Godmorgon tisdag

Sitter i trött godmorgonläge i köket med kaffemuggen. Som vanligt med bara nån liten lampa tänd trots det höstgrå utanför. Det är väldigt likt min favoritfärg novembergrå, även om det bara är oktober än. Mörkermänniska som jag är har jag också svårt med allt för skarpa lampor, speciellt på morgonen. Jag vill vakna långsamt, eller åtminstone varsamt. Inte kastas in i nån skarpt upplyst strålkastartillvaro. Alltså är takbelysning bannlyst en stund tills jag är redo för den.
Maken är raka motsatsen. Han kliver upp och trycker på varenda väggknapp så huset badar i ljus. Sen går jag och eftersläcker …
Nåja, idag är det jobbdag och han har åkt till jobbet redan innan jag klev upp. Att det är jobbdag även för mig tvingar mig snart att tända taklampan, åtminstone i köket. Kaffe går utmärkt att få till i skum belysning, men fixa nån frukost och leta någon slags matlåda görs bäst upplyst.
Jag har kontorsjobb på schemat idag, med ett litet möte först. Sen blir det en del datorhäng. Gråvädret ute kommer att bidra till lysrörsbelysning inne. Den allra värsta varianten av ljus. Och jag kommer att sitta där och titta på det grå utanför och bara längta. Till tjocktröjan och stövlarna och lövräfsan. Pulsa fram i gula och blöta löv och häva ner den i lövkorgen. Det längtar jag till redan nu. Efter en stillasittande dag på kontoret kommer att kännas riktigt bra att få ta sig an det senare.
Nej. Nu får jag rycka upp mig och tända nån lampa så jag blir klar. Ha en trivsam tisdag, vad den än må innehålla.

Det vackraste med hösten är dimman!

Därför gick jag ut häromkvällen för att gå omkring i dimman och liksom ta in den i sinnet. Dimma har en förmåga att göra mig glad och lätt. Även sommar eller vintertid såklart men på hösten är den bäst! Ännu är det rätt så grönt överallt. Jag längtar mest till när löven börjat skifta färg och ramlat av sina grenar. Ligger i gula och blöta sjok på marken. Då. När mossan blivit djupgrön och trädens stammar mörkt bruna. Allt fylls av mustiga och mörka färger ihop med den grå dimmiga himlen. Då får jag inte nog. Jag travar omkring med dimfukt i håret och immiga glasögon och fyller mobilminnet med bild efter bild. Den ena finare än den andra. Så fantastiskt vackert! Full av livslust kommer jag in och drar på raggsockorns och tänder några ljus. Längtar redan efter nästa ljuvligt dimmiga dag. Längtar efter november och hoppas den får vara snöfri och grå.

Ett sånt sommarväder

September beter sig plötsligt som om den tillhör sommarmånaderna och öser ut varma och soliga dagar. Mornarna är krispiga och lurar en att tro att det är de varmare kläderna som ska väljas. Sen är allt bara alldeles för varmt. Liksom sommarvarmt, medan man sitter där i höstkängorna och ullkoftan som var så rätt i tidig morgon.
Jo, visst kan det vara njutbart med den sortens temperatur ännu, i rätt klädsel. Som till exempel om det är en ledig dag och kläderna kan bytas ut varefter temperaturen stiger.
Jag är tidigt ute med undanplockandet av allt sommarliv i år, trots behaglig utetemperatur. Det är ändå liksom färdigsuttet nu. Inget intresse av att hänga i paviljongen mer eller slappa i altansängen nån eftermiddag.
Därmed är sängen ställd på kant och altantaket nerdraget och hopvikt. Allt pynt från mina sommarställen är inburet och undanstoppat. Alla små sittgrupper instuvade på vinterförvaring. Utom två korgstolar av olika art som får stå på altanen för att kunna slå sig ner i om det behagas.
Det som också står på altanen är alla krukförsedda sommarblommor. Som inte alls vill medge att det är någon höst i antågande. Allt blommar ymnigt ännu och står hopföst i samlad tropp kring stolarna. Så det ser helt överdådigt prunkande ut.
Därtill har katterna också fått sedvanligt vinterhotell av staplade möbler. Där är det bäddat med mjuka underlag och skyddande sidor ifall någon snö ska yra så småningom. Det ger dem ett ombonat trevåningsalternativ att hänga i. Med hjälp av fyra stolar på ett bord. Två av dem upp och nedvända på de andra två, armstöd mot armstöd. I bottenpan på bordet med en stol som tak har de fått varsitt krypin med frigolit under filtarna. I mellanvåningen mellan stolarna är det ett skyddat krypin på lurviga filtar. Sen har de där två lyxlirarna varsitt penthouse ovanpå dessa stolstaplar också. Med utsikt över världen. Det finns till och med ett källarplan under bordet där det går att sova i en bäddad korg.
Som om inte detta var nog finns även två små stugor på kattresorten på altanen. Jo minsann. Det är två ombyggda kartonger med mysigt innehåll. Som jag har trätt varsin t-shirt över. Så att halsringningen bildar en öppning att krypa in i lådan genom. Det är alltså bara att välja och katter gillar att variera sig. Hatar att vara förutsägbara och sova på samma ställe jämt.
Ja, nu kan höststormarna göra som de vill. Jag är redo.

Klarblå söndagshimmel

Jösses vad veckan har skyndat sig mot slutet. Jag säger som man så ofta säger, vart tog den vägen? Men, den kom och gick tillsammans med en hel del jobb och en hel del annat. Så där som veckor i regel gör utan att fråga om lov.

Veckans blomma: Den kräver faktiskt en bild. Det är Klockrankan som beviljat mig en slags ynnest och klämt fram en blomma till, nummer två faktiskt. Det är inte alltid den blommar nämligen. Och om den blommar görs det sparsamt. Kanske med en eller max tre knoppar på en säsong. I alla fall så här pass högt upp i landet. Blomman, den lila klockan, är fantastisk. Absolut. Men, det är inte för den skull jag har denna växt år efter år. Utan för den enorma växtkraften den bär i övrigt. Som den svingar sig snabbt uppför en spaljé eller en vägg med sina klibbiga små spröt. Kan lätt klä en hel vägg om den får bete sig som den vill. Jag sår från frön varje vår, kanske i mars eller april i små plantkrukor. Planterar sedan om dem i en lite större kruka när de två parbladen som kommer upp först öppnat sig för själva växten som vill upp mellan dem. Planterar om ytterligare en gång när de vill börja klättra. Då i varsin stor kruka, eller två tillsammans i en rejält stor kruka. Sen är det bara att förse dem med lite klätterhjälp som snören eller spaljé och en hel del vatten, så gör de själva resten. Av mina ca femton frön i årets påse fick jag också femton plantor som jag har utspridda här och var i trädgården. (Och en gav jag till grannen för att jag fick tomatplantor i utbyte och Dottern fick också en till sin balkong.) De har växt och frodats här hos mig i sommar och faktiskt har nästan alla mina Klockrankor minst en knopp vardera. Nån har hela tre. Om den här höstvärmen och en del sol håller i sig kommer de nog att slå ut allihop också. Fint och glatt!

Veckans pandemirapport: Vi är fortfarande friska! Och just nu har hela landet ett stabilt läge. Hoppas det fortsätter så. Men händerna kräver en del handcreme efter allt tvättande.

Veckans shopping: Blev inte speciellt omfattande. Men jag returnerade en grej jag köpt som gick sönder direkt. Sånt vill man inte ha! I övrigt handlade jag typ mat och knappt nåt annat förutom ett vackert keramikfat på loppis.

Veckans stickning: Jag har en långstickning på gång. Hade massa garn kvar från tröjan jag stickade i våras. Var sugen på en långkofta i detta tunna ullgarn och satte igång. Tog lite hjälp av måtten från ett tröjmönster i början men därefter har jag en helt egen plan. Det går alldeles utmärkt att sticka utan mönster också bara man provar ofta och känner efter hur man vill ha det. (Och inte räds att repa upp en bit om det skulle behövas) Jag stickar runt för att klippa upp i fram så småningom och är en bra bit på väg med längden och har också båda ärmarna i gång. Än så länge flyter det på enligt planen och den blir nog färdig om nån vecka skulle jag tro.

Veckans katter: Jo, det börjar allt bli höst. De där två NattKatterna börjar ha fått nog av nattligt uteliv och vill in om kvällarna. Sträcker lojt ut sig i soffan och njuter av lite mänsklig närvaro. Eller kommer in precis när vi börjar släcka ner för kvällen och ska ha någon slags nattmacka. Kan inte bestämma sig för om det är ute eller inne man vill vara. Blir inne av ren obeslutsamhet och ångrar sig precis när vi somnat. Kommer ner och gapar om att det är ute man skulle vara. Eller sover skönt nån timme för att sedan energiskt väcka någon (typ mest mig) och inte ge sig förrän jag går upp och släpper ut. Det krävs en del nattliga minusgrader innan det blir nåt styr på det där. Vi får bara gilla läget för en katt som bestämt sig ger sig inte förrän det blir som den vill.

Veckans slöjdstuga: Innan pandemin började jag och en kompis besöka en slöjdstuga nån kväll i månaden. Ett gäng slöjdintresserade samlades i en foajé som tillhör Folkteatern i stan för att slöjda och småprata. Men så kom ett virus som stängde ner en massa sån aktivitet. En del slöjdare träffades via nätet några gånger men jag var inte med på det. Nu såg jag i den gemensamma gruppen på sociala medier att vi skulle kunna ha riktiga träffar igen. Med de restriktioner som finns såklart. Inte för många, vi tar med eget fika och håller avstånd. Och kommer naturligtvis inte alls vid minsta tecken på nåt symtom. Alltså fixade jag matsäck till både mig och Kompisen och packade ner stickningen och möttes upp utanför. Där inne var stolarna och små cafébord arrangerade med avstånd i en cirkel. Vi tvättade händerna när vi kom och satte oss på varsin sida av ett av borden. Sammanlagt blev vi sju slöjdare den här gången. Fem stickande kvinnor och två trätäljande män. I trivsamt småprat medan händerna jobbade på. Jättetrevligt!

Veckans elände: Maken hittade en vattenläcka. Inomhus. I huset. Lössläppt vatten! Ett gammalt rör i typ pannrummet (även om där inte längre står någon oljepanna utan en fjärrvärmecentral) hade tagit sig för med att helt i smyg rosta sönder och börjat pysa ut en okänd mängd vatten. Oklart när detta tilltag skedde men så snart det uppdagades blev det fart på oss. Maken stängde av vattnet och letade efter tillfälliga lösningar i garaget medan jag bar ut en del blöta grejer. Turen i denna oturen var att vattnet pyst ut åt rätt håll. Inte allt för mycket förvarades där. Andra hållet hade orsakat en värre sanering. Skiten åkte ut och vi torkade upp och ställde in ett fläktelement för att få in en del varmluft. Väggar och golv i detta utrymme är betong. Det bör inte ha tagit sig alltför stora friheter detta vatten. När Maken med tillfälliga medel täppt till hålet slog han igång husets vatten igen och vi stod kvar och höll lite koll ett tag. Det verkade tätt. Men det bör lagas på nåt sätt, snart. Jag överlämnar de grubblerierna till Maken.

Jahapp. Det var den veckan det. Vi tar oss an nästa i morgon.

Uppvaknande

Jag är inte rädd för spindlar. Och det är tur. För det var ingen trevlig syn som mötte mig i morse när jag trött och gäspig stod i källartrappan! På väggen en bit upp satt den, och fick mig att undra om jag förflyttats till något tropiskt land under natten.
Så här års är en del av husspindlarna monsterstora. Jag har redan en tid hållit utkik efter dem i trappan och nere i källaren, av vetskap att de kan finnas. Jag brukar få en del otrevliga möten så här under hösten. Om de gömmer sig i skrymslen inne hela tiden, eller tar sig in utifrån vet de bara själva, men om jag får syn på dem har de inte lång tid kvar för nåt av det.
Den där rackarn i morse satt helt fräckt kvar på väggen medan jag rusade förbi i trappan. Storleken på dem lämnar mig inte oberörd på nåt sätt men jag vågar gå förbi. Jag vet andra som hade stannat i källaren och ringt efter förstärkning.
Städförrådet finns precis ovanför trappan. Där hastade jag helt klarvaken och förvånansvärt aktiv genast fram dammsugaren. Fick snabbt saldden i vägguttaget i köket och väl beväpnad kikade jag så ut i trappan. Jodå. Där satt den jäkeln lugnt fortfarande, med någon slags äganderätt. Men inte länge … Jag träffade den med borstarna på munstycket när jag slog till. Såg att den tappade balansen och trillade ner på trappan, säkerligen rejält yr i bollen. Därför hann jag också ner och slurpade raskt in den i dammsugaren. Det rasslade i röret när den passerade. Faktiskt!
Sedan dammsög jag både trappan och köket noggrant och ordentligt en stund för att inte ge den nån chans att promenera ut ur sin fälla igen.
Dammsugaren är bästa alternativet, för även om jag anser mig vara djurvän är jag inte den som hjälper dylika varelser ut i levande skick igen. Och att bara klappa till den med nåt hårt minskar möjligheten att träffa och ger mig en läbbig fläck på väggen om jag träffar.
Nu är jag ordentligt vaken kan jag säga och hade dessutom köket dammsuget och klart innan klockan var sju. Och en redig lust att gå lös på varenda millimeter av källaren med samma dammsugare. Men det hinner jag inte nu. Men oj vad jag ska dammsuga så fort jag kommer hem igen.

Fredag igen, hur är det möjligt?

Det är fredag igen alltså. Ännu en vecka gick av bara farten. Det är också en regnig fredag men sånt stör mig inte.
Veckan blev av lite omskakande art faktiskt. En kollega som varit svårt sjuk en tid gav upp kampen och somnade in.
Sorgligt på många sätt, framförallt för de närmaste givetvis. En konstig känsla för egen del. Att en person som man bara har en arbetsrelation med, men ändå känt och trivts med i över femton år plötsligt är borta.
Livet alltså. Sånt är det.

Nu är det ledig helg och jag har en kusin på besök. Han är här i bilköparärenden och jag har hämtat honom vid tåget och just varit med honom på en provtur i den intressanta bilen. Medan han ordnar sina affärer hänger jag här en stund.
Sen ska vi nog skaffa oss lite lunch innan vi åker hem till oss och jag antar att han kommer att hänga mest i sin nya bil.
Till kvällen bjuder jag på min hemlagade lasange som alltid brukar bli ”äteralltförmycket” -god. Medan vi stämmer av läget lite. Det var ett tag sen vi sågs. Jag tror det blir en bra kväll!

Kalenderfix

Det är bara lite mer än halvtid i detta år ännu men jag är redan igång med nästa år. Jag gör en egen kalender för tredje året i följd nu. Jo, det är sant, jag köper en fin, tom skrivbok som jag fyller med egenritade kalenderveckor. Bara för att jag kan, för att det är roligt och för att jag får en kalender helt efter eget behov. Jag är alltså ingen mobilkalenderanvändare. Gillar nämligen inte alls den elektroniska varianten och skriver inget i den. Nej, jag vill ha papper och penna.
Varje månad i min egenritade kalender inleds med ett eget månadsblad och därefter de veckouppslag som tillhör respektive månad. Jag textar, ritar och klistrar in flikar för att hitta lättare och pysslar med diverse pennor och en del annat material så att det blir fint. Alla månadsblad och uppslag ser olika ut. I inledningen av boken har jag ett egengjort register och i slutet av kalendern en del uppslag av diverse kategorier som passar just mig. Som till exempel ett stickningsuppslag där jag håller koll på vad jag stickar och vad jag skulle vilja sticka härnäst.

Mitt favoritmärke på skrivböcker för detta ändamål är Paperblanks. Dels för deras vackra omslag men också för kvaliteten på pappret som är njutbart skrivbart och trevligt att bläddra i. Det ska inte vara linjerat utan prickigt. Med hjälp av prickarna blir det lättare att dra raka linjer utan linjal och göra bra former på veckans innehåll. På bakre pärmen finns också ett ”kuvert” för diverse lappar man behöver spara.
Jag använder ibland en del små klistermärken och tejper men allra mest ritar jag egen dekor och textar egna veckodagar på alla uppslag. Även om det finns stämplar och klistermärken för alla tänkbara varianter. Men jag kan själv. Blir mer personligt så.

Det kallas Bulletjournal egentligen. En hel vetenskap numera men jag gör en väldigt egeninspirerad variant.
Och det tar sin tid, detta kalenderpyssel. Alltså brukar jag börja så här i sommartider för att hinna ha kalendern färdig innan det nya året skålas in. Visst kunde jag lika gärna rita den efter hand som det nya året går också, men ibland vill man kunna skriva in något långt fram i en kalender och då är det ganska opraktiskt om den är helt tom. Jag gillar att stå med en helt färdig kalender när ett nytt år ska planeras.

Oro och pengaskick

När ett litet barn ligger och mår dåligt någonstans är det svårt att hålla tankarna på annat. Vet inte ännu hur det ska gå, även om det försiktigt visade sig bättre tidigare idag. Hela situationen är speciell på många sätt och barnet vistas med sin pappa långt borta och barnets mamma har suttit fast i en viss pandemis restriktioner och inte kunnat åka. Och så hamnar barnet på sjukhus i ett allvarligt läge (inte på grund av pandemin dock) som får all oro att gå i spinn. Speciellt för denna mamman såklart!

Vi ville bidra med nåt annat än oro och omtanke och det behövdes verkligen pengar. Både till kostsam vård av sjuk liten unge, samt att äntligen få iväg mamman till sitt barn för det visade sig möjligt men hutlöst dyrt.

Här inom landet swishar vi pengar bara hur som helst. Fram med appen i telefonen bara och swish är dom iväg. Att skicka pengar utanför detta landet var inte fullt så enkelt. Det krävdes att vi stegade in på ett bankkontor påstod Internetbanken. Utomlands skickas inga pengar lättvindigt. Nej nej. Hela Internetbanken hytte med ett virtuellt pekfinger.
Först ska man bekänna sitt ärende vid besöksdisken och få sin beviljade nummerlapp. En hel blankett fick vi också för att fylla i vad vi skulle göra av pengarna. Sen plingade det till och blanketten skulle lämnas in i det alltför minimala hålet i plexiskyddet framför den oerhört skeptiska bankmänniskan. Hon granskade oss kritiskt, avmätt och nedlåtande som om vi eventuellt skulle vara värsta svindlande pengatvättarna eller tänkte finansiera terrorism allra minst. Knappast med den summan. Nej den summan skulle köpa två sjukhusnätter för ett litet barn i behov av vård.
Bankmänniskan hade inte förtjänat nån förklaring, så vi sa att det var en gåva kort och gott och det är också alldeles sant. Utan att tilltala oss med mer än en handfull ord knappade hon omkring i sitt tangentbord med blicken på skärmen, bort mot entrén, ut genom fönstret och alldeles, precis ovanför huvudet på oss korkade pengaskickare. Så fick vi tillbaka ett papper ur luckan att skriva under och vips … hoppas jag … var pengarna på väg åt rätt håll. Man ska alltså kunna ansluta någon tjänst för detta utlandsärende till Internetbanken men det var tydligen ytterst hemligstämplat. Åtminstone hade hon ingen lust att berätta hur det fungerar. Hummade bara utan att titta på oss trots frågan vi ställde.
Strunt samma. Detta var en engångsgrej. Vi orkade inte slösa mer tid på denna bankmänniska så snart ärendet var klart. Fort ur hennes synfält som på nåt sätt brände längs ryggen. Otäck människa minst sagt men henne glömmer bi nu.

För precis i den här stunden fick jag också via de där sociala se hur en restrött mamma äntligen anlände till sitt barn och fick krama för första gången på ett halvår och inte ett öga är längre torrt. Nu hoppas vi på allas gemensamma tankar och böner och mammakraften därborta, så att vi snart får se en riktigt pigg unge på bild igen!

Sensommarmys

Vi har en sensommar som är mer högsommar än högsommaren själv var. Då fanns det ingen möjlighet att dricka morgonkaffet ute, nu är det varma och somriga mornar och kvällarna dessutom. Otroligt varma och sköna. Däremellan finns en alltför varm dag där jag helst inte vill göra nåt alls.
Nu är första arbetsveckan gjord och det är bara att gilla läget som man säger. Sommaren går verkligen mot ett slut och just nu är det svårt att ta in att hösten är i krokarna. Viskar lite i en fuktig morgonvind och gör sig påmind när mörkret kommer allt tidigare på kvällen.
En del av sommarblomorna börjar lyssna och sträcker sig inte längre lika gika girigt mot solen. Jag har slutat fylla på med näring i vattnet och ser att många börjar bli redo för att slängas. Det känns lika sorgligt varje år. Allt detta ymnigt blommande ska plockas bort, klippas ner och slängas. Många av sommarblommorna i mina krukor är ettåriga. Många är blommor som också skulle vara fleråriga i ett annat klimat än detta norrländska. Om jag hade ett växthus kunde säkerligen en hel del övervintras därinne. Nu har jag inget sånt, men jag behöver börja fundera över den möjlighet jag har för vinterförvaring av växter och förbereda lite.
Gräsmattan tycker att det är sommar ännu och växer på. Jag gillar att den är lite längre och klipper sällan, men nu nästan ber den om att få bli klippt. Jag kan nog inte skjuta upp det mer.
När kaffet är urdrucket denna morgon blir det en del vattnande av törstande växter och sedan ska gräsklipparen ur förrådet. Efter klippningen ska jag gå lös med sekatören på en del ställen där nån buske tagit sig för stora friheter också. Alltså inleder jag helgen med trädgårdsjobb. Det blir en bra inleding.

Semestern slut, hur är det möjligt?

Ja men allting har ett slut. Det som kändes som oändlighet kom till sin ände i alla fall nu och ett första nattpass är redan avklarat. Att vara tillbaka är som att aldrig ha varit därifrån … jag måste nog tänka lite till på semestern som ligger kvar och skvalpar i sinnet.

Semestervila: Jag har vilat. I altansängen, i hammocken, på soffan men framförallt har jag fått sova i min egen säng nästan varje natt. (Utom den sista delen av semestern när jag och Dottern åkte till mamma) Att som bortasovande nattarbetare (ja, jag sover i regel i en säng på jobbet på jobbnatten och har sk jour men ändå … ) få sova hemma flera veckor i sträck är en vila bara det. Dessutom att denna min egna säng står i källarens svalka är en riktig bonus. Vilsamt alltså.

Semestersysslor: Maken byggde lego. Inne eller ute på altanen beroende på temperaturen. Jag hade min stickning, min dator, mina blommor och mitt manus. Någon enstaka tur iväg från hemmet för att handla mat eller något annat. En sväng ut med taklös HotRod i stunden och tron att det skulle svalka. Det gjorde det inte. Solen får fri tillgång och motorn stånkar ur sig redigt med värme in mot sätena. Men det är allt trivsamt ändå.

Semesterbröllop: Som var så fint att det angränsar tårkanalerna ännu och bilderna finns fortfarande högt upp i bildflödet. Nu väntar vi på att få se Dotterns alla redigerade bilder så småningom och återuppleva allt.

Semesterträdgård: Jag hann med en hel del trädgårdsarbete. Med sekatören och spaden och inhandlade nya växter och vattnade och fixade. Eller bara strosade omkring och plockade nån blomma eller satt i någon skuggig stol. Vilsamt ledig, vilsamt njutande. Bara vara liksom. Mitt bästa läge.

Semestershopping: Inte mycket alltså. Har undvikit att hänga i affärer och bara handlat mat och kanske nåt annat nödvändigt och har vi hängt i nån affär har vi sett till att hålla avstånd. Det har inte varit svårt eftersom det varit väldigt lite folk ute i affärerna ändå. I alla fall samtidigt som mig.

Semestertripp: En dag åkte vi till en grannstad med Dottern i bilen. Vi besökte en fin liten butik som säljer retrosaker av bra kvalité där vi fick med oss lite smått och gott ut. Sedan besökte vi ett loppis där jag gjorde årets fynd! En stor kanna i glas av känd designer och märke och ska en ny sådan inhandlas kostar den nästan ett par tusen. Köps den på loppis eller auktion kostar den nästan en tusenlapp. Jag fick min för trettio kronor! Helt felfri! Vi mötte en bekant glassamlare på nästa ställe och berättade om mitt fynd och han tog sig för pannan och trodde vi skojade. Inte. Det var alldeles sant. Efter detta hittade vi ett ställe som tillhandahöll mat och efter maten åkte vi hem igen. Nöjda med en liten dagstur.

Semestermat: Det var för varmt. Eller jag orkade bara inte. Eller vi ville bara ha nåt annat. Alltså blev det en del färdiglagat hämtat och en del färdiglagat äta på plats. Eller något superenkelt hemma. Och en del grillat ihop med andra. Vi överlevde. 🙂

Semestergöra: Jo, jag hade tänkt få ett och annat gjort och hade en halvhjärtad lista som jag varken tittade på eller följde. Äh liksom. Jag kan göra allt det där under hösten lika gärna. I alla fall inte nu. Ja, det blev ogjort.

Semesterkrångel: Maken blev tvungen att ändra sin semester i år. Fick tre veckor sammanhängande med mig, sedan två veckor hårt jobb och nu har han två veckors ledighet igen men nu jobbar jag. (Fast inte varje dag.) Det var allt rejält motigt för honom att gå till jobbet den där första veckan som förutom vanlig arbetstid var fylld av övertid. Men nu är det gjort.

Semesterego: Därav satt jag mest för mig själv en hel vecka. Från morgon till sena kvällen eftersom han jobbade över. Några dagar är det ändå rätt skönt att strosa runt i egen takt och göra vad man behagar men det blir tråkigt i längden. Jag tillbringade lite tid med Dottern när hon var ledig men annars var det jag och Katterna. Men det blev några heldagar vid datorn och tack vare det ett manus redo för utskrift. Bara en sån sak.

Semesterumgänge: I dessa tider … (undrar hur många gånger vi använt och kommer att använda den frasen i år?) … nåja, en del umgänge blev det allt. Vi bjöd in oss själva till ett par vänner som bor i närheten. Satt ute i deras trädgård hela kvällen. Vi hann också umgås en del med Dottern och hennes lilla familj. och så kom min Bror med Fru och Dotter och vi hade inte setts sen i julas och hade mycket att prata om i några dagar. Jag träffade också en god vän en dag i hennes trädgård med god mat och lite bubbel. Och sen till sist åkte Dottern och jag neröver och träffade Brorsan med familj igen och Mamma som vi inte heller träffat sen julen. Och fick hänga lite med Brorsonens familj och äntligen kunde gratulera lilla ett-åringen med paket och fick trivas med honom live istället för att se bilder via nätet. Mycket trevligt och bra för sinnet alltihop.

Semesterväder: Svårt att summera något utan väderomnämnanden. Jag njuter i regel av varje ledig stund oavsett vädret. Men en sväng regnade det kanske en del för mycket. Fast vad gör väl det! Blommorna vattnas utan min omsorg, vattentunnorna fylls på, man kan trivas inomhus med en bra film och sin stickning. Eller på altanen om det är lagom varmt trots regn. De här två sista veckorna har däremot varit både soliga och varma. Väldigt varma. Typ för varma. Men jag tänker inte klaga på nåtdera. Vädret har gett mig de flesta varianter och det känns helt okej.

Tja, säkert har det hänt en hel del till men nu får det vara. Semestern var fantastiskt bra och jag skulle gärna ha semester jämt. Nu går inte det. Nu får jag bara jobba på och njuta av de lediga dagar som uppstår i mitt schema. Inte så tokigt det heller.