Sova i ovan säng

Jag vaknade tidigt, men valde att ligga kvar och slumra en stund till. Lyssnade på ljuden från gatan utanför, Maken som var uppe och gjorde sig i ordning för en arbetsdag och Katterna som precis kommit in och tjatade om mat och uppmärksamhet. Ljud jag vanligtvis inte brukar kunna höra när jag nyss vaknat.
Efter det bedrövliga vattnet som antastade huset för några veckor sen är sovrummet nere i källaren ett minne blott. Numera campar vi i eget hus och tyvärr i varsitt rum. Maken har intagit gästrummet och jag sover i rummet intill som vi kallar Bibblan. På en tillfällig säng eftersom detta rum vanligtvis inte innehåller någon säng.
Vanan att sova i källaren sitter i. (även om jag tillbringar vissa nätter på jobbet) Där nere var det en behaglig temperatur att sova i. Här uppe är det mycket varmare och de blir extra kännbart på natten. Även om jag försöker vädra innan läggdags för att sänka temperaturen en del så blir natten varm.
Nere var det också riktigt rejält och ordentligt mörkt. Bara ett enda litet källarfönster som vi gömde bakom mörkläggande rullgardin och gardiner. Även om vi har mörkläggande rullgardiner för fönstren uppe också, sipprar det ändå in ljus från gatubelysningen utanför. Och Bibblan har ingen dörr, endast ett draperi och det stänger inte ute allt ljus från husets övriga fönster eller något ljud.
Nere var det också väldigt tyst. Alla ljud både inifrån huset (typ en Make med morgonrutiner innan jobbet) och utifrån dämpades ordentligt. Här uppe hörs trafik, fabriken en bit bort och annat som då pågår invändigt. På natten hörs framförallt avfuktaren som står nere och brummar, precis under mig. Men eftersom den gör underverk för att vi en natt i framtiden ska vara tillbaka i rätt sovrum blir dess ljud trots allt inte så besvärande.
Sängen, ja, den är inte obekväm egentligen, fast den är av tillfälligt slag. Men det är smal, mycket smalare än min egen säng som jag brukar kunna vräka runt i annars. Det hade varit möjligt att bära upp den egna sängen, men jag var inte villig att förändra hela bibblan på grund av säng. Ommöblering hade minskat möjligheten att använda det rummet som vi brukar. Nämligen för trivsamma kaffestunder på lediga helgmornar, för trivsamma stunder med en bra bok eller med datorn och skrivandet. Nej. Jag gör hellre lite avkall på utrymmet i sängen eftersom det ändå är för en begränsad tid. Fast katterna är lite upprörda över detta märkliga sovarrangemang. Var ska man få plats liksom? I min säng är det alltför trångt för någon katt. Som tur är väljer de än så länge att vara ute om nätterna så jag hoppas det inte kommer alltför allt och regnigt höstväder i brådrasket.
Maken fick gästrummet med bredare och mer riktig säng. Eftersom han sover med en Cpap-maskin om nätterna på grund av en rejäl sömnapné behöver han lite mer utrymme än jag behöver.
Sömnen har oavsett sängar och sovarrangemang varit lite si och så ändå sedan det olycksaliga vattnet. Oro och grubblerier över allt det orsakade bäddar inte för god nattsömn precis. Första veckan såg man bara vatten, lyssnade efter droppande och plaskande ljud. Men nu sover vi allt bättre och förhoppningsvis, om allt går som det ska, är vi snart tillbaka i sovrummet igen. Om nån månad eller så. Det ska nog bli bra med tiden.

Vi planerar framåt

I går dumpade vi det sista av våra källarväggar i containern här utanför. Vi har rivit dessa väggar under dagarna två, Maken med rivandet och jag med bärandet av rivet material för att få ut det ur huset. Att jobba med blöt isolering är inte kul och det yr omkring partiklar i luften som är besvärliga att andas in. Maken använde andningsskydd medan han sågade i väggarna och bröt dem i bitar. Jag orkade inte jobba med ett sånt, det blev så tungt att andas. Istället höll jag andan medan jag stoppade ner skiten i säckar och passade på att andas redigt med frisk luft medan jag bar ut dem till den växande högen utanför. Ändå hostade och rosslade vi en del båda två innan vi var klara.
Väggarna var såklart blöta nertill och torra upptill men det går inte att riva bara halva väggen. Allt måste bort, så att det kan torka bakom innan det går att bygga nya väggar så småningom. Just nu känns det som att det bara kan bli bättre hädanefter.
Källaren är en verklig källare nu, en helt oinredd betongbunker. Vore det inte för att övervåningen är för liten skulle kanske källaren förbli något slags förrådsutrymme. Då skulle vi bara måla betongen och ställa in diverse förvaring.
Men övervåningens två sovrum är inte längre sovrum, och skulle bli svårt att omvandla igen. Det ena är vårt fina bibliotek som ingen av oss vill bli av med och det andra är gästrum och teverum.
Sovrummet nere är större och vi har vräkt på med rejäla sängar för att sova skönt. Att flytta upp sovandet skulle kräva nya sängar och en omständig omställning av nåt av rummen. Det går inte.
Dessutom skulle Makens hobbyrum gå förlorat och det orkar ingen av oss leva med 🙂 Nej, de där två rummen där nere måste återställas.
Beroende på vem man pratar med haglar råden om vad som är bästa sättet att lösa detta på. Att inreda källare kräver att materialen väljs med omsorg. Det här huset är byggt i början av sextiotalet då byggstandarden var en helt annan. Nu måste den uppgraderas eftersom man vet bättre. Det innebär att det blir stållreglar i väggarna istället för trä och ingen isolering däremellan. Sovrumsgolvet behöver mer betong för att byggas upp en bit och inte behöva reglar och isolering för att bli ett användart golv. Därmed inga trämaterial på betongytorna där heller. Vi lägger in någon slags luftande heltäckningsmattor i båda rummen i stället.
Efter reglarna på väggarna behövs någon typ av skivor och sedan blir det tapeter i sovrummet och en enklare väv som målas i hobbyrummet. Övriga utrymmen målas enbart. Min walk in closet får också en mattbit på golvet. Men inte längre några fina garderober eller byråer som står på socklar mot golvet. Det blir förvaring på ben, förvaring i metallställningar med utdragbara korgar.
Allt för att det i händelse av nya skyfall som beger sig in i huset ska vara enklare att ta om hand. Mattor kan rullas ihop och bäras ut. Betonggolv behöver inte brytas upp. Skadas väggarna igen är det skivor som ska bytas men reglarna kan stå kvar. Och ingen blöt isolering mer.
Det blev ett äventyr detta. Vi hade eventuellt tänkt oss att ägna hösten åt att fräscha upp köket. Istället blev det hårt jobb med att återställa en vattenskadad källare och planera för att det kan hända igen … för med nytidens miljösituation går ingen säker.
Det är alltså tid för planering och fundering och även en möjlighet till organisering av förråden så att inget behöver ställas på golvet i fortsättningen. Det ska väl bli bra det här tillslut.

Det är ingen hejd på eländet

Nånstans finns det kanske en hejd men nu är det lite fritt fall faktiskt.
Vi upptäckte att även väggarna nere i källaren dränkts i vatten. Sugit i sig som om det inte fanns nån morgondag och står där sen och ser oskyldiga ut som om inget hänt. Tills Maken och Snickaren fick in handen en bit bakom och kom ut med varisn näve blöt isolering.
Näe … nu orkar vi inte mer blir första reaktionen. När man står där och tittar på sin krater till sovrum och det dessutom ska rivas väggar. Då är det nästan så att man lägger av nåt galenskratt för det fattades bara det liksom, bring it on.
Okej. Alltså ska dessa väggar rivas under den resterande veckan. Vi bär liksom ut källaren bit för bit. Först alla saker, sedan golven och nu också väggar. Inte klokt. Kan nån väcka mig?
Sovrummet kommer inte att bli användbart på länge, Makens hobbyrum likaså. Det blir ett slit innan väggarna är rivna och ute ur huset. Sen vänta på torkningen av allt detta blötskadade hus. Innan vi äntligen kan börja tillföra nya material som kan skapa nån ordning.
Våra tillfälliga sovplatser funkar men det är inget jag vil leva med i månader. Maken saknar sitt hobbyrum. Allt han brukar pyssla med är nerpackat. När jag behöver nåt av det som brukar finnas i källaren går jag till garaget och rotar i kartonger.
Till och med KattGrabbarna är bekymrade. Får inte plats att sova med oss som de brukar, och allt är så konstigt nere i källaren. Musse går ner och vankar omkring ljudligt jamande. Som om han skriker ”vad fan har ni gjort?”
Det är som det är. Det blir vad det blir.

Dagsläget

Livet rullar på. I morse ganska tidigt kom två hurtiga kvinnor med städutrustning. De var utsända av försäkringsbolaget för att sanera i källaren efter det avloppsvatten vi haft över golvet. Turligt nog inte vatten från toaletten som en del andra hade oturen att ha, men väl från golvbrunnarna och lite småläbbigt ändå. Visserligen är en del golv utrivna men vattnet hade gått upp lite på väggarna också. Jag trodde att det innebar att de skulle typ spruta på nåt medel och ha det gjort på en kvart eller så. Icke. De bar ner dammsugare, moppar, en säck med trasor och jag vet inte allt. Mig skickde de upp och sen körde de igång. Som det skurades och fejades därnere, i minsta vrå tydligen och det tog i princip hela förmiddagen. De dammsög alla frilagda betonggolv väldigt noga, skrubbade de målade golven ordentligt och även en bit upp på väggarna. Sprayade nåt som kan hämma eventuell mögeltillväxt. Sedan ropade de på mig så att jag fick komma ner och granska. Wow. De fula betonggolven kändes plötsligt helt acceptabla. Det luktade nyskurat. Till och med tvättstugan, som fortfarande är överbelamrat med grejer därnere eftersom det innehåller lite möbler från min garderob för tillfället, hade de lyckats få till nån skinande nivå mittemellan allt. De hade gärna fått städa övervåningen också 🙂
Städningen gav resultat, den lite unkna lukt vi levt med en vecka nu är nästan borta.
Under tiden ringde också försäkringsbolaget igen, för att stämma av med mig vilka förluster vi haft när det gäller lösöret. Eftersom det är såna mängder drabbade i denna vattenkatastrof sköts det här via telefon för att spara tid. Jag behövde bara räkna upp allt på min lista och sedan fick jag en summa som ersätter på en nivå vi trots allt är nöjda med.
Nu gäller det att planera väl för att få in den förvaring vi mist och kunna ordna det bra därnere. Ett är då säkert, inget mer av vikt kommer att ställas på golvet.
Nu ska golven stå så där och torka i minst en månad, det finns alltså tid att planera. Både vilken typ av golv som ska läggas när det väl är dags och vad som ska ställas på dessa så småningom. Tja. Planering alltså. Och vänta in resultatet av försäkringens andra del. Vilken ersättning det blir för dessa förstörda golv. Det vet vi inte ännu.

Vatten … del 4

Idag skulle det sista av golven ut. Maken hade kallat in ett gäng starka vänner och de gick in för uppgiften med iver. Några inne och rev, några ute och tog emot vid fönstret och bar iväg till slänghögen. Sovrumsgolvet var snart ute och den inbyggda garderoben som Maken använder åkte samma väg.
Tyvärr var det också nödvändigt att riva ut allt i min nyss så fina nyfixade klädkammare. Den nya garderoben skruvades isär och bars ut, golvet bröts upp därinne också.
I samma stund som sovrumsgolvet var ute ringde min telefon. Det var firman som skulle leverera en nödvändig avfuktare för att torka upp därnere. Den installerades i sovrummet och en lång plastpåse typ, löper genom rummen med den torkande luften som pyser ut genom diverse hål. Oklart hur länge denna behöver jobba. Inga golv kan åtgärdas innan det är torrt. Hur lång tid det nu än tar. Allt det där blöta i golven luktade unket och äckligt. Lukten är också kvar därnere och pyser upp till oss på övervåningen via all luft som cirkulerar där nu. Med tiden hoppas jag den försvinner för det är inget jag vill ha kvar. Morgondagen har utlovats som solig, då kan man kanske passa på att vädra en del också.
Vädret har varit minst sagt ostadigt sen i tisdags. Helgen efter det stora regnvädret fick vi en hel del sol och blåst. Men i tisdags rullade massa nya regnmoln in och ett hot om stora regnmängder just över oss igen fanns under onsdag och torsdag. Risken fanns att vi drabbade av vatten skulle kunna drabbas ännu en gång bara en vecka senare. Marken var så mättad av allt tidigare vatten att det var tveksamt om den skulle klara mer. Vi bävade. Bar ner pumpen vi köpt, såg till att inte en pryl fanns på golvet och höll andan. Det var en orolig natt jag tillbringade på jobbet. Kollade nog mobilen varje timme ifall Maken hemmavid skulle ha skrivit nåt. Han hade också varit vaken och gått ner och kollat källaren ett par gånger. Men det gick bra! Hela torsdagen var också regnfylld men det kom inga störtskurar utan bara nåt tunt och fint regn som jag egentligen funnit trivsamt. Nu kändes den bara hotfull. Jag vågade inte åka hemifrån och var ner i källaren otaliga gånger och granskade golvet. Men vi klarade oss undan nåt nytt skit. Tack och lov.
Nu får vi bara försöka se framåt.
Hobbyrummet är numera en byggarbetsplats med ett betonggolv och sovrummet är en krater och hela källarvåningen är tömd på grejer. Utom tvättstugan som är både tvättstuga och min klädkammare tills jag har en ny igen. Medan allt står där och bara torkar får jag ägna mig åt att planera för hur allt ska se ut när det väl är dags. Vad vi ska ha för golv, eventuellt tapeter, förvaring, färg … ja. Planering blir det. 2.0 blir det.

Vatten … del 3

Att vakna till ett vattenskadat hus var inte roligt. Vi klev ur den dåliga sömnen tidigt, fixade kaffe och gick ner för att undersöka eländet. Nedanför trappan väntade vi oss nästan att möta mer vatten men det var verkligen borta. Men mattan som en gång i tiden lagts in över betonggolvet var nästan flytande under översvämningen. Det var bara golvlisterna som höll den på plats då. Alltså hade det varit massor av vatten under och den måste helt klart rivas ut. Golvet i tvättstugan, i pannrummet och i ett förråd är alla målade betonggolv. Dessa var inte alls påverkade såklart och det är nån ljusning i eländet.
Sedan kom vi till min nyrenoverade gå-in-i-garderob. Där var det också vatten under det nyligen lagda trägolvet, det kippade lite och sipprade ut vatten när jag gick på det. I Makens hobbyrum och i sovrummet låg någon slags trägolv och sådana mår aldrig bra av vatten. Vid första anblicken såg dessa helt orörda ut, som om inget hänt. Men en oro över vad som fanns under sköt vi för tillfället åt sidan. Det fanns angelägnare saker att ta itu med just då.
Vi började bära upp saker från det första rummet, packade och ställde in i garaget. Många steg upp och nerför trappan med grejerna. Somligt var blött och förstört och hamnade direkt ner i sopsäck.
Ett relativt nytt garderobssystem var bara att riva eftersom det var helt blött i golvsockeln och en bit upp längs sidor och bakstycke. Slutligen kunde Maken riva upp den där blöta plastmattan så att betonggolvet blottades och kunde börja torka. Jag höll också på i tvättstugan för att få undan där eftersom den behöver användas och även fungera som min garderob ett tag. Garaget fylldes på allt mer och vi blev såklart allt tröttare och allt mer uppgivna av allt jobb och allt som var förstört. Speciellt när Maken tillsammans med snälla Grannen sågade upp hål i både sovrumsgolvet och hobbyrummet och hittade plaskblöt isolering och ännu mer vatten. Båda golven måste brytas upp. Sånt gör en uppgiven. Allt jobb det kommer att innebära att först tömma ett par överfyllda rum och sedan riva golven. Golv som vi var fullständigt nöjda med och inte hade någon anledning att byta om bara vattnet hade hållit sig utanför huset. Därtill all långvarig torktid som kommer att krävas innan betongen blir tillräckligt torr för att nya golv ska kunna anläggas.
Försäkringsbolagen var formligen översvämmade de också, av samtal från alla drabbade. Vi anmälde såklart skadan redan första dagen och fick bara veta att det kan komma att dröja. Men vi fick tillåtelse att riva ut och slänga eftersom det måste göra fort för att ingen ytterligare skada skulle tillkomma. Bara vi dokumenterade allt. Det var bara att jobba på. Allt måste upp.
Jag är turligt nog en organisationsmänniska. Därför har jag ägnat mycket tid åt att ordna det bra i våra tillfälliga sovrum, att tvättstugan är användbar och att allt är så bra staplat som möjligt i garaget. Dels för att allt ska få plats men också så att det går att hämta sånt man kan behöva. Som jag tidigare gick ner i källaren för att hämta.
I övrigt ser allt ut som vanligt, inget är påverkat i vår boendeyta och vi har aktat oss för att stuva in nåt där. Det ska finnas plats för liv och vila också medan allt jobb pågår.

Vatten … del 2

Det blev givetvis inget jobb för någon av oss. Vi hade tillräckligt med jobb hemma. Det visade sig under morgontimmarna att flera av våra grannar befann sig i samma situation. Den ena värre än den andra eftersom de flesta har sovrummet i markplan och därför hade ingen aning om vad som pågick i källaren medan de sov. Deras vattennivå var alltså betydligt högre än vår, eftersom vi börjat bära vatten och pumpa så pass tidigt.
Dessutom var det krisläge i hela stan. Vi var nästan Venedig. Det var som att himlen försökt dränka hela stan och allt vatten gjorde det omöjligt att ta sig fram. Vattenfyllda vägar, viadukter, bostadsområden. Bilderna som började delas på sociala medier var helt ofattbara. Siffrorna också, det hade regnat rekord. Det värsta på minst tjugo år sades det. Etthudrasextioen millimeter på ett dygn!
Och bara under en av nattens alla regntimmar bombades vi med ungefär etthundratrettio av dessa hundrasextioen millimetrar. Helt galet. Givetvis sålde pumparna slut omedelbart. Men grannsamverkan av bästa slag gjorde att en granne satte sig i bilen och snirklade sig ut ur stan och åkte till Uppsala och köpte pumpar. En till oss också. Men vi fick under tiden även låna ännu en pump och med två pumpar igång började vattnet äntligen minska i källaren.
Vi hjälpte till med sopborstar för att fösa vattnen från rum till rum när trösklarna började stoppa flödet. Pumparna behövde en viss nivå för att jobba. Alltså föste vi vatten åt deras håll i flera timmar tills det inte fanns mer att fösa. Det var en lycka att se vattnet ta slut närmast pumpen med jämna mellanrum och behöva sopa in en ny våg genom tvättstugan mot pumpen tills även den var slut.
När vår egen nyinköpta pump anlände lånade vi istället ut den till en annan granne som behövde den bättre och kunde själva äntligen ta oss an vattendammsugningen med rejält resultat. Nu behövde hinkarna inte heller bäras ut utan kunde hällas ut intill en av pumparna. I vanliga fall kulle man aldrig komma på tanken att swoscha ut typ tjugo liter vatten över golvet för att tömma en hink. Men allt detta vatten hade gjort oss aningen hämningslösa. Ut med det bara och pumpen skötte resten. Slutligen golvmoppen. Inte förrän vid åttatiden på kvällen var vattnet i princip borta och vi kunde slappna av lite. Bäddade nya sovplatser åt oss på övervåningen och var typ gäster i vårt eget hem den natten.
Ingen av oss kunde sova vidare värst. Maken såg det där vattensopandet för sin inre syn så fort han försökte sova. Vi hade ont i ryggarna och benen och ja, otroligt svårt att slappna av. Det var vatten i hela sinnet och tanken på vad allt detta vatten hade hunnit ställa till med. Hur stor skada hade golven tagit och alla möbler och annat? Hjärnas virrvarr av tankar gjorde sömnen orolig.

Vatten … del 1

Den senaste veckan har minst sagt varit omtumlande, orosfylld och rent av förfärande.
Ja … det kom vatten. Det kom mängder med vatten från himlen redan under tisdagskvällen, men inget vi reflekterade över. Ja det regnade. Vi såg väl nåt på teve, gick och lade oss och somnade gott. Jag var upp en sväng på toaletten vid midnatt men märkte inget konstigt. Somnade om och vaknade en knapp timme senare av ett plaskande ljud. Låg och lyssnade en liten stund och kunde inte lokalisera det. Vi sover nere i källaren, regn brukar inte höras därnere. Därför var det högts anmärkningsvärt, detta plaskande. Jag tände lampan och klev upp och ljudet var allt tydligare vid det lilla fönstret som sitter uppe i takhöjd.
Fönstret är dolt med en mörkläggande rullgardin och jag hade också hängt långa gardiner för att gömma rullgardinen och få det extra ombonat . En byrå står också framför och när jag böjde mig över den och rotade bland tyget var det blött! Alldeles blött på väggen bakom.
Maken hade också vaknat och vi drog tillsammans undan byrån och fann en rejäl pöl på golvet och en fors längs med väggen under fönstret. Det var för mörkt för att se vad som pågick utanför fönstret. Jag hämtade handdukar och hink och vad jag nu kunde komma över medan Maken klädde sig och rusade ut i mörkret. Vid detta källarfönster och ett likadant på andra sidan huset har det cementerats en grop för att kunna ha något större fönster (den heter säkert nåt fint på byggspråk). Dessa var helt vattenfyllda, som små bassänger och vattnet letade sig in genom fönsterbågen. Regnet inte bara öste ner där ute, det spolades ner med högtryck och Maken stod på knä och öste vatten ur fönstergropen. Efter att ha sprungit runt och öst det ena hade det andra fyllts på igen. Han arrangerade längre stuprör och slog för nån bräda och fick slutligen stopp på flödet. Under tiden torkade jag upp inne.
Sedan gick jag ut på altanen i dånet av detta ondskefulla regn och fann en sjö utanför, men det var alltför mörkt och kraftigt regn för att se något av trädgården. Vi var båda uppjagade och klarvakna men skulle upp tidigt för att åka och jobba. Maken stannade i soffan för att hålla koll på fönstren och jag gick tillbaka till sängen, lyckades somna om efter ett tag.
Strax innan tre på natten vibrerade mobilen av ett sms. Det kom från SOS alarm och manade oss att stanna hemma och inte ge oss ut på vägarna och att bara ringa 112 om det uppstod någon akut fara. Det kändes oroande men jag slumrade en stund till, knappt en timme tror jag. Nästa gång jag vaknade var det av något konstigt ljud. När jag satt mig upp och tänt lampan och försökte se om fönstret läckte in vatten igen såg det helt torrt ut. Sedan fick jag syn på golvet …
Hela golvet var täckt av vatten! När jag klev ur sängen och skrek på Maken hade jag vatten upp till anklarna. Det var lika i alla rum där nere. Som en mardröm. Grejer flöt, vattnet snirklade sig in överallt …
Maken hämtade sin vattendammsugare i garaget och började suga upp vatten. Den hinken fylldes på tjugo sekunder, vägde massa kilon och gjorde ingen skillnad på vattenmängden. Maken slet och släpade upp med den tunga hinken i trappan tills jag beordrade honom att vila. Rädd att han skulle halka och skada sig eller något ännu värre. Under den korta pausen ringde han grannen som var på jobbet. Grannen tog sig skyndsamt hem för att se över sin källare men där fanns inget vatten alls. Istället fick han med sig sin egen vattendammsugare och kom över till oss med den. Vi insåg snabbt att dessa vattenuppsugare inte skulle göra någon nytta i mängden vatten. Då kom Grannen på att han ägde en dränkpump och sprang iväg igen. En stund senare installerade Maken och Grannen pump och slang i vårt pannrum och vattnet kunde forsa ut på gatan genom slangen som dragits ut via fönstret.
Det var en lättnad att se allt vatten på rätt sida av huset. Fast nere i källaren såg det inte ut att minska alls. Vattnet fortsatte komma in, i princip i samma takt som det pumpades ut. Vattennivån på källargolvet var densamma hela dan. Någonstans kom det in allt mer vatten och pumpen jobbade hårt. Vi också, som for omkring i stövlar och lyfte undan en del grejer för att rädda dem ifall vattnet skulle stiga och förstöra ännu mer grejer.
Det var en rejäl mardröm och så tröstlöst ohjälpligt bedrövligt. Vi var galet trötta, chockade, ledsna. Oroliga framför allt. Och bitvis kunde vi bara sitta i soffan och tomglo. Sen ner och titta på eländet lika handfallna igen och lika tomgloende tillbaka till soffan. Vad fasen gör man? Räddningstjänsten var helt nerringda och skulle prioritera samhällsviktiga byggnader meddelades det. Vi var fast i vårt elände.

forts ….

Torka tvätt

Sommartid gillar jag verkligen att hänga ut tvätten att torkas av sol och vind. Den luktar så gott sen, i synnerhet lakan som behåller doften åtminstone första kvällen man ska sova i dem.
Vi har haft en helt ordinär gammal torkvinda för endamålet. När den en gång i tiden, av förra husägaren, cementerades ner i backen var nog valet av plats alldeles utmärkt. Ett trappsteg upp till den övre nivå vi har i trädgården. Skogen utanför staketet, bärbuskar precis innanför och ett rejält potatis och grönsaksland fanns på denna upphöjning. Och så torkvindan. Hittade en riktigt gammal bild i ett av våra fotoalbum där man ser huset från baksidan med torkvinda och allt. Tittar du noga ser du mig i en ung version i full färd med räfsan längst bort i trädgården. Jag gissar att vi varit husägare drygt ett halvår här och detta är den första våren för ungefär trettio år sedan.

Det är numera också många år sedan pappa hjälpte mig anlägga gräsmatta mitt över hela odlingsytan eftersom den inte intresserade mig alls. Bärbuskarna är också borta numera, minns inte om de grävdes upp eller avvecklade sig själva. På den nya gräsmattan kom en ny uteplats och så småningom min paviljong. Och i slänten växte sig en gran hög och stor och lönnen jag planterade bredvid är numera enorm.

Där är hammocken placerad och torkställningen fann sig tillslut inklämd mellan uteplatserna. Stod där och skämdes, liksom mitt i vägen. Tvätten trasslade in sig i grenarna på granen och själva ställningen var ful och störde.
I våras tog jag tag och lyfte den från sin plats, vek ihop och bar in eländet i skymundan. Kvar fanns bara det rör som gjutet i en cementklump höll ställningen på plats. Maken ville kapa röret med rondellen, men jag bad honom avvakta. Ingen av oss hade för avsikt att försöka gräva upp cementklumpen.
Torkningen av tvätt flyttade till en bättre och soligare plats på en tillfällig hopvikbar torkställning som blåste omkull vid minsta pust. Den är såklart inte gjord för att ha utomhus men fick duga tillsvidare. Tanken på att gräva en rejäl grop och gjuta ner ett nytt rör för någon torkvinda … nä. Jag letade alternativ på nätet och hittade en bra lösning. Maken verkställde. Kom hem med impregnerat virke från bygghandeln, sågade och skruvade ihop och slog ner nya stolpar i backen på den nya platsen. Öglor för tvättlinorna och ett par uppvibara klädhängare på utsidan av stolparna för sånt som vill torka på galge. Tadaaa liksom.

Det gamla röret fick tillslut stanna på sin plats. Jag piffade upp en gammal gardinstång och ställde klättrande blomma nedanför. Nya torkställningen syns i bakgrunden också. Blomsterklädd gardinstång passar betydligt bättre än torkvinda på det gamla stället. Tänker utveckla det nästa år 🙂

Det hinner hända en hel del i en trädgård på trettio år och det är inte längre så där öppet och kalt som på det gamla fotot. Nu är det lummigt och trivsamt som jag vill ha det.

När jag har en så här tjusig walk in closet …

Så är det nästa så att jag vill flytta in där. Det är inte stort. Men det är klart. Det är fräscht och en otrolig skillnad på förr och nu. Förr ja. Jag var så trött på eländet att jag glömde ta bilder innan jag öste ut allt. Men tänk ett betonggrått golv. För att det var betong helt enkelt. Väggarna var målade i nån ljust beige nyans. Ett system av hyllor med med klädstång under. En rasslig byrå, en rasslig hylla och så vidare. Ett hopplock av överblivet. Och kläderna öppet på galgar så att allt jämt kändes dammigt. Hur ofta jag än städade.
Förutom kläderna förvarar jag även mina smycken i detta utrymme. Ja, jag är en korp eller nåt. Älskar smycken och gillar allt som glittrar. Har massor och kan inte göra mig av med nåt. Förvarade dem i diverse små lådhurtsar och askar och skrin. Men det blev dammigt ändå. Som damm letar sig in alltså.
Nu är det annat! Golvet är inte längre ett ojämt och iskallt betongolv. Det är träbeklätt. Kläderna är instängda i skåp. Smyckena är instängda i vitrinskåp.Två vitrinskåp … ja jag vet. Galet. Men jag älskar dem.
Och nu kan de få synas genom glas. Och jag kan njuta av dem och hitta lätt det jag vill ha.
Pigtittaren och det lilla bordet som har förvaring i små fack under borsskivan när man lyfter den som ett lock har jag haft därinne förut också. Men de kommer mer till sin rätt nu. Båda är minnen av Makens Mormor.
Bordet, som också innehåller en speldosa (som inte vill längre) köpte hon på en Italienresa har jag hört. Pigtittaren köpte hon på en antikaffär en gång när vi var med. Kul att ha dem båda och givetvis är det smycken i de små lådorna till pigtittaren och i facken under bordslocket. Vad annars?
Väggvitrinen fyndade jag på loppis för 40 kronor! Det saknade hyllor men det fixade Maken såklart nya av ett par gamla glasskivor vi hade hemma i gömmorna. Ramen målade jag lite slarvigt med en metallisk färg och limmade på mängder med trasiga och ratade smycken. Ett bevis på att jag inte ens kan skiljas från trasigt eller mindre vackra smycken. De hamnar i nån ask utifallatt. Den som sparar har. Nu kom en del av detta till användning på ett lite galet sätt.
Ny lampa blev det också, en med bling såklart. Och en ny liten rundel till matta. Och några krokar på väggen, för hur ordningssamt det än är där inne just nu kan jag inte inbilla ens mig själv att jag kommer att hänga in allt ordentligt varje kväll. Så är det bara.
Spackel, färg och golv hade vi redan på spar hemma. Lika med vitrinskåpet intill byrån. Köpte bara bflytspackel för att jämna ut golvet innan det kläddes och så klädskåp och byrå då förstås. De är helt nya.
Maken har fått slita för min skull med detta. Flytspackla och lägga golv. Bygga ihop möbler och få upp saker på betongväggen och att hänga lampan var ingen lek det heller med allt som kan trassla i ett gammalt hus. Tömde, målade och planerade och flyttade in gjorde jag själv.
Nu är allt klart och en stunds vilopaus. Tills virket anländer …