Förflyttats söderöver

Inom landet bara. Några timmar neråt och snön är underbart borta. Regn och dimma följde oss hela vägen och det var i mitt tycke andlöst vackert. Men mot slutet av resan när mörkret tagit över var det snudd på omöjligt att se vägen. Dimma och helljus inte är nån bra kombination fast helljus är rätt nödvändigt i mörkret.
Vi kom fram som tänkt i alla fall och möttes av glad liten hund! En trivsam stund med familjen, god mat och prat och sen i säng. I morgon åker vi vidare!

Färgat

Det började med Lilla My tror jag.
Ungen hade tjatat om att få färga håret en längre tid. Modern var ihärdigt envis i sin nekande respons. Länge och med framgång. Men så skulle skolan ha nån fest, tror det var när hon gick i ettan, och ungarna skulle klä ut sig. Dottern valde Lilla My. Kul, passande tyckte jag enfaldigt. Jag gillar ju Muminfigurerna och i synnerhet Lilla My och började genast planera klädsel. Och. Nånstans där blev jag överlistad, blåst, totalt lurad. För vad har Lilla My för hårfärg?! Hm! Ja just det, inte är hon blond inte.
Förnöjsamheten och lyckan i Dottern när hon såg sin mor gå rätt i fällan och bli besegrad. Rött hår har karaktären. Rött hår tillhörde utstyrseln. Peruk? Nix, nej, aldrig. Rött eget färgat hår skulle det vara.

Jag gav mig.
Men fick åtminstone in en toning i sammanhanget istället för färg. Sånt som tvättas ur ganska snabbt. Dottern accepterade det alternativet. Hon skulle få färga håret och bo med ny hårfärg i en vecka eller två åtminstone.
Det där gav givetvis mersmak. Året därpå skulle det kläs ut igen och även då valdes såklart en figur med rött hår. Och det avnjöts lika storartat även den gången. Tydligen blir livet aningen roligare med färgat hår, även om det bara är en toning som snart är urtvättad.

Så småningom och med årens rätt, hade jag inte längre någon talan i vilken färg Dotterns hår ville vara för tillfället. Eller om det behandlades med riktig hårfärg istället för mesig toning. Och hon räds inte rätt drastiska förändringar eller annorlunda hårfärger. Detta hår har färgats och avfärgats och blekts och tonats och färgats om så till den mild grad att det snudd på gick av en period. Fick hanteras rätt drastiskt med sax för att överleva.
Med hjälp av håret har hon bytt stil otaliga gånger! Det knallblå var rätt coolt ändå. Även om det var arbetsamt att upprätthålla i den knalliga nyansen. Blev alltför snabbt lite tamt ljusblått.
Numera färgas det inte lika drastiskt. Varit där och gjort det liksom. Istället håller hon sig till en lätt brunröd nyans som ser mer naturlig ut. Men den egna hårfärg som eventuellt bor därunder nånstans, den har vi alla glömt.

Påskigt

När jag var barn firades påsken lite mer blygsamt än i dag. Visserligen var det mesta blygsamt på den tiden. Det var väl en del godis och en del ägg. Minns att vi målade urblåsta äggskal och hängde i påskriset. Minns inte om det dukades upp till någon överfylld påskbuffé dock.
Vi ungar klädde oss till påskkärringar på påsklördagen och inget annat. Härjade omkring i den utstyrseln runt den närliggande påskbrasan där alla samlats. Jag tror inte att det var fråga om något godistiggande runt i gårdarna.
När Dottern var liten skulle påskkärringarna ut och fylla sina korgar runtom i grannskapet på skärtorsdagen. Någon påskbrasa anordnades inte härikring och mängden godis och mat har ökat drastiskt med åren.
Påsktraditionen hemma hos oss har byggts ihop av diverse, både egna minnen och adopterade traditioner.
I den inhämtade traditionsdelen anlände PåskHaren! En skygg typ som smög omkring och gömde allt godis medan ungen sov. Jag tror vi hämtade honom från nåt teveprogram faktiskt. Varken jag eller Maken hade sett skymten av, eller ens hört talas om någon påskhare i vår barndom. Jag kan inte ens minnas någon slags pappägg fyllt av godis överhuvudtaget. Godis fick vi ändå men i måttlig mängd.
Nåja, hos oss skulle i alla fall PåskHaren komma med ägg fyllt av godis och kanske också någon present. För att komma åt ägget skulle Dotern följa snöret som märkligt nog satt fastknutet i sängen på lördagsmorgonen. Det gick sedan kors och tvärs och under och över och genom och bakom och runt både hit och dit i hela huset. För att så småningom sluta med ägget. Detta tråddragande skedde i tidig morgon, innan den morgonpigga och förväntansfulla ungen vaknat. Ibland gjordes större delen av det redan under kvällen efter läggdags för att kunna dra sista biten in i barnrummet på morgonen. Sedan var det bara att invänta tjutet framkallat av hittat snöre. Dottern rusade runt som ivrig trådföljare med två trötta föräldrar efter sig. Nystandes tråd. Schysst frukostalternativ den morgonen.
Senare år när läskunnigheten inträtt började PåskHaren skriva lappar. Lappgömma var precis lika uppskattat som snören. Den första lappen lämnade klurig ledtråd till var nästa lapp skulle hittas och så vidare tills ägget så att säga var löst. Vi hade däremot aldrig något äggömmande utomhus som en del ägnar sig åt numera.
Traditionerna ser olika ut men syftet är säkert detsamma. Kanske är det så att man tenderar att liksom kräma på mer, än man själv hade. Extra allt liksom, bara för att man kan och bara för att man vill så väl. Jag gissar att Dottern också kommer att linda snören i bästa PåsHareanda den dan hon har anledning. Högst troligt kommer hon att göra ändringar, lägga till och göra om. Som hennes familj vill ha det.
Visst är det väl lite tjusningen med traditionen! Att den är föränderlig och utvecklingsbar. Man lånar lite här och lite där och bildar nåt eget av det. Precis som det ska vara.

Mitt i påsken

Ja, den pågår, den här påsken. Den är väl okej. Lugn och trivsam, vi tar dan som den kommer, slappar och äter helt klart för mycket godis.
Jag pratade med en god vän häromdan, innan påsken. Hon hade en hel meny klar för sig för hela påskhelgen och jag gissar att allt fanns handlat och klart hemma hos henne också. Typ gigantisk kontrast till mig!
Vår påskhelg kan i jämförelse med den matsensationen antas vara ransoneringstider eller handlingsförlamning. Mitt kylskåp innehöll inget som kan kallas påskmat. Jag gick genom mataffären på hemvägen och snirklade bland överfyllda kundvagnar där mat för kompanier handlades och förmodligen kommer hälften av allt detta gå i soporna innan helgen är slut.
Nå, jag rafsade allt ner lite gravad lax och räkor. Gick hem och meckade ihop en macka medan jag grunnade över resten av helgmaten. Skärtorsdag och allt. Påskkärringarna hängde runt dörrklockan och stod med utsträckta händer och hafsigt ritade påskkort. Fick en näve karameller och vandrade vidare till nästa.
Det blev hämtad pizza till kvällen. Efter att jag lagt ihop en smörgåstårta för långfredagen. Någon slags planering trots allt.
Smörgåstårtan fick sällskap av en butiksbakad chokladtårta när vi handlade lite smått på långfredagsförmiddagen. Lugnt på affären då men morgondagen är en annan dag så den gav vi sjutton i att tänka på. Tog med Dottern hem för att mumsa tårtor och fick sällskap av hennes kompis. Hade en trivsam stund runt köksbordet och sedan i soffan medan ungdomarna letade trevlig musik på youtube.
När de åkt blev det kvalificerat soffhäng med godisskålen på armlängds avstånd och nån kvällsmat orkade vi inte fixa. Det blev nåt enkelt, typ macka.
Idag drog vi till stan (efter att ha ätit rester av smörgåstårta till frukost) för att Maken behövde avbildas för körkortsförnyelsen. Vi lämnade bilen i parkeringshusets biltvätt och strosade runt på stan dit näsan pekade.
När vi kom hem åt vi lite rester av smörgåstårtan till lunch. Sen somnade vi på soffan båda två medan nåt teveprogram var ointressant.
I frysen fyndade jag allt en fläskfilé i morse. Alltså blev middagen spontant rätt mycket bättre än gårdagens. Utbankad filé, råstekt potatis med parmesan och egen pepparsås till detta. Mums. Nu sitter vi här i paltkoma och överväger att hyra en film och inte lämna soffan mer i kväll.
Vad vi ska äta i morgon har jag ingen aning om och inget specifikt finns handlat men det funkar uppenbarligen bra att köra helt planlöst tydligen. Kanske ställer frysen upp i morgon också och då slipper jag handla igen. Vi får väl se.

Vänner

Dottern och hennes Bästis kom på att det var tjugo år sedan de blev vänner! Tjugo år. Jag går inte in på hur gammal det gör mig … Men jag minns när det hände. Precis som när Emil träffar Gottfrid vid grinden till fru Petrells hus. När två gossar av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon. Skrev hon, Astrid. Det är lika när två flickor av samma skrot och korn möts kan jag intyga. Plötsligt en dag vid brevlådan upptäckte två blonda tjejer varandra och var hade de varit i hela sina liv?! Bara några hus ifrån den andra.
De där två! ❤ De har lekt och hittat på och pratat och övernattat och viskat hemlisar och varit osams och sams igen och gått i samma klass och cyklat till skolan och fikat efter skolan och fått skjuts till skolan och ja, listan blir lång. Gatan upp till Bästisens hus innehåller en svag liten backe i mitten. Där brukade tjejerna mötas! Det började med ett telefonsamtal åt nåt håll och sedan fort på med jacka och skor och så smällde det till i dörren. Sedan såg man ett springande långt hår längs gatan för att mötas av ett liknande från andra hållet. Något skulle avhandlas. Något som inga föräldraöron skulle höra.
Många stunder har det också suttits vid vårt köksbord med Oboj och macka eller saft och bulle. Många gånger med kravet att jag skulle vara med för att det behövdes vuxenråd. Jag som ofta var hemma när de kom från skolan hade den ynnesten att få vara en del av samtalet. Ofta satt vi kvar när Maken kom från jobbet och då fick han också vara med. Allt det där och lite till. Inte kan det vara tjugo år sedan? Omöjligt! Var det inte nyss?

Jag gick igenom gamla foton från dessa tjugo år en dag, lyckades få ihop en trevlig samling som jag satte ihop till en liten bok. Beställde varsin till tjejerna och en egen till oss. Deras paketerade jag in och överlämnade till dem som julklapp. Fick vara med när paketet öppnades och ta del av skratten över dessa bilder. Så berikande och härligt med lång vänskap och gemensamma minnen därtill. Må de skapa många fler!

Bjuder inte alls på några bilder ur boken 🙂 Det är endast för deras ögon.

Vilken helg!

Vi tog alltså tåget till huvudstaden i lördagsmorse Dottern och jag. Iväg på tuman hand liksom.
Maken fick inte följa med den här gången, han var bara med och betalade 😀 Egentligen slapp han lindrigt undan med årets födelsedagspresenter till oss. Vi bokade själva! Allt började med att Dottern för några månader sedan lyckades komma över två attraktiva biljetter till en konsert. Dessa tog snabbt slut men hon hann. Från början var jag inte alls inblandad. Men eftersom jag gillar bandet som skulle spela utvecklade sig biljettköpet till en resa för oss båda i syfte att fira våra kommande halvjämna födelsedagar. Tjugofem och femtiofem är väl värt att firas.
Dottern är van tågresenär och såg till att vi hade biljetterna i sin mobil. Jag bokade ett hotellrum och vi planlade också ett besök hos en god vän som flyttat till huvudstaden.

Att åka snabbtåg till huvudstaden är gjort på mindre än två timmar. Vi klev av och tog sikte på dagens första anhalt. Även i detta fall är Dottern en stabil guide. Hon hittade och jag hängde på. I Stockholm går man mest. Vi hade visserligen införskaffat kort för tunnelbanan också men jag ville gå till fotografiska muséet för att hinna se lite av stan också. Även om väskan var rätt tung. Jag hann med att ta nån enstaka bild också.

På Fotografiska tittade vi runt på en utställning av bilder tagna med röntgenkamera. Det var rätt häftigt. Karln hade fotograferat hela bilar, en buss full med folk, blommor och till och med ett flygplan.
FotografDottern tog givetvis en bild av ”fotograf med kamera” (och jag avbildade båda två) Sen drömde vi om dyra fotoböcker i butiken en stund innan vi hämtade väskor och jackor och gick tillbaka till Gamla stan. Där käkade vi lunch på Dotterns favoritställe där hon både jobbat sig igenom ett otal konserter med sin kamera och hängt med roligt folk. Geronimo´s FTG var en trivsam krog med god mat! Kul att se stället hon pratat om.
Efter maten gick vi vidare och besökte som enda butik i hela stan ett systembolag där vi köpte lite bubbel precis innan stängning. Vi var verkligen inte ute på nån shoppingresa.
Sen tog vi gröna linjen för att komma hem till vår GodaVän. Där blev det en stunds paus med lite gott att mumsa på och alla tre fixade till sig lite innan vi gick ut till den där gröna linjen igen.
Vi skulle till en ny krog för att äta middag. Låter som att vi käkade mest hela tiden men det gick en del tid emellan faktiskt.

På Akkurat var det fullsatt och ingen bordsbokning. Istället fick man hänga i baren och vi lyckades faktiskt få tag på ett par pallar medan vi sippade på lite vin och inväntade ett ledigt bord. Vi fick rätt så snabbt en mysig hörna där vi kunde prata ganska ostört. Och maten var jättegod!
När vi ätit och pratat en lång stund åkte Dottern tillbaka till dagens lunchställe för att hänga med ett gäng kompisar.

Vi ”tanter” åkte tunnelbanan hem till GodeVännen. För att mysa där resten av kvällen. Vin och prat och choklad kan det sammanfattas som. Tills vi blev trötta och gick och lade oss. Dottern kom hem bra mycket senare!
Efter en god natts sömn smakade det bra med frukost och medan Dottern sov bra mycket senare tog vi ”tanter” en promenad också. Men framåt lunchtid kramades vi hej då och Dotter och jag åkte till stan igen.  Där åt vi en god lunch i hotellets restaurang. Vi skulle bo på Hotell With Urban Deli och det var ett jättefint hotell mitt i stan. I väntan på att få checka in satt vi kvar i restaurangen. Men så småningom kunde vi hämta nyckeln och gå ner för trappan till rummet.

Alla dörrar var färgglada och fina. Rummen helt fönsterlösa eftersom de låg i källaren. Men det var bara positivt! För tack vara det var det alldeles tyst på rummet.

Inga störande stadsljud. Och rummet kändes nytt och fräscht, badrummet likaså. Snyggt inrett var det och en jätteskön säng!

Vi vilade en stund, tittade lite på teve, tog en dusch och fixade till oss inför konserten medan vi drack ett varsitt glas bubbel. Äntligen var det dags för denna efterlängtade konsert! Vi hann med lite trivsamt barhäng i hotellfoajén när vi fixat oss färdigt. Innan vi traskade mot Kulturhuset. Det var inte alls långt. Där fick vi vänta en stund på att bli insläppta. Sen hängde vi av oss ytterkläderna och skaffade ett glas vin till. Och inväntade med spänning konserten. Jag kan inte säga mycket mer om den just nu. Det var så fantastiskt att den kräver ett eget inlägg. Efter två timmars musik gick vi tillbaka till hotellet. Lite småhungriga och oerhört nöjda. Vi hann in på hotellets delibutik, där vi fick med oss lite nattamat till rummet. Sen satt vi i sängen och åt, pratade om konserten och bara hade det bra.

Sov jättegott i den sköna sängen. Vaknade till en måndagsmorgon och gjorde oss i ordning för hotellfrukost. En av de bättre jag ätit! Så mycket gott! Och trivsam stämning med lugn musik och dämpat ljus. Efter maten hann vi vila en stund innan det var dags att packa och gå. Avslutade huvudstadsvistelsen med en snabb runda på ett par butiker bara för att tiden fanns och sen en kaffe på ett café intill Centralstationen. Innan vi gick till tåget slank vi in på en doftrik liten butik men bara för att titta. Vi var verkligen inte på nån shoppingresa. Besökte alltsom allt endast en handfull butiker på hela helgen och utan att köpa nåt annat än en liten flaska bubbel.

Men en sån suverän helg, på alla sätt! Mysigt umgänge med Dottern var det bästa av allt.
 

Åkt omkring

Dottern skulle iväg till småstad inåt landet för att hänga med kameran framför snygga bandkillar igen i fredags. Det är liksom det hon gör mest. Jag bestämde mig för att åka med den här gången och bokade ett hotellrum åt oss. Bandkillar har en tendens att spela grymt sent om kvällarna och åka hem i sena natten är inte önskvärt. Dessutom hade vi en möjlighet att slå två flugor på samma resa. Först spelning, sen hämta grejer.
Bilresan till småstad tog inte mer än en och en halvtimme. Jag körde och Dottern skötte musikvalet. Vi hade trevligt och småpratade och lyssnade på all bra musik. Tiden gick fort. Vi hittade hotellet utan problem och fick vårt rum. Det var väldigt trevligt. Vi lämnade våra väskor och bestämde oss för att gå ut och se på småstad och hitta lite kaffe. Först lokaliserade vi stället där Dottern skulle fotografera musikerna. Så att hon skulle hitta sen, och så letade vi upp ett trivsamt café. Efter kaffet promenerade vi vidare och handlade lite smått och gott ätbart att ta med till rummet.
Dottern fixade till sig för kvällen och jag gjorde liksom tvärtom. Fixade till mig efter dagen. För jag var såklart inte alls med för bandkillarnas skull. Nej, när Dottern tillfixad och snygg gick iväg med kamerautrustningen på axeln, slappade jag ensam hemma på hotellet. Myskväll med stickning och teve. Ja, sån är jag! Uteliv är inte min grej.
Dottern kom tillbaka mitt i natten med tjusiga bilder från kvällens spelning.
Sen sov vi lite. Med betoning på lite. Käkade hotellfrukost och checkade ut. Åkte så vidare efter något lite trassel med bilen som löste sig på ett bra sätt. Från småstad via en främmande väg till ytterligare småstad som är oss väldigt bekant. Eftersom den innehåller familjemedlemmar. Vi umgicks och trivdes och käkade Brorsans goda burgare. Hade en mycket bättre nattsömn i bekant säng hos Mamma.
Hela söndagen ägnade Dottern och jag åt att gå igenom hela hennes bohag som befinner sig där i tillfälligt förvar. För att kunna se över vad som var viktigast att få med hem till den nyförvärvade lägenheten. Och packa om, så att vi fick med mesta möjliga. Vår bil innehåller nämligen ingen dragkrok och kan omöjligt släpa på vagnar. Men den är en kombi med möjlighet att fälla ner ryggstöden i baksätet och får därmed plats med förvånansvärt mycket packning. Speciellt om man stuvar in det med omsorg och utnyttjar varje liten flik och passar samman packningen som när man bygger med klossar. Tungt lastade åkte vi hemåt i förmiddags. Många timmar i bilen men vi hann med mycket bra musik igen, både ny och gammal! Tänk vad trevligt det är med musik!
Nu har Dottern det mesta av sina ägodelar på samma ställe. Vi hämtade en liknande last när hon flyttade hem. En tredjedel skulle man kunna säga. Den resterande tredjedelen får vi hämta på samma sätt så småningom. Det är att förena nytta med nöje. Vi får ju umgås med familjen samtidigt.
Nu inväntar vi nycklarna till lägenheten, sen kan vi börja flytta över grejerna till sitt nya boende. Och inhandla en del möbler, för hon lider en rejäl brist på sådana. Trots alla grejer. Det blir nog bra vad det lider.

Nu flyttar hon ut … igen!

Ja, vi har haft en hemmavarande Dotter en tid igen. Hon återvände till flickrummet för att pausa lite och ta ut ny riktning i livet. Nu väntar en tom lägenhet på att all pappersgenomgång ska bli utförd innan hon får nycklarna i handen.
Det är snart fyra år sedan hon flyttade ut första gången inser jag med häpnad. Alltså. Tiden och vi med den eller? Då hade hon tröttnat totalt på att bo hemma och ville bara iväg. Bort, helst långt. Det  blev en andrahandstägenhet  inne i stan och lite extrajobb i butik och läsa psykologi på högskolan. Bara för att ha nåt att göra i väntan på livet.
Efter ett halvår i den fina lilla lägenheten i stan visade det sig att Dottern kom in på drömutbildningen. Gestaltande fotografi på en fotoskola i Småland. Pick och pack kom ner i lådor och flyttades tillbaka till vårt garage. Dottern tillbaka i flickrummet för två veckor, innan vi kunde låna en bil och få ner både henne och all packning och möblemang till en tom lägenhet i Gamleby. den hade hon tackat ja till utan att ens se den och där skulle hon så bo, helt ensam! Platsen var totalt okänd och skolan innehöll bara främlingar. Och vi var mer än fem timmar bort. Det var så himla modigt av henne, att ge sig på allt det där ändå och klara det med bravur! Både boende och skola och främmande plats. Skolan pågick ett år, sen skulle hon vidare. Oklart vart. Det visade sig med tiden bli Göteborg. Både en trevlig kille och en ny skola fanns där. Hon packade igen och åkte tvärs över landet till ännu en ny plats. Nu som sambo men annars med bara nytt folk omkring sig på ännu en främmande plats i ännu en ny klass. Och vi var nu mer än sex timmar bort den här gången. Yrkesfotohögskolan pågick i två år och blev verkligen upptakten till hennes nuvarande karriär. Hon klev ur den med både yrkesstolthet och suveräna betyg. Tyvärr blev sambolivet avslutat i slutet av sommaren och hon fick lov att packa allt igen. Flytta sig tillbaka till oss ännu en gång.
Ta en välbehövlig paus efter allt skolande och boende långt borta och intensiva år. Sambon och hon avslutade som tur är som vänner. Också det väldigt modigt och klokt.
Ja, ja. Hon är ju såklart en himla klok och modig ung dam i många sammanhang. Jag är stolt över att få vara hennes mamma.
Nu tycker hon att hon bott klart med oss och tar tag i det alldeles på egen hand. Söker lite extrajobb (som hon får svar på i veckan) för att få ihop till hyran. Frilanslivet är inte det mest stabila ekonomiskt sett men precis det hon vill göra. Och så skaffar hon sig plötsligt en lägenhet. Jag fick följa  med och titta på den igår och kände direkt att det var en perfekt lägenhet för henne. Eftersom hon var sambo och flyttade in hos honom saknas det nu möbler. Säng, soffa, köksbord och diverse annat. Köksbord handlade hon på loppis för 175 kr i går. Tur att hon gillar loppis och återbruk. 🙂
Denna nya lägenhet ligger som omväxling bara tre minuter bort … om man åker bil. Hon kan cykla hem på en kvart. Det ska bli himla trevligt att ha henne boende på armlängds avstånd och kunna titta in på en kaffe. Som omväxling till skypekaffe och telefonsamtalsumgänge. Ser fram emot det! Sen får vi se. Hur länge rastlösheten i henne slår sig till ro i denna gamla hemstad …