Kör hem ett mindre flyttlass

Jag befinner mig en bit ner i landet för att hämta hem Dottern. Hon står i ett vägskäl i livet och ska flytta sig och sitt bohag någonstans. För tillfället flyttar hon med det nödvändigaste till oss. Resten av bohaget står lagrat i ett förråd tills det vet var det ska bo.
Vi har ägnat kvällen åt att trycka in detta nödvändiga i vår vanliga bil. Med nerfällt baksäte rymmer den förvånansvärt mycket.
Facebook som håller koll på oss upplyste plötsligt om att vi denna kväll för tre år sedan höll på med samma syssla. Då packade vi hennes bohag i en större bil för att flytta henne till Gamleby. Exakt tre år senare flyttar hon alltså hem igen. Det var nästan lite läskigt prickat.
Nu blir vi tre i huset igen en stund. Tills hon tagit ut ny riktning och ser vart det bär. Det vet ingen än. Det blir nog bra.

Här sitter jag och väntar och kan inte annat.

Familjen från Tibro är på ingång. Delar av den i alla fall. En Brorsson och en ledsen Hund har lämnats hemma. Hund är ledsen för att Husse åkt, utan Hund! Jag gissar att Brorsson däremot är rätt glad över att ha allt för sig själv för en stund. Inklusive Hund.
Här bor ju då KattGrabbarna och de brukar inte komma så bra överens med Hund så jag gissar att även de blir nöjda.

Musse den grymmingen hade lyckats både fånga och döda en ekorre idag. Mäkta stolt när han hem den och förstod inte alls familjens märkliga reaktion. Maken försäkrade sig om att den verkligen var död och gjorde oss av med den. Hu. Och hur i hela friden lyckades Musse med det där?
Stackars liten korre.

Vi människor i huset har i alla fall förberett för gästerna idag. Städat och bäddat och handlat. Nu slappar vi i väntan på ankomst. Jag slog ner rumpan på stentrappan vid ytterdörren en stund. Där var det svalt och skönt. I solen kan ingen som funkar som mig befinna sig idag heller.

Nä,nu får dom ta och komma tycker jag. Fick en rapport om att det närmar sig nyss. Så jag går och sätter på kaffe nu.

Klart vi hämtar ungen

Engagerade föräldrar skjutsar och hämtar sina barn från hockeyn eller fotbollen eller ridningen. Vad det nu vara må som lockat barnens intresse.
Man ser till att de har den utrustning som behövs och tar sig till rätt ställe. Och hem igen.
Vi hämtar hem våran från olika festivaler eller andra typer av spelningar där hon plåtat hårdrockare.
Och de spelar inte alltid helt nästgårds och rätt sent också. Sena kvällar när inga tåg längre rör sig åt rätt håll får man hitta andra lösningar. För tillfället är hon stationerad hemma hos oss. Så vi hämtar så klart. Bra musik i spellistan och iväg bara. Sommarsverige är dessutom rätt vackert.

Firat!

När det stod klart att Dottern skulle komma hem fick vi chansen att få fira hennes examen. Efter åratal av studier och en nyligen erhållen högskoleexamen som fotograf tyckte vi hon hade förtjänat ett kalas. I allra högsta grad.
Vänner och familj bjöds in och jag började baka. Bestämde mig för ett redigt kaffekalas med sockerchock som tema. Sju sorters kakor … minst. Dottern hölls ovetande för att kalaset skulle komma som en överraskning. Hon ringde en dag medan jag stod mitt i smeten så att säga. Frågade vad jag gjorde … och jag ljög henne rätt i örat och sa att jag gjorde inget alls.
Nåja, nödlögn ju.
Kakorna jag bakade förpassades till frysen vartefter de togs ur ugnen. Och jag hade snart rätt mycket fika. Av diverse slag.
När gårdagskvällen kom var allt i ordning. Huset städat, trädgård och uteplatser likaså. Allt var handlat och fixat och färdigbakat. Vi satte oss i bilen och åkte till annan ort där Dottern huserade runt med rockband på turné och sin kamera. Vi lyssnade också på spelningen och åkte alla milen hemåt i sena natten med Dottern i baksätet. Fortfarande ovetande om vad vi ställt till.
När vi kom hem fick hon syn på allt halvt iordningställt i köket. Häpnade över vår plan. Men glad.
Vi kom i säng, sov några timmar och drog igång iordningställandet.

Jag fixade tårtor, plockade fram alla godsaker och dukade upp dem fint på köksbordet. Kaffe kokades och saft blandades.

 

 

 

 

 

 

 

Vädret bistod oss idag  och gästerna hänvisades ut i trädgården med sina kakfat och kaffekoppar.
Det blev en mycket trevlig dag. Som det blir när man samlar sina vänner.
Nu är allt undanplockat och diskat. Givetvis har vi frysen full med fika. Det förvånar mig inte, jag ville att det skulle vara mycket att välja på och förstod att det inte skulle gå åt. Det ska väl fikas nån mer gång i sommar. Då så. Nu är hon firad!

Långsam dag.

Midsommardagen var en orgie i slöhet!
Jag hamnade i såkallad solstol (omdöpt till skuggstol nu) redan efter brunch.
Midsommarnatten och den tidiga morgonen vittnade om en varm dag och så blev det. Oklart hur varm, men tillräckligt för att skuggan var eftertraktad.
Stolen ställdes först intill äppelträdet där skuggan var då. Ansträngningen för dagen bestod sedan i att dra stolen ikapp med skuggan. Sitta en stund, tills solen åter var ikapp och så upp och leta upp ny skugga.
Hela min familj består av skuggvarelser så där satt vi eller låg på filtar inom skuggränsen allihop. Läste, slumrade, småpratade. Lugnt!  Underbart lugnt.
Tur att jag inte hade någon stegräknare på mig. Den hade skurit ihop i error, för så få och så långsamma steg kan inte uppmätas. Svägerskan fick till och med uppmuntrande pepp från sin mobil om att inte tappa motivationen.
Emellanåt serverades någon drickbar eller ätbar substans av den som råkade ha mest rörelse i sig.
Hur trivsamt som helst.
Som att vara på återhämtnings spa fast befriad från hurtiga behandlingar.
Bara rogivande vila och trivsam samvaro. Och en tillslut grymt rastlös Make …
När kvällen kom samlade vi ihop alla sitt och liggplatser och satte oss för att äta en massa gott. Märkligt hur hungrig man kan bli av långsamhet!

image

Examensdag

Idag tar hon examen på riktigt. Ungen. Under två år har hon gått på fotohögskolan i Göteborg och examensbeviset erhåller hon idag.
Vi är inte med på det eftersom det är en examen för eleverna och deras lärare. Vi föräldrar fick vara med i december när klassen hade sin slututställning. Nu har de allihop använt vårterminen till praktik på olika ställen och idag har de sin examensdag.
wpid-collage-2014-06-27-20_10_52-jpgDottern, som växt upp i ett fotointresserat hem, utvecklade tidigt en känsla för bilder. 😀
Hon valde fotoinriktning på gymnasiet och läste foto i både a, b och c kurserna. Hade högsta betyg när hon gick ut också så jag tolkar det som att valet var rätt!
Under en uppgift på gymnasiet skulle hon beskriva sin uppväxt och sin familj i bild. Då letade vi gamla foton och insåg att detta intresse var extremt nedärvt! Det hittas långt tillbaka i släkten. Pappas morbror fotograferade mängder, fantastiska svartvita foton som finns kvar än. Pappa fotograferade också gärna. Även hos farmor och farfar hittade man en låda med foton. Makens mormor hade också en egen flitigt använd kamera som Dottern har i bokhyllan nu. Hennes farmor fotograferar också mycket. Maken och jag har hållit på i olika utsträckning och har en massa album i lager.
Dottern tog det ett steg längre och gjorde det till yrke.
Efter gymnasiet och några omvägar hamnade hon till slut på sin första fotoskola. Flyttade ensam långt hemifrån till ett ställe som dittills varit helt obekant för oss, och bodde där ett år medan hon utvecklade sin konstnärliga sida. Efter det utvecklande året kom hon in på denna utbildning där hon nu då har tillbringat två givande år. Man kan alltså lugnt säga att hon är en välutbildad fotograf! Med ständig packning!
Idag efter examen åker hon ensam raka vägen till en festival för att jobba sig igenom kvällen. Tillbaka till hemmaplan på lördag för att packa om till nästa. Sommarsverige myllrar av musikfestivaler. Hårdrockiga sådana och hon har prickat in de största.
Att fotografera musik på konsert är inga jobb som ger någon inkomst. Den får man söka på annat håll. Men hon har valt att göra det här ändå, på grund av ett stort musikintresse.
Och vad framtiden bär med sig får vi se.
Jag har länkat till henne förr men jag gör det igen. Följ henne så får du se massa coola konsertbilder i sommar!

Här och här och här

95/100

En morsdag

Och en namnsdag för min del dessutom!
Namnsdagar är inget vi firar alls egentligen. Och Morsdag firas som vanligt utan vare sig Mamma eller Dotter eftersom båda två finns på avstånd. Vi firar via nätet och via ombud.
image

Jag fick vacker blombukett och inredningstidning. Allt fixat av Maken, på Dotterns ordination. Dessutom lade hon ut vackra ord med bild på sociala medier. ❤
Mamma och jag bytte blomma … hon köpte sin morsdagsblomma och jag köpte en egen namnsdagsblomma. Dessutom bjöd mamma på god mat genom en pengaöverföring! Tack Mamma, smakade mums! ❤
Vi fick däremot eftermiddagsfikat hos Svärmor som finns på nära avstånd när Maken lämnade sin bukett till mamman.

För övrigt har dagen bjudit på väder som kunde användas till gräsklippning! Äntligen. Det är nåt med mig och knycket dock. Jag får inte igång den blå. Hur jag än knycker och drar. Måste snopet invänta Maken som givetvis knycker igång den på första rycket. Sen stänger jag inte av innan jag klippt det jag vill klippa. Som vanligt aningen selektivt. Men sån är jag.
Maken hade anlitat skjuts med flak på förmiddagen och hämtade hem de bräder som behövs för ett terassbygge i miniformat. Nu finns det som behövs. Själva jobbet kommer en annan dag.
Det blev också en vända på ett par elektronikaffärer och detta resulterade i en kaffemaskin och en tv! (och jag fick en fläkt på fot, perfket grej för en värmehatare som mig) Maken utrustar sitt nystädade garage. På ett sätt som antyder nån sorts utflyttning. Men ännu har han inte satt igång med någon sovplats. 😀image

Nu sitter han där, med nybryggt kaffe och tittar på diverse film. För givetvis hade han redan sen förr en blu-ray spelare att ställa som komplement till den nya teven som numera är uppsatt på vägen mittemot fikahörnan. Filmer har han samlat ihop ur husets filmförvaring och jag gissar att en hel del tid kommer att tillbringas därinne för hans del. Jag får då fritt valt på teven inne. I garaget kommer det att tittas på bilrelaterad film, och musik. Han har allt som behövs för trivsamma stunder på sin favoritplats. Mig hittar man förmodligen någonstans ute i trädgården istället.

Den här helgen gick för övrigt alldeles för fort, men den var bra!

90/100

En måndagskväll i huset

image

En i mitt fall ledig måndag tycks också vara på väg att ta slut. Nu är det frid och ro med var sak på sin plats. Middagen blev både vegansk och vanlig. Dottern som ännu är inneboende i föräldrahemmet har Vän på besök. Tjejerna har först gjort stan en stund. Kom sen hem hit för att umgås. Och jag bjöd på middag, veganskt anpassad på grund av veganVän. Gott blev det. Efterrätt också fast det bara är måndag! Även den anpassad.

image

Man kan få lyxa till det en vanlig måndag också.
Nu har tjejerna stängt in sig i Dotterns tillfälliga arbetsrum. Maken har ryggläge i soffan och en helkväll av program innehållande bilar framför sig. Då fanns ett rum över till mig. Dotterns tillfälliga sovrum stod tomt. Jag antog ryggläge i hennes säng och inväntar program utan bilar i husets andra teve.
Så har vi det en måndagskväll. Vi umgicks i alla fall vid maten. 😀

Sök och finn

Ibland är det där man ska ha helt borta och måste sökas fram, letas upp och upptäckas. Maken är i sanning ingen sakletare. Det som inte syns, det finns inte! Och när det inte syns … Då är det borta. Heeelt borta!
Saker och tings bortavaro ger honom omedelbar panik. Så pass panik att all logik rinner ut där paniken smet in.
Det är nåt som är borta, verkligen borta eller inbillat borta. Sak samma. Nu ska han leta!
Det är med visst intresse man iakttar detta letade.
Han börjar helt planlöst, pådriven av den där panikkänslan som säger honom att detta något aldrig kommer att hittas. Nånsin mer! Detta planlösa letade driver honom runt i huset med irrande blick. Letande på i princip enbart helt ologiska platser. Han lyfter på nån tidning, en kudde i soffan, drar ut nån låda eller glor in i random skåp. Istället för att först vända sig till den låda/skåp där vi brukar förvara den kategorin saker. Nej då, den lådan/skåpet tittar han absolut inte i. Därför hittar han heller inte grejen och paniken ökar givetvis i detta fruktlösa letande.
Den försvunna logiken kippar efter luft och han börja svamla om var saken senast var synlig (läs: där han senast lämnade den) Och i det ögonblicket når logiken stranden och inser att det givetvis är jag som städat bort den, flyttat den, gömt den. Och att jag till råga på allt vägrar tala om det eller erkänna mitt jävulstilltag.
Jag ser det komma innan han själv hittat förklaringen. Jovisst, jag städar hemma. Och lägger då ofta var sak på sin plats. Det betyder därmed inte att de är borta. De är bara inte framme var som helst längre. Om Maken fick bestämma skulle vi ha diverse saker uppradade på synliga ytor. Kanske med målad kontur runtom dessutom. Som på en verktygstavla. Det är bara det att han aldrig lägger nåt på samma ställe. Oavsett om jag ”städat bort” nåt eller om han själv lagt ifrån sig nåt så hittar han ändå inte.
Det är samma sak varje gång, och rent fascinerande att se honom fara runt letande och samtidigt så skickligt undvika just den lådan eller det skåpet där den troligen befinner sig.
Och Samtidigt bygger han ihop förklaringar på varför det som är borta är borta. Det är nämligen högst troligt att nån annan, mindre ordningsam person, haft bort denna sak. Typ lämnat den på fel ställe, slarvat bort. Gömt!
En gång letade han en såg. Letade han i garaget? Nej. Han letade på en massa andra ställen och var under tiden helt övertygad om att den säkert låg på gräsmattan, under snön! Vem sjutton skulle ha lämnat en såg där?
Han bor med enbart mig. Min hobby är att lägga sågar på gräsmattan och förnöjas över att de göms i snö? Näe! På min gräsmatta göms inget under snön, mer än höstlöven möjligen.
Han (Läs: jag!) hittade den där sågen, inte under snön utan i garaget. Bakom en grej i ett hörn. Inte på verktygstavlan.
Häromdagen fick han helt oförklarligt för sig att ett minneskort till kameran var borta. Varför nu det skulle vara borta? Han hade köpt ett nytt minneskort. Packat upp det och lämnat det på vardagsrumsbordet gissningsvis. Alternativt köksbordet. Sedan lade någon (typ jag) detta minneskort i skåpet där vi har kameragrejer. Tyckte det passade bra där. Själv glömde han hela saken, flera veckor glömde. Och när han kom på det låg det inte längre synligt; alltså borta! Och gissa var han inte letade? Precis. Han letande överallt utom i skåpet med kameragrejer!
I morse låg den nya ratten till Rodden på köksbordet (ja, den packades upp i går och gjorde honom sällskap i soffan hela kvällen och förmodligen var den sällskap till frukosten i morse) Om ratten ligger kvar på köksbordet när jag kommer från jobbet i morgonbitti … Kommer jag att lägga in den i garaget! Shit. Då kommer den nya ratten att vara heeelt borta 😀

Yrkesfotograf

image

Det är hon nu! Den kära Dottern. Som hon jobbat, som hon utvecklats och vilka foton hon framställt. Konstverk. Idag hade klassen vernissage för sin slututställning. Där alla visade vackra och proffsiga fotografiska verk. Under några projektveckor har de jobbat på sina idéer och nu har vi minglat och sett resultatet. Vilka fantastiska fotografer.
Dotterns resa har vi följt sen den där sommardagen när jag fick syn på henne med kameran framför ett gäng fjärilar. Då var hon kanske tio år eller så. Men där och då började det.
Nu väntar en del praktik och sen är hennes mångåriga studier klara. Då kommer hon att ha studerat foto i fem år faktiskt. Man häpnar. Och är stolt.