Idag då

Idag tänkte jag kliva upp tidigt och finna mig i att ha vaknat, fast jag hade kunnat sova längre. Men så tassade en av Maken nyss insläppt nattKatt nerför trappan. Och denna mjuka typ kurade sig ihop tätt intill mig med spinneriet påslaget och bättre sömnpiller går knappt att fås. Jag somnade om och sov en redig timme till.

Idag slöade jag med kaffe vid teven halva förmiddagen och hade ingen brådska alls. Hittade ett nytt avsnitt av den utmärkta Brittiska serien Home Fires. En skildring om andra världskriget men ur kvinnligt perspektiv. Som vanligt utmärkt skådespeleri när det är Brittiskt.

Idag tog jag bussen till stan. Naturligtvis drog den hånfullt förbi mig när jag var nästan framme vid hållplatsen. Jag vägrar av princip springa till en buss, fast jag hade hunnit då. Jag lät den åka och promenerade till nästa hållplats där jag slog mig ner på bänken och väntade. De går så pass ofta att det känns onödigt att ha nån superkoll på tidtabellen. Strax var jag på nästa buss och kom mig till stan.

Idag strosade jag runt på stan. Avverkade mitt egentliga ärende utan alltför stor beslutsångest och sen gick jag runt och nöp i lite sommarkläder. Vädret inbjuder verkligen inte till somriga plagg och jag önskade att jag envisats med att ta en jacka innan jag åkte. Det var lite kyligt med kofta. Jag köpte inga sommarplagg, men nu har jag span på några jag kanske ska köpa nästa gång jag tar mig till stan.

Idag drog jag på afterwork, det där som folk som vanligtvis jobbar dagtid och äntligen nått fredag och därmed helg ägnar sig åt ibland. För min del var det snarare beforework eftersom jag jobbar i helgen.
Jag mötte upp en kompis utanför hennes jobb och sen intog vi det enda ställe som var öppet så dags. Typ först så fort de låst upp sina dörrar klev vi in och kunde ta vår vanliga plats. Sen beställde vi in lite att mumsa på och ett glas vin därtill och pratade bort ett par timmar hur lätt som helst

Idag är jag helt inställd på soffhäng hela kvällen här. Teven står på och kändisarna dansar och jag gillar dans och tittar gärna. Den där Katten från i morse gör mig sällskap även nu, lika tätt intill. Mysig typ det här.

Maj inleds med

  • Ett väder som man kunde anklaga april för. Fast regn är riktigt nödvändigt nu. Men det kunde få vara lite varmare.
  • Jobbdag, fast dagen är rldmärkt. Men kortare än schemalagd för jag bytte bort halva. Alltså slutade jag vid fyra och tillbringar natten hemma. Skönt nu men det ska bytas tillbaka senare …
  • Utemiddag. Orkade inte vare sig handla eller hantera spisen. Det blev istället en god kvällsbuffe på favoritrestaurangen av asiatiskt slag.
  • Fikamys med LillaFamiljen efter maten. Vi hade tårta över från gårdagen.
  • Stickning. Inget ovanligt i det. Jobbar på färdigställande av försummade maskor.
  • Två avsnitt av Blacklist som vi ännu inte hade hunnit se fick avsluta kvällen. Snart slut på säsongen. Antagligen är det den sista.
  • Tidigt i säng. Trött.

Seg och trött

Större delen av helgen har tillbringats på jobbet och inte mycket annat fick därmed plats i en liten helg. Vi hann med att klämma in ett födelsedagsfirande när jag kom hem på lördagen. Svärsonen fyllde år och vi bjöds på gofika. Resten av lördagen blev av stillsam hemmasort.
Söndagen tillbringades därefter i sin helhet på jobbet, ända från morgonen tills i morse när jag åkte hem.
Hela måndagen har varit av extremt segt slag. Antingen är det en rejäl latmask som tagit över eller så har jag fångat nån bacill. Som gör huvudet tungt och otympligt och allt annat ovilligt att ta sig för med nåt.
Jag föll för frestelsen och lade mig på soffan, letade upp en film och nånstans i halva vaknade jag av min egen snarkning. Fräscht. Ingen aning om vad filmen handlade om, så jag stängde av. Jag letade istället upp nåt enkelt att äta och återvände till soffläget. Där befinner jag jag mig stabilt fortfarande. Med tanke på snön som är ymnigare än önskat där ute så stannar jag i utvald position. Jag tror vi halkat tillbaka till början av januari eller nåt. Snön har inga planer på att ge sig heller.
Det där med mitt soffläge innebär att Maken kommer att få typ Oboy till middag efter sin arbetsdag. Men jag vet dels att han och kollegan mumsat en massa våfflor på jobbet och dels att han har planer senare. Övertygad om att han löser matbekymret själv och även skaffar hem lite mjölk på samma resa. (och kanske nåt ätbart till sega frun) Alltså segar jag vidare resten av dan och hoppas på ett lättare huvud till morgondagen. Har inte tid med nån seghet då.

Bara för att jag är värd det

Så slank jag in på favoritbutiken idag. Jag behövde ett puder, kom ut med en hel påse grejer. För jag kom också på att den där scruben var nästan slut. Och så får man medlemsgrej vid viss summa …så det blev en ansiktsrengöring dessutom. Och så fick jag en duschskum och handkräm av olika slag på köpet. Bra deal tyckte jag. Smart drag av butiken. Men jag gillar deras produkter, så jag är nöjd ändå! En hel påse med lukta gott!

Jag uppdaterar väl lite

När bloggen stått öde och tom har livet ändå rullat på i vanlig fart. Jag passar alltså på att sammanfatta en aning!

Vi började året lite som vi avslutade det förra, med att fira jul! Jo, faktiskt. Originaljulen firades på rätt datum och så, men här på hemmaplan. I regel firar vi jul hos Brorsan men i år stannade vi på varsitt håll. En dag före jul möttes vi på en parkering i ett slags halvvägs vi och Brorsan, för att vi skulle få hem mamma på besök hela julen. Det var trivsamt på alla vis! När hon så skulle hem igen efter julen passade vi på att ta med en kasse julklappar för att fira den gånga julen med hela BrorsFamiljen.

Dessutom firade vi två missade födelsedagar, ett husköp och en nästan åttioåring, samma helg!  Allt på en gång liksom. Brorsonen och Flickvännen hade skaffat sig ett fint hus som vi ännu inte sett annat än på bild. Där passade vi på att ha julfirandet och gratulerandet av mamma som skulle bli åttioåring helgen därpå.

Därtill gladdes vi alla åt en fin nyhet som levererades oss via telefon på julafton. Den innebär tillökning i familjen. Japp! Det kommer att göra att jag kan titulera mig GammelFaster innan hösten. Brorsonen var mycket nöjd över att få ge mig den titeln! GammelFaster planerar redan för vad hon ska sticka till bebisen såklart!

Januari ägnade vi oss mest åt att tömma Dotterns lägenhet. Hon gick och blev Sambo redan i november och flyttade lite smått i taget. Under de tre månader som hon hade av uppsägningen inträffade ju också julen mitt i, då flyttjobbet stannade av helt och hållet. Men vi hjälptes åt och hade innan utsatt datum lägenheten tom och städad och nycklarna överlämnade. Äntligen utbrast vi allihop i gemensam suck. Flytta och flyttstäda är inte det minsta roligt. Men nu är hon på plats ordentligt hemma hos Pojkvännen.

Här hemma hände inte speciellt mycket. Mest lugn och ro faktiskt. Inga stora projekt överhuvudtaget. Bara en del smått pyssel. Själv gjorde jag egentligen inte mycket annat än att sticka på nåt stickprojekt varje ledig stund.

Och så blev Maken nominerad! Och med det kom en tjusig inbjudan. Pappersbruket där han jobbar som reparatör ställer till med stor fest med anledning av nomineringarna och därmed prisutdelning i ett gäng olika kategorier för medarbetarna. Maken kan få pris i kategorin mångfald och inkludering minsann! (och hans närmsta jobbarkompis är också nominerad i kategorin årets rookie! Det är en ung tjej, som dessutom är den första kvinnliga certifierade reparatören inom företaget. Tänk det!)  I inbjudan är han tillåten att ta med sig någon och på fredag är det dags! Då går vi på fest. 🙂 Vi har båda skaffat oss lite tjusiga kläder för evenemanget och ser fram emot en bra kväll där rätt personer går hem med priserna.

Jamen typ så!

 

Sommarmorgon

Kliver ut från jobbet och möts av en riktig sommarmorgon. Klockan är bara strax efter åtta och bilens termometer säger att det redan är tjugotre grader. Då är det extra skönt att stå på randen av en ledig helg (som förgylls extra av vetskapen att nästa helg inte är ledig) och åka hem genom den halvtomma stan där det uppenbarligen finns både påbörjade semestrar och sommarlov. Mängden trafik är mild och smidig och tar mig snabbt hemåt!
Hemma skulle någon behövt städa. Men jag ignorerar det och går rakt ut på baksidan i sommarmorgonen. Med kaffet. Eftersom sommarmornar är det bästa av sommaren. Ännu inte för varmt och solen är skymd bakom träden. Tids nog tar den över hela alltet och gör det för varmt för min smak. Då kan jag gå in och städa. Där är det svalt och skönt med skyddande markis och rullgardiner av mörkläggande art som håller solen utanför. Och så kan jag dra på fläkten på sitt högsta vispande om det behövs.
Men än så länge njuter jag av utelivet. Det blåser lite skönt så myggen inte ges några chanser att nå mig och sommardoften är i sitt esse.
Jag tar som vanligt en tur i trädgården för att se att allt är som det ska. Häller nån vattenskvätt lite här och lite där. Plockar bort lite utblommade blommor på sommarblommorna i krukorna så nya kan få plats att slå ut. Tittar till tomater och bönor i pallkragarna, så ingen snigel gett sig på dem. Sånt där trivsamt ledighetspyssel som aktiverar medvetet sinnelag. Bara strosa runt och njuta av att ha jobbat klart för veckan. Handlat klart också, gjorde det via nätet och inväntar leverans under förmiddagen. Sånt bara!

Vad gör man en måndag?

Ja, man skottar snö. Igen. Eftersom det beslutades på senaste vädermötet i himlen att det skulle hävas ut ytterligare en decimeter snö över oss. Idag dessutom blötblandad, tung och eländig. Verkar finnas mer av samma vara på lager och detta är schemalagt till natten. Ja, vad bra då. Var tusan ska jag göra av den? Garageuppfarten blir allt smalare, liksom gatan. Han med traktorn borde nån ta ett snack med. Han kör bara mitt längs gatan och den blir tack vare det allt smalare. Borde numera vara enkelriktad.

En måndag kan också användas till ett besök på den trevliga Blodcentralen på stadens sjukhus. Är du inte blodgivare? Men gör slag i saken vettja! Det finns typ inget ställe man är så välkommen på som just blodcentralen med givarandan påkopplad. En stund på en brits med en nål i armen är allt som krävs.
Av någon anledning hörde jag Vildvittrornas (från Ronja du vet) skri, ”nu ska blodet flyta” när jag klev ur hissen på plan nollfyra. Kan inte säga att det flyter speciellt det där blodgivandet. Det är ytterst civiliserat. En stillsam atmosfär, en stund ensam vid en datorstyrd hälsodeklaration  … har du injicerat narkotika sedan förra blodgivningen, har du ägnat dig åt sexuella tjänster … (allvarligt, fyller nån verkligen i ja på dem?). Samvetsgrant nej på alla frågor dessa om min hälsa och ett ja på den luriga mitt i alltihop. Om jag känner mig fullt frisk. Ja. En stund med en trevlig sköterska i ett bås medan hon granskar mig och kollar att jag kan mitt personnummer och verkligen svarat samvetsgrant vid datorn.
Sen britsen, välj en arm och … och så sticker det till. Jag har inga problem med stick eller blod eller ens att se mitt eget blod fylla upp en slang. Själva uppsamlingspåsen är fiffigt placerad utom synhåll under britsen. Men jag skulle inte bry mig om jag såg den heller. En stund slapp till det rytmiska surrandet av vaggan som vippar påsen från topp till botten medan blodet fylls på. Jag får en boll i handen för att klämma fram ett schysst flöde. Lämpligt nog i droppform. Röd, givetvis.
Sköterskan hastar vidare för att ta nästa givare med in i båset. Jag ligger och halvdåsar lite, klämmer lite på den där droppebollen och bryr mig inte speciellt om vare sig det ena eller det andra. Det är en kort paus liksom. Inte många minuter senare piper systemet att min påse närmar sig fylld. Avslutar pipet med en signatur och vaggan stannar. Sköterskan lämnar allt annat och kommer genast för att befria mig från både nål och påsanslutning. Jag får ett snyggt bandage om armvecket, eftersom plåstren äter sig in i huden och knappt går att lossa. Inte för att det lilla sticket orsakar nåt extremflöde i efterhand. Men nån liten droppe kan ju fläcka kläderna innan det helt stannat av.
Det är bara att kliva upp och gå. Ta sina erhållna järntabletter och sätta sig och fika. Kaffe, apelsinjuice och macka. Smakar supergott, godaste fikat ever. Läsa lite i en tidning i godan ro och packa in sin erhållna premie. I mitt fall en rosa kaffemugg av märket swedish grace. Har redan ett gäng i olika färger hemma, men ingen rosa. Har ett gäng likadana skålar också, men ingen rosa. Det får bli nästa gång. Dessa finns givetvis att köpa också, men då har de ingen blodgivarstämpel i botten och det är halva grejen med grejen tycker jag. En skål med diverse småbelöningar brukar också finnas. Blodgivarmärkta prylar typ isskrapor, pennor, reflexer, lipsyl och sånt. Den skålen innehöll lipsyl och pennor idag och sånt är bra att ha.
Sen är det bara att gå. Tack för idag, kommer åter om några månader. Med glädje!
Blodgivningen gör mig faktiskt otroligt pigg! Kroppen känns spänstig och huvudet kristallklart, liksom renad. De där som ägnade sig åt åderlåtning förr tiden kanske inte var helt fel ute?

Jag åker därefter en vända via matbutiken på hemvägen. Behöver skaffa sånt huset saknar men sedan raka vägen hem för att ägna mig åt lite datorjobb som behövde göras just idag. Sitter i köket med tända ljus och ett stort glas vatten med citron. Behöver fylla på vätskenivån i kroppen efter dagens tappade mängd. Det tar någon vecka för kroppen att återbilda sina röda blodkroppar som jag så givmilt givit bort av, däremot bildas de övriga beståndsdelarna av blodet inom ett dygn. Och det är bra att dricka rejält under dagen för att hjälpa till.
Nu är måndagen kväll och jag är lite trött och frusen. Lite skumma ljud och känslor från magen som försöker anpassa sig till en ny kur av järn. Men utan järnet skulle det inte bli mer blodgivning så det är smällen jag gärna tar. Jag vill ju gärna att det jag ger innehåller ett bra värde och inte blir något värdelöst blask som ingen vill ha. Och som bonus brukar det komma ett sms när blodet kommit till användning. Det värmer hjärtat lite extra faktiskt.

Lite snö och lite annat

Det är tisdag morgon och jag lämnar min garageuppfart utan att skotta ihop nattens snöfall. Trött på att skotta. Däremot blir det nödvändigt att skotta lite fram till dörren hos den för tillfället ensamma Katten jag ska titta till. Han är hungrig och kelig och jag har bara tid för hungerdelen. Fyller skålen och smiter, fult och obemärkt medan han äter. För att jag måste verkligen åka och jobba lite. Tröstar mig med att hans familj kommer hem under dagen, då får han sällskap på riktigt igen. Parkerar bilen i den enda fickan som finns kvar på parkeringen fast den är rymlig. Passerar en gigantisk snöhög på väg till dagens första jobbmöte och ån intill är istäckt, så när som på en liten flik som visar vatten nåt mörkt vatten. Inget ute tyder på att det är mars. Allt är bara januari, kallt och vitt.
Efter mötet äter jag två grillade med senap men utan bröd på en korvkiosk och ser hur det börjar snöa igen. Det känns himla onödigt. Någon hör mig kanske, för när jag kommer ut till bilen igen har det slutat.
Jag har en stund till att göra mig av med innan dagens andra jobbmöte börjar. Besöker både en och två butiker men går ut fast jag inget handlat. Sitter en stund i bilen och glor i mobilen och sen åker jag och jobbar klart.
Sen ringer Dottern och har paket som ska postas och paket som ska hämtas och vill skjutsas. Vi handlar lite mat också innan vi åker till varsitt hem.
Garageuppfarten har kvar all snö i samma ordning. Låter den ligga där. Tycker helt enkelt att den ligger bra där. Jag är hungrig och trött och en hög med intryck från dagens möten trängs om uppmärksamheten. Det blir något snabbt lagat att äta, stickning och ett avsnitt av Homeland. På det viset lider kvällen. Katten väntar redan på att jag ska signalera läggdags. Men han får allt vänta lite till!

Sånt där som sitter och skaver

Ibland är huvudet fullt av diverse skav och jag önskar att jag hade tillgång till det där fatet som rektorn i Harry Potter har svävande i ett skåp. Och en trollstav för att peta ur tanketrådarna ur skallen och stänka ner dem på fatet. Skulle det inte vara mycket enklare om de blev synliga i filmformat på ett fat liksom? Jag försöker! Och ja, det kommer att uppfattas lika kryptiskt och oförklarligt som nåt av Kafka och med en oförklarlig undertext, som nyss hämtad ur en Bergmanfilm. Har man sagt första bokstaven borde rimligen en senare bokstav också användas sägs det … men det skiter jag i.

  • Ibland är folk mer än lovligt korkade och går igång på rent oförstånd och bristande fakta. Eller någon slags egen uppbyggd verklighet lika stabil som jorden är platt-teorin. Jag fick just bevis för det. Hur saken än förklarats om och om igen vill den missförstås verkar det som.
  • Varför envisas med nåt som uppenbarligen inte är bra och hur i hela friden styrs det om när det verkar så rotat?
  • Den ultimata sysselsättningen ofinns. Egentligen skulle jag helst vara utan men om nu det inte är ekonomiskt försvarbart borde den sysselsättning åtminstone vara ultimat. Och så är den inte det. Till och från.
  • Hur ska det bli med allt det där i periferin? Ännu så oklart och oformat att det knappt finns även om den kan bara återstå dagar tills det nästan finns. Och skulle det väl bli ett faktum återstår i alla fall högst troligt ett överflöd av oklarheter.
  • Jahaja, ska vi ha det på det sättet alltså! Nivå för folk med hink och spade och vantarna fastsatta i ärmarna typ.
  • Var går en gräns? Likt leken jag glömt namnet på där vi kastade en pinne och snodde varandras gränser på en grusplan är det omöjligt att ha koll på sina gränser i alla frågor. När de blir aktuella ska gränsdragningen ses över men det innebär inte att det på något sätt blir tydligt eller lika för den angränsade gränsen.
  • Det finns all anledning att se över det som verkar aningen luddigt på flera håll för att försöka frambringa all möjlig tydlighet så inget missas.
  • Vissa saker är ändå snudd på avbockade i listan över ogjort påträngande. Vissa saker är bara att få gjorda så det blir gjort och slipper skava runt mer.
  • Dynamik är spännande och att försöka hinna fånga upp oförklarligheterna innan de blir rena monstren kan vara övermäktigt. Ibland fattar jag ingenting. Förändring orsakar konstigheter. Som att såga av ett ben på bordet.

Såja. Tänk vad man kan ludda runt och i princip inte få ett enda dugg sagt. Men kanske blev det något klarare liksom.

Det är måndag morgon och himlen har en ovanligt kall färg.

En sån färg som tillsammans med de mörka snöfyllda träden borde avbildas, i olja eller akvarell. Termometern bekräftar färgen med minus femton kalla grader. Jag kurar mig lite längre in i morgonrocken och tänder några ljus till kaffet. Behöver inte åka någonstans förrän till lunch, då jag ska iväg och jobba lite.
Katterna kurar å sin sida på varsin varm plats och ser rejält deprimerade ut över utomhusfaktorerna: djup snö och massa kallgrader. Inget av det är kattvänligt. För att pigga upp tillvaron något ryker de ihop och slåss lite lamt över en sovplats. Ingen vinner, för jag går emellan och de letar upp varsin ny varm plats och somnar om.
När kaffet är klart slår jag mig ner i biblioteksfåtöljen. Med datorn i famnen och med en tanke som natten skapat. Hittar också det dokument nästan precis där nattanken sa att den borde vara! Ett dokument som kan komma till verklig nytta under dagens jobb förmodligen. Ibland är det bra att inte vara så ordentlig, när andra är rent av slarviga … för tack vare det finns det som sades ofinnas. Därmed kan jag ha underlättat mitt eget jobb en del en måndag som denna. Det återstår att se.
Därmed är förmiddagen fri och lössläppt så till den milda grad att jag nog blir kvar här. I värmen i bibblan i min sköna fåtölj. Tills jag behöver skapa en presentabel arbetsmänniska av slöheten. Och ta mig ut i kylan och få bilen brukbar. Men det är en ocean av tid tills dess … eller?