Boktok?

I samband med helgens omorganisering på diverse hyllor blev en hög med böcker över. Jag hittade plats för dem ovanpå bokhyllorna istället. Sorterade dem fint och klev sedan ner och beskådade resten. Oj. Det har smugit sig in sånt som inte är böcker lite här och där i hyllorna. Och det som är böcker är ganska dammigt och oordnat. Alltså krävs en rejäl bokhyllestädning. Suckar inombords över detta tråkgöra. Böcker som ska ner, dammsugas av, hyllor som ska torkas och böcker som ska radas tillbaka.
Och alltid blir det en konstig hög med prylar över. Hur de nu hamnat i bokhyllorna från början, för jag hatar att ha diverse annat instoppat bland böckerna!
Likväl ser jag både foton, ramar, spel som ingen spelar och nåt prydnadskrafs där i för närvarande. Vem är det som smyger runt och stoppar in grejer i bokhyllorna? Det kan man undra.
När man ändå är igång med en städning av bokhyllor kanske man får en bokhög över också. Såna man troligen aldrig mer kommer att läsa och som var tveksamt bra redan första gången de lästes. Jag har blivit bra mycket bättre på att släppa iväg böcker ut i världen. Det kanske finns nån annan som gillar just den där boken bättre än mig? Och jag hittar hellre böcker jag verkligen gillar i mina hyllor.
Så. Jag börjar inte jobba förrän fyra … fram med städutrustningen kanske?

Bjuder på en före … och hoppas få anledning att återkomma med en efter också, så småningom.

994805_4870734021268_236240933_n 1375060_4870735981317_1347475448_n

Jag har fullständigt kommit av mig!

Med läsandet alltså. Jag som alltid stått med en påbörjad bok i handen och knappt varit nåbar. Mitt läsande började tidigt, typ så fort jag kunde läsa. Och jag var en flitig biblioteksbesökare från unga år.
Mina bokhyllor innehåller en massa böcker och jag har alltid legat i sängen och läst till sena natten. Jämt. Och jag läste på morgonen när jag vaknade, under frukosten. På raster på jobbet, under bilresor, i väntrum … ja överallt liksom. Och så fort en bok var avslutad hade jag en ny i händerna och njöt av att vända upp pärmen och trycka till den lite lätt så att boken ville öppna sig. Låta mig sluka innehållet.
Men nu! Jag misstänker att jag kunde räkna antalet lästa böcker detta år på ena handen. Förra året var inte mycket bättre det. När någon ber mig om boktips står jag helt nollställd. När folk pratar om böcker de läst är jag totalt ovetande om att den boken ens fanns.
Jag läser, om jag alls tar tag i en bok, knappt en sida eller två på kvällarna innan jag somnar med boken i handen.
På bilresor ligger boken kvar orörd i väskan medan jag tomglor på allt som passerar eller spelar meningslösa kortspel i mobilen. Jag har påbörjat ett flertal men inte orkat läsa ut och dessa känns motiga att ta tag i igen. Även om de säkert är hur bra som helst.
Jag köpte en pocketbok som skulle vara lättläst och roligt under semestern, hoppades den skulle få igång mig igen. Har inte ens passerat en tredjedel ännu. Den borde ha lästs ut samma vecka!

Nu fick jag ett glatt mail från Adlibris. Sista boken i Jonas Gardells trilogi om tårarna är på väg till mig!
Jag välkomnar den med glädje. För de två tidigare böckerna har jag slukat på gammalt manér så fort de släppts. Knappt kunnat lägga ifrån mig innan jag nått sista ordet och saknat omedelbart när jag slagit ihop.
Så även om det tycks vara en högst tillfällig och specifikt Gardellbetonad läslust välkomnar jag den och hoppas boken är här snart! Då har jag i alla fall läst en bok denna sommar!

Loppisfynd

Jag skulle bara på minuten. Fast där bredvid huserar röda korset. Så jag skulle bara in och kolla lite.
Inte fasen går det! Att bara kolla. Självklart gick jag ut med en hel kasse full.
image

Jag fastnade i bokhyllorna först. Tänkte väl att jag skulle läsa lite på semestern. Så jag började med en pocket jag inte läst tidigare fast jag länge tänkt.
Sen upptäckte jag trädgårdsböckerna! Sånt är kul, speciellt när de inte kostar mer än femton kronor styck och knappt tycks ha bläddrats i. Bokhögen i famnen fylldes raskt på. Liksom bokrea!
Sist blev det en klassiker. Man kan inte låta en Jane Austen stå i en loppishylla! Det vore att häda!
Naturligtvis strosade jag in bland allt annat också. Sånt där krafs. Som jag gillar. Är ute efter en trälåda av något slag. Helst en som är uppdelad i fack. Men någon sån hittade jag inte i dag heller.
imageMen en lykta av bättre begagnat slag följde mig till kassan.
Tja. Det kan ju vara bra om det blir mörkt när jag ska sitta ute och läsa på semestern …

Ledig fredag. Måste man verkligen skotta snö då?

Fredagen har mer än börjat och här sitter jag ännu, i morgonrocken och slappar. Ute blåser det kalla januarivindar och snön som kom i går är o-omhändertagen. Jag mobiliserar kraft för att gå ut och ta mig an plogvallen så jag får ut bilen.
Sånt är extra motigt en ledig fredag.
Det finns plötsligt massor jag skulle göra mycket hellre. Grejer som listar sig i huvudet och som låter underbart trevliga. Grejer som jag i alla fall inte skulle göra om det inte fanns nån plogvall.
Planen är då att försöka fösa denna vall åt sidan, hämta hem lite fredagskäk från affären och sen inte göra mer idag. Förutom enstaka möten med tvättmaskinen.
Efter att ha varit ute i kylan och bråkat med snösläden tror jag det blir kaffe, ett par tända ljus, bästa filten och nya boken. Jonas Gardells del 2 i ”Torka inte tårar utan handskar” påbörjade jag i går. Den var så stark och bra i inledningen att jag fick säga åt mig själv med stränga rösten att lägga undan den. Annars hade jag sträckläst hela natten.
Det var så himla bra, att jag tror jag läser om den idag. Som en av de där allra bästa pralinerna i asken. Ett njutbart språk som man sakta låter smälta i munnen för maximal effekt. Rysansvärt bra!
Nu till och med längtar jag efter snöskottningen så jag kan börja läsa.
Ut i kylan alltså.

Bokmässan, bok och bibliotek 2012

Tåget var fyllt av bokentusiaster och vi hade tur som fick sitta. Det regnade hela vägen men i Göteborg sken solen. Vi tog en rask promenad till Mässan. Kön var flera meter lång när vi kom.
Men vi hade biljett och kunde gå rakt in, utan att köa.
Inne på mässan var det redan fullt med folk. Och fullt med folk var det precis överallt. Trångt och varmt och bäst att följa strömmen.

image

Vi följde strömmen. Stannade till där vi ville och tittade på böcker eller lyssnade på författare som intervjuades i olika montrar. Och jag hittade en del böcker jag ville ha. Köpte några, noterade resten på önskelista. Annars var det ganska trivsamt att bara gå omkring och bläddra lite här och där, titta på dignande bokhyllor och lyssna på författarna som berättade om sina böcker i montrarna.
Vi hamnade givetvis i Finlandsmontrarna också. Där lyssnade vi på en finlandssvensk författare från min hemstad. Vi gick i skolan samtidigt. Jag köpte hans bok och fick den signerad och vi pratade lite om hemstaden Nykarleby. Och jag säger som intervjuaren sa. Ska ni läsa en enda finlandssvensk författare i höst, så läs Peter Sandstöms – ”Till dig som saknas”! Jag har redan börjat och den är bra, mycket bra.

Mest trängsel var det runt Jonas Gardell. Det var nästan omöjligt att lyckas se honom för alla människor som hade hunnit före. Man borde ha köat långt innan. Jag som hoppats på signerad bok också!
image
Men så av en slump råkade vi hamna vid rätt monter vid rätt tillfälle! Vi både såg och hörde honom och jag fick min nyinköpta bok signerad. Behövde inte ens köa för jag hann få min innan själva signeringen började! Har man inte läst ”Torka inte tårar utan handskar” tycker jag man ska göra det! En angelägen och viktig bok! Mycket bra dessutom!
Därmed var jag rätt nöjd! Vi hade också hunnit med god och prisvärd lunchbuffe, inne på mässan. För att inte slösa tid på att gå därifrån. Vi hann också med en trevlig fika med god vän.
Och jag gick från mässan med två signerade böcker, ont i fötterna, tung väska, varm och glad. Vi tog spårvagnen. Satt en stund i solen utanför centralstationen och summerade dan. Sen hittade vi tåget och sittplatser. Dom som kom aningen senare fick stå.
Vi blev hämtade vid tåget och förda till ett matbord med god lasagne och blåa cupcakes med whiskyglass till efterrätt.
Man kan alltså lugnt säga att vi hade en grymt bra dag!

Bokmässa igen!

Katten har tagit min stol. Igen. Han är av den bestämda uppfattningen att det är hans kontorsstol och inte min. Jag får helt enkelt ta en annan. Och sitta helt obekvämt lite på hörnet. Ja, jag vet. Jag är helt i dessa tassars våld.
Men jag sitter ändå kvar lite obekvämt på hörnet och funderar över vilka av mina skor som gör sig bäst på bokmässan. Jag ska besöka den på lördag och det jag minns mest av förra året var att vi gick och gick och gick! Man borde ha en stegräknare på sig den dan.
Det blir en avvägning mellan snygg och bekväm tror jag. Inte för att det egentligen spelar nån större roll för i den folkmassan ser man inga fötter!
I mobilen finns också en påbörjad lista på de böcker jag eventuellt ska köpa på mässan. Också en lärdom från förra året. Man behöver en plan för att inte tappa fokus i detta bokhav.
Dessutom gäller det att inte vara för varmt klädd eller ha för tung väska. Hm. Väskan riskerar bli allt tyngre för varje timme som går, är det inte inköpta böcker så är det samlat gratismaterial som blir mäktigt att bära på.
Jag tror vi inleder besöket med att förse oss med mässtidningen på lördag morgon, ta en fika och kolla vad vi vill se. Förra året traskade vi gata upp och gata ner. I år tror jag på att välja lite mer och hoppa över en del. Så man orkar hålla humör och intresse intakt.
Nu vore det dessutom hög tid att få ner lite grejer i nån väska eftersom vi åker redan i morgon bitti, jag och Kollegan. Det blir mellanlandning hos Mamma och tåg till Göteborg på lördagsmorgonen. Så är det tänkt. Jag har inte ens tagit fram nån väska än men kvällen är ju lång!

Dagbok

image
Jag har alltid varit en sporadisk dagboksskrivare. Haft en längtan efter att fylla tomma sidor med text.
Det började på den där tiden när man skulle ha små färgglada böcker med hjärtan och minihänglås på. Man fick dem i julklapp eller köpte dem för sparad veckopeng. Mjuka plastade pärmar och så det fullständigt livsavgörande låset.
Med nycklar som man gömde noga eller hängde i kedja runt halsen. För att hålla snokande folk (typ lillebror) borta från de viktiga och hemliga anteckningarna. Det var ju bara det att de där låsen kunde öppnas med gem eller vad som helst. Som man gjorde när nyckeln kommit bort.
Och ändå inte insåg att alla som kunde hantera ett gem, även kunde lirka upp låset och ta sig in bland skriverierna och frossa i sig alla mina hemligheter med glupsk blick. (typ lillebror)
Om nu någon var intresserad. Och lyckades hitta dagboken på det originella gömstället. Under madrassen. (typ lillebror)
Det skrevs om killar så klart, under rubriken; kära dagbok. Eller om nåt man var upprörd över, nåt/nån man hatade. Och det var en hel del i den åldern. Dagboken var som en tyst vän som svalde allt man öste ur sig, utan argument.
Jag har kvar dagböckerna än och läser dem ibland med pinsamhetens glasögon.
Med åren byttes böckerna ut till andra, utan lås. Och jag skrev alltid som intensivast när boken var ny. Med ambitionen att skriva varje kväll för att dokumentera mitt fantastiska liv. För att bli alltmer glömsk och hoppa i tiden. Livet var inte alltid så fantastiskt. Lite här och där finns nystarter med inledningen; ”Kära dagbok, nu var det länge sen jag skrev.”
Aldrig lyckades dessa pretentiösa startlöften. Böckerna mynnar ut i tomma blad. Massa tomma blad. Knappast för att livet var fyllt av tomma blad. Men livet var fyllt av en väldig massa vardag och den gjorde sig inte så bra i dagböckerna. Tyckte jag. Ändå är det just all denna vardag som man gärna minns och läser i efterhand. Men påminda minesluckor och ahalyfta leenden. Just ja. Så var det ja!

Numera har jag ingen dagbok.
Men jag har en blogg.
Bloggen har dock inget litet lås eller ligger gömd under madrassen. Istället ligger den liksom ute, uppslagen till allmän beskådan. Den är också en typ av dagbok egentligen men behöver verkligen inte ta del av några pinsamma hemligheter.
Bloggen spritsas i stället full med vardag, så att jag ska ha att njuta av på äldre dar.

Den där bokmässan då.

Ja, vad ska man säga. Om bokmässan.
Vi klev upp i gryningen och fick skjuts till tåget. Hade inga sittplatser utan slog oss bara ner på ett par lediga. Mitt emot två ivrigt diskuterande kvinnor och utanför for en del av Sverige som är väldigt obekant förbi. Tåget stannade på en hel del platser men ingen kom och krävde just våra platser, så vi satt kvar tills högralarrösten meddelade att vi nått Göteborg. Och önskade oss en trevlig dag på bokmässan.
Vi promenerade den korta biten till Svenska mässan. Visade upp våra biljetter och fick istället en varsin illgrön namnskylt att nåla fast i tröjan. För att komma i stämning började vi med en fika. Och tittade på vimlet som tilltog framför oss. Var börjar man?
Bokmässaoskulder som vi var, hade vi ingen plan. Utan traskade bara dit näsan pekade. Dottern fastnade genast i en monter med vackra fotoböcker och satsade sina första hundralappar på en bok om Patti Smith.
Jag bläddrade lite bland vackra bilder men köpte inget. Det visade sig bli tongivande för min dag på mässan. Jag bläddrade. Allt mer håglöst. Men köpte inget.
Alltså. Bokmässan består av otaliga montrar med böcker. Nya böcker, gamla böcker, bilderböcker, fotoböcker, romaner, kokböcker, ja. I princip alla böcker som finns. Jag har en tendens att tröttna fort på tillställningar där det finns mycket av allt. Blir fort lite uttråkad och orkar inte med allt folk, allt sorl och trängsel. Till slut bläddrade jag inte ens. Jag stod mitt i ett bokparadis och gäspade!
I en del av montrarna pågick små föreläsningar eller intervjuer. Många allvarliga män med mikrofon som pratade allvarliga saker. Vi gick vidare. Och jag tror vi tillbringade längst tid i Muminmontern.
Vi käkade lunch på en liten krog på hörnet. Utanför mässan. Dyr libanesisk gryta med ett grymt gott glas vin till. Just vinet och den friska luften under promenaden dit och tillbaka, piggade upp oss något men fötterna började klaga. raskt in i bokvimlet igen, där mängden människor hade tilltagit.
Man borde väl köpa nånting på en bokmässa? Men jag hittade liksom inget som sa; köp!
Vi fikade en gång till framåt eftermiddagen bland ett gäng överlyriska bibliotekarier. Jag var mest trött.
Ändå hittade jag en bok, i den finska montern efter fikat. En blå bok om att vara finlandssvensk i Sverige. Som jag.
Så, då hade jag åtminstone handlat nåt och den slank ner i kassen med gratismaterialet.
Tillslut satt vi i en randig soffa och orkade inte mer. Vi enades om att åka hem. Bokmässan var rolig att ha besökt men inget som fick oss att bli som bibliotekarierna vid fikat.
Jag var helt enkelt inte imponerad. Fast jag sett både Läckberg och Guillou i vimlet. Och diverse andra kända från teve ansikten.
Vi skippade drinkvimlet och gick med våra trötta fötter tillbaka till stationen. Hittade ett tåg och platser att sitta på och passerade alla stationerna igen. För att kunna kliva av i Skövde och ta bussen till Tibro. Trötta och hungriga och nöjda över att ha sett bokmeckat. Men fortfarande inte speciellt imponerad. Bokmässan var som en megastor bokrea. Typ. Med dyrt fika och allvarliga män i tunga diskussioner. Men nu har jag sett den. Och mitt gratismaterial ligger ännu ouppackat och boken har jag inte hunnit bläddra så mycket i. Livet går vidare.

Bokmässa

Äntligen ska det bli av. Att besöka bok och biblioteksmässan i Göteborg.
Biljetten fick vi av förlaget och då kändes det givet att åka. Bara vi lyckades fixa ledigheten. För givetvis jobbade både jag och kollegan just dessa dagar.
Efter lite schemagrubbel fick vi ihop till lagom med dagar för att kunna åka.
Vi mellanlandar hos mamma och har bra sängplats. Tar plats i Brorsans bil i tidig morgon och får skjuts till tåget. Tillbringar sedan hela dan i böckernas fantastiska värld.
Det ska bli en upplevelse. Därför borde jag sova nu. Det är en tidig start på en lång dag.

End of an era.

När Dottern var i fem kanske sex års åldern tipsade pappa mig om de där nya boken som handlade om en liten trollkarl. Jag var skeptisk, kunde det verkligen vara nåt det? Boken blev snabbt rätt omtalad vill jag minnas och det slutade såklart med att jag köpte den. Tror vi var fast redan av att bara hålla i boken, den var så snygg! Vi har högläst för Dottern varje kväll hela hennes barndom. Men när vi påbörjade Harry Potter gick det inte längre att vänta till kvällen. Jag tror vi läste mest hela den sommaren. I bilen, på stranden, på gården, i stugan. Vi läste så fort vi hade tid tills boken var slut!
Efter det läste vi den nya boken så fort vi kunde få tag på den. Jag minns speciellt en höstvistelse i stugan när vi låg på golvet framför den öppna spisen och läste halva natten. Det har varit en trevlig bekantskap med Harry Potter och trollkarlsvärlden i dessa sju böcker och de har medfört massor av trevliga stunder.
Även sen Dottern började läsa dem själv. För inte kunde jag sluta läsa dem för det. Då diskuterade vi boken istället. Ofta hann jag läsa den först, sen tog Dottern över. Det var de första kapitelböckerna hon läste på egen hand. Läsintresset fanns där sedan länge och Harry Potter gjorde det verkligen inte sämre.
När filmerna började komma var det helt givet att vi skulle se dem på bio och köpa dvd-versionen. De har spelats upp otaliga gånger genom åren och jag gillar att se de där första än i dag. De var ju så små, skådespelarna och tänk att vi fått följa dem hela vägen! Och vilka fantastiska skådespelare som gjort dem sällskap genom åren.
Harry Potter är en fantastisk saga, så väl sammanhållen och fantasifullt berättat och skickligt stulet. Vill man klaga på författaren kan man peka åt många olika håll i litteraturen för att hitta både det ena och det andra. Det gör inget. Man kan också klaga lite på själva skrivandet. Det är inte alltid så välskrivet. Men det är spännande, underhållande och roligt. Jag gratulerar henne till en utmärkt idé och till all den efterföljande framgången.
Nu är det slut. Dottern har växt upp, i samma takt som Harry Potter dessutom. Han är 18 när boken slutar. Dottern likaså.
I kväll går Maken och jag och ser den allra sista filmen i serien. Dottern har redan sett den, varnat mig för ormen. Jag gillar inte den men jag har ju läst boken, både på engelska och svenska. Vet att den har en huvudroll i den här filmen. Jag utrustar mig också med näsduk, vet att det kan fällas en och annan tår.
Så, nu är det filmtajm.