Det blev en riktigt bra helg det!

Brorsan, Svägerskan och Mamma anlände rätt sent på fredagskvällen. Det tar tid att åka genom landet och tyvärr är de där bosatta alldeles för långt bort. Antar att dom säger samma sak, att vi bor för långt bort! Det vore bra trivsamt att kunna slinka förbi på en kaffe en vanlig tisdagskväll också.
Nåja, vi satt uppe och pratade en stund innan vi gjorde kväll.
Brorsan fyllde år på lördagen och det firade vi med extra god frukost som vi satt länge och njöt av. Inget speciellt var planerat under dagen. Det behövs inte. Trevligt att bara umgås.
Kvällen inledde vi tidigt med en god middag innan det var dags för oss tre whiskyälskare att åka på en whiskyprovning. Det är jag och Maken och Brorsan och vi kom i god tid för att få bra plats och kunde se över vad som skulle provas. Kvällens tema var Bourbon mot Single malt. Maken var speciellt ivrig eftersom hans smak ligger åt det där Amerikanska Bourbon-hållet medan jag och Brorsan bara vill ha den där Skottska whiskyn.
Det var tre av varje som stod uppdukade framför oss. Som väntat höll smaken sig till det vi redan visste. Även om den första Bourbonsorten vi provade överraskade. Den andra av dem var rent av odrickbar. Alla tre single-malt sorterna däremot placerade sig genast på önskelistan över vad man gärna har hemma. Det roligaste var att Maken till sin förskräckelse blev tvungen att välja en av singel maltsorterna som kvällens bästa. Inte ens han gillade den jag föste undan som odrickbar.
Ja, ja, det var trevligt som vanligt och kul att ha Brorsan med.
I morse hade vi ännu en lång frukost innan de så småningom tyckte det var dags att bege sig hemåt.
Vi har haft en långsam hemmadag sen de åkte. Ända tills Maken kom på att han hade paket att hämta. Han hade beställt en vinylspelare plötsligt. Vi som aldrig mer skulle gå tillbaka till det formatet har nu återigen en sådan hemma och behöver fundera ut var man ska ställa otympliga vinylskivor.
Som alltid efter en särdeles bra helg känns den ankommande måndagen extra tung. Men den är väl bara att ta sig an.

Typ stickat hela dan

Så här har min dag sett ut! Nu i sena kvällen tog jag tröjan av stickorna och en kvart senare kom helggästerna. Brorsan och Svägerskan och Mamma ska tillbringa helgen med oss och i morgon firar vi lite eftersom Brorsan fyller år.
Den där tröjan ska jag också hinna lägga sista handen vid under morgondagen och till sist tvätta den också. Så den kan åka med dem hem till BrorSonen på söndag. Trodde nästan inte att jag skulle hinna få den klar men med ett visst mått envishet lyckades jag. Inte för nåt annat än att det kännts surt att ha behövt posta den nästa vecka. Nu slipper jag det.

Lite torsdagsgrejs … men mest stickning

  • Jag hade lite jobb att göra, efter jobbet idag. Så kan det bli ibland även om jag försöker undvika det. Men, det var i alla fall relativt snart avklarat. Sen kunde jag ta helg!
  • Jag stickar ivrigt på med tröjan till BrorSonen. Bara för att hinna få den klar helst i morgon, men allra senast på lördag så den kan åka med helgbesöket hem och slippa posten. Det kan gå, jag är halvvägs in i ok-mönstret nu!
  • Ska man ha trevligt helgfrämmande behöver man handla. Men behöver man sticka klart en tröja hinner man inte handla! Jag löste det med en hembeställning.
  • Solen har varit igång hela dan och jag tillät den för ovanlighetens skull få vräka sig in genom fönstren. Bara för den där inomhustemperaturen som varit så lågt ställd i veckan. Solen kan ju det där med att värma hus.
  • Hade tänkt städa idag också men jag hann inte, skulle ju sticka tröja. Måste hitta ett sätt att kombinera det där i morgon.
  • Eftersom jag stickat mest hela dan blev det en del tevetittade också. Såg klart säsong fyra av den där australiensiska serien(hemma igen/a place to call home) som är både banal och fängslande på samma gång. Tja.
  • Hann ändå iväg en sväng till stora blomsterbutiken och fick med lite fint hem. Man får sån lust att köpa blommor när det lyser så där ute.
  • Nu är katterna ute för natten (ja, jag lurade ut dem och släckte och låste och smet ner till sängen för att få sova ostört) och jag säger tack och godnatt.

Syskon

Hörde på radion i morse att det är internationella syskondagen idag.
Har en fin bild på ett par syskon. Finklädda och glada hemma hos mormor. Minns inte om nån fyllde år eller gifte sig.
Däremot vill jag minnas att anledningen till min korta frisyr var en konsekvens av nåt eget arbete med en sax. Och märkligt nog minns jag den där dräkten. Kort kjol och jacka. Minns hur tyget kändes och hur fin jag tyckte den var. Kanske hade mamma sytt den? Hon brukade sy en hel del kläder till mig, tills tonårsrevolten sa ifrån. Smycken gillade jag redan då och tydligen hade jag farit för snabbt fram nånstans och slagit knät.
Brorsan var rätt stilig han med. Tänk vad tiden går. Typ femtio år sen åtminstone.
Vi kanske inte är lika stiliga numera men lika glada är vi ännu. Och lika nära! ❤

Det snöar igen

Man kanske kan säga att vi får betala för de där osannolikt varma dagarna vi hade i februari. Det är så kallt och blåsigt att jag drog fram vinterkappan igen. Och frös i alla fall. Typ vinter!
Jag fick brev från kommunens sophämtningstjänst förra veckan. Dom tror att det är vår. För i morgon ska trädgårdstunnan tömmas för första gången. Turligt nog hade jag den redan halvfull. Men jag tvingade mig ändå ut i kylan för att klippa ner lite fjolårsväxtkighet och räfsa ihop tillräckligt med vinterskräp för att fylla tunnan med kvistar och gamla löv och utdöda höstblommor. Därmed drog ner den till vägen och skyndade mig in.
I värmen borde tilläggas. Men nja, det är att överdriva. Vi var nämligen osmarta nog att dra ner värmeläget på pannan medan våren lurades. Då gassade solen rätt in och skapade en sån sommartemperatur inne att jag blev grinig och gnällig. Lagom tills pannan ställt om hela husets värme till behaglig slog vintern till igen. Så nu har vi skitkallt och får gå i raggsockar och tjocktröja för att inte frysa. Medan vi grunnar på det kloka eller okloka i att öka på pannan igen. Det fattar man ju hur det blir. Precis. Då slår solen naturligtvis till igen. Vi avvaktar, tänder en massa ljus och klär på oss istället.
Men just nu ser prognosen inget vidare ut, i alla fall inte om man är sugen på vår. Gilla läget. Och violerna jag köpte för att göra vårfint vid trappan, de får klara sig i sina tråg ett tag till.

På tv

Jag tittar gärna på teve. Medan jag stickar ivrigt så klart. Just det där med stickning och teve hör liksom ihop för min del. Det är väldigt sällan jag bara lår mig ner och stickar utan nåt att se på. Det blir helt enkelt lite tråkigt. Alltså tittar jag på teve. Och med tanke på alla islandströjor jag stickat denna vinter har det blivit en hel del teve!

Ett av programmen jag stickar till är ”Vem bor här”. Man får gå husesyn tillsammans med fem personer som hör ihop med nåt av hemmen. Lite så där som, åtminstone jag, är sugen på ibland när jag passerar nåt hus. Tänk om man fick gå in och titta! Här får man det och under tiden letas ledtrådar, till vem av deltagarna som kan tänkas bo just där. Ibland har jag inte en susning och i det senaste programmet hade jag alla rätt! Men det spelar mindre roll faktiskt. För jag älskar att se hur kreativa människor kan vara i sina hem. Säkerligen för att jag är likadan själv och ständigt håller på och fixar med nåt hemma. Det är de mest fantastiska hem som visas upp. En del helt knasiga, andra vackra och stilfulla.

Just nu har jag också fastnat i intrigerna på stränderna i ”Robinson”. Det är rent av fascinerande att se hur man kan behandla folk. Varje år består den där öde ö tävlingen av ett gäng fysiskt starka, tävlingsinriktade och paktande deltagare. Som tycker att en värdig Robinson måste vara just fysiskt stark och kunna släpa hem mest mat och bygga bäst hyddor och vinna alla tävlingar. Men egentligen handlar det enbart om ett socialt spel. Den som är smartast vinner. Man blir alltid lite sugen på nåt när man ser de där halvt utsvultna deltagarna leta mat i djungeln och på stranden. Och måste hämta nåt i köket, bara för att man kan liksom.

”Sveriges mästerkock” har jag också följt med stickning i händerna. Där blir  man också hungrig, av all god mat som visas upp. Nu är en vinnare klar i det programmet och småkockarna har tagit vid. Alltså, ungar i tioårsåldern som lagar mat i klass med nån utbildad kock. Och kan matlagningstermer som jag måste googla. Otroligt.

Och så är det de där underbara trädgårdsfixarna i ”Trädgårdstider”. Där finns också massa roliga idéer jag kan gå igång på och vilja använda i min egen trädgård. Fast det går inte att jämföra deras skånska trädgård med denna södra norrländska bråkiga trädgård ändå. Inget växer lika ymnigt här. Men de är trevliga att umgås med en stund de där fyra programledarna medan de grejar med sin trädgård.

Därtill kollar jag på en del serier också. Somliga som måste inväntas ett avsnitt i veckan och andra som kan plöjs avsnitt efter avsnitt på en gång. De bästa just nu är den svenska ”Bonusfamiljen” och amerikanska ”Blacklist” men det är fler än så som slukas av stickandet.

Tja, en del annat passerar också bara som rent sällskap i stickandet men knappast för att det är särdeles bra. Jag har försökt mig på att lyssna på poddar också men jag orkar inte med sånt pladder. Ser hellre nåt på teve.

Ut till havet

Söndagen började med sol, och jag bestämde mig för att ta en tur med nya ryggsäcken för att testa den.
Fick med mig en kompis också. Jag kokade kaffe och fixade en liten matsäck medan jag väntade på henne. Sen åkte vi till den där fantastiska udden som leder rakt ut i havet.
Först genom skogen, och allt ystert fågelkvitter. Solen som smög runt trädstammar, mossa i mjuka gröna kullar och havet som öste upp sina vågor på den långa stranden vi hade intill oss. Vi såg också de första blommande blåsipporna för i år, överväldigande fina, vi bara stod där och beundrade dem en stund.
Ju längre ut på udden man kommer desto smalare blir den. Havet synligt på båda sidor om grusvägen för en stund. Sen ett gammalt fiskeläge och så delar sig möjligheten till varsin sida av udden. Bara att välja.
Jag hade en strand i åtanke och den stigen leder också ut till yttersta udden. Det hade blivit ganska mulet och blåsigt. Vi struntade i udden där blåsten ges chansen att ta sig an allt från två håll och nöjde oss med den där stranden.
Vi slog oss ner på en omkullfallen trädstam och packade upp matsäcken, hällde upp kaffe. Snön låg kvar på den skuggigaste delen än stranden. En mås flög i cirklar för att se om det blev nåt över av fikat.
När vi packat ihop vände vi och gick samma väg tillbaka. Hann till bilen innan det började regna.
En trivsam vända i rättan tid och ryggsäcken fick med beröm godkänt!

Lördag utan plan och dessa katter

Det är lördagsförmiddag och här sitter jag ännu i morgonrocken och har inte kommit nån vart. Kaffet är urdrucket och Maken har redan åkt iväg på nåt eget ärende. Jag har inga som helst planer för dagen och sånt är oerhört trivsamt i min värld. Jag behagar göra vad som faller mig in och just nu är det att bara ta det lugnt i morgonrocken.
Katterna gör också vad som faller dem in och har varit av ”typisktkatter” art i natt. Gårdagens snöslask bidrog till att ingen av dem ville vara ute speciellt mycket. När kvällen kom hade vi en sovande katt i en stol och en som ivrigt sprang före mig ner till sovrummet. Jag misstänkte vad det skulle kunna leda till, men hoppades ändå att katthjärnorna hade tillräcklig koll på väderläget för att ge sig till tåls till morgonen. Icke!
Klockan var bara strax efter ett när den där som somnat så skönt i sängen mellan oss vaknade till infall. Och började promenera omkring i sängen. Över mig. Så att jag vaknade. Föste ner honom i golvet efter att han trampat omkring vid mina fötter en längre stund. Han höll sig därefter tyst tillräckligt länge för att jag skulle somna om. Sen började han jama. Sånt går inte att stoppa. Jag tog mig ur sängvärmen, gick upp och släppte ut både den ena och den andra. Tillbaka till sängen. Kunde inte somna om och alltså hörde jag, hur den där som kan öppna dörren själv gjorde ett inbrytningsförsök. Dörrhandtaget skallrade högljutt i det tysta huset och eftersom jag ändå var vaken gick jag korkat upp igen, och släppte in! Trodde han skulle vara nöjd så för i natt. Icke.
Klockan fyra kom han ner och tjatade oss vakna igen. Maken förbarmade sig den här gången. Men han var smart nog att bara släppa ut och inte in nån annan. Båda fick stanna ute. Dryga är bara förnamnet på dem så här års. Det blir bättre när våren verkligen fått fäste och låter nätterna bli på varmare sidan. Då stannar dom där typerna ute och vi får sova hela natten. Visst, vi får skylla oss själva som släpper in alls om kvällarna. Vi är liksom ägda. Av egen fri vilja.
Det finns mycket jag skulle kunna ägna dan åt, jag hade en plan för min nya ryggsäck. Men det där snöblasket alltså. Nej, det lockar verkligen inte till nån utevistelse. Jag stannar inne och stickar lite tror jag. Så får det bli!

Fredagsmys?

Fredagsstämning hos tandläkaren? Nja, knappast. Sköterskan visar in mig till rummet med en svepande gest som om hon ritar upp en bana för mig att följa. Jag hänger av mig och vi utbyter de obligatoriska fraserna om vädret. För dagen ett nytt ymnigt snöfall som är typiskt för månaden. Benämningen aprilväder har väl knappast uppkommit utan anledning.
Jag slår mig lydigt ner i den där stolen fast jag helst velat springa åt motsatt håll. Det beror inte på någon som helst tandläkarskräck. Inte heller är jag rädd för nån smärta. Det finns en annan anledning till min flyktkänsla. Jag har så lätt för kväljningar, allt värre med åren dessutom, av allt jox som ska in i munnen under dessa besök. För dagen också ett par rejäla skedar med en avtryckningsmassa eller vad det nu kan heta. För att jag måste få en krona tillverkad till en avbruten tand.
Min tandläkare är himla bra och har en lösning på det här med min aktiva kräkreflex. Eftersom den tenderar att överväldiga mig till att knappt få luft och nästan orsakar panik medan jag ligger där med leran upptryckt i käken. För att minska problemen görs det hela under lustgasbehandling. Jag får på mig en näsmask, till en början bara vanligt syre men snart har det bytts ut till lustgas. Tandläkaren försöker också prångla på mig bedövning, bara för att det kan tänkas göra lite ont vid tandköttet medan hon slipar ner tandresten. Ha, jag ska inte ha nån bedövning! Jag bryr mig inte om det gör lite ont en stund. Ja, jag kommer att ligga stilla ändå! Hon låter alltså bli bedövningen och slipar på. Jag ligger blickstilla, andas med näsan och låter lustgasen ta över. Skön känsla, förutom allt som pågår i munnen, så fredagsmys? Knappast.
När det blir dags för de där slevarna med lera är jag rätt avslappnad och jag håller tankarna i ett strikt grepp och styr dem till annat än metallsmaken mot tungan och motar undan känslan av att kväljas. Andas med näsan, in och ut, in och ut. Jag sitter vid tjärnen och fikar! Solen glittrar i vattnet och jag har mossa runt kängorna och kaffe i min emaljmugg och all ledig tid i världen. Jag måste hålla till där och glömma vad som pågår i min mun. För om jag rör mig för mycket blir avgjutningen skit och måste göras om en gång till. Nej tack! Den uppe är raskt avklarad och lyckas bra. Den nere känns evighetslång och lite besvärligare men puh, tillslut piper nån klocka och avgjutningen kan makas lös från mina tänder. Det gick bra! Inga luftbubblor säger hon! Jippiii!
När detta mitt värsta är över byter hon ut lustgasen mot vanligt syre igen och snart får jag komma ur ryggläget och skölja munnen. Klart. Puh. Det är över. Bra jobbat! Och då menar jag av både tandläkaren och mig själv.
Jag åker lättad hem, byter om och gör mig i ordning för betydligt trevligare fredagsmys. After work … eller snarare after dentist … hos en god vän. Det blir bubbel, goda tilltugg och trivsamt babbel.
Sånt är bra mycket trevligare än tandläkarbesök alltså!