Sista aprilminnen

Valborg, sista april, Vappen. Den dagen idag. Jag har ingen supertradition kopplat till den egentligen. Numera brukar vi på sin höjd ordna med någon slags umgänge eller bara sitta hemma själva. Ytterst sällan besöker vi nån kase.
I Dotterns barndom var det annat. Då packade vi för hela familjen och en helkväll av firande på det vanliga stället. Det skulle vara matsäck med korv och korvbröd och alla tänkbara tillbehör. Nåt att dricka och nåt snacks eller godis till sen. Dessutom den mängd varma kläder som krävdes för att man skulle stå ut med utelivet som traditionen krävde. Alltså i regel både vinterskorna och vinterjackan och tjocktröja därtill. Dotterns packning bestod också av flertalet ombytesplagg och stövlar av nödvändig anledning.
Maken slutade alltid jobbet till lunch medan jag jobbade med sånt som innebar vanliga arbetstid, den som råkade vara schemalagd just då. Men så fort vi var hemma och kunde packade vi bilen med det som skulle med och drog glada iväg mot Vännerna som bodde en bit utanför stan. Där stod kasen redo att tändas så fort alla anlänt. Oftast fler än vi så vi brukade bli ett stadigt gäng som samlades på gårdsplanen med liknande packningar.
Vädret brukar sällan vara behagligt den här dan. Alltså stod vi i det rusk som serverades och tittade på den brinnande kasen så fort den antänts och värmde en sida av kroppen åt gången. I små klungor småpratandes, utom de som hade nån liten som yrde runt och skulle passas på. Alla de större ungarna försökte lyda våra förmaningar att inte gå för nära elden men hade svårt att motstå dess tjusningskraft. Utrustade med pinnar skulle nåt fösas mot elden eller petas i något som rasat ur. Tills nån vuxen såg dem och motade bort dem en stund. Lika snabbt var de där igen med sina långa pinnar för att komma åt att peta lite i elden.
Om vädret inte regnade grillade vi våra korvar nere vid sjön och försökte värma oss vid den lilla elden. Och manade ungarna bort från bryggan istället där det också var frestande att hänga. Graden av simkunnighet avgjorde vad de tilläts att göra. Turligt nog var det långgrunt och massa vuxna i närheten. Det fans flytvästar också om det behövdes.  Ofta var det för kallt för något trivsamt grillmys utan alla grillade snabbt för att få nåt i sig och ungarna och skyndade sen in. I alla fall vi vuxna. Småfrusna och nöjda med uteliv gick de flesta av oss in och tittade på resterna av kasen inifrån. Dottern och de två Grabbarna i samma ålder, som alla tre när de var stora nog att vistas ute själva vägrade vara inne. De syntes bara till när nåt klädesplagg behövde bytas ut av att ha plurrat i bäcken eller plurrat i sjön. Smutsiga med sot lite här och var, rödblommiga och glada. Oavsett mängden extrakläder i Dotterns ryggsäck gick hon alltid hem med nån av Grabbarnas strumpor eller byxor. Och en hög blöta, smutsiga rökluktande plagg låg alltid i en hög på golvet i bilen när vi sent på kvällen åkte hemåt. Alla luktade vi rök om kläderna efter stunden vid både brasan och grillen. Det var en doft som hörde till den här dan. Frusna och kalla in i märgen och rökluktande.
Ikväll blir det ingen kase någonstans. Inga andra planer heller. Vi äter väl nåt, ser kanske nån film och bara slappar i varsin soffhörna. Jag har nytt garn att hämta på posten! Det blir perfekt.

Äventyrar i huvudstaden

Dottern och jag tog tåget i morse. Stockholm är knappt två timmar bort och vi klev ut i vimlet efter att ha låst i varsin väska i ett skåp på stationen. Vi gjorde en affärsrunda, shoppade lite och tröttnade efter en timme. Det där med shopping är inte min grej och den här huvudstaden är inte riktigt min grej heller. För mycket folk och trängsel och trafik och allt.
Vi åt en fantastiskt god koreansk lunch och beställde oss för att det var nog med stadsspring. Vi skaffade kort för att åka tunnelbanan, hämtade ut väskorna och åkte till hotellet. För vi är faktiskt inte här av nån gå på stan anledning. Nu hänger vi på rummet med bubbel på kylning och väntar in kvällen när vi ska gå och äta lite och sen går vi på konsert. Vi ska få se Tinariwen igen! Dottern bokade biljetterna i våras och nu är det dags! Vi ser verkligen fram emot det och hoppas på en likadan konsertupplevelse som sist.

Alldeles ny

Närmare bestämt prick en hel vecka ny är den otroligt söta bror-son-sonen just idag. Nyfödda bebisar lämnar ingen oberörd. Allra minst en GammelFaster.

Nu har vi äntligen fått se honom och hålla lite i honom och undersöka den nya lilla krabaten som tillkommit familjen. Jag måste instämma i kören, han är sötast någonsin, visst! Och otroligt lik sin pappa. Jag minns när jag höll honom första gången i ungefär samma ålder.
Själv sov lillkillen mest hela tiden som sådär nya bebisar gör och kikade bara lite snabbt på oss med ena ögat. Han har ingen brådska, han kommer nog att hinna se oss framöver. Trots att vi bor långt bort. Vi har också hunnit få med oss ett antal bilder på underverket. Givetvis.

Därtill har vi också och överlämnat presenter av olika slag. Jag hade ju en kreativ present i form av en egenhändigt målad tavla. Samma nalle som jag målade på tavlan gjorde jag också ett mönster av till lilla tröjan jag stickade.

Nu måste vi vända hemåt så fort det blivit morgon. Vardagen kallar. Men nu är vi lite extra energipåfyllda och varma i hjärtat. Dessutom har de nyblivna föräldrarna lovat att hålla oss uppdaterade med gosiga bilder på lillkillen, i familjegruppen vi har på sociala medier. Så vi kan ändå vara med på ett litet hörn tills nästa gång vi kan åka på besök.

Ärad med en alldeles ny titel idag!

Jag kan från och med idag titulera mig nåt så fint som GammelFaster! Jo, jo. Så gammal blev jag i ett svep. För det låter sannnerligen gråhårigt och stappligt och synsvagt.
BrorSonen och hans Sambo fick sitt första barn på eftrmiddagen och det gör mig oundvikligt till just gammelfaster. Fast jag saknar ännu ovan nämnda attribut som tur är.
Som vi väntat på lillkillen, han behagade försena sin ankomst något. Och det har gjort att man kollat telefonen lite oftare än annars och skyndat sig till samtalstonen, bara för att se att samtalet hade inte ett dugg med nån sån stor händelse att göra. Men nu så! Nu är han här. Och så välkommen så.
Skum känsla ändå. Den där lille blonda killen som slutat vara liten kille för länge sen är plötsligt pappa! Till en egen liten blond kille. Jo att han blir blond råder det inga tvivel om när båda hans föräldrar är det med råge.
Nu väntar GammelFaster bara på att få åka och se den nya lilla människan i verkligheten. Bara fått se en bild ännu och det lilla ansiktet på bilden påminner en hel del om sin far faktiskt. Vi får väl se om det intrycket består vid närmre granskning. Jag vet ju faktiskt inget om hur mamman såg ut i så färsk ålder.
Ännu ett viktigt datum att lägga till boken. Välkommen lille vän!

Valborg

En alldeles utmärkt Valborg.
Det blev korvgrillning, stort plockepinn på gräsmattan, tårta, monopol och avslutningsvis sedvanlig majkase. Allt tillsammans med LillaFamiljen.
Manskören sjöng att vintern rasat. Men jag undrar om den rasat ut eller in igen, för temperaturen ligger mer åt kallhåll än nåt vårigt. De flesta vid den där kasen var ordentligt klädda, själv hade jag islandströjan under jackan. Men det fanns en och annan som klätt sig mer efter tron på vår än den faktiska verkligheten. Såg både shorts och somrig kjol, med vad jag antar iskalla, bara ben under. Tunna jackor därtill och som det huttrades gick det inte att ta miste på felbeslutet i klädvalet. Jag var nöjd över mitt och inte fullt så frusen.
Nu är det bara sena kvällen kvar och arbetsdag i morgon.
NattiNatti.

Grillat

Jahapp. Vi köpte en grill idag.
Fast ingen av oss är några grillare. Jag har ordat om det förr. Maken är inte speciellt förtjust i mat som grillats och jag själv äter det visserligen gärna men bara om nån annan grillat så jag själv slipper bränna fingrarna.
Dottern är våran grillexpert och grillälskare. Och hon har dessutom skaffat sig en liten familj och de gillar också att grilla. Så självklart köpte vi en grill! Nu när den gamla lågprisvarianten rostat sönder och envisades med att vara tvåbent ostadig.
LillaFamiljen är trevlig att umgås med, alltså var ett grillinköp en bra investering. Den här gången kostade vi på oss en lite rejälare variant och vi hade invigning så fort Maken byggt ihop.

Det blev hamburgare till LillaFamiljen och korv till mig och Maken. Massa goda tillbehör också. Och Dottern grillade och jag sprang med resten. Det hanns också med både en och tre rundor krocket eftersom LillaFamiljen också innehåller en Elvaåring. Sådana behöver roas och Dottern hade köpt krocket eftersom hon jämt spelade det med sin Farfar när hon var liten. En gång spelade de till och med i snöfall på Farsdag.

Jo, vi åt och mådde bra,och det blir garanterat mer grillat med LillaFamiljen i sommar. Bra köp alltså!

Det blev en riktigt bra helg det!

Brorsan, Svägerskan och Mamma anlände rätt sent på fredagskvällen. Det tar tid att åka genom landet och tyvärr är de där bosatta alldeles för långt bort. Antar att dom säger samma sak, att vi bor för långt bort! Det vore bra trivsamt att kunna slinka förbi på en kaffe en vanlig tisdagskväll också.
Nåja, vi satt uppe och pratade en stund innan vi gjorde kväll.
Brorsan fyllde år på lördagen och det firade vi med extra god frukost som vi satt länge och njöt av. Inget speciellt var planerat under dagen. Det behövs inte. Trevligt att bara umgås.
Kvällen inledde vi tidigt med en god middag innan det var dags för oss tre whiskyälskare att åka på en whiskyprovning. Det är jag och Maken och Brorsan och vi kom i god tid för att få bra plats och kunde se över vad som skulle provas. Kvällens tema var Bourbon mot Single malt. Maken var speciellt ivrig eftersom hans smak ligger åt det där Amerikanska Bourbon-hållet medan jag och Brorsan bara vill ha den där Skottska whiskyn.
Det var tre av varje som stod uppdukade framför oss. Som väntat höll smaken sig till det vi redan visste. Även om den första Bourbonsorten vi provade överraskade. Den andra av dem var rent av odrickbar. Alla tre single-malt sorterna däremot placerade sig genast på önskelistan över vad man gärna har hemma. Det roligaste var att Maken till sin förskräckelse blev tvungen att välja en av singel maltsorterna som kvällens bästa. Inte ens han gillade den jag föste undan som odrickbar.
Ja, ja, det var trevligt som vanligt och kul att ha Brorsan med.
I morse hade vi ännu en lång frukost innan de så småningom tyckte det var dags att bege sig hemåt.
Vi har haft en långsam hemmadag sen de åkte. Ända tills Maken kom på att han hade paket att hämta. Han hade beställt en vinylspelare plötsligt. Vi som aldrig mer skulle gå tillbaka till det formatet har nu återigen en sådan hemma och behöver fundera ut var man ska ställa otympliga vinylskivor.
Som alltid efter en särdeles bra helg känns den ankommande måndagen extra tung. Men den är väl bara att ta sig an.

Syskon

Hörde på radion i morse att det är internationella syskondagen idag.
Har en fin bild på ett par syskon. Finklädda och glada hemma hos mormor. Minns inte om nån fyllde år eller gifte sig.
Däremot vill jag minnas att anledningen till min korta frisyr var en konsekvens av nåt eget arbete med en sax. Och märkligt nog minns jag den där dräkten. Kort kjol och jacka. Minns hur tyget kändes och hur fin jag tyckte den var. Kanske hade mamma sytt den? Hon brukade sy en hel del kläder till mig, tills tonårsrevolten sa ifrån. Smycken gillade jag redan då och tydligen hade jag farit för snabbt fram nånstans och slagit knät.
Brorsan var rätt stilig han med. Tänk vad tiden går. Typ femtio år sen åtminstone.
Vi kanske inte är lika stiliga numera men lika glada är vi ännu. Och lika nära! ❤

Förflyttats söderöver

Inom landet bara. Några timmar neråt och snön är underbart borta. Regn och dimma följde oss hela vägen och det var i mitt tycke andlöst vackert. Men mot slutet av resan när mörkret tagit över var det snudd på omöjligt att se vägen. Dimma och helljus inte är nån bra kombination fast helljus är rätt nödvändigt i mörkret.
Vi kom fram som tänkt i alla fall och möttes av glad liten hund! En trivsam stund med familjen, god mat och prat och sen i säng. I morgon åker vi vidare!

Färgat

Det började med Lilla My tror jag.
Ungen hade tjatat om att få färga håret en längre tid. Modern var ihärdigt envis i sin nekande respons. Länge och med framgång. Men så skulle skolan ha nån fest, tror det var när hon gick i ettan, och ungarna skulle klä ut sig. Dottern valde Lilla My. Kul, passande tyckte jag enfaldigt. Jag gillar ju Muminfigurerna och i synnerhet Lilla My och började genast planera klädsel. Och. Nånstans där blev jag överlistad, blåst, totalt lurad. För vad har Lilla My för hårfärg?! Hm! Ja just det, inte är hon blond inte.
Förnöjsamheten och lyckan i Dottern när hon såg sin mor gå rätt i fällan och bli besegrad. Rött hår har karaktären. Rött hår tillhörde utstyrseln. Peruk? Nix, nej, aldrig. Rött eget färgat hår skulle det vara.

Jag gav mig.
Men fick åtminstone in en toning i sammanhanget istället för färg. Sånt som tvättas ur ganska snabbt. Dottern accepterade det alternativet. Hon skulle få färga håret och bo med ny hårfärg i en vecka eller två åtminstone.
Det där gav givetvis mersmak. Året därpå skulle det kläs ut igen och även då valdes såklart en figur med rött hår. Och det avnjöts lika storartat även den gången. Tydligen blir livet aningen roligare med färgat hår, även om det bara är en toning som snart är urtvättad.

Så småningom och med årens rätt, hade jag inte längre någon talan i vilken färg Dotterns hår ville vara för tillfället. Eller om det behandlades med riktig hårfärg istället för mesig toning. Och hon räds inte rätt drastiska förändringar eller annorlunda hårfärger. Detta hår har färgats och avfärgats och blekts och tonats och färgats om så till den mild grad att det snudd på gick av en period. Fick hanteras rätt drastiskt med sax för att överleva.
Med hjälp av håret har hon bytt stil otaliga gånger! Det knallblå var rätt coolt ändå. Även om det var arbetsamt att upprätthålla i den knalliga nyansen. Blev alltför snabbt lite tamt ljusblått.
Numera färgas det inte lika drastiskt. Varit där och gjort det liksom. Istället håller hon sig till en lätt brunröd nyans som ser mer naturlig ut. Men den egna hårfärg som eventuellt bor därunder nånstans, den har vi alla glömt.