Nuförtiden när man undrar något är det snabbt upp med mobilen för att få svaret på nätet. Allt finns där. precis vad du vill. Sökmotorn hittar genast en uppsjö av svarsalternativ och det är bara att läsa igenom och ta till sig all information. Ibland undrar jag om man lär sig nåt också eller om det bara är lika snabbt ur minnet eftersom man ändå kan leta upp svaret lika fort igen om det skulle behövas.
Tänk tiden innan denna sökfunktion. I de flesta hem fanns det då säkert en uppslagsbok eller ett helt uppslagsverk att bläddra fram all information ur. De hette nåt i stil med Fakta, Focus, Data eller rent av Nationalencyklopedin. Tjocka böcker bundna i fina pärmar med ett visst alfabetiskt spann inombords. För att täcka upp hela alfabetet behövdes det många böcker, alla till utseendet likadana, förutom bokstavsangivelsen på ryggen.
Jag minns att mamma och pappa vid nåt skede typ månadsprenumererade på lexikon. Det kom försäljare i uppslagsverk och knackade på dörren. Med sina visningsexemplar i en rejäl portfölj. Tryckte på emotionella knappar som att barnen behövde detta för att kunna prestera bra i skolan. Där skulle vi vetgiriga barn kunna slå upp allt från stenåldern till månlandningen, till olika djurarter och växter eller orden och dess betydelse och böjning. Säkert var det just det argumentet som fick mamma och pappa att skriva på avtalet på detta svindyra uppslagsverk. Första boken fick man givetvis gratis eller till halva priset kanske. Men resterande kostade desto mer och jag minns en del suckar över dessa böcker med tillhörande räkning innan verket slutligen var komplett. Det tog sin tid. Sedan stod det prydligt uppradat i vardagsrummets stora sektionsbokhylla. Bland prydnadssaker i porslin och alla inramade porträtt och bröllopsfoton som släkten bidragit till.
Slog vi någonsin i dessa uppslagsböcker? Drog med fingret längs bokryggarna för att leta upp rätt alfabetiska spann och vinkla ut den tunga boken för att ta med den till läxhörnan och bläddra. Jag tvivlar. Kanske nån gång. Kanske bläddrade jag lite på måfå, kanske hittade jag verkligen en del svar i dem när jag behövde. Jag minns inte. Däremot minns jag att dom med sin tyngd var bra till annat. Pressa blommor till exempel. Eller släta ut nån teckning som skrynklat sig av vattenfärgen. Ner med böckerna i en hög på golvet över det som skulle tryckas till eller slätas ut och det blev rejält tillplattat. Pappa var nog den som använde böckerna för det dom var tänkta till allra mest, när han löste avancerade korsord och kört fast på vågrätt sju eller nåt. Men han grubblade länge själv innan han hämtade en bok för att kolla upp någon grekisk gud eller liknande.
Jag har ännu idag ett litet och numera föråldrat uppslagsverk i rött skinnband som står och tar plats i bokhyllan. Som jag samlat ihop till själv, för det skulle man ju göra. Ett uppslagsverk skulle man ha. Ifall man behövde slå upp nåt. Slog inte upp speciellt mycket i dem heller. Rör dem endast när jag dammar numera, men förmår mig ändå inte att göra mig av med dem. Jag har också ett vackert gammalt uppslagsverk med bara sex böcker som jag köpt på loppis bara för att de var så fina. Svarta pärmar med ett präglat sirligt mönster och det ser ut att ha varit guldkantat i de samlade sidorna mellan dessa pärmar. Informationen i dem är långtifrån aktuell men de är fina att använda i inredningen. Ställa iordning med något annat som ett stilleben på en hylla eller ett bord. Var antagligen aldrig tänkta att användas till prydnad. Men tiderna förändras och resande försäljare i uppslagsverk var sannerligen ett yrke som dog ut med utvecklingen. För då kunde man beställa sina böcker med posten. Det var så jag samlade mina små röda, via bokklubben som skickade ett bokpaket i månaden. Ett nytt tillskott till detta lexikon och en roman eller två brukade paketet innehålla. Alltså blev det ett ett samlat uppslagsverk. Samlade till och med ihop ett som hette nöjeslexikon med ett flertal böcker. Står där lika oanvänt det. Det är helt enkelt Internet som gäller.
Kategori: BokLivet
Läsning
En av böckerna jag läste på semestern handlade om just böcker. Huvudpersonen, en bibliotekarie med bokhandlardrömmar och därmed var bokreferenserna många genom hela boken. Författaren inledde också med sin egen, högst personliga syn på böcker, läsning och läsplatser. Jag är delvis enig med henne om var det är trevligast att läsa, men har givetvis egna favoritställen likväl som ställen där jag sällan sätter mig och läser.
I sängen: Mitt inne i en riktigt bra bok kan jag längta efter att kunna gå och lägga mig och få läsa vidare. Förr, i yngre dagar, kunde jag läsa mig igenom halva natten innan jag tvingade mig att slå ihop storyn och släcka lampan. Nu, i äldre dagar, somnar jag snudd på direkt jag öppnat boken, hur bra den än är. Hinner läsa ett par, max tre sidor men sen börjar jag nicka till och tappar handlingen. Ibland tappar jag rentav hela boken. Så nej, sängen är ingen vidare bra läsplats. Det är också uteslutet att använda sängen för läsning övriga tider på dygnet av samma anledning. Jag somnar.
I soffan: Nja. Lätt hänt att jag hasar ner i liggande ställning även där och då vet vi hur det går. Dessutom kan teven bli en frestelse som får mig att lägga undan boken och zappa runt i stället. Nä, jag läser sällan i soffan.
I bibblan: Givetvis! Eftersom jag faktiskt har ett eget litet biblioteksrum hemma, trivsamt inrett med en skön fåtölj, fotpall, en tickande klocka är det såklart en favoritplats för läsning. Det finns också möjligheten att lyssna på musik där om jag vill, fast jag nog föredrar att läsa i tystnad. Men musiken behöver nödvändigtvis inte vara av något stökigt slag. Fönstret kan stå öppet om det behövs, eller så tänder jag en massa ljus. Runtom mig i hyllorna finns fler böcker att läsa men framförallt så luktar det böcker och papper därinne och bara det är inspirerande nog.
Utomhus: Läser jag gärna under de årstider som det är möjligt. Någonstans i trädgården alltså. Jag bär aldrig med mig nån bok till något annat utomhus. Eftersom jag inte är någon solare blir det inget strandläsande heller. Hemma i trädgården finns mängder av ställen att slå sig ner för läsning. Givetvis i skuggan där det fläktar bra. Lövprassel och humlesurr och sånt förhöjer känslan. Hammocken är en frestande plats men där blir det ingen vidare läsning eftersom jag … just det. Somnar. I altansängen däremot, det är visserligen en säng, eller en så kallad dagbädd. Men den är ändå min favoritplats att läsa på utomhus. Det är ytterst sällan jag lägger mig ner och läser där fast det går (för då somnar jag ju). Bullar istället upp med kuddar för att sitta riktigt bekvämt och avslappnat. Sängen står skyddat och bra och har en trivsam sänghimmel så att det blir ombonat och mysigt. Utom när solen gassar in över hela altanen, då blir det för varmt och för ljust. Men medan solen är upptagen på annat håll är det en utmärkt plats där också katterna får plats samtidigt. De är sånt trivsamt läsesällskap oavsett var jag väljer att läsa. En sovande katt är fenomenal på att bidra till stämning och lugn.
Jag blir lätt helt uppslukad av den bok jag läser och bär den liksom med mig i sinnet när jag inte läser. Och längtar efter stunderna där jag kan få läsa i lugn och ro. Av någon anledning har jag väldigt svårt att komma ihåg titel eller författarens namn på den bok jag är mitt uppe i. Först när jag läst ut den kommer jag i håg vad den hette. Den jag pratar om i början här hette ”Den lilla bokhandeln på hörnet” och skrevs av Jenny Colgan.
Att minnas med vers
Jag hade en gång en poesibok med verser av olika slag. Med vinröd och sammetsaktig pärm. Vill jag minnas. Olinjerat tjockt fint papper och aningen vågigt skurna sidor. I det yttre, övre hörnet klistrade jag ett glasigt bokmärke. De kallades egentligen inte alls bokmärken! Det var glansbilder på mitt hemspråk. Glansig och aningen glitterströsslad yta, föreställande mest blommor och fjärilar. Jag minns inte vad själva boken kallades, för poesibok var verkligen inte det rätta ordet. Det kan ha varit minnesbok kanske?
I alla fall så fylldes inte sidorna i boken av mig själv. Det var just att ge varandra minnen som var syftet. Minnen på vers, en riktigt gammal tradition. Vänner och familj fick boken i sin hand och skrev mer eller mindre villigt en vers på någon sida. Somliga kunde massa såna verser. Andra snodde ihop något eget i stunden. Eller skrev rätt och slätt bara, ”till … minne från …”.
Jag kunde många såna verser på den tiden eftersom alla flickor hade en egen poesibok. ”Har du skrivit i min?” Var en stående fråga. Och det första man gjorde med någons bok i sin hand var att leta upp den allra sista sidan. Om ingen redan hunnit före skrev man där. ”Jag är en lustigkurre jag, om skriver på ditt sista blad. Och vill du veta vem jag är. Så skriver jag mitt namn så här...”
Att lämna några versrader i någons bok var lite ärofyllt, och det skrevs från en person till den andra. Tillägnat och undertecknat. Gärna verser där personen som ägde boken skrevs in. ”Rosor äro röda, violer äro blå, smultron äro söta och … likaså”. Vi var alla lika söta! Eller verser med uppmaning om att minnas just mig som skrev. ”Glöm mig ej när du går, fast du lever i hundra år” De flesta av dessa verser var skrivna med rytm och rim och en och annan med religiös innebörd och symboliska rosor. Många med livets klokskap och underfundigheter, eller rena uppmaningar om att leva väl och vara snäll flicka. Andra med förhoppningar om lycka och välgång ”Samla kärlek, samla lycka, dem kan ingen från dig rycka!” Ofta rätt pretentiösa verser med överdådiga formuleringar som säkert kom sig av att versen gått i arv i nästan hundra år. Ibland skrevs också bara finurligheter som ”Du är rosen, jag är törnet. Glöm ej vännen som skrev i hörnet!” och ofta en vers i ett kryss! ”Livet går kors och tvärs, så gör även denna vers”.
Man skrev sitt allra finaste, rakt och snyggt och noggrant formade bokstäver. Behövdes det linjer fanns ibland ett blad att lägga mellan sidorna så att stödlinjer syntes igenom eller så drog man bara linjerna med linjal och nageln mot pappret innan så de förblev nästan osynliga. Man ville lämna ett fint minne, inte nåt hastverk. Och avslutade alltid med sitt eget namn och ibland också ett datum. Kanske ritade man något också.
Nog hade det varit roligt att ha boken kvar! Jag minns inte längre vilka som skrev i den eller hur verserna i just min bok löd. Även om jag är rätt säker på att alla verser jag minns fanns i min bok.
Trots att det var en minnesbok har liksom hela boken fallit mig ur händerna i någon ivrig flyttstädning tror jag. Men ändå. Ett svagt minne om den finns kvar! Kanske var det oviktigt vem som skrev och vad de skrev, nog minns jag personerna ändå.
Och jag minns också den svartare sidan av detta lätt glitterbeströdda minne. Hur verser valdes efter hur populär bokägaren var eller om man ville ställa sig in en aning med en extra gullig vers om hur bra bokägaren var. Och de som inte fick så många verser alls, eller rätt hafsiga verser i sina böcker för att ingen egentligen ville skriva i just deras. Vi kunde behandla varandra illa även på den tiden. Men den där sidan av minnet är det bättre att lägga i glömska, den leder ingen vart. Minns i stället uppmaningen som kunde läsas i de flesta poesiböcker. Det är en vers att ta till sig!
Älska glömma och förlåta, det är livets stora gåta!
Yvonne
Så, ett bibliotek blev det!
Min inredning var givetvis planerad och klar. På pappret. Att rusta är både trist och hårt jobb. Att inreda ett nyrustat rum däremot, det är ren glädje. Speciellt när man ser hur bra det blir och hur väl ens planer tar sig ut i verkligheten och när det dessutom inträffar grejer som det där med golvet. Som en prick mitt över liksom.
Jag placerade mina bokhyllor, tillsammans med vitrinskåpet på den bakre väggen. En av hyllorna fick stå i vinkel med resten mot en annan vägg. Det gav en verklig bibliotekskänsla redan där. Mina tidigare ganska fula bokhyllor liksom sträckte på sig i sällskapet och det ärvda vitrinskåpet försvann in mellan bokhyllorna.
Min nya fåtölj och det nya bordet, eller ja … inget av det är nytt, köpt på loppis givetvis! Liksom ett gäng blingdetaljer som ljusstakar, lampett och annat. Den där byrån har vi haft länge och för att den skulle må bäst på sin nya plats hade jag bestämt att dörren till rummet måste bort. Annars skulle den stå öppen mitt för byrån och störa. Det får bli draperidörr sen. Maken hjälpte mig som vanligt med uppsättning av stringhyllan, gardinstång och en blingig kristallampett. Den såg rätt förskräcklig ut när jag hittade den på loppiset. Sjuttiofem kronor tyckte jag den var värd och anade potentialen. Efter putsning och tvättning var det glittrig och fin. Fungerar också. Ger fin lyster i rummet. 
Att arrangera in böckerna i hyllorna och ställa grejer i vitrinskåpet var roligt göra. Liksom att placera ut all annat pynt jag planerat att ha i rummet. Det passade bra med mässingsdetaljer och kristalldetaljer till golvet och tapeten.
Tillslut var allt på plats och den vitmålade garderoben helt tom igen. En del av den fick fortsätta vara bokhylla som förr. Den andra delen, som jag tidigare haft mina smycken i skulle bli hemmakontor i bästa kompakt living stil. Jag köpte en ny hylla och ställde in i garderoben. Den rymmer pärmar, skrivare, anslagstavla och dator vid behov. Alltihop göms av ett draperi. Så man slipper se det som är fult. Det gamla vitrinskåpet Ivar som jag haft smycken i fick en ny funktion, utan sina dörrar. Plats för tidningar inuti och katter ovanpå. Jag bäddade med något mjukt också. 
Placerade den under fönstret där de gillar att vara, katterna.
Att möblera med bord och stolar mitt i rummet gav själva känslan i rummet. Bokhyllorna tryggt i ryggen, en skön matta under fötterna. Självklart blev det två fåtöljer i slutändan. Makens tidigare fnysning försvann i ett erkännande! Han gillade min tanke, min planering och det slutgiltiga fixandet och ville också ha del av bibblan. Alltså varsin sittplats med det fina, runda bord i mellan. Där sitter vi, på var sin sida om det runda bordet och dricker kaffe på helgerna. Lyssnar på musik i en minianläggning och kanske läser nåt eller surfar i varsin mobil.
Jag har också mina garner i byrån i rummet och fyndade därtill en fantastisk liten pall en dag. När man lyfter på det sidenklädda, ljusgula locket finns det plats för stickor, virknålar och annat bra att handarbets-ha. 
Ett bibliotek blev det verkligen! Trivsamt och rogivande med en tickande klocka på väggen. Det luktar bibliotek också faktiskt. Den där fantastiska doften av böcker har växt sig allt starkare med hjälp av gamla vackra böcker jag köpt på loppis.
Dessutom funkar det utmärkt att använda bibblan som gästrum också vid behov. När man viker ut extrasängen (som förvaras på annan ort) därinne blir det simsalabim ett rätt trevligt sovrum.
Det här överträffade alla mina planer och förväntningar och blev ett välanvänt rum med hög trivselfaktor!
Främlingen och Outlander … varning sågning!
För närvarande är teveserien Outlander en av de serier jag följer. Andra säsongen närmar sig slutet på Viaplay med ett nytt avsnitt varje söndag. Och jag är kluven. Eller egentligen inte. Jag är överens om att det är dåligt … Kluvenheten kommer sig mer av att det inte borde vara dåligt. Och så är det just det.
Diana Gabaldon skrev böckerna, rena tegelstenarna, som kom ut i början av nittiotalet. Jag formligen slukade dem. Fångades förmodligen av tanken på en tidsresa och kärlekshistorien. Minns faktiskt inte, men jag måste ha tyckt att det var bra, varför skulle jag annars tagit mig genom den mängden sidor? Med tunga klumpiga böcker som knappt går att hålla i. Jag läste dem alla hur som helst.
Sen gick tiden. Det kom nya delar som jag faktiskt inte har läst.
Och så kom någon på att det kunde filmas. Oj ja! Måste ses! Jag köpte första säsongen, såg den rakt igenom en gång. Sen dess har den stått i hyllan och jag glömde den rent av. När säsong två kom ut tittade jag från första avsnittet. Borde kanske sett om ettan innan för jag tappade mig snabbt i handlingen.
Serien griper inte alls tag i mig! Inte nånstans. Jag tycker den är fånigt kärleksromanaktigt gjord. Ingen kvalité liksom. Som när man filmar/fotograferar med filter som ger stjärnor eller diffusar, liksom luddar till. Så att det blir fånigt vackert. Jag retar upp mig på huvudpersonen Claire som lägger sig i allt med snusförnuftigt bekymrat ansiktsuttryck. Och jag är inte det minsta dragen till Jamie som springer runt i kilt och slåss. Boken lyckades åtminstone bygga upp den känslan. Alla som läste den ville ha en Jamie. Han i filmen kan jag vara utan!
Tydligen är det nåt fel på mig. För jag ser hur lyriska kvinnor lovordar serien i sociala medier. Men näe. Jag tittar på avsnitten med ett öga och en penna i handen medan jag ritar krumelurer i ett block. När det är slut finns ingen känsla av ”åååå nej, redan! när kommer nästa?” Inget i handlingen håller sig kvar efter att jag tittat klart. En axelryckning. Jaha liksom.
Jag drog fram den mäktigt tjocka första romanen i serien ur hyllan. Den ser slitet välläst ut. Och jag påbörjade ännu en läsning av denna bok för att liksom reda ut det här. Vad fångade mig då och varför fångar det inte nu? Redan tre sidor in gnager det i mig hur dåligt skriven den är! Hur jäkla mycket onödigt vetande och skrivande på min näsa den innehåller. Massor! Alltså massor, kunde ha strukits. Så mycket bättre den blivit av det.
Däremot saknar jag en mängd annat. Nån sorts djup. Alltså, kvinnan irrar sig in mellan ett gäng stenar och förflyttas till sjuttonhundratalet och bekymrar sig knappt. Inga känslor av panik, hur fan kommer jag hem, var är jag, vad hände … Inga reflektioner över hur det ser ut, hur det luktar, hur det känns att bära den tidens kläder, äta den tidens mat och annat i samma stil. Hon bara tar sig an handlingen i den tid hon hamnar i med samma axelryckning som jag ser på serien. Jaha! Oj då. Jag råkar vara i sjuttonhundratalet. Hoppsan. Jag tror jag skaffar mig lite kläder som passar tiden och blir kär i en ny man. Komma hem igen? Hm. Blir nog svårt.
Jag tvivlar på att jag kommer att orka läsa hela serien igen, men kämpar på en stund till med den första. Och de där som jag har olästa förblir kanske sådana.
Idén är fantastisk! Men den har liksom slarvats bort i ett romantiskt skimmer både i boken och tv-serien. Kanske har jag tappat allt romantiskt sinnelag och blivit en bitter surkärring. Eller så har jag bara blivit mer kräsen på vad jag läser och tittar på?
Grämde mig lite
När jag upptäckte att jag hade ett dygnspass i schemat samma dag som bokrean drog igång i går. Det brukar vara mysigt att gå på rean första dan och bidra till trängseln runt bokborden.
Jag hade inte behövt gräma mig. Jag borde ha anat oråd redan innan.
Nämligen avsaknaden av den tjocka och välfyllda bokreakatalogen som brukar komma med posten/reklamen nån vecka innan. Den som man brukade bläddra igenom gång efter gång och markera upp godbitarna i. För att sen på rean veta exakt vilka bord man skulle satsa på. Först nu inser jag att det inte kom nån katalog i år! Är den bortrationaliserad eller mobbar brevbäraren just mig? Det kom bara några tunna menlösa bokblad från nån butik som inte borde sälja böcker alls eftersom de har en helt annan inriktning. Men den riktiga bokreatidningen uteblev i år.
Och det borde såklart ha gett mig en vink.
För när jag äntligen kom till den så kallade bokrean i eftermiddag var den snudd på en likvaka. Några tappert hoprafsade bord. Några bokhögar som påminde om bokrea. Ingen vidare trängsel, i och för sig inte konstigt eftersom det var i går det började. Jag insåg snabbt att det skulle bli billigt. Gick runt där i nån sorts förhoppning om att ändå hitta nåt och krystade fram två små habegär. Fick dem i en kasse och gick därifrån. Besviken. Vad fasen är det här?! Så sorgligt.
Förr i världen, då när folk tydligen läste riktiga böcker fortfarande, då hölls bokrean till och med i andra tillfälliga lokaler och borden vek sig under boktyngderna.
Nu trängdes detta långbord av torftigt urval mitt i den vanliga bokhandeln. För jag kan omöjligt tro att allt såldes redan i går. Det såg mer ut som det brukar göra när bokrean är en vecka gammal eller nåt. Och de mesta i butiken var inte ens på rea. Så trött och blekt liksom. Så ledsamt liksom.
Godnatt då!
Vilken bra tisdag det blev!
Lägger den strax till handlingarna och går och lägger mig. I morgon väntar ett dubbelpass på jobbet.
Förr när jag gick och lade mig hade jag alltid en bok med mig. Kunde se fram emot den där stunden hela dan, när jag äntligen skulle få lägga mig och läsa. Och jag läste länge. Var det riktigt spännande kunde det bli sena natten innan jag släppte handlingen och lampan för att sova. Struntade i att Maken suckade över lampan som lyste halva natten. Det kunde vara halva boken kvar när jag lade mig och slut på bok när jag äntligen släckte. Om det bara var tillräckligt bra.
Det där går inte längre! Jag hinner läsa två sidor, max, så somnar jag! Kommer liksom ingen vart i boken och tappar handlingen och minns inte vad jag läst sist. Så jag har gett upp det där seriösa kvällsläsandet i sängen. Håller istället på att sakta men säkert beta mig igenom Harry Potter serien innan jag somnar. Bara för att jag blir så skönt trött av att läsa en stund. Rätt tjocka de där böckerna och två sidor åt gången. Man kan säga att det tar tid att läsa serien i den takten. Men det gör inte så mycket, jag tappar inget i handlingen ändå. Har läst dem förr och sett dem på film otaliga gånger. De passar helt enkelt utmärkt som kvällsläsning eftersom jag ändå knappt orkar läsa.
Eller så orkar jag verkligen inte läsa alls. Utan ligger och glor på bilder på instagram tills jag inte orkar hålla mobilen längre. Såg nån som forskat på det där. Påstod att man borde vara skärmbefriad minst en timme innan man gå och lägger sig. Att skärmljuset stör nattsömnen om man sitter med det ljuset framför sig precis innan läggdags.
Jaha. Här sitter jag. Vid skärmen. Och snart borstar jag tänderna och går och lägger mig med mobilskärmen i nyllet en stund. Sover gott ändå jag. Misstänker att det inte är ett dugg bättre för nattsömnen att involvera hela sig i en bok och läsa halva natten i lampans sken.
Kanske är det bra att jag somnar efter bara två sidor!
Snappat en bok och läslista
Jaha, det blir en lista igen. En bok och läslista. Klart den måste testas. Även om jag inte är någon storläsare för tillfället. Men i grund och botten är jag en läsande bokälskare. För tillfället finns det inte riktigt ork eller utrymme för ett lika ymnigt läsande som det brukar.
Just den här listan är tänkt att få ett svar på antingen eller. Jag är inte fullt så svartvit, därför blir det nog en blandning av både och eller.
Har som sagt snappat listan ute i den stora vida Internätet, så det är fritt fram för den som vill att ta över den.
Snabbläsare eller långsamläsare?
Hmm. Jag tror att jag läser ganska långsamt. Eftertänksamt och ordsmakande skulle jag kunna säga. I synnerhet om det är en språkligt välskriven bok. Sånt som är spännande kanske jag läser snabbare. Bara för att få vända sidan och se vad som händer. Den typen av böcker slukar man tills pärmen säger stopp. Andra avnjuter man likt en god choklad. Smälter långsamt i munnen och förtvivlar när det är slut.
Tegelstenar eller tunnisar?
Jag gillar verkligen tegelstenar! Även om de är tunga och otympliga att hålla i, är det nåt visst med en stor och riktigt tjock bok. Extra allt liksom. Mycket av mer och valuta för pengarna. Tjocka fina pärmar med ett vikt pappersomslag. Och ett bra papper inuti boken, som är behagligt att bläddra i. Då är böcker som allra bäst.
Bibliotek eller bokhandel?
Å det där är svårt. Jag älskar bibliotek. Tystnaden, lukten av böcker. Hylla upp och hylla ner med läsvärt. Jag har lagt många av mina levda timmar i bibliotek. Brukar komma ut med långt mer än jag hinner läsa på en månad. Ändå är det nåt visst med en bokhandel också. Alldeles nya och knappt öppnade böcker är väldigt inspirerande. Där väljer man med omsorg eftersom böcker inte är direkt billiga som nya. Fast i en bokhandel tappar jag lätt fokus och trillar in bland pennor, papper och skrivböcker tillslut.
Ljudbok eller e-bok?
En period lyssnade jag på mycket ljudböcker. Kanske på promenaden, eller den långa bilresan eller om jag inte kunde sova. Det hänger mycket på vem som läser och hur det låter. Och en bra spelare som kan hålla i minnet var man slutade läsa. E-böcker har jag nyligen bekantat mig med när jag övertog Dotterns iPad. Gillar det också. Praktiskt. Ett lätt format liksom. Det är naturligtvis trevligare att bläddra i en pappersbok men jag gillar e-formatet också. Det beror på tillfället!
Inbunden eller pocket?
Absolut inbundet. Mycket större läsglädje mellan hårda pärmar och en papperskvalité som är trevlig att vända bladen i. Men jag har inget emot pocket heller, förutom den sämre papperskvalitén och den minimala texten. De är smidiga att hålla i och ha med sig. Men ändå. Jag väljer allra helst en inbunden bok.
Vampyrer eller spöken?
Ingetdera. Är ingen vampyrperson och spökhistorier gillar jag inte alls. Vill helst inte läsa skräck alls. Även om det nu inte alls behöver vara skräck bara för att nån av de där två skulle delta i handlingen. Nä, det går i alla fall bort.
En i taget eller slalomläsning?
Helst en i taget. Men. Jag har en bok som jag läser innan jag somnar och en annan som jag läser annars. De är så helt olika att det funkar utmärkt. En faktabok går också att blanda in. Men jag skulle inte välja att läsa mellan två olika romaner samtidigt.
Nytt eller gammalt?
Det bryr jag mig inte om. Har ingen hets på att jag måste läsa allt som kommer nytt. Eller nåt måste att läsa klassiker eller vissa populära titlar. Nä. Jag läser det jag vill och känner för i stunden. Spelar heller ingen roll om boken är köpt på en bokhandel eller ärvd av nån annan som läst den före mig. Handlar gärna böcker på loppis också.
Bokmärke eller hundöra?
Jag kan inte med hundöron! Man får inte göra åverkan på böcker. Gillar inte heller när nån kladdat i en bok med penna och strukit under eller ännu värre- klottrat kommentarer i kanten! Det är som att nån försöker tvinga på mig sina åsikter. Jag vill bilda mig en egen uppfattning. Alltså, bokmärken! Och pennförbud. Men det kan lika gärna vara ett gammalt kuvert, en pappersnäsduk eller vad jag kommer över. Äger inga fina broderade bokmärken med tofsar på.
Snacks eller godis?
Va? Skulle inte det här handla om böcker?
Biografier eller memoarer?
Ingen stor fan av någotdera egentligen. Minns inte ens om jag läst nån och i så fall vilken/vilka. Jo, klart jag har men det är inget förstahandsval. kanske är jag inte tillräckligt nyfiken på en specifik person för att orka läsa en hel bok om den?
Skräck eller chicklit?
Som sagt det där med skräck! Fast. Det finns undantag. Jag gillar John Ajvide Lindqvist, tro det eller ej. Han skriver läskigt bra! Chicklit är ingen favorit det heller. Gillade aldrig hon Briget. Har läst en och annan i den genren sen dess men njae. Inte kul.
Soffan eller sängen?
I sängen har jag sträckläst mången god roman. Förr. Numera somnar jag efter nån sida. Ibland hinner jag bara en halv sida och så blir det klistriga ögonlock och snarkläge. Det är därför jag har en sorts bok där, en som jag läst förr. Och en annan annars. Den andra läser jag lite här och där men inte så ofta i soffan faktiskt.
Inne eller ute?
Inne såklart. Jag är inte mycket av en uteperson. Då ska det i så fall vara på altanen eller annan skuggig plats och det ska vara bekvämt. Jag blir mest bara rastlös av att läsa ute.
Boken eller filmen?
Jamen boken, givetvis! Utom Harry Potter och Ringentrilogin. Dessa är fantastiskt filmade och inte alls lika bra i bokform. Numera. Men allt annat är oftast bra mycket bättre som bok och när man väl ser filmen blir man besviken över allt som inte var med eller att folk såg fel ut.
Twitter eller Facebook?
Men hur var det nu! En lista om böcker! Okej då. Facebook då. Twittrar inget, det korta snabba konceptet passar inte mig.
Goodreads eller Boktipset?
Ingetdera. Vet knappt vad det är. Jag samlar på tips av vänner och bekanta, eller kollar på Babel eller nåt. Och så är jag med i en bokklubb. Igen. Jag blir bara stressad av alltför många boktips.
Kokbok eller Bakbok?
Tja. Jag bakar aldrig! Måste jag baka, så letar jag efter recept på nätet. Lagar mat gör jag, men sällan efter kokböcker. Dom jag har i skåpet har jag nog fått. Och i dem finns en del favoritrecept såklart men oftast kör jag receptlöst i köket.
Te eller kaffe?
Antar att det menas vilken sort jag dricker medan jag läser. Låter himla romantiskt liksom urbilden av bokläsaren. En skön fåtölj, den där tjocka boken med hårda pärmar. Och den stora koppen … te … kaffe … intill. Jag dricker kaffe på morgonen. Då är det sällan jag läser. Jag dricker te mindre sällan och knappast när jag läser. Äh. Jag vet inte.
Nobelpriset eller Augustpriset?
Kan inte säga att jag favoriserar något av priserna. Har läst nån från varje kategori. Som sagt, jag läser det jag känner för och struntar i om de fått priser. Huvudsaken är att de skriver bra.
__________________ 😀 ___________________________________
Ett boktips!
Att läsa en bok på iPad är rätt så trevligt. Förutom att den är lite joxig att hålla i. Halkig, och blir fort tung. Det är nödvändigt att ha ett bra stöd för den.
Men, bortsett från dessa praktiska detaljer är det himla bra. Lätt att bära med sig, lätt att låna E-böcker på bibblan och läsappen är mycket bra. Och det finns ett bra urval på det där E-biblioteket. Sist lånade jag en bok som jag fick tips om på radio en eftermiddag. När jag bara av en slump (finns det såna?) råkade ha radion påslagen i bilen.
I gårdagens lista sa jag att den var bra den här boken, men att jag inte kunde komma ihåg namnet på den. Visserligen är namnet aningen krångligt men av nån anledning har jag svårt att minnas namnet på den bok jag just läser. Så fort jag läst ut den minns jag! Just det! Den hette ju ”Läsarna i Broken Wheel rekommenderar” och är skriven av Katarina Bivald. Hennes debutroman. Lyckad debut!
En riktig må-bra bok som man läser med ett leende. Den handlar om Sara, som älskar böcker och jobbar i bokhandel i Stockholm. Och hon läser jämt, bär alltid omkring på en bok. Osäker på om hon tycker mest om böcker eller människor. Sara har läst allt som är värt att läsa … och lite till. (Hon droppar mängder av boktips i boken. Man borde ha antecknat …) I alla fall så finns det en människa Sara gillar. Det är en gammal tant som heter Amy och hon bor i Amerika. Sara och Amy brevväxlar, pratar böcker och annat. Skickar böcker till varandra, läser och diskuterar. Så blir Sara bjuden att hälsa på Amy i Amerika. Och där börjar en relativt lågmäld men varm berättelse om människor, vänskap, olikheter och böcker.
Läsvärt! Om man vill sitta i solen/skuggan, inne/ute eller var tusan som helst och bara sträckläsa nåt trevligt. Läs den här boken!
Hepp! Dagens boktips. (rubrik från januarilistan)
Jag är så nöjd över mig själv! Att jag kommit igång med läsningen igen. Den har varit kraftigt eftersatt en längre tid för att jag inte haft den minsta lust att läsa en enda bok. Mycket märkligt känsla i en bokmal! Jag som läst allt jag kommit över sen jag lärde mig läsa och var flitig besökare på det lilla biblioteket i hemstaden. Som jag minns det gick jag alltid med en bok under näsan och det var med möda jag slet mig ur handlingen för att äta eller går till skolan. Läsningen har alltid tagit stor plats i mitt liv. Därför var det lite som att ha mist en god vän när läslusten försvann.
Men nu hoppas jag den är återfunnen för alltid!
Ok, det där boktipset då? Jo. Jag lånade en E-bok. Som jag med behållning läste i min iPad. Smidigt system det där!
Jag valde Inferno – av Dan Brown. Säga vad man vill om honom, men han kan skapa spänning! Korta snabba kapitel med cliffhangers, så man bara måste läsa ett kapitel till! Och livfullt beskrivna platser så man bara måste googla lite. För att få se den där stan, det där huset eller statyn eller var nu Langdon än springer omkring och tyder tecken. Spännande tema i boken också. Jordens överbefolkningsproblem och finns det en lösning på det? Inget jag har funderat på tidigare men det finns det andra som gjort inser jag. Nu dyker det temat upp lite varstans. Hur som helst! Inferno är en läsvärd bok, om man vill ha nåt spännande att läsa och nåt att fundera över. Den kan bidra till intressanta diskussioner om man vill.
Så från en nyväckt läslus till en annan. Läs!
SILEO 