Sommarmorgon

Kliver ut från jobbet och möts av en riktig sommarmorgon. Klockan är bara strax efter åtta och bilens termometer säger att det redan är tjugotre grader. Då är det extra skönt att stå på randen av en ledig helg (som förgylls extra av vetskapen att nästa helg inte är ledig) och åka hem genom den halvtomma stan där det uppenbarligen finns både påbörjade semestrar och sommarlov. Mängden trafik är mild och smidig och tar mig snabbt hemåt!
Hemma skulle någon behövt städa. Men jag ignorerar det och går rakt ut på baksidan i sommarmorgonen. Med kaffet. Eftersom sommarmornar är det bästa av sommaren. Ännu inte för varmt och solen är skymd bakom träden. Tids nog tar den över hela alltet och gör det för varmt för min smak. Då kan jag gå in och städa. Där är det svalt och skönt med skyddande markis och rullgardiner av mörkläggande art som håller solen utanför. Och så kan jag dra på fläkten på sitt högsta vispande om det behövs.
Men än så länge njuter jag av utelivet. Det blåser lite skönt så myggen inte ges några chanser att nå mig och sommardoften är i sitt esse.
Jag tar som vanligt en tur i trädgården för att se att allt är som det ska. Häller nån vattenskvätt lite här och lite där. Plockar bort lite utblommade blommor på sommarblommorna i krukorna så nya kan få plats att slå ut. Tittar till tomater och bönor i pallkragarna, så ingen snigel gett sig på dem. Sånt där trivsamt ledighetspyssel som aktiverar medvetet sinnelag. Bara strosa runt och njuta av att ha jobbat klart för veckan. Handlat klart också, gjorde det via nätet och inväntar leverans under förmiddagen. Sånt bara!

Vad gör man en måndag?

Ja, man skottar snö. Igen. Eftersom det beslutades på senaste vädermötet i himlen att det skulle hävas ut ytterligare en decimeter snö över oss. Idag dessutom blötblandad, tung och eländig. Verkar finnas mer av samma vara på lager och detta är schemalagt till natten. Ja, vad bra då. Var tusan ska jag göra av den? Garageuppfarten blir allt smalare, liksom gatan. Han med traktorn borde nån ta ett snack med. Han kör bara mitt längs gatan och den blir tack vare det allt smalare. Borde numera vara enkelriktad.

En måndag kan också användas till ett besök på den trevliga Blodcentralen på stadens sjukhus. Är du inte blodgivare? Men gör slag i saken vettja! Det finns typ inget ställe man är så välkommen på som just blodcentralen med givarandan påkopplad. En stund på en brits med en nål i armen är allt som krävs.
Av någon anledning hörde jag Vildvittrornas (från Ronja du vet) skri, ”nu ska blodet flyta” när jag klev ur hissen på plan nollfyra. Kan inte säga att det flyter speciellt det där blodgivandet. Det är ytterst civiliserat. En stillsam atmosfär, en stund ensam vid en datorstyrd hälsodeklaration  … har du injicerat narkotika sedan förra blodgivningen, har du ägnat dig åt sexuella tjänster … (allvarligt, fyller nån verkligen i ja på dem?). Samvetsgrant nej på alla frågor dessa om min hälsa och ett ja på den luriga mitt i alltihop. Om jag känner mig fullt frisk. Ja. En stund med en trevlig sköterska i ett bås medan hon granskar mig och kollar att jag kan mitt personnummer och verkligen svarat samvetsgrant vid datorn.
Sen britsen, välj en arm och … och så sticker det till. Jag har inga problem med stick eller blod eller ens att se mitt eget blod fylla upp en slang. Själva uppsamlingspåsen är fiffigt placerad utom synhåll under britsen. Men jag skulle inte bry mig om jag såg den heller. En stund slapp till det rytmiska surrandet av vaggan som vippar påsen från topp till botten medan blodet fylls på. Jag får en boll i handen för att klämma fram ett schysst flöde. Lämpligt nog i droppform. Röd, givetvis.
Sköterskan hastar vidare för att ta nästa givare med in i båset. Jag ligger och halvdåsar lite, klämmer lite på den där droppebollen och bryr mig inte speciellt om vare sig det ena eller det andra. Det är en kort paus liksom. Inte många minuter senare piper systemet att min påse närmar sig fylld. Avslutar pipet med en signatur och vaggan stannar. Sköterskan lämnar allt annat och kommer genast för att befria mig från både nål och påsanslutning. Jag får ett snyggt bandage om armvecket, eftersom plåstren äter sig in i huden och knappt går att lossa. Inte för att det lilla sticket orsakar nåt extremflöde i efterhand. Men nån liten droppe kan ju fläcka kläderna innan det helt stannat av.
Det är bara att kliva upp och gå. Ta sina erhållna järntabletter och sätta sig och fika. Kaffe, apelsinjuice och macka. Smakar supergott, godaste fikat ever. Läsa lite i en tidning i godan ro och packa in sin erhållna premie. I mitt fall en rosa kaffemugg av märket swedish grace. Har redan ett gäng i olika färger hemma, men ingen rosa. Har ett gäng likadana skålar också, men ingen rosa. Det får bli nästa gång. Dessa finns givetvis att köpa också, men då har de ingen blodgivarstämpel i botten och det är halva grejen med grejen tycker jag. En skål med diverse småbelöningar brukar också finnas. Blodgivarmärkta prylar typ isskrapor, pennor, reflexer, lipsyl och sånt. Den skålen innehöll lipsyl och pennor idag och sånt är bra att ha.
Sen är det bara att gå. Tack för idag, kommer åter om några månader. Med glädje!
Blodgivningen gör mig faktiskt otroligt pigg! Kroppen känns spänstig och huvudet kristallklart, liksom renad. De där som ägnade sig åt åderlåtning förr tiden kanske inte var helt fel ute?

Jag åker därefter en vända via matbutiken på hemvägen. Behöver skaffa sånt huset saknar men sedan raka vägen hem för att ägna mig åt lite datorjobb som behövde göras just idag. Sitter i köket med tända ljus och ett stort glas vatten med citron. Behöver fylla på vätskenivån i kroppen efter dagens tappade mängd. Det tar någon vecka för kroppen att återbilda sina röda blodkroppar som jag så givmilt givit bort av, däremot bildas de övriga beståndsdelarna av blodet inom ett dygn. Och det är bra att dricka rejält under dagen för att hjälpa till.
Nu är måndagen kväll och jag är lite trött och frusen. Lite skumma ljud och känslor från magen som försöker anpassa sig till en ny kur av järn. Men utan järnet skulle det inte bli mer blodgivning så det är smällen jag gärna tar. Jag vill ju gärna att det jag ger innehåller ett bra värde och inte blir något värdelöst blask som ingen vill ha. Och som bonus brukar det komma ett sms när blodet kommit till användning. Det värmer hjärtat lite extra faktiskt.

Lite snö och lite annat

Det är tisdag morgon och jag lämnar min garageuppfart utan att skotta ihop nattens snöfall. Trött på att skotta. Däremot blir det nödvändigt att skotta lite fram till dörren hos den för tillfället ensamma Katten jag ska titta till. Han är hungrig och kelig och jag har bara tid för hungerdelen. Fyller skålen och smiter, fult och obemärkt medan han äter. För att jag måste verkligen åka och jobba lite. Tröstar mig med att hans familj kommer hem under dagen, då får han sällskap på riktigt igen. Parkerar bilen i den enda fickan som finns kvar på parkeringen fast den är rymlig. Passerar en gigantisk snöhög på väg till dagens första jobbmöte och ån intill är istäckt, så när som på en liten flik som visar vatten nåt mörkt vatten. Inget ute tyder på att det är mars. Allt är bara januari, kallt och vitt.
Efter mötet äter jag två grillade med senap men utan bröd på en korvkiosk och ser hur det börjar snöa igen. Det känns himla onödigt. Någon hör mig kanske, för när jag kommer ut till bilen igen har det slutat.
Jag har en stund till att göra mig av med innan dagens andra jobbmöte börjar. Besöker både en och två butiker men går ut fast jag inget handlat. Sitter en stund i bilen och glor i mobilen och sen åker jag och jobbar klart.
Sen ringer Dottern och har paket som ska postas och paket som ska hämtas och vill skjutsas. Vi handlar lite mat också innan vi åker till varsitt hem.
Garageuppfarten har kvar all snö i samma ordning. Låter den ligga där. Tycker helt enkelt att den ligger bra där. Jag är hungrig och trött och en hög med intryck från dagens möten trängs om uppmärksamheten. Det blir något snabbt lagat att äta, stickning och ett avsnitt av Homeland. På det viset lider kvällen. Katten väntar redan på att jag ska signalera läggdags. Men han får allt vänta lite till!

Sånt där som sitter och skaver

Ibland är huvudet fullt av diverse skav och jag önskar att jag hade tillgång till det där fatet som rektorn i Harry Potter har svävande i ett skåp. Och en trollstav för att peta ur tanketrådarna ur skallen och stänka ner dem på fatet. Skulle det inte vara mycket enklare om de blev synliga i filmformat på ett fat liksom? Jag försöker! Och ja, det kommer att uppfattas lika kryptiskt och oförklarligt som nåt av Kafka och med en oförklarlig undertext, som nyss hämtad ur en Bergmanfilm. Har man sagt första bokstaven borde rimligen en senare bokstav också användas sägs det … men det skiter jag i.

  • Ibland är folk mer än lovligt korkade och går igång på rent oförstånd och bristande fakta. Eller någon slags egen uppbyggd verklighet lika stabil som jorden är platt-teorin. Jag fick just bevis för det. Hur saken än förklarats om och om igen vill den missförstås verkar det som.
  • Varför envisas med nåt som uppenbarligen inte är bra och hur i hela friden styrs det om när det verkar så rotat?
  • Den ultimata sysselsättningen ofinns. Egentligen skulle jag helst vara utan men om nu det inte är ekonomiskt försvarbart borde den sysselsättning åtminstone vara ultimat. Och så är den inte det. Till och från.
  • Hur ska det bli med allt det där i periferin? Ännu så oklart och oformat att det knappt finns även om den kan bara återstå dagar tills det nästan finns. Och skulle det väl bli ett faktum återstår i alla fall högst troligt ett överflöd av oklarheter.
  • Jahaja, ska vi ha det på det sättet alltså! Nivå för folk med hink och spade och vantarna fastsatta i ärmarna typ.
  • Var går en gräns? Likt leken jag glömt namnet på där vi kastade en pinne och snodde varandras gränser på en grusplan är det omöjligt att ha koll på sina gränser i alla frågor. När de blir aktuella ska gränsdragningen ses över men det innebär inte att det på något sätt blir tydligt eller lika för den angränsade gränsen.
  • Det finns all anledning att se över det som verkar aningen luddigt på flera håll för att försöka frambringa all möjlig tydlighet så inget missas.
  • Vissa saker är ändå snudd på avbockade i listan över ogjort påträngande. Vissa saker är bara att få gjorda så det blir gjort och slipper skava runt mer.
  • Dynamik är spännande och att försöka hinna fånga upp oförklarligheterna innan de blir rena monstren kan vara övermäktigt. Ibland fattar jag ingenting. Förändring orsakar konstigheter. Som att såga av ett ben på bordet.

Såja. Tänk vad man kan ludda runt och i princip inte få ett enda dugg sagt. Men kanske blev det något klarare liksom.

Det är måndag morgon och himlen har en ovanligt kall färg.

En sån färg som tillsammans med de mörka snöfyllda träden borde avbildas, i olja eller akvarell. Termometern bekräftar färgen med minus femton kalla grader. Jag kurar mig lite längre in i morgonrocken och tänder några ljus till kaffet. Behöver inte åka någonstans förrän till lunch, då jag ska iväg och jobba lite.
Katterna kurar å sin sida på varsin varm plats och ser rejält deprimerade ut över utomhusfaktorerna: djup snö och massa kallgrader. Inget av det är kattvänligt. För att pigga upp tillvaron något ryker de ihop och slåss lite lamt över en sovplats. Ingen vinner, för jag går emellan och de letar upp varsin ny varm plats och somnar om.
När kaffet är klart slår jag mig ner i biblioteksfåtöljen. Med datorn i famnen och med en tanke som natten skapat. Hittar också det dokument nästan precis där nattanken sa att den borde vara! Ett dokument som kan komma till verklig nytta under dagens jobb förmodligen. Ibland är det bra att inte vara så ordentlig, när andra är rent av slarviga … för tack vare det finns det som sades ofinnas. Därmed kan jag ha underlättat mitt eget jobb en del en måndag som denna. Det återstår att se.
Därmed är förmiddagen fri och lössläppt så till den milda grad att jag nog blir kvar här. I värmen i bibblan i min sköna fåtölj. Tills jag behöver skapa en presentabel arbetsmänniska av slöheten. Och ta mig ut i kylan och få bilen brukbar. Men det är en ocean av tid tills dess … eller?

Men sjutton också vad tiden springer

Idag är det en sån dag när jag skulle vilja stoppa tiden! Alltså bara lugna ner den så att dan inte springer undan så fort. Inte för att den är specifikt händelserik utan för att den är så skönt händelsefri! En lugn och tyst dag där allt som får låta är klockan som tickar på väggen. Den är i och för sig rätt högljudd. Men ingen teve står på, ingen musik spelas. Ingen pratar. Om jag inte pratar högt för mig själv, vilket händer!
Det lilla måste som fanns för dan är överstökat på ett utmärkt sätt. Kunde ordnas hemifrån. Slapp alltså åka någonstans. Men allt som allt har jag pysslat med lite av varje och finner att dagen redan gått över i eftermiddag och snart slutar folk som jobbat hela dan. Kommer hem och är hungrig och borde rimligtvis ha tillgång till nåt att äta. Och allt jag vill är bara att stanna tiden ett par timmar till så jag slipper ta tag i matlagningen och den därpåföljande disken. Jag skulle lätt kunna få ihop sysselsättning för en dubblering av denna dag ännu. Gå en promenad, sticka lite framför teven, hänga tvätten som just meddelade via sin lilla trudelutt att den var klar. Stöka på med det sista nere i källaren. Åka och handla lite … ja plötsligt skulle faktiskt en hel dag till vara avverkad. Nu får jag lov att välja bort nåt, eller skjuta upp nåt till i morgon eller andra dagar. Om det ska bli nån mat i slags vettig tidpunkt.
Samtidigt är det något som gnager om att vara ogjort! Nåt jag satt här i morse i morgonrocken och tänkte borde fixas. Har glömt vad det var och räknar igenom på fingrarna det jag faktiskt gjort men minns ändå inte. Kommer antagligen att få tag i det minnet i kväll, just innan sömnen hittar rätt. Och blixtvakna för att gå igenom det där som inte blev gjort och försöka få minnet att ta det i morgon istället.
Äh. Jag öser på nu med hushållet. Så kan jag tänja kvällstimmarna till trivsamt läge istället!

När det blev måndag igen

Och den startar i gryningen med en jävligt dryg katt. Men efter att ha gjort mig av med honom (ja, släppt ut alltså) somnar jag trots allt om. Märker inte ens Makens klockas ringande knappt två timmar senare.
När jag kliver upp lite senare ska katten skulle in igen. Ha mat. Och ändå inte ha maten. För när den väl ligger i skålen är det bara fel på den och rynkad nos backar undan utan att äta. Ja, ja var utan då. Efter äventyret noll tre trettiofem är jag inte på humör att fjäska med några extra godsaker inte.
Jag kan såsa runt och är slö ett tag. Innan dagen kräver uppmärksamhet. Lunch ska tillagas, köket fräschas upp lite, mat ska handlas och en jobbdator lämnas till jobbsupport och sen ska själva jag lämnas till nattjobbet.
Just den där såsiga delen är det bästa på den här dan. Jag fick en ny och underbart skön morgonrock i julas. Den vill jag helst inte lämna om mornarna. Vore jag arbetsbefriad kanske jag skulle slöa ihop totalt i morgonrocken. Snurra upp håret på papiljotter och köpa ett par rediga tofflor modell mormor också.
Under jullovet kom jag igång med att tillverka ytterligare en bloggbok. Hela tjugohundrasexton och sjutton är obokförda ännu. Delar av dessa år har det skrivits ymnigt och andra delar har det varit ett tomt eko. Tydligen funkar jag så numera. Men hursomhelst ska det ner i en bok. Har jag börjat med den vanan så har jag! Kom av mig i det arbetet sist eftersom programmet jag använder uppdaterats till oigenkännelighet och försämring. Blev så arg då, att jag stängde ner skiten och lät det vara. Tills nu. När den hunnit uppdateras igen och faktiskt har återfått just den funktionen jag saknat mest. Så nu öser jag in inlägg efter inlägg i boksidorna för att komma ikapp igen. En bra morgonsyssla med kaffet inom räckhåll. Noterar att företaget erbjuder ett rabatterat pris på en dylik bok till och med i morgon. Skulle sitta fint eftersom det blir en ganska kostsam bok ändå, med alla dessa sidor. Tveksamt dom om jag verkligen hinner det. Bara halva sexton är överförd än. Även om just den halvan är den allra ymnigaste. Nåja. Morgondagen får se.
Där rutschade i alla fall en helt vanlig måndag sin kos.

Varför inte en LörDagens?

Jo precis! Passar perfekt.

LörDagens syssla: Det var bestämt redan innan så vi visste vad vi hade att förhålla oss till. Först en stund kaffe i lugn och ro i bibblan. Sen var det dags att göra nytta. Jag har skaffat oss jobb här hemma igen genom att anse att källaren behöver en röjning. Så vi gick lydigt ner och röjde …

LörDagens vänner: Mitt i röjningen trillade ett chattmeddelande in. Med en fråga om vi har kaffe! Klart vi har kaffe och det var alltför länge sen vi sågs. Så vi lämnade källarröjet med glädje och tog emot spontanbesökande vänner och drack kaffe i köket istället. Mycket trevligare!

LörDagens katter: Ja att det är helg är inget dom där två tar hänsyn till! Noll sex tio sa nån Mjauu med större bokstäver än dessa. Bara att kliva upp och göra det enda möjliga i det läget. Släppa ut. Sen kunde jag inte somna om. Snurrade runt en halvtimme men ingen sömn återfanns. Så jag klev upp, drog på min fina nya födelsedagspresentmorgonrock och fixade kaffe och slog mig ner i bibblan. Rätt skönt det med. Jag hade ändå sovit klart tydligen.

LörDagens bästa: Den där känslan av all tid i världen! Att man bara kan fylla dagen med precis vad man vill, ta det som kommer i ens väg och ha utrymme för allt möjligt spontant.

LörDagens känsla: Det blir bra det här! Skönt att ta tag i röjning av saker och ting i gömmorna och få lite sån ordning också! Ska man tro Feng shui är det viktigt att ha ordning även i gömmorna. Det resulterar i ett ordningsammare sinne också tydligen. Tänk så ordningsfylld jag ska bli när det där är klart 😄

LörDagens film: Vi är mitt uppe i en ny vända med Harry Potter. Såg den första på nyårsdagen och idag kom turen till nummer fyra. Jag får inte nog av dom där. Bästa sortens verklighetsflykt!

LörDagens mat: Inget storslaget. Bara nåt enkelt och snabbt. Men gott var det.

Och därmed är lördan typ slut. NattiNatti

Inleder en helg

Som är ledig! Det känns alltid alldeles oerhört lyxigt efter att ha jobbat nästan hela förra helgen.
Jag åkte direkt till blodcentralen i morse och lämnade mina kvinnliga angivna mängd blod och fick frukost och present i vanlig ordning. Samt en karta järntabletter att förgylla helgen med …
Sen åket jag hem för att se över dagen. I morgon ska jag åka iväg på en tjejhelg i bokad ”stuga”. Det är det vanliga tjejträffsgänget som drar åt Hälsingland till. Hälften av oss är lediga i morgon och tänker inleda med frukost hos mig innan vi åker. Alltså behöver jag snygga till hushållet en aning och skaffa denna frukost.
Vi kommer att bo i två lägenheter och mitt gäng ska stå för fredagens middag. Efterrätten är på min lott. Den ska också inhandlas och förberedas. Dessutom ska var och en ta med sig eventuella snacks och dryck av valfritt slag.
Det ska alltså handlas ett och annat under dan. Och jag behöver packa och ta ett beslut om ifall jag ska stå ut med standarden på lägenhetens täcke/kudde/lakan eller släpa med eget. Jag är rätt känslig på den punkten.
Men först tänker jag unna mig en stunds slappläge i soffan med stickning och nåt trivsamt på teve.
Sen skriver jag en lista och beger mig på shoppingtur.

När det är dags att sova …

Sängen är rätt skön, lakanen nyligen utbytta, temperaturen i sovrummet underbart sval. Ögonen allt tröttare och det är lite som att man lyfter … nästan … Då …

  • Blir det mitt i allt alldeles för varmt under täcket …
  • En stökig katt far omkring i sängen och tycks inte hitta rätta läget, provar än det ena, än det andra. Tills man blir galet klarvaken på kräket …
  • Nattlinnet känns förargligt knöligt under höften …
  • Åså kliar det på ryggen, precis där man inte når …
  • Nån slags flygande surrande elände finns i rummet, redo att bita till …
  • Det dunkar plötsligt till nånstans i huset! Vad tusan var det? Lyssnar överdrivet spänt och glor på mörkret …
  • Det som nyss var bekvämt är helt olidligt obekvämt …
  • Tänk om katten hade med sig en fästing och tänk om den är på mig nu … precis där på armen eller halsen där det killar till …
  • Fan också! Jag har ju glömt godkänna lönerapporten! Upp och gör det bums. Försöka tänka klart, hur många timmar skulle sparas … släpper ut katten … räknar om timmarna … godkänner … går på toa … dricker lite vatten … släcker och går ner …

    Jaha! Börjar om igen. Sängen är nästan lika skön … Men jag är fasiken inge trött ….