Tick-tack

Klockan på väggen framför mig tickar så där ljudligt som en klocka bara gör när man nyss medvetandegjort den. Däremellan hör jag den knappt längre. Den bara är där och går. Lite efter golvdraget faktiskt men jag har lärt mig att lägga till det som saknas för att veta den rätta tiden. Nu är det inte just tidsangivelsen som är anledningen till den klockan. Det är själva tickandet. Jag finner det rogivande och hemtrevligt. Som hemma hos mormor.
Vissa, typ Dottern, hatar tickande klockor. I alla tider här hemma har hon stängt av eller tagit batterierna ur klockor som väsnats för mycket. Eller gömt klockorna bland ljuddämpade material. I hennes barndom hade vi en stor brun sån tickande klocka. Med snidat klockhus, pendel och slag och extra allt. Kanske är det anledningen till hennes avsky för tick-tack? ljudet har liksom enerverat sig in i henne från tidig barndom.
Vägguret hade också ett redigt ljudande boing, boing i varje halv och helslag. Med schysst resonans i hela klockhuset. Föregicks alltid av ett snäpp i nån fjäder och så boingade den i gång. Klart hemtrevligt och mysigt (utom tolvslaget om sömnen inte ville infinna sig, då kändes det som att fanskapet aldrig skulle sluta slå) ljudade mig tillbaka till mormor och hennes gamla fina väggklocka i liknande stil. Vår var dock nytillverkad efter en sådan äldre modell och uppbringade aldrig riktigt samma charm. Maken såg till att urverket var regelbundet uppdraget med den stora nyckel som hörde till. Tills en dag inga uppdragningar hjälpte och det visade sig vara en liten pryl där inuti som var trasig. Klockan hängde tyst och stum på väggen ett bra tag innan den så småningom plockades ner och hamnade i dammigt läge under en hylla i källaren. Det blev aldrig av att söka reservdel och försöka laga. (numera är den uppsatt på väggen igen men i en helt annan funktion. (Kolla HÄR! om du blev nyfiken)
Jag gillar väggklockor och har testat ett antal olika genom åren men alla som tickade minsta lilla bannlystes raskt av Dottern. Speciellt den som hängde i hallen utanför hennes rum. Det är bra med klocka i hallen, så tiden är under uppsikt medan man gör sig i ordning tycker jag. Bara de inte tickar.
Numera bor Dottern inte här längre, men det händer titt och tätt att hon ilsket stegar in i bibblan och stoppar pendeln på väggklockan när hon hälsar på. Jag köpte just den klockan på loppis en dag och var så glad över att den villigt gick, nästan rätt, tickar fint och plingelingar stämningsfullt vid halv och helslagen. Den har också en uppdragsnyckel med sig och det jag som drar upp både urverk och ringandet regelbundet. Låt den ticka, låt den slå. Det är bara så mysigt!

September är alldeles slut

Oj. September blev en klen bloggmånad tydligen. I en bortglömd blogg som inte speciellt många läser var det knappast någon förlust heller. Jag hittar inte tiden att lägga på att vara aktiv vare sig i det egna bloggandet eller i läsandet och kommenterandet hos andra, men vill ändå inte släppa det helt. Tiden ska användas till så mycket. Hösten är fylld av teveprogram som är intressanta att följa, stickning (som visserligen pågår året om), böcker att läsa, saker som ska göras hemma, arbete som ska utföras …
Jag startar i princip datorn endast när månaden är slut och räkningarna ska betalas. Däremellan står den hopslagen och bortglömd. All Internetaktivitet sker lättillgängligt via mobilen som för det mesta ligger närmre än armlängds avstånd. Utom just till bloggandet. Jag har appen visserligen. Men det är alldeles för omständligt att dutta fram en hel text via mobilens lilla tangentbord utan kännbara knappar. Det blir felstavningar, tar för lång tid och mobilen tänker själv och gissar hejvilt vilket ord jag vill använda och har irriterande nog fel i större delen av sina gissningar. Så måste jag backa och skriva om. Näe, orkar inte! Och så går dagarna. Tills jag tycker det gått för många och får igång datorn och knatar ner nån text som typ ingen läser igen. Nåja. September tycks nu också vara slut. Vart tog den vägen?

  • Till en början var den angripen av ett val som hotade gå helt åt fanders. Främlingsfientligheten breder ut sig likt en farsot som angriper även ens närmaste vänner och det är i dagarna mer accepterat att basunera ut sitt hat än sin kärlek. Sånt får mig att gå med klump i magen och undra vad det tog åt folk. Valet blev nu inte fullständig bedrövelse, men tillräckligt kaos för att politiken ska kallas sandlåda just nu och ingen vet riktigt var det ska landa.
  • För egen del hann jag med att placera allt som var sommar inom sina vinterförvaringar. Paviljong och andra uteplatser är staplade och förvarade i väntan på vinter och Katterna har därmed fått sitt ombonade vinterhotell på altanen. Båda lika förtjusta så snart vi staplat ihop stolarna på bordet och lagt ut dynor och filtar i alla skrymslen som stolarna bildar. Där ligger de skyddade från väder och vind och vägrar komma in.
  • En del sommarblommor är stoppade i trädgårdstunnan med tack för denna gång. Andra är på vintervila (ska komma ihåg att vattna dem sparsamt under vinter också) och resten är kvar på sina platser en stund till eftersom de tror att det är sommar än. Fast nätterna börjar bli rejält kalla så snart fryser hela rasket. Löven har inte rasslat ner från träden än så räfsandet får vänta lite.
  • Inomhus har fönstren fått sina mer ombonade vintergardiner (sammet alltså! Det tillför mycket hemkänsla.) och alla ljus är tagna i bruk. Det vill inte säga lite! Jag har ljus precis överallt, både långa kronljus och värmeljus. Just nu har husets värmesystem inte riktigt fattat att det är dags att gå igång än. Det är alltså ganska kallt inne och vi går i raggsockar och varmare tröja. Ljusen gör verklig nytta förutom bara mysdelen. Men snart nog är värmen ikapp och då blir ljusen lite jobbiga. Men jag tänder dem ändå. Det är så trivsamt.
  • Vi har också fått tillskott till familjen denna sommar! Dottern är numera i stadigt sällskap av ung man med en egen son och båda grabbarna har också presenterats för oss föräldrar och är trevliga bekantskaper.

Nu inväntar vi oktober och ser vad den för med sig. Nu ska jag gå ut och klippa gräsmattan en sista gång i år.

Trappförvandling

Husets inbyggda källartrappa har inte fått nån omsorg alls under alla år vi bott här. Fast den används dagligen. Istället blev det mer och mer slitet och kändes fulare och fulare och knappt värt att ens städa. Och man skyndade sig ner eller upp med ögon som inte såg. Tills en dag jag fick nog … och fick en idé samtidigt!
Så här såg det ut! Färgen alltså, vad ska man säga … rosa, aprikos, vinrött och beigebrun matta till detta. Huu. Skrubben i överdelen av trappan är städskåp. Tidigare, innan vår tid, var det nog en garderob för garage och trädgårdskläder tror jag. Men jag tyckte det var bättre som städskåp. Det var inge vidare snyggt därinne heller och inte det minsta praktiskt.

Vi greppade penslarna sista semesterveckan och satte igång. Allt vinrött blev vitt, allt rosa och aprikos samt dörren till garaget och dessutom taket blev grått.

Därefter blev den tidigare vinröda ledstången svart och Maken påbörjade jobbet med att klä in trappstegen i något betydligt klädsammare. Vi hade nämligen rejält med rester av klickgolv i obrutna förpackningar. Hade inhandlats tidigare för bibblans golv, men där visade sig till vår överraskning ett parkettgolv under plastmattan och därmed blev golvpaketen överflödiga.
Den där dan när jag fick nog mitt i trappan och en plötslig idé, hastade jag upp i samma impuls och frågade Maken om det var möjligt att lägga klickgolv i trappan. Trodde han skulle sucka och säga nej. Men han sa jaaa, vilken bra idé! Klart det går!
Han började med de rakare och enklare bitarna och för de inte så raka fick han låna en trappkompass, trappspindel, trappstegsmätare … alltså kärt barn tycks sannerligen ha många namn, men den var ett utmärkt redskap för att kunna såga till rätt form för alla trappsteg. Medan han höll på med trappstegen gick jag lös med pensel och färg på garagedörren!

Det blev ett spretigt träd i svart. Tyckte det gjorde sig bra där i allt det grå. Jag fixade också till i städskåpet. Valde att behålla träväggen ”rå” i bakstycket. Målade de två andra i samma grå som allt annat. Tapetserade en av dem med små bilder klippta ur inredningstidningar. Sen skruvade jag upp en hylla och några krokar. (Maken bytte golv även därinne.) Nu är det betydligt mer praktiskt inrett och lättare att hitta den städutrustning som önskas.

Trappstegen fick också avslutande vit list för helhetens skull, samt en trygg remsa halkskydd. Städskåpets dörr hakade vi helt enkelt av. Den har ändå alltid varit i vägen och jämt krockat med garagedörren till allmänt förtret. Min plan var ett draperi. För hur välordnat ett städskåp än må var så innehåller det inga estetiskt snygga grejer. Jag böjde till två gamla skedar och lyckades helt på egen hand använda Makens pelarborr för att göra hålen i dem. Skruvade upp dessa ovanför skåpet och hängde i en gammal trädgren som jag sågade till som draperistång. Givetvis ett svart draperi, just nu i alla fall. Men det kan bli nåt mer färgglatt framöver. När jag hittar det rätta tyget. Sen spikade jag upp några tavlor också. Det ska bli ny taklampa som Maken ska bygga själv, utifrån en bild jag hittat. Och väggen ovan trappan ska prydas med ett foto som fotografDottern tagit. Så småningom. Men just nu är det klart och det blev så himla bra!

Trappan är ny! Och så mycket trevligare att vistas i.

Helgbilder

Jag fick verkligen latheten ur systemet och gick ut i skogen. Satt på en sten bland vitmossa, ljung och mogna lingon och filosoferade en stund. Stegade runt helt utanför alla stigar. Hur härligt som helst!

Lördagskvällen innefattade bland annat musik på ett par olika ställen i stan. Ett inomhus.

Och ett utomhus.

Det var Å-Drag hela helgen och det innebär ett välkomnande av hösten med olika evenemang. Som musik utomhus. Och så 4000 marschaller runtomkring ån. Vi fick en långpromenad där i behagligt sken.

Bättre sent än inte alls men nu först behagar Blomman för Dagen att blomma. Jo, jag vet. Sådde sent. Men just idag är det som sommar igen så än sen då. Det blommar nu, och det är också trevligt.

Maken riggade verkstad ute och fick därmed bra arbetsväder. Trapprenovering pågår här och har så gjort sen semesterns sista dagar. Nu börjar det allt närma sig färdigt!

Jo, ibland slår nyttigheten till och jag mixar allt grönt jag hittar i kylen och dricker upp det!

Sommaren säger bestämt ifrån idag, att nån höst är det då rakt inte! Det ser ut som högsommar och känns även så. Varmt och soligt och blommorna ser inte heller ut att vara redo för höst än.

Lördagsstämning

Lördagar är av ett speciellt slag. (i alla fall de lördagar som är lediga) Man vaknar i egen takt, ligger kvar extra länge om lakanen byttes dagen innan. Maken går upp först, fixar kaffe och dukar fram. Eller så gör jag det.
Dricker kaffe i bibblan och lyssnar på musik av väl valt slag. Myser med en katt i famnen och dricker morgonkaffet och dagen är helt orörd. Vissa planer kanske finns för senare eller så finns inga alls. Bara att ta dan som den kommer.

Idag är det dessutom första september och min favoritårstid står i beredskap att ta över så fort sommaren känner sig redo att lämna. Än kan det vänta lite, alla sommarblommor är fortfarande ymniga. Känns hårt att de snart ska blomma ut, torka bort eller frysa ner. Sommarlivet ska packas ihop och ställas undan. Höstlivet ska in, ljusen tändas och raggsockorna dras på.
Ikväll tänder staden tusentals marchaller längs ån. Å-natta är här och det bjuds också på diverse musikaliska evenemang och annat här och var. Om vädret är allt utom än regn tar vi en tur längs marschallremsan och lyssnar av en del musik där den intresserar. Hittar nåt gott att äta någonstans också. Tror det blir en bra kväll.
Men innan dess.
Nåt finns det säkert att göra. Känns lite som att skogen kallar … ja! Jag går en sväng!

Läsning

En av böckerna jag läste på semestern handlade om just böcker. Huvudpersonen, en bibliotekarie med bokhandlardrömmar och därmed var bokreferenserna många genom hela boken. Författaren inledde också med sin egen, högst personliga syn på böcker, läsning och läsplatser. Jag är delvis enig med henne om var det är trevligast att läsa, men har givetvis egna favoritställen likväl som ställen där jag sällan sätter mig och läser.

I sängen: Mitt inne i en riktigt bra bok kan jag längta efter att kunna gå och lägga mig och få läsa vidare. Förr, i yngre dagar, kunde jag läsa mig igenom halva natten innan jag tvingade mig att slå ihop storyn och släcka lampan. Nu, i äldre dagar, somnar jag snudd på direkt jag öppnat boken, hur bra den än är. Hinner läsa ett par, max tre sidor men sen börjar jag nicka till och tappar handlingen. Ibland tappar jag rentav hela boken. Så nej, sängen är ingen vidare bra läsplats. Det är också uteslutet att använda sängen för läsning övriga tider på dygnet av samma anledning. Jag somnar.

I soffan: Nja. Lätt hänt att jag hasar ner i liggande ställning även där och då vet vi hur det går. Dessutom kan teven bli en frestelse som får mig att lägga undan boken och zappa runt i stället. Nä, jag läser sällan i soffan.

I bibblan: Givetvis! Eftersom jag faktiskt har ett eget litet biblioteksrum hemma, trivsamt inrett med en skön fåtölj, fotpall, en tickande klocka är det såklart en favoritplats för läsning. Det finns också möjligheten att lyssna på musik där om jag vill, fast jag nog föredrar att läsa i tystnad. Men musiken behöver nödvändigtvis inte vara av något stökigt slag. Fönstret kan stå öppet om det behövs, eller så tänder jag en massa ljus. Runtom mig i hyllorna finns fler böcker att läsa men framförallt så luktar det böcker och papper därinne och bara det är inspirerande nog.

Utomhus: Läser jag gärna under de årstider som det är möjligt. Någonstans i trädgården alltså. Jag bär aldrig med mig nån bok till något annat utomhus. Eftersom jag inte är någon solare blir det inget strandläsande heller. Hemma i trädgården finns mängder av ställen att slå sig ner för läsning. Givetvis i skuggan där det fläktar bra. Lövprassel och humlesurr och sånt förhöjer känslan. Hammocken är en frestande plats men där blir det ingen vidare läsning eftersom jag … just det. Somnar. I altansängen däremot, det är visserligen en säng, eller en så kallad dagbädd. Men den är ändå min favoritplats att läsa på utomhus. Det är ytterst sällan jag lägger mig ner och läser där fast det går (för då somnar jag ju). Bullar istället upp med kuddar för att sitta riktigt bekvämt och avslappnat. Sängen står skyddat och bra och har en trivsam sänghimmel så att det blir ombonat och mysigt. Utom när solen gassar in över hela altanen, då blir det för varmt och för ljust. Men medan solen är upptagen på annat håll är det en utmärkt plats där också katterna får plats samtidigt. De är sånt trivsamt läsesällskap oavsett var jag väljer att läsa. En sovande katt är fenomenal på att bidra till stämning och lugn.

Jag blir lätt helt uppslukad av den bok jag läser och bär den liksom med mig i sinnet när jag inte läser. Och längtar efter stunderna där jag kan få läsa i lugn och ro. Av någon anledning har jag väldigt svårt att komma ihåg titel eller författarens namn på den bok jag är mitt uppe i. Först när jag läst ut den kommer jag i håg vad den hette. Den jag pratar om i början här hette ”Den lilla bokhandeln på hörnet” och skrevs av Jenny Colgan.

Semesterkreativitet

Att vara ledig boostar kreativiteten och skapandet här hemma, det är sen gammalt det. Både jag och Maken är skapande och kreativa av oss och haft lite olika projekt för oss under denna semester. Det har funnits tid för sånt också eftersom vi valde att ha en hemmasemester och ta dan som den kommit. Då kan man lägga en hur lång stund som helst på något tidskrävande pyssel.
Maken har klurat ut hur man bygger in diverse minivärldar i uttjänta glödlampor. Han har gjort en med ett bilvrak tidigare och den här gången blev det en fyr med stormig hav. Han har byggt fyren själv och havet likaså. Fått in alltihop i glödlampan efter att ha öppnat den på nåt vis och avlägsnat själva ljusanordningen. Klurigt va! Han planerar redan för nästa och samlar på sig lite material och jox som ska få flytta in i glödlampan. Han samlar lampor också, så risken finns att det blir mörkt här i höst 😉

Jag hålls i vanlig ordning med stickningen. I alla fall när vi sitter och tittar på nån film eller annat på teve. Den här sjalen påbörjade jag i inledningen av sommaren och fick den färdig innan semestern tog slut. En varm och skön ullsjal i glada färger blev det. Nästa stickning är redan i full gång givetvis, för jag råkade slinka in på lilla garnaffären i stan en dag och därifrån kommer jag inte ut tomhänt nånsin.

En dag fick jag en väldigt fin kartong av en god vän. Den var som ett litet vitt skåp med dubbeldörrar, och hade innehållit endast en mascara. Lyxigt stort fodral för en ynka mascara kan tyckas. Allt för fin för att bara slängas! Jag grunnande en stund på vad jag kunde ha den till och gjorde om det till ett skåp för örhängen! Vände helt enkelt på plastinsatsen som hållit mascaran stående i kartongen och trädde metalltråd några varv igenom. Sen kunde jag hänga in ett gäng örhängen.

Apropå örhängen så har jag också tillverkat ett redigt gäng egna sådana i under semestern.
Fick en idé på hur jag ville ha dem och vips hade jag en hel radda nya örhängen. Det går fort när jag kommer igång!
Pärlpyssel är både pickligt och roligt. Mitt i, kände jag hur synen inte riktigt förmådde få till de där öglorna jag virar att hänga pärlorna i. Maken hade precis åkt till Biltema i något ärende. Så jag skickade ett sms att han skulle köpa med sig en lampa som har ett rejält förstoringsglas i till mig. Fick ett skratt till svar, ”precis vad jag hade tänkt överraska dig med” skrev han! 😀 Nu ser jag hur bra som helst med allt sånt småttigt.

Kreativ så det nästan går överstyr är jag ute i trädgården också i vanlig ordning.
”Det finns så mycket att titta på här” utbrast en kompis på besök. Jo, det gör det. Så hörnor med blommor överallt och stilleben och pyssel i mängder därtill.
Även Maken fick en släng av trädgårdskreativitet en dag och tillverkade en överdimensionerad målarpensel. Den står nu fint därute tillsammans med färgpennorna han tillverkade för nåt år sen. Nu ska jag bara komma över en tom färghink att ställa intill penseln och den tänker jag stoppa ner en blomma i såklart.

På semesterns sista dagar svalkade det av så pass att vi orkade ta tag i renoveringen av källartrappan. Allt behövde målas och själva trappan ska kläs om bara vi målat klart. Det syns redan nu att det kommer att bli bra.

Maken fick också lust med lite mer smått pyssel. Han hade länge varit nyfiken på konsten att vika böcker. Vi kollade runt lite på nätet och fick en hel del tips. Det där är hur omfattande som helst. Inget för mig, skulle aldrig orka sitta och vika sida efter sida i en tjock bok. Men jag letade fram en bok som jag tydligen hade två av, och den gav han sig genast i kast med. Nu står boken och pryder en hylla. Och fler vikningar planeras så det var tydligen roligt.

En dag var vi bjudna på fest. Då köpte jag lite blommor och band en bukett. Ibland skulle jag kunna tänka mig att jobba som florist. Men det brukar stanna med en tanke och att jag gör en bukett till någon som fyller år. Trivsamt nog.

Jahapp

Allting har en slutpunkt och så även denna semester. Söndagskvällen som är typ den värsta söndagskvällen på året är kommen och i morgon är den så kallade vardagen här igen. Inte speciellt välkommen men heller inget vi kan undvika. Vi tillhör inte de där som tycker att det är skönt att återgå till nån slags vardag igen. Matlådor som ska lagas, klockor som ringer alltför tidigt och nätter som ska tillbringas på jobbet. För att bara nämna något. Vi har inga problem med att få den helt lediga tiden att gå utan att för den skull vara det minsta planerade och fullbokade. Skulle med lätthet kunna slippa att jobba mer om bara ekonomin inte ogillar den tanken så starkt.
Semestern var som en semester ska vara i mina ögon. Lugn, långsam, trivsam och oplanerad. Vi har tagit dagen som den kommit och styrt dit näsan pekat, inte alltför långt hemifrån och jag har fått sova hemma i egen säng varje natt!
Sommaren har handlat mycket om vatten och värme och blommor och muminmuggar. Kaffe på morgonen och åkturer i Rodden och mys på altanen. Vi har hunnit med mycket av varje. Sett fina bilar, strosat på stan och pysslat i trädgården och gjort loppisfynd. Hunnit umgås och haft främmande, ätit gott hemma och ätit gott ute och shoppat och slappat och städat och fixat en del hemma. Sett film och serier och jag har läst en massa. Och vi har pysslat och grejat. Ja. Haft det alldeles jättebra på alla sätt och vis helt enkelt! Kan man backa tiden och börja om?

Slöar


Precis här typ. På den där himla sköna altansängen är det bra viloläge. Middagen är lagad, uppäten och undanstädad. Himlen är fylld av moln och temperaturen behaglig. En katt intill med sin yviga svans svepande mot mina bara ben. Det är bara tisdag ännu denna sista semestervecka. Ja, precis så bra har jag det!

Värmeväxling

Typ sen maj, med några få undantag, har min första åtgärd varje morgon varit att slå upp dörrar och fönster på vid gavel, för att hinna få in den något svalare luft som eventuellt funnits utanför huset. Efter att först ha slagits av den tjocka och kompakt varma inomhustemperaturen i huset som stod i skarp kontrast till den källartemperatur jag kom ifrån. Sovrummet nere i källaren har varit min räddning. Även om temperaturen sakta stigit även där så nådde den i alla fall inte högre än strax ovan tjugo grader.
Fläkten i vardagsrummet har varit konstant på och följt mig till köket för att hjälpa till med matlagningen. Luftavfuktaren i källaren har jobbat hårt och producerat mängder med vatten som jag använt till blommorna.
På fredagskvällen kändes det plötsligt som att något vände i den kraftiga vinden. Det blåste allt kraftigare, allt svalare och tillslut satt vi faktiskt och småhuttrade lite och valde rentav att gå in. I lördags var det mycket riktigt första morgonen på vad som kändes som en evighet, som jag klev ut i luft jag frös i. Morgonrocken var mitt i allt för kall och jag vände och gick in och klädde på mig. Vi åt frukost ute även då, men med tröja på.
Och så har det fortsatt. Gårdagen regnade mest hela dan och det blev knappt femton grader som mest. Idag skiner solen men luften känns så där som den faktiskt brukar göra i mitten av augusti här i södra Norrland, läge för något långärmat liksom. I det läget får det gärna vara sol även för min del. Och jag går ner i garderoben och drar på mig plagg som hängt oanvända hela sommaren. Njuter av att känna mig klibbfri och smått frusen. Äntligen liksom.