I tidig lördagsmorgon

Kärvänligt närgången katt tycker egentligen att det är dags att kliva upp men accepterar en stunds snoozande. Fast klockan är tidigare än nödvändigt en lördagsmorgon är jag ändå helt vaken och måste fsktiskt upp för ett toabesök. Överväger att gå tillbaka till sängen men känner att jag sovit klart. Det blir istället morgonrock på, kaffevatten på kokning och mat till hungriga KattGrabbar. Så tänder jag några ljus i bibblan, där sitter vi med vårt morgonkaffe i sällskap av nöjda katter som gärna vill ha varsitt knä att slappa i. Så börjar en trivsam lördag som är helt ledig och befriad från stora planer. Den typen av lördagar är bäst.
Igår hände det sig av ett par olika anledningar att jag fann mig städande i garaget. Jag vet. Galen människa! Det började med att jag skulle mäta en soffa. Hmmm … Jo, i garaget står ett par soffor, en trea och en tvåa av retro plyschigt slag. Guldgula med fransar och i det närmaste snudd på oanvända. De har bott någonstans där de hanterats oerhört varsamt.
Det är så klart Dotterns fel …förtjänst … att de finns hos oss numera. Hon brukar ordna uppskattade garagefester emellanåt och i höstas blev det en av Hallowen-art. Det är liksom på riktigt när hon ordnar fest. Tillsammans med sin gode vän handlades soffor och annat tillbehör som vinkannor silvrig stil och snirkliga ljusstakar på loppis. Rökmaskin hade de också såklart och tema för utklädningen. Hursomhelst, det var inte festen jag skulle orda om utan dessa soffor. När allt festande var överstökat fanns endast de kvar i garaget. Till allmänt förtret för Maken. Garaget rymmer en del fordon som det ska stökas med emellanåt och då kan en soffgrupp vara väldigt i vägen. Men så närmade sig familjens födelsedagar och ett trevligt julmys ordnades i huset. Varpå vi även fixade jul i garaget med nämnda soffgrupp. Där trivdes den manliga gästskaran bäst i ren häpnad.
Sofforna blev kvar även in i det nya året. Tänkte ringa rödakorset för att få dem hämtade, men någonstans landade en annan slags tanke. Alltså hamnade jag i garaget för att mäta dessa soffor och när det var gjort var jag redan igång. Stoppa mig? Nä. Det går inte. Från idé till handling är ibland samma rörelse. Snart hade jag stökat till det värre än värst i Makens totalt förfallna fikahörna. (Han är känd för mycket men ordning och reda finns inte bland egenskaperna)  Släpat bort och burit undan, sopat golvet och föst in en soffa! Inte så märkligt som det kan tyckas.
Makens garage är inte som andra garage. Det är vitmålade och dekormålade väggar och rätt mycket inredningstänk mitt bland verktygstavlorna. En guldgul plyschsoffa med fransar var alltså inte det minsta malplacerad. Därtill fixade jag till bland hans bilböcker och ordnade lite stilleben. Städade upp vid teven och kaffemaskinen. Ja, det är som sagt inte vilket garage som helst detta. Dessutom städade jag fram hans långa arbetsbänk (han är som sagt inte kompatibel med ordning) och placerade om en fabrikssymaskin och samlade ihop löst utspridda projekt. Han har alltid en mängd sådana. Saker som det ska målas något på oftast. Nu hittade jag ett par brevlådor, en parkeringsmätare och två gitarrer. Jo. Jag lämnar det därhän, men nu hittar han dem på arbetsbänken och eftersom den i det närmaste tömd kan han ta sig an det som ska göras på dessa projekt. Därtill hittade jag bitar av konstläder och annat som hörde symaskinen till på ologiska ställen. Numera är logiken återställd.
Jag kan säga att Maken inte märkte ett skvatt när han kom hem från jobbet och parkerade cykeln i garaget. Mer än mysbelysningen. Inte så att han närmare undersökte varför det stod en lampa och lyste just där. Näe. Han kom in och frågade om jag ställt den på timer. Var det allt du lade märke till? Han gick raka vägen ut igen och satt snart häpen i sin soffhörna. Wow liksom. Nöjd man bjöd sin städande fru på middag på puben efter det!
Men vänta nu! Soff-grupp? Precis. Det finns en tresitssoffa över …

Med ordning blir det ordning

Färdigt blev det. Nere i källarförråden alltså. Nu kan jag gå nerför trappan och se ut över ett ordningsamt hushåll!
Det blev rensat och nerskruvat och bortburet och bortfört och ny garderob beställdes, blev hemkörd och packades upp. Skruvades ihop och ställdes på plats och togs i bruk. Puh.
Det blir en ren fröjd att byta gardiner hädanefter. För de hänger prydligt (faktiskt färgkoordinerade) på galgar i nya garderoben. Det blir en likadan fröjd att byta handdukar i badrummet. För dessa ligger prydligt vikta på hyllor i samma garderob. Man kan säga att det är en snudd på religiös ordning i denna garderob. Om man är en vän av ordning skulle man använda den som modell för all ordning i hela världen. Ja, klart jag överdriver. Men det blev bra och det är lite som det snackas om i den där feng sccshschh … feng shsccu … ja, den. Att ordning i alla vrår skapar även ordning i sinnet. Allt detta kan en garderob för sjuhundra spänn orsaka! Mäktigt.
Man måste faktiskt förundras över det system som arbetats fram på möbelvaruhuset framför andra möbelvaruhus! Dom har ordning i sinnet dom. Från två stora och tunga och ganska platta kartonger kan det trollas fram en stor garderob. Jag fick paketen hemkörda (mot mycket rimlig summa för att slippa åka dit, leta rätt på dem på ett lager, vingla med tung vagn genom en kassa ut till bilen och försöka få in dem i den …) Bad de trevliga hemkörarna ställa in kartongerna i garaget och därefter tänkte jag själv bära ner dem i källaren. Jo tjena. Hur tunga var dom inte! Jag fick lov att packa upp dem och bära ner en del i taget liksom.
Redan där skönjer man minutiös planering. Kartongen är exakt så stor den behöver vara och någon har lagt ett pussel med innehållet för att utnyttja utrymmet maximalt. Inklusive skyddande papper och wellpapp så inte bitarna skaver varandra. Så står man där med till synes meningslösa bitar och stora skivor med konstiga borrhål i. Men sen, slår man upp en noggrann beskrivning som förklarar allt i minsta detalj. Ett helt häfte med bilder som tydligt visar i vilken ordning bygget ska skötas och följer man detta blir allt både lätt och rätt. Jag hällde ur alla smådelar från två plastpåsar på en bricka och ett virrvarr av skruv, spik, gångjärn, träplugg och mystiska plastdetaljer blev synliga. Sorterade dem efter kategori. Antalen stämde med beskrivningens utsago. Det finns inget extra, allt har sin givna plats och ska skruvas i med medföljande verktyg. Men till detta behövdes även en vanlig skruvmejsel modell stjärn, en hammare och en Make.
Jag hade också köpt en badrumshylla i metall och glas på samma hemkörning. Den kunde jag skruva ihop själv. Men garderoben som bestod av en dubbel samt en enkel del tillsammans. Med tre dörrar. Var för bökig att hantera ensam så vi hjälptes åt med den. Och steg för steg i den ordning som nån smart typ planerat byggde vi en garderob från ett antal lösa delar. Hade man gjort minsta avsteg från planen hade det gått helt åt fanders. Nu blev det bara helt rätt och riktigt. Varje liten pryl hade sin givna plats, varje liten skruv en förborrad placering. Det fanns till och med en plastpryl som skulle se till att spikarna till bakstyckena hamnade rätt. Maken kan konsten att spika rätt utan plastpryl, så just den förblev oanvänd. Men ändå liksom! Att den ens finns!

Så relativt snart och utan svordomar och konstigheter stod den snart där garderoben, skinande vit och ny.
Så för en kort stund i livet, är det en slags ordning … nästan överallt 🙂

Det där som händer när jag plötsligt uppmärksammar något eftersatt

En dag kom jag ner i källaren och hade tydligen helt obemärkt fått med mig någon annans ögon. Jösses alltså. Hur det såg ut! Men usch!
Jag tar det från början. Vi har två källartrappor i detta hus. En ursprunglig som byggts med huset och leder ner till rum vi använder mest som förråd och trappa som anlänt bra mycket senare och leder ner till de mer inredda rummen. Fast man kan gå igenom där nere också, från den ena trappan till den andra om man vill. Där togs en dörr bort för länge sen bara för katternas skull. Nu hänger bara ett draperi i dörröppningen.
Hur som helst. Jag kom ner för den ursprungliga trappan till förrådsrummet som också innehåller en dörr till en före detta matkällare, tvättstugan och den tidigare klädkammaren.
Detta rum används enbart för diverse förvaring och tenderar dessutom sedan urminnes tider att fungera som avstjälpningsrum. Allt som blir över i husets andra rum släpas ner dit och ställs av hur som helst bara. Efter att ha rustat i princip halva övervåningen de två senaste åren kan jag säga att avstjälpningen varit monumental. Nåja, nån resning har gjorts måste jag säga till mitt slarvs försvar, men det var ett tag sedan.
Jag passerar det där dagligen. På väg till eller från sovrummet och alla svängar till tvättstugan eller den gamla klädkammaren som numera är min gå-in-i-garderob (walk in closet på finare språk). Den ärvde jag av Dottern när hon flyttade hemifrån för evigheter sedan.
Då tycks jag ha passerat i blindo. Eller medvetet blundande. Och så stod jag då plötsligt mitt i röran och såg mig omkring och bestämde skärpning! Rådgjorde en stund med mitt förnuftiga jag och utarbetade en plan som involverade en slags omfördelning av diverse. Typ flytta på byråer och dess innehåll samt ta ner ett hyllsystem och skaffa ny förvaring. Därefter meddelade jag Maken vad som var på gång. Han känner den typen av beslutsamhet som återföljs av mitt förnuftiga jags planering. Vet att det är lönlöst att stoppa. Nickade bara med dövörat åt mina planer och tänkte väl att tids nog får man hugga in och få det gjort.
När jag är igång så är jag igång. Så jag började givetvis direkt! Med det enklaste. Min garderob. Fortsättning följer och jag skyndar mig med den eftersom jag förstår hur olidligt spännande detta är. (jätteironisk!)

Disktrasor i färg

Disktrasor är nödvändiga i köket och kommer i både diverse olika färger och material. Men varför i hela friden tillverkas det vita sådana? Det måste väl ändå vara ett feltänk i dessa ljust och fräscht tider där det mesta ska vara vitt? En vit disktrasa är vit bara i förpackningen. En stunds användande av den i det tilltänkta syftet och trasan är omedelbart sunkigt ofräsch. Torka upp lite utspillt kaffe, sylt, sås vad som helst och det säger sig självt att det kommer att vara synligt på trasan hur noga den än sköljs ur. Vet inte tillverkaren av disktrasor hur man i regel använder dem? Man torkar spill, kladd och klet och detta sätter sig i trasan.
En vanlig färg på de fyrkanter till trasor jag trivs bäst med brukar vara kraftigt rosa eller blå. Eller ljusgröna, gula. Dessa vita har tillkommit på senare tid. Nu senast köpte jag en förpackning där det varvat med det envisa vita fanns en dovare färgskala. Gråblå, grålila liksom. Jaha! Hur tänkte man där? Blöt trasan en gång och den dova färgen får exakt den nyans som en riktigt genomläbbigt välanvänd disktrasa får. Som när den legat i diskhon och blivit blöt i omgångar av diverse, utan att sköljas ur emellan. Fått den där svampiga äckelkänslan och snudd på jäser. Riktigt så det syns hur bakteriefloran spridit ut sig och förökar sig över dess matta yta. Man tänker uäk vilken äcklig trasa och vill bara lyfta den med pincettgrepp över till soppåsen och så HA, den är ny! Vad sa du nu! Var det tanken med färgvalet? Fast det verkar ändå korkat. Vem vill att ens disktrasa ska se allmänfarlig ut? Oavsett hur länge den varit i bruk.
I regel tillåter jag absolut inte att disktrasan blir sådan äcklighet. Brukar hålla den ordentligt ursköljd och ur diskhon. Först skölja igenom med riktigt varmt vatten för att få ur allt elände. Sen med kallt för att stoppa bakterietillväxten har jag lärt mig. Sedan häng på tork. Fräscha upp med kokhett vatten om det behövs. Om inte annat, byta ut den ofta! Så dyra är dom inte att man behöver ha en äckelhög i diskhon. Men ja, låt mig säga att vi inte är helt på samma linje i hela hushållet. Ibland hittar jag den dränkt och svampig ändå. Utan min förskyllan så att säga. Så att jag övervägt att gömma den, haft lektioner, muttrat fula ord och försökt få den användbar igen. Men med dessa skumma färger ser trasan äcklig ut vare sig den hanterats av mig eller någon annan. För att den omöjligt kan se fräsch ut i den jäkla färgen.
Det finns dom som stickar eller virkar egna trasor. Ska vara miljövänligt sägs det. Hm. Ja kanske. Om inte annat så får man välja sin egen färg då.

Symaskin

Jag satte mig i bibblan denna morgon. Tände en massa ljus medan kaffevattnet kokades. Det är faktiskt husets trivsammaste rum numera och vi tillbringar mycket tid där.
Jag möblerade ändå om lite i går. Släpade in Farmors gamla symaskin som stått lite på undantag en tid. Hade först tänkt försöka få ner åbäket i källaren. Men det väger lika mycket som en mindre pansarvagn så det hade varit besvärligt. Fast har jag bestämt mig för nåt … så får Maken lösa det 😀
Medan jag fixade i ordning lite där symaskinen stått och gömt sig blev den kvar i hallen, i väntan på Maken och hans trötta suck.
Det är åratal sedan den flyttade hem till mig. Farmor hade någonstans bestämt att jag skulle ha den. Var noga med att det skulle ske när hon blev mycket sämre och hade hamnat på sjukhuset. Pappa lovade att ordna det och hem till mig kom den allt!
Det är en Singer, oklart hur gammal. Den har tyvärr inte begåvats med den där sirliga och snirkliga stommen man förknippar med en gammal symaskin. Nej, den här är högst ordinär och redigt ful i underredet faktiskt. Raka järnben bara liksom.
Men bordskivan är i något brunt träslag och charmigt slitet. Hos oss har den därför varit bord så länge att jag nästan glömt att där finns en nerfälld symaskin. På pedalen har jag förvarat tidningar. Eftersom det är just en symaskinspedal har den ibland ändrat riktning av tyngden från tidningarna och hela högen har rutschat ut längs golvet. Kanske en hälsning från Farmor, hon var en klurig jäkel 🙂
Hursomhelst, jag fick för mig att jag skulle vika fram den där bortglömda symaskinen ur sin gömma nu när den stod mitt i hallen. Jag hade faktiskt alldeles glömt hur otroligt fin den var!
Häpnade i min ensamhet över det som jag hållit gömt och det kändes som om jag såg den första gången. Ha! Sa Farmor triumferande! (Ja, det är hon själv på bilden bakom, där var hon ung och troligen ännu inte ägare till någon symaskin.)
Den svarta maskinen är konstnärligt dekormålad överallt. Och prydd med snirkliga plåtar. Helt makalös faktiskt! Farmor har satt dit en tyghållare för nålar. Var säkert praktiskt att ha någonstans att stoppa nålarna medan hon sydde. Jag tror att hon sydde en hel del, med fyra pojkar och en man i huset behövdes nog ett och annat lagas och säkerligen sydde hon nya kläder till både dem och sig själv ibland. Kanske gardiner och annat husligt också. Men alla dessa fina detaljer alltså! De måste hädanefter få vara synliga!

Jag hämtade en trasa och putsade den ren från årtionden av damm. Hur den liksom sträckte på sig och vägrade vikas ner i hålet under igen. Näe! sa jag högt till Farmor. Inte ska den här släpas ner till nån källare inte. Hon höll såklart med, det hörde jag. Men var? Huset är för litet, det finns redan för mycket möbler. Jag testade lite, drog runt på den (för den har praktiskt nog små hjul på alla ben) och bara skakade på huvudet åt alla tokiga infall som ramlar över mig.

Men så fick jag syn på en hörna som liksom spontaninrett sig, i bibblan! Jag gillar ju att handarbeta och imponeras i synnerhet av gammalt handarbete. Därför har jag inte kunnat låta bli dessa gamla tillbehör när jag sprungit på dem på loppisarna. Självklart! Ska en gammal fin symaskin bo ihop med den där lilla samlingen. Och som den trivs! Passade perfekt där under hyllan.

Med den fina pallen med handarbetstillbehör intill sig. Lyfter man på det gula locket (när man ställt undan ljuset och tavlan) finns plats för stickor och nålar och annat sybehör. På hyllan har jag en pågående samling av gamla handarbetstillbehör som jag tycker är oerhört charmiga.

Som de där tre tavlorna där en händig kvinna som hette Göta (hon har skrivit sitt namn på baksidan) lindat upp garn som hon växtfärgat. Med snirklig handstil har hon sedan skrivit ovanför hur varje färg åstadkommits. Det är ju fantastiskt! Ett gäng gamla trådrullar i trä står bredvid och råkade ha samma färgskala som växtfärgningen. En gammal tidning med stickmönster och bakom den skymtar en broderad almanackstavla. En bild för varje månad och plats för blädderalmanackan i mitten. Det är Makens mormor som gjort den.

Och så finns där en stoppningsapparat!  Den är högst märklig, man ska trä sin trasiga ullsocka över och sedan liksom väva igen hålet med hjälp av en massa piggar som kan vinklas åt olika håll för att få just vävningseffekten. Jag har till och med beskrivningen på hur man gör. Hittade alltihop i sin orginalkartong på loppis för en struntsumma.
Beskrivningen har jag ramat in tillsammans med små stoppgarnsnystan som fanns på samma ställe. Tänk va! En stoppapparat. Perfekt heter den dessutom. Numera kastar vi strumporna och köper nya. Bredvid ligger en klädborste, säkerligen en resevariant. För när man drar upp dragkedjan som löper runtom överdelen hittar man små sytillbehör.

Jag kan inte lämna den där typen av fynd. Dels är de charmiga och dels berättar de en historia om oss kvinnor som är rätt bortglömd och obetydlig. Jag tycker den är fantastisk, vilken kunskap, och omsorg liksom.

Jag fick lov att ändra lite på läsfåtöljerna och bordet i bibblan för att det skulle bli bra med ett rätt stort symaskinsbord där inne. Men bara en liten vridning som egentligen borde ha gjorts ändå. Det blev faktiskt bara bättre. Nu har jag ett bibliotek med syhörna. Kanske ett lite udda inslag i just ett bibliotek men eftersom det är mitt bibliotek så passar det faktiskt utmärkt!

 

Så, ett bibliotek blev det!

Min inredning var givetvis planerad och klar. På pappret. Att rusta är både trist och hårt jobb. Att inreda ett nyrustat rum däremot, det är ren glädje. Speciellt när man ser hur bra det blir och hur väl ens planer tar sig ut i verkligheten och när det dessutom inträffar grejer som det där med golvet. Som en prick mitt över liksom.

Jag placerade mina bokhyllor, tillsammans med vitrinskåpet på den bakre väggen. En av hyllorna fick stå i vinkel med resten mot en annan vägg. Det gav en verklig bibliotekskänsla redan där. Mina tidigare ganska fula bokhyllor liksom sträckte på sig i sällskapet och det ärvda vitrinskåpet försvann in mellan bokhyllorna.

Min nya fåtölj och det nya bordet, eller ja … inget av det är nytt, köpt på loppis givetvis! Liksom ett gäng blingdetaljer som ljusstakar, lampett och annat. Den där byrån har vi haft länge och för att den skulle må bäst på sin nya plats hade jag bestämt att dörren till rummet måste bort. Annars skulle den stå öppen mitt för byrån och störa. Det får bli draperidörr sen. Maken hjälpte mig som vanligt med uppsättning av stringhyllan, gardinstång och en blingig kristallampett. Den såg rätt förskräcklig ut när jag hittade den på loppiset. Sjuttiofem kronor tyckte jag den var värd och anade potentialen. Efter putsning och tvättning var det glittrig och fin. Fungerar också. Ger fin lyster i rummet. 

Att arrangera in böckerna i hyllorna och ställa grejer i vitrinskåpet var roligt göra. Liksom att placera ut all annat pynt jag planerat att ha i rummet. Det passade bra med mässingsdetaljer och kristalldetaljer till golvet och tapeten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillslut var allt på plats och den vitmålade garderoben helt tom igen. En del av den fick fortsätta vara bokhylla som förr. Den andra delen, som jag tidigare haft mina smycken i skulle bli hemmakontor i bästa kompakt living stil. Jag köpte en ny hylla och ställde in i garderoben. Den rymmer pärmar, skrivare, anslagstavla och dator vid behov. Alltihop göms av ett draperi. Så man slipper se det som är fult. Det gamla vitrinskåpet Ivar som jag haft smycken i fick en ny funktion, utan sina dörrar. Plats för tidningar inuti och katter ovanpå. Jag bäddade med något mjukt också. Placerade den under fönstret där de gillar att vara, katterna.

Att möblera med bord och stolar mitt i rummet gav själva känslan i rummet. Bokhyllorna tryggt i ryggen, en skön matta under fötterna. Självklart blev det två fåtöljer i slutändan. Makens tidigare fnysning försvann i ett erkännande! Han gillade min tanke, min planering och det slutgiltiga fixandet och ville också ha del av bibblan. Alltså varsin sittplats med det fina, runda bord i mellan. Där sitter vi, på var sin sida om det runda bordet och dricker kaffe på helgerna. Lyssnar på musik i en minianläggning och kanske läser nåt eller surfar i varsin mobil.

Jag har också mina garner i byrån i rummet och fyndade därtill en fantastisk liten pall en dag. När man lyfter på det sidenklädda, ljusgula locket finns det plats för stickor, virknålar och annat bra att handarbets-ha. 

Ett bibliotek blev det verkligen! Trivsamt och rogivande med en tickande klocka på väggen. Det luktar bibliotek också faktiskt. Den där fantastiska doften av böcker har växt sig allt starkare med hjälp av gamla vackra böcker jag köpt på loppis. Dessutom funkar det utmärkt att använda bibblan som gästrum också vid behov. När man viker ut extrasängen (som förvaras på annan ort) därinne blir det simsalabim ett rätt trevligt sovrum.

Det här överträffade alla mina planer och förväntningar och blev ett välanvänt rum med hög trivselfaktor!

Ett bibliotek blir det nog!

Maken klev i arbetskläderna och började med att riva ner tak och golvlister. Sedan målade han taket i vitaste vitt. Redan där kunde vi se hur bra det här skulle bli. Men vi anade ändå inte hur bra!
När taket var målat tog vi oss så an väggarna. Dem hade jag en gång målat, rätt över en tapet. Vi gjorde så i alla rum ett tag. Inget vidare underarbete var det heller. Skulle vi nu riva ner tapeterna som vi gjorde i gästrummet eller bara spackla och slipa? Vi hade ingen aning. Ringde en vän. Som har som yrke att ta den sortens beslut. Han kände med kunniga händer på väggarna, kollade på de nya tapetrullarna och utdelade en dom. Spackla, riv bara där det är nödvändigt och spackla även där. Sagt och gjort. Vi rev ytterst försiktigt och spacklade så noga vi förmådde. Sedan kom han med proffsutrustning och slipade alla väggarna noga.
När februari redan övergått i mars, (för det tog mig nästan en månad att tömma rummet) kunde äntligen tapetbordet fällas upp utanför rummet och den första tapetvåden strykas upp på väggen.

Maken kan tapetsera, men han bävar för det eftersom det kan vara rejält struligt om det vill sig illa. Men i det här rummet bara flöt tapeterna upp på väggarna, nästan som att dom hade längtat. Det gick så himla fort och det blev så himla bra! Helt underbart att se lattefärgen försvinna och ersättas med dessa milt gröna, vajande grässtrån.
Medan Maken jobbade med tapetseringen tänkte jag förbereda för den kommande golvläggningen. Vi hade ju redan nytt golv, samma som vi satte in i gästrummet. Eftersom golvpaketen har bott i garaget så länge behövde paketen bäras in för att få lite varmare förvaring innan de skulle spridas ut över på golvet. Men jag började med att bända loss en kvarglömd liten golvlist längs tröskeln innan jag började bära och stapla golvpaket. När den fula plastmattan lyfte lite med listbiten skymtade ett gömsle som formulerade mängder Ernstliknande citat i huvudet. Denna plastmatta har alltså täckt golvet sedan vi flyttade in, och ingen av oss har undersökt vad som fanns under. Bara tagit för givet att nåt fult byggmaterial fanns under plasten. Därmed skulle vi lägga det nya, mörkgrå klickgolvet rätt över bara. Men nu när jag andäktigt lyfte på plasteländet för att se om jag verkligen anat rätt, hittade jag ett parkettgolv! Ett riktigt och rejält parkettgolv från sextiotalet! Ingen fuskvariant som klickgolvet vi hade i beredskap. Äkta parkett alltså. Som man i nåt skede täckt med en plastvariant. Endast huset vet varför. Denna matta var tack och lov bara limmad i en skarv i mitten av rummet och kunde därmed helt enkelt rullas ihop och kastas ut. Vilket jag gjorde omedelbart! När jag betraktade hela det nu synliga och vackra golvet kände jag samma förnöjsamhet som inför största fyndet på loppis. Här fanns finaste golvet rätt under oss, i suveränt skick och krävde minimal ansträngning! Sopa och våttorka. Klart!
Det det var som att rummet väntat på upptäckten, för att få visa oss samhörigheten med den nya tapeten. Och inte nog med det, samhörigheten med parketten på vardagsrumsgolvet utanför! Som vi hade tänkt måla mörkgrått för att gå ihop med det nya. Nu slapp vi det tråkjobbet! Halva huset består nu av grå golv, andra halvan av parkett! Topp. Så mycket jobb detta besparade oss. Plötsligt var rummet nästan klart när vi trott det var halvfärdigt!
Tapeterna hade verkligen inte alls passat lika bra med det grå golvet. Dessutom innehöll möblerna som skulle bo i rummet samma typ av träfärg. Armstöden på fåtöljen, mitt runda bord, hyllplanen i stringhyllan, vitrinskåpet som jag också tänkt måla men som nu bara flöt in i sitt sammanhang som allt annat! En matchning av allting som inte alls fanns på min nertecknade planering. Jäkla tur bara!
Snart stod vi i ett nyrustat och fint rum och konstaterade att vi var klara! Mycket tidigare än beräknat. Det var bara att städa undan alla redskap och färgrester och sopa upp tapetbitarna. Äntligen dags för inredning!

Ett bibliotek kanske?!

Efter rusten av gästrummet behövde vi paus. Nästa rum stod på tur och väste men dels var inte planen klar än och dels fanns ingen lust. Vare sig för själva rustandet eller ens för att börja tömma ur. Det var inte klokt vad mycket grejer som lyckats få plats i detta rum. Krävdes en tung suck varje gång jag tittade in.
Jag grunnade verkligen en hel del över detta rum! När vi flyttade in i huset för år och dar sedan var det vårt sovrum. Därefter har det varit Dotterns rum ett tag när vi hade flyttat ner sovandet i källaren. När hon nåt år senare valde det andra sovrummet till sitt istället, blev detta ett slags kombinerat kontor och gästrum. Skrivbord och säng som senare blev en bäddsoffa som senare släpades ut. Och kvar var skrivbord, bokhyllor med plats för extrasäng vid behov. Ja, bor man i ett ganska litet hus provar man diverse lösningar. Tillslut var det ett rum fyllt av jag vet inte allt. Inget passade ihop, skrivbordet var för det mesta överbelamrat och ingen ordning i bokhyllorna och besvär varje gång det skulle vara gästrum. Därtill ett extremt fult golv med gammal plastmatta och riktigt fula väggar i nån trött lattefärg. Urk! Och bara tanken på vart allt skulle ta vägen medan vi rustade fick mig att totalt tappa sugen.
Frågan var vad vi skulle ha rummet till? Ett lyxproblem kan tyckas. Sovrum hade vi ju, gästrum också. Ett nytt slags, men mer praktiskt, arbetsrum? Vad ska man med ett arbetsrum/hemmakontor till egentligen? Används bara när räkningarna ska betalas en gång i månaden. Typ. Och numera när datorn inte längre är stationärt bunden till nåt skrivbord. Vad ska man då med ett skrivbord till? Jag hade dessutom redan inrett ett pysselrum i tvättstugan och hade sekretären i gästrummet.
Så jag grunnade vidare, och fortsatte sucka. Det var ett tungt rum liksom.
Men så föddes en tanke, från en bild jag såg och den tanken vidareutvecklade sig till en plan. Jag skulle ha ett bibliotek! Ett fint sådant, utan skrivbord och skit.
Maken tog mig inte helt på allvar. Fnös till och med lite i nåt han trodde var i smyg. Men. En lydig man är en lycklig man brukar han hävda. Han lät mig hållas. (För i ärlighetens namn hade diverse planer redan både framlagts och förkastats av mig.) Men denna bet sig fast! Stadigt. Ett eget bibliotek! Vem kan motstå den tanken?
Tapeter av ett helt annat slag än jag först tänkt spontaninhandlades därför en dag. Innan de skulle ta slut. Och jag påbörjade sakta det besvärliga tömmandet av detta överbelamrade rum. Under tiden hann jag också skaffa lite nya möbler och annat som passade ett bibliotek. För så funkar det, att när planen är utlagd börjar den leva sitt eget liv och går händelserna långt i förväg! Allt skaffades på loppis givetvis. Ett vackert bord hittade jag i Skövde under ett familjebesök och en skön fåtölj skaffade jag här hemma. Lite smått pynt och krafs också. Allt fick vänta i garaget.
Jag insåg mitt i packandet av ännu en kartong att det var oöverstigligt! Istället tog jag ett raskt beslut och tömde garderoberna i rummet. Detta resulterade i all mina smycken blev hemlösa. Såna har jag gott om och de befann sig i ett gammalt vitrinskåp som hette Ivar inne i dubbelgarderoben. För att bli av med dem bar jag ner alltihop i källaren och staplade dem i min gå-in-i-garderob. Det var ett infall och en nödlösning som visade sig bli en suverän lösning. Med lite tänk blev det en permanent lösning. Superbra att ha kläder och smycken på samma ställe!
Sedan påbörjade jag rusten med att måla de gamla gulmålade garderoberna däruppe helt vita invändigt.

Den fula smutsgula färgen försvann med en lättnad och allt blev tjusigt vitt. När färgen torkat fyllde jag garderoberna till bredden med böcker och annat istället för att packa fler kartonger. Sedan täcktes allt över med papper som skydd. Bokhyllorna bar vi ut och lät dem stå lite varstans i huset. Skrivbord och lite annat skit åkte ut ur huset för att aldrig mer återvända. Därmed var rummet plötsligt tömt, så när som på ett tungt vitrinskåp och en byrå. De knuffade vi in i mitten av rummet och täckte över med papper.  Rusten kunde äntligen börja!

 

 

 

Vad kallar vi det här rummet då?

Dottern lämnade sitt rum ännu en gång och tog med sig det hon hade till sin nya lägenhet i början av november förra året. Hennes inredning där är ett eget kapitel, väl värt att återkomma till!
Men rummet hon lämnade var en sorglig historia. (På bilden är rummet i ungefär det skick det hade innan hon flyttade hem igen.) En vägg var klarröd, resten vita. Golvet en trist beige plastmatta sedan förra ägaren (och det var länge sen det). Det var också i det närmaste redan tomt eftersom vi plockat ur det mesta av alla grejer för hennes trevnad under hemmaboendet. I synnerhet Makens alla leksaker (ja, vi kallar dem så, men egentligen är det en samling filmrelaterade prylar). Självklart behövde Dottern få möjlighet att ordna lite som hon ville därinne. Alltså hade det varit dumt att inte passa på och dra igång en rust av rummet när det ändå var så pass tömt!
Jag började såklart (i vanlig ordning) om med min planering. De där månaderna under Dotterns överinseende blev det så fint i rummet. När skrivbordet kastats ut och rummet fick helt annat uttryck än nån slags arbetsrum. Det var därför jag ändrade mig och fick idén om pysseltvättstuga.
Vi handlade tapeter och färg. Golv hade vi redan, det hade funnits i garaget i några år efter att ha impulshandlats på rea en gång. Lagom mycket för två rum köpte vi då, eftersom vi ville ha en enhetligt mörkgrå färg på husets golv. Köket fick sitt när det byttes. Hallens golv målade vi när det rustades där. Och nu skulle det bli grått även i detta rum. Sedan nästa lilla rum med samma slags golv och så småningom måla vardagsrumsgolvets parkett med samma nyans som hallen. Golvplanen var alltså given.
Detta rum behöver vara gästrum och Dotter tog med sig bäddsoffan tills hon hade råd att köpa säng. Jag ville inte ha hem bäddsoffan igen, den var för sliten. Istället beställde jag en bra säng på Ikea. Som skulle få vara dagbädd på dan, enkelsäng eller dras ut till dubbelsäng vid behov.
Sedan ville jag hitta en snygg och cool förvaringsmöjlighet till Makens alla samlade filmprylar. Han däremot ville behålla sina två långa väggfasta hyllor. Dom var värdelösa i mitt tycke. Samlingen består av en mängd små saker som inte alls syntes eller kom till sin rätt högt upp på de där hyllorna. Har man en samling vill man väl att den ska synas?
Jag är en envis art så jag grunnade och googlade och hittade! Ikea hade en sorts kub-hyllor. Olika färger och man kunde sätta upp dem i ett virrvarr eller i ett strikt system, hur man nu ville ha det. Maken sa inte helt oväntat blankt nej. Ibland behöver han styras lite, så han fattar  … självklart fick jag honom att se hur coolt det skulle bli!
Han satte genast igång med att rita upp både vägg och kuber i skala på rutigt papper och klippte ut ett gäng fyrkanter. Sen lade vi pussel med dem tills vi hade en snygg kombination och kunde räkna ut hur många kuber det behövdes. De visade sig dessutom vara på rea så jag stack iväg och fick det uträknade antalet med mig hem.
Maken bröt bort alla gamla fula teaklister och målade taket vitt och fint. Väggarna var däremot inte helt utan krångel. Vi hade tapetserat en gång tidigare därinne. Men målat över tapeten minst två eller till och med tre gånger. Det var bara att riva ner. Tjocka sjok blev det och fram kom ett bakskikt från tapeten underst. Och det var minst tre lager tapet över den och så färgen på det. Detta rivande krävde skrapning, spackel och slipning. Det var också helt nödvändigt att måla väggytan med tapetklister för att alls få nån fästyta för den nya tapeten. Den gamla tapetskiktet sög upp klistret som läskpapper. Men tillslut kunde de nya tapeterna med silvriga stjärnor sättas upp. Det blev ljust och fint när den äntligen satt uppe.
I kombination med det mörkgrå golvet blev det supersnyggt! Nya tak och golvlister på det, vita såklart.
Sen byggde vi kuber i vardagsrummet en hel kväll. Och satte sedan upp dem nån dag senare, nästan helt enligt mallen. Maken bar förnöjt in sin tillfälligt nerpackade samling igen och ställde in den i sina kuber. Det blev jättesnyggt!
För övrigt skulle vi ha plats för sekretären (den hade bott därinne tidigare också. Liksom teven på väggen ovanför.) Och sängen som inte kommit än. Men det bästa av allt var att jag hittade en plats för ett gammalt vitt skåp jag hittat och dreglat över på ett loppis varje gång vi var där. Det stod faktiskt kvar och jag fick det hemkört och inburet och det satt som gjutet. Eftersom det nästan var jul vid det här laget blev det pyntat samtidigt.

Eftersom det här alltid varit ett sovrum finns det också garderober. Den ena är hylla numera. För en del böcker och en massa inredningstidningar. Och ja. Glasgrejer.
Det andra innehåller min whiskysamling. Jag gillar single malt och har en del, samt fina glas att ta en skvätt i givetvis.
Sängen anlände först dan före julafton, precis som utlovat. Gästerna som anlänt för att fira julen med oss fick sova på luftmadrass första natten. Sedan hjälpa till och bygga ihop sängen när den kom. Det blev hur bra som helst och funkar perfekt som soffa när man vill titta på teve därinne. Nu är det lite mer sommarfint här inne. En oönskad effekt av ”leksakerna” och färgvalet visade sig när julen skulle ut. Jag hade ett par fina petrolblå gardiner jag hade tänkt ha efter det julröda. Dessa i kombination med det vit/grå och Dart Vadar och hans Stormtrooper på golvet … blev att man undrade en tioåriga pojke just flyttat in? Ett så uppenbart pojkrum att jag genast bytte gardiner och kastade in lite rosa också. Då blev det bättre! Nu var jag nöjd! Dags för nästa rum …

Tvättstugan

Vår tvättstuga är belägen i källaren som i så många andra hus och den var som tvättstugor är mest. Mörk, belamrad och ful! Dessutom gul. Förra ägaren hade målat nästan allt gult. Senapsgult golv med flingor i och en något ljusare gul färg på väggarna. Det här är en rejält stor tvättstuga och därför fanns det tyvärr också en tendens till en rejält stökig sådan. Dels var det  ett ställe man inte gärna höll till i. Trivsamhetsfaktor noll! Dels blev det gärna uppsamling för sånt vi inte visste var vi skulle göra av just då. Och sen blev allt liksom bara kvar där.
Det där gula kändes med åren allt fulare och tristare. Hela rummet kändes unket och äckligt och ingen städning tycktes hjälpa. Alltså måste nåt göras.
Planen från början var en uppfräschning av väggar och golv samt lite bra förvaring under en befintlig, givetvis gul, arbetsbänk. Alternativt kapa bort bänken och skaffa snygg garderobsförvaring. Intill tvättmaskinen hade vi en rostfri tvättbalja som var extremful. Den skulle ut och ersättas med en bänkskiva över hela ytan och tvättmaskinen. Samt en ny ho och kran. Jovisst! Jag hade en ritning eller två. Hade antecknat namnet och priset på alla garderobsalternativen och bänkskivorna. När jag ändrade mig.
Det här var nämligen i samma veva som Dottern flyttade ut från ett tillfälligt hemmaboende i väntan på en lägenhet. Rummet hon bodde i var hennes gamla flickrum och där hade jag boat in mig med allt mitt pysselmaterial. Allt det stod redan nerpackat för att hon skulle slippa det.
Det fanns också en påbörjad planering för även det rummets rust så småningom. Jag ändrade mig grovt även i den planeringen ska erkännas. Det orsakade att pysslet riskerade bli hemlöst. Och det var då … jag fick syn på den där hotade arbetsbänken i tvättstugan! Den alltså! Jag stod en lång stund längs med väggen i tvättstugan och glodde på den bänken. Rejäl, väggfast och lång! Lång nog för två sittplatser. Hylla under för mindre förvaring och man kunde få plats med ytterligare hylla ovanför. Det kändes som att jag grävt guld allra minst! Så himla smart. Och ju mer jag tänkte på det också helt genomförbart. Tvättstugan blev en kombo för mina ögon. Pyssel … och tvätt! Det skulle funka.

Så fort det var bestämt bar jag ut allt ur tvättstugan. När jag är bestämd är jag också handlingskraftig och rask. Maken målade taket och golvet. Vi hjälptes åt med väggarna. Arbetsbänken blev också målad. Nästan allt blev vitt! Väggarna i en kalkliknande färg som ger det vita ett mjukt intryck som jag gillar (men Maken hatar. Det är min stuga så han hade ingen talan). Golvet blev högblankt och ljusgrått, jag älskar grått och i kpombination med det vita blev det helt fantastiskt. Det grå fick ta sig en bit upp på väggen också, en rejäl bit upp i tvättdelen för eventuella vattenstänks skull.
Dörrarna hade redan en vinröd färg som jag ville behålla och dörrkarmmarna fick ha kvar sin mörkare grå. Bara för att det passade så bra. Ställningen i taket som håller tvättlinorna fick samma vinröda färg och jag klippte såklart ner ner de gula linorna och bytte till vita.
Det blev ingen arbetsbänk över tvättmaskinen. Däremot från tvättmaskinen och in mot hörnet. Där passade nämligen det gamla ratade skrivbordet från Dotterns rum perfekt. Jag gillar återbruk, har jag sagt det? Maken sågade hål för en ny ho under den befintliga kranen. En gammal ljusgul Kockumsbalja fick ett motsvarande hål och jag putsade den gamla kranen blank och fin med nåt jag hittade i garaget. På väggen ovanför borrade Maken upp badrumsskåpet som hade åkt ut ur badrummet vid senaste rusten där. Jag visste att det skulle komma till användning! Det passar perfekt i tvättstugan och eftersom vi har sovrum i källaren kan man ha den del bra att ha i skåpet. I synnerhet bra om vi har gäster på övernattning så slipper vi köa om badrummet uppe.

Sen inredde jag. Både tvättbänk och arbetsbänk. Numera hänger ett draperi för tvättbänken så att det går att gömma undan städprylarna.

Arbetsbänken var som sagt lång nog för två arbetsstationer. Ena halvan för pärlor och annat pyssel. Andra halvan för papper och penna.

Maken borrade upp en hylla vid både fönstret och arbetsbänken. Båda två hyllor som sparats när de blivit över i andra sammanhang. Och jag plockade in allt tillgängligt material och en del krafs. På hyllan under fönstret kan det finnas belysning och blommor för trevnadens skull.

Tavlan under har Dottern målat när hon bodde i Göteborg. Färgvalet var som en påminnelse om hur tvättstugan såg ut innan så därför tjatade jag till mig tavlan. Dessutom är den snygg!

Makens egensnickrade köksstolar passade perfekt som arbetsstolar framför min nya arbetsbänk. De gjorde han i slöjden i gymnasiet. Vi hade dem länge i köket men sedan vi bytte kök och köksmöbler har stolarna stått på undantag. De fick nytt liv nu men fick ändå behålla sin furufärg. Inte min favorit men den har blivit rätt trivsam med åren.

Spinnrocken har tillhört Makens farmor och den fick äntligen också också en värdig plats! I sällskap av en gammal tvättbräda, Makens gamla barndomströja och Dotterns fina bebisklänning.

Summa summarum köpte vi bara golvfärgen, sprayfärg till tvättställningen och tvättlina och lite penslar och rollers! All vit färg hade vi sen förr. Jag fyndade baljan på loppis, liksom lite snygga burkar och flaskor att ha tvättmedel och sånt i. Och lita annat bra att ha.

Vilken stuga det blev! Trivsam att både gå ner och pyssla och tvätta i. Inget utrymme kvar att samla skräp på. Och plats för pyssel som får ligga kvar tills det är klart.
Så otroligt bra! Och Jack Sparrow är kvar på väggen! Draperiet gömmer en liten toalett. Mycket praktiskt. Jag snyggade till min gamla strykbräda med kopparfärg och nytt tyg också. Så till och med strykningen blev roligare!