn, träplugg och mystiska plastdetaljer blev synliga. Sorterade dem efter kategori. Antalen stämde med beskrivningens utsago. Det finns inget extra, allt har sin givna plats och ska skruvas i med medföljande verktyg. Men till detta behövdes även en vanlig skruvmejsel modell stjärn, en hammare och en Make.
Jag hade också köpt en badrumshylla i metall och glas på samma hemkörning. Den kunde jag skruva ihop själv. Men garderoben som bestod av en dubbel samt en enkel del tillsammans. Med tre dörrar. Var för bökig att hantera ensam så vi hjälptes åt med den. Och steg för steg i den ordning som nån smart typ planerat byggde vi en garderob från ett antal lösa delar. Hade man gjort minsta avsteg från planen hade det gått helt åt fanders. Nu blev det bara helt rätt och riktigt. Varje liten pryl hade sin givna plats, varje liten skruv en förborrad placering. Det fanns till och med en plastpryl som skulle se till att spikarna till bakstyckena hamnade rätt. Maken kan konsten att spika rätt utan plastpryl, så just den förblev oanvänd. Men ändå liksom! Att den ens finns!

Så relativt snart och utan svordomar och konstigheter stod den snart där garderoben, skinande vit och ny.
Så för en kort stund i livet, är det en slags ordning … nästan överallt 🙂

Symaskin

Jag satte mig i bibblan denna morgon. Tände en massa ljus medan kaffevattnet kokades. Det är faktiskt husets trivsammaste rum numera och vi tillbringar mycket tid där.
Jag möblerade ändå om lite i går. Släpade in Farmors gamla symaskin som stått lite på undantag en tid. Hade först tänkt försöka få ner åbäket i källaren. Men det väger lika mycket som en mindre pansarvagn så det hade varit besvärligt. Fast har jag bestämt mig för nåt … så får Maken lösa det 😀
Medan jag fixade i ordning lite där symaskinen stått och gömt sig blev den kvar i hallen, i väntan på Maken och hans trötta suck.
Det är åratal sedan den flyttade hem till mig. Farmor hade någonstans bestämt att jag skulle ha den. Var noga med att det skulle ske när hon blev mycket sämre och hade hamnat på sjukhuset. Pappa lovade att ordna det och hem till mig kom den allt!
Det är en Singer, oklart hur gammal. Den har tyvärr inte begåvats med den där sirliga och snirkliga stommen man förknippar med en gammal symaskin. Nej, den här är högst ordinär och redigt ful i underredet faktiskt. Raka järnben bara liksom.
Men bordskivan är i något brunt träslag och charmigt slitet. Hos oss har den därför varit bord så länge att jag nästan glömt att där finns en nerfälld symaskin. På pedalen har jag förvarat tidningar. Eftersom det är just en symaskinspedal har den ibland ändrat riktning av tyngden från tidningarna och hela högen har rutschat ut längs golvet. Kanske en hälsning från Farmor, hon var en klurig jäkel 🙂
Hursomhelst, jag fick för mig att jag skulle vika fram den där bortglömda symaskinen ur sin gömma nu när den stod mitt i hallen. Jag hade faktiskt alldeles glömt hur otroligt fin den var!
Häpnade i min ensamhet över det som jag hållit gömt och det kändes som om jag såg den första gången. Ha! Sa Farmor triumferande! (Ja, det är hon själv på bilden bakom, där var hon ung och troligen ännu inte ägare till någon symaskin.)
Den svarta maskinen är konstnärligt dekormålad överallt. Och prydd med snirkliga plåtar. Helt makalös faktiskt! Farmor har satt dit en tyghållare för nålar. Var säkert praktiskt att ha någonstans att stoppa nålarna medan hon sydde. Jag tror att hon sydde en hel del, med fyra pojkar och en man i huset behövdes nog ett och annat lagas och säkerligen sydde hon nya kläder till både dem och sig själv ibland. Kanske gardiner och annat husligt också. Men alla dessa fina detaljer alltså! De måste hädanefter få vara synliga!

Jag hämtade en trasa och putsade den ren från årtionden av damm. Hur den liksom sträckte på sig och vägrade vikas ner i hålet under igen. Näe! sa jag högt till Farmor. Inte ska den här släpas ner till nån källare inte. Hon höll såklart med, det hörde jag. Men var? Huset är för litet, det finns redan för mycket möbler. Jag testade lite, drog runt på den (för den har praktiskt nog små hjul på alla ben) och bara skakade på huvudet åt alla tokiga infall som ramlar över mig.

Men så fick jag syn på en hörna som liksom spontaninrett sig, i bibblan! Jag gillar ju att handarbeta och imponeras i synnerhet av gammalt handarbete. Därför har jag inte kunnat låta bli dessa gamla tillbehör när jag sprungit på dem på loppisarna. Självklart! Ska en gammal fin symaskin bo ihop med den där lilla samlingen. Och som den trivs! Passade perfekt där under hyllan.

Med den fina pallen med handarbetstillbehör intill sig. Lyfter man på det gula locket (när man ställt undan ljuset och tavlan) finns plats för stickor och nålar och annat sybehör. På hyllan har jag en pågående samling av gamla handarbetstillbehör som jag tycker är oerhört charmiga.

Som de där tre tavlorna där en händig kvinna som hette Göta (hon har skrivit sitt namn på baksidan) lindat upp garn som hon växtfärgat. Med snirklig handstil har hon sedan skrivit ovanför hur varje färg åstadkommits. Det är ju fantastiskt! Ett gäng gamla trådrullar i trä står bredvid och råkade ha samma färgskala som växtfärgningen. En gammal tidning med stickmönster och bakom den skymtar en broderad almanackstavla. En bild för varje månad och plats för blädderalmanackan i mitten. Det är Makens mormor som gjort den.

Och så finns där en stoppningsapparat!  Den är högst märklig, man ska trä sin trasiga ullsocka över och sedan liksom väva igen hålet med hjälp av en massa piggar som kan vinklas åt olika håll för att få just vävningseffekten. Jag har till och med beskrivningen på hur man gör. Hittade alltihop i sin orginalkartong på loppis för en struntsumma.
Beskrivningen har jag ramat in tillsammans med små stoppgarnsnystan som fanns på samma ställe. Tänk va! En stoppapparat. Perfekt heter den dessutom. Numera kastar vi strumporna och köper nya. Bredvid ligger en klädborste, säkerligen en resevariant. För när man drar upp dragkedjan som löper runtom överdelen hittar man små sytillbehör.

Jag kan inte lämna den där typen av fynd. Dels är de charmiga och dels berättar de en historia om oss kvinnor som är rätt bortglömd och obetydlig. Jag tycker den är fantastisk, vilken kunskap, och omsorg liksom.

Jag fick lov att ändra lite på läsfåtöljerna och bordet i bibblan för att det skulle bli bra med ett rätt stort symaskinsbord där inne. Men bara en liten vridning som egentligen borde ha gjorts ändå. Det blev faktiskt bara bättre. Nu har jag ett bibliotek med syhörna. Kanske ett lite udda inslag i just ett bibliotek men eftersom det är mitt bibliotek så passar det faktiskt utmärkt!

 

Spaljébygge

Kan själv byggde en spaljé av gamla taklister och kan själv hängde upp detta bygge på väggen också!
När väl den gamla halv-stegen som tjänat som spaljé till växtligheten tidigare trasslats loss. Växter som kräver stöd av nåt slag har ett trassligt växtsätt och söker sig stöd lite ostrukturerat och där det finns.
Växtligheten i det här fallet var en planta jag sått från frö i våras. Blomman för dagen, som blommar med fina dagliga klockor. Den slingrar sig handlingskraftigt upp i världen genom att sno sig runtom första bästa tillhygge. Här hade den använt Kaprifolen, som var huvudnumret i denna plantering. Verkligen snott sig runt och runt och var alldeles krusig när jag väl fått loss den.
Kaprifolen stod tidigare och skämdes i ett torrt hörn där jag i en sorts enfald trott att det skulle bli ymnig och täcka in. Nej. Den kvävdes, långsamt, och jag trodde den gett upp hoppet. Men så fick jag se en spirande ansats till ett sista försök i våras. Tänkte att den förtjänade bättre, och fick med hjälp av spade och handkraft upp det mesta av roten.
Vid den där gamla stegen vid husväggen hade en ros stått och dött. Den rackarn hade inte alls lika mycket försökslusta som Kaprifolen ska jag säga. Fisförnäm och kräsen var den. Lade bara ner, utan att ens ge sig på stegen, eller husväggen och inte släppte den ifrån sig nån blomma heller. Så jag fick ur den roten och det mesta av den gamla jorden. Blandade ny jord och bäddade så fint för Kaprifolen. Lät de rankor som ändå fanns hänga upp sig i stegen. Det var som sagt ingen hög stege, men jag tänkte att den säkert skulle räcka till. Trodde väl aldrig att växten skulle bli så pass tacksam. Det var därför att ställde dit slingerblomman, för att den skulle hjälpa till liksom. Men hoppla så fel jag hade! Kaprifolen var verkligt tacksam för sitt nya hem och satte igång att växa direkt. Var snart en halvmeter ovanför stegen! Med ett par långa svajande rankor som letade i luften efter nån slags stöd utan att hitta nåt annat än husväggen att luta sig mot. Då skulle den tillslut breda ut sig åt olika håll längs väggen och riskera gå av i blåsten.

Eftersom jag förutom ”kansjälv” också är en ”det-kan-vara-bra-att-ha” person så fanns en hög med gamla smala taklister bakom friggan. Sparade från rum rustats därinne. De där hamstrade gamla taklisterna hade åkt ut i akt och mening att slängas men ja, jag ändrade mig … Nu fick de sig en up-cykling kan vi säga.
Först lade jag ut de längsta på gräsmattan. Hittade en form för mitt bygge och placerade kortare listbitar tvärsöver. Fäste alltihop med ståltråd, detta kära material som kan så mycket! Piffade över ståltråden med hampatråd som jag virade i krysstag över varje korsat ställe. Det blev en stabil och bra spaljé. Det blev en redigt stor sådan. Lite ruffig med nån färgrest och tapetbit här och där, jag sågade inte heller utan bröt bara av listerna till lagom längd.
Därefter skulle den upp på väggen. Den långsamt uttvinnade Blommanfördagen låg i gräset och väntade medan Kaprifolen fick vila, uthängd i en buske i rabatten nedanför. Fritt fram på väggen alltså. Jag hämtade skruv i garaget och skruvade i några i väggen, fäste sedan spaljén med ståltrådsöglor runt dessa skruvar. Prefekt! Knappast fackmannamässigt men det funkar! Spaljén hängde till och med rakt fast jag inte måttat mer än med ögonen medan jag stod nedanför och höll den mot väggen.
Så upp på en stege med de längsta blomrankorna för att hjälpa dem hitta vägen in i sitt nya bo. Sen backade jag och begrundade mitt verk. Kaprifolen såg ut att trivas och gjorde sig bra mot de gamla teaklisterna. Gav ett något klenare intryck när den fick spridas ut på större yta, men jag förväntar mig att den jobbar på nu!

”KanSjälv” var mäkta nöjd. Liksom ”KanVaraBraAttHa” som fick användning för de sparade listerna på ett sånt ypperligt sätt. Det passade bra med en spaljé av återbrukat material där intill de gamla trädgårdsredskapen som gjort sitt och numera bara kan ta det lugnt och se på. Jag själv slog mig ner i en stol och beundrade mitt arbete. Började genast planera för nästa grej. Jag har en klätterros som …

Stickar och syr

Mest syr just nu faktiskt. Jag har hittills knåpat ihop sex stickpåsar av varierande slag. Ytterligare en finns utklippt och klar för symaskinen. En stickande vän kommenterade att man behöver minst sex påsar! Så det är vad jag har nu. Faktum är att alla redan är i användning så hon hade rätt! Förutom att dessa påsar håller ordning på pågående stickningar och att garnet ligger skyddat från katter (kattklor, kattänder och katthår) så minimeras också diverse trassel. Dessutom är stickprojekten utom synhåll och lätt att ta med sig vart jag nu går. Fast en av påsarna fick plötsligt en helt annan uppgift än stickbärare!
Det har en tendens att samlas cd-skivor i drivor ovanpå stereoskåpet. Jag säger inte att det är enbart Maken … men … Ja. Nu har jag stoppat ner alla skivor som lyssnas på flitigast i en påse av Marimekkotyg och hängt denna i en krok på dörren till stereon. Betvivlar att det kommer att resultera i att skivorna verkligen är där när de inte spelas. Maken vill gärna ha saker och ting synligt framme … jag vill gärna ha dem undanstoppade … Men vi provar ett tag. Påsetillverkningen underlättas av att jag har den där pysseltvättstugan i källaren. Strykbrädan står uppställd för att användas i tillklippningen av de olika delarna och strykningen av sömmar. Symaskinen kan vara framme hela tiden utan att vara i vägen. Det finns plats för tygbitar och sytrådsrullar och det gör inte så mycket om det blir lite tygklipp eller trådbitar på golvet. Eller stök och bök, för det är inte i vägen alls.

Mitt gamla strykjärn gick dock i golvet härom dan. Det var en välgärning ändå, så rassligt som det varit en längre tid. Kom bara aldrig ihåg att köpa ett nytt eftersom det inte används vidare frekvent. Jag stryker oerhört sällan kläder. Har mest material som inte  kräver strykning. Därför står det där järnet i skymundan och gör sig bara påmint när jag vill byta duk eller gardiner någonstans. Nu blev det desto mer flitigt använt i samband med denna iver att sy. Men ja. Så kraschade skiten i golvet. Tre gånger samma dag! Man kan tro att det skedde med vilje. Icke. Första gången snubblade jag på sladden. Jag vet, så himla klantigt placerat. Jag ställde genast undan det, på tvättmaskinen. Som sedan vibrerade ner det i golvet under centrifugering. Jag vet, så himla klantigt placerat. Så jag ställde tillbaka det på strykbrädan som stod kvar där den stått … varpå  jag lyckades snubbla på sladden en andra gång. (!!!) Efter det var strykjärnet ett slags pussel. I bitar alltså. Inget att ha. Handlingskraftig som jag är så … skickade jag Maken för att köpa ett nytt! Nu har jag placerat om strykbrädan för att undvika fler sladdmissöden …

Påsarna var det ja! Tänk vad man kan sväva iväg. Egentligen är det enkel sömnad men för en novis som mig är det otroligt att det alls blivit nån påse. Jag gillar principen man tar vad man har. Och eftersom jag är en samlare av även olika sorters material och kan se potential i det mesta så finns det både tyg och snören i gömmorna. Man kan återanvända en gammal duk eller en stuvbit eller använda ett sparat skosnöre eller sidenband som band i påsen. Eller sy på en liten duk som en ficka. Det är roligt att kombinera ihop det till nåt fint eller galet. Och få ny användning för något tidigare ratat. Så här ser då mitt nytillverkade gäng av stickpåsar ut:

Marimekkopåsen. Hade en bit kvar av ett stycke som vi klädde om stolar med.
Ett påslakan från Ikea som det gått hål i. Använde den rödprickiga sidan som foder inuti.
Längst ner i lådan med stuvbitar jag av nån anledning har fanns detta hysteriskt rosa och silverglansiga tyg.
En broderad löpare jag köpte på loppis och delade på mitten. Ett folkloreinspirerat band passade bra till.
Alla sex påsarna i en enda hög.

 

Marimekkopåsen som blev cd-förvaring!

Nu har jag så jag klarar mig ett tag!

Så, ett bibliotek blev det!

Min inredning var givetvis planerad och klar. På pappret. Att rusta är både trist och hårt jobb. Att inreda ett nyrustat rum däremot, det är ren glädje. Speciellt när man ser hur bra det blir och hur väl ens planer tar sig ut i verkligheten och när det dessutom inträffar grejer som det där med golvet. Som en prick mitt över liksom.

Jag placerade mina bokhyllor, tillsammans med vitrinskåpet på den bakre väggen. En av hyllorna fick stå i vinkel med resten mot en annan vägg. Det gav en verklig bibliotekskänsla redan där. Mina tidigare ganska fula bokhyllor liksom sträckte på sig i sällskapet och det ärvda vitrinskåpet försvann in mellan bokhyllorna.

Min nya fåtölj och det nya bordet, eller ja … inget av det är nytt, köpt på loppis givetvis! Liksom ett gäng blingdetaljer som ljusstakar, lampett och annat. Den där byrån har vi haft länge och för att den skulle må bäst på sin nya plats hade jag bestämt att dörren till rummet måste bort. Annars skulle den stå öppen mitt för byrån och störa. Det får bli draperidörr sen. Maken hjälpte mig som vanligt med uppsättning av stringhyllan, gardinstång och en blingig kristallampett. Den såg rätt förskräcklig ut när jag hittade den på loppiset. Sjuttiofem kronor tyckte jag den var värd och anade potentialen. Efter putsning och tvättning var det glittrig och fin. Fungerar också. Ger fin lyster i rummet. 

Att arrangera in böckerna i hyllorna och ställa grejer i vitrinskåpet var roligt göra. Liksom att placera ut all annat pynt jag planerat att ha i rummet. Det passade bra med mässingsdetaljer och kristalldetaljer till golvet och tapeten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillslut var allt på plats och den vitmålade garderoben helt tom igen. En del av den fick fortsätta vara bokhylla som förr. Den andra delen, som jag tidigare haft mina smycken i skulle bli hemmakontor i bästa kompakt living stil. Jag köpte en ny hylla och ställde in i garderoben. Den rymmer pärmar, skrivare, anslagstavla och dator vid behov. Alltihop göms av ett draperi. Så man slipper se det som är fult. Det gamla vitrinskåpet Ivar som jag haft smycken i fick en ny funktion, utan sina dörrar. Plats för tidningar inuti och katter ovanpå. Jag bäddade med något mjukt också. Placerade den under fönstret där de gillar att vara, katterna.

Att möblera med bord och stolar mitt i rummet gav själva känslan i rummet. Bokhyllorna tryggt i ryggen, en skön matta under fötterna. Självklart blev det två fåtöljer i slutändan. Makens tidigare fnysning försvann i ett erkännande! Han gillade min tanke, min planering och det slutgiltiga fixandet och ville också ha del av bibblan. Alltså varsin sittplats med det fina, runda bord i mellan. Där sitter vi, på var sin sida om det runda bordet och dricker kaffe på helgerna. Lyssnar på musik i en minianläggning och kanske läser nåt eller surfar i varsin mobil.

Jag har också mina garner i byrån i rummet och fyndade därtill en fantastisk liten pall en dag. När man lyfter på det sidenklädda, ljusgula locket finns det plats för stickor, virknålar och annat bra att handarbets-ha. 

Ett bibliotek blev det verkligen! Trivsamt och rogivande med en tickande klocka på väggen. Det luktar bibliotek också faktiskt. Den där fantastiska doften av böcker har växt sig allt starkare med hjälp av gamla vackra böcker jag köpt på loppis. Dessutom funkar det utmärkt att använda bibblan som gästrum också vid behov. När man viker ut extrasängen (som förvaras på annan ort) därinne blir det simsalabim ett rätt trevligt sovrum.

Det här överträffade alla mina planer och förväntningar och blev ett välanvänt rum med hög trivselfaktor!

Vad kallar vi det här rummet då?

Dottern lämnade sitt rum ännu en gång och tog med sig det hon hade till sin nya lägenhet i början av november förra året. Hennes inredning där är ett eget kapitel, väl värt att återkomma till!
Men rummet hon lämnade var en sorglig historia. (På bilden är rummet i ungefär det skick det hade innan hon flyttade hem igen.) En vägg var klarröd, resten vita. Golvet en trist beige plastmatta sedan förra ägaren (och det var länge sen det). Det var också i det närmaste redan tomt eftersom vi plockat ur det mesta av alla grejer för hennes trevnad under hemmaboendet. I synnerhet Makens alla leksaker (ja, vi kallar dem så, men egentligen är det en samling filmrelaterade prylar). Självklart behövde Dottern få möjlighet att ordna lite som hon ville därinne. Alltså hade det varit dumt att inte passa på och dra igång en rust av rummet när det ändå var så pass tömt!
Jag började såklart (i vanlig ordning) om med min planering. De där månaderna under Dotterns överinseende blev det så fint i rummet. När skrivbordet kastats ut och rummet fick helt annat uttryck än nån slags arbetsrum. Det var därför jag ändrade mig och fick idén om pysseltvättstuga.
Vi handlade tapeter och färg. Golv hade vi redan, det hade funnits i garaget i några år efter att ha impulshandlats på rea en gång. Lagom mycket för två rum köpte vi då, eftersom vi ville ha en enhetligt mörkgrå färg på husets golv. Köket fick sitt när det byttes. Hallens golv målade vi när det rustades där. Och nu skulle det bli grått även i detta rum. Sedan nästa lilla rum med samma slags golv och så småningom måla vardagsrumsgolvets parkett med samma nyans som hallen. Golvplanen var alltså given.
Detta rum behöver vara gästrum och Dotter tog med sig bäddsoffan tills hon hade råd att köpa säng. Jag ville inte ha hem bäddsoffan igen, den var för sliten. Istället beställde jag en bra säng på Ikea. Som skulle få vara dagbädd på dan, enkelsäng eller dras ut till dubbelsäng vid behov.
Sedan ville jag hitta en snygg och cool förvaringsmöjlighet till Makens alla samlade filmprylar. Han däremot ville behålla sina två långa väggfasta hyllor. Dom var värdelösa i mitt tycke. Samlingen består av en mängd små saker som inte alls syntes eller kom till sin rätt högt upp på de där hyllorna. Har man en samling vill man väl att den ska synas?
Jag är en envis art så jag grunnade och googlade och hittade! Ikea hade en sorts kub-hyllor. Olika färger och man kunde sätta upp dem i ett virrvarr eller i ett strikt system, hur man nu ville ha det. Maken sa inte helt oväntat blankt nej. Ibland behöver han styras lite, så han fattar  … självklart fick jag honom att se hur coolt det skulle bli!
Han satte genast igång med att rita upp både vägg och kuber i skala på rutigt papper och klippte ut ett gäng fyrkanter. Sen lade vi pussel med dem tills vi hade en snygg kombination och kunde räkna ut hur många kuber det behövdes. De visade sig dessutom vara på rea så jag stack iväg och fick det uträknade antalet med mig hem.
Maken bröt bort alla gamla fula teaklister och målade taket vitt och fint. Väggarna var däremot inte helt utan krångel. Vi hade tapetserat en gång tidigare därinne. Men målat över tapeten minst två eller till och med tre gånger. Det var bara att riva ner. Tjocka sjok blev det och fram kom ett bakskikt från tapeten underst. Och det var minst tre lager tapet över den och så färgen på det. Detta rivande krävde skrapning, spackel och slipning. Det var också helt nödvändigt att måla väggytan med tapetklister för att alls få nån fästyta för den nya tapeten. Den gamla tapetskiktet sög upp klistret som läskpapper. Men tillslut kunde de nya tapeterna med silvriga stjärnor sättas upp. Det blev ljust och fint när den äntligen satt uppe.
I kombination med det mörkgrå golvet blev det supersnyggt! Nya tak och golvlister på det, vita såklart.
Sen byggde vi kuber i vardagsrummet en hel kväll. Och satte sedan upp dem nån dag senare, nästan helt enligt mallen. Maken bar förnöjt in sin tillfälligt nerpackade samling igen och ställde in den i sina kuber. Det blev jättesnyggt!
För övrigt skulle vi ha plats för sekretären (den hade bott därinne tidigare också. Liksom teven på väggen ovanför.) Och sängen som inte kommit än. Men det bästa av allt var att jag hittade en plats för ett gammalt vitt skåp jag hittat och dreglat över på ett loppis varje gång vi var där. Det stod faktiskt kvar och jag fick det hemkört och inburet och det satt som gjutet. Eftersom det nästan var jul vid det här laget blev det pyntat samtidigt.

Eftersom det här alltid varit ett sovrum finns det också garderober. Den ena är hylla numera. För en del böcker och en massa inredningstidningar. Och ja. Glasgrejer.
Det andra innehåller min whiskysamling. Jag gillar single malt och har en del, samt fina glas att ta en skvätt i givetvis.
Sängen anlände först dan före julafton, precis som utlovat. Gästerna som anlänt för att fira julen med oss fick sova på luftmadrass första natten. Sedan hjälpa till och bygga ihop sängen när den kom. Det blev hur bra som helst och funkar perfekt som soffa när man vill titta på teve därinne. Nu är det lite mer sommarfint här inne. En oönskad effekt av ”leksakerna” och färgvalet visade sig när julen skulle ut. Jag hade ett par fina petrolblå gardiner jag hade tänkt ha efter det julröda. Dessa i kombination med det vit/grå och Dart Vadar och hans Stormtrooper på golvet … blev att man undrade en tioåriga pojke just flyttat in? Ett så uppenbart pojkrum att jag genast bytte gardiner och kastade in lite rosa också. Då blev det bättre! Nu var jag nöjd! Dags för nästa rum …

Handarbetsnoja

Skulle det kunna kallas. Hela året har jag handarbetat en hel del. Jag stickade mycket redan i unga dar. Kommen från en handarbetande kultur där jag dels sett alla kvinnor i släkten med någon slags handarbete i händerna så fort de hade tid att sitta ner. Dessutom ingick kunskapen i läroplanen. Vi lärde oss sticka och virka redan i lågstadiet i min skola. Sy också. Men sömnaden fastnade aldrig i mina händer. Det gjorde stickningen däremot och virkningen också för all del. Jag stickade både tröjor och annat och virkade en hel del dukar. Men så tröttnade jag. Stickorna glömdes. När jag skulle börja igen hade jag ett väldigt begränsat urval av nån konstig anledning.
Numera stickar jag helst sticka med ull eller annat kvalitetsgarn och med dyra stickor av bra kvalitet. Därmed har jag skaffat mig ett redigt utbud av redskap. Och vill gärna ha lite utmaningar och lära mig nåt nytt med stickningen. Virkningen tar jag till när jag vill ha variation.
Plötsligt en dag fick jag lust att sy också! Med symaskinen. På Instagram hade jag nämligen sett hur man kunde sy så fina påsar att ha sina stickprojekt i. Ett riktigt handarbetsproffs hade visat steg för steg så till och med en symaskinsnovis som jag hängde med. För visst behöver man påsar! Det är nämligen omöjligt att bara ha en stickning åt gången. Jag har till exempel fem just nu. Plus ett virkprojekt bestående av mormorsrutor i restgarner. Och dessa är nerstoppade i nån korg, i en papperspåse, i en plastpåse och ja, det är ju hur ocharmigt som helst! För inte kan man ju ha dem drällandes hur som helst i huset och samla damm. Eller katthår! Det är fullständigt nödvändigt att ha sitt nystan i en påse och det inte ska följa med en massa katthår i stickningen.
Den här påsen skulle sys med en botten, så påsen står stadigt medan man drar sitt garn under stickningen. Också fodrad och med ett snöre så man kan stänga till. Materialet kan vara stuvbitar eller köpt på loppis eller nån duk, gardin, lakan eller liknande man tröttnat på. Bara det liksom. Återbruk är fantastiskt. Klart jag ville ha såna påsar!
Idag på loppisrundan hittade jag så fina tyger att jag inte längre kunde motstå och hemma i gömmorna hade jag en del tyg själv dessutom. Så jag bestämde mig för att prova. Hur svårt kan det vara liksom? Jag följde anvisningarna steg för steg och visst blev det en påse. Fodrad och allt! Med en blandning av olika tyger. Roligt var det också! Kunde inte nöja mig med bara en utan sydde genast en till när jag faktiskt kunde. Den blev grön och svart och fick till och med fickor på vardera sidan för att jag hade hittat så roliga små broderade dukar på loppis.
Så nu har jag två, alldeles egenhändigt gjorda påsar. Det var riktigt roligt att sitta vid symaskinen när det flöt på så bra. Och att komponera ihop tygerna till en snygg enhet. Det slut med fulpåsar till stickprojekten. Hädanefter blir det hemsytt! Nyfiken på hur man gör? I så fall finns det länkar i inlägget med påsarna på min Instagramsida som hittas här intill. Eftersom påsen inte är min egen idé lägger jag inte ut nån beskrivning. Jag har ju bara fått låna den.

 

Tvättstugan

Vår tvättstuga är belägen i källaren som i så många andra hus och den var som tvättstugor är mest. Mörk, belamrad och ful! Dessutom gul. Förra ägaren hade målat nästan allt gult. Senapsgult golv med flingor i och en något ljusare gul färg på väggarna. Det här är en rejält stor tvättstuga och därför fanns det tyvärr också en tendens till en rejält stökig sådan. Dels var det  ett ställe man inte gärna höll till i. Trivsamhetsfaktor noll! Dels blev det gärna uppsamling för sånt vi inte visste var vi skulle göra av just då. Och sen blev allt liksom bara kvar där.
Det där gula kändes med åren allt fulare och tristare. Hela rummet kändes unket och äckligt och ingen städning tycktes hjälpa. Alltså måste nåt göras.
Planen från början var en uppfräschning av väggar och golv samt lite bra förvaring under en befintlig, givetvis gul, arbetsbänk. Alternativt kapa bort bänken och skaffa snygg garderobsförvaring. Intill tvättmaskinen hade vi en rostfri tvättbalja som var extremful. Den skulle ut och ersättas med en bänkskiva över hela ytan och tvättmaskinen. Samt en ny ho och kran. Jovisst! Jag hade en ritning eller två. Hade antecknat namnet och priset på alla garderobsalternativen och bänkskivorna. När jag ändrade mig.
Det här var nämligen i samma veva som Dottern flyttade ut från ett tillfälligt hemmaboende i väntan på en lägenhet. Rummet hon bodde i var hennes gamla flickrum och där hade jag boat in mig med allt mitt pysselmaterial. Allt det stod redan nerpackat för att hon skulle slippa det.
Det fanns också en påbörjad planering för även det rummets rust så småningom. Jag ändrade mig grovt även i den planeringen ska erkännas. Det orsakade att pysslet riskerade bli hemlöst. Och det var då … jag fick syn på den där hotade arbetsbänken i tvättstugan! Den alltså! Jag stod en lång stund längs med väggen i tvättstugan och glodde på den bänken. Rejäl, väggfast och lång! Lång nog för två sittplatser. Hylla under för mindre förvaring och man kunde få plats med ytterligare hylla ovanför. Det kändes som att jag grävt guld allra minst! Så himla smart. Och ju mer jag tänkte på det också helt genomförbart. Tvättstugan blev en kombo för mina ögon. Pyssel … och tvätt! Det skulle funka.

Så fort det var bestämt bar jag ut allt ur tvättstugan. När jag är bestämd är jag också handlingskraftig och rask. Maken målade taket och golvet. Vi hjälptes åt med väggarna. Arbetsbänken blev också målad. Nästan allt blev vitt! Väggarna i en kalkliknande färg som ger det vita ett mjukt intryck som jag gillar (men Maken hatar. Det är min stuga så han hade ingen talan). Golvet blev högblankt och ljusgrått, jag älskar grått och i kpombination med det vita blev det helt fantastiskt. Det grå fick ta sig en bit upp på väggen också, en rejäl bit upp i tvättdelen för eventuella vattenstänks skull.
Dörrarna hade redan en vinröd färg som jag ville behålla och dörrkarmmarna fick ha kvar sin mörkare grå. Bara för att det passade så bra. Ställningen i taket som håller tvättlinorna fick samma vinröda färg och jag klippte såklart ner ner de gula linorna och bytte till vita.
Det blev ingen arbetsbänk över tvättmaskinen. Däremot från tvättmaskinen och in mot hörnet. Där passade nämligen det gamla ratade skrivbordet från Dotterns rum perfekt. Jag gillar återbruk, har jag sagt det? Maken sågade hål för en ny ho under den befintliga kranen. En gammal ljusgul Kockumsbalja fick ett motsvarande hål och jag putsade den gamla kranen blank och fin med nåt jag hittade i garaget. På väggen ovanför borrade Maken upp badrumsskåpet som hade åkt ut ur badrummet vid senaste rusten där. Jag visste att det skulle komma till användning! Det passar perfekt i tvättstugan och eftersom vi har sovrum i källaren kan man ha den del bra att ha i skåpet. I synnerhet bra om vi har gäster på övernattning så slipper vi köa om badrummet uppe.

Sen inredde jag. Både tvättbänk och arbetsbänk. Numera hänger ett draperi för tvättbänken så att det går att gömma undan städprylarna.

Arbetsbänken var som sagt lång nog för två arbetsstationer. Ena halvan för pärlor och annat pyssel. Andra halvan för papper och penna.

Maken borrade upp en hylla vid både fönstret och arbetsbänken. Båda två hyllor som sparats när de blivit över i andra sammanhang. Och jag plockade in allt tillgängligt material och en del krafs. På hyllan under fönstret kan det finnas belysning och blommor för trevnadens skull.

Tavlan under har Dottern målat när hon bodde i Göteborg. Färgvalet var som en påminnelse om hur tvättstugan såg ut innan så därför tjatade jag till mig tavlan. Dessutom är den snygg!

Makens egensnickrade köksstolar passade perfekt som arbetsstolar framför min nya arbetsbänk. De gjorde han i slöjden i gymnasiet. Vi hade dem länge i köket men sedan vi bytte kök och köksmöbler har stolarna stått på undantag. De fick nytt liv nu men fick ändå behålla sin furufärg. Inte min favorit men den har blivit rätt trivsam med åren.

Spinnrocken har tillhört Makens farmor och den fick äntligen också också en värdig plats! I sällskap av en gammal tvättbräda, Makens gamla barndomströja och Dotterns fina bebisklänning.

Summa summarum köpte vi bara golvfärgen, sprayfärg till tvättställningen och tvättlina och lite penslar och rollers! All vit färg hade vi sen förr. Jag fyndade baljan på loppis, liksom lite snygga burkar och flaskor att ha tvättmedel och sånt i. Och lita annat bra att ha.

Vilken stuga det blev! Trivsam att både gå ner och pyssla och tvätta i. Inget utrymme kvar att samla skräp på. Och plats för pyssel som får ligga kvar tills det är klart.
Så otroligt bra! Och Jack Sparrow är kvar på väggen! Draperiet gömmer en liten toalett. Mycket praktiskt. Jag snyggade till min gamla strykbräda med kopparfärg och nytt tyg också. Så till och med strykningen blev roligare!