Blommor och höst

September anländer idag och hösten smyger i krokarna. Det innebär att det är dags att få undan allt som tillhör sommaren ute i trädgården. In med tyger och kuddar och samla ihop sittplatser och bära bort möbler som inte klarar våtare väder.
Somliga blommor får tacka för sig och landar i komposten. Andra får hamna på vinterförvaring för att förhoppningsvis komma igen med nya tag nästa år.
Jo, det finns en del att göra eftersom antalet blommande krukor är många … Dessutom fick jag överta det som Dottern hade på sin balkong när hon flyttade nyligen.
Som alltid passar jag på att ta mycket bilder och summera vad som funkat bra och vad som varit mindre bra för att ha nåt att gå efter nästa säsong. Listan på favoritblommor utökas för varje år. 🙂
Liksom antalet växter som ska vinterförvaras, antalet krukor som ska staplas och möbler som ska förvaras. Men det brukar bli gjort sakta men säkert.
I väntan på nästa sommar kan man ägna sig åt att titta på årets vackra blomster.

Dagsläget

Livet rullar på. I morse ganska tidigt kom två hurtiga kvinnor med städutrustning. De var utsända av försäkringsbolaget för att sanera i källaren efter det avloppsvatten vi haft över golvet. Turligt nog inte vatten från toaletten som en del andra hade oturen att ha, men väl från golvbrunnarna och lite småläbbigt ändå. Visserligen är en del golv utrivna men vattnet hade gått upp lite på väggarna också. Jag trodde att det innebar att de skulle typ spruta på nåt medel och ha det gjort på en kvart eller så. Icke. De bar ner dammsugare, moppar, en säck med trasor och jag vet inte allt. Mig skickde de upp och sen körde de igång. Som det skurades och fejades därnere, i minsta vrå tydligen och det tog i princip hela förmiddagen. De dammsög alla frilagda betonggolv väldigt noga, skrubbade de målade golven ordentligt och även en bit upp på väggarna. Sprayade nåt som kan hämma eventuell mögeltillväxt. Sedan ropade de på mig så att jag fick komma ner och granska. Wow. De fula betonggolven kändes plötsligt helt acceptabla. Det luktade nyskurat. Till och med tvättstugan, som fortfarande är överbelamrat med grejer därnere eftersom det innehåller lite möbler från min garderob för tillfället, hade de lyckats få till nån skinande nivå mittemellan allt. De hade gärna fått städa övervåningen också 🙂
Städningen gav resultat, den lite unkna lukt vi levt med en vecka nu är nästan borta.
Under tiden ringde också försäkringsbolaget igen, för att stämma av med mig vilka förluster vi haft när det gäller lösöret. Eftersom det är såna mängder drabbade i denna vattenkatastrof sköts det här via telefon för att spara tid. Jag behövde bara räkna upp allt på min lista och sedan fick jag en summa som ersätter på en nivå vi trots allt är nöjda med.
Nu gäller det att planera väl för att få in den förvaring vi mist och kunna ordna det bra därnere. Ett är då säkert, inget mer av vikt kommer att ställas på golvet.
Nu ska golven stå så där och torka i minst en månad, det finns alltså tid att planera. Både vilken typ av golv som ska läggas när det väl är dags och vad som ska ställas på dessa så småningom. Tja. Planering alltså. Och vänta in resultatet av försäkringens andra del. Vilken ersättning det blir för dessa förstörda golv. Det vet vi inte ännu.

Vatten … del 4

Idag skulle det sista av golven ut. Maken hade kallat in ett gäng starka vänner och de gick in för uppgiften med iver. Några inne och rev, några ute och tog emot vid fönstret och bar iväg till slänghögen. Sovrumsgolvet var snart ute och den inbyggda garderoben som Maken använder åkte samma väg.
Tyvärr var det också nödvändigt att riva ut allt i min nyss så fina nyfixade klädkammare. Den nya garderoben skruvades isär och bars ut, golvet bröts upp därinne också.
I samma stund som sovrumsgolvet var ute ringde min telefon. Det var firman som skulle leverera en nödvändig avfuktare för att torka upp därnere. Den installerades i sovrummet och en lång plastpåse typ, löper genom rummen med den torkande luften som pyser ut genom diverse hål. Oklart hur länge denna behöver jobba. Inga golv kan åtgärdas innan det är torrt. Hur lång tid det nu än tar. Allt det där blöta i golven luktade unket och äckligt. Lukten är också kvar därnere och pyser upp till oss på övervåningen via all luft som cirkulerar där nu. Med tiden hoppas jag den försvinner för det är inget jag vill ha kvar. Morgondagen har utlovats som solig, då kan man kanske passa på att vädra en del också.
Vädret har varit minst sagt ostadigt sen i tisdags. Helgen efter det stora regnvädret fick vi en hel del sol och blåst. Men i tisdags rullade massa nya regnmoln in och ett hot om stora regnmängder just över oss igen fanns under onsdag och torsdag. Risken fanns att vi drabbade av vatten skulle kunna drabbas ännu en gång bara en vecka senare. Marken var så mättad av allt tidigare vatten att det var tveksamt om den skulle klara mer. Vi bävade. Bar ner pumpen vi köpt, såg till att inte en pryl fanns på golvet och höll andan. Det var en orolig natt jag tillbringade på jobbet. Kollade nog mobilen varje timme ifall Maken hemmavid skulle ha skrivit nåt. Han hade också varit vaken och gått ner och kollat källaren ett par gånger. Men det gick bra! Hela torsdagen var också regnfylld men det kom inga störtskurar utan bara nåt tunt och fint regn som jag egentligen funnit trivsamt. Nu kändes den bara hotfull. Jag vågade inte åka hemifrån och var ner i källaren otaliga gånger och granskade golvet. Men vi klarade oss undan nåt nytt skit. Tack och lov.
Nu får vi bara försöka se framåt.
Hobbyrummet är numera en byggarbetsplats med ett betonggolv och sovrummet är en krater och hela källarvåningen är tömd på grejer. Utom tvättstugan som är både tvättstuga och min klädkammare tills jag har en ny igen. Medan allt står där och bara torkar får jag ägna mig åt att planera för hur allt ska se ut när det väl är dags. Vad vi ska ha för golv, eventuellt tapeter, förvaring, färg … ja. Planering blir det. 2.0 blir det.

Vatten … del 3

Att vakna till ett vattenskadat hus var inte roligt. Vi klev ur den dåliga sömnen tidigt, fixade kaffe och gick ner för att undersöka eländet. Nedanför trappan väntade vi oss nästan att möta mer vatten men det var verkligen borta. Men mattan som en gång i tiden lagts in över betonggolvet var nästan flytande under översvämningen. Det var bara golvlisterna som höll den på plats då. Alltså hade det varit massor av vatten under och den måste helt klart rivas ut. Golvet i tvättstugan, i pannrummet och i ett förråd är alla målade betonggolv. Dessa var inte alls påverkade såklart och det är nån ljusning i eländet.
Sedan kom vi till min nyrenoverade gå-in-i-garderob. Där var det också vatten under det nyligen lagda trägolvet, det kippade lite och sipprade ut vatten när jag gick på det. I Makens hobbyrum och i sovrummet låg någon slags trägolv och sådana mår aldrig bra av vatten. Vid första anblicken såg dessa helt orörda ut, som om inget hänt. Men en oro över vad som fanns under sköt vi för tillfället åt sidan. Det fanns angelägnare saker att ta itu med just då.
Vi började bära upp saker från det första rummet, packade och ställde in i garaget. Många steg upp och nerför trappan med grejerna. Somligt var blött och förstört och hamnade direkt ner i sopsäck.
Ett relativt nytt garderobssystem var bara att riva eftersom det var helt blött i golvsockeln och en bit upp längs sidor och bakstycke. Slutligen kunde Maken riva upp den där blöta plastmattan så att betonggolvet blottades och kunde börja torka. Jag höll också på i tvättstugan för att få undan där eftersom den behöver användas och även fungera som min garderob ett tag. Garaget fylldes på allt mer och vi blev såklart allt tröttare och allt mer uppgivna av allt jobb och allt som var förstört. Speciellt när Maken tillsammans med snälla Grannen sågade upp hål i både sovrumsgolvet och hobbyrummet och hittade plaskblöt isolering och ännu mer vatten. Båda golven måste brytas upp. Sånt gör en uppgiven. Allt jobb det kommer att innebära att först tömma ett par överfyllda rum och sedan riva golven. Golv som vi var fullständigt nöjda med och inte hade någon anledning att byta om bara vattnet hade hållit sig utanför huset. Därtill all långvarig torktid som kommer att krävas innan betongen blir tillräckligt torr för att nya golv ska kunna anläggas.
Försäkringsbolagen var formligen översvämmade de också, av samtal från alla drabbade. Vi anmälde såklart skadan redan första dagen och fick bara veta att det kan komma att dröja. Men vi fick tillåtelse att riva ut och slänga eftersom det måste göra fort för att ingen ytterligare skada skulle tillkomma. Bara vi dokumenterade allt. Det var bara att jobba på. Allt måste upp.
Jag är turligt nog en organisationsmänniska. Därför har jag ägnat mycket tid åt att ordna det bra i våra tillfälliga sovrum, att tvättstugan är användbar och att allt är så bra staplat som möjligt i garaget. Dels för att allt ska få plats men också så att det går att hämta sånt man kan behöva. Som jag tidigare gick ner i källaren för att hämta.
I övrigt ser allt ut som vanligt, inget är påverkat i vår boendeyta och vi har aktat oss för att stuva in nåt där. Det ska finnas plats för liv och vila också medan allt jobb pågår.

Vatten … del 2

Det blev givetvis inget jobb för någon av oss. Vi hade tillräckligt med jobb hemma. Det visade sig under morgontimmarna att flera av våra grannar befann sig i samma situation. Den ena värre än den andra eftersom de flesta har sovrummet i markplan och därför hade ingen aning om vad som pågick i källaren medan de sov. Deras vattennivå var alltså betydligt högre än vår, eftersom vi börjat bära vatten och pumpa så pass tidigt.
Dessutom var det krisläge i hela stan. Vi var nästan Venedig. Det var som att himlen försökt dränka hela stan och allt vatten gjorde det omöjligt att ta sig fram. Vattenfyllda vägar, viadukter, bostadsområden. Bilderna som började delas på sociala medier var helt ofattbara. Siffrorna också, det hade regnat rekord. Det värsta på minst tjugo år sades det. Etthudrasextioen millimeter på ett dygn!
Och bara under en av nattens alla regntimmar bombades vi med ungefär etthundratrettio av dessa hundrasextioen millimetrar. Helt galet. Givetvis sålde pumparna slut omedelbart. Men grannsamverkan av bästa slag gjorde att en granne satte sig i bilen och snirklade sig ut ur stan och åkte till Uppsala och köpte pumpar. En till oss också. Men vi fick under tiden även låna ännu en pump och med två pumpar igång började vattnet äntligen minska i källaren.
Vi hjälpte till med sopborstar för att fösa vattnen från rum till rum när trösklarna började stoppa flödet. Pumparna behövde en viss nivå för att jobba. Alltså föste vi vatten åt deras håll i flera timmar tills det inte fanns mer att fösa. Det var en lycka att se vattnet ta slut närmast pumpen med jämna mellanrum och behöva sopa in en ny våg genom tvättstugan mot pumpen tills även den var slut.
När vår egen nyinköpta pump anlände lånade vi istället ut den till en annan granne som behövde den bättre och kunde själva äntligen ta oss an vattendammsugningen med rejält resultat. Nu behövde hinkarna inte heller bäras ut utan kunde hällas ut intill en av pumparna. I vanliga fall kulle man aldrig komma på tanken att swoscha ut typ tjugo liter vatten över golvet för att tömma en hink. Men allt detta vatten hade gjort oss aningen hämningslösa. Ut med det bara och pumpen skötte resten. Slutligen golvmoppen. Inte förrän vid åttatiden på kvällen var vattnet i princip borta och vi kunde slappna av lite. Bäddade nya sovplatser åt oss på övervåningen och var typ gäster i vårt eget hem den natten.
Ingen av oss kunde sova vidare värst. Maken såg det där vattensopandet för sin inre syn så fort han försökte sova. Vi hade ont i ryggarna och benen och ja, otroligt svårt att slappna av. Det var vatten i hela sinnet och tanken på vad allt detta vatten hade hunnit ställa till med. Hur stor skada hade golven tagit och alla möbler och annat? Hjärnas virrvarr av tankar gjorde sömnen orolig.

Vatten … del 1

Den senaste veckan har minst sagt varit omtumlande, orosfylld och rent av förfärande.
Ja … det kom vatten. Det kom mängder med vatten från himlen redan under tisdagskvällen, men inget vi reflekterade över. Ja det regnade. Vi såg väl nåt på teve, gick och lade oss och somnade gott. Jag var upp en sväng på toaletten vid midnatt men märkte inget konstigt. Somnade om och vaknade en knapp timme senare av ett plaskande ljud. Låg och lyssnade en liten stund och kunde inte lokalisera det. Vi sover nere i källaren, regn brukar inte höras därnere. Därför var det högts anmärkningsvärt, detta plaskande. Jag tände lampan och klev upp och ljudet var allt tydligare vid det lilla fönstret som sitter uppe i takhöjd.
Fönstret är dolt med en mörkläggande rullgardin och jag hade också hängt långa gardiner för att gömma rullgardinen och få det extra ombonat . En byrå står också framför och när jag böjde mig över den och rotade bland tyget var det blött! Alldeles blött på väggen bakom.
Maken hade också vaknat och vi drog tillsammans undan byrån och fann en rejäl pöl på golvet och en fors längs med väggen under fönstret. Det var för mörkt för att se vad som pågick utanför fönstret. Jag hämtade handdukar och hink och vad jag nu kunde komma över medan Maken klädde sig och rusade ut i mörkret. Vid detta källarfönster och ett likadant på andra sidan huset har det cementerats en grop för att kunna ha något större fönster (den heter säkert nåt fint på byggspråk). Dessa var helt vattenfyllda, som små bassänger och vattnet letade sig in genom fönsterbågen. Regnet inte bara öste ner där ute, det spolades ner med högtryck och Maken stod på knä och öste vatten ur fönstergropen. Efter att ha sprungit runt och öst det ena hade det andra fyllts på igen. Han arrangerade längre stuprör och slog för nån bräda och fick slutligen stopp på flödet. Under tiden torkade jag upp inne.
Sedan gick jag ut på altanen i dånet av detta ondskefulla regn och fann en sjö utanför, men det var alltför mörkt och kraftigt regn för att se något av trädgården. Vi var båda uppjagade och klarvakna men skulle upp tidigt för att åka och jobba. Maken stannade i soffan för att hålla koll på fönstren och jag gick tillbaka till sängen, lyckades somna om efter ett tag.
Strax innan tre på natten vibrerade mobilen av ett sms. Det kom från SOS alarm och manade oss att stanna hemma och inte ge oss ut på vägarna och att bara ringa 112 om det uppstod någon akut fara. Det kändes oroande men jag slumrade en stund till, knappt en timme tror jag. Nästa gång jag vaknade var det av något konstigt ljud. När jag satt mig upp och tänt lampan och försökte se om fönstret läckte in vatten igen såg det helt torrt ut. Sedan fick jag syn på golvet …
Hela golvet var täckt av vatten! När jag klev ur sängen och skrek på Maken hade jag vatten upp till anklarna. Det var lika i alla rum där nere. Som en mardröm. Grejer flöt, vattnet snirklade sig in överallt …
Maken hämtade sin vattendammsugare i garaget och började suga upp vatten. Den hinken fylldes på tjugo sekunder, vägde massa kilon och gjorde ingen skillnad på vattenmängden. Maken slet och släpade upp med den tunga hinken i trappan tills jag beordrade honom att vila. Rädd att han skulle halka och skada sig eller något ännu värre. Under den korta pausen ringde han grannen som var på jobbet. Grannen tog sig skyndsamt hem för att se över sin källare men där fanns inget vatten alls. Istället fick han med sig sin egen vattendammsugare och kom över till oss med den. Vi insåg snabbt att dessa vattenuppsugare inte skulle göra någon nytta i mängden vatten. Då kom Grannen på att han ägde en dränkpump och sprang iväg igen. En stund senare installerade Maken och Grannen pump och slang i vårt pannrum och vattnet kunde forsa ut på gatan genom slangen som dragits ut via fönstret.
Det var en lättnad att se allt vatten på rätt sida av huset. Fast nere i källaren såg det inte ut att minska alls. Vattnet fortsatte komma in, i princip i samma takt som det pumpades ut. Vattennivån på källargolvet var densamma hela dan. Någonstans kom det in allt mer vatten och pumpen jobbade hårt. Vi också, som for omkring i stövlar och lyfte undan en del grejer för att rädda dem ifall vattnet skulle stiga och förstöra ännu mer grejer.
Det var en rejäl mardröm och så tröstlöst ohjälpligt bedrövligt. Vi var galet trötta, chockade, ledsna. Oroliga framför allt. Och bitvis kunde vi bara sitta i soffan och tomglo. Sen ner och titta på eländet lika handfallna igen och lika tomgloende tillbaka till soffan. Vad fasen gör man? Räddningstjänsten var helt nerringda och skulle prioritera samhällsviktiga byggnader meddelades det. Vi var fast i vårt elände.

forts ….

Torka tvätt

Sommartid gillar jag verkligen att hänga ut tvätten att torkas av sol och vind. Den luktar så gott sen, i synnerhet lakan som behåller doften åtminstone första kvällen man ska sova i dem.
Vi har haft en helt ordinär gammal torkvinda för endamålet. När den en gång i tiden, av förra husägaren, cementerades ner i backen var nog valet av plats alldeles utmärkt. Ett trappsteg upp till den övre nivå vi har i trädgården. Skogen utanför staketet, bärbuskar precis innanför och ett rejält potatis och grönsaksland fanns på denna upphöjning. Och så torkvindan. Hittade en riktigt gammal bild i ett av våra fotoalbum där man ser huset från baksidan med torkvinda och allt. Tittar du noga ser du mig i en ung version i full färd med räfsan längst bort i trädgården. Jag gissar att vi varit husägare drygt ett halvår här och detta är den första våren för ungefär trettio år sedan.

Det är numera också många år sedan pappa hjälpte mig anlägga gräsmatta mitt över hela odlingsytan eftersom den inte intresserade mig alls. Bärbuskarna är också borta numera, minns inte om de grävdes upp eller avvecklade sig själva. På den nya gräsmattan kom en ny uteplats och så småningom min paviljong. Och i slänten växte sig en gran hög och stor och lönnen jag planterade bredvid är numera enorm.

Där är hammocken placerad och torkställningen fann sig tillslut inklämd mellan uteplatserna. Stod där och skämdes, liksom mitt i vägen. Tvätten trasslade in sig i grenarna på granen och själva ställningen var ful och störde.
I våras tog jag tag och lyfte den från sin plats, vek ihop och bar in eländet i skymundan. Kvar fanns bara det rör som gjutet i en cementklump höll ställningen på plats. Maken ville kapa röret med rondellen, men jag bad honom avvakta. Ingen av oss hade för avsikt att försöka gräva upp cementklumpen.
Torkningen av tvätt flyttade till en bättre och soligare plats på en tillfällig hopvikbar torkställning som blåste omkull vid minsta pust. Den är såklart inte gjord för att ha utomhus men fick duga tillsvidare. Tanken på att gräva en rejäl grop och gjuta ner ett nytt rör för någon torkvinda … nä. Jag letade alternativ på nätet och hittade en bra lösning. Maken verkställde. Kom hem med impregnerat virke från bygghandeln, sågade och skruvade ihop och slog ner nya stolpar i backen på den nya platsen. Öglor för tvättlinorna och ett par uppvibara klädhängare på utsidan av stolparna för sånt som vill torka på galge. Tadaaa liksom.

Det gamla röret fick tillslut stanna på sin plats. Jag piffade upp en gammal gardinstång och ställde klättrande blomma nedanför. Nya torkställningen syns i bakgrunden också. Blomsterklädd gardinstång passar betydligt bättre än torkvinda på det gamla stället. Tänker utveckla det nästa år 🙂

Det hinner hända en hel del i en trädgård på trettio år och det är inte längre så där öppet och kalt som på det gamla fotot. Nu är det lummigt och trivsamt som jag vill ha det.

Alltså tiden …

Tiden alltså, som den har rusat sedan semestern tog slut. Det beror säkert på att det varit en del att ta tag i. Jag har jobbat på, men förutom mitt eget schema också haft nåt extra pass eftersom det fortfarande är semesterperiod på jobbet. Snart är alla tillbaka och då blir det som vanligt igen.
Inledningen av den här veckan har däremot ägnats åt packning. Tyvärr blev det så att Dottern och hennes sambo separerade i början av sommaren. De nådde vägs ände liksom, jättetrist men sånt är livet. De är tack och lov inte osams och kunde trots allt fortsätta bo ihop resten av sommaren. Säkert var det tungt för dem båda emellanåt men det blev väl också lite av en avskedsperiod. Praktiskt att det kunde lösas så eftersom Dottern hade lättare att ta sig till jobbet därifrån och kunde fortsätta med skolans sommarprojekt i datorn. Det hade varit svårare att lösa hos oss. Nåja, de sista två veckorna har hon ändå bott hos oss. I veckan har vi då packat hennes grejer, hon och jag och ExSambon. Kartongerna har samlats hemma i garaget. I onsdags körde jag henne till lilla studentlyan där hon redan bott på halvtid under första skolåret. Den rymmer inte mycket, bara hennes allra nödvändigaste. Därför får vi försöka stuva undan allt hos oss och senare i höst får vi köra dit ombyte till höst och vinter och ta hem sommar. ExSambon behåller lägenheten, alltså kan hennes möbler stå kvar där tills vidare. Tills vi löser nån förvaring av dessa också.
Lilla studentlyan är en kombinerad hall och kök, litet badrum och sedan ett enda rum för sängen, några garderober och arbetshörnan. Den är viktigast eftersom hon har en omständig datorutrustning med flera skärmar. Hon har för avsikt att bli gameartist (=en sån som är med och utvecklar datorspel) och behöver givetvis allt det där. Även om den större delen av tiden tillbringas i skolan med deras datorer så har hon egna projekt att pyssla med hemma, det ska byggas Portfolio inför höstens sökande av praktikplats.
Mamman är allt lite sliten efter allt packande och flyttande. Och har fortfarande kvar att göra här hemma tills allt är behändigt undanstoppat, typ osynligt men tillgängligt. Vem vet när hon behöver det igen. Vi har ingen aning om var i landet hon hamnar på praktik och hur boendeläget ser ut där och då.
Förutom allt det där, ägnar jag all ledig tid åt textredigering. Hinner inte ens sticka numera. Ja, det är sant. Jag skriver och packar och jobbar typ.
Det är samma text som jag jobbade med förra året och redigerade förra sommaren. Den har också en uppdragsgivare som äger berättelsen, jag möjliggör den. Vi lät den ligga till sig lite sedan vi ansåg den klara i höstas. Men det har gnagt och skavt lite i oss båda. Kom därmed fram till att vi vill nåt mer. Alltså började jag läsa om och sedan stuva om och tänka om. Det ledde till en rejäl redigering och kräver också nya tillägg av uppdragsgivaren framöver. Men det blir så bra att det är väl värt allt det extra jobbet. 2.0 kan vi säga. Det finns ingen deadline, vi håller på tills vi är nöjda bara.
Därtill finns en del annat att grubbla över i livet men det är så långt ifrån klart ännu att det får stanna vid kryptiskt snarare än specifikt. Men det är rätt överbelastat i huvudet. Undra på att tiden gått så fort.
Jag skulle behöva semester igen …

Sista semesterrycket

Semestern är i det närmaste slut. Bara två ynka dagar återstår och jag rivstartar med ett dygnspass på söndag.
För tillfället befinner jag mig söderöver hos Mamma (och Brorsan med familj). Jag tog bilen och åkte neråt i onsdags, ganska tidigt för att hinna vara med på Brorsonens och hans Frus kalas för Lilla tvååringen. Den lilla killen har jag missat det mesta av på grund av alla orsaker som hör till de här senaste två åren. Men nu fick jag i alla fall vara med på hans tvåårskalas.
Det var en uppspelt liten kille som samlade sina persenter runtomkring sig. Det bästa tycktes vara några små utryckningsfordon med fungerade sirener och blåljus som han hade fått av någon innan vi kom. Dessa hade han svårt att släppa ifrån sig och ville bära med överallt. Därför kom min present väl till pass. Eller ja, själva presenterna, tre till antalet, slet han ut ur presentpåsen och lämnade därhän. Men påsen med handtag och prydd med en motorcyckel på utsidan passade perfekt att packa utryckningsfordon i. På det viset blev det enklare att bära dem med sig hela tiden.
Men vi åt tårta, satt och njöt av en skuggsvalkade trädgård och skrattade åt Lilla tvååringen och hans jämngamla kusin som jagade såpbubblor från bubbelmaskinen.
Det var ett lyckat kalas som sedan avslutades hemma hos Brorsan med en fantastisk grillbuffé. Min bror är en suverän matlagare, speciellt vid grillen och Svägerskan lika duktig i köket med alla tillbehör. Man går inte från dem det minsta hungrig. Lilla tvååringen och hans föräldrar kom också. Alla tre ganska avslagna och trötta efter dagens kalas, men efter lite god mat blir alla piggare.
Idag har vi varit en vända till grannkommunen och ätit god glass, slappat i skuggan under de stora björkarna i Brorsans och Svägerskans trädgård. Och avslutat kvällen med Brorsans supergoda högrevsburgare. Inte ett dugg hungrig när jag och mamma gick hem i kväll heller.
Jag blir kvar en dag till och passar på att dra ut det sista ur semestern innan jag far hemåt på lördag förmiddag. Lagom ångestfylld över att det är slut på härligheten och ett nytt låååångt arbetsår väntar. Ja, ja. Underbart är kort som det sägs. Ändå har jag fått vara ledig i fem långa veckor så jag ska verkligen inte klaga. Ens på vädret, utom möjligen värmen och regnbristen.
Det är bara att komma igång och vips känns det som det brukar med den ena jobbdagen efter den andra som om ingen ledighet hänt. Det sägs ju vara bra med att återgå till vardagen igen. Fast … jag vete sjutton. Jag skulle hellre återgå till ledighet för jämnan.

Blomster i överflöd

Sitter ute i ljumma sommarvindar som för med sig dofter av allt som är sommar. Det är lördagsmorgon och ännu är det semester. En liten vecka till.
Sommar är det länge ännu och sommarblommorna i sina krukor är som finast nu när de vuxit till sig ordentligt. Jag har massor med såna. Krukor som jag grupperar till trivsamma arrangemang på alla de sittplatser vi använder under sommaren. Jag räknade blomkrukorna en dag när jag vattnade. Kom till nittiofem … japp.
Nittiofem krukor med sommarblomster på min tomt. Flera av dem är större sådana med flera växter i samma, det innebär alltså att växtantalet får en helt annan siffra. Men nu var det krukor jag räknade, inte växter. Det går naturligtvis åt en del vatten till alla dessa krukor, i princip dagligen under denna varma sommar. Hittills har jag haft regnvatten i min tunna. Det tog slut i går. Nu blir det kranvatten om det inte kommer någon påfyllning från himlen snart. Jag tänker inte låta krukblommorna dö av törst. De var inte billiga heller. Men det struntar jag i eftersom detta är mitt största nöje sommartid och vi njuter båda av att ha det fint omkring oss när vi semestrar hemma.
Jag hade också en hel del övervintrade växter som stått i sina krukor sedan förra sommaren, så allt är inte inköpt i år. En del av mina pelargoner är flera år gamla.
En del sommarblommor brukar övervintra inomhus i det som är omklädningsrummet som tillhör vår helt oanvända bastu. Andra blir nerstoppade i sin kruka, i jorden i en pallkrage. Så att vintern fått sköta om dem ordentligt. Det fungerar jättebra på en del växter. När jag fick fram alla ur pallkragen i våras spirade det bra i så gott som alla. Däremot hade inte allt överlevt i duschrummet eftersom det blir aningen för varmt därinne och jag kan ha glömt att gå ut och vattna vid några tillfällen när vintern var som mest.
I rabatterna bommar en del rosor och annat trevligt, men mina rabatter skulle behöva en ordentlig tillsyn. Ogräset har tagit över på en del ställen och jag skulle behöva både rensa ordentligt och flytta på några växter som inte mår bra. Typ börja om i vissa fall. Men vem orkar gräva rabatter i den här värmen? Växterna skulle inte heller uppskatta att bli uppgrävda nu. Det får vänta till senare. När nån svalare vind tar sig an oss.
Häromdagen åkte jag med ett par goda vänner på utflykt till en fantastiskt fin handelsträdgård en bit bort. Jag kunde så klart inte låta bli utan kom hem med ännu en pelargon och tre perenner. Men dessa perenner får klara sig i sina krukor ovan jord tills jag hittar nån gräv-ork.
Antalet pelargoner som ska klara vintern i omklädningsrummet har alltså ökat med några exemplar denna sommar. Det blir till att ordna med bra avställningsytor därinne när allt ska in i höst. Och ställa påminnelse på mobilen så jag kommer ihåg att gå ut och stänka på dem lite vatten.
Lördagen ser ut att bli en varm dag det också. Vi har planer på ett loppisbesök och därefter inga planer alls. Ju varmare det blir ute desto hellre är vi inne. Med mörkläggningsfördragna fönster och fläkten på högvarv.
Dessutom har jag fortfarande ett krångligt knä att sköta om. Värmen underlättar inte sårvård precis. Men jag tvättar och pysslar så det ska säkert bli bra.
Bjuder på en bild av min nyaste ros, en för året nyplanterad Honungsros ”Lykkefund” blommar redan för fullt. Den har för avsikt att klättra och bli rejäl. Vi hoppas den tar för sig ordentligt och faktiskt gör det.