Insektshotell

Jag tittade på mitt favoritprogram på teve en kväll. Trädgårdsprogram där det planteras och pysslas och lagas mat med trevliga programledare. Hos den ena av dem byggdes det insektshotell. Egenspikad låda som ram och ihopsamlat trädgårdsmaterial som fyllning. Det blev som en tavla! Jag blev jättesugen på att göra egna, det verkade kul.
Eftersom jag är en slags materialsamlare hade jag en gammal golvlist att såga i bitar, som ram till en sparad plankbit. Sedan spikade jag ihop alla bitar och ordnade en upphängningsgrej på baksidan med småspik och ståltråd. Allt innehåll hittade jag lite här och var i trädgården. En kasserad och helt torkad krukväxt blev ett fint trassel i ena hörnet. Därtill kottar, mossa, pinnar och torra frökapslar från en blomma. Ja, lite sånt smått och gott.
I programmet fästes allt med smältlim men det kanske inte är bra för insekterna? Jag fäste mitt med krökta spikar, lite ståltråd och snören. Kilade in allt torrt material i varandra liksom. Så att det bildades små hålrum här och var med möjlighet att trassla runt i om man är ett bi.

Sedan spikade jag upp det på en utvald vägg, lite i skymundan bakom en rabatt med hög växtlighet. Genast surrade några intressenter fram för visningen men avvek igen. Kanske utan lånelöfte? 🙂 Själv sågade jag till material för en till. Och samlade mer torra grejer att fylla den andra med. Hade tänkt göra tre (alla goda ting är ju tre) men istället satte jag upp en torr trädgren som jag haft länge ute i trädgården på lite olika ställen genom åren. Den blev en snygg treenighet med ramarna tyckte jag. Oavsett om nån vill bo i dem eller inte så får de hänga kvar som prydnad ändå.

Det där med stickning …

Är för det allra mesta fantastiskt. Jag hämtade ut en brun papperspåse innehållande vackert garn från posten häromveckan. Lite av en chansning, inhandlat garn och mönster var inte helt kompatibla. Garnet hade jag heller inte haft i fingrarna tidigare. Men det såg fint ut på bild och eftersom dess systergarn är fantastiskt så ja, vad kan gå fel liksom?
Jag hade räknat och beräknat utifrån mitt nya mönster och när garnet kom ur påsen provstickade jag en liten lapp och fann allt till belåtenhet. Mönstret rekommenderade dubbelt garn och eftersom mitt var så tunnt valde jag att ta det dubbelt jag också. Det var ett bra val av garn ändå och jag lade upp maskor för att få ihop en halsringning till en blivande tröja. Snart var jag igång med mönsterstickningen i oket på tröjan. Skira fjädrar skulle det bli i mina två färgval.
Och så jobbade jag på, varv för varv av de femtionio som ingick i oket. Provade ett par gånger och tyckte allt såg bra ut och nådde snart okets slutvarv. Då delade jag upp maskorna för tröjan och två ärmar. Sen provade jag igen. Och hoppsan hejsan så stort det var! Typ en tröja för en rejäl karl minst. Skit också. Det skulle inte bli bra. Mönstret kräver en bra passform för att komma till sin rätt och gör sig inte i nån bylsig variant. Dessutom tyckte jag det blev väl tjockt och klumpigt av det dubbla garnet ändå. Något som gnagt lite i mig under stickandet. Jag hade testat både enkelt och dubbelt i min provlapp men tja, jag valde fel.
Jag muttrade omkring en stund över detta faktum till felläge. Sen drog jag bara bestämt ur rundstickan och började repa upp. Alltihop, ända till det inte längre fanns vare sig ok eller halsringning utan bara två nystan. Det är vad det är, hellre repa upp och göra om än stå där med en onödig tröja jag aldrig kommer att använda. Jag provstickade lite igen, med enkel tråd för att se om gnaget hade haft rätt. Funderade igen över storleksvalet och kom till ett beslut och började om. Skam den som ger sig liksom. Och på igen, varv efter varv på de femtionio. Belöningen var omedelbar eftersom det blev så otroligt mycket finare. Garnet trivdes bättre enkelt, mönstret framträdde snyggare av det och storleken blev perfekt. Det var återigen dags att dela upp det till två ärmar och tröjdelen i måndags och nu har jag bara enfärgad raksträcka tills tröjan är lagom lång. Ärmarna blir lite roligare eftersom mönstret återkommer i slutet av dem.
Ja, ibland blir det fel och sen blir det ändå så rätt 🙂 Det blir en superfin tröja.

Sticktok

Ja, det är nog en sån jag är. Det går knappast en hel dag utan att jag stickar en del. Bästa sortens avkoppling.
Häromkvällen upptäckte jag att en stickdesigner som jag följer på Instagram (knit.love.wool heter kontot) hade halva priset på alla sina mönster på en stickningscommunity som heter Ravelry. Hon gör så fantastiskt fina mönster till tröjor och jag har länge tänkt att jag ska köpa nåt av dem. Nu blev det i all hast hela tre olika tröjmönster! Jag laddade hem dem via den länk jag erhöll när jag betalat och har nu också skrivit ut dem i papperversion.
Jag måste börja med att översätta dem från engelska. Lite andra termer än på svenska men bara det är fixat bör det gå bra. Jag har stickat efter engelska mönster förut och det är lättare att översätta det först så att man har lite koll tycker jag.
Sen har jag grubblat över garn och stickfasthet och sånt praktiskt som måste till innan man kan börja. Det garn som används i mönstret finns inte här, troligen möjligt att beställa nånstans på nätet men jag valde att göra ett garnbyte. Jag har efter en del räknande (man mäter ofta garnåtgången i meter istället för antal nystan) kommit fram till hur mycket jag behöver av ett garn som jag var sugen på att sticka nåt i. Ännu ett Isländskt ullgarn, men tunnare den här gången. Sen skulle det också grunnas i färgval. En bottenfärg, den var ganska given eftersom jag helst vill ha svart eller något nästintill. Det blev en mörkt grå den här gången. Och endast en mönsterfärg, där jag valde en blek jeansblå efter lite huvudbry eftersom det fanns så många fina färger som kunde kombineras med den grå. Jaha, så nu har jag raskt beställt allt detta. Räknar med att ha det hemma på torsdag för att kunna provsticka lite och se om det funkar. Annars får jag hitta nåt annat garn och spara detta till ett helt annat projekt. Det kan jag också leva med. 🙂

En skatt!

Föll i mina händer! En god vän kom på besök och sa att hon hade med nåt till mig. Nåt som hon ärvt men trodde skulle passa mig bättre. Nyfiken blir man!
Hon plockade fram en rund sammetsbeklädd ask, lika stor som en vinylskiva (LP-skiva) ungefär. Runt kanten på både ask och lock hade det dekorerats med ett guldigt band och en guldtoffs satt mitt på locket.
Jag lyfte på locket och hittade en hel hög med fina gamla spetsdukar av varierande slag. Insidan av asken var klädd i ett blommigt tyg och hela asken var hel och fin men kanten hade bucklats till något och lutade sig inåt på några ställen.
En ask med kvinnokraft! Jag älskar gammalt kvinnligt hantverk. Börjar ha en fin samling sådant. Flitiga kvinnohänder som skapat små styngn i broderier, virkat maska efter maska till spetsar. Små vackra dukar som man sällan använder numera men jag kan heller inte kasta sånt. Jag vill istället rädda dem. Det var verkligen en skatt jag fick i händerna. Vännen hade helt rätt i att den passade mig och jag är glad att hon kom hit med den och inte bara slängde.
Jag grunnade lite på hur jag skulle fixa kanten på bästa sätt. Det kändes som att asken var tillverkad av papp i grunden. Säkert limmat och sedan klätt i tyg. Jag valde att fukta hela kanten lite, sen tryckte jag ner locket i botten för att styra upp formen. Och så placerade jag stenar som tyngd och stabilitet runt hela kanten. Lät den stå så och torka i ett dygn.
När jag plockade ur all sten och drog upp locket igen var kanten som ny! Sammetsytan putsade jag upp med en lätt fuktad hård borste. Hela asken blev jättefin igen. Sen strök jag alla dukarna, en efter en och lade sen tillbaka dem innanför sitt lock.
Asken står nu i all sin prakt på farmors gamla synaskin. I sällskap av annan samlad kvinnokraft.

Fyra av tio


Saker jag tycker om alltså. Eller snarare, sånt jag tycker om. Jag är en kreativ typ och när semestern nått ett relativt utvilat stadie blir också kreativiteten starkare och liksom krävande. Gör nåt, gör nåt, säger den allt högre och kommer med massa olika förslag på sånt jag brukar göra emellanåt. Och jag släpar kanske ut kritor och penslar på altanen och sitter där i akt och mening att skapa nåt speciellt. Den speciella skapelsen just här är alldles gömd, med mening. För den är hemlig en stund till, och det är ändå inte den som är grejen. Nej, för grejen är den där känslan av att sitta där med ett blankt ark, penslar och pennor och kritor och ge sig hän i nån slags skapande. Skön känsla. Och jag önskar verkligen att det hände oftare. Att det blev av oftare, att den där rösten skulle tjata högre även när alldeles vanliga arbetsveckor pågår. Men då orkar den inte riktigt och jag blir kav i soffan. Visserligen med stickningen ofta, nog så kreativt. Men det finns ju så mycket annat jag kan, och vill och som inte blir av. Nåja. Nu blev det i alla fall nåt.

Tre av tio

Mina stickor är nästa grej bland grejer jag gillar. Stickor är givetvis nödvändiga verktyg om man ska sticka men det behöver därför inte vara vilka stickor som helst. Verkligen inte. De ska vara av bra kvalitet och trivsamma att arbeta med. Lite olika material beroende på garnet eftersom det kan utgöra en väsentlig skillnad i hur lättsamt stickningen flyter. Man ska unna sig bra verktyg, oavsett vad man sysslar med! Då blir allt både roligare och ger ett bättre resultat.
Utbytbara ändstickor till mjuka och följsamma kablar är grejen! Det är så himla smidigt, oavsett om jag ska sticka runt eller fram och tillbaka. Jag bara skruvar på en ändsticka i den storlek jag vill använda till det aktuella garnet. Kablarna finns i olika längder och jag har också lite olika material på stickorna, antingen kolfiber, metall eller bambu. Trivs allra bäst med kolfiberstickorna som passar de flesta garner jag jobbat med. De är spetsiga och lätta dessutom. Och så enkelt om mönstret kräver byte av stickor nånstans mitt i, bara att skruva av och skruva på medan stickningen hänger på sin kabel. Och skulle ändstickorna behövas i ett annat projekt finns det stoppknappar att skruva på kabeländarna under tiden. Jo för det händer om man som jag har mer än flera stickningar igång samtidigt. 😊

Stickat ikapp

Nästan i alla fall. De där Islandströjorna har skjutit all annan påbörjad stickning åt sidan men just nu är det faktiskt paus med dem och jag färdigställde annat.
Hade en sjal och en poncho igång samtidigt men nu är båda klara.
Här hänger de på tork. (Ponchon hänger uppochner) Jag funderar på om jag ska addera en spetskant av nåt slag på sjalen. I övrigt är de klara.

I morse stickade jag ett fodral till min skogstermos. Av rester från alla islandströjorna. Den fick torka med termosen i, för bäst passform.


Nu återstår en socka och ett par vantar att färdigställa. Men så råkade jag nysta tre fina härvor garn på eftermiddagen … så nu har jag en ny stickning igen. Och en plan för en kofta i huvudet. Hm. Den där sockan får nog vänta.

Det där med garn

Jag blir alldeles lycklig av att kliva in i en hel garnbutik, eller hitta garnhyllan i en diversebutik.
En större eller mindre mängd garn får det att nynna i sinnet och jag vill bara ha, typ allt! Kan klämma och känna på nystan efter nystan och fundera på diverse sorters projekt det skulle kunna bidra till. Till och med via nätet hänger jag vid garnförsäljning och suktar efter allt fint på bilderna.
Jag har mitt eget garnstash i en byrå i bibblan hemma. Det blir liksom oundvikligt så att nåt extra nystan slinker med när jag egentligen köper till nåt annat. Och det blir garn över från i princip alla projekt, ibland impulsköps det när jag står där vid garnhyllorna och ibland får jag garn av andra garnentusiaster. Allt detta läggs på lager tills användningsområdet faller på. Och det gör så när det minst anas, fast det redan sitter flertalet stickningar på flertalet stickor i stickpåsar och korgar hemma. Man kan ändå alltid påbörja en ny. Jag har ingen begränsande regel där. För förr eller senare blir allt faktiskt klart.
I byrålådorna finns nu en massa roligt som bara väntar på det där rätta mönstret och jag drar ut en låda ibland, och bara plockar bland nyastanen en stund. Känner mig rik och förnöjd över min gömma.
Bibblan hemma huserar nu både böcker och handarbetstillbehör i en oanad mängd. Om rummet bara var aningen större skulle jag få in en hylla till och bygga kuber där jag färgkoordinera min garnskatt. Och jag skulle bra gärna också släpa in en gammal chiffonje om det fanns plats. En sån där hög vacker byrå med stora lådor där garn och tyg kunde bo och så bakom den där fällbara luckan skulle man hitta alla de där smålådorna. Fyllda med spetsar, fina band, sytråd, nålar, stickor och tillbehör, pärlor …
Jag har för litet hus!

Stickar på även detta år

och har knappt tid, eller lust heller för den delen, att göra nåt annat.
Precis lagom till julafton var jag färdig med Dotterns islandströja. Den var ingen överraskning för henne precis. Hon hade ju själv valt färgerna och provat min tröja för att välja en lämplig storlek på sin. Men hon visste inte hur långt jag hunnit.

Torsdag innan jul satt jag och fäste alla trådar (det blir ett gäng trådändar i färgbytena) för att också kunna tvätta tröjan och hinna få den torr i tid. Det är lång torktid på blöt ull kan jag säga! Men torr blev den allt och inslagen.

Dottern kunde alltså packa upp ett paket med hemstickad islandströja i sina älskade retrofärger. Den passade henne bra också! Sen återstår det att se om hon kan använda den eller om hon tycker att den kliar och sticks … som Lotta på Bråkmakargatan.

Varvat med denna min andra islandströja stickade jag även en poncho som en kompis beställt. Jag hann klar med den innan jul också. Ponchon satt perfekt och jag var riktigt avundsjuk på den. Vill också ha en sån ju 😊 Får väl lösa det.
Därtill vispade jag fram ett par sockor till Dotterns pojkvän. Även dessa hamnade i ett paket!
Jaha, sen då? Julen är slut och året är nytt men jag har stickningar kvar. Eller rättare sagt, jag har såklart påbörjat nya. Jag känner mig så naken och rastlös utan garn på stickorna.

En blivande sjal i lite silvrigt garn som jag tänker ska vara färdig till en större fest vi ska på framöver.
Innan året hann ta slut slank jag också in på garnbutiken i stan och fick med mig en kasse islandsull … igen. Påbörjade nummer tre som ska bli kofta till mig själv.

Det här islandströjstickandet är så vansinnigt roligt och beroendeframkallande att det inte går att vara utan. Tydligen tycker de flesta av landets stickare detsamma eftersom garnet börjar sina i vissa färger. För mig är det tydligen också så beroendeframkallande att jag lovat att sticka tre till som ska levereras vartefter de färdigställs.
Så jag har garn i händerna, och planer på mer stickning, allt är bra.