Kalenderfix

Det är bara lite mer än halvtid i detta år ännu men jag är redan igång med nästa år. Jag gör en egen kalender för tredje året i följd nu. Jo, det är sant, jag köper en fin, tom skrivbok som jag fyller med egenritade kalenderveckor. Bara för att jag kan, för att det är roligt och för att jag får en kalender helt efter eget behov. Jag är alltså ingen mobilkalenderanvändare. Gillar nämligen inte alls den elektroniska varianten och skriver inget i den. Nej, jag vill ha papper och penna.
Varje månad i min egenritade kalender inleds med ett eget månadsblad och därefter de veckouppslag som tillhör respektive månad. Jag textar, ritar och klistrar in flikar för att hitta lättare och pysslar med diverse pennor och en del annat material så att det blir fint. Alla månadsblad och uppslag ser olika ut. I inledningen av boken har jag ett egengjort register och i slutet av kalendern en del uppslag av diverse kategorier som passar just mig. Som till exempel ett stickningsuppslag där jag håller koll på vad jag stickar och vad jag skulle vilja sticka härnäst.

Mitt favoritmärke på skrivböcker för detta ändamål är Paperblanks. Dels för deras vackra omslag men också för kvaliteten på pappret som är njutbart skrivbart och trevligt att bläddra i. Det ska inte vara linjerat utan prickigt. Med hjälp av prickarna blir det lättare att dra raka linjer utan linjal och göra bra former på veckans innehåll. På bakre pärmen finns också ett ”kuvert” för diverse lappar man behöver spara.
Jag använder ibland en del små klistermärken och tejper men allra mest ritar jag egen dekor och textar egna veckodagar på alla uppslag. Även om det finns stämplar och klistermärken för alla tänkbara varianter. Men jag kan själv. Blir mer personligt så.

Det kallas Bulletjournal egentligen. En hel vetenskap numera men jag gör en väldigt egeninspirerad variant.
Och det tar sin tid, detta kalenderpyssel. Alltså brukar jag börja så här i sommartider för att hinna ha kalendern färdig innan det nya året skålas in. Visst kunde jag lika gärna rita den efter hand som det nya året går också, men ibland vill man kunna skriva in något långt fram i en kalender och då är det ganska opraktiskt om den är helt tom. Jag gillar att stå med en helt färdig kalender när ett nytt år ska planeras.

Dagarna rullar på i sakta mak

Den här veckan har jag semestrat för mig själv. Maken drog mot jobbet i tidig måndagsmorgon för att ta sig an årets två stoppveckor. Allt på fabriken står för en gångs skull stilla och avstängt för att nödvändigheter ska kunna bytas och lagas. Det innebär förutom att han blev tvungen att ändra sin semster också får en rivstart med övertid varje dag samt jobb även i helgen. Medan jag semestrar på, ytterligare en vecka när den här är slut.
Det är det där viruset som är anledningen till det här med sugustistoppveckor också. De brukar annars inträffa i maj. Men eftersom det också kommer tillfälliga jobbare från både här och där och bortifrån var det givetvis inte att tänka på. Det fick tänkas om.
Och så påstår världen att vi inte bryr oss i det här landet och lever på som vanligt. Nej. Som vanligt är det långtifrån!
Nu har dom delat upp sig på nåt vis därborta i sitt stoppjobb så att man inte ska dela matsal/fikarum med för många bortifrånkommande och diverse andra åtgärder som ska undvika smittspridning.

Jag har annars gått omkring här i tystnad den här veckan! Jo, kanske grannarna läste mitt gnällinlägg nyss. Nja. Snarare är det väl så att semestrarna är slut och barnen på förskolorna. Många andra härikring är också på det där stoppjobbet.
Dessutom är fabriken tyst! Annars hör man ett svagt brummande hela tiden och ibland mer ljud än så om det ska släppas på ånga eller nåt. Man tänker i regel inte på det förrän det har stannat.
Nu är det tyst!
Det är så tyst runtom att jag funderat om jag är ensam kvar. Om alla har försvunnit på nåt sätt.
Det är oerhört vilsamt! Jag har kunnat sitta var som helst i trädgården de här dagarna utan störningsskrik. Inte ens kvällarna är det nåt oväsen. Till och med hamrandet har pausat.
Jag har mest bara varit hemma hela veckan. Knappt ens åkt och handlat faktiskt.
Därför har jag också kommit en rejäl bit med texten. Och jag har stickat färdig

Dotterns långkofta som jag började med i början av juli. Den hänger sig torr som bäst.
Därtill har jag påbörjat en långkofta till mig själv. Stickade en sån fin tröja i vintras. Svart med grönmönstrat ok. Allt i ull men lite tunnare ull. Tänkte det skulle bli ett komplement till de tjockare ulltröjorna. Köpte det gröna garnet på en julmarknad och hittade sen ett mönster och kompletterade med svart.
Men som jag missbedömde storleken. Den blev alltför stor! Efter en del funderingar valde jag att klippa upp den mitt fram och sticka knappkanter. Vips, nån centimeter försvann och så fick jag en kofta. Men ändå har den legat oanvänd och känns bara säckigt stor.

Idag bestämde jag mig för att plocka upp alla maskor igen längs med linningen. Och börjag sticka neråt för att förlänga den. Tänker att en långkofta med fördel kan vara bylsig och stor. Hoppas jag har rätt i det! Annars vet jag inte.
Förutom det har jag också lagat en massa mat som blir matlådor till Maken. Han ska ha med sig två om dagen nu när han jobbar långa dagar och då brukar jag serva. Speciellt som jag är helt ledig.
Tja, i den takten går också en liten vecka.

Sommarpyssel

Jovisst blev det sommar igår! Och den stannade idag också. Påstås vilja hänga med oss hela helgen men vi får väl se.
Gårdagen var så där lite mer än lagom varm. Då fick jag för mig att tömma friggeboden (Friggan kallad) och snygga till därinne. Det är absolut mest det där trädgårdsprogrammets fel. Alla deras säsonger ligger ute på svt-play och fast jag sett allt förr ser jag nu allt igen. Från vår till höst i säsong efter säsong. Ja jag är lite knäpp, men man får bra tips. På både plantering och pyssel. Hur som helst. Förra gången jag såg den här säsongen jag matar just nu fick jag samma ryck. I programmet görs en pyssel-planterings-grejar hörna i en lada. Den gången röjde jag också ut Friggan och ordnade en egen sån hörna med ett ratat bord och en ratad byrå och smackade upp lite egenhändigt fixade hyllor. Ja, sen har jag pysslat med lite av varje därinne under sommarhalvåret. Och varje höst används det som vinterförvaring av möbler och annat jox från trädgården. Och varje vår när allt det kommit ut igen har jag städat och pysslat vidare.
I år kom jag aldrig till skott med den där städningen och ingen som helst pysselutrymme fanns därinne. Dessutom var det lite för mörkt har jag känt. Ingen belysning och bordet stod med dörren i ryggen. Med åren blir det svårare att jobba bra i taskig belysning, hur det nu kommer sig. Och när jag nu såg igen i det där programmet, hur fint det blev i ladan. Då gick jag ut i solen, och tömde Friggan. Maken ruskade på hela sig när han såg röran jag ställt till med utanför.
Friggan är ursprungligen av husets förra ägare byggd för förvaring av ved till bastun (ja vi har en sån) och trädgårdsredskap. Bastun har vi slutat använda, ingen av oss är speciellt förtjusta i det, så Finnar vi är. Den är också förråd numera. (vi brukar skämtsamt kalla det för att vi har en svensk bastu. För alla vi känner här som haft eller har en sån använder den just till förråd och inget annat)  Men lite ved har ändå dröjt sig kvar i Friggan i nån slags förhoppning. Dåligt staplat, halvt utrasat längs ena kortväggen. Jag hade gömt eländet med ett draperi.
Men nu tänkte jag om. För det finns ett fönster intill dörren. Där vore det bättre att ställa bordet. Men då måste vedhögen skärpa sig! Jag fick Maken till hjälp att fixa ett stabilt vedställ på motsatta väggen. Föste undan all veden, sopade golvet och staplade om. Bara det tog sin tid och tärde på ryggen. För Maken skickade jag ut så snart han var klar med skruvdragaren. När veden hade skärpt sig flyttade jag bordet och oj så himla bra jag kommer att kunna se allt pyssel nu! En del hyllor fick också byta plats och ett par gamla ratade gardiner blev ett nytt draperi för att gömma veden och en del annat sparat trämaterial.
På bordets gamla plats gjorde jag i ordning för krukor, redskap och gräsklipparen. Nu ska den väl inte jävlas mer med mig efter att ha fått så fint!
Sen rensade jag rejält och har förpassat en del grejer till sopor och återvinning. Jag har en tendens till att spara på fina flaskor och burkar. De är borta nu. Jag kan spara nya …
Jag behöver fortfarande arrangera mitt pysselmaterial och verktyg för detta runt arbetsbordet men det tar jag nästa dag när andan faller åt det hållet. Det är precis det här jag menar med att ta dan som den faller och inte ha den så planerad på semestern. Så mycket roligare sånt här jobb blir då. Solen sken, man kunde ha varit på en strand om man var en annan en mig. Nej, jag städade Friggan. Och innan kvällen och en välbehövlig dusch anlände var allt borta utanför och förpassat till rätt ställe.
Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska pyssla fram därinne.

Insektshotell

Jag tittade på mitt favoritprogram på teve en kväll. Trädgårdsprogram där det planteras och pysslas och lagas mat med trevliga programledare. Hos den ena av dem byggdes det insektshotell. Egenspikad låda som ram och ihopsamlat trädgårdsmaterial som fyllning. Det blev som en tavla! Jag blev jättesugen på att göra egna, det verkade kul.
Eftersom jag är en slags materialsamlare hade jag en gammal golvlist att såga i bitar, som ram till en sparad plankbit. Sedan spikade jag ihop alla bitar och ordnade en upphängningsgrej på baksidan med småspik och ståltråd. Allt innehåll hittade jag lite här och var i trädgården. En kasserad och helt torkad krukväxt blev ett fint trassel i ena hörnet. Därtill kottar, mossa, pinnar och torra frökapslar från en blomma. Ja, lite sånt smått och gott.
I programmet fästes allt med smältlim men det kanske inte är bra för insekterna? Jag fäste mitt med krökta spikar, lite ståltråd och snören. Kilade in allt torrt material i varandra liksom. Så att det bildades små hålrum här och var med möjlighet att trassla runt i om man är ett bi.

Sedan spikade jag upp det på en utvald vägg, lite i skymundan bakom en rabatt med hög växtlighet. Genast surrade några intressenter fram för visningen men avvek igen. Kanske utan lånelöfte? 🙂 Själv sågade jag till material för en till. Och samlade mer torra grejer att fylla den andra med. Hade tänkt göra tre (alla goda ting är ju tre) men istället satte jag upp en torr trädgren som jag haft länge ute i trädgården på lite olika ställen genom åren. Den blev en snygg treenighet med ramarna tyckte jag. Oavsett om nån vill bo i dem eller inte så får de hänga kvar som prydnad ändå.

Det där med stickning …

Är för det allra mesta fantastiskt. Jag hämtade ut en brun papperspåse innehållande vackert garn från posten häromveckan. Lite av en chansning, inhandlat garn och mönster var inte helt kompatibla. Garnet hade jag heller inte haft i fingrarna tidigare. Men det såg fint ut på bild och eftersom dess systergarn är fantastiskt så ja, vad kan gå fel liksom?
Jag hade räknat och beräknat utifrån mitt nya mönster och när garnet kom ur påsen provstickade jag en liten lapp och fann allt till belåtenhet. Mönstret rekommenderade dubbelt garn och eftersom mitt var så tunnt valde jag att ta det dubbelt jag också. Det var ett bra val av garn ändå och jag lade upp maskor för att få ihop en halsringning till en blivande tröja. Snart var jag igång med mönsterstickningen i oket på tröjan. Skira fjädrar skulle det bli i mina två färgval.
Och så jobbade jag på, varv för varv av de femtionio som ingick i oket. Provade ett par gånger och tyckte allt såg bra ut och nådde snart okets slutvarv. Då delade jag upp maskorna för tröjan och två ärmar. Sen provade jag igen. Och hoppsan hejsan så stort det var! Typ en tröja för en rejäl karl minst. Skit också. Det skulle inte bli bra. Mönstret kräver en bra passform för att komma till sin rätt och gör sig inte i nån bylsig variant. Dessutom tyckte jag det blev väl tjockt och klumpigt av det dubbla garnet ändå. Något som gnagt lite i mig under stickandet. Jag hade testat både enkelt och dubbelt i min provlapp men tja, jag valde fel.
Jag muttrade omkring en stund över detta faktum till felläge. Sen drog jag bara bestämt ur rundstickan och började repa upp. Alltihop, ända till det inte längre fanns vare sig ok eller halsringning utan bara två nystan. Det är vad det är, hellre repa upp och göra om än stå där med en onödig tröja jag aldrig kommer att använda. Jag provstickade lite igen, med enkel tråd för att se om gnaget hade haft rätt. Funderade igen över storleksvalet och kom till ett beslut och började om. Skam den som ger sig liksom. Och på igen, varv efter varv på de femtionio. Belöningen var omedelbar eftersom det blev så otroligt mycket finare. Garnet trivdes bättre enkelt, mönstret framträdde snyggare av det och storleken blev perfekt. Det var återigen dags att dela upp det till två ärmar och tröjdelen i måndags och nu har jag bara enfärgad raksträcka tills tröjan är lagom lång. Ärmarna blir lite roligare eftersom mönstret återkommer i slutet av dem.
Ja, ibland blir det fel och sen blir det ändå så rätt 🙂 Det blir en superfin tröja.

Sticktok

Ja, det är nog en sån jag är. Det går knappast en hel dag utan att jag stickar en del. Bästa sortens avkoppling.
Häromkvällen upptäckte jag att en stickdesigner som jag följer på Instagram (knit.love.wool heter kontot) hade halva priset på alla sina mönster på en stickningscommunity som heter Ravelry. Hon gör så fantastiskt fina mönster till tröjor och jag har länge tänkt att jag ska köpa nåt av dem. Nu blev det i all hast hela tre olika tröjmönster! Jag laddade hem dem via den länk jag erhöll när jag betalat och har nu också skrivit ut dem i papperversion.
Jag måste börja med att översätta dem från engelska. Lite andra termer än på svenska men bara det är fixat bör det gå bra. Jag har stickat efter engelska mönster förut och det är lättare att översätta det först så att man har lite koll tycker jag.
Sen har jag grubblat över garn och stickfasthet och sånt praktiskt som måste till innan man kan börja. Det garn som används i mönstret finns inte här, troligen möjligt att beställa nånstans på nätet men jag valde att göra ett garnbyte. Jag har efter en del räknande (man mäter ofta garnåtgången i meter istället för antal nystan) kommit fram till hur mycket jag behöver av ett garn som jag var sugen på att sticka nåt i. Ännu ett Isländskt ullgarn, men tunnare den här gången. Sen skulle det också grunnas i färgval. En bottenfärg, den var ganska given eftersom jag helst vill ha svart eller något nästintill. Det blev en mörkt grå den här gången. Och endast en mönsterfärg, där jag valde en blek jeansblå efter lite huvudbry eftersom det fanns så många fina färger som kunde kombineras med den grå. Jaha, så nu har jag raskt beställt allt detta. Räknar med att ha det hemma på torsdag för att kunna provsticka lite och se om det funkar. Annars får jag hitta nåt annat garn och spara detta till ett helt annat projekt. Det kan jag också leva med. 🙂

En skatt!

Föll i mina händer! En god vän kom på besök och sa att hon hade med nåt till mig. Nåt som hon ärvt men trodde skulle passa mig bättre. Nyfiken blir man!
Hon plockade fram en rund sammetsbeklädd ask, lika stor som en vinylskiva (LP-skiva) ungefär. Runt kanten på både ask och lock hade det dekorerats med ett guldigt band och en guldtoffs satt mitt på locket.
Jag lyfte på locket och hittade en hel hög med fina gamla spetsdukar av varierande slag. Insidan av asken var klädd i ett blommigt tyg och hela asken var hel och fin men kanten hade bucklats till något och lutade sig inåt på några ställen.
En ask med kvinnokraft! Jag älskar gammalt kvinnligt hantverk. Börjar ha en fin samling sådant. Flitiga kvinnohänder som skapat små styngn i broderier, virkat maska efter maska till spetsar. Små vackra dukar som man sällan använder numera men jag kan heller inte kasta sånt. Jag vill istället rädda dem. Det var verkligen en skatt jag fick i händerna. Vännen hade helt rätt i att den passade mig och jag är glad att hon kom hit med den och inte bara slängde.
Jag grunnade lite på hur jag skulle fixa kanten på bästa sätt. Det kändes som att asken var tillverkad av papp i grunden. Säkert limmat och sedan klätt i tyg. Jag valde att fukta hela kanten lite, sen tryckte jag ner locket i botten för att styra upp formen. Och så placerade jag stenar som tyngd och stabilitet runt hela kanten. Lät den stå så och torka i ett dygn.
När jag plockade ur all sten och drog upp locket igen var kanten som ny! Sammetsytan putsade jag upp med en lätt fuktad hård borste. Hela asken blev jättefin igen. Sen strök jag alla dukarna, en efter en och lade sen tillbaka dem innanför sitt lock.
Asken står nu i all sin prakt på farmors gamla synaskin. I sällskap av annan samlad kvinnokraft.

Fyra av tio


Saker jag tycker om alltså. Eller snarare, sånt jag tycker om. Jag är en kreativ typ och när semestern nått ett relativt utvilat stadie blir också kreativiteten starkare och liksom krävande. Gör nåt, gör nåt, säger den allt högre och kommer med massa olika förslag på sånt jag brukar göra emellanåt. Och jag släpar kanske ut kritor och penslar på altanen och sitter där i akt och mening att skapa nåt speciellt. Den speciella skapelsen just här är alldles gömd, med mening. För den är hemlig en stund till, och det är ändå inte den som är grejen. Nej, för grejen är den där känslan av att sitta där med ett blankt ark, penslar och pennor och kritor och ge sig hän i nån slags skapande. Skön känsla. Och jag önskar verkligen att det hände oftare. Att det blev av oftare, att den där rösten skulle tjata högre även när alldeles vanliga arbetsveckor pågår. Men då orkar den inte riktigt och jag blir kav i soffan. Visserligen med stickningen ofta, nog så kreativt. Men det finns ju så mycket annat jag kan, och vill och som inte blir av. Nåja. Nu blev det i alla fall nåt.

Tre av tio

Mina stickor är nästa grej bland grejer jag gillar. Stickor är givetvis nödvändiga verktyg om man ska sticka men det behöver därför inte vara vilka stickor som helst. Verkligen inte. De ska vara av bra kvalitet och trivsamma att arbeta med. Lite olika material beroende på garnet eftersom det kan utgöra en väsentlig skillnad i hur lättsamt stickningen flyter. Man ska unna sig bra verktyg, oavsett vad man sysslar med! Då blir allt både roligare och ger ett bättre resultat.
Utbytbara ändstickor till mjuka och följsamma kablar är grejen! Det är så himla smidigt, oavsett om jag ska sticka runt eller fram och tillbaka. Jag bara skruvar på en ändsticka i den storlek jag vill använda till det aktuella garnet. Kablarna finns i olika längder och jag har också lite olika material på stickorna, antingen kolfiber, metall eller bambu. Trivs allra bäst med kolfiberstickorna som passar de flesta garner jag jobbat med. De är spetsiga och lätta dessutom. Och så enkelt om mönstret kräver byte av stickor nånstans mitt i, bara att skruva av och skruva på medan stickningen hänger på sin kabel. Och skulle ändstickorna behövas i ett annat projekt finns det stoppknappar att skruva på kabeländarna under tiden. Jo för det händer om man som jag har mer än flera stickningar igång samtidigt. 😊

Stickat ikapp

Nästan i alla fall. De där Islandströjorna har skjutit all annan påbörjad stickning åt sidan men just nu är det faktiskt paus med dem och jag färdigställde annat.
Hade en sjal och en poncho igång samtidigt men nu är båda klara.
Här hänger de på tork. (Ponchon hänger uppochner) Jag funderar på om jag ska addera en spetskant av nåt slag på sjalen. I övrigt är de klara.

I morse stickade jag ett fodral till min skogstermos. Av rester från alla islandströjorna. Den fick torka med termosen i, för bäst passform.


Nu återstår en socka och ett par vantar att färdigställa. Men så råkade jag nysta tre fina härvor garn på eftermiddagen … så nu har jag en ny stickning igen. Och en plan för en kofta i huvudet. Hm. Den där sockan får nog vänta.