Ett nytt rum nästan

Förrådet tänker jag inte visa! Där är det visserligen mer ordning numera, men alla som sett ett förråd kan relatera till hur det kan se ut i ett sådant.
Rummet utanför åkte på ytterligare en makeover i samma svep. Alltså. För bara en kort tid sedan, i begynnelsen av detta år till och med, köpte jag en garderob och städade upp detta rum, lite hafsigt insåg jag snart. Rörde inte alla överbelamrade hyllor alls då.
Nu råkade det sig så att det stod en överbliven tresitssoffa från garaget. Ordat om den förr, soffan som blev kvar efter en garagefest i höstas. Kan tyckas märkligt, men jag orkar inte tjata mer om det. (Länkar mig själv istället.) Denna soffa ville Maken givetvis får ut ur garaget (läs: kasta) Denna soffa ville jag ha (läs: få ner i källaren) Tänkte mig att jag som är av solskygg och värmeogillande slag kommer att trivas bra i en soffa, i den så behagligt svala källaren under sommarens varmare dagar. Därmed var det bara konstatera att garderoben hamnade lite fel på första försöket. Maken, som är en snäll och foglig man, han höll med … inte alls! Verkligen inte. Men han vet sen gammalt att det inte lönar sig att protestera nämnvärt när frun bestämt sig. Han häktade alltså snällt av garderobsdörrarna och föste om den till ny plats efter att vi i lördags tömt alla hyllor på minst tjugotusen tunga fotoalbum.
Soffan var uppmätt och skulle passa bra på sin tilltänkta plats. Problemet var själva nerfarten! Källartrappan är allt annat än bred och aningen svängd på slutet. Lågt till taket på en punkt. Maken var med all rätt lite tveksam. Men så kom helt oförhappandes och en helt ovetande God vän på en snabb visit. Tack och lov för det kan jag säga! För utan honom hade det aldrig blivit något svalkande soffläge i sommar. Han fick alltså snällt hugga i. (låg lite, lite i hans eget intresse också eftersom det han kom med behövde soffans plats i garaget ..hrm )
Gubbarna lyfte, i varsin ände och gick stabilt mot trapphuset, som befinner sig mellan garage och kök. En gubbe på vardera sidan om trappan (en i garaget och en i köket) med en klumpig och eländes soffa mellan sig. Där var det så klart stopp. Jättestopp. Det gick inte på några villkor att vända soffan för nerfart. Maken hojtade på mig, poängterade det uppenbara för att överbevisa mina egna ögon och började därmed backa tillbaka till garaget i tron att han var entledigad. Stopp! Sa inte frun då, utan faktiskt den Goda vännen i köksändan av soffan!
Om vi istället … tänkte han högt … och så dirigerade han om hela grejen på ett smart sätt. Maken lydde snällt och följde honom i sofflyftet mot köket. Där lyckades de få upp soffan på högkant och sedan in i trapphuset och nerför längsmed trappan! Benen fick skruvas av, nästan i farten varefter de visade sig vara i vägen nerför och så hoppsan hejsan stod soffan i källaren! Mottagen av förnöjd kvinna. (Jo, jo. Har jag bestämt att en soffa ska ner i källaren kommer den på ett eller annat sätt ner i källaren.)
Där står den nu och är bara suverän. (och ska den nån gång upp igen sågar vi sönder den) Ruskigt retro, man kunde tro att en mormor eller farmor av äldre slag flyttat in med fransförsedd soffa. Men jag gillar den, väldans fräsch och lite använd tydligen. Annars hade det fått vara. Garderoben mår fint, faktiskt bättre, på sin nya plats och alla våra fotoalbum ställdes tillbaka hyllan mittemot soffan. Kanske man sätter sig där och tittar i ett album ibland? Tidigare var man tvungen att bära med sig albumen upp och sen ner igen. Vem orkar sånt?

Det ska piffas lite så småningom. Fixas lite tavlor och sånt. Och så återstår alla dom där pärmarna med gamla papper som ska rensas … pust och suck och stön.

Det rensas i förråd

Ibland blir jag så trött på min egen från-tanke-till-handlings egenskap. Plötsligt får jag bara syn på nåt och det slutar med att jag har en massa extrajobb. Nu har jag plötsligt rivit ut hela förrådet i källaren och står inför ett röjningsjobba som kan vara till midsommar om det vill sig illa.
Det där förrådet alltså, det gjordes till matkällare när huset byggdes. Ventilation rakt ut. Stabila trähyllor tänkta att förvara hemgjorda syltburkar och saftflaskor. Golvutrymme nog för backar med läsk kanske och lådor med potatis och morötter. Utanför huset hade man nämligen anlagt ett stort potatisland och grönsaksland. Även ett rejält jordgubbsland fanns. Och så bärbuskar med röda och svarta vinbär och krusbär. Så nog har denna matkällare fått ta hand om en hel del mat genom åren allt. Tills vi flyttade in vill säga. För alla dessa land och bärbuskar är ett minne blott. Inte sjutton vare sig syltas det eller saftas det längre. Det köps i affären och förvaras i kylen.
Fast nu önskar jag att den innehöll snygga burkar med fina etiketter. Kanske med såna där rödrutiga tyghättor över locken. Trälådor med rotfrukter och grönsaker. Doften av jord och bär. Istället är det kallt som tusan och fullstoppat med diverse. Matkällaren blev givetvis förråd av sånt man vill ha kvar men inte vill se. Oklart varför man har det då.
Men jag förmår inte slänga vissa saker utan sparar det i lådor. Därför släpade jag ut ungefär fyra kartonger med skolmaterial från Dotterns alla förskole och skolår. Jag har haft en tanke. Att en gång sammanställa delar av detta till någon slags enhet i pärmform. Men bara skjutit upp och stoppat undan ännu en bunt i en låda efter ett avklarat skolår. Nu var det länge sen hon gick i skolan och mycket material blev det. Ett under att jag ens fick ner den största lådan som jag av en underlig anledning baxat upp på översta hyllan. Därinne fanns också ett par lådor med en betydligt mindre enhet av både min och Makens skoltid. Hittade till och med lite grejer som tillhörde Brorsan, några teckningar och ett album med samlade bilbilder. Jag skickade foton på detta till honom och lovade ta med grejerna till honom nästa gång vi ska ses. Men hans svar tyder på att han tycker de kan ligga någon annanstans än hos honom. ”Undrar vad jag ska ha det till?” Ja, det undrar jag också, ändå kan jag bara inte kasta det lilla gröna häfte som jag med spretig sexårshandstil skrivit ”Religion” på. Och inuti ritat både mor och far och lilla-bror och början av skapelseberättelsen. Eller häftena med skrivstil som jag fick dekorerade med guldstjärnor på sidorna med vackrast formade bokstäver.
Lådorna med Dotterns skolgrejer var överväldigande. Somligt måste absolut sparas. Även om hon också har lite samma attityd som sin morbror och undrar varför. Somligt blundade jag och slängde. Somligt kom hon själv och slängde. Och tog mig ur pärmsamlingstanken. ”Gör nåt bättre med din tid!” Okej. Jag slängde, stoppade tillbaka i lådan, slängde och sorterade. Lådan blev fylld till bredden och kan inte bäras. Ändå är jag långtifrån klar. Det blir nog en låda till …
Det ska givetvis sorteras om inne i förrådet, det är liksom hela syftet med att jag släpat ut allt. En del grejer som vistats på andra hyllor måste in. Jag hoppas kunna bli av med hyllor utanför förrådet. Där det samlats grejer som jag bara kan sucka över. Gamla pärmar med sedan länge betalda räkningar och bankpapper och jag vet inte vad. Inget vi någonsin mer behöver men ingen av oss har orkat ta tag i det. Det bär emot att kasta det i soporna eftersom det finns info på dem som inte bör komma i orätta händer. Eller är jag överkänslig där? Jag skulle helst vilja bränna det men det känns också lite meckigt. Hade en sån strimlarpryl en gång. Men det var erbarmligt jobbigt. Den tog bara fem ark åt gången och blev snabbt för varm och ville vila. Det skulle ta till nästa år att strimla allt i den takten om jag nu ens hade kvar den. I så fall behöver jag skaffa en redigare sådan. Eller komma på en annan lösning. För nu ska inte den där pappershögen sparas längre.
Det kommer att ta mig hela helgen gissar jag. Men hoppas att jag med glädje kan stänga den där förrådsdörren och känna auran av ordning ända utanför, helst snarast!

Rörjobb och pysseljobb

Snart kommer röris skrev Maken i ett sms i morse. Jo, jag var uppe och presentabel! Röris, alltså rörmokaren, kom på slaget med sina verktyg och i sällskap med vattenverket. Och på grund av vattenverket faktiskt. De kräver nya kranar för avstängning av vatten i huset och nåt nytt fäste ihop med dessa måste monteras för att en ny vattenmätare skulle kunna installeras. Inget av detta stod på min önskelista men eftersom det krävs av oss får vi vackert se till att det blir utfört och vi kommer vackert att få betala räkningen själva också minsann.
Allt detta sitter angjort i väggen i tvättstugan ihop med vattenrören som leder in i huset och vidare runt i huset. Med en vattenmätare som borde klassas som en raritet i mitten. Denna skulle alltså bytas mot en modernitet.
Min pysselhörna bor på arbetsbänken nedanför. Kändes opraktiskt att tvinga Röris att göra jobbet bland pärlburkar och liknande. Dessutom var det en utmärkt chans att få det där ordentligt städat och lite omorganiserat. Jag tömde alltså hela området på all slags pysselmaterial förra veckan redan, för att vara beredd inför denna röroperation när den nu behagade ske. Packade ner och bar allt ut därifrån.
Igår fick Maken besked om att att Röris skulle anlända denna morgon. Bra, då blev det inte så långvarig nerpackning av grejerna!
För att Röris skulle kunna göra jobbet krävdes att all vattentillförsel var strypt eftersom han skulle ta isär rörgrejen och få loss vattenmätarreliken. Det var därför han hade vattenverket i släptåg. Det görs nämligen i gatan utanför huset.
Jag hade fixat mitt morgonkaffe och hällt upp en kanna vatten och hade inget problem med att bli vattenlös en stund. Röris fick dona på nere i tvättstugan medan jag drack kaffe och tittade på teve. Han bankade och härjade på och jobbet var gjort på lite över en timme, sen var tvättstugan min igen. Nya kranar med en modern mätare satt i sitt fäste. Inte så man häpnar direkt men tja, nu har vi det som krävs. Allt skräp tog han med sig när han gick och jag fick vattnet påkopplat igen.
Därmed kunde jag ägna förmiddagen åt att återställa pysselhörnan igen! Lite pysselhörna 2.0 blev det. Städat och ordnat, omorganiserat på ett mer praktiskt sätt. Sånt som inte blev så bra i första omgången blev bättre nu. Kanske inte var så illa med lite förberedande rörjobb i alla fall!

I tidig lördagsmorgon

Kärvänligt närgången katt tycker egentligen att det är dags att kliva upp men accepterar en stunds snoozande. Fast klockan är tidigare än nödvändigt en lördagsmorgon är jag ändå helt vaken och måste fsktiskt upp för ett toabesök. Överväger att gå tillbaka till sängen men känner att jag sovit klart. Det blir istället morgonrock på, kaffevatten på kokning och mat till hungriga KattGrabbar. Så tänder jag några ljus i bibblan, där sitter vi med vårt morgonkaffe i sällskap av nöjda katter som gärna vill ha varsitt knä att slappa i. Så börjar en trivsam lördag som är helt ledig och befriad från stora planer. Den typen av lördagar är bäst.
Igår hände det sig av ett par olika anledningar att jag fann mig städande i garaget. Jag vet. Galen människa! Det började med att jag skulle mäta en soffa. Hmmm … Jo, i garaget står ett par soffor, en trea och en tvåa av retro plyschigt slag. Guldgula med fransar och i det närmaste snudd på oanvända. De har bott någonstans där de hanterats oerhört varsamt.
Det är så klart Dotterns fel …förtjänst … att de finns hos oss numera. Hon brukar ordna uppskattade garagefester emellanåt och i höstas blev det en av Hallowen-art. Det är liksom på riktigt när hon ordnar fest. Tillsammans med sin gode vän handlades soffor och annat tillbehör som vinkannor silvrig stil och snirkliga ljusstakar på loppis. Rökmaskin hade de också såklart och tema för utklädningen. Hursomhelst, det var inte festen jag skulle orda om utan dessa soffor. När allt festande var överstökat fanns endast de kvar i garaget. Till allmänt förtret för Maken. Garaget rymmer en del fordon som det ska stökas med emellanåt och då kan en soffgrupp vara väldigt i vägen. Men så närmade sig familjens födelsedagar och ett trevligt julmys ordnades i huset. Varpå vi även fixade jul i garaget med nämnda soffgrupp. Där trivdes den manliga gästskaran bäst i ren häpnad.
Sofforna blev kvar även in i det nya året. Tänkte ringa rödakorset för att få dem hämtade, men någonstans landade en annan slags tanke. Alltså hamnade jag i garaget för att mäta dessa soffor och när det var gjort var jag redan igång. Stoppa mig? Nä. Det går inte. Från idé till handling är ibland samma rörelse. Snart hade jag stökat till det värre än värst i Makens totalt förfallna fikahörna. (Han är känd för mycket men ordning och reda finns inte bland egenskaperna)  Släpat bort och burit undan, sopat golvet och föst in en soffa! Inte så märkligt som det kan tyckas.
Makens garage är inte som andra garage. Det är vitmålade och dekormålade väggar och rätt mycket inredningstänk mitt bland verktygstavlorna. En guldgul plyschsoffa med fransar var alltså inte det minsta malplacerad. Därtill fixade jag till bland hans bilböcker och ordnade lite stilleben. Städade upp vid teven och kaffemaskinen. Ja, det är som sagt inte vilket garage som helst detta. Dessutom städade jag fram hans långa arbetsbänk (han är som sagt inte kompatibel med ordning) och placerade om en fabrikssymaskin och samlade ihop löst utspridda projekt. Han har alltid en mängd sådana. Saker som det ska målas något på oftast. Nu hittade jag ett par brevlådor, en parkeringsmätare och två gitarrer. Jo. Jag lämnar det därhän, men nu hittar han dem på arbetsbänken och eftersom den i det närmaste tömd kan han ta sig an det som ska göras på dessa projekt. Därtill hittade jag bitar av konstläder och annat som hörde symaskinen till på ologiska ställen. Numera är logiken återställd.
Jag kan säga att Maken inte märkte ett skvatt när han kom hem från jobbet och parkerade cykeln i garaget. Mer än mysbelysningen. Inte så att han närmare undersökte varför det stod en lampa och lyste just där. Näe. Han kom in och frågade om jag ställt den på timer. Var det allt du lade märke till? Han gick raka vägen ut igen och satt snart häpen i sin soffhörna. Wow liksom. Nöjd man bjöd sin städande fru på middag på puben efter det!
Men vänta nu! Soff-grupp? Precis. Det finns en tresitssoffa över …

Med ordning blir det ordning

Färdigt blev det. Nere i källarförråden alltså. Nu kan jag gå nerför trappan och se ut över ett ordningsamt hushåll!
Det blev rensat och nerskruvat och bortburet och bortfört och ny garderob beställdes, blev hemkörd och packades upp. Skruvades ihop och ställdes på plats och togs i bruk. Puh.
Det blir en ren fröjd att byta gardiner hädanefter. För de hänger prydligt (faktiskt färgkoordinerade) på galgar i nya garderoben. Det blir en likadan fröjd att byta handdukar i badrummet. För dessa ligger prydligt vikta på hyllor i samma garderob. Man kan säga att det är en snudd på religiös ordning i denna garderob. Om man är en vän av ordning skulle man använda den som modell för all ordning i hela världen. Ja, klart jag överdriver. Men det blev bra och det är lite som det snackas om i den där feng sccshschh … feng shsccu … ja, den. Att ordning i alla vrår skapar även ordning i sinnet. Allt detta kan en garderob för sjuhundra spänn orsaka! Mäktigt.
Man måste faktiskt förundras över det system som arbetats fram på möbelvaruhuset framför andra möbelvaruhus! Dom har ordning i sinnet dom. Från två stora och tunga och ganska platta kartonger kan det trollas fram en stor garderob. Jag fick paketen hemkörda (mot mycket rimlig summa för att slippa åka dit, leta rätt på dem på ett lager, vingla med tung vagn genom en kassa ut till bilen och försöka få in dem i den …) Bad de trevliga hemkörarna ställa in kartongerna i garaget och därefter tänkte jag själv bära ner dem i källaren. Jo tjena. Hur tunga var dom inte! Jag fick lov att packa upp dem och bära ner en del i taget liksom.
Redan där skönjer man minutiös planering. Kartongen är exakt så stor den behöver vara och någon har lagt ett pussel med innehållet för att utnyttja utrymmet maximalt. Inklusive skyddande papper och wellpapp så inte bitarna skaver varandra. Så står man där med till synes meningslösa bitar och stora skivor med konstiga borrhål i. Men sen, slår man upp en noggrann beskrivning som förklarar allt i minsta detalj. Ett helt häfte med bilder som tydligt visar i vilken ordning bygget ska skötas och följer man detta blir allt både lätt och rätt. Jag hällde ur alla smådelar från två plastpåsar på en bricka och ett virrvarr av skruv, spik, gångjärn, träplugg och mystiska plastdetaljer blev synliga. Sorterade dem efter kategori. Antalen stämde med beskrivningens utsago. Det finns inget extra, allt har sin givna plats och ska skruvas i med medföljande verktyg. Men till detta behövdes även en vanlig skruvmejsel modell stjärn, en hammare och en Make.
Jag hade också köpt en badrumshylla i metall och glas på samma hemkörning. Den kunde jag skruva ihop själv. Men garderoben som bestod av en dubbel samt en enkel del tillsammans. Med tre dörrar. Var för bökig att hantera ensam så vi hjälptes åt med den. Och steg för steg i den ordning som nån smart typ planerat byggde vi en garderob från ett antal lösa delar. Hade man gjort minsta avsteg från planen hade det gått helt åt fanders. Nu blev det bara helt rätt och riktigt. Varje liten pryl hade sin givna plats, varje liten skruv en förborrad placering. Det fanns till och med en plastpryl som skulle se till att spikarna till bakstyckena hamnade rätt. Maken kan konsten att spika rätt utan plastpryl, så just den förblev oanvänd. Men ändå liksom! Att den ens finns!

Så relativt snart och utan svordomar och konstigheter stod den snart där garderoben, skinande vit och ny.
Så för en kort stund i livet, är det en slags ordning … nästan överallt 🙂

Det där som händer när jag plötsligt uppmärksammar något eftersatt

En dag kom jag ner i källaren och hade tydligen helt obemärkt fått med mig någon annans ögon. Jösses alltså. Hur det såg ut! Men usch!
Jag tar det från början. Vi har två källartrappor i detta hus. En ursprunglig som byggts med huset och leder ner till rum vi använder mest som förråd och trappa som anlänt bra mycket senare och leder ner till de mer inredda rummen. Fast man kan gå igenom där nere också, från den ena trappan till den andra om man vill. Där togs en dörr bort för länge sen bara för katternas skull. Nu hänger bara ett draperi i dörröppningen.
Hur som helst. Jag kom ner för den ursprungliga trappan till förrådsrummet som också innehåller en dörr till en före detta matkällare, tvättstugan och den tidigare klädkammaren.
Detta rum används enbart för diverse förvaring och tenderar dessutom sedan urminnes tider att fungera som avstjälpningsrum. Allt som blir över i husets andra rum släpas ner dit och ställs av hur som helst bara. Efter att ha rustat i princip halva övervåningen de två senaste åren kan jag säga att avstjälpningen varit monumental. Nåja, nån resning har gjorts måste jag säga till mitt slarvs försvar, men det var ett tag sedan.
Jag passerar det där dagligen. På väg till eller från sovrummet och alla svängar till tvättstugan eller den gamla klädkammaren som numera är min gå-in-i-garderob (walk in closet på finare språk). Den ärvde jag av Dottern när hon flyttade hemifrån för evigheter sedan.
Då tycks jag ha passerat i blindo. Eller medvetet blundande. Och så stod jag då plötsligt mitt i röran och såg mig omkring och bestämde skärpning! Rådgjorde en stund med mitt förnuftiga jag och utarbetade en plan som involverade en slags omfördelning av diverse. Typ flytta på byråer och dess innehåll samt ta ner ett hyllsystem och skaffa ny förvaring. Därefter meddelade jag Maken vad som var på gång. Han känner den typen av beslutsamhet som återföljs av mitt förnuftiga jags planering. Vet att det är lönlöst att stoppa. Nickade bara med dövörat åt mina planer och tänkte väl att tids nog får man hugga in och få det gjort.
När jag är igång så är jag igång. Så jag började givetvis direkt! Med det enklaste. Min garderob. Fortsättning följer och jag skyndar mig med den eftersom jag förstår hur olidligt spännande detta är. (jätteironisk!)

Disktrasor i färg

Disktrasor är nödvändiga i köket och kommer i både diverse olika färger och material. Men varför i hela friden tillverkas det vita sådana? Det måste väl ändå vara ett feltänk i dessa ljust och fräscht tider där det mesta ska vara vitt? En vit disktrasa är vit bara i förpackningen. En stunds användande av den i det tilltänkta syftet och trasan är omedelbart sunkigt ofräsch. Torka upp lite utspillt kaffe, sylt, sås vad som helst och det säger sig självt att det kommer att vara synligt på trasan hur noga den än sköljs ur. Vet inte tillverkaren av disktrasor hur man i regel använder dem? Man torkar spill, kladd och klet och detta sätter sig i trasan.
En vanlig färg på de fyrkanter till trasor jag trivs bäst med brukar vara kraftigt rosa eller blå. Eller ljusgröna, gula. Dessa vita har tillkommit på senare tid. Nu senast köpte jag en förpackning där det varvat med det envisa vita fanns en dovare färgskala. Gråblå, grålila liksom. Jaha! Hur tänkte man där? Blöt trasan en gång och den dova färgen får exakt den nyans som en riktigt genomläbbigt välanvänd disktrasa får. Som när den legat i diskhon och blivit blöt i omgångar av diverse, utan att sköljas ur emellan. Fått den där svampiga äckelkänslan och snudd på jäser. Riktigt så det syns hur bakteriefloran spridit ut sig och förökar sig över dess matta yta. Man tänker uäk vilken äcklig trasa och vill bara lyfta den med pincettgrepp över till soppåsen och så HA, den är ny! Vad sa du nu! Var det tanken med färgvalet? Fast det verkar ändå korkat. Vem vill att ens disktrasa ska se allmänfarlig ut? Oavsett hur länge den varit i bruk.
I regel tillåter jag absolut inte att disktrasan blir sådan äcklighet. Brukar hålla den ordentligt ursköljd och ur diskhon. Först skölja igenom med riktigt varmt vatten för att få ur allt elände. Sen med kallt för att stoppa bakterietillväxten har jag lärt mig. Sedan häng på tork. Fräscha upp med kokhett vatten om det behövs. Om inte annat, byta ut den ofta! Så dyra är dom inte att man behöver ha en äckelhög i diskhon. Men ja, låt mig säga att vi inte är helt på samma linje i hela hushållet. Ibland hittar jag den dränkt och svampig ändå. Utan min förskyllan så att säga. Så att jag övervägt att gömma den, haft lektioner, muttrat fula ord och försökt få den användbar igen. Men med dessa skumma färger ser trasan äcklig ut vare sig den hanterats av mig eller någon annan. För att den omöjligt kan se fräsch ut i den jäkla färgen.
Det finns dom som stickar eller virkar egna trasor. Ska vara miljövänligt sägs det. Hm. Ja kanske. Om inte annat så får man välja sin egen färg då.

Symaskin

Jag satte mig i bibblan denna morgon. Tände en massa ljus medan kaffevattnet kokades. Det är faktiskt husets trivsammaste rum numera och vi tillbringar mycket tid där.
Jag möblerade ändå om lite i går. Släpade in Farmors gamla symaskin som stått lite på undantag en tid. Hade först tänkt försöka få ner åbäket i källaren. Men det väger lika mycket som en mindre pansarvagn så det hade varit besvärligt. Fast har jag bestämt mig för nåt … så får Maken lösa det 😀
Medan jag fixade i ordning lite där symaskinen stått och gömt sig blev den kvar i hallen, i väntan på Maken och hans trötta suck.
Det är åratal sedan den flyttade hem till mig. Farmor hade någonstans bestämt att jag skulle ha den. Var noga med att det skulle ske när hon blev mycket sämre och hade hamnat på sjukhuset. Pappa lovade att ordna det och hem till mig kom den allt!
Det är en Singer, oklart hur gammal. Den har tyvärr inte begåvats med den där sirliga och snirkliga stommen man förknippar med en gammal symaskin. Nej, den här är högst ordinär och redigt ful i underredet faktiskt. Raka järnben bara liksom.
Men bordskivan är i något brunt träslag och charmigt slitet. Hos oss har den därför varit bord så länge att jag nästan glömt att där finns en nerfälld symaskin. På pedalen har jag förvarat tidningar. Eftersom det är just en symaskinspedal har den ibland ändrat riktning av tyngden från tidningarna och hela högen har rutschat ut längs golvet. Kanske en hälsning från Farmor, hon var en klurig jäkel 🙂
Hursomhelst, jag fick för mig att jag skulle vika fram den där bortglömda symaskinen ur sin gömma nu när den stod mitt i hallen. Jag hade faktiskt alldeles glömt hur otroligt fin den var!
Häpnade i min ensamhet över det som jag hållit gömt och det kändes som om jag såg den första gången. Ha! Sa Farmor triumferande! (Ja, det är hon själv på bilden bakom, där var hon ung och troligen ännu inte ägare till någon symaskin.)
Den svarta maskinen är konstnärligt dekormålad överallt. Och prydd med snirkliga plåtar. Helt makalös faktiskt! Farmor har satt dit en tyghållare för nålar. Var säkert praktiskt att ha någonstans att stoppa nålarna medan hon sydde. Jag tror att hon sydde en hel del, med fyra pojkar och en man i huset behövdes nog ett och annat lagas och säkerligen sydde hon nya kläder till både dem och sig själv ibland. Kanske gardiner och annat husligt också. Men alla dessa fina detaljer alltså! De måste hädanefter få vara synliga!

Jag hämtade en trasa och putsade den ren från årtionden av damm. Hur den liksom sträckte på sig och vägrade vikas ner i hålet under igen. Näe! sa jag högt till Farmor. Inte ska den här släpas ner till nån källare inte. Hon höll såklart med, det hörde jag. Men var? Huset är för litet, det finns redan för mycket möbler. Jag testade lite, drog runt på den (för den har praktiskt nog små hjul på alla ben) och bara skakade på huvudet åt alla tokiga infall som ramlar över mig.

Men så fick jag syn på en hörna som liksom spontaninrett sig, i bibblan! Jag gillar ju att handarbeta och imponeras i synnerhet av gammalt handarbete. Därför har jag inte kunnat låta bli dessa gamla tillbehör när jag sprungit på dem på loppisarna. Självklart! Ska en gammal fin symaskin bo ihop med den där lilla samlingen. Och som den trivs! Passade perfekt där under hyllan.

Med den fina pallen med handarbetstillbehör intill sig. Lyfter man på det gula locket (när man ställt undan ljuset och tavlan) finns plats för stickor och nålar och annat sybehör. På hyllan har jag en pågående samling av gamla handarbetstillbehör som jag tycker är oerhört charmiga.

Som de där tre tavlorna där en händig kvinna som hette Göta (hon har skrivit sitt namn på baksidan) lindat upp garn som hon växtfärgat. Med snirklig handstil har hon sedan skrivit ovanför hur varje färg åstadkommits. Det är ju fantastiskt! Ett gäng gamla trådrullar i trä står bredvid och råkade ha samma färgskala som växtfärgningen. En gammal tidning med stickmönster och bakom den skymtar en broderad almanackstavla. En bild för varje månad och plats för blädderalmanackan i mitten. Det är Makens mormor som gjort den.

Och så finns där en stoppningsapparat!  Den är högst märklig, man ska trä sin trasiga ullsocka över och sedan liksom väva igen hålet med hjälp av en massa piggar som kan vinklas åt olika håll för att få just vävningseffekten. Jag har till och med beskrivningen på hur man gör. Hittade alltihop i sin orginalkartong på loppis för en struntsumma.
Beskrivningen har jag ramat in tillsammans med små stoppgarnsnystan som fanns på samma ställe. Tänk va! En stoppapparat. Perfekt heter den dessutom. Numera kastar vi strumporna och köper nya. Bredvid ligger en klädborste, säkerligen en resevariant. För när man drar upp dragkedjan som löper runtom överdelen hittar man små sytillbehör.

Jag kan inte lämna den där typen av fynd. Dels är de charmiga och dels berättar de en historia om oss kvinnor som är rätt bortglömd och obetydlig. Jag tycker den är fantastisk, vilken kunskap, och omsorg liksom.

Jag fick lov att ändra lite på läsfåtöljerna och bordet i bibblan för att det skulle bli bra med ett rätt stort symaskinsbord där inne. Men bara en liten vridning som egentligen borde ha gjorts ändå. Det blev faktiskt bara bättre. Nu har jag ett bibliotek med syhörna. Kanske ett lite udda inslag i just ett bibliotek men eftersom det är mitt bibliotek så passar det faktiskt utmärkt!

 

Så, ett bibliotek blev det!

Min inredning var givetvis planerad och klar. På pappret. Att rusta är både trist och hårt jobb. Att inreda ett nyrustat rum däremot, det är ren glädje. Speciellt när man ser hur bra det blir och hur väl ens planer tar sig ut i verkligheten och när det dessutom inträffar grejer som det där med golvet. Som en prick mitt över liksom.

Jag placerade mina bokhyllor, tillsammans med vitrinskåpet på den bakre väggen. En av hyllorna fick stå i vinkel med resten mot en annan vägg. Det gav en verklig bibliotekskänsla redan där. Mina tidigare ganska fula bokhyllor liksom sträckte på sig i sällskapet och det ärvda vitrinskåpet försvann in mellan bokhyllorna.

Min nya fåtölj och det nya bordet, eller ja … inget av det är nytt, köpt på loppis givetvis! Liksom ett gäng blingdetaljer som ljusstakar, lampett och annat. Den där byrån har vi haft länge och för att den skulle må bäst på sin nya plats hade jag bestämt att dörren till rummet måste bort. Annars skulle den stå öppen mitt för byrån och störa. Det får bli draperidörr sen. Maken hjälpte mig som vanligt med uppsättning av stringhyllan, gardinstång och en blingig kristallampett. Den såg rätt förskräcklig ut när jag hittade den på loppiset. Sjuttiofem kronor tyckte jag den var värd och anade potentialen. Efter putsning och tvättning var det glittrig och fin. Fungerar också. Ger fin lyster i rummet. 

Att arrangera in böckerna i hyllorna och ställa grejer i vitrinskåpet var roligt göra. Liksom att placera ut all annat pynt jag planerat att ha i rummet. Det passade bra med mässingsdetaljer och kristalldetaljer till golvet och tapeten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillslut var allt på plats och den vitmålade garderoben helt tom igen. En del av den fick fortsätta vara bokhylla som förr. Den andra delen, som jag tidigare haft mina smycken i skulle bli hemmakontor i bästa kompakt living stil. Jag köpte en ny hylla och ställde in i garderoben. Den rymmer pärmar, skrivare, anslagstavla och dator vid behov. Alltihop göms av ett draperi. Så man slipper se det som är fult. Det gamla vitrinskåpet Ivar som jag haft smycken i fick en ny funktion, utan sina dörrar. Plats för tidningar inuti och katter ovanpå. Jag bäddade med något mjukt också. Placerade den under fönstret där de gillar att vara, katterna.

Att möblera med bord och stolar mitt i rummet gav själva känslan i rummet. Bokhyllorna tryggt i ryggen, en skön matta under fötterna. Självklart blev det två fåtöljer i slutändan. Makens tidigare fnysning försvann i ett erkännande! Han gillade min tanke, min planering och det slutgiltiga fixandet och ville också ha del av bibblan. Alltså varsin sittplats med det fina, runda bord i mellan. Där sitter vi, på var sin sida om det runda bordet och dricker kaffe på helgerna. Lyssnar på musik i en minianläggning och kanske läser nåt eller surfar i varsin mobil.

Jag har också mina garner i byrån i rummet och fyndade därtill en fantastisk liten pall en dag. När man lyfter på det sidenklädda, ljusgula locket finns det plats för stickor, virknålar och annat bra att handarbets-ha. 

Ett bibliotek blev det verkligen! Trivsamt och rogivande med en tickande klocka på väggen. Det luktar bibliotek också faktiskt. Den där fantastiska doften av böcker har växt sig allt starkare med hjälp av gamla vackra böcker jag köpt på loppis. Dessutom funkar det utmärkt att använda bibblan som gästrum också vid behov. När man viker ut extrasängen (som förvaras på annan ort) därinne blir det simsalabim ett rätt trevligt sovrum.

Det här överträffade alla mina planer och förväntningar och blev ett välanvänt rum med hög trivselfaktor!

Ett bibliotek blir det nog!

Maken klev i arbetskläderna och började med att riva ner tak och golvlister. Sedan målade han taket i vitaste vitt. Redan där kunde vi se hur bra det här skulle bli. Men vi anade ändå inte hur bra!
När taket var målat tog vi oss så an väggarna. Dem hade jag en gång målat, rätt över en tapet. Vi gjorde så i alla rum ett tag. Inget vidare underarbete var det heller. Skulle vi nu riva ner tapeterna som vi gjorde i gästrummet eller bara spackla och slipa? Vi hade ingen aning. Ringde en vän. Som har som yrke att ta den sortens beslut. Han kände med kunniga händer på väggarna, kollade på de nya tapetrullarna och utdelade en dom. Spackla, riv bara där det är nödvändigt och spackla även där. Sagt och gjort. Vi rev ytterst försiktigt och spacklade så noga vi förmådde. Sedan kom han med proffsutrustning och slipade alla väggarna noga.
När februari redan övergått i mars, (för det tog mig nästan en månad att tömma rummet) kunde äntligen tapetbordet fällas upp utanför rummet och den första tapetvåden strykas upp på väggen.

Maken kan tapetsera, men han bävar för det eftersom det kan vara rejält struligt om det vill sig illa. Men i det här rummet bara flöt tapeterna upp på väggarna, nästan som att dom hade längtat. Det gick så himla fort och det blev så himla bra! Helt underbart att se lattefärgen försvinna och ersättas med dessa milt gröna, vajande grässtrån.
Medan Maken jobbade med tapetseringen tänkte jag förbereda för den kommande golvläggningen. Vi hade ju redan nytt golv, samma som vi satte in i gästrummet. Eftersom golvpaketen har bott i garaget så länge behövde paketen bäras in för att få lite varmare förvaring innan de skulle spridas ut över på golvet. Men jag började med att bända loss en kvarglömd liten golvlist längs tröskeln innan jag började bära och stapla golvpaket. När den fula plastmattan lyfte lite med listbiten skymtade ett gömsle som formulerade mängder Ernstliknande citat i huvudet. Denna plastmatta har alltså täckt golvet sedan vi flyttade in, och ingen av oss har undersökt vad som fanns under. Bara tagit för givet att nåt fult byggmaterial fanns under plasten. Därmed skulle vi lägga det nya, mörkgrå klickgolvet rätt över bara. Men nu när jag andäktigt lyfte på plasteländet för att se om jag verkligen anat rätt, hittade jag ett parkettgolv! Ett riktigt och rejält parkettgolv från sextiotalet! Ingen fuskvariant som klickgolvet vi hade i beredskap. Äkta parkett alltså. Som man i nåt skede täckt med en plastvariant. Endast huset vet varför. Denna matta var tack och lov bara limmad i en skarv i mitten av rummet och kunde därmed helt enkelt rullas ihop och kastas ut. Vilket jag gjorde omedelbart! När jag betraktade hela det nu synliga och vackra golvet kände jag samma förnöjsamhet som inför största fyndet på loppis. Här fanns finaste golvet rätt under oss, i suveränt skick och krävde minimal ansträngning! Sopa och våttorka. Klart!
Det det var som att rummet väntat på upptäckten, för att få visa oss samhörigheten med den nya tapeten. Och inte nog med det, samhörigheten med parketten på vardagsrumsgolvet utanför! Som vi hade tänkt måla mörkgrått för att gå ihop med det nya. Nu slapp vi det tråkjobbet! Halva huset består nu av grå golv, andra halvan av parkett! Topp. Så mycket jobb detta besparade oss. Plötsligt var rummet nästan klart när vi trott det var halvfärdigt!
Tapeterna hade verkligen inte alls passat lika bra med det grå golvet. Dessutom innehöll möblerna som skulle bo i rummet samma typ av träfärg. Armstöden på fåtöljen, mitt runda bord, hyllplanen i stringhyllan, vitrinskåpet som jag också tänkt måla men som nu bara flöt in i sitt sammanhang som allt annat! En matchning av allting som inte alls fanns på min nertecknade planering. Jäkla tur bara!
Snart stod vi i ett nyrustat och fint rum och konstaterade att vi var klara! Mycket tidigare än beräknat. Det var bara att städa undan alla redskap och färgrester och sopa upp tapetbitarna. Äntligen dags för inredning!