Som utlovat

5Häromdagen var jag ”bakom scenen fotografen” när Dottern jobbade med ytterligare ett fotoprojekt. Och då lovade jag visa hur det blev. Hon har jobbat med sina bilder och här i hennes blogg hittar man arbetsgången med dessa. Tror inte hon är helt nöjd ännu. Men ”slutbilden” är det hon strävar efter. Ett drömscenario. Jag gillar den!

Tänk att man kan fotografera en grej på en helt annan plats och plötsligt byta omgivning för den i en annan bild. Sängen och tjejen i vitt fotograferades hemma på gården. 9Tjejen i svart fotograferades  i olika positioner på den snöiga stranden. Sängen har hon monterat in därefter. Och ökat på antalet tjejer, därför var det viktigt att ha tjejen i olika positioner så att inte alla versioner av henne skulle bli lika i slutbilden.
Photoshop är fantastiskt när man behärskar det. Och det gör Dottern!

Fotografen

4bFotograf-Dottern bidrar med diverse utmaningar i hemmalivet. Vi föräldrar används  flitigt som assistenter, rekvisitörer, bollplank och jag vet inte vad. Hemmet har modellerats om mer än en gång för att någon ny fotoidé ska testas. Hennes vänner ställer outröttligt upp som modeller i allt hon utsätter dem för när hon är hemma i stan. Stå i kyla, snö och blöta. Med aska, teaterblod och tiaror av läskburkar. Vi assisterande föräldrar har bränt papper till askflagor att kasta på en modell, kokat blod att hälla över andra och letat smycken och virat gardiner till kläder och tillverkat tiaror och letat rekvisita i hemmets alla vrår. Vi har flyttat möbler, burit grejer och utrustning, hängt upp bakgrunder och stått med reflexskärmar.
Det är roligt att se henne jobba. Och roligt att se det färdiga resultatet sen! (Det kan man göra på hennes hemsida och hennes fotoblogg.)
En tjej stod i vår hall för en tid sedan. Snyggt sminkad och iförd något Dottern valt för ändamålet. Framför en provisorisk bakgrund av nåt tyg jag rafsat fram och hängt upp. I den färdiga bilden står hon plötsligt på en äng bland vilda djur!
En annan gång stod en tjej på en grusplan och Maken och jag turades om att kasta aska på henne. Kändes helt galet, men den färdiga bilden blev mycket dramatisk.
Idag var det dags igen. Jag var med som bakom-kameran-fotograf och så här såg det ut. Den färdiga bilden får vi vänta på ett tag. Dessa bilder ska hem och manglas i photoshop och behandlas på ritplattan först. Lovar att återkomma till den framöver, när jag har fotografens tillåtelse.

Trött katt

Ungefär så här trött känner jag mig i kväll. Eller så är det bara det att det smittar, att titta på honom när han gäspar så stort.
Jag skulle fotografera några blommor idag. Arrangerade ljus och bakgrund för att få det bra. Men plötsligt låg en hel katt framför kameran. Han är världsmästare på att tigga till sig uppmärksamhet och svansa mitt i vägen. Lägga sig raklång i. Men han gäspade. Och gav mig chansen att få gäsp på bild.

Titta på honom bara! Och låt bli att gäspa … om det är möjligt 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

En påskdag bland vitsippor

Vi åkte till Hjo. Klev in i den där otroligt fina parken intill Vätterns strand. Den var full med vitsippor!

image

image

Man kunde inte riktigt se dig mätt på dem. Och jag hade ingen kamera med. Bara mobilen. Bättre än inget.
Vi hälsades välkomna av lokalbefolkningen.

image

Tyvärr hade vi extremt dåligt parkhyfs och kom utan torrt bröd. Det uppskattades inte. Änderna flög vidare mot mer väluppfostrade besökare. Som kom med godsaker i påsar och strösslade ut framför dem.
Dottern, däremot. Fotograf som hon är, hade kameran med. Och två modeller som tvingades sitta bland vitsipporna och låta vinden fånga håret och följa alla uppmaningarna fån fotografen.

image

image

De blev fotograferade i olika formationer. Vi trampade ner en del av blommorna, i jakt på bra ställen som passade bilden fotografen hade i sitt inre. Av hur denna fotografering skulle bli.  Jag var med som assistent. Typ bära grejer och skugga modellerna när solen kom från himlen i för stora doser.

image

Därmellan njöt jag av glittret från den blå Vättern och allt vackert i parken.

image

image

Sämre kan man ha det en påskdag!

________________________________________ 🙂

Gamla svartvita foton

Åkte hem från jobbet i morse i tron att dagen skulle bli på ett planerat vis. Ett sms ändrade på det. Därmed blev dagen på ett annat oplanerat vis. Ett ledigt sådant.
Och ute sken solen när jag satte mig vid köksbordet med en kopp kaffe och en trave gamla fotoalbum. Vi har många såna i det här huset.
Jag arrangerade en liten fotostudio där på köksbordet. Plockade ur en del av bilderna, fotograferade av dem och stoppade tillbaka i rätt ficka. Hade tänkt få ihop ungefär tio till femton bilder av ett visst slag. Men det fanns mer och välja på än jag trott. Jag fick ihop över femtio! När det var gjort samlade jag bilderna i en mapp i datorn och redigerade dem en aning. För att få dem lite tydligare och så.
De skulle läggas på ett usb-minne som nästa steg. Detta minne utgör en del av en present. Såna ska vara hemliga.
Men jag stötte på en massa roliga bilder i dessa album! Och fina. Glada miner på till synes lyckliga stunder. Så var det säkert också. Det är väl då man fotograferar som mest.
Jag fotograferade också en och annan bild som inte behövdes till usb-minnet. Bilder som jag alldeles glömt att vi hade i gömmorna. Sånt som man blir alldeles nostalgisk av. Som de där fantastiska gamla svartvita som är så vackra.
Förutom det där usb-minnet, har jag nu påbörjat en annan samling bilder. Gamla svartvita studiofoton eller ögonblicksbilder av nära och kära. Väldigt många av de avbildade personerna är inte längre med oss. Jag tänker rama in dem, och arrangera alla på en vägg. Det bästa är att jag också har en vägg!

___________________________________________________________ _ _ _ _

Helgen kom och gick med en fotograf

image

Den började med att jag hämtade Dottern/fotografen på stationen. Jag kom lite tidigt och hann med en kaffe i lugn och ro på det mysiga café som finns på där. När hon klivit av tåget åkte vi raka vägen hem.
Där riggade hon genast studion i garaget med bakgrund och blixtar för kvällens bokade plåtning.
Dottern är fotograf och går just nu en utbildning i gestaltande fotografi. Där jobbas det för fullt med individuella projekt och ett av hennes är pojkar i kostym. Ett gäng såna anlände en stund senare. Ett glatt gäng! Vi hörde dem skratta ända in medan Dottern styrde runt dem som hon hade tänkt sig bilderna. Mot den grå bakgrunden gör sig svarta kostymer och vita skjortor väldigt bra! efter plåtningen drog hela gänget grabbar med sig fotografen till stan och gick på restaurang och firade med mat och dryck.
Lördagsmorgonen kom med nästa fotoprojekt. Dottern var anlitad som fotograf till en musikförläggare. Studion denna gång var en för dagen hyrd sådan i Stockholm. Jag följde med som assistent.
image

I den där riktiga studion fick jag också se Dottern jobba, på riktigt. Nog för att jag sett det i garagestudion hemma och i andra uppdrag också, men det här var betydligt mer på allvar!
Det var en stor studio med mycket utrustning. Studioägaren plockade fram det Dottern ville ha och hon packade upp sina kameragrejer och satte igång med att rigga svart bakgrund och studioblixtarna. Och kopplade kameran till sin dator och sin telefon till stereon. I datorn kunde vi andra se bilderna bläddra fram en efter en under dagen och i stereon fanns hennes inspirationsmusik.
image

Och dagens modeller anlände, en efter en och fixade till sig framför sminkspegeln. Jag assisterade Dottern med att hämta rekvisita och hålla reflexskärm och sånt under hennes arbete.
Dessutom hann vi alla med att fika och prata och ha en trevlig dag i studion! Dottern hann inte med mycket annat än att fotografera. Tre individuella personer och en grupp och en liten bonushund stod på körschemat. Hunden hamnade framför kameran alldeles spontant och självvalt. Den gillade verkligen att vara modell!
Bilderna på de tre artisterna och gruppen ska delvis användas på en hemsida så småningom. Och för marknadsföringen av dessa artister. Och jag tror nog att Dottern har användning för nån bild i sina egna projekt också.

Det är lätt att skryta på sitt eget barn. Men med moderskänslorna åt sidan kan jag konstatera att Dottern gjort helt rätt yrkesval. Hon är verkligen proffsig! Tog sig an sina modeller med allvar, tyngd och lyhördhet. Den tekniska kunskap hon besitter visade sig i hennes ljussättning och placering av modellerna, och hanteringen av kameran så klart. Vi framför datorn häpnade.
Dessutom är hon stresstålig upptäckte jag. Trots mängden jobb, personer hon inte ens sett innan och alla med olika önskemål, så stod hon bara där helt stabilt med sin kamera och styrde och ställde. Planerade varje plåtning samtidigt som hon jobbade och hade fokus hela dan igenom!
Jag är så grymt imponerad och stolt.
Hon har kommit en lång väg sedan jag fick se fotointresset i henne väckas i barndomen. Först med lånad kamera, sedan fick hon en egen kompaktsak som hon växte ur fortare än vi hann säga omelett. Vi gav henne den första systemkameran när hon slutade nian. Den växte hon också ur, liksom den följande. Och jag har hört viskningar om att hon är på väg mot en fjärde … Ja, det krävs bra utrustning om man ska kunna slåss i den här branschen.

Helgen avslutades med en schysst bildvisning av alla helgens foton. Vi passade också på att förfira henne lite snabbt på söndagsförmiddagen. (nästa söndag när hon fyller år är hon iväg på ett annat fotojobb) Vi firade som vi brukar. Med frukostfilm. Sen packade hon sina grejer och åkte tillbaka till stationen och tog tåget hem till sitt.
Det blev kort om tid och hon hann inte med mycket annat än fotograferandet denna hemvistelse. Men det var å andra sidan enbart därför hon kom. Nu väntar vi med spänning på att få se några redigerade bilder.
Vill man se vad hon går för finns hon på facebook!

Lyskväll

20130908-144709.jpg

Längs med Gavleån tänds tusentals marschaller första lördagen i september. Då går folk ofta man ur husen för att flanera längs med randen av fladdrande lågor, nästan oavsett väder. Ett sista utomhusevent innan hösten är över oss på allvar.
I går var det femton grader varmt. Alltså mer sommar än höst och ännu mer folk än det brukar vara.

20130908-145022.jpg

Ån går rätt igenom stan, så det blir en bit att gå runt det upplysta stråket. Och speciellt fint är det runtomkring alla de gamla fina järnräcken längs med åkanten. Det finns många och långa räcken!

20130908-145157.jpg

På vissa ställen ordnas uppträdanden av olika slag. Som cirkusen vid en av broarna. Där är det alltid så mycket folk att det är svårt att se. Vi nöjde oss med att passera bakom. Såg inte mycket av vad som pågick på den provisoriska scenen, men folk applåderade friskt, så det var antagligen bra.

20130908-145310.jpg

Intill stadens museum spelades musik från en konsertscen. Inte precis i min smak men vi stannade till och häpnade över oväsendet ändå.
Maken gillade det! Det var precis i hans smak. (Sånt som han lyssnar på när jag inte är hemma!)
Killarna som spelade var rätt unga och sångaren hade enorma skrikresurser. Omöjligt att skönja någon text överhuvudtaget. Men visst, det rockade!

20130908-145443.jpg

Inne på museet kunde man köpa billigt fika,

under överinseende av denna barsk kvinna som en gång var inblandad i skapandet av hela museet och dess samlingar. Jag antar att hon hade lika skarpögd kontroll över det som hon numera har över fikat!
Och där kunde man sen sitta en stund kring ett bord och prata. Vi passade också på att titta på utställningen av graffitikonst och en del annat som finns i utställningslokalerna i entrén. Dessa byts ut med jämna mellanrum.
20130908-145621.jpg

Sedan vi fortsatte vandringen längs med ån. Vi gick och vi gick denna kväll! Fram och tillbaka men slutligen runt nästan hela slingan.

20130908-145711.jpg

Beundrade också, som alla andra det otroligt vackra och helt nyrenoverade Grand hotell! Det har under många år stått tomt. Synd och skam på ett så vackert hus. Nu är det majestätiskt och speglar sig med all rätt i ån.

20130908-145755.jpg

Eftersom det var en sån varm kväll, nästan sommar, passade många på att ta en tur med pärlan också.
Menlyskvällen gör sig knappast rättvisa genom ett bilfönster. Då hade man missat den här utsikten!

20130908-145850.jpg
eller den här!

20130908-145922.jpg
Det blir så där himla vackert när allt speglar sig i vattnet och vi stod där vid ett av räckena och önskade oss en båt!

20130908-150035.jpg
Det hade antagligen varit en ännu mer speciell upplevelse. Att göra sällskap med alla andra båtar som åkte upp och ner längs med ån denna kväll.

Lite trötta i fötterna och rätt nöjda satte vi oss i egna bilar och åkte hem sen. Tjusigt var det!

Räddat!

Och åskan som slog ner i vår nätverkslagring för nån vecka sen. Där alla. Jag upprepar ALLA våra bilder fanns lagrade! Därmed var den apparaten obrukbar och något svettig överlämnade jag den i händerna på den stackars datasupport vi adopterat till hushållet. (Han har att göra med våra datorer emellanåt.) Ska nog gå att rädda, trodde han optimistiskt och fick mig genast att andas lättare.
Nu kom han. Placerade leende en extern hårddisk i mina händer!
Han hade räddat alla. Jag upprepar ALLA våra bilder från den kraschade lagringsgrejen. Underbart! Jag kan verkligen andas ut igen. Tacksam!
Nu måste vi hitta en ny lagringslösning. Fotograferar man så mycket som vi måste man också på ett eller annat sätt förvara och ha bra back-upp på sina bilder. Får rådgöra med supporten. Han hade tydligen förslag.

Påbörjar en lördag

Det lutar åt en varm dag. Ingen vidare frisk luft mötte mig när jag öppnade altandörren. Än så länge är det nästan vindstilla också. Hoppas det förblir så, jag är trött på kraftig blåst.

Jag tog mitt morgonkaffe och satte mig i paviljongen. Där har klätterrosorna slagit ut ordentligt och jag har sällskap av ett gäng hungriga humlor.
Det är lördag och den är helt planlös. Tror vi låter den så förbli och ser vart den tar oss.
Till att börja med får den nog ta mig på en fotorunda bland mina rosor. Flera av dem har slagit ut och ska bildsparas i all sin prakt. Min IngridBergman, ja den rosen är lika sval och vacker som kvinnan som gett den sitt namn. Rentav praktfull är den men helt utan doft. Ja, fotografera rosor ska jag ägna mig åt en stund!
När det är gjort sätter jag mig i paviljongskuggan igen, och ser över bilderna. Låter som en utmärkt förmiddagsplan.

Ett blomsterperspektiv

sippanIgår lade jag mig raklång i fjolårsgräset. Alldeles intill de där nykomna blåsipporna. Kanske tyckte de att jag var närgången, nyfiken och störande. Mitt i vägen för solen. Ändå låg jag kvar och tittade granskande på dem.
När jag var barn plockade jag blåsippor vid stugan. Höll de små sköra stjälkarna så hårt i barnahanden att blommorna slokade och hängde som trasor kring handen innan de nådde en liten blomvas i mammas kök.
Små vackra blåsippor har en alldeles egen sång också. Om hur de i backarna står och niger. Jag såg dem inte niga i går.
Men jag granskade dem otroligt noga genom makroobjektivet. Noterade skiftningen i färg. Ibland ser de blå ut, ibland nästan lila. Och små små glitterstänk finns det i kronbladen. Och den gula lilla kudden i mitten med alla sina vita uppstickare.
Ska man komma riktigt nära en blåsippa är det ligga på mage som gäller. I alla fall om man skruvat ett makro på kameran. Det blir alldeles för darrigt att försöka stå på knä eller huk för att komma åt dem. Alltså granskade jag marken och lade mig raklång. Hoppades att ingen skulle gå förbi och tro att tanten tuppat av. Kasta sig över mig med manövrar och hjälpande blås och kompressioner.
Raklång på magen kan man sätta stadiga armbågar i marken och hålla andan. Invänta en stillsam sekund. När vinden för en stund låter blåsippan vara ifred. Och man kan också prova sig fram i kamerans inställningar för att hitta den vackraste exponeringen.
Det är i det läget man kommer på att det finns hjälpmedel att skaffa. Vore fantastiskt bra med ett ministativ till exempel. Då var kameran inte beroende av något stadigt armbågande i marken utan kunde stå själv.
Att genom makrofotografering förvandla pyttigt smått till synbart stort är ytterst darrkänsligt. Minsta andetag bakom kameran orsakar oskärpa. Därför vore det ultimat med en fjärrutlösare dessutom. Då kunde jag rikta in kameran i rätt läge och hålla mig på behörigt avstånd ifrån den, för att inte skaka in oskärpa i bilden och sedan trycka av. Eller samtidigt krypa runt blomman med en liten lagom reflexskärm för att framkalla ett mildare ljus.
Vips var önskelistan påfylld. (Visst är det morsdag snart?)
Våren är trevlig på det där viset. Eftersom en hel del efterlängtade blomstergäster anländer.
Man tänker aldrig; ”Jaha. Samma gamla blåsippor nu igen!”
Nej man blir liksom lyckligt överväldigad vid första åsynen av små sippor och vivor och annat som kommer upp ur marken, år efter år. Troget och hängivet. Rikligt blommande.
Och det är då jag ligger där, på mage mitt i skogen och glor på den välbekanta blåsippan genom kameran. För ta en titt djupt in i en blomma och du glömmer tid och rum! Kan övermannas av tacksamhet och ödmjukhet inför denna naturliga rikedom som troget tittar fram varje vår. Ett nyttigt perspektiv.