När jag har en så här tjusig walk in closet …

Så är det nästa så att jag vill flytta in där. Det är inte stort. Men det är klart. Det är fräscht och en otrolig skillnad på förr och nu. Förr ja. Jag var så trött på eländet att jag glömde ta bilder innan jag öste ut allt. Men tänk ett betonggrått golv. För att det var betong helt enkelt. Väggarna var målade i nån ljust beige nyans. Ett system av hyllor med med klädstång under. En rasslig byrå, en rasslig hylla och så vidare. Ett hopplock av överblivet. Och kläderna öppet på galgar så att allt jämt kändes dammigt. Hur ofta jag än städade.
Förutom kläderna förvarar jag även mina smycken i detta utrymme. Ja, jag är en korp eller nåt. Älskar smycken och gillar allt som glittrar. Har massor och kan inte göra mig av med nåt. Förvarade dem i diverse små lådhurtsar och askar och skrin. Men det blev dammigt ändå. Som damm letar sig in alltså.
Nu är det annat! Golvet är inte längre ett ojämt och iskallt betongolv. Det är träbeklätt. Kläderna är instängda i skåp. Smyckena är instängda i vitrinskåp.Två vitrinskåp … ja jag vet. Galet. Men jag älskar dem.
Och nu kan de få synas genom glas. Och jag kan njuta av dem och hitta lätt det jag vill ha.
Pigtittaren och det lilla bordet som har förvaring i små fack under borsskivan när man lyfter den som ett lock har jag haft därinne förut också. Men de kommer mer till sin rätt nu. Båda är minnen av Makens Mormor.
Bordet, som också innehåller en speldosa (som inte vill längre) köpte hon på en Italienresa har jag hört. Pigtittaren köpte hon på en antikaffär en gång när vi var med. Kul att ha dem båda och givetvis är det smycken i de små lådorna till pigtittaren och i facken under bordslocket. Vad annars?
Väggvitrinen fyndade jag på loppis för 40 kronor! Det saknade hyllor men det fixade Maken såklart nya av ett par gamla glasskivor vi hade hemma i gömmorna. Ramen målade jag lite slarvigt med en metallisk färg och limmade på mängder med trasiga och ratade smycken. Ett bevis på att jag inte ens kan skiljas från trasigt eller mindre vackra smycken. De hamnar i nån ask utifallatt. Den som sparar har. Nu kom en del av detta till användning på ett lite galet sätt.
Ny lampa blev det också, en med bling såklart. Och en ny liten rundel till matta. Och några krokar på väggen, för hur ordningssamt det än är där inne just nu kan jag inte inbilla ens mig själv att jag kommer att hänga in allt ordentligt varje kväll. Så är det bara.
Spackel, färg och golv hade vi redan på spar hemma. Lika med vitrinskåpet intill byrån. Köpte bara bflytspackel för att jämna ut golvet innan det kläddes och så klädskåp och byrå då förstås. De är helt nya.
Maken har fått slita för min skull med detta. Flytspackla och lägga golv. Bygga ihop möbler och få upp saker på betongväggen och att hänga lampan var ingen lek det heller med allt som kan trassla i ett gammalt hus. Tömde, målade och planerade och flyttade in gjorde jag själv.
Nu är allt klart och en stunds vilopaus. Tills virket anländer …

Helgen har ramlat på

De går så fort, dessa efterlängtade helger. Jag som i regel får helg redan på torsdagsmorgonen och därmed har en extra dag tycker ändå att det plötsligt är söndagkväll innan jag hinner reagera.
Vi hann ändå med mycket den här helgen.
Under lördagsförmiddagen hjälpte jag Maken att städa garaget. Det var välbehövligt och nödvändigt både för egen del men också för andras del. Till helgen ska det bli en slags musikvideoinspeling där, när nåt band drar in med sina grejer. De ville ha ett coolt garage att filma i och jo, det kan Makens garage lätt kallas. Men … efter en sommar med diverse projekt och en höst och vinter med diverse projekt så hade det liksom slammat igen. Maken är inte den där sorten som har var sak där den ska och noggrannt återställer efter använding. Han är mer en impulstyp som hittar i röran och lämnar efter sig där det finns plats. (snygg omskrivning för slarvig 🙂 ) Imponerande nog minns han var grejen användes sist bättre än var den borde vara. Det blir också lätt så att diverse grejer ställs in i garaget i väntan på vidare transport till sopstationen eller vart det nu ska.
Jag är ingen pedantisk person heller, men jag är bra på organisation och att se lösningar i röran. Medan Maken står lite uppgiven och förvirrad och ser mest bara röran. Vi samarbetar bra! Det har vi alltid gjort. Och den som är bäst på området får vara den som styr. I garagestädningen är det jag som styr och ställer. Pekar in honom i nåt hörn och talar om vad han ska göra medan jag själv jobber i ett annat. Tills det är ordning och redan överallt. Det tog oss några timmar men när vi lämnade garaget var det som om det var någon annans garage. Nu kan de filma hur mycket de vill därinne på lördag.
När söndagen kom hade garderobsgolvet äntligen torkat till en slät yta. Maken kröp därmed runt på alla fyra och lade golv på förmiddagen. Och golvlister. Det var ganska fort gjort eftersom det är ett litet fyrkantigt rum.
I dessa fall är det givetvis Maken som styr. Jag hantlangar, lyfter upp och håller i, flyttar undan, städar ihop och annat runtikringjobb.
På eftermiddagen tog vi oss an klädskåpet som hade levererats i tre tunga förpackningar. De låg staplade i garaget sen leverans och det enklaste var att öppna dem därinne och bära ner del för del istället för att böka ner hela förpackningen.
Stora möbler av den här arten rekommenderar DetStoraMöbelvaruhuset att man bygger ihop liggande. Det är alltså i den ordningen saker och ting är tänkta att skruvas och som visas i bygganvisningen. För vår del en omöjlighet. Inget utrymme utanför denna klädkammare är stort nog för ett liggande klädslåp och … det hade inte gått att få in i klädkammaren i sin helhet om det blev byggt utanför. Att bygga det liggande inne i sitt blivande hem var heller inget alternativ, för då hade det inte funnits plats att resa det upp.
Maken trollade kan jag säga! Han byggde ihop det stående, lätt vält, föst åt olika håll för varje del och kröp slutligen under det medan vi fått ner det lutat mot väggen, för att fästa skruvarna som skulle göra det stadigt. Bakstycket fick han spika på stående medan jag höll i.
Det var ett bökigt, krångligt, ansträngande jobb som tog längre tid än att lägga golvet. Men! Nu står det på plats och jag kunde ta mig an det under kvällen.
Det behövs ännu en byrå som fortfarande ligger i lösa delar i sina platta kartonger och lite annat som ska in men det tar vi ikväll.
Ja, i den stilen ramlar en helg lätt på. Nu är det måndag igen och en hel del ska den här veckan innehålla innan det kommer en ny helg.

När maj har kommit

Tycks huset vara fyllt av planer på förbättring.
Jag kom igång med garderobsrenoveringen redan innan. En morgon bara bar jag ut grejerna och gjorde en tillfällig garderob i tvättstugan.
Sen beställde jag nya förvaringsmöbler från det stora möbelvaruhuset. I helgen monterade vi ner (läs: slog sönder) de som fanns därinne eftersom de var … inget att ha kvar.
I garaget finns alltid diverse färg kvar från andra projekt. Spackel fanns det också. Jag spacklade och målade, tre skogsgröna väggar och en vit. I kväll har Maken hällt ut en massa flytspackel över golvet eftersom det stått och varit ojämt i alla dessa år. Det byggdes till förråd på sextiotalet när ingen männsika hört talas om nån walk in closet. För att kunna lägga nytt golv istället för ett kallt och otrevligt betonggolv behöver det först rätas ut.
Har du en aning om hur länge ett flytande spackel ska torka? I en källare! När ens nya möbler anlänt och finns snillrikt förpackade i exakt lagom stora förpackningar i garaget. En hel evighet faktiskt. Typ jättelänge.
Jaja, vi är inte sysslolösa. För jag har också ställt till att vi ska bygga om trappan till huset och en hel trall på baksidan.
Husets trappa är av sten, för liten, aningen sned och allmänt tråkig. Nu blir det en större trätrappa istället. Att ställa många blommor på.
Och den där trallen ska hamna i ett soligt hörn på baksidan där jag gärna sitter så här tidigt på våren och senare kvällar under sommaren. Där brukar jag också stå med grillen och har fixat ett litet utekök därtill. Det känns helt enkelt fräschare med ett trägolv under istället för gräs. Alltså blir det utmärkt med en trall.
Virket är beställt och anländer nästa vecka. Innan dess bör garderoben bli klar. Vi har att göra. Bara det jäkla golvet torkar nångång.

Granen står så grön och grann i stugan

Och luktar … mest konstgjort! Ja, jag föll till föga och vi inhandlade en sådan gran som kommer i delar i kartong. Jag medger att det bär mig emot och att jag sneglade, med en blick likt katten inför de nyskalade räkorna, på de fina, täta, doftande, riktiga granarna utanför mataffären. Men nu är vi med konstgjort vi också.
Jag hade verkligen för avsikt att få hem en riktig gran av naturlig art med doft och allt. Men så satt jag där igår i soffan och Maken började prata om att åka och handla nåt i en affär som ligger intill den affären vi hade köpt våra vardagsrumstapeter i. Vad har allt detta med granen att göra kanske du undrar. Jo, för innan tanken hunnit varvet runt hade jag hävt ur mig att vi skulle ta med oss de där tapetrullarna vi inte behövt i rusten och byta in dem … till en sån konstgjord gran! När det var sagt stod Maken redan i hallen för han är ingen granmänniska. Allra minst att åka och välja ut en i råkallt väder med kräsna frun som ska peta på alla. Sedan få den nätinslagen, instoppad i bilen, ur nätet i julgransfoten och in i huset. För att inte tala om alla barren sen och så ska elenädet ut efter jul och barren blir kvar inne på golvet och typ överallt i hela den proceduren.
Vi kom alltså iväg med våra överblivna tapetrullar. Det sammanlagda priset av dessa oöppnade och onödiga rullar motsvarade både granen vi valt ut och lite annat. Sån tur, att butiken har som policy att man får lämna tillbaka det man köpt för mycket! Dessutom fanns bara en enda grankartong till just den varianten gran jag ville ha kvar i butiken. Liksom meningen på alla sätt!
Jag skyndade mig packa upp den när vi kom hem, bygga ihop en gran känns knasigt men vad sjutton. Himla praktiskt också.
Fort ner i källaren för att få med sig kartongen med pynt upp. Hala fram slingan med julgransljus … in med den i ett uttag … helt svart!
Mängden fula ord som anländer i den fridfulla stunden mitt i någon skrålande julsång i stereon. Det är väl typiskt!
Jag konstaterade att det antagligen var mer än en lampa som var trasig i den och ljusen var inte heller speciellt fina. Välanvänd, faktiskt färdig för tippen. Jahapp. Envis som jag är så blev det en ny vända till affären för att inhandla nya julgransljus. Lika så bra, billigare än att köpa ett gäng nya lampor till den gamla, som kanske var trasig på fler sätt, vem vet? Och de nya består av led-ljus. Mycket bättre. Köpte en timer också så sköter ljuset sig själv hela julhelgen. När det äntligen var belyst i grenarna kunde jag hänga i kulor och sånt där tunt trådglitter.
Så ja, nu står den där julgranen i stugan. Grön och grann men inte så doftande. Men, jag kommer att gilla det extra mycket när den ska ut så småningom.

Klart alltså

Den där arga snickaren skulle inte ha nåt att skälla över hos oss. Eller jo, han skulle säkert hitta nåt att peka på med ”varför-ser-det-ut-så-här-rösten” Men inte i vardagsrummet i alla fall. Vi hann verkligen med vår egen tidsplan och därmed klar med hela vardagsrumsprojektet innan advent stod för dörren! På torsdagskvällen levererades allt som skulle bli tevebänk och jag bar in och staplade allt i väntan på montering. Fredagen ägnade jag åt julpynt och sånt och så efter lördagens morgonkaffe var Maken ivrigt igång med bygget av skåp.
Vi hade köpt stommar för kök, såna skåp som kan placeras ovanför kyl och frys egentligen. I mitten ett skåp med dubbeldörrar och på var sida om det två mindre skåp med bara varsin dörr. När alla stommar var ihopsatta och hade fått sina ben för att inte ligga platt på golvet, bar vi undan teven en stund och bar ut den gamla tevebänken till garaget.
Sedan ställde maken skåpen i ordning och skruvade ihop dem till en enda lång bänk. Ovanpå limmade han en bänkskiva och nu kan ingen längre se att tevebänken består av tre ihopsatta skåp. Det blev väldigt bra alltihop! Över förväntan faktiskt Även Musse verkade gilla det även om han tycktes tro att det på nåt vis var till för honom. Katter har bra blick för allt nytt och måste genast provsitta och lägga sig raklång för att testa. Nu står i alla fall teven stadigt och allt krafs som fanns på öppna hyllor i den gamla bänken är gömt bakom skåpluckor nu. Lugnt och trivsamt blev det!

Hela nätet är fullt av så kallade ikeahack. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att använda möblerna till nåt annat än ursprungsanvändningen och att bygga om och fixa med dem så de blir nåt nytt. Liksom uppgraderade. Samma med denna tevebänk och våra platsbyggda hyllor. Inspirationen kommer från andra som gjort nåt liknande. Det här blev vår version av hacken.
Nu är vi riktigt nöjda och mättade på rustande och ingen av oss vill se nån pensel eller nån roller på ett tag. Även om … nån liten plan gror någonstans i den bakre delen av huvudet. Men inte nu, inte än. Kanske sen.

Nästan klart!

Söndagen tillbringades med andra halvan av vardagsrummet. Maken tapetserade de spacklade väggarna medan jag for runt med diverse plock för att börja bringa ordning.
Det tog honom inte så lång tid. Medan tapeten torkade ägnade vi oss åt att plocka undan verktyg och tapetskräp och material vi använt. Städade undan och började se ljusning!
Möblerna kom på sin plats och vi blundade för röran som kvarstod i andra rum. Det fanns ingen ork till det.
När kvällen kom var tapeten torr nog för nästa hylla. Den här sidan skulle få en stringhylla. En gammal klassiker i nytillverkning som vi drömt om länge och köpte redan tidigt i våras. Nu kunde vi äntligen packa upp kartongerna.
Maken mätte och måttade och skruvade och sen arragnerade vi hyllorna i dessa stringgavlar.
Jag bar in de resterande glasgrejerna och ställde upp. Vi var lite olika nöjda. Maken vill ha fler hyllor i dessa gavlar, jag tycker det är bra som det är nu. Jag tror det blir som han vill 🙂 Eftersom detta är till stor del hans specialsamling.
Tillslut kunde vi äntligen lägga ut mattorna och ta in vårt nya soffbord. Loppisfyndat i somras, målat och dekorerat i silver av Maken efter min egenhändigt ritade mall. Vi hade beställt en glasskiva att ha ovanpå för att skydda silverdekoren.
Igår städade jag också undan röran vi blundade för i söndags. Huset är beboeligt igen. Sedan balanserade jag omkring i soffan och hängde tavlor och satt också upp gardinerna. Det är snart advent, det fick bli de röda gardinerna nu. Det hann jag med innan jag åkte på nattjobb.

Ikväll har vi bara suttit i soffan och njutit av vårt värv. Så himla bra allt blev.

Det är verkligen klart … eller snudd på klart! Vi har beställt en leverans av mer ikea-grejer som ska byggas ihop till ny tevebänk också. Men det får bli helgens jobb.

Rörigt och mycket jobb

Inte haft nån tid över till annat än detta rustande av vardagsrum. Och försökt hålla eländet ur de övriga rummen för någon slags beboelig känsla. Det gick såklart inte. Tillslut står det grejer överallt. Överblivna möbler, möbler som ska hållas ur vägen, saker och grejer och jox. Vad mycket sånt man har, som bara har en plats och knappt märks. Tills det behöver flyttas på. Tillslut kändes det som att jag gick på små stigar mellan möbler och undanstuvat sånt jox.
Vi behövde hjälp av vår proffsige målarvän med spackling av två väggar. Det krävdes två varv, med torktid emellan. Slipning på den den tredje dagen. Suck alltså.
Maken är ruskigt händig och han har jobbat som ett skållat troll. Han har målat tak, byggt hyllor, slipat tapetskarvar, satt upp hyllor, sågt till lister och tapetserat halva rummet (som inte behövde vänta på nåt enormt spacklande) med vårt val av väldigt diskret tapet.

Jag har hantlangat, tittat på, kommit med glada tillrop. Fixat bra spellista, ordnat med mat när trollet började gruffa i honom. Och planerat i huvudet för var jag ska göra av alla grejer tillslut.
Han tapteserade halva rummet förra helgen för att vi skulle kunna ägna oss åt den platsbyggda hylla vi planerat för.
Jag såg det först på Instagram, hur folk byggde snygga enheter av gamla ikea-hyllor. Som staplades ihop och målades och blev nåt helt annat. Enhetlig hylla från golv till tak. Vi ritade och planerade vår egen variant ihop med våra befintliga cd-skåp till liknande enhetliga hylla. Men istället för gamla hyllor som behövde målas köpte vi nya vita. Sparade oss en massa tid. Vi ställde dem upp och ner på cd-skåpen när Maken sett till att de satt stadigt ihop. För att inte få ett stort fult glapp av golvsockeln mitt i systemet. Enhetligt var ordet. Fast i vårt fall svart nertill och vitt upptill. När vi fått upp alla dessa hyllor på rad täckte Maken denna govsockel, som numera var taksockel, med en krönlist. Skarvarna mellan de olika hyllorna täcktes också med en list och i ytterkanterna bakom den klistrade han in en belysningsremsa. Vi valde också att klä hyllkanterna i svart för att få det mer samstämmigt med de svarta skåpen under.

I lördags började allt så sakteliga ta form direkt efter morgonkaffet. Vi struntade i att halva rummet var otapetserat och ägnade oss åt att få hyllan klar i stället.
Kändes härligt att se det färdiga resultatet och se att det överträffade alla förväntningar. Det tog oss i princip hela dan men vad gör väl det när allt blir så bra! Vi sparade ett gap i enheten istället för att bygga hyllan hörn i hörn. Dels för att det finns en trappa nedanför och det skulle vara omöjligt att få upp vare sig hyllor eller grejer i hylla där. Och dels för att vi ville ha kvar tavlorna som Dottern en gång skapat med kameran och bildbearbetning. Dessutom har vi en ansenlig mängd Festivo-ljusstakar som passar perfekt ihop med dessa tavlor. Där fanns en hylla förr också med samma ljusstakar. Men nu blev den bredare tack vare en hög hylla som vi vi skruvade upp liggande istället för stående.
Det var en fröjd att putsa glasgrejer och bära in och arrangera snyggt i dessa tjusiga hyllor.Behöver jag säga att vi är rejält nöjda med oss själva efter detta?

Okej vi är igång …

Som jag bävat och så gick det så snabbt. Det tog mig knappt två timmar och tvåtusenfemhundra steg (jo jag räknade) så var alla grejer nerplockade och säkert undanställda. Jag pratar om glaset. Allt vårt glas.
Allt vi samlat på oss som stod uppställt till prydnad på ett flertal hyllor på vardagsrumsväggarna och på diverse andra avställningsytor. Jag borde kanske ha räknat grejerna istället för stegen. Om det fanns nåt sånt som en glasräknare i mobilen också. Men för att inte låta som en överdriven och lat person gissar jag att vi pratar någonstans kring ett trehundratal … det är helt galet egentligen. Visst. Men kul. Vi är sakmänniskor och vi njuter av att ha dem omkring oss och jag gillar att pyssla med dem och arrangera dem snyggt tillsammans. Gör om det lite då och då och gillar att se hur de olika grejerna faktiskt samspelar med varandra (och därmed låter jag som en viss inredare på teve) Vi har alltid gillat glas och därmed samlat på oss diverse glaskonst genom åren och också ordnat hyllor att ställa prylarna på. Och tja, ställt upp en till och en till och … plötsligt fanns mängden. Vi lider ingen brist på tavlor heller. Tomma väggar är inte alls vår grej.
Ja, jag känner att jag måste visa vad jag pratar om … eftersom jag hör hur vansinnigt det låter.
Hm. Ja. Jo det är en del.
När vi började prata om tapetbyte i detta rum for våra ögon längs med denna samling runtomkring väggarna och stannade i någon slags gemensam suck. Hur gör vi det här? Planerna gick från omsorgsfullt inslaget i bubbelplast i kartonger till någon slags avställningsyta i ett annat rum. Sucken varade i många dagar och ingen av oss orkade ta tag i det, liksom övermäktigt kändes det. Rentav onödigt ändå? Är det inte bra som det är? Men så har vi köpt tapeterna, planerat för nya slags hyllor som även de blivit inköpta och finns hemma i kartonger. Så ja. Det måste göras.
I går tog jag tag i det. Ordnade med avställningsytan och bar sedan grej efter grej i rask takt och fyllde upp dessa avställningsbord så att det lilla rummet såg ut som någon slags glasbutik utan specifik ordning. Att se allt samlat på det viset gör det ännu knasigare kanske. Och plötsligt var hyllorna tomma! Allt detta suckande till ingen nytta. Hyllorna kunde ha varit tomma redan i somras om det inte vore för suckandet.

När Maken kom från jobbet tog han sig an att skruva ner alla hyllor. Nu finns ingen återvändo eller tid för nåt menlöst suckande. Det är bara att jobba på. Taket ska målas, väggarna förberedas för nya tapeter. Sen kan vi äntligen ta tag i dessa kartonger med nya hyllor.
Jag satte mig i soffan och liksom föreställde mig hur det ska se ut sen, när det är klart. Och sållade bort en del grejer i tanken utan att kunna specifisera vilka. Det ska inte vara så trångt med grejer sen. Tänker jag. Som om det var självklart enkelt att välja bort nåt, och jag kommer att misslyckas totalt, när den valprocessen ska gå igång. Nåja. Det blir en senare fråga.
Nu ska jag inte rusa iväg i tanken. Mitt jobb för dagen är att få undan allt onödigt och att hålla resten av huset i beboeligt skick. Annars blir sånt här jobb tråkigare än det behöver vara. Man behöver nån fristad ändå för att mäkta med rustandet. Men ja, vi är åtminstone igång.

Massa oväsen

Dunder och brak mitt i morgonkaffet denna måndagsmorgon. Det händer nåt utanför och jag ser en lastbil genom fönstret. Stod och lät vid grannens hus, fullastad med nåt slags byggmaterial och ett gäng män klev ur en bil framför. Tydligen ska de byta tak på grannens hus och det var ett ivrigt gäng som i rask takt byggde ihop en byggställning runt huset med ett ljudligt klonkande. Alla kom sig upp på taket redan innan jag druckit ur kaffet!
Ytterligare en lastbil anlände med en tom container som med en skräll släpptes i backen på grannens garaguppfart. Nu kliver de där männen omkring där och kastar ner det gamla taket i en container, del för del. Den här dagen och ett ovisst antal kommande ska alltså innehålla massa dunder och brak.
Som om inte allt det där räckte dundrade en tredje lastbil förbi huset i sakta mak. Fan också! En lastbil med vattentank. Den åker sakta och sprinklar ut vatten längs gatan och blöter ner allt grus som ska sopas upp efter vintern. Därefter anländer en traktor med sopborsten.
Det är ett ansvar som husägare, att sopa ner detta grus som strösslats över snön och halkan under vintern från den del av trottoaren som passerar vårt hus. Så att det ligger med resten av gruset på gatan inför soparbilens ankomst. Där far den omkring nu. Med sin rejäla borste och samlar upp allt det där gruset som alla grannar duktigt sopat av sina trottoarer.
Alla utom vi då.
Som i vanlig ordning glömt. Datum för detta meddelas i tidningen, så jag visste ju. Jag skulle ju. Men likaväl passerar nu soparbilar och vattentankbilar utanför vår avslöjande osopade trottoar. I år igen! Jag duckar lite här inne och suckar över det faktum att vi nu måste både sopa och avlägsna gruset själva. Nån dag när andan faller åt det hållet. Jaja, vi är slarviga med det där. Men vi brukar få det gjort i slutändan.

Markisbyte och flygplansväntan

Vår livsnödvändiga markis (ja, för en solskygg typ som mig är den verkligen livsnödvändig) har med åren blivit i allt sämre skick. Smutsig och trasig här och var och hotade med att lämna väggen vid häftigare blåsväder. Vi behövde en ny!
Men så skulle en Kompis göra sig av med sin för ett utomhusbygge i glas. Vi kunde få markisen mot att vi kom och tog ner den innan deras glasbyggande skulle påbörjas. Så fick det bli, återbruk är en bra grej och den var i gott skick. Snälla Grannen följde med oss med lastbil och skruvhjälp. Ner och hem kom den. Fick vila i garaget tills tillfälle gavs. Idag kom samma Granne över och hjälpte Maken ta ner vår trasiga och hänga upp denna återanvända. Inte nog med det, Grannen åkte med sin lilla lastbil och slängde den gamla trasiga också! Så där sitter den nu, den återbrukade markisen. Blåvit istället för rödvit och mycket fräschare och stabilare. Riktigt bra.

Dan består annars av mycket väntan på flygplan. Dottern skulle ta sig hem från Valencia i förmiddags. Vidare till Frankfurt och slutligen Arlanda. Där skulle vi stå och vänta. Jo, om det där första planet kommit iväg som planerat och inte bra mycket senare! För de blev typ en och en halvtimme sena därborta. Vilket givetvis resulterade i att hon missade sin nästa flight från Frankfurt. Hon fick en ny, men den innebar fem timmars väntan i ett segt mellanrum för hennes del. Och en ankomst till Arlanda först kring midnatt. Vi kommer givetvis att stå där och vänta i alla fall. Det går inga tåg hemåt vid den tiden och vindar ju semester så vad gör en nattlig biltur.

Bjuder på lite markisbilder.