Nu är det den tiden när jag tar mig en långsam titt på trädgården varje morgon, eller ja, flera gånger varje dag nästan. Bland det första jag gör på morgonen är att kliva i ett par skor och tar en vända i bara morgonrocken. (Om jag är ledig i alla fall.) Jag väntar inte ens på att kaffet ska bli klart först. Den där stillheten ute i trädgården på morgonen. Fukten från natten på en del av bladen, solen som ännu inte är så intensiv och det är tyst så när som på fågelkvitter och humlesurr. Jag blockerar medvetet ut ett avlägset trafikbrus och diverse skator som fortfarande är ett gissel. Men jag vill inte bråka med dem nu, bara strosa i min trädgård. Bara för att det är så himla trivsamt.
Där tittar jag på blommorna för att se vad som hänt sen sist med allt som blommar, de där som är på väg att börja blomma, funderar över annat som inte vill blomma. Plockar nåt strå av ogräs eller rättar till nån kvist eller gren. Känner efter om någon av krukorna behöver vattnas och försöker komma ihåg vilken dag det var dom fick lite gödning sist. Plockar av lite utblommade blommor för att växten ska fortsätta göra nya. Deadheadar alltså … ett uttryck från England som används även på svenska och uttalas med dubbelt d … deddhedda. Varför kan vi inte ha ett eget ord för det istället för ett försvenskat engelskt? Måste hitta på ett kanske. Hur som helst måste det plockas, annars lägger blomman av att blomma och koncentrerar sig på att göra frön istället. Det kan dom gärna göra senare i sommar. Men inte än.
Oftast bär jag med mig mobilen på mina rundor också. För att ta ännu en bild av nåt särdeles vackert. Liknande bilder år efter år i samma trädgård. Men det är lite som att välkomna gamla vänner. Men hej! Är du här igen, välkommen. Ibland säger jag det högt dessutom. Går som en gammal tant och pratar högt med med blommor. Fast jag tror att dom gillar det, sträcker på sig lite extra och spretar lite mer med kronbladen.
Allt är så fint och trivsamt och rogivande att strosa omkring i trädgården och där är det alldeles som att allt annat försvinner en aning. Nåt kinesiskt ordspråk säger att man blir evigt lycklig för livet av att skaffa sig en trädgård. Kanske är det så.
Det är en lummig trädgård jag har, med en del svepande grenar och skrymslen här och var. Stora träd och yviga buskar. Mycket som blommar så här i början av sommaren. Buskrosor och syrener och rododendron. Annat som bildat knoppar för att börja blomma sen, när det andra är klart. I år blommar det extra ymningt på en del av buskarna. Syrenen har formligen fyllts av stora lila klasar. Brudspirean är så fulla av blom att den inte orkar bära sina egna grenar. Rosenbuskarna översållade av rosor och knoppar. Antingen är det bara ett sånt år i år. Det varierar. Men jag misstänker att det är vattnet. Allt det där som vräktes ner i augusti i sådan mängd att det kom in i huset. Det vattnade naturligtvis både gräsmattan och all växtlighet extra mycket inför höstens vila. Mer än det brukar vattnas om höstarna även om det visst brukar regna varje höst. De fick en rejäl reservoar av vatten innan vintern kom. Kanske är det orsaken till blommängden? Kanske betyder det att jag behöver vattna mer i slutet av säsongen än jag brukligen gör? Hur som helst, jag njuter av det nu.

Fast det känns mer som sensommar än höst. Solen skiner och himlen är blå, det är lagom varmt och mängder av blommor ser ut att vara övertygade om att det är sommar än.
Jag klippte gräsmattan en sista gång i går. Allt det där regnandet vi fick för några veckor sedan fick den av högsommar värmeskadade gräsmattan att börja om. Grönare än grön och frodigt växande nu. Det var ett rejält träningspass att dra sig genom med gräsklipparen. Sedan plockade jag ihop en del sommarprylar. Har hållit på med det ett tag redan och de flesta av utemöblerna är undanstuvade. På altanen står nu bara ett par stolar för lite höstsittande. Dessutom de sommarblommor som bara väntar på nådastöten, nattfrosten. Den tar dem lite senare om de är samlade i skydd på altanen och jag kan inte skiljas från dem än. Så där blommar det rejält fint ännu. Om nån liten vecka vräker jag ner dem i trädgårdstunnan, när frosten gjort det enkelt för mig.
Vinterförvaringen för blommor som ska övervintra är redan fylld till bredden. Måste lyckas knyckla in några till men sen får det vara bra. Somliga växter vinterförvarar jag ute i en pallkrage med jord. Kör ner krukan en bit och fyller på med höstlöv runtom och ovanpå. Växterna brukar se rysligt skräpiga ut när våren kommer men de tar sig fort.
Eftersom altanen är iordninggjord för vinter är också KattGrabbarnas lyxiga vinteranläggning staplad. Den är även i år tre våningar hög och har även en tillflyktsort i källarplan. Mellanvåningarna är vindskyddade men på takterassen har man lite bättre sikt. Givetvis är det mjukt och varmt bäddat överallt. De finns också ett bra gömställe bakom anläggningen om man vill vara lite hemlig.
Där hålls de nu, dag som natt och vakar över sitt revir. Frampå vårkanten kan man se en del modiga småfåglar flyga in, när anläggningen för tillfället är tom, för att samla päls från bäddarna till sitt bobygge. Det är alltså ett litet ekosystem det där 🙂

Eftersom jag har så många sittplatser och en hel del prylar ute varje sommar tar det sin tid att få undan allt.
Det enda som återstår är att få taket och vindskyddet av paviljongen och en del smågrejer ihopsamlade och undanstoppade. Sedan ska det vara vinterfixat.
Sedan är det bara att invänta alla nerfallna löv som ska räfsas ihop. Puh.

September anländer idag och hösten smyger i krokarna. Det innebär att det är dags att få undan allt som tillhör sommaren ute i trädgården. In med tyger och kuddar och samla ihop sittplatser och bära bort möbler som inte klarar våtare väder.
Somliga blommor får tacka för sig och landar i komposten. Andra får hamna på vinterförvaring för att förhoppningsvis komma igen med nya tag nästa år.
Jo, det finns en del att göra eftersom antalet blommande krukor är många … Dessutom fick jag överta det som Dottern hade på sin balkong när hon flyttade nyligen.
Som alltid passar jag på att ta mycket bilder och summera vad som funkat bra och vad som varit mindre bra för att ha nåt att gå efter nästa säsong. Listan på favoritblommor utökas för varje år. 🙂
Liksom antalet växter som ska vinterförvaras, antalet krukor som ska staplas och möbler som ska förvaras. Men det brukar bli gjort sakta men säkert.
I väntan på nästa sommar kan man ägna sig åt att titta på årets vackra blomster.

Det är så mycket vackert ute nu att det knappt går att fatta.
Blommor överallt, den ena efter den andra kommer i blom och nästan tävlar om uppmärksamheten. Rosa och lila är den vanligaste färgen på mina blommor märker jag. I synnerhet på sommarblommorna jag satt i krukor överallt.

Men även blommorna ute i rabatter och på buskar tenderar att dra sig åt den färgskalan. Fast på rundan i trädgården i går kväll fanns också ett antal vita fina.

Dottern kom från jobbet med två rosa blommor till igår. Hon brukar få köpa ut 🙂 och när hon ändå skulle hit en sväng passade jag på att beställa vad jag ville ha. Rosenskärans blommor är som vikta i tunt papper. De här hade också en trivsam rosa kant runt sina kronblad.

När jag hade planterat ner dem i en stor kruka och ställt den på sin plats tog jag mig an städning av planteringsbordet.
Det var redigt skräpigt efter alla sommarblomsplanteringar nu. Och efter hösten och vinterns framfart.
Jag byggde det där bordet tillsammans med Maken för nåt år sen. Av snyggt slitna gamla staketplankor efter att vi rev själva staketet. Lät till och med bultarna sitta kvar i kanten av bordsskivan, jag ville ha det rejält, stabilt och ruffigt. Sedan ordnade jag med en hylla under och satte upp hyllor på väggen ovanför.
Av någon anledning har jag svårt att slänga fullt fungerande grejer. Vissa kan man ha till annat. Återbruk, som med staketplankorna. Men alla dessa plastkrukor som blommorna kommer i. De är så oerhört ocharmiga och fula, och jag kränger av dem och planterar ner blommorna i större och finare krukor. Det mår alla mycket bättre av. Men plaskrukorna … De har jag staplat och staplat och stuvat in under detta bord sedan det ställdes på plats. Tydligen svåra att göra sig av med? Vissa av dessa plastkrukor är dessutom i en tunn plast som går sönder väldigt lätt och knappast passar till återanvändning. Ändå hittade jag även en massa såna när jag nu drog fram alla dessa krukor. Nej nu fick det vara nog. Jag öste ner dem i en plastsäck, även de där något stabilare krukorna. Hur många behöver man ha liksom? Jag sparade en lagom mängd av de bästa och definitivt alla som var lite större. Är det nåt man behöver så är det just större blomkrukor.
Sen krattade jag fram alla gamla prassliga löv som blåst in under och tog sedan bort hyllan under bordet för att stoppa mig själv från ytterligare kruksamlande. Och ställde in den lilla mängd jag valde att spara direkt på marken under bordet istället.
En annan sak med planteringsbord är att det gräs som fanns har nötts bort av att jag är där och trampar runt hela tiden. Nu är det gräslöst och typ stampat jordgolv framför mitt bord. Det är dammigt när det är torrt och när det regnar blir det lite lerigt och stänker upp på det som förvaras under bordet. Men jag hittade ett par större bitar plywood som jag lade som en slags trampskiva framför. Kanske minskar det lerigt regnstänk. Och känns också lite bättre att stå på.
Sen snyggade jag givetvis upp hyllorna ovanför och själva bordsskivan också. Nu är det väldigt trivsamt och lockande att plantera nåt mer.

Jag har redan massor med sommarblommor i krukor runtomkring mig. Men min kompis som hälsade på häromdan tittade sig omkring och sa, ”Fint, men du kommer att köpa mer va?” Japp, hon känner mig. Jag kommer att köpa mer.
Men vad gör det. Semestern kommer även i år att tillbringas mestadels hemma. Då ska det åtminstone vara njutbart vackert i varje vrå. Och inga plastkrukor som skymmer sikten 😀

Det är en väldigt kall vår. Maj månad är inte vad den kunde vara, utan mer nån slags aprilwannabe med spridda skurar och blygsam temperatur. Visst, en och annan dag glimmar till, men ibland får vi nöja oss med bara nån timme nån dag som känns vårig. I övrigt är det mest regn, kallt och otrivsamt.
I lördags var det en sån överraskande dag. Den kom nämligen med en oförklarlig sol. När det skulle vara regn. Fast det var olika bud på det. Nån app påstod regn efter elva, en annan ville ha regn efter tolv. Inget regn kom vid något av tidpunkterna eller faktiskt alls under hela dan.
Jag tog alltså chansen att få ut gräsklipparen ur vinterförvaringen direkt efter morgonkaffet. Den överraskade också, och startade underfundigt nog redan vid mitt första ryck. Sånt brukar den inte ägna sig åt utan den vill bara jävlas tills jag muttrande ger upp och hämtar Maken. För att då men ett illa dolt flin starta vid hans första ryck. Som om den inte trilskats alls innan.
Men nu behagade gräsklipparen alltså göra mig den tjänsten också, kanske var den lika häpen över vädrets nyck som jag och inte tänkte på att det var jag som ryckte till i snöret. Gräsmattan fick därmed årets första klippning. Faktiskt välbehövligt för den hade redan växt rejält.
Jag hann också med att putsa runt med sekatören i diverse buskar och blanda lite gödsel med barkmull och strössla ut i rabatterna. För det skulle som sagt regna, så himla bra att hinna gödsla lite innan. Jo nog hann jag. Med råge. Jag borde kanske ha vattnat. Men orken tog slut och jag väntade på det där regnet. Tydligen regnade det lite under natten. I alla fall såg det ut så på söndagsmorgonen.

Det infinner sig ingen riktig lust att bära fram utemöbler eller nåt sånt när det ser ut att vara bara april. Fast jag gjorde ändå ett ryck under torsdagen förra veckan när det också klev in en dag med sällsynt sol och tillhörande varmare grader. Dessa underhöll oss till och med hela dan.
Och jag fick lite fealing och skapade lite ordning på altanen med mattor och möbler och bäddade undan katternas vinterhotell. Sedan makade jag upp taket på paviljogen. Lite trixigt ensam, men kvasten och krattan och jag fick ordning på hela takschabraket tills det satt som det skulle. Kan själv är en envis jävel.
Jag bar också fram de möbler som skulle finnas på plats under detta tak.
Men sen kom både solen och jag av oss och resten är ännu ogjort. Det där lilla extra piffet jag brukar ägna mig åt. Till vilken vits liksom. Det är inte så att det lockar till uteliv och nåt sittande i utemöbler precis.

Idag är det onsdag och ett envist regnande och blåsande har pågått sedan morgonen och ska tydligen inte ge sig förrän tidigast på fredag. Men då har väderfolket lovat oss lite varmare tider. Vi får väl se.
Jag har i alla fall planer på att åka och inhandla en hel del sommarblommor i morgon. Oavsett väder. Så det så. Nu får det vara dags tycker jag. Juni står för sjutton och stampar i farstun. Det får bli nån ordning på allt.