Shoppingdag

Det hör sannerligen inte till vanligheterna att jag shoppar kläder på stan. I själva verket är det en syssla jag ogillar och tar mig an bara när det är nödvändigt. Men den här sommaren som kastats över oss kräver nån slags somriga kläder och de som användes förra sommaren behövde kompletteras.
Jag hade förberett mig för detta oundvikliga ont i några dagar och försökt undkomma genom att shoppa på nätet. Men ja, det kan visa sig blir mer krångligt ändå, ifall plaggen inte passar eller faller mig i smaken när de anlänt och ska packas ner och returneras. Nä, det måste bli stan ändå.
Alltså gjorde jag mig iordning efter att ha dragit ut på tiden med att klippa gräset och plocka blommor och bara strosa runt i trädgården med diverse. Att åka till stan en måndag kring lunch, en skolavslutningsdag, var bara det ett genidrag. Inte många andra befann sig på nån shoppingrunda. Inga upptagna provhytter och snudd på obefintliga köer vid kassorna.
Min plan för dan var att komma över en klänning av nåt slag, och nån överdel passande kjol eller byxor. Hittade rätt storlek av en klänning jag sett på nätet direkt i första klädbutiken och den såg ut som jag tänkt även på mig. Och efter det hade jag nåt märkligt flyt, för på nästa affär lyckades jag hitta två klänningar till och även två olika alternativ på överdelar. Sen drog jag vidare och lade mig till med två par leggings och en t-shirt. Dessutom två par skor och en mascara. Allt passade bra och kändes trivsamt och var dessutom i min favoritfärg … eller om det är avsaknad av färg snarare för allt inklusive mascaran var svart.
Därmed känner jag mig skapligt ekiperad för sommarväder både här och där.
Nöjd över denna lyckade shoppingrunda bjöd jag mig själv på shushi innan jag också handlade lite mat och åkte hem.
Det blev en riktigt lyckad dag på stan det!

Kvinnligt

Mamma hade ett spegelbord, sånt toalettbord i sovrummet när jag var barn. Där skulle man sitta på en pall och göra sig iordning för dagen. Små lådor under bordsskivan för smink och smycken och annat. En spegelanordning i bakkant av bordet. En stor i mitten och så två smala på vardera sidan om, och dessa var fästa med gångjärn för att kunna vinklas. När man behövde se till frisyren i bak liksom. Svinryggen kanske, eller lockarna som kom sig av dessa rullar som mamma gick omkring med tills håret torkade. Hon satt nog vid sitt toalettbord när hon rullade i dem också om jag minns rätt. En efter en rullade hon tunna hårslingor runt och fäste sen hela rullen vid hårbotten genom att trycka en plastpinne genom rullen. Sen knöt hon en tunn duk över alltihop.
Det var svårt det där, att rulla hår på hårrullar. Jag försökte allt. Jag satt gärna där och speglade mig i de tre speglarna. Inte så mycket för hårrullarnas skull. Det var främst läppstiften jag ville åt. Så länge jag kan minnas har jag gillat läppstift. Mamma hade inte många, men jag smygprovade dem. Nu pratar vi sextiotal, alltså var det mest ljusrosa läppstift, utan nån glittrig glans.
Guldiga metallhylsor som man drog locket av med ett plopp, och skruvade fram det feta stiftet. Det hade en speciell tvålig doft som jag minns tydligt än. Och jag hade sett hur mamma gjorde. Spände underläppen och drog några varv med stiftet. Sedan lika med överläppen och noga passera amorbågen så att färgen hamnade precis rätt. Tills sist gnida läpparna mot varandra för att jämna ut färgen. Missade säkert en del fast jag var så noga, och sen satt jag där med min ljusrosa mun och beundrade spegelbilden.

Läppstift är fortfarande kul. Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt beroende. Inte som hon Hollywoodfrun som känner sig naken och övergiven om hon inte har sitt beige läppstift.
Det går jättebra att vara utan också, men det är bra mycket tråkigare. Jag vill ha många att välja mellan och de ska helst vara av bra kvalité, ge en fet och täckande känsla och givetvis ha en passande färg. Gärna rött, knallrött, vill jag ha.
Det är inte alltid så lätt att hitta den där rätta färgen i butiken. Belysningen ställer till det och att prova färgen från provläppstiftet i hyllan mot handen ger inte samma intryck som att se det på läpparna i dagsljus. Och prova provläppstiftet på läpparna … nej! Mot vilka munnar och händer har denna yta strukits? Usch nej. Det blir ränder på handryggen tills man lyckats välja ut den som verkar bäst. Det har blivit några missar genom åren. Men numera finns favoriter jag håller mig till. Gillar alldeles speciellt de där matta och pigmentrika stiften som täcker bra och sitter länge.
Knallrött läppstift har en tendens att väcka uppseende. Märkligt egentligen. Bara ett läppstift liksom. Men jag har sett det tillräckligt ofta för att veta att jag inte innbillar mig. Oftast av kvinnor i min egen ålder eller äldre. Och det är varken med uppskattning eller önskan om att själv skaffa sig ett jag ser dem uppmärksamma min läppstiftsfärg. Nej, det
är högst kritiskt och gränsande till föraktfullt. Det signalerar tydligen nåt jag själv är ovetande om. Eller så tycker dom att det är oklädsamt bara. Men vet ni tanter! Det skiter jag i, oavsett vad, för jag gillar det. Prova själv! Allt blir mycket roligare med ett knallrött läppstift.

Alltså …

Det kommer knappast som nån överraskning men fy för alla fula ord jag hittar vad jag hatar värme. Den påverkar mig extremt, på ett väldigt negativt sätt. Speciellt den där värmen som är idag. Trettio grader och inte ens svalka i vinden eller i skuggan. Jag måste lätt vara den grinigaste kärringen i mannaminne idag. Förutom humöret blir jag seg, orkeslös och trött. Svettig givetvis men det är verkligen inte det som är jobbigt. Det är värmen i sig, runt hela mig är den och kväver min livsglädje. Som att allt bara är värme och ingenting i värden kan bli glatt igen. Jag hasar från den ena skuggan till den andra. Drar ner alla mörkläggningsgardiner inne för att hålla så mycket som möjligt utanför. Och är på så pass dåligt humör att jag blir irriterad på mig själv. Humöret blir hårdast åtgånget av all hemsk värme. Jag är inte bara sur och irriterad, jag är rentav skitarg och tål inte minsta motgång.
Faktum är att jag mår mycket bättre när jag fryser lite. Det behöver kanske inte vara minus jättekallt för det, men en temperatur som håller mig sval. Det här är rena döden. Jag inte gillar bastu, varma bubbelpooler eller duntäcken heller. Värme som omsluter hela kroppen är helt enkelt inte min grej alls. Kanske jag är störd, har nån skada eller nån temperaturrubbning av nåt slag. Jag hittar verkligen inget i värme som är skönt, efterlängtat eller välkommet. Alla andra jublar och solar och badar och utropar äntligen mitt i solen. Och jag vill bara slå nån. Det gör jag inte, är ju en fredlig typ. Men jag drämmer lite extra i nån dörr eller så och ryter lite när ingen hör.
Jag försöker verkligen att sitta ute och njuta som det sägs att man ska. Men det slutar snabbt med att jag går in i det mörklagda huset och smyglånar katternas kylmadrasser eller kapitulerar för källarens ljuva svalka. Och shit, det är bara början än …

Idag då

Idag tänkte jag kliva upp tidigt och finna mig i att ha vaknat, fast jag hade kunnat sova längre. Men så tassade en av Maken nyss insläppt nattKatt nerför trappan. Och denna mjuka typ kurade sig ihop tätt intill mig med spinneriet påslaget och bättre sömnpiller går knappt att fås. Jag somnade om och sov en redig timme till.

Idag slöade jag med kaffe vid teven halva förmiddagen och hade ingen brådska alls. Hittade ett nytt avsnitt av den utmärkta Brittiska serien Home Fires. En skildring om andra världskriget men ur kvinnligt perspektiv. Som vanligt utmärkt skådespeleri när det är Brittiskt.

Idag tog jag bussen till stan. Naturligtvis drog den hånfullt förbi mig när jag var nästan framme vid hållplatsen. Jag vägrar av princip springa till en buss, fast jag hade hunnit då. Jag lät den åka och promenerade till nästa hållplats där jag slog mig ner på bänken och väntade. De går så pass ofta att det känns onödigt att ha nån superkoll på tidtabellen. Strax var jag på nästa buss och kom mig till stan.

Idag strosade jag runt på stan. Avverkade mitt egentliga ärende utan alltför stor beslutsångest och sen gick jag runt och nöp i lite sommarkläder. Vädret inbjuder verkligen inte till somriga plagg och jag önskade att jag envisats med att ta en jacka innan jag åkte. Det var lite kyligt med kofta. Jag köpte inga sommarplagg, men nu har jag span på några jag kanske ska köpa nästa gång jag tar mig till stan.

Idag drog jag på afterwork, det där som folk som vanligtvis jobbar dagtid och äntligen nått fredag och därmed helg ägnar sig åt ibland. För min del var det snarare beforework eftersom jag jobbar i helgen.
Jag mötte upp en kompis utanför hennes jobb och sen intog vi det enda ställe som var öppet så dags. Typ först så fort de låst upp sina dörrar klev vi in och kunde ta vår vanliga plats. Sen beställde vi in lite att mumsa på och ett glas vin därtill och pratade bort ett par timmar hur lätt som helst

Idag är jag helt inställd på soffhäng hela kvällen här. Teven står på och kändisarna dansar och jag gillar dans och tittar gärna. Den där Katten från i morse gör mig sällskap även nu, lika tätt intill. Mysig typ det här.

Maj inleds med

  • Ett väder som man kunde anklaga april för. Fast regn är riktigt nödvändigt nu. Men det kunde få vara lite varmare.
  • Jobbdag, fast dagen är rldmärkt. Men kortare än schemalagd för jag bytte bort halva. Alltså slutade jag vid fyra och tillbringar natten hemma. Skönt nu men det ska bytas tillbaka senare …
  • Utemiddag. Orkade inte vare sig handla eller hantera spisen. Det blev istället en god kvällsbuffe på favoritrestaurangen av asiatiskt slag.
  • Fikamys med LillaFamiljen efter maten. Vi hade tårta över från gårdagen.
  • Stickning. Inget ovanligt i det. Jobbar på färdigställande av försummade maskor.
  • Två avsnitt av Blacklist som vi ännu inte hade hunnit se fick avsluta kvällen. Snart slut på säsongen. Antagligen är det den sista.
  • Tidigt i säng. Trött.

Seg och trött

Större delen av helgen har tillbringats på jobbet och inte mycket annat fick därmed plats i en liten helg. Vi hann med att klämma in ett födelsedagsfirande när jag kom hem på lördagen. Svärsonen fyllde år och vi bjöds på gofika. Resten av lördagen blev av stillsam hemmasort.
Söndagen tillbringades därefter i sin helhet på jobbet, ända från morgonen tills i morse när jag åkte hem.
Hela måndagen har varit av extremt segt slag. Antingen är det en rejäl latmask som tagit över eller så har jag fångat nån bacill. Som gör huvudet tungt och otympligt och allt annat ovilligt att ta sig för med nåt.
Jag föll för frestelsen och lade mig på soffan, letade upp en film och nånstans i halva vaknade jag av min egen snarkning. Fräscht. Ingen aning om vad filmen handlade om, så jag stängde av. Jag letade istället upp nåt enkelt att äta och återvände till soffläget. Där befinner jag jag mig stabilt fortfarande. Med tanke på snön som är ymnigare än önskat där ute så stannar jag i utvald position. Jag tror vi halkat tillbaka till början av januari eller nåt. Snön har inga planer på att ge sig heller.
Det där med mitt soffläge innebär att Maken kommer att få typ Oboy till middag efter sin arbetsdag. Men jag vet dels att han och kollegan mumsat en massa våfflor på jobbet och dels att han har planer senare. Övertygad om att han löser matbekymret själv och även skaffar hem lite mjölk på samma resa. (och kanske nåt ätbart till sega frun) Alltså segar jag vidare resten av dan och hoppas på ett lättare huvud till morgondagen. Har inte tid med nån seghet då.

Bara för att jag är värd det

Så slank jag in på favoritbutiken idag. Jag behövde ett puder, kom ut med en hel påse grejer. För jag kom också på att den där scruben var nästan slut. Och så får man medlemsgrej vid viss summa …så det blev en ansiktsrengöring dessutom. Och så fick jag en duschskum och handkräm av olika slag på köpet. Bra deal tyckte jag. Smart drag av butiken. Men jag gillar deras produkter, så jag är nöjd ändå! En hel påse med lukta gott!

Jag uppdaterar väl lite

När bloggen stått öde och tom har livet ändå rullat på i vanlig fart. Jag passar alltså på att sammanfatta en aning!

Vi började året lite som vi avslutade det förra, med att fira jul! Jo, faktiskt. Originaljulen firades på rätt datum och så, men här på hemmaplan. I regel firar vi jul hos Brorsan men i år stannade vi på varsitt håll. En dag före jul möttes vi på en parkering i ett slags halvvägs vi och Brorsan, för att vi skulle få hem mamma på besök hela julen. Det var trivsamt på alla vis! När hon så skulle hem igen efter julen passade vi på att ta med en kasse julklappar för att fira den gånga julen med hela BrorsFamiljen.

Dessutom firade vi två missade födelsedagar, ett husköp och en nästan åttioåring, samma helg!  Allt på en gång liksom. Brorsonen och Flickvännen hade skaffat sig ett fint hus som vi ännu inte sett annat än på bild. Där passade vi på att ha julfirandet och gratulerandet av mamma som skulle bli åttioåring helgen därpå.

Därtill gladdes vi alla åt en fin nyhet som levererades oss via telefon på julafton. Den innebär tillökning i familjen. Japp! Det kommer att göra att jag kan titulera mig GammelFaster innan hösten. Brorsonen var mycket nöjd över att få ge mig den titeln! GammelFaster planerar redan för vad hon ska sticka till bebisen såklart!

Januari ägnade vi oss mest åt att tömma Dotterns lägenhet. Hon gick och blev Sambo redan i november och flyttade lite smått i taget. Under de tre månader som hon hade av uppsägningen inträffade ju också julen mitt i, då flyttjobbet stannade av helt och hållet. Men vi hjälptes åt och hade innan utsatt datum lägenheten tom och städad och nycklarna överlämnade. Äntligen utbrast vi allihop i gemensam suck. Flytta och flyttstäda är inte det minsta roligt. Men nu är hon på plats ordentligt hemma hos Pojkvännen.

Här hemma hände inte speciellt mycket. Mest lugn och ro faktiskt. Inga stora projekt överhuvudtaget. Bara en del smått pyssel. Själv gjorde jag egentligen inte mycket annat än att sticka på nåt stickprojekt varje ledig stund.

Och så blev Maken nominerad! Och med det kom en tjusig inbjudan. Pappersbruket där han jobbar som reparatör ställer till med stor fest med anledning av nomineringarna och därmed prisutdelning i ett gäng olika kategorier för medarbetarna. Maken kan få pris i kategorin mångfald och inkludering minsann! (och hans närmsta jobbarkompis är också nominerad i kategorin årets rookie! Det är en ung tjej, som dessutom är den första kvinnliga certifierade reparatören inom företaget. Tänk det!)  I inbjudan är han tillåten att ta med sig någon och på fredag är det dags! Då går vi på fest. 🙂 Vi har båda skaffat oss lite tjusiga kläder för evenemanget och ser fram emot en bra kväll där rätt personer går hem med priserna.

Jamen typ så!

 

Sommarmorgon

Kliver ut från jobbet och möts av en riktig sommarmorgon. Klockan är bara strax efter åtta och bilens termometer säger att det redan är tjugotre grader. Då är det extra skönt att stå på randen av en ledig helg (som förgylls extra av vetskapen att nästa helg inte är ledig) och åka hem genom den halvtomma stan där det uppenbarligen finns både påbörjade semestrar och sommarlov. Mängden trafik är mild och smidig och tar mig snabbt hemåt!
Hemma skulle någon behövt städa. Men jag ignorerar det och går rakt ut på baksidan i sommarmorgonen. Med kaffet. Eftersom sommarmornar är det bästa av sommaren. Ännu inte för varmt och solen är skymd bakom träden. Tids nog tar den över hela alltet och gör det för varmt för min smak. Då kan jag gå in och städa. Där är det svalt och skönt med skyddande markis och rullgardiner av mörkläggande art som håller solen utanför. Och så kan jag dra på fläkten på sitt högsta vispande om det behövs.
Men än så länge njuter jag av utelivet. Det blåser lite skönt så myggen inte ges några chanser att nå mig och sommardoften är i sitt esse.
Jag tar som vanligt en tur i trädgården för att se att allt är som det ska. Häller nån vattenskvätt lite här och lite där. Plockar bort lite utblommade blommor på sommarblommorna i krukorna så nya kan få plats att slå ut. Tittar till tomater och bönor i pallkragarna, så ingen snigel gett sig på dem. Sånt där trivsamt ledighetspyssel som aktiverar medvetet sinnelag. Bara strosa runt och njuta av att ha jobbat klart för veckan. Handlat klart också, gjorde det via nätet och inväntar leverans under förmiddagen. Sånt bara!

Vad gör man en måndag?

Ja, man skottar snö. Igen. Eftersom det beslutades på senaste vädermötet i himlen att det skulle hävas ut ytterligare en decimeter snö över oss. Idag dessutom blötblandad, tung och eländig. Verkar finnas mer av samma vara på lager och detta är schemalagt till natten. Ja, vad bra då. Var tusan ska jag göra av den? Garageuppfarten blir allt smalare, liksom gatan. Han med traktorn borde nån ta ett snack med. Han kör bara mitt längs gatan och den blir tack vare det allt smalare. Borde numera vara enkelriktad.

En måndag kan också användas till ett besök på den trevliga Blodcentralen på stadens sjukhus. Är du inte blodgivare? Men gör slag i saken vettja! Det finns typ inget ställe man är så välkommen på som just blodcentralen med givarandan påkopplad. En stund på en brits med en nål i armen är allt som krävs.
Av någon anledning hörde jag Vildvittrornas (från Ronja du vet) skri, ”nu ska blodet flyta” när jag klev ur hissen på plan nollfyra. Kan inte säga att det flyter speciellt det där blodgivandet. Det är ytterst civiliserat. En stillsam atmosfär, en stund ensam vid en datorstyrd hälsodeklaration  … har du injicerat narkotika sedan förra blodgivningen, har du ägnat dig åt sexuella tjänster … (allvarligt, fyller nån verkligen i ja på dem?). Samvetsgrant nej på alla frågor dessa om min hälsa och ett ja på den luriga mitt i alltihop. Om jag känner mig fullt frisk. Ja. En stund med en trevlig sköterska i ett bås medan hon granskar mig och kollar att jag kan mitt personnummer och verkligen svarat samvetsgrant vid datorn.
Sen britsen, välj en arm och … och så sticker det till. Jag har inga problem med stick eller blod eller ens att se mitt eget blod fylla upp en slang. Själva uppsamlingspåsen är fiffigt placerad utom synhåll under britsen. Men jag skulle inte bry mig om jag såg den heller. En stund slapp till det rytmiska surrandet av vaggan som vippar påsen från topp till botten medan blodet fylls på. Jag får en boll i handen för att klämma fram ett schysst flöde. Lämpligt nog i droppform. Röd, givetvis.
Sköterskan hastar vidare för att ta nästa givare med in i båset. Jag ligger och halvdåsar lite, klämmer lite på den där droppebollen och bryr mig inte speciellt om vare sig det ena eller det andra. Det är en kort paus liksom. Inte många minuter senare piper systemet att min påse närmar sig fylld. Avslutar pipet med en signatur och vaggan stannar. Sköterskan lämnar allt annat och kommer genast för att befria mig från både nål och påsanslutning. Jag får ett snyggt bandage om armvecket, eftersom plåstren äter sig in i huden och knappt går att lossa. Inte för att det lilla sticket orsakar nåt extremflöde i efterhand. Men nån liten droppe kan ju fläcka kläderna innan det helt stannat av.
Det är bara att kliva upp och gå. Ta sina erhållna järntabletter och sätta sig och fika. Kaffe, apelsinjuice och macka. Smakar supergott, godaste fikat ever. Läsa lite i en tidning i godan ro och packa in sin erhållna premie. I mitt fall en rosa kaffemugg av märket swedish grace. Har redan ett gäng i olika färger hemma, men ingen rosa. Har ett gäng likadana skålar också, men ingen rosa. Det får bli nästa gång. Dessa finns givetvis att köpa också, men då har de ingen blodgivarstämpel i botten och det är halva grejen med grejen tycker jag. En skål med diverse småbelöningar brukar också finnas. Blodgivarmärkta prylar typ isskrapor, pennor, reflexer, lipsyl och sånt. Den skålen innehöll lipsyl och pennor idag och sånt är bra att ha.
Sen är det bara att gå. Tack för idag, kommer åter om några månader. Med glädje!
Blodgivningen gör mig faktiskt otroligt pigg! Kroppen känns spänstig och huvudet kristallklart, liksom renad. De där som ägnade sig åt åderlåtning förr tiden kanske inte var helt fel ute?

Jag åker därefter en vända via matbutiken på hemvägen. Behöver skaffa sånt huset saknar men sedan raka vägen hem för att ägna mig åt lite datorjobb som behövde göras just idag. Sitter i köket med tända ljus och ett stort glas vatten med citron. Behöver fylla på vätskenivån i kroppen efter dagens tappade mängd. Det tar någon vecka för kroppen att återbilda sina röda blodkroppar som jag så givmilt givit bort av, däremot bildas de övriga beståndsdelarna av blodet inom ett dygn. Och det är bra att dricka rejält under dagen för att hjälpa till.
Nu är måndagen kväll och jag är lite trött och frusen. Lite skumma ljud och känslor från magen som försöker anpassa sig till en ny kur av järn. Men utan järnet skulle det inte bli mer blodgivning så det är smällen jag gärna tar. Jag vill ju gärna att det jag ger innehåller ett bra värde och inte blir något värdelöst blask som ingen vill ha. Och som bonus brukar det komma ett sms när blodet kommit till användning. Det värmer hjärtat lite extra faktiskt.