Alldeles ny

Närmare bestämt prick en hel vecka ny är den otroligt söta bror-son-sonen just idag. Nyfödda bebisar lämnar ingen oberörd. Allra minst en GammelFaster.

Nu har vi äntligen fått se honom och hålla lite i honom och undersöka den nya lilla krabaten som tillkommit familjen. Jag måste instämma i kören, han är sötast någonsin, visst! Och otroligt lik sin pappa. Jag minns när jag höll honom första gången i ungefär samma ålder.
Själv sov lillkillen mest hela tiden som sådär nya bebisar gör och kikade bara lite snabbt på oss med ena ögat. Han har ingen brådska, han kommer nog att hinna se oss framöver. Trots att vi bor långt bort. Vi har också hunnit få med oss ett antal bilder på underverket. Givetvis.

Därtill har vi också och överlämnat presenter av olika slag. Jag hade ju en kreativ present i form av en egenhändigt målad tavla. Samma nalle som jag målade på tavlan gjorde jag också ett mönster av till lilla tröjan jag stickade.

Nu måste vi vända hemåt så fort det blivit morgon. Vardagen kallar. Men nu är vi lite extra energipåfyllda och varma i hjärtat. Dessutom har de nyblivna föräldrarna lovat att hålla oss uppdaterade med gosiga bilder på lillkillen, i familjegruppen vi har på sociala medier. Så vi kan ändå vara med på ett litet hörn tills nästa gång vi kan åka på besök.

Ärad med en alldeles ny titel idag!

Jag kan från och med idag titulera mig nåt så fint som GammelFaster! Jo, jo. Så gammal blev jag i ett svep. För det låter sannnerligen gråhårigt och stappligt och synsvagt.
BrorSonen och hans Sambo fick sitt första barn på eftrmiddagen och det gör mig oundvikligt till just gammelfaster. Fast jag saknar ännu ovan nämnda attribut som tur är.
Som vi väntat på lillkillen, han behagade försena sin ankomst något. Och det har gjort att man kollat telefonen lite oftare än annars och skyndat sig till samtalstonen, bara för att se att samtalet hade inte ett dugg med nån sån stor händelse att göra. Men nu så! Nu är han här. Och så välkommen så.
Skum känsla ändå. Den där lille blonda killen som slutat vara liten kille för länge sen är plötsligt pappa! Till en egen liten blond kille. Jo att han blir blond råder det inga tvivel om när båda hans föräldrar är det med råge.
Nu väntar GammelFaster bara på att få åka och se den nya lilla människan i verkligheten. Bara fått se en bild ännu och det lilla ansiktet på bilden påminner en hel del om sin far faktiskt. Vi får väl se om det intrycket består vid närmre granskning. Jag vet ju faktiskt inget om hur mamman såg ut i så färsk ålder.
Ännu ett viktigt datum att lägga till boken. Välkommen lille vän!

Valborg

En alldeles utmärkt Valborg.
Det blev korvgrillning, stort plockepinn på gräsmattan, tårta, monopol och avslutningsvis sedvanlig majkase. Allt tillsammans med LillaFamiljen.
Manskören sjöng att vintern rasat. Men jag undrar om den rasat ut eller in igen, för temperaturen ligger mer åt kallhåll än nåt vårigt. De flesta vid den där kasen var ordentligt klädda, själv hade jag islandströjan under jackan. Men det fanns en och annan som klätt sig mer efter tron på vår än den faktiska verkligheten. Såg både shorts och somrig kjol, med vad jag antar iskalla, bara ben under. Tunna jackor därtill och som det huttrades gick det inte att ta miste på felbeslutet i klädvalet. Jag var nöjd över mitt och inte fullt så frusen.
Nu är det bara sena kvällen kvar och arbetsdag i morgon.
NattiNatti.

Grillat

Jahapp. Vi köpte en grill idag.
Fast ingen av oss är några grillare. Jag har ordat om det förr. Maken är inte speciellt förtjust i mat som grillats och jag själv äter det visserligen gärna men bara om nån annan grillat så jag själv slipper bränna fingrarna.
Dottern är våran grillexpert och grillälskare. Och hon har dessutom skaffat sig en liten familj och de gillar också att grilla. Så självklart köpte vi en grill! Nu när den gamla lågprisvarianten rostat sönder och envisades med att vara tvåbent ostadig.
LillaFamiljen är trevlig att umgås med, alltså var ett grillinköp en bra investering. Den här gången kostade vi på oss en lite rejälare variant och vi hade invigning så fort Maken byggt ihop.

Det blev hamburgare till LillaFamiljen och korv till mig och Maken. Massa goda tillbehör också. Och Dottern grillade och jag sprang med resten. Det hanns också med både en och tre rundor krocket eftersom LillaFamiljen också innehåller en Elvaåring. Sådana behöver roas och Dottern hade köpt krocket eftersom hon jämt spelade det med sin Farfar när hon var liten. En gång spelade de till och med i snöfall på Farsdag.

Jo, vi åt och mådde bra,och det blir garanterat mer grillat med LillaFamiljen i sommar. Bra köp alltså!

Det blev en riktigt bra helg det!

Brorsan, Svägerskan och Mamma anlände rätt sent på fredagskvällen. Det tar tid att åka genom landet och tyvärr är de där bosatta alldeles för långt bort. Antar att dom säger samma sak, att vi bor för långt bort! Det vore bra trivsamt att kunna slinka förbi på en kaffe en vanlig tisdagskväll också.
Nåja, vi satt uppe och pratade en stund innan vi gjorde kväll.
Brorsan fyllde år på lördagen och det firade vi med extra god frukost som vi satt länge och njöt av. Inget speciellt var planerat under dagen. Det behövs inte. Trevligt att bara umgås.
Kvällen inledde vi tidigt med en god middag innan det var dags för oss tre whiskyälskare att åka på en whiskyprovning. Det är jag och Maken och Brorsan och vi kom i god tid för att få bra plats och kunde se över vad som skulle provas. Kvällens tema var Bourbon mot Single malt. Maken var speciellt ivrig eftersom hans smak ligger åt det där Amerikanska Bourbon-hållet medan jag och Brorsan bara vill ha den där Skottska whiskyn.
Det var tre av varje som stod uppdukade framför oss. Som väntat höll smaken sig till det vi redan visste. Även om den första Bourbonsorten vi provade överraskade. Den andra av dem var rent av odrickbar. Alla tre single-malt sorterna däremot placerade sig genast på önskelistan över vad man gärna har hemma. Det roligaste var att Maken till sin förskräckelse blev tvungen att välja en av singel maltsorterna som kvällens bästa. Inte ens han gillade den jag föste undan som odrickbar.
Ja, ja, det var trevligt som vanligt och kul att ha Brorsan med.
I morse hade vi ännu en lång frukost innan de så småningom tyckte det var dags att bege sig hemåt.
Vi har haft en långsam hemmadag sen de åkte. Ända tills Maken kom på att han hade paket att hämta. Han hade beställt en vinylspelare plötsligt. Vi som aldrig mer skulle gå tillbaka till det formatet har nu återigen en sådan hemma och behöver fundera ut var man ska ställa otympliga vinylskivor.
Som alltid efter en särdeles bra helg känns den ankommande måndagen extra tung. Men den är väl bara att ta sig an.

Syskon

Hörde på radion i morse att det är internationella syskondagen idag.
Har en fin bild på ett par syskon. Finklädda och glada hemma hos mormor. Minns inte om nån fyllde år eller gifte sig.
Däremot vill jag minnas att anledningen till min korta frisyr var en konsekvens av nåt eget arbete med en sax. Och märkligt nog minns jag den där dräkten. Kort kjol och jacka. Minns hur tyget kändes och hur fin jag tyckte den var. Kanske hade mamma sytt den? Hon brukade sy en hel del kläder till mig, tills tonårsrevolten sa ifrån. Smycken gillade jag redan då och tydligen hade jag farit för snabbt fram nånstans och slagit knät.
Brorsan var rätt stilig han med. Tänk vad tiden går. Typ femtio år sen åtminstone.
Vi kanske inte är lika stiliga numera men lika glada är vi ännu. Och lika nära! ❤

Förflyttats söderöver

Inom landet bara. Några timmar neråt och snön är underbart borta. Regn och dimma följde oss hela vägen och det var i mitt tycke andlöst vackert. Men mot slutet av resan när mörkret tagit över var det snudd på omöjligt att se vägen. Dimma och helljus inte är nån bra kombination fast helljus är rätt nödvändigt i mörkret.
Vi kom fram som tänkt i alla fall och möttes av glad liten hund! En trivsam stund med familjen, god mat och prat och sen i säng. I morgon åker vi vidare!

Färgat

Det började med Lilla My tror jag.
Ungen hade tjatat om att få färga håret en längre tid. Modern var ihärdigt envis i sin nekande respons. Länge och med framgång. Men så skulle skolan ha nån fest, tror det var när hon gick i ettan, och ungarna skulle klä ut sig. Dottern valde Lilla My. Kul, passande tyckte jag enfaldigt. Jag gillar ju Muminfigurerna och i synnerhet Lilla My och började genast planera klädsel. Och. Nånstans där blev jag överlistad, blåst, totalt lurad. För vad har Lilla My för hårfärg?! Hm! Ja just det, inte är hon blond inte.
Förnöjsamheten och lyckan i Dottern när hon såg sin mor gå rätt i fällan och bli besegrad. Rött hår har karaktären. Rött hår tillhörde utstyrseln. Peruk? Nix, nej, aldrig. Rött eget färgat hår skulle det vara.

Jag gav mig.
Men fick åtminstone in en toning i sammanhanget istället för färg. Sånt som tvättas ur ganska snabbt. Dottern accepterade det alternativet. Hon skulle få färga håret och bo med ny hårfärg i en vecka eller två åtminstone.
Det där gav givetvis mersmak. Året därpå skulle det kläs ut igen och även då valdes såklart en figur med rött hår. Och det avnjöts lika storartat även den gången. Tydligen blir livet aningen roligare med färgat hår, även om det bara är en toning som snart är urtvättad.

Så småningom och med årens rätt, hade jag inte längre någon talan i vilken färg Dotterns hår ville vara för tillfället. Eller om det behandlades med riktig hårfärg istället för mesig toning. Och hon räds inte rätt drastiska förändringar eller annorlunda hårfärger. Detta hår har färgats och avfärgats och blekts och tonats och färgats om så till den mild grad att det snudd på gick av en period. Fick hanteras rätt drastiskt med sax för att överleva.
Med hjälp av håret har hon bytt stil otaliga gånger! Det knallblå var rätt coolt ändå. Även om det var arbetsamt att upprätthålla i den knalliga nyansen. Blev alltför snabbt lite tamt ljusblått.
Numera färgas det inte lika drastiskt. Varit där och gjort det liksom. Istället håller hon sig till en lätt brunröd nyans som ser mer naturlig ut. Men den egna hårfärg som eventuellt bor därunder nånstans, den har vi alla glömt.

Påskigt

När jag var barn firades påsken lite mer blygsamt än i dag. Visserligen var det mesta blygsamt på den tiden. Det var väl en del godis och en del ägg. Minns att vi målade urblåsta äggskal och hängde i påskriset. Minns inte om det dukades upp till någon överfylld påskbuffé dock.
Vi ungar klädde oss till påskkärringar på påsklördagen och inget annat. Härjade omkring i den utstyrseln runt den närliggande påskbrasan där alla samlats. Jag tror inte att det var fråga om något godistiggande runt i gårdarna.
När Dottern var liten skulle påskkärringarna ut och fylla sina korgar runtom i grannskapet på skärtorsdagen. Någon påskbrasa anordnades inte härikring och mängden godis och mat har ökat drastiskt med åren.
Påsktraditionen hemma hos oss har byggts ihop av diverse, både egna minnen och adopterade traditioner.
I den inhämtade traditionsdelen anlände PåskHaren! En skygg typ som smög omkring och gömde allt godis medan ungen sov. Jag tror vi hämtade honom från nåt teveprogram faktiskt. Varken jag eller Maken hade sett skymten av, eller ens hört talas om någon påskhare i vår barndom. Jag kan inte ens minnas någon slags pappägg fyllt av godis överhuvudtaget. Godis fick vi ändå men i måttlig mängd.
Nåja, hos oss skulle i alla fall PåskHaren komma med ägg fyllt av godis och kanske också någon present. För att komma åt ägget skulle Dotern följa snöret som märkligt nog satt fastknutet i sängen på lördagsmorgonen. Det gick sedan kors och tvärs och under och över och genom och bakom och runt både hit och dit i hela huset. För att så småningom sluta med ägget. Detta tråddragande skedde i tidig morgon, innan den morgonpigga och förväntansfulla ungen vaknat. Ibland gjordes större delen av det redan under kvällen efter läggdags för att kunna dra sista biten in i barnrummet på morgonen. Sedan var det bara att invänta tjutet framkallat av hittat snöre. Dottern rusade runt som ivrig trådföljare med två trötta föräldrar efter sig. Nystandes tråd. Schysst frukostalternativ den morgonen.
Senare år när läskunnigheten inträtt började PåskHaren skriva lappar. Lappgömma var precis lika uppskattat som snören. Den första lappen lämnade klurig ledtråd till var nästa lapp skulle hittas och så vidare tills ägget så att säga var löst. Vi hade däremot aldrig något äggömmande utomhus som en del ägnar sig åt numera.
Traditionerna ser olika ut men syftet är säkert detsamma. Kanske är det så att man tenderar att liksom kräma på mer, än man själv hade. Extra allt liksom, bara för att man kan och bara för att man vill så väl. Jag gissar att Dottern också kommer att linda snören i bästa PåsHareanda den dan hon har anledning. Högst troligt kommer hon att göra ändringar, lägga till och göra om. Som hennes familj vill ha det.
Visst är det väl lite tjusningen med traditionen! Att den är föränderlig och utvecklingsbar. Man lånar lite här och lite där och bildar nåt eget av det. Precis som det ska vara.

Mitt i påsken

Ja, den pågår, den här påsken. Den är väl okej. Lugn och trivsam, vi tar dan som den kommer, slappar och äter helt klart för mycket godis.
Jag pratade med en god vän häromdan, innan påsken. Hon hade en hel meny klar för sig för hela påskhelgen och jag gissar att allt fanns handlat och klart hemma hos henne också. Typ gigantisk kontrast till mig!
Vår påskhelg kan i jämförelse med den matsensationen antas vara ransoneringstider eller handlingsförlamning. Mitt kylskåp innehöll inget som kan kallas påskmat. Jag gick genom mataffären på hemvägen och snirklade bland överfyllda kundvagnar där mat för kompanier handlades och förmodligen kommer hälften av allt detta gå i soporna innan helgen är slut.
Nå, jag rafsade allt ner lite gravad lax och räkor. Gick hem och meckade ihop en macka medan jag grunnade över resten av helgmaten. Skärtorsdag och allt. Påskkärringarna hängde runt dörrklockan och stod med utsträckta händer och hafsigt ritade påskkort. Fick en näve karameller och vandrade vidare till nästa.
Det blev hämtad pizza till kvällen. Efter att jag lagt ihop en smörgåstårta för långfredagen. Någon slags planering trots allt.
Smörgåstårtan fick sällskap av en butiksbakad chokladtårta när vi handlade lite smått på långfredagsförmiddagen. Lugnt på affären då men morgondagen är en annan dag så den gav vi sjutton i att tänka på. Tog med Dottern hem för att mumsa tårtor och fick sällskap av hennes kompis. Hade en trivsam stund runt köksbordet och sedan i soffan medan ungdomarna letade trevlig musik på youtube.
När de åkt blev det kvalificerat soffhäng med godisskålen på armlängds avstånd och nån kvällsmat orkade vi inte fixa. Det blev nåt enkelt, typ macka.
Idag drog vi till stan (efter att ha ätit rester av smörgåstårta till frukost) för att Maken behövde avbildas för körkortsförnyelsen. Vi lämnade bilen i parkeringshusets biltvätt och strosade runt på stan dit näsan pekade.
När vi kom hem åt vi lite rester av smörgåstårtan till lunch. Sen somnade vi på soffan båda två medan nåt teveprogram var ointressant.
I frysen fyndade jag allt en fläskfilé i morse. Alltså blev middagen spontant rätt mycket bättre än gårdagens. Utbankad filé, råstekt potatis med parmesan och egen pepparsås till detta. Mums. Nu sitter vi här i paltkoma och överväger att hyra en film och inte lämna soffan mer i kväll.
Vad vi ska äta i morgon har jag ingen aning om och inget specifikt finns handlat men det funkar uppenbarligen bra att köra helt planlöst tydligen. Kanske ställer frysen upp i morgon också och då slipper jag handla igen. Vi får väl se.