Bloggböcker

Det där med att göra bok av bloggtexterna!
2016-01-08 11.17.22Jag har hållit på med det här ett tag. Allt började med att jag ville göra en fotobok om ett julfirande i en gul liten stuga vid ett fruset hav. Det fanns en massa bilder från det och jag fick ett infall att kombinera dessa med mina bloggtexter från den där julveckan. Jag hade gjort fotoböcker innan, med mycket bilder och lite bildtext. Nu blev det fokus på texten. När Fotoboken kom hem tyckte jag att det funkade hur bra som helst med texten, även där den fyllde hela sidor med bara små bildkomplement. Där kom en tanke om att göra fler, av alla dessa bloggtexter jag fått ihop genom åren. Jag kollade runt lite på nätet och visst, det fanns (i alla fall då och säkert även nu) flera alternativ för att göra bok av egna texter. Men ingen av dem hade en bra möjligheter att tillfoga bilder på det sätt jag ville. Eftersom min blogg består av en massa egna foton förutom texterna och jag ville absolut ha dem med i boken. Alltså bestämde jag mig för att använda fotoboksalternativet för en hel bloggbok istället. 2016-01-08 11.17.33Den första gav mersmak, och därmed har jag fortsatt i samma stil och har alla år utom 2015 i bokform. (2014 ligger snart i brevlådan)

Och så här gör jag dem! Tips och tricks för den som önskar.

2016-01-08 11.29.16Jag använder mig av Ifolors fotobokstjänst. Men det finns givetvis andra men jag gillar både utseendet på de här och funktionen är bra. Man laddar först hem ett program till datorn från deras hemsida. Ifolor designer heter det och finns för olika operativsystem. Ett lättarbetat och lättförståeligt program. I detta bygger man ihop sedan ihop sina fotoböcker genom att man får tillgång till bilderna man har i datorn direkt genom programmet. Det finns en mängd olika typer av böcker, olika sidlayouts schyssta pärmalternativ, bakgrunder och dekorationer till sidorna om man så  vill. Alla möjligheter till en snygg bok helt enkelt.
Så, jag skapar en fil för den nya boken i det där programmet, väljer ett format. Jag gör dem i stående A-4 och inbundna. Delux heter den varianten. Och så sätter jag igång. Ett bloggår/bok. Om jag haft mycket att säga det året har jag delat upp det i två böcker men man kan som mest få 132 sidor så det räcker en bit. Sidantalet kan ökas på vartefter man bygger boken.
2016-01-08 11.28.38Bloggen ligger öppen och jag kopierar text för text och klistrar in dem i textrutorna i bokprogrammet. Dessa kan redigeras för att kunna ändra typsnitt, storlek, färg o.s.v och där korrekturläser jag även inläggen och rättar till det som i blogghastigheten blivit knasigt. Men jag ändrar inte själva innehållet eller så. För att få med bilderna från inläggen har jag valt att spara ner dem på nytt. Då slipper jag leta som en tok för att hitta rätt bild i datorn och på hårddiskar, det hade varit för besvärligt. Även om det tar sin tid, att spara bild för bild också men det är ändå betydligt smidigare. Jag försöker att ha så lite döutrymme på boksidorna som möjligt för att utnyttja ytan till max. Alla bildrutor och textrutor kan dras i för att förändra storleken och anpassa dem bra till varandra. Det kan ändå köra ihop sig mot slutet av boken. Man kan inte lägga till enstaka sidor utan det ökar med ett gäng sidor åt gången när man behöver mer utrymme. Jag sitter inte och räknar igenom årets inlägg innan för att gissa mig till ett sidantal utan kör på känn. Det kan bli lite trixande emellanåt för att anpassa allt till det sidantal jag vill ha. Och jag vill helst undvika nån tom sida mot slutet men går det inte så går det inte. Huvudsaken att inget inlägg faller bort. Måste jag prioriterar jag texten före bilden såklart. Jag har valt att lämna kommentarerna till inläggen därhän. Det hade varit för mycket pyssel och allt för utrymmeskrävande att få med dem också.
Varje bok har i mitt fall fått olika utseenden och jag inleder dem allihop med samma text. En sorts bloggförklaring liksom. Eftersom jag bloggat, relativt ymnigt dessutom (på denna blogg sen 2008) har det blivit en hel hög med böcker. Och visst, de kostar en slant att få hem men jag tycker att det är värt det. För det är jättekul att ha texterna på papper och kunna bläddra tillbaka och läsa om. Såklart kan man göra det även i bloggen men det är nåt annat att hålla en bok i handen. Så där! Det är bara att sätta igå2016-01-08 11.18.44ng och göra bloggböcker nu!

2016-01-08 11.17.51

Nytt år och nya tag och löften att uppfylla

Tja. Nytt år är det. Oundvikligen. Tjugohundrasexton har potential än så länge.
Nya tag? Hmm. Jag vet på vilka områden jag behöver ta nya tag och det kanske jag gör. Dessa nya tag involverar dock inga löften av något slag. Jag firade nyårsnatten i trevligt sällskap och skålade för tolvslaget men jag gav inga som helst löften som tynger ryggsäcken med krav på uppfyllelse.
Den senaste veckan har jag ägnat ledig tid åt att sitta fastvuxen i soffan med datorn i famnen. Där har jag gått igenom tjugohundrafjorton års bloggande, genom att kopiera text för text och klistra in dem i ett upplägg som ska bli bok. Då korrekturläser jag också alla texterna och återupplever allt en gång till. Snart är det klart att trycka på skicka och så småningom hitta en bok i brevlådan. Jag har nästan allt mitt bloggande i bokform. Och så snart jag skickat denna kan jag påbörja detsamma med tjugohundrafemton. Den boken kommer att bli den tunnaste av alla mina bloggböcker. För det var året när bloggandet vattnades ur och gick totalt i stå. Vet inte riktigt varför.
De där bloggböckerna blir en sorts dagböcker. Att ta fram ur bokhyllan och bläddra tillbaka i. Och kanske kan nån finna nöje i dem en dag när jag inte längre är med? Vem vet.
När jag läser mina egna texter känner jag skrivlusten mellan raderna. Njutningen i att att leta rätt ord, bygga meningar av dem och formulera det där som rullat runt i huvudet en stund. Och jag saknar det! Den där pirrande skrivlustan som springer över tangenterna. Jag har stängt in den liksom. Vägrat använda den och funnit den obekväm. Djupt. Ja. Det är det. Fortfarande.
Det var därför jag just nu tog tag i tillverkandet av bloggboken. Dels låg jag efter även med det, men också för att kanske, kanske väcka någon spirande liten skrivglöd till liv igen genom korrekturläsningen av dessa texter.

Jag har en spirande grej på fönsterbrädan. Kanske är det symboliskt?
2015-10-23 12.04.25I oktober strosade jag i stadsparken med blicken mot marken. Bland alla prasslande löv hittade jag det jag sökte. Ekollon! Kände mig som ett barn när jag plockade dem från marken och gick med dem i hårt knuten hand.
Hemma stoppade jag ner dem i en skål med vatten. Den har stått där hela november och mest sett äcklig ut. ”Alltså mamma? Vad har du i den där skålen med det där bruna luddiga?” Frågade Dottern när hon var hemma sist. Ja just ja! Ekollonen. Hade nästan glömt dem. Jag spolade av dem och granskade dem noga. Såg den lilla antydan till spricka i skalet och en liten rotstump som faktiskt ville ner i vatten. Nu fick de flytta, från skål till vas. En vas med liten öppning. 2016-01-03 13.12.47Nålar genom skalet som stöd för att inte hela ekollonet skulle pluppa i.
Roten har växt ner där i vasen under december. Jag har hållit dem under sträng uppsikt. 2016-01-03 13.13.12
Ändå missade jag det pyttelilla skott som tillslut stack i väg åt andra hållet! Det måste verkligen ha skett i samband med nyåret. För på gamla sidan årsgränsen var det bara rot. På nya sida årsgränsen plötsligt ett spirande skott!
2016-01-03 13.11.59

Ja, det spirar på fönsterbrädan. Så där lagom metaforiskt. Jag odlar ekar i vas och det är jag långtifrån den första att göra. Men kanske odlar jag också mitt skrivande till på köpet. Vem vet?!

2016-01-03 13.13.54

Ska vi sammanfatta det här då?

Veckan alltså! Det är söndag och ny månad. Tja. Det blir en veckolista.

Veckans konstaterande: Jaha. Januari har gått. Jag ålade mig en månads dagligt bloggande i ny kostym. För att se om jag skulle behålla bloggen alls eller lägga den på osynligt läge. Så när som på tre dagar klarade jag min egen ordination. Bloggade i princip varje dag från den åttonde januari. Och upptäckte att jag saknat det! jag blir alltså kvar.

Veckans KattGrabbar: Så här är det! Det är dom där fyrbenta medlemmarna av detta hushåll som bestämmer. Liksom håller trådarna som styr oss mänskliga varelser och vi har inte mycket att sätta emot. I morse förenade de sina krafter, fick mig ur sängen fast jag inte ville. Fick mig uppför trappan, stående i bara nattlinnet framför en öppen ytterdörr. Deras taktik är att börja studsa runt mig i sängen. Liksom hoppar med fart från golvet och landar en centimeter ifrån mig. Sedan klivs det omkring i mitt hår, krafsas i sängstommens tyd och nåt lurendrejeri under sängen så att fjädrarna i madrassen sjunger. Och till sist sitter nån av dem och jamar precis nedanför mig. Efter den utmaningen är man klarvaken! Får finna sig i ödet som marionettmästarna utsatt en för. Upp till det där iskalla hålet som ytterdörren bidrar med efter att ha lämnat ett varmt täcke.

Veckans pub: Jamen givetvis har vi hunnit med ett par besök där även denna vecka. I torsdags fick de laga vår middag. Då var det inte så mycket gäster ännu så vi hann med en pratstund med vår PubÄgande Vän också. I går satt vi där igen. Träffade trevligt folk att prata bort tiden med.

Veckans filmmaraton: I fredags hade vi lust att se en film. Fredagskvällarnas teveutbud går i fredagsmysens tecken och passar inte alls oss. Vi funderade en stund över filmvalet tills jag hörde mig själv säga X-Men. Vi kan se X-Men. Maken tittade på med med frågan; ”Vem är du och vad har u gjort med min fru?” i blicken. Så här är det. Jag är ingen uppskattare av Marvel. Konstiga figurer med underliga påhittade förmågor. Har ju såklart sett delar av filmerna eftersom både Maken och Dottern är helt på superhjältelinjen. Men visst! Invig mig! Maken har aldrig varit snabbare. Genast hällde han upp ytterligare ett glas vin till mig för att hålla mig vid gott mod kanske. Samlade in sin gedigna skara av X-Men filmer och konsulterade Dottern vilken ordning dessa skulle presenteras för Tvivlaren. Och snart satt jag där, omgiven av märkliga varelser. En blå, som kan föreställa vem som helst, en som framkallar storm, en som läser tankar, en som gör eld … ingen hejd på förmågorna. Den som skrivit detta har haft kul … och tillgång till konstiga svampar. Men det är bra! Nu har vi jobbat oss igenom fyra av  sju. Jag vill också ha superkrafter! (Och shit vad snygg han är i bar överkropp … han Wolverine.)

 Veckans vädervarning: Snö. Såklart är den klass ett varnad. Man blir lite trött. På dessa varningar. Det är väl inte första gången det är vinter? Och när det är vinter kan det vara besvärligt och halt väglag. Vi vet väl det utan klassade varningar eller?

Veckans köp: Inför en förestående uppfräschning av hallen håller på på att samla på oss sånt där man rustar med. Tapeter finnes, färg och penslar finnes … nu är det bara energin som ska uppbådas. Var köper man den?

Därmed tar vi oss an den nya månaden och en ny vecka.

Ja …

Om inte annat kan jag lugnt påstå att jag gick igång på utseendet och har ägnat dagen åt att förstå mig på alla klurigheter som fanns i inställningarna till detta tema (utseendet på bloggen) Och jag känner mig lite imponerad av mig själv. Från att ha fattat ingenting i morse när jag började krångla med det här, har jag nu hyfsad koll på läget alldeles av pur envishet. Jag ger mig inte innan jag fattar och får till det som jag tänkt.
Utseende i all ära. Det ska fyllas upp av ett innehåll också. Klurar vidare på det!

2014-10-31 15.02.29

Hoppsan vad hände?

Man skulle kunna skylla på värmen. Man skulle kunna skylla på … ja jag vet inte, allt och inget antagligen. Men lusten att skriva nåt här liksom försvann, smälte bort och sveptes ut i havet. Kanske.
Nu är det enligt kalendern första höstmånaden. Men sommaren har tagit inledningen av den i gisslan. Så nån typ av sensommar är det. Fortfarande ganska varmt men inte så kvävande som det var i juli/augusti. Hanterbart. Men. Jag vill givetvis ha höst. Riktig höst med kyliga mornar, grå dimma och fuktiga löv på marken. Tända ljus, sockor på fötterna och varma sköna tröjor.
Men man har inget annat val än att finna sig i denna tjuriga sommars eftersläntrande envishet.

Hur plockar man upp en tappad tråd, hur får man stopp på en bolls rullning, hur … börjar man om? Det kan man undra.
Jag väljer att kasta ut ett gäng kulor. Du vet så där så att de bara får rulla över golvet. Åt eget håll efter att de sagt sitt. Här kommer de. En efter en.

Semestern var … precis som en bal på slottet! Alldeles, alldeles underbar. På all punkter. (Där är inte vädret inräknat av förklarliga skäl!) Jag hade massa egentid för mig själv att spendera precis som jag behagade. Vi hade också tid tillsammans när Maken fick semester. Då åkte vi till Finland igen. Ett par år sen sist. Och vi hann dessutom njuta av eget hus och trädgård. Vi fick en del gjort hemma och fick träffa familj och släkt och vänner. Tja, en riktigt bra semester helt enkelt. (Bilden är från den tidiga morgon vi lämnade hemstaden i Finland. Kyrkan vid å-kanten får därmed symbolisera hela semestern.)

Dottern jenär fortsatt utflyttad från stan. Hon stortrivs i Göteborg och vi hann med att besöka lilla lägenheten innan semestern var slut. Skönt att ha en bild av var hon finns. I måndags började hon skolan igen. Två års studier på fotohögskolan för att bli yrkesfotograf. Hon må vara långt bort, långt hemifrån och inget spontanfika är möjligt. MEN: Hon följer sin dröm och lever efter sitt hjärta och utvecklar sin talang. Inget kan göra en mor mer stolt. Och det finns telefon, sms, skype, chatt, fb, och vi har via dessa möjligheter daglig kontakt. Dessutom har vi en bra bil att åka med när vi vill hälsa på. (bilden är hennes egen och den har jag snott utan att fråga. Hellre det än att lägga upp en bild av henne som jag själv tagit utan att fråga. Fotografer är noga med hur de ser ut på bild …)

2014-08-29 17.24.33Huset är fortfarande inte färdigmålat. Varför skynda? Vi hann med en stor del av det innan Finlandsresan och i veckan målade Maken runt fönster och dörrar med ny kulör. Vi lämnar förmodligen resten av målandet till våren. På de återstående väggarna är det ännu för mycket sommar som måste plockas ner först. Klättrande växter och annat. Det känns mer praktiskt att ta målningen i vår, innan växtligheten skymmer väggarna igen. Och innan jag plockar fram allt altanpynt. Typ så är det tänkt. Men man vet aldrig om det alltid blir som man tänkt.

Garaget 2014-08-17 12.15.58fick sig en spark i arselet sista semesterdagen. Eller ett lyft i kragen eller vad man nu behagar kalla det. Detta garage är nämligen som en trög tonåring som inte vill växa upp. Så fort man öppnar dörren in dit hör man ett släpigt ”ja, ja, jag skaaa” och de predikande orden stockar sig i halsen när man tittar ut över förödelsen. Maken är ett under av kreativitet och han har ett fantastiskt handlag med penslar och verktyg och allt han vill. Men han har inget organisatoriskt städsinne. Så han typ hyrde mitt och efter en dags rotande var garaget uppstyrt från bångstyrig tonåring till medelålders kvinna i klimakteriet. Var sak på sin plats och irriterande skit i soporna. Lätt pyntat och tillfixat och matta över skavankerna. Nu är det en ren fröjd för sinnet att gå in där. Dessutom fick han eget kylskåp därinne! (Kolla bra så himla tomt liksom och inget annat ligger på golvet än just golvet!)

2014-08-13 21.07.57Kylen och frysen i detta kök har länge stått som skampelare man knappt velat öppna. Det har hela tiden varit något annat som behövt gå före deras utbytande och vi har hållit andan och hoppats på vitvarornas samarbetsvillighet ett tag till. Så anlände ett fantastiskt erbjudande. Vännerna bytte kök och valde att avyttra sina knappt några år gamla kyl&frys. Så vi fick dem! Lånade lastbil och hämtade, kastade gladeligen ut de gamla och föste in de nya innan nån hann ångra sig. Wow. Till och med syltburkarna andades ut. Och köket blev lite smått nytt igen. Och den gamla kylen blev en garagekyl med plats för Makens colaburkar. Och eftersom det är så städat och fint i garaget går han gärna in dit för att hämta colan. Så tack! (Rena och snygga vitvaror och de passade precis!)

2014-07-20 12.02.29Bilen har verkligen fått vara i rullning denna sommar. Vi åkte till Umeå, över till Finland där vi trasslade runt både hit och dit och fram och tillbaka i ett par veckor. Innan vi åkte samma väg tillbaka över vattnet. Dessutom åkte vi en liten bit uppåt från Umeå för ett kusinbesök till när vi kört av båten. Sen tillbaka ner till hemmaparkeringen. Mellanlandade lite där hemma och sen hela vägen ner till Göteborg. Vi gillar att åka bil som tur är. I med bra musik och så far vi. Stannar bara när det är helt nödvändigt. Man måste äta och gå på toa ibland. Och köpa kaffe och tidningar på nån mack. Det är himla trivsamt att åka bil hur långt bort som helst. (Det är också skönt att kliva ur när man är framme, sträcka på sig och ta en bild av bilen …)

2014-07-25 05.16.39Djurliv. Vi har träffat både häst och hund och katt i sommar. Våra egna katter har levt luffarliv och bara kommit hem för mat och en stunds kel innan de klivit ut igen. På resan i hemstaden träffade vi ett stort gäng fyrfota vänner. Glada och stolliga hundar och smidiga och tjusiga katter. Och katter och hundar tillsammans. Alla är givetvis glada och stolta över sina djur. Precis som jag över våra. Eftersom vi har turen att ha vääärldens finaste katter 😉 Men lyckligast var nog ägarinnan till den fina fjordhästen vi träffade. Äntligen liksom. (Han heter Markens Gulliver och är ännu en oinriden unghäst. Himla söt!)

2014-08-29 17.28.28Trädgårdar dras jag till liksom insekterna till alla vackra blomstren. Jag har pysslat i min egen i sommar. Fått till en del nya grejer. Och så har jag tittat på andras, låtit mig inspireras och fascineras över idérikedom och kreativitet. Uteplatser, växthus, myshus, rabatter och planteringar. Om jag hade pengar … den gamla slagdängan rullar i huvudet. Då skulle min trädgård genast bli ett ännu större paradis än den redan är. Men nu börjar det bli dags att ta tag i allt som ska görs innan trädgården får vila. Sen får jag ägna vintern åt att drömma om nya projekt. (en ivrigt klättrande ”blomman för dagen” på nyaste spaljén)

Nä. Nu får det räcka. Har annat att göra idag än att låta glaskulor av tankar rulla över golvet. Det här kan innebära att jag är igång igen. Vem vet.

Ett blogginlägg om absolut ingenting

Och vad ska jag blogga om idag då? Ständig fråga när man antagit den här bloggutmaningen om hundra dagars bloggande.
Vissa dagar flyter orden lätt och frivilligt. Andra dagar trögt som en fryst motor. Inte minsta gnista. Fingrarna hovrar över tangenterna. Utan att ta mark.
Det saknas idéer och de få som finns är för tunna och har inget att säga.
Backtangenten är i flitig användning. Så fort några få rader samlats ihop och man ser att det inte håller. Backa, backa, backa. Bort, bort, bort.
Börja om.
Det kliar på näsan, är det inte himla varmt här? Jag är törstig. Va? Vad sa dom på teve nyss? Måste bara kolla facebook lite. Kanske läsa lite rubriker i nån kvällstidning på nätet. Jaha.
Nej det gav inga som helst idéer det heller. Nog för att det hänt en massa knasigheter i världen den senaste tiden. Men jag har ingen lust att skriva om fotboll. Eller politiken eller den senaste rapporten om att skolan är kass.
Hmm. Glor i taket en stund. Försöker komma på om något intressant passerat min väg idag. Kanske såg jag nåt på vägen till jobbet? Eller under själva arbetsdagen. Eller … Det tycks ha varit en fullständigt innehållslös dag. Där inget hänt. Det har det ju inte. Men det är inget av det som har i ett blogginlägg att göra.
Jag provar ändå att skriva några bokstäver. Ibland brukar det plötsligt bara bildas text av såna. Det slutar med att jag håller in ett bbbbbb eller ett ååååååååååååååååååååååååååå eller ett iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii alldeles för länge. Så jag backar lite igen.
Stirrar på nytt på en alldeles tom yta. Blankt papper sa man förr. Blankt var ordet. Nu är det mera tom skärm. Fast helt tom är den så klart inte. Och plötsligt har jag flippat över till en annan flik igen. Just den med facebook. Där har det inte hänt ett jota sen sist. Nån har delat nån grej, lagt ut nån bild men näe! Vad gör jag här! Jag skulle skriva dagens blogginlägg!
Byt flik igen. Tillbaka till den där tomma skärmen.
Näe. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om idag. Verkligen ingen aning.

Om man skulle bjuda nån på middag

Dottern kom att prata om vilka spännande matgäster hon skulle vilja ha vid sitt bord om hon kunde få välja helt fritt och efter fantasin. Lite alá Gokväll där de har ett inslag med ett dukat bord och en gäst som berättar om vika de övriga skulle vara. Om man kunde önska fritt.
Vilka skulle jag bjuda in i så fall?
Jag är egentligen ingen konverserare. Tycker ofta att det är smått jobbigt med nytt folk och har inget att säga då. Men jag lyssnar bra!
Detta är är ändå en hypotetisk bjudning och då kan jag lika gärna låtsas att jag är en fantastisk värd också, som kan både prata och lyssna.
Ett högst normalt bord med plats för fem gäster skulle nog räcka. Med mig själv i ena ändan då. Jag skulle duka vackert med mitt finska porslin. Ta in blommor efter årstiden och tända en massa ljus. Sedan bjuda på nån god, egenhändigt lagad mat. Så långt är det lätt med denna fantasibjudning. Men sen?
Vilka ska få sitta vid detta bord? Jag tänker mig att det ska var nu levande personer för att inte bära iväg alldeles.
Jag är inte så himla kändisintresserad egentligen, och detta egenpålagda uppdrag tvingar mig till eftertanke. Men självklart finns det några som står ut mer än andra och skulle vara kul att prata med lite.
Därför tror jag att jag bjuder in Mark och Jonas på min högra sida. Det är så sällan man ser dem tillsammans och jag skulle vilja ha en trivsam och vänskaplig liten middag där ingen behöver uppträda. Bara sitta ner i lugn och ro och prata, som man gör vänner emellan. Jag skulle gärna prata med dem om vardagligheter som när ungarna fick dagisplats eller när man tog studenten eller hur det var när man träffade den med stort D.
Jag tror det skulle bli en trevlig middag om de här två herrarna fanns vid bordet, oavsett vilken vändning samtalet tog.
Okej. På min vänstra sida finns ännu två tomma platser. Där skulle jag gärna placera Amerikas president på den ena stolen. Tror han är en spännande person med mycket att berätta. Om han bara kan konsten att lyssna också, så han inte tar över hela grejen. Men det tror jag han kan. I hans sällskap skulle även jag kunna tänka mig att prata politik.
Bredvid honom behövs en kvinna. Inte hans egen dock, även om hon säkert är minst lika intressant. Nej, jag skulle vilja höra vad JK. Rowling har att säga. En kvinna som lyckats i författarkarriären skulle man kunna påstå utan överdrift. Hennes story måste vara intressant. Och vad gör hon nuförtiden?
Då finns bara en plats kvar och det är mittemot mig, på andra ändan. Där sätter jag självklart en annan kreativ person och inser att det är just kreativitet och handlingskraft som binder samman mina gäster. Eva Attling är enormt kreativ! Imponerande produktiv och så håller hon på med smycken! Snygga smycken gör hon och jag älskar smycken.

Det här är en middagsbjudning som aldrig kommer att bli av. Kanske lika bra, jag skulle drabbas av förlamande tunghäfta av det här gänget vid mitt bord. Men det skulle säkert bli en intressant middag.

Nu gör jag det här till en utmaning! Vilka skulle du bjuda in och varför?
Vem som vill får svara men jag petar ändå in några specifika bloggare. Så klart helt frivilligt men kul om ni vill!

  1. Dottern, det var ändå hon som påbörjade det här.
  2. Sol, brukar inte ha något emot att både fantisera och lägga ut texten.
  3. Annukka, kan säkert bidra med en intressant bjudning!
  4. Eva-Karin, där det är så stjärnklart, eller vid havet om hon så önskar.

Fredag igen

Och hela familjen har suttit i ledighetsläge. Mest slappat runt. Utom när jag tog tag i fixandet av en broschyr jag gjort till en mekanisk verkstad, för att de ska kunna visa upp sin verksamhet. Skickade iväg ett förslag och sen kammade vi till oss och åkte till Ikea.
Där var det mindre trängsel än jag befarat och rödvitprickiga lakan hamnade i den gula kassen. Ruskigt bra extrapris. Typ halva pris.
Dottern använde födelsedagspengar för att skaffa sig nya dricksglas.
När man är på Ikea och bara skulle köpa de där prissänkta pricklakanen, köper man i alla fall en del annat. Bara för att liksom.
Ett skohorn, klädrullar och värmeljus. Sånt där nödvändigt.
Sen strosade vi i andra affärer en stund. Tittade mest. Konstaterade att den där guldsmedsaffären som skickat mig ett rabattkort i födelsedagspresent inte har nåt jag vill ha. Märkligt. En hel affär med smycken och ändå inget jag vill ha. Kanske är jag sjuk?
Vi åkte hem och tände ljus och jo, det finns nog nån envis snorbacill i kroppen. Den gör mig lite varm och täppt i näsan och smått hängig.
Tja. Ignorerar skiten. Det brukar hjälpa.

Som man kan märka har jag inte kommit till några storslagna beslut angående detta bloggande. Spelar ingen roll. Den finns ju här så jag använde den lite när jag känner för det. Som jag alltid gjort visserligen. Det var bara det att jag kände för det oftare förr.
Nå. Sånt är det.
Trevlig helg!

Inte nog med …

att jag själv är aningen blogg-off. Mitt eget nätverk tycks dessutom bojkotta mig. Jag släpps inte ut på nätet! Vare sig via telefonen eller min dator. Familjemedlemmarna surfar glatt runt med sina datorer. Utan några som helst problem.
Jag sitter utestängd och ser på den där gula varningstriangeln på min nätverksikon. Väntar på att den ska förvandlas till en bubbla.

Plötsligt så händer det! Jag är online igen. För vem vet hur lång stund. Bäst att passa på.

To be or not to be?

Den här bloggen ser plötsligt mer än lovligt öde ut! Obesvarade kommentarer (sorry vänner) och gamla inaktuella inlägg. Och mängden läsare … tja … inte hamnar jag i någon topplista precis.
Den senaste tiden har det varit fullt upp med allt och inget. Mest en massa sånt som jag inte lägger i någon blogg. Och det annars så ivriga skrivandet har varit … tja … mindre ivrigt kan man säga.
Därmed har jag också funderat en hel del över just detta bloggande. Varför håller man på med det?
Och ska jag rent av lägga av med det?
Det är en fråga som tills vidare plaskar obesvarad i mitt inre.

Idag är det ännu en fredag. Inför en intensiv jobbhelg. Det är november, solen skiner och det är för årstiden för varmt. Satt vid ett vågskvalpande hav i går, med fika. Sånt man brukar göra helt andra månader än just november.
Men det där havet, och det där vågskvalpet, och den där vinden i håret, kom med goda råd och vissa horisonter tycktes klarare än innan och vissa moln blåste bort. Kanske var det bara för stunden?
Dagen idag för med sig trevligheter. Liksom kvällen.
Men ännu är det bara sen morgon. Tyst och lugnt.
Om jag kunde stoppa tiden, skulle jag göra det nu. Behålla morgonen ett par timmar till, innan jag tryckte på startknappen igen. Och tillät dagen att ta fart.

Kanske är det så med havet. Det har en stillsam inverkan.