Trädgårdsliv

Ja, det är såna tider igen. Alldeles i begynnelsen med den där skira grönskan pånyttfödd. Jag tillbringar allt mer tid utomhus. Städar av vintern från uteplatser och förbereder för årets sommarblomning. Närbutiken annonserade att årets försäljning av sommarblomster startar på fredag. Då brukar jag och andra blomsterälskande tanter trängas runt välfyllda blomvagnar och proppa kassarna fulla. Jag har mina favoriter som alltid ska med hem. Det jag inte hittar på vagnarna hämtar jag i blomsterbutikerna. En särdeles lycklig dag brukar det vara. Att fylla bagageluckan med vacker blomning och komma hem med all härlighet till de tomma krukorna.
Men innan dess behöver det vara städat och ordnat, så att jag kan ägna mig åt blommorna helhjärtat. Det börjar bli som det ska. Altanen är spolad och har fått sina mattor. Katternas vinter-utepalats är isärplockat och är numera återigen bord och stolar för uteliv för oss människor. Gardinerna som ska skymma min solskygga själ är upphängda. Altansängen är bäddad.

Paviljongtaket är pådraget på sin stomme. I år behövdes lagningar där taket ska träs/fästas på stommen. Fickorna för takpinnarna hade hål. Jag hade provat det där med gaffatejp men det fungerade inte. Alltså var det trasigt på riktigt. Men efter en konsultation av Internet hittade jag en annan tejp. Den kunde laga presenningar och sades ha särdeles god vidhäftning. Jag skickade Maken att köpa eftersom det fanns på hans favoritaffär. Den med bildelar och byggvaror och diverse. Han kom hem med en persenninggrön tejp som jag genast tejpade hålen i mitt beigefärgade paviljongtak med. Numera är det helt, men försett med gröna lappar i kanten. Snyggt? Nja. Men helt, det var verkligen god vidhäftning.

Katterna njuter också i dessa tider. Pancakes som så ofta svansar omkring och följer mig vart jag än går gör mig sällskap i mitt pysslande. Ibland verkar det som om han vill hämta mig tillbaka till tryggheten på altanen. Att jag inte ska irra iväg för långt utom synhåll. Har jag nåt som ska göras i trädgården sitter han och väntar och blir ystert jätteglad när jag äntligen är klar och på väg mot altanen igen.
Allra nöjdast blir han om jag sätter mig nånstans, då är han genast i mitt knä. Den katten må vi ha fått för nåt bra vi gjort. En dylikt godsinnad och kärvänlig katt har jag nog aldrig träffat förr. Han är speciellt nöjd över paviljongtaket han med eftersom han stortrivs därinne. Tycks tro att allt är för honom. Skön stol, trygg inhägnad och takförsedd plats. Det enda som gör den bättre är om jag också kommer och sätter mig på bänken. Så skruvar han ner sig tätt intill, ljudligt spinnande.
Musse har inte samma intresse av mig i trädgården. Han har sina egna platser och kan sova tungt i någon nertrampad gräsgrotta. Eller intill en varm husvägg eller i den mjuka altansängen. Däremot om Maken befinner sig på garageuppfarten eller i garaget ska han vara med och lägga sig i. Eller om grannarna är ute på sin garageuppfart som gränsar till vår tomt. Musse kliver genast över kanten och förväntar sig uppmärksamhet.
Vi fick ett brev av en annan granne en dag. Han bor med sin katt mitt över gatan och hade han iakttagit och fotograferat serveringen av räkor till sin katt ute på deras altan. På bilderna fick vi se hur Musse väntade nedanför tills grannens katt ätit klart. Sedan skyndat fram och slurpat i sig resten medan grannkatten helt lugnt satt intill och tvättade sig. Det är antagligen en vanlig företeelse. Grannen verkade ändå inte upprörd. Men Musse behöver nog bjuda igen nåndag.

För Makens del handlar den här tiden inte om trädgårdsliv. Nej, det är garageliv. Han har sina fordon att pyssla med och har i år utökat med en motorcykel dessutom. Ja, ja. Han ska ha nåt att göra medan jag gräver och grejar.

Klart alltså

Den där arga snickaren skulle inte ha nåt att skälla över hos oss. Eller jo, han skulle säkert hitta nåt att peka på med ”varför-ser-det-ut-så-här-rösten” Men inte i vardagsrummet i alla fall. Vi hann verkligen med vår egen tidsplan och därmed klar med hela vardagsrumsprojektet innan advent stod för dörren! På torsdagskvällen levererades allt som skulle bli tevebänk och jag bar in och staplade allt i väntan på montering. Fredagen ägnade jag åt julpynt och sånt och så efter lördagens morgonkaffe var Maken ivrigt igång med bygget av skåp.
Vi hade köpt stommar för kök, såna skåp som kan placeras ovanför kyl och frys egentligen. I mitten ett skåp med dubbeldörrar och på var sida om det två mindre skåp med bara varsin dörr. När alla stommar var ihopsatta och hade fått sina ben för att inte ligga platt på golvet, bar vi undan teven en stund och bar ut den gamla tevebänken till garaget.
Sedan ställde maken skåpen i ordning och skruvade ihop dem till en enda lång bänk. Ovanpå limmade han en bänkskiva och nu kan ingen längre se att tevebänken består av tre ihopsatta skåp. Det blev väldigt bra alltihop! Över förväntan faktiskt Även Musse verkade gilla det även om han tycktes tro att det på nåt vis var till för honom. Katter har bra blick för allt nytt och måste genast provsitta och lägga sig raklång för att testa. Nu står i alla fall teven stadigt och allt krafs som fanns på öppna hyllor i den gamla bänken är gömt bakom skåpluckor nu. Lugnt och trivsamt blev det!

Hela nätet är fullt av så kallade ikeahack. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att använda möblerna till nåt annat än ursprungsanvändningen och att bygga om och fixa med dem så de blir nåt nytt. Liksom uppgraderade. Samma med denna tevebänk och våra platsbyggda hyllor. Inspirationen kommer från andra som gjort nåt liknande. Det här blev vår version av hacken.
Nu är vi riktigt nöjda och mättade på rustande och ingen av oss vill se nån pensel eller nån roller på ett tag. Även om … nån liten plan gror någonstans i den bakre delen av huvudet. Men inte nu, inte än. Kanske sen.

Måndagsmorgon och allt är lite segt

Så där som det ofta beskrivs i romaner att folk vaknar, med ett ryck. Måste vara jobbigt att vakna så. Kanske. Nåja, jag vaknade nog bara, försökte använda tänket och fatta nåt. Vad är klockan, vad är det för dag, behöver jag gå upp och lite såna elementära funderingar. Jo, klockan var halv sju och måndag morgon och Maken hade gått till jobbet. Själv behövde jag inte upp än, eftersom jag inte börjar jobbet förrän klockan fyra i eftermiddag. Men jag gick upp ändå, sömnen var slut.
Jag hittade två NattKatter på altanen som båda ville komma in och ha lite omsorg. Säkert för minst tredje eller fjärde gången denna morgon eftersom Maken varit igång ett tag också och klarat av den första frukosten och goset därtill.
Medan kaffevattnet kokade konstaterade jag att hösten är här. Det måste vara den som vill hälsa. Kallt i luften och blåsigt. Rejält blåsigt. Ett lössläppt draperi stod rakt ut i vinden och solen hade inte stor chans att värma upp eftersom nya moln klev i vägen hela tiden.
Jag tog största muggen, det kan behövas en måndag morgon som den här när allt känns lite dimmigt och trött. I soffan får jag sällskap av den gula Katten. Han har ett sätt att skruva ner sig tätt intill, för att inte lämna minsta luftspalt mellan oss.
Stickningen i handen, kaffe i muggen, katten bredvid och favoritträdgårdsprogrammet att vakna långsamt till. Så ja.
Men så ser jag hur vinden utanför hänger i den långt utfällda markisen. Den måste jag verkligen genast ut och ta hand om, innan blåsten gör mig olycklig. Jag fladdrar iväg i morgonrocken och foppatofflorna med den Gula Katten efter. Han går dit jag går men med egna rundturer i närheten. Medan jag går raka vägen till markisen hoppar han upp på altanräcket i ett raskt språng över rabatten nedanför. Sen virvlar han omkring i långgräset runt päronträdet medan jag vevar in.
När markisen är räddad hittar jag ett gäng nya utslagna luktärter. Går tillbaka till altanen och hämtar saxen med katten i hälarna. Han tvärvänder lika raskt som mig och far iväg i en lång loop runt lönnen och mig och luktärten och ja. Som om svansen jagade honom. Jag knipsar saligt doftande pärlor. Luktärter ska klippas av med en bra sax, inte brytas. De är för sega för sån hantering. Varvar alla ställen som man vittjar fällor och får ett knippe i handen. Med den där katten efter i sitt eget rus över blåsten och friheten och att jag är med honom ute (istället för tvärtom).
Sen går vi in igen båda två. Möter den där FarbrorKatten som nu ätit klart och tänker gå sin stillsamma runda. Han har förakt ovan morrhåren när han ser oss. Liksom fnyser och går sin väg. Ser honom nästa gång när han känner sig hungrig igen eller glömt att han nyss ätit. Har hört att han vittjar egna fällor på sina rundor … grannkatternas tillgängliga skålar alltså. Hmm.
Vi andra två letar upp trevliga små vaser till luktärterna, innan vi återgår till vårt soffläge igen.
Kaffe i muggen, mjukaste Katten tätt intill, doftande blommor i vasen och stickningen. Och ja, trädgård på teve. Så där ja. Nu kan jag vakna i lugn och ro. Och tänka på lördag morgon … när jag kommer från jobbet och har semester. Fast det är en lång liten vecka tills dess.

Trädgårdsdrama

Satt i godan söndagsmorgon på lagom solig plats med min kaffemugg. När Pancakes rusar in genom trädgårdsöppningen på baksidan med något sprattlande i munnen. Detta något ser ut att vara av otrevlig krälande art, oklart vad, eftersom jag i samma ögonblick som den synen landar i mig skyndar in med mugg och allt. Stänger dörren. För därute tänker jag inte vara och riskera hamna ivägen för nåt som flyr …. och Katt kan också mycket väl få för sig att ta med sitt sällskap in.
Av erfarenhet håller jag sedan koll från köksfönstret, eftersom jag inte vill bli lämnad med krälande typer i min trädgård när jägaren tröttnat. Inte ens en död sådan. Det leks därute och även Musse stegar in i bilden för att kolla vad som pågår. Vill också ha del av det roliga tydligen. Hur läbbigt jag än tycker det är med krälande arter, tycker jag synd om den stackaren nu. Den är hårt åtgången av alla dessa kloförsedda tassar från flera håll.
Då kommer ytterligare en intressent in i sammanhanget. Skatan! Denna skata tar sig väldiga friheter här på gården och har noll respekt för katterna. Märkligt nog låter båda KattKillarna den hållas. Nu flög den in och ställde sig en halvmeter ifrån det pågående dramat. Skällande. Skator kan minsann skälla. Fick Pancakes att fly in i paviljongen. Skatan klev allt närmre men Musse brydde sig inte. Han grejade vidare med det övertagna bytet medan Pancakes blev åskådare inifrån paviljongen.
Jag hade velat filma skådespelet, men ville inte skrämma bort Skatan. Jag fattade ju att den antagligen skulle hjälpa mig mest eftersom den skulle avlägsna detta eftertraktade krälbyte när katterna ledsnat. Tillslut ställer sig Skatan på en stol intill för att invänta läge att roffa åt sig.

Katter leker och retas med ett byte tills bytet spelar död eller hämtar andan helt stilla. Då kan katten låtsas ointresserad. Titta bort eller tvätta sig till synes helt omedveten om detta stackars byte. Som då tror faran vara över och gör ett nytt flyktförsök. Får genast nya klor i sig från den trots allt extremt närvarande katten som hela tiden hade alla sinnen placerade på bytet. Och medan Musse putsade sina tassar i detta skådespel hade Skatan läget under kontroll från sin stol. När bytet så gjorde sig redo för flykt överlistade Skatan Katten!
Den flög blixtsnabbt in och snodde åt sig och lämnade trädgården alltför högt ovanför två snopna katter. Som inte riktigt hade koll på vad som hänt och letade i gräset en stund efter sin försvunna leksak.
Man borde ha filmat! Men jag var mest glad åt att vad det nu än var för kräl, så hade Skatan nu avlägsnat det ur min trädgård. Tack för det!
Katten har jag haft ett snack med … han har lovat att … kanske … aldrig mer … Hmpf. Man vet väl hur katter är.

Lördag utan plan och dessa katter

Det är lördagsförmiddag och här sitter jag ännu i morgonrocken och har inte kommit nån vart. Kaffet är urdrucket och Maken har redan åkt iväg på nåt eget ärende. Jag har inga som helst planer för dagen och sånt är oerhört trivsamt i min värld. Jag behagar göra vad som faller mig in och just nu är det att bara ta det lugnt i morgonrocken.
Katterna gör också vad som faller dem in och har varit av ”typisktkatter” art i natt. Gårdagens snöslask bidrog till att ingen av dem ville vara ute speciellt mycket. När kvällen kom hade vi en sovande katt i en stol och en som ivrigt sprang före mig ner till sovrummet. Jag misstänkte vad det skulle kunna leda till, men hoppades ändå att katthjärnorna hade tillräcklig koll på väderläget för att ge sig till tåls till morgonen. Icke!
Klockan var bara strax efter ett när den där som somnat så skönt i sängen mellan oss vaknade till infall. Och började promenera omkring i sängen. Över mig. Så att jag vaknade. Föste ner honom i golvet efter att han trampat omkring vid mina fötter en längre stund. Han höll sig därefter tyst tillräckligt länge för att jag skulle somna om. Sen började han jama. Sånt går inte att stoppa. Jag tog mig ur sängvärmen, gick upp och släppte ut både den ena och den andra. Tillbaka till sängen. Kunde inte somna om och alltså hörde jag, hur den där som kan öppna dörren själv gjorde ett inbrytningsförsök. Dörrhandtaget skallrade högljutt i det tysta huset och eftersom jag ändå var vaken gick jag korkat upp igen, och släppte in! Trodde han skulle vara nöjd så för i natt. Icke.
Klockan fyra kom han ner och tjatade oss vakna igen. Maken förbarmade sig den här gången. Men han var smart nog att bara släppa ut och inte in nån annan. Båda fick stanna ute. Dryga är bara förnamnet på dem så här års. Det blir bättre när våren verkligen fått fäste och låter nätterna bli på varmare sidan. Då stannar dom där typerna ute och vi får sova hela natten. Visst, vi får skylla oss själva som släpper in alls om kvällarna. Vi är liksom ägda. Av egen fri vilja.
Det finns mycket jag skulle kunna ägna dan åt, jag hade en plan för min nya ryggsäck. Men det där snöblasket alltså. Nej, det lockar verkligen inte till nån utevistelse. Jag stannar inne och stickar lite tror jag. Så får det bli!

Dagens känsla

Typ så här känns det nu. Musse gillar inte värmen mer än vad jag gör men han envisas ändå med att vara ute i den. Jag har försökt få honom att pausa en stund nere i källaren. Men han bara jamar omkring en stund och ska strax upp och ut igen Jag har lagt kylklampar under en filt och där ligger han och njuter … tills jag går. Då ska han kliva iväg och ut igen.
Han hittar väl sina hyfsat svala ställen ute antar jag. Ser honom komma från grannens täta buskage, hittar honom långt inne i rabatten eller i nåt långt gräs. Jag har givetvis sett till att det finns vattenskålar här och där i trädgården.
Idag åkte jag på diverse djurbutiker för att köpa kylmatta till dem. Den innehåller nån slags gelékulor som kyler ett par timmar när katten ligger på mattan. Såna behöver vi såklart! Mattorna var naturligtvis slut! Vem trodde nåt annat? En stor beställning var på väg att packas upp men allt var förbeställt, så jag blev utan. Nåja, Internet har allt man behöver. Det är beställt och på onsdag, senast, får vi prova.
Nu börjar det äntligen svalna av lite ute, därav Musses avslappnade läge. Svalka magen är exakt vad man känner för nu …

Rätten att vända i dörren

Det är någon slags sibirisk vargavinter ute. Mer snö än vi haft på åratal, alltså massor med snö! Och minusgrader kring tio, tolv. Inte så farligt tycker jag. Men det verkar vara både besvärligare och kallare på andra ställen i landet och även runtom i Europa där det inte brukar vara nån snö alls.
Katterna här hemma tycks ändå ha drabbats av vårkänslor och marsstämning. Fast snön yr utanför huset ska de ändå ut. Eller nja, de ska vända i dörren snarare. Först ett evigt jamande som inte tar minsta hänsyn till om människorna sover eller äter. Ett entonigt envetet jamande som inte ger upp utan bara ökar i styrka om vi försöker ignorera det. Det betyder att dörren ska öppnas, Katt ska stå och glo medan tio minus smiter in i huset och runt ens ben. Ibland nattligt bara ben. Sen vänder Katt och går in igen för att exakt fem minuter senare upprepa proceduren.
Ibland kommer dörröppningskravet i gryningen när hjärnan är så bortkopplad att jag knappt fattar vad som låter. Igår stod Musse (för det är mest han) och jamade kort efter läggdags. Typ när jag just somnat och börjat komma ordentligt in i sömnen. Maken fick typ spunk och kastade sig ur sängen och stampade iväg upp. Katten fick så att säga respass … hamnade ute i snöyran och kylan med viss hjälp. Maken har en finurlig förmåga i att somna om på sekunden han fått täcket över sig igen.
Så fungerar inte jag. Trots att jag slapp gå upp i kylan var allt klarvaket! Likt strålkastare över ett scengolv for uppmärksamheten över allt möjligt att ta fäste på i huvudet. Det var som att jag redan sovit klart, fast jag bara sovit en halvtimme. Dessutom var jag fullt medveten om att Kattkräket kommer att hoppa på dörrhandtaget inom en snar framtid och då måste jag upp och släppa in. Andra årstider i varmare väder ignoreras inbrytningsförsöken. Det finns sovplatser av mjukt slag på altanen. Men inte i den här temperaturen. Inte kan jag låta Musse vara ute hela natten då.
Alltså gick jag upp i förtid. Svepte en filt om axlarna och glodde på meningslöst tevevåld en stund. Tydligen enda alternativen i sena natten. Min ständiga följeslagare Pancakes kurade ihop sig tätt intill mig med klotrunda ögon. Vad gör människan? Går upp när vi ska sova? Han är nämligen inte speciellt sugen på utevistelse för närvarande. Men visste också i sitt kattsinne vad vi väntade på.
Mycket riktigt, när tevepoliserna jagat fatt på nån brottsling skallrade det till i dörrhandtaget. Sånt skulle kunna skrämma livet ur vem som helst i tysta natten med våld på teven. Men jag bara kastade av mig filten och släppte in både Katt och snö och kyla. Snön skakade han ur tassarna medan han sprang förbi mina bara ben.
Efter det gick jag tillbaka till sängen och tvingade mig att somna om. Det gick så där, men det är en annan historia. Katten var åtminstone nöjd och tyst ända tills Maken klev upp på grund av väckarklockan och inget annat.

För att påminna mig själv om förtjusningen med dessa två inneboende pälstyper … 

Redan läggdags

Pancakes är överlycklig när alla tecken tyder på att det är läggdags för mänskligheten. När jag börjar blåsa ut ljus och släcker alla smålampor börjar det ta sig. När jag borstar tänderna är det verkligen nära. Han sitter redo och bara väntar och när jag går mot trappan springer han före, full fart ner. Möter upp mig i garderoben och väntar medan jag byter om. Sen hopp upp i sängen och ta plats, så nära det går! Godnatt. Nu sover vi va!

Mjau sa väckarklockan …

Igen.

Klockan var bara noll fem tjugofem … skönt, då får Mjau vänta tills Makens klocka ringer om en kort stund tänkte jag och rullade om täcket. Fast vänta! Näää … den kommer inte att ringa den här tiden förrän på måndag! Det är bara lördag idag. Suck. Musse sprang före mig uppför trappan och skyndade ut i regnet när tillfälle gavs. Jag gick till nästa dörr och släppte in Pancakes som tillbringat natten ute. Han ville med ner och sova och det var ännu varmt under täcket när jag lade mig igen efter tiominuters kattservice. Också ett sätt att börja en lördag på! Jag somnade tillslut och vaknade en timme senare av en tung katt som tagit halva mitt täcke som sitt. Lika bra att ge upp.

Nu är kaffet upphällt och ett gäng ljus tända och nämda katter har redan både släppts in och ut och in igen så jag tappat räkningen på om de är ute i regnet eller inne nånstans. Godmorgon lördag!

Jag har katter …

Inleder dagen med sedvanligt Kattmys. Båda mina KattGrabbar kliver upp till mig i sängen och ser till att jag inte sover bort dan. Man kan inbilla sig att de där två är kärvänliga och gillar en. I själva verket vill de bara ha mig ur sängen, för att få mig upp till köket där mat ska serveras!
Båda två svansar ivrigt efter mig uppför trappan och hänger med ända in på toa. Där förväntas jag sitta och klia dem båda under hakan (jag har ju två händer gubevars!) medan jag … ja. Så där sitter jag, med en katt vid varje sida. Det slutar oftast med att Pancakes får en ohämmad lust att lappa till Musse med ena tassen varpå han jagas ut ur badrummet.
När jag kommer ut i köket är det ingen tvekan om vad som gäller. Alla som sett den blicken vet hur chanslös man är när två par klotrunda kattögon är stadigt fästade vid ens person. Följer ens minsta rörelse från öppnandet av kylskåpsdörren tills maten i burken istället ligger i varsin skål. (Egentligen ska katter inte ha sin mat i skålar eftersom morrhåren tar i kanten. Då finns det risk att de plockar ur den och äter från golvet. Men lägger man maten på ett fat för att morrhåren ska få sin plats, föser de omkring maten tills den i alla fall ligger på golvet.)
Pancakes är alltid hungrigast och nöjer sig sällan med att bara vänta. Går tätt intill och stryker sig mot mina ben för att jag inte ska få chansen att påbörja nåt kaffekokande eller så. Han kastar sig genast över matskålen, nästan innan den landat på matplatsen och glufsar fort in. Som om han verkligen fått svälta en tid. Det har han inte! Nej, det är bara i akt och mening att vara först klar och därmed hinna få tillgång till den andres lämningar. Och lämnar inte Musse frivilligt kan han hjälpas på traven …
Musse däremot, han sitter kvar i sin kritiska upprätta inställning, under hela proceduren. Han tittar föraktfullt mot Pancakes glufsande. Kritiskt mot mig som om jag tänkte lämna honom utan. Fast en skål är fylld till hans måltid också. ”Ser det ut som att jag når den?” Tycks han då säga. Och ja, jag erkänner. Jag flyttar skålen närmre, så att han når, utan att behöva flytta sig själv. King of the house liksom.
Sedan äts det i godan ro en stund … nåja, god och god. Båda två övervakar samtidigt varandra för att ha koll. Musse ogillar att äta om Pancakes kommer för nära och glor för lystet efter eventuella rester. Då ger han upp godsakerna frivilligt. Alltså övervakar jag situationen lite trött, medan jag ordnar med mitt kaffe. För att hinna fiska upp glufsaren innan han föser undan kungen och käkar hans ranson också.
När båda är mätta (läs: när Musse är mätt och Pancakes även käkat alla rester) påbörjar båda det för katter så traditionsenliga pälstvättandet. I vissa fall passerar de också mig med lite strykningar som jag väljer att tolka som tack för maten. Det är frid och ro en stund och de struntar fullständigt i både varandra och mig ett tag. Sen ska de ut igen och då är det bara att resa sig och öppna varsin dörr. Jo, för Musse ska helst gå ut på framsidan och Pancakes går bara ut på baksidan.
Då först, är morgonen min. Vad var det nån sa … katter har inte ägare, de har tjänstefolk. Jo. Jag är stenlurad.