Åkt omkring

Dottern skulle iväg till småstad inåt landet för att hänga med kameran framför snygga bandkillar igen i fredags. Det är liksom det hon gör mest. Jag bestämde mig för att åka med den här gången och bokade ett hotellrum åt oss. Bandkillar har en tendens att spela grymt sent om kvällarna och åka hem i sena natten är inte önskvärt. Dessutom hade vi en möjlighet att slå två flugor på samma resa. Först spelning, sen hämta grejer.
Bilresan till småstad tog inte mer än en och en halvtimme. Jag körde och Dottern skötte musikvalet. Vi hade trevligt och småpratade och lyssnade på all bra musik. Tiden gick fort. Vi hittade hotellet utan problem och fick vårt rum. Det var väldigt trevligt. Vi lämnade våra väskor och bestämde oss för att gå ut och se på småstad och hitta lite kaffe. Först lokaliserade vi stället där Dottern skulle fotografera musikerna. Så att hon skulle hitta sen, och så letade vi upp ett trivsamt café. Efter kaffet promenerade vi vidare och handlade lite smått och gott ätbart att ta med till rummet.
Dottern fixade till sig för kvällen och jag gjorde liksom tvärtom. Fixade till mig efter dagen. För jag var såklart inte alls med för bandkillarnas skull. Nej, när Dottern tillfixad och snygg gick iväg med kamerautrustningen på axeln, slappade jag ensam hemma på hotellet. Myskväll med stickning och teve. Ja, sån är jag! Uteliv är inte min grej.
Dottern kom tillbaka mitt i natten med tjusiga bilder från kvällens spelning.
Sen sov vi lite. Med betoning på lite. Käkade hotellfrukost och checkade ut. Åkte så vidare efter något lite trassel med bilen som löste sig på ett bra sätt. Från småstad via en främmande väg till ytterligare småstad som är oss väldigt bekant. Eftersom den innehåller familjemedlemmar. Vi umgicks och trivdes och käkade Brorsans goda burgare. Hade en mycket bättre nattsömn i bekant säng hos Mamma.
Hela söndagen ägnade Dottern och jag åt att gå igenom hela hennes bohag som befinner sig där i tillfälligt förvar. För att kunna se över vad som var viktigast att få med hem till den nyförvärvade lägenheten. Och packa om, så att vi fick med mesta möjliga. Vår bil innehåller nämligen ingen dragkrok och kan omöjligt släpa på vagnar. Men den är en kombi med möjlighet att fälla ner ryggstöden i baksätet och får därmed plats med förvånansvärt mycket packning. Speciellt om man stuvar in det med omsorg och utnyttjar varje liten flik och passar samman packningen som när man bygger med klossar. Tungt lastade åkte vi hemåt i förmiddags. Många timmar i bilen men vi hann med mycket bra musik igen, både ny och gammal! Tänk vad trevligt det är med musik!
Nu har Dottern det mesta av sina ägodelar på samma ställe. Vi hämtade en liknande last när hon flyttade hem. En tredjedel skulle man kunna säga. Den resterande tredjedelen får vi hämta på samma sätt så småningom. Det är att förena nytta med nöje. Vi får ju umgås med familjen samtidigt.
Nu inväntar vi nycklarna till lägenheten, sen kan vi börja flytta över grejerna till sitt nya boende. Och inhandla en del möbler, för hon lider en rejäl brist på sådana. Trots alla grejer. Det blir nog bra vad det lider.

Nu flyttar hon ut … igen!

Ja, vi har haft en hemmavarande Dotter en tid igen. Hon återvände till flickrummet för att pausa lite och ta ut ny riktning i livet. Nu väntar en tom lägenhet på att all pappersgenomgång ska bli utförd innan hon får nycklarna i handen.
Det är snart fyra år sedan hon flyttade ut första gången inser jag med häpnad. Alltså. Tiden och vi med den eller? Då hade hon tröttnat totalt på att bo hemma och ville bara iväg. Bort, helst långt. Det  blev en andrahandstägenhet  inne i stan och lite extrajobb i butik och läsa psykologi på högskolan. Bara för att ha nåt att göra i väntan på livet.
Efter ett halvår i den fina lilla lägenheten i stan visade det sig att Dottern kom in på drömutbildningen. Gestaltande fotografi på en fotoskola i Småland. Pick och pack kom ner i lådor och flyttades tillbaka till vårt garage. Dottern tillbaka i flickrummet för två veckor, innan vi kunde låna en bil och få ner både henne och all packning och möblemang till en tom lägenhet i Gamleby. den hade hon tackat ja till utan att ens se den och där skulle hon så bo, helt ensam! Platsen var totalt okänd och skolan innehöll bara främlingar. Och vi var mer än fem timmar bort. Det var så himla modigt av henne, att ge sig på allt det där ändå och klara det med bravur! Både boende och skola och främmande plats. Skolan pågick ett år, sen skulle hon vidare. Oklart vart. Det visade sig med tiden bli Göteborg. Både en trevlig kille och en ny skola fanns där. Hon packade igen och åkte tvärs över landet till ännu en ny plats. Nu som sambo men annars med bara nytt folk omkring sig på ännu en främmande plats i ännu en ny klass. Och vi var nu mer än sex timmar bort den här gången. Yrkesfotohögskolan pågick i två år och blev verkligen upptakten till hennes nuvarande karriär. Hon klev ur den med både yrkesstolthet och suveräna betyg. Tyvärr blev sambolivet avslutat i slutet av sommaren och hon fick lov att packa allt igen. Flytta sig tillbaka till oss ännu en gång.
Ta en välbehövlig paus efter allt skolande och boende långt borta och intensiva år. Sambon och hon avslutade som tur är som vänner. Också det väldigt modigt och klokt.
Ja, ja. Hon är ju såklart en himla klok och modig ung dam i många sammanhang. Jag är stolt över att få vara hennes mamma.
Nu tycker hon att hon bott klart med oss och tar tag i det alldeles på egen hand. Söker lite extrajobb (som hon får svar på i veckan) för att få ihop till hyran. Frilanslivet är inte det mest stabila ekonomiskt sett men precis det hon vill göra. Och så skaffar hon sig plötsligt en lägenhet. Jag fick följa  med och titta på den igår och kände direkt att det var en perfekt lägenhet för henne. Eftersom hon var sambo och flyttade in hos honom saknas det nu möbler. Säng, soffa, köksbord och diverse annat. Köksbord handlade hon på loppis för 175 kr i går. Tur att hon gillar loppis och återbruk. 🙂
Denna nya lägenhet ligger som omväxling bara tre minuter bort … om man åker bil. Hon kan cykla hem på en kvart. Det ska bli himla trevligt att ha henne boende på armlängds avstånd och kunna titta in på en kaffe. Som omväxling till skypekaffe och telefonsamtalsumgänge. Ser fram emot det! Sen får vi se. Hur länge rastlösheten i henne slår sig till ro i denna gamla hemstad …

Kör hem ett mindre flyttlass

Jag befinner mig en bit ner i landet för att hämta hem Dottern. Hon står i ett vägskäl i livet och ska flytta sig och sitt bohag någonstans. För tillfället flyttar hon med det nödvändigaste till oss. Resten av bohaget står lagrat i ett förråd tills det vet var det ska bo.
Vi har ägnat kvällen åt att trycka in detta nödvändiga i vår vanliga bil. Med nerfällt baksäte rymmer den förvånansvärt mycket.
Facebook som håller koll på oss upplyste plötsligt om att vi denna kväll för tre år sedan höll på med samma syssla. Då packade vi hennes bohag i en större bil för att flytta henne till Gamleby. Exakt tre år senare flyttar hon alltså hem igen. Det var nästan lite läskigt prickat.
Nu blir vi tre i huset igen en stund. Tills hon tagit ut ny riktning och ser vart det bär. Det vet ingen än. Det blir nog bra.

Här sitter jag och väntar och kan inte annat.

Familjen från Tibro är på ingång. Delar av den i alla fall. En Brorsson och en ledsen Hund har lämnats hemma. Hund är ledsen för att Husse åkt, utan Hund! Jag gissar att Brorsson däremot är rätt glad över att ha allt för sig själv för en stund. Inklusive Hund.
Här bor ju då KattGrabbarna och de brukar inte komma så bra överens med Hund så jag gissar att även de blir nöjda.

Musse den grymmingen hade lyckats både fånga och döda en ekorre idag. Mäkta stolt när han hem den och förstod inte alls familjens märkliga reaktion. Maken försäkrade sig om att den verkligen var död och gjorde oss av med den. Hu. Och hur i hela friden lyckades Musse med det där?
Stackars liten korre.

Vi människor i huset har i alla fall förberett för gästerna idag. Städat och bäddat och handlat. Nu slappar vi i väntan på ankomst. Jag slog ner rumpan på stentrappan vid ytterdörren en stund. Där var det svalt och skönt. I solen kan ingen som funkar som mig befinna sig idag heller.

Nä,nu får dom ta och komma tycker jag. Fick en rapport om att det närmar sig nyss. Så jag går och sätter på kaffe nu.

Klart vi hämtar ungen

Engagerade föräldrar skjutsar och hämtar sina barn från hockeyn eller fotbollen eller ridningen. Vad det nu vara må som lockat barnens intresse.
Man ser till att de har den utrustning som behövs och tar sig till rätt ställe. Och hem igen.
Vi hämtar hem våran från olika festivaler eller andra typer av spelningar där hon plåtat hårdrockare.
Och de spelar inte alltid helt nästgårds och rätt sent också. Sena kvällar när inga tåg längre rör sig åt rätt håll får man hitta andra lösningar. För tillfället är hon stationerad hemma hos oss. Så vi hämtar så klart. Bra musik i spellistan och iväg bara. Sommarsverige är dessutom rätt vackert.

Firat!

När det stod klart att Dottern skulle komma hem fick vi chansen att få fira hennes examen. Efter åratal av studier och en nyligen erhållen högskoleexamen som fotograf tyckte vi hon hade förtjänat ett kalas. I allra högsta grad.
Vänner och familj bjöds in och jag började baka. Bestämde mig för ett redigt kaffekalas med sockerchock som tema. Sju sorters kakor … minst. Dottern hölls ovetande för att kalaset skulle komma som en överraskning. Hon ringde en dag medan jag stod mitt i smeten så att säga. Frågade vad jag gjorde … och jag ljög henne rätt i örat och sa att jag gjorde inget alls.
Nåja, nödlögn ju.
Kakorna jag bakade förpassades till frysen vartefter de togs ur ugnen. Och jag hade snart rätt mycket fika. Av diverse slag.
När gårdagskvällen kom var allt i ordning. Huset städat, trädgård och uteplatser likaså. Allt var handlat och fixat och färdigbakat. Vi satte oss i bilen och åkte till annan ort där Dottern huserade runt med rockband på turné och sin kamera. Vi lyssnade också på spelningen och åkte alla milen hemåt i sena natten med Dottern i baksätet. Fortfarande ovetande om vad vi ställt till.
När vi kom hem fick hon syn på allt halvt iordningställt i köket. Häpnade över vår plan. Men glad.
Vi kom i säng, sov några timmar och drog igång iordningställandet.

Jag fixade tårtor, plockade fram alla godsaker och dukade upp dem fint på köksbordet. Kaffe kokades och saft blandades.

 

 

 

 

 

 

 

Vädret bistod oss idag  och gästerna hänvisades ut i trädgården med sina kakfat och kaffekoppar.
Det blev en mycket trevlig dag. Som det blir när man samlar sina vänner.
Nu är allt undanplockat och diskat. Givetvis har vi frysen full med fika. Det förvånar mig inte, jag ville att det skulle vara mycket att välja på och förstod att det inte skulle gå åt. Det ska väl fikas nån mer gång i sommar. Då så. Nu är hon firad!

Långsam dag.

Midsommardagen var en orgie i slöhet!
Jag hamnade i såkallad solstol (omdöpt till skuggstol nu) redan efter brunch.
Midsommarnatten och den tidiga morgonen vittnade om en varm dag och så blev det. Oklart hur varm, men tillräckligt för att skuggan var eftertraktad.
Stolen ställdes först intill äppelträdet där skuggan var då. Ansträngningen för dagen bestod sedan i att dra stolen ikapp med skuggan. Sitta en stund, tills solen åter var ikapp och så upp och leta upp ny skugga.
Hela min familj består av skuggvarelser så där satt vi eller låg på filtar inom skuggränsen allihop. Läste, slumrade, småpratade. Lugnt!  Underbart lugnt.
Tur att jag inte hade någon stegräknare på mig. Den hade skurit ihop i error, för så få och så långsamma steg kan inte uppmätas. Svägerskan fick till och med uppmuntrande pepp från sin mobil om att inte tappa motivationen.
Emellanåt serverades någon drickbar eller ätbar substans av den som råkade ha mest rörelse i sig.
Hur trivsamt som helst.
Som att vara på återhämtnings spa fast befriad från hurtiga behandlingar.
Bara rogivande vila och trivsam samvaro. Och en tillslut grymt rastlös Make …
När kvällen kom samlade vi ihop alla sitt och liggplatser och satte oss för att äta en massa gott. Märkligt hur hungrig man kan bli av långsamhet!

image

Examensdag

Idag tar hon examen på riktigt. Ungen. Under två år har hon gått på fotohögskolan i Göteborg och examensbeviset erhåller hon idag.
Vi är inte med på det eftersom det är en examen för eleverna och deras lärare. Vi föräldrar fick vara med i december när klassen hade sin slututställning. Nu har de allihop använt vårterminen till praktik på olika ställen och idag har de sin examensdag.
wpid-collage-2014-06-27-20_10_52-jpgDottern, som växt upp i ett fotointresserat hem, utvecklade tidigt en känsla för bilder. 😀
Hon valde fotoinriktning på gymnasiet och läste foto i både a, b och c kurserna. Hade högsta betyg när hon gick ut också så jag tolkar det som att valet var rätt!
Under en uppgift på gymnasiet skulle hon beskriva sin uppväxt och sin familj i bild. Då letade vi gamla foton och insåg att detta intresse var extremt nedärvt! Det hittas långt tillbaka i släkten. Pappas morbror fotograferade mängder, fantastiska svartvita foton som finns kvar än. Pappa fotograferade också gärna. Även hos farmor och farfar hittade man en låda med foton. Makens mormor hade också en egen flitigt använd kamera som Dottern har i bokhyllan nu. Hennes farmor fotograferar också mycket. Maken och jag har hållit på i olika utsträckning och har en massa album i lager.
Dottern tog det ett steg längre och gjorde det till yrke.
Efter gymnasiet och några omvägar hamnade hon till slut på sin första fotoskola. Flyttade ensam långt hemifrån till ett ställe som dittills varit helt obekant för oss, och bodde där ett år medan hon utvecklade sin konstnärliga sida. Efter det utvecklande året kom hon in på denna utbildning där hon nu då har tillbringat två givande år. Man kan alltså lugnt säga att hon är en välutbildad fotograf! Med ständig packning!
Idag efter examen åker hon ensam raka vägen till en festival för att jobba sig igenom kvällen. Tillbaka till hemmaplan på lördag för att packa om till nästa. Sommarsverige myllrar av musikfestivaler. Hårdrockiga sådana och hon har prickat in de största.
Att fotografera musik på konsert är inga jobb som ger någon inkomst. Den får man söka på annat håll. Men hon har valt att göra det här ändå, på grund av ett stort musikintresse.
Och vad framtiden bär med sig får vi se.
Jag har länkat till henne förr men jag gör det igen. Följ henne så får du se massa coola konsertbilder i sommar!

Här och här och här

95/100