Flytta hem igen

2016-02-05 11.28.58Hemmavistelsen blev längre än vi trodde när vi tog med Dottern hem efter julfirandet. Hon är mitt uppe i sin avslutande termin på fotoskolan och den består av enbart praktik. Den skulle göras här hemma, hos ett skivbolag!
Först var det tänkt att det skulle bli enbart under januari, men det blev tills nu och lite till.
Hon har verkligen fått göra mycket under de här månaderna. Varit med till Tyskland på skivbolagets turné och fotograferat flera av skivbolagets band i olika sammanhang. Både fotograferat bandbilder, enskilda porträtt på dessa bandmedlemmar och medietränat bandmedlemmarna lite. Hängt vid scenen på deras spelningar med kameran och arrangerat en spelning enbart för fotograferandets skull. Och varit med på en videoinspelning.
Dessutom har hon också hunnit vara på Grammisgalan, på stödgala och på några pubspelningar. Det har varit musik alltså, mycket musik! Och mitt i allt har hon också fotat porträtt för ett företag och åkt en sväng till Polen och fotograferat E-sport och. Kameran har gått varm! Datorn och den medhavda hårddisken fylldes med så mycket bildfiler att det blev fullt. Vi fick åka och köpa en ny hårddisk för att det skulle funka.
Här hemma arrangerade vi ett hemmakontor i ett rum och sovrum i ett annat. Hemmakontoret har varit i användning till sena nätterna. Där har redigerats bilder i mängder och druckits kaffe och mumsats på godbitar. Allt för att hålla inspirationen igång.
En hårt arbetande Dotter har faktiskt servats av Mamman. Jag har kokat kaffe och städat upp och tvättat kläder och handlat fika och lagat mat och skjutsat och assisterat och packat och packat upp och spillt kaffe över ritplattan så vi blev tvungna att köpa en ny. Pappan har också hämtat och skjutsat och hämtat mat och skaffat fika. Vi har varit minst sagt curlande föräldrar i tre månader. Helt medvetet. Det var ett tag sen vi fick rå om henne så här länge och då passade vi på att serva henne. Tyckte hon förtjänade det 😀
Idag hade hon ett sista uppdrag på hemmaplan. En fotoföreläsning på sin gamla gymnasieskola för den nuvarande fotoklassen! Hon visade en del bilder och pratade om sina senare utbildningar och hur det är att vara yrkesfotograf. Och kramades med gamla lärare.
Nu är den sista väskan packad och det bär snart iväg till Arlanda för hemfärd. Vi skjutsar henne dit såklart. Sambon tar emot i andra ändan.
När hon kommer hem ska hon slutföra en del för skivbolagets räkning och ladda om för en ny praktikperiod på ett helt annat ställe, med helt andra saker än musik. IKEA nämligen. De har en rätt fantastisk fotostudio i Älmhult. Den ska hon göra sina sista praktikveckor i.

Den här vinter känns som att den varit både kort och gått himla fort. Men så har det också varit fullt ös liksom. Nu blir det lite tomt och tyst i huset. Men vi vänjer oss nog så småningom. KattGrabbarna kommer nog att sakna sitt sovsällskap! Men de får vänja sig de också.

35/100

Snö och sol

image

Idag är det så vackert ute att all formulering av skönheten blir klyschig. Det där med andlöst och så. Femton grader kallt. Massa nysnö som anlänt i natt. Sol på det, som får allt allt glittra. Jag skjutsade iväg Dottern på ett fotojobb. En bra bit utanför stan, längs kusten. Vi satt som två hålkakor och glodde mot det som skymtade av havet vi passerade. Det ångade från vattnet och blandade ihop det som var hav och det som var himmel. Snötäckt is. Makalöst. Jag hade ingen kamera med. Bara mobilen. Sånt svider i fotosinnet.
När jag släppt av Dottern försöke jag hitta nånstans att ställa bilen för att avbilda naturfenomenet lite i alla fall. Men vägen var smal och inte helt plogad. Och på havsidan hus och privata tomter. Jag fick alltså nöja mig med att ha sett det vackra. Ha det i minnet bara.
Men hon ska hämtas sen också. Samma väg igen. Kanske jag får en ny chans då?

Yrkesfotograf

image

Det är hon nu! Den kära Dottern. Som hon jobbat, som hon utvecklats och vilka foton hon framställt. Konstverk. Idag hade klassen vernissage för sin slututställning. Där alla visade vackra och proffsiga fotografiska verk. Under några projektveckor har de jobbat på sina idéer och nu har vi minglat och sett resultatet. Vilka fantastiska fotografer.
Dotterns resa har vi följt sen den där sommardagen när jag fick syn på henne med kameran framför ett gäng fjärilar. Då var hon kanske tio år eller så. Men där och då började det.
Nu väntar en del praktik och sen är hennes mångåriga studier klara. Då kommer hon att ha studerat foto i fem år faktiskt. Man häpnar. Och är stolt.

Detta är ett reklaminlägg

vDen här vackra bilden är givetvis Dotterns! En av veckans projektfotograferingar.

Följ henne gärna på det här stället eller på det här stället

Man hittar henne också både här och här!

Mor är stolt givetvis, men håll med om att Dottern valt rätt utbildning och att hon vet vad hon gör bakom kameran och vid datorn! Man kan hitta fantastiska bilder på alla dessa hennes länkar, om man är intresserad av fantastiska bilder. Och följer man henne  dessutom får man så klart se det senaste när det senaste publiceras. Hon åker hem med mycket bilder i minnet. Så det kommer att bli uppdateringar …

Som utlovat

5Häromdagen var jag ”bakom scenen fotografen” när Dottern jobbade med ytterligare ett fotoprojekt. Och då lovade jag visa hur det blev. Hon har jobbat med sina bilder och här i hennes blogg hittar man arbetsgången med dessa. Tror inte hon är helt nöjd ännu. Men ”slutbilden” är det hon strävar efter. Ett drömscenario. Jag gillar den!

Tänk att man kan fotografera en grej på en helt annan plats och plötsligt byta omgivning för den i en annan bild. Sängen och tjejen i vitt fotograferades hemma på gården. 9Tjejen i svart fotograferades  i olika positioner på den snöiga stranden. Sängen har hon monterat in därefter. Och ökat på antalet tjejer, därför var det viktigt att ha tjejen i olika positioner så att inte alla versioner av henne skulle bli lika i slutbilden.
Photoshop är fantastiskt när man behärskar det. Och det gör Dottern!

Fotografen

4bFotograf-Dottern bidrar med diverse utmaningar i hemmalivet. Vi föräldrar används  flitigt som assistenter, rekvisitörer, bollplank och jag vet inte vad. Hemmet har modellerats om mer än en gång för att någon ny fotoidé ska testas. Hennes vänner ställer outröttligt upp som modeller i allt hon utsätter dem för när hon är hemma i stan. Stå i kyla, snö och blöta. Med aska, teaterblod och tiaror av läskburkar. Vi assisterande föräldrar har bränt papper till askflagor att kasta på en modell, kokat blod att hälla över andra och letat smycken och virat gardiner till kläder och tillverkat tiaror och letat rekvisita i hemmets alla vrår. Vi har flyttat möbler, burit grejer och utrustning, hängt upp bakgrunder och stått med reflexskärmar.
Det är roligt att se henne jobba. Och roligt att se det färdiga resultatet sen! (Det kan man göra på hennes hemsida och hennes fotoblogg.)
En tjej stod i vår hall för en tid sedan. Snyggt sminkad och iförd något Dottern valt för ändamålet. Framför en provisorisk bakgrund av nåt tyg jag rafsat fram och hängt upp. I den färdiga bilden står hon plötsligt på en äng bland vilda djur!
En annan gång stod en tjej på en grusplan och Maken och jag turades om att kasta aska på henne. Kändes helt galet, men den färdiga bilden blev mycket dramatisk.
Idag var det dags igen. Jag var med som bakom-kameran-fotograf och så här såg det ut. Den färdiga bilden får vi vänta på ett tag. Dessa bilder ska hem och manglas i photoshop och behandlas på ritplattan först. Lovar att återkomma till den framöver, när jag har fotografens tillåtelse.

Trött katt

Ungefär så här trött känner jag mig i kväll. Eller så är det bara det att det smittar, att titta på honom när han gäspar så stort.
Jag skulle fotografera några blommor idag. Arrangerade ljus och bakgrund för att få det bra. Men plötsligt låg en hel katt framför kameran. Han är världsmästare på att tigga till sig uppmärksamhet och svansa mitt i vägen. Lägga sig raklång i. Men han gäspade. Och gav mig chansen att få gäsp på bild.

Titta på honom bara! Och låt bli att gäspa … om det är möjligt 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

En påskdag bland vitsippor

Vi åkte till Hjo. Klev in i den där otroligt fina parken intill Vätterns strand. Den var full med vitsippor!

image

image

Man kunde inte riktigt se dig mätt på dem. Och jag hade ingen kamera med. Bara mobilen. Bättre än inget.
Vi hälsades välkomna av lokalbefolkningen.

image

Tyvärr hade vi extremt dåligt parkhyfs och kom utan torrt bröd. Det uppskattades inte. Änderna flög vidare mot mer väluppfostrade besökare. Som kom med godsaker i påsar och strösslade ut framför dem.
Dottern, däremot. Fotograf som hon är, hade kameran med. Och två modeller som tvingades sitta bland vitsipporna och låta vinden fånga håret och följa alla uppmaningarna fån fotografen.

image

image

De blev fotograferade i olika formationer. Vi trampade ner en del av blommorna, i jakt på bra ställen som passade bilden fotografen hade i sitt inre. Av hur denna fotografering skulle bli.  Jag var med som assistent. Typ bära grejer och skugga modellerna när solen kom från himlen i för stora doser.

image

Därmellan njöt jag av glittret från den blå Vättern och allt vackert i parken.

image

image

Sämre kan man ha det en påskdag!

________________________________________ 🙂

Gamla svartvita foton

Åkte hem från jobbet i morse i tron att dagen skulle bli på ett planerat vis. Ett sms ändrade på det. Därmed blev dagen på ett annat oplanerat vis. Ett ledigt sådant.
Och ute sken solen när jag satte mig vid köksbordet med en kopp kaffe och en trave gamla fotoalbum. Vi har många såna i det här huset.
Jag arrangerade en liten fotostudio där på köksbordet. Plockade ur en del av bilderna, fotograferade av dem och stoppade tillbaka i rätt ficka. Hade tänkt få ihop ungefär tio till femton bilder av ett visst slag. Men det fanns mer och välja på än jag trott. Jag fick ihop över femtio! När det var gjort samlade jag bilderna i en mapp i datorn och redigerade dem en aning. För att få dem lite tydligare och så.
De skulle läggas på ett usb-minne som nästa steg. Detta minne utgör en del av en present. Såna ska vara hemliga.
Men jag stötte på en massa roliga bilder i dessa album! Och fina. Glada miner på till synes lyckliga stunder. Så var det säkert också. Det är väl då man fotograferar som mest.
Jag fotograferade också en och annan bild som inte behövdes till usb-minnet. Bilder som jag alldeles glömt att vi hade i gömmorna. Sånt som man blir alldeles nostalgisk av. Som de där fantastiska gamla svartvita som är så vackra.
Förutom det där usb-minnet, har jag nu påbörjat en annan samling bilder. Gamla svartvita studiofoton eller ögonblicksbilder av nära och kära. Väldigt många av de avbildade personerna är inte längre med oss. Jag tänker rama in dem, och arrangera alla på en vägg. Det bästa är att jag också har en vägg!

___________________________________________________________ _ _ _ _

Helgen kom och gick med en fotograf

image

Den började med att jag hämtade Dottern/fotografen på stationen. Jag kom lite tidigt och hann med en kaffe i lugn och ro på det mysiga café som finns på där. När hon klivit av tåget åkte vi raka vägen hem.
Där riggade hon genast studion i garaget med bakgrund och blixtar för kvällens bokade plåtning.
Dottern är fotograf och går just nu en utbildning i gestaltande fotografi. Där jobbas det för fullt med individuella projekt och ett av hennes är pojkar i kostym. Ett gäng såna anlände en stund senare. Ett glatt gäng! Vi hörde dem skratta ända in medan Dottern styrde runt dem som hon hade tänkt sig bilderna. Mot den grå bakgrunden gör sig svarta kostymer och vita skjortor väldigt bra! efter plåtningen drog hela gänget grabbar med sig fotografen till stan och gick på restaurang och firade med mat och dryck.
Lördagsmorgonen kom med nästa fotoprojekt. Dottern var anlitad som fotograf till en musikförläggare. Studion denna gång var en för dagen hyrd sådan i Stockholm. Jag följde med som assistent.
image

I den där riktiga studion fick jag också se Dottern jobba, på riktigt. Nog för att jag sett det i garagestudion hemma och i andra uppdrag också, men det här var betydligt mer på allvar!
Det var en stor studio med mycket utrustning. Studioägaren plockade fram det Dottern ville ha och hon packade upp sina kameragrejer och satte igång med att rigga svart bakgrund och studioblixtarna. Och kopplade kameran till sin dator och sin telefon till stereon. I datorn kunde vi andra se bilderna bläddra fram en efter en under dagen och i stereon fanns hennes inspirationsmusik.
image

Och dagens modeller anlände, en efter en och fixade till sig framför sminkspegeln. Jag assisterade Dottern med att hämta rekvisita och hålla reflexskärm och sånt under hennes arbete.
Dessutom hann vi alla med att fika och prata och ha en trevlig dag i studion! Dottern hann inte med mycket annat än att fotografera. Tre individuella personer och en grupp och en liten bonushund stod på körschemat. Hunden hamnade framför kameran alldeles spontant och självvalt. Den gillade verkligen att vara modell!
Bilderna på de tre artisterna och gruppen ska delvis användas på en hemsida så småningom. Och för marknadsföringen av dessa artister. Och jag tror nog att Dottern har användning för nån bild i sina egna projekt också.

Det är lätt att skryta på sitt eget barn. Men med moderskänslorna åt sidan kan jag konstatera att Dottern gjort helt rätt yrkesval. Hon är verkligen proffsig! Tog sig an sina modeller med allvar, tyngd och lyhördhet. Den tekniska kunskap hon besitter visade sig i hennes ljussättning och placering av modellerna, och hanteringen av kameran så klart. Vi framför datorn häpnade.
Dessutom är hon stresstålig upptäckte jag. Trots mängden jobb, personer hon inte ens sett innan och alla med olika önskemål, så stod hon bara där helt stabilt med sin kamera och styrde och ställde. Planerade varje plåtning samtidigt som hon jobbade och hade fokus hela dan igenom!
Jag är så grymt imponerad och stolt.
Hon har kommit en lång väg sedan jag fick se fotointresset i henne väckas i barndomen. Först med lånad kamera, sedan fick hon en egen kompaktsak som hon växte ur fortare än vi hann säga omelett. Vi gav henne den första systemkameran när hon slutade nian. Den växte hon också ur, liksom den följande. Och jag har hört viskningar om att hon är på väg mot en fjärde … Ja, det krävs bra utrustning om man ska kunna slåss i den här branschen.

Helgen avslutades med en schysst bildvisning av alla helgens foton. Vi passade också på att förfira henne lite snabbt på söndagsförmiddagen. (nästa söndag när hon fyller år är hon iväg på ett annat fotojobb) Vi firade som vi brukar. Med frukostfilm. Sen packade hon sina grejer och åkte tillbaka till stationen och tog tåget hem till sitt.
Det blev kort om tid och hon hann inte med mycket annat än fotograferandet denna hemvistelse. Men det var å andra sidan enbart därför hon kom. Nu väntar vi med spänning på att få se några redigerade bilder.
Vill man se vad hon går för finns hon på facebook!