Måndagsmorgon och allt är lite segt

Så där som det ofta beskrivs i romaner att folk vaknar, med ett ryck. Måste vara jobbigt att vakna så. Kanske. Nåja, jag vaknade nog bara, försökte använda tänket och fatta nåt. Vad är klockan, vad är det för dag, behöver jag gå upp och lite såna elementära funderingar. Jo, klockan var halv sju och måndag morgon och Maken hade gått till jobbet. Själv behövde jag inte upp än, eftersom jag inte börjar jobbet förrän klockan fyra i eftermiddag. Men jag gick upp ändå, sömnen var slut.
Jag hittade två NattKatter på altanen som båda ville komma in och ha lite omsorg. Säkert för minst tredje eller fjärde gången denna morgon eftersom Maken varit igång ett tag också och klarat av den första frukosten och goset därtill.
Medan kaffevattnet kokade konstaterade jag att hösten är här. Det måste vara den som vill hälsa. Kallt i luften och blåsigt. Rejält blåsigt. Ett lössläppt draperi stod rakt ut i vinden och solen hade inte stor chans att värma upp eftersom nya moln klev i vägen hela tiden.
Jag tog största muggen, det kan behövas en måndag morgon som den här när allt känns lite dimmigt och trött. I soffan får jag sällskap av den gula Katten. Han har ett sätt att skruva ner sig tätt intill, för att inte lämna minsta luftspalt mellan oss.
Stickningen i handen, kaffe i muggen, katten bredvid och favoritträdgårdsprogrammet att vakna långsamt till. Så ja.
Men så ser jag hur vinden utanför hänger i den långt utfällda markisen. Den måste jag verkligen genast ut och ta hand om, innan blåsten gör mig olycklig. Jag fladdrar iväg i morgonrocken och foppatofflorna med den Gula Katten efter. Han går dit jag går men med egna rundturer i närheten. Medan jag går raka vägen till markisen hoppar han upp på altanräcket i ett raskt språng över rabatten nedanför. Sen virvlar han omkring i långgräset runt päronträdet medan jag vevar in.
När markisen är räddad hittar jag ett gäng nya utslagna luktärter. Går tillbaka till altanen och hämtar saxen med katten i hälarna. Han tvärvänder lika raskt som mig och far iväg i en lång loop runt lönnen och mig och luktärten och ja. Som om svansen jagade honom. Jag knipsar saligt doftande pärlor. Luktärter ska klippas av med en bra sax, inte brytas. De är för sega för sån hantering. Varvar alla ställen som man vittjar fällor och får ett knippe i handen. Med den där katten efter i sitt eget rus över blåsten och friheten och att jag är med honom ute (istället för tvärtom).
Sen går vi in igen båda två. Möter den där FarbrorKatten som nu ätit klart och tänker gå sin stillsamma runda. Han har förakt ovan morrhåren när han ser oss. Liksom fnyser och går sin väg. Ser honom nästa gång när han känner sig hungrig igen eller glömt att han nyss ätit. Har hört att han vittjar egna fällor på sina rundor … grannkatternas tillgängliga skålar alltså. Hmm.
Vi andra två letar upp trevliga små vaser till luktärterna, innan vi återgår till vårt soffläge igen.
Kaffe i muggen, mjukaste Katten tätt intill, doftande blommor i vasen och stickningen. Och ja, trädgård på teve. Så där ja. Nu kan jag vakna i lugn och ro. Och tänka på lördag morgon … när jag kommer från jobbet och har semester. Fast det är en lång liten vecka tills dess.

Trädgårdsdrama

Satt i godan söndagsmorgon på lagom solig plats med min kaffemugg. När Pancakes rusar in genom trädgårdsöppningen på baksidan med något sprattlande i munnen. Detta något ser ut att vara av otrevlig krälande art, oklart vad, eftersom jag i samma ögonblick som den synen landar i mig skyndar in med mugg och allt. Stänger dörren. För därute tänker jag inte vara och riskera hamna ivägen för nåt som flyr …. och Katt kan också mycket väl få för sig att ta med sitt sällskap in.
Av erfarenhet håller jag sedan koll från köksfönstret, eftersom jag inte vill bli lämnad med krälande typer i min trädgård när jägaren tröttnat. Inte ens en död sådan. Det leks därute och även Musse stegar in i bilden för att kolla vad som pågår. Vill också ha del av det roliga tydligen. Hur läbbigt jag än tycker det är med krälande arter, tycker jag synd om den stackaren nu. Den är hårt åtgången av alla dessa kloförsedda tassar från flera håll.
Då kommer ytterligare en intressent in i sammanhanget. Skatan! Denna skata tar sig väldiga friheter här på gården och har noll respekt för katterna. Märkligt nog låter båda KattKillarna den hållas. Nu flög den in och ställde sig en halvmeter ifrån det pågående dramat. Skällande. Skator kan minsann skälla. Fick Pancakes att fly in i paviljongen. Skatan klev allt närmre men Musse brydde sig inte. Han grejade vidare med det övertagna bytet medan Pancakes blev åskådare inifrån paviljongen.
Jag hade velat filma skådespelet, men ville inte skrämma bort Skatan. Jag fattade ju att den antagligen skulle hjälpa mig mest eftersom den skulle avlägsna detta eftertraktade krälbyte när katterna ledsnat. Tillslut ställer sig Skatan på en stol intill för att invänta läge att roffa åt sig.

Katter leker och retas med ett byte tills bytet spelar död eller hämtar andan helt stilla. Då kan katten låtsas ointresserad. Titta bort eller tvätta sig till synes helt omedveten om detta stackars byte. Som då tror faran vara över och gör ett nytt flyktförsök. Får genast nya klor i sig från den trots allt extremt närvarande katten som hela tiden hade alla sinnen placerade på bytet. Och medan Musse putsade sina tassar i detta skådespel hade Skatan läget under kontroll från sin stol. När bytet så gjorde sig redo för flykt överlistade Skatan Katten!
Den flög blixtsnabbt in och snodde åt sig och lämnade trädgården alltför högt ovanför två snopna katter. Som inte riktigt hade koll på vad som hänt och letade i gräset en stund efter sin försvunna leksak.
Man borde ha filmat! Men jag var mest glad åt att vad det nu än var för kräl, så hade Skatan nu avlägsnat det ur min trädgård. Tack för det!
Katten har jag haft ett snack med … han har lovat att … kanske … aldrig mer … Hmpf. Man vet väl hur katter är.

Lördag utan plan och dessa katter

Det är lördagsförmiddag och här sitter jag ännu i morgonrocken och har inte kommit nån vart. Kaffet är urdrucket och Maken har redan åkt iväg på nåt eget ärende. Jag har inga som helst planer för dagen och sånt är oerhört trivsamt i min värld. Jag behagar göra vad som faller mig in och just nu är det att bara ta det lugnt i morgonrocken.
Katterna gör också vad som faller dem in och har varit av ”typisktkatter” art i natt. Gårdagens snöslask bidrog till att ingen av dem ville vara ute speciellt mycket. När kvällen kom hade vi en sovande katt i en stol och en som ivrigt sprang före mig ner till sovrummet. Jag misstänkte vad det skulle kunna leda till, men hoppades ändå att katthjärnorna hade tillräcklig koll på väderläget för att ge sig till tåls till morgonen. Icke!
Klockan var bara strax efter ett när den där som somnat så skönt i sängen mellan oss vaknade till infall. Och började promenera omkring i sängen. Över mig. Så att jag vaknade. Föste ner honom i golvet efter att han trampat omkring vid mina fötter en längre stund. Han höll sig därefter tyst tillräckligt länge för att jag skulle somna om. Sen började han jama. Sånt går inte att stoppa. Jag tog mig ur sängvärmen, gick upp och släppte ut både den ena och den andra. Tillbaka till sängen. Kunde inte somna om och alltså hörde jag, hur den där som kan öppna dörren själv gjorde ett inbrytningsförsök. Dörrhandtaget skallrade högljutt i det tysta huset och eftersom jag ändå var vaken gick jag korkat upp igen, och släppte in! Trodde han skulle vara nöjd så för i natt. Icke.
Klockan fyra kom han ner och tjatade oss vakna igen. Maken förbarmade sig den här gången. Men han var smart nog att bara släppa ut och inte in nån annan. Båda fick stanna ute. Dryga är bara förnamnet på dem så här års. Det blir bättre när våren verkligen fått fäste och låter nätterna bli på varmare sidan. Då stannar dom där typerna ute och vi får sova hela natten. Visst, vi får skylla oss själva som släpper in alls om kvällarna. Vi är liksom ägda. Av egen fri vilja.
Det finns mycket jag skulle kunna ägna dan åt, jag hade en plan för min nya ryggsäck. Men det där snöblasket alltså. Nej, det lockar verkligen inte till nån utevistelse. Jag stannar inne och stickar lite tror jag. Så får det bli!

Dagens känsla

Typ så här känns det nu. Musse gillar inte värmen mer än vad jag gör men han envisas ändå med att vara ute i den. Jag har försökt få honom att pausa en stund nere i källaren. Men han bara jamar omkring en stund och ska strax upp och ut igen Jag har lagt kylklampar under en filt och där ligger han och njuter … tills jag går. Då ska han kliva iväg och ut igen.
Han hittar väl sina hyfsat svala ställen ute antar jag. Ser honom komma från grannens täta buskage, hittar honom långt inne i rabatten eller i nåt långt gräs. Jag har givetvis sett till att det finns vattenskålar här och där i trädgården.
Idag åkte jag på diverse djurbutiker för att köpa kylmatta till dem. Den innehåller nån slags gelékulor som kyler ett par timmar när katten ligger på mattan. Såna behöver vi såklart! Mattorna var naturligtvis slut! Vem trodde nåt annat? En stor beställning var på väg att packas upp men allt var förbeställt, så jag blev utan. Nåja, Internet har allt man behöver. Det är beställt och på onsdag, senast, får vi prova.
Nu börjar det äntligen svalna av lite ute, därav Musses avslappnade läge. Svalka magen är exakt vad man känner för nu …

Rätten att vända i dörren

Det är någon slags sibirisk vargavinter ute. Mer snö än vi haft på åratal, alltså massor med snö! Och minusgrader kring tio, tolv. Inte så farligt tycker jag. Men det verkar vara både besvärligare och kallare på andra ställen i landet och även runtom i Europa där det inte brukar vara nån snö alls.
Katterna här hemma tycks ändå ha drabbats av vårkänslor och marsstämning. Fast snön yr utanför huset ska de ändå ut. Eller nja, de ska vända i dörren snarare. Först ett evigt jamande som inte tar minsta hänsyn till om människorna sover eller äter. Ett entonigt envetet jamande som inte ger upp utan bara ökar i styrka om vi försöker ignorera det. Det betyder att dörren ska öppnas, Katt ska stå och glo medan tio minus smiter in i huset och runt ens ben. Ibland nattligt bara ben. Sen vänder Katt och går in igen för att exakt fem minuter senare upprepa proceduren.
Ibland kommer dörröppningskravet i gryningen när hjärnan är så bortkopplad att jag knappt fattar vad som låter. Igår stod Musse (för det är mest han) och jamade kort efter läggdags. Typ när jag just somnat och börjat komma ordentligt in i sömnen. Maken fick typ spunk och kastade sig ur sängen och stampade iväg upp. Katten fick så att säga respass … hamnade ute i snöyran och kylan med viss hjälp. Maken har en finurlig förmåga i att somna om på sekunden han fått täcket över sig igen.
Så fungerar inte jag. Trots att jag slapp gå upp i kylan var allt klarvaket! Likt strålkastare över ett scengolv for uppmärksamheten över allt möjligt att ta fäste på i huvudet. Det var som att jag redan sovit klart, fast jag bara sovit en halvtimme. Dessutom var jag fullt medveten om att Kattkräket kommer att hoppa på dörrhandtaget inom en snar framtid och då måste jag upp och släppa in. Andra årstider i varmare väder ignoreras inbrytningsförsöken. Det finns sovplatser av mjukt slag på altanen. Men inte i den här temperaturen. Inte kan jag låta Musse vara ute hela natten då.
Alltså gick jag upp i förtid. Svepte en filt om axlarna och glodde på meningslöst tevevåld en stund. Tydligen enda alternativen i sena natten. Min ständiga följeslagare Pancakes kurade ihop sig tätt intill mig med klotrunda ögon. Vad gör människan? Går upp när vi ska sova? Han är nämligen inte speciellt sugen på utevistelse för närvarande. Men visste också i sitt kattsinne vad vi väntade på.
Mycket riktigt, när tevepoliserna jagat fatt på nån brottsling skallrade det till i dörrhandtaget. Sånt skulle kunna skrämma livet ur vem som helst i tysta natten med våld på teven. Men jag bara kastade av mig filten och släppte in både Katt och snö och kyla. Snön skakade han ur tassarna medan han sprang förbi mina bara ben.
Efter det gick jag tillbaka till sängen och tvingade mig att somna om. Det gick så där, men det är en annan historia. Katten var åtminstone nöjd och tyst ända tills Maken klev upp på grund av väckarklockan och inget annat.

För att påminna mig själv om förtjusningen med dessa två inneboende pälstyper … 

Redan läggdags

Pancakes är överlycklig när alla tecken tyder på att det är läggdags för mänskligheten. När jag börjar blåsa ut ljus och släcker alla smålampor börjar det ta sig. När jag borstar tänderna är det verkligen nära. Han sitter redo och bara väntar och när jag går mot trappan springer han före, full fart ner. Möter upp mig i garderoben och väntar medan jag byter om. Sen hopp upp i sängen och ta plats, så nära det går! Godnatt. Nu sover vi va!

Mjau sa väckarklockan …

Igen.

Klockan var bara noll fem tjugofem … skönt, då får Mjau vänta tills Makens klocka ringer om en kort stund tänkte jag och rullade om täcket. Fast vänta! Näää … den kommer inte att ringa den här tiden förrän på måndag! Det är bara lördag idag. Suck. Musse sprang före mig uppför trappan och skyndade ut i regnet när tillfälle gavs. Jag gick till nästa dörr och släppte in Pancakes som tillbringat natten ute. Han ville med ner och sova och det var ännu varmt under täcket när jag lade mig igen efter tiominuters kattservice. Också ett sätt att börja en lördag på! Jag somnade tillslut och vaknade en timme senare av en tung katt som tagit halva mitt täcke som sitt. Lika bra att ge upp.

Nu är kaffet upphällt och ett gäng ljus tända och nämda katter har redan både släppts in och ut och in igen så jag tappat räkningen på om de är ute i regnet eller inne nånstans. Godmorgon lördag!

Jag har katter …

Inleder dagen med sedvanligt Kattmys. Båda mina KattGrabbar kliver upp till mig i sängen och ser till att jag inte sover bort dan. Man kan inbilla sig att de där två är kärvänliga och gillar en. I själva verket vill de bara ha mig ur sängen, för att få mig upp till köket där mat ska serveras!
Båda två svansar ivrigt efter mig uppför trappan och hänger med ända in på toa. Där förväntas jag sitta och klia dem båda under hakan (jag har ju två händer gubevars!) medan jag … ja. Så där sitter jag, med en katt vid varje sida. Det slutar oftast med att Pancakes får en ohämmad lust att lappa till Musse med ena tassen varpå han jagas ut ur badrummet.
När jag kommer ut i köket är det ingen tvekan om vad som gäller. Alla som sett den blicken vet hur chanslös man är när två par klotrunda kattögon är stadigt fästade vid ens person. Följer ens minsta rörelse från öppnandet av kylskåpsdörren tills maten i burken istället ligger i varsin skål. (Egentligen ska katter inte ha sin mat i skålar eftersom morrhåren tar i kanten. Då finns det risk att de plockar ur den och äter från golvet. Men lägger man maten på ett fat för att morrhåren ska få sin plats, föser de omkring maten tills den i alla fall ligger på golvet.)
Pancakes är alltid hungrigast och nöjer sig sällan med att bara vänta. Går tätt intill och stryker sig mot mina ben för att jag inte ska få chansen att påbörja nåt kaffekokande eller så. Han kastar sig genast över matskålen, nästan innan den landat på matplatsen och glufsar fort in. Som om han verkligen fått svälta en tid. Det har han inte! Nej, det är bara i akt och mening att vara först klar och därmed hinna få tillgång till den andres lämningar. Och lämnar inte Musse frivilligt kan han hjälpas på traven …
Musse däremot, han sitter kvar i sin kritiska upprätta inställning, under hela proceduren. Han tittar föraktfullt mot Pancakes glufsande. Kritiskt mot mig som om jag tänkte lämna honom utan. Fast en skål är fylld till hans måltid också. ”Ser det ut som att jag når den?” Tycks han då säga. Och ja, jag erkänner. Jag flyttar skålen närmre, så att han når, utan att behöva flytta sig själv. King of the house liksom.
Sedan äts det i godan ro en stund … nåja, god och god. Båda två övervakar samtidigt varandra för att ha koll. Musse ogillar att äta om Pancakes kommer för nära och glor för lystet efter eventuella rester. Då ger han upp godsakerna frivilligt. Alltså övervakar jag situationen lite trött, medan jag ordnar med mitt kaffe. För att hinna fiska upp glufsaren innan han föser undan kungen och käkar hans ranson också.
När båda är mätta (läs: när Musse är mätt och Pancakes även käkat alla rester) påbörjar båda det för katter så traditionsenliga pälstvättandet. I vissa fall passerar de också mig med lite strykningar som jag väljer att tolka som tack för maten. Det är frid och ro en stund och de struntar fullständigt i både varandra och mig ett tag. Sen ska de ut igen och då är det bara att resa sig och öppna varsin dörr. Jo, för Musse ska helst gå ut på framsidan och Pancakes går bara ut på baksidan.
Då först, är morgonen min. Vad var det nån sa … katter har inte ägare, de har tjänstefolk. Jo. Jag är stenlurad.

Mycket av lite …

När det blir långt mellan gångerna blir det lätt för mycket på ämneslistan. Det är då det passar så bra med smått plock av diverse slag i samma inlägg. Så här är det mycket av lite eller lite av mycket.

  • Hösten var liksom plötsligt här! Jag stod en dag och glodde på regnet och blåsten som på något sätt hånskrattade åt mina sommarupplägg därute. De kastade omkring med draperierna jag hängt vid paviljongen och blåste ner något pynt och svepte in löv och skräp på altanen. Jahaja. Jag tog mig an allt det där och plockade ner gardinerna vid paviljongen åtminstone. Eller ja, Maken fick göra det eftersom jag använt mig av diverse verktyg när de hängdes upp. Gardinstängerna därinne är fastskruvade, antagligen med tanke på just blåsten. Nu orkade jag inte leta rätt verktyg en gång till så jag anlitade Maken till detta medan jag samlade ihop lite annat krafs. Sen fick det blåsa på några dagar. Skrattar bäst som skrattar sist!
  • Fick en plötslig insikt och därmed också en idé som jag omedelbart satte i igång med för att hinna bli klar i tid. Det är lite hemligt så jag säger inte vad det är men det har att göra med något alldeles speciellt. Det här blev betydligt bättre än jag vågat tro och snabbt färdig dessutom. Maken häpnade må jag säga, när han fick se över resultatet innan jag gjorde helt klart. Jag också! Ibland sammanfaller både idé och tänk och allt liksom bara blir perfekt. Nu väntar jag med spänning på ett resultat av denna idé och hoppas det ser lika bra ut live som i annat format. Men framför allt! Att det kommer i tid så det blir som vi tänkt.
  • Dottern for iväg ut i världen igen i onsdags. Jag släppte av henne vid ett tidigt tåg innan jag åkte till jobbet. Den här gången landade hon först i Amsterdam för ett byte av plan och slutligen i Montreal där fotojobb skulle utföras under e-sport event. När hon åker så där långt har vi endast lite chatt-kontakt när hon får tillgång till wifi. Jag följer alla landningar och starter via nätet så att jag har lite koll på läget eftersom det kan dröja en stund innan hon själv har möjlighet att checka in sig hos mamman. Då brukar jag få ett sms där det står ”jag lever” varpå jag svarar ”underbart”. Nu är hon välbehållen och trött tillbaka här hemma igen. Fiskade upp henne vid tåget efter långa hemresan igår. Hon försöker handskas med trötthet av intensiva arbetsdagar, lång resa och jetlag på det. Avundas henne inte!
  • Vädret i helgen var av ett sånt slag att jag tog tag i resten av sommarlivet. Plockade bort i princip allt och stuvade undan inför nästa sommar. Fick plats med utemöblerna och allt krafs där jag ville ha det. Bar undan kuddar och dynor och annat tyg. Staplade utemöblerna längs med väggen inne på altanen i vanlig ordning. Bäddade flervåningshotellet för KattGrabbarna. Klippte gräsmattan en sista gång och ställde undan det åbäket. Brottades med en rosbuske som till stora delar bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Just nu är den en hög intill. En hög som på lämpligt vis bör avvecklas snarast. Frågan är bara var och dessutom sticks den så förgjordat att jag hoppas den kan ha vänligheten att försvinna av sig själv.
  • KattGrabbarna brukar vara med där ute när vinterhotellet görs i ordning. Så även i år. De svansade runt och hade bygget under ivrig uppsikt. Utesängen vi har på altanen ställer vi först på ända i sin sängstomme. Sedan altanbordet framför och stolarna ovanpå. Två stolar på sina ben och två upp och ner, armstöd mot armstöd. PÅ det viset får Grabbarna tre våningar att använda sig av. Liksom sex, små lägenheter med filtar och mjukt värmande underlag. Lite gamla dynor uppfällda som vindskydd utåt. Dessutom kan de trava runt på kanten till den uppfällda sängen där bakom och vistas under bordet om de så behagar. Jag hann inte mer än breda ut filtarna så hade de tagit sig varsitt högsäte. Godkänt liksom. Det verkar vara allra bäst högst upp. Schysst utsikt, både på omvärlden och in i huset. Men när höststormarna viner och snön vräker in brukar de kura i någon av de lägre hålen. Mer skyddade och ombonade så. Nu låter det som att våra katter är förvägrade vistelse inomhus. Verkligen inte! De får komma in när de vill och gå ut när de känner för det. Men när de väl är ute ska de ha det bra och kunna sova skyddat! Och de stortrivs så pass i detta våningshotell att de knappt vill knappt in alls.
  • Lördagen ägnades åt en massa umgänge och en massa mat. Först brunch med ett par goda vänner. Vi brukar fira varandra med att bjuda jubilaren på hotellfrukost eller brunch. Lyxade till det med ett glas bubbel också. Och maten var riklig och god och trevligt hade vi! Efter det tittade vi till en gemensam vän som efter massa år i Norrland nu flyttat tillbaka hem. Hade en trivsam stund där också och skålade henne välkommen med lite mer bubbel. Till kvällen var Maken och jag bortbjudna till andra goda vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och ännu mer trevligt sällskap. Mycket musik blev det när vi lät paddan gå laget runt och valde musik på olika teman. Kul!
  • Söndagen avrundade helgen med en stunds musik på puben. Grabben som vi känt sedan han gick med mask i fickorna och bäcken i stövlarna har växt upp och blivit en duktig sångare i ett bra band. Den här kvällen spelade de akustiskt för första gången och det var hur bra som helst!

Mjau, sa väckarklockan …

… eller nej, det gjorde den ju inte. Men Musse sa mjau. Med stora bokstäver i morse, redan halv sju. När han säger MJAU. Betyder det; Gå upp! Jag ska ut! Eller; Gå upp jag är hungrig! Som människa har man inget att sätta emot i det läget. Det faktum att han förmodligen nyss kommit in efter en helnatt ute gjorde det hela ännu mer irriterande. Maken måste precis ha gått till jobbet och antagligen smet Musse in precis då. Blev inlåst med en sovande människa. Det visste han ju och därmed stampade han nerför trappan för att säga till. Att det låg till ungefär så fattade jag, trots tiden. Kom och lägg dig, försökte jag med. Lyssnade och hörde hur han stampade uppför trappan igen. Kanske han ger sig?
Det dröjde exakt tre minuter. Så stampade han ner ännu en gång. Alltså när en katt stampar är det på allvar! Han sa mycket riktigt MJAU igen. Suck. Jag klev upp. Trött och yr. Vad fasen!
Musse struntade fullständigt i det. Han blängde på mig från sin köksbordsposition och sedan en menande blick på en tom matskål. Ja, ja, jag fattar. Mat. Väntade nästan tålmodigt medan han mumsade i sig det ha fått, väl medveten om att han skulle hämta mig på nytt om jag gick och lade mig igen. För självklart skulle han ut efter maten. Då var klockan tio i sju. En ledig tisdag. Jamen gå och lägg dig igen då. Näe. Nu hade jag piggnat till så pass att jag visste att det skulle vara lönlöst. Skulle aldrig somnat om.
Istället bryggde jag kaffe och tog tag i dan. Så kattägare jag är. Eller KattÄgd snarare.