Foton från före

Det råkade sig så att jag hamnade i ett fotoalbum. Tittade på bilder från gånga år och det dröjde en stund innan jag kom på vad det var som var märkligt med dem. Det var givetvis att det var bilder tagna före pandemin. Långt före. Ska vi benämna dem som F.P (före pandemi) eller F.Cov-19? För jag gissar att det är lite så det kan bli. Det finns ett före och ett efter. Ännu vet vi inte om efter kommer att bli precis som före eller om något har förändrats för att stanna.
På dessa foton var allt som det brukade vara när vi människor levde på utan rädsla för varandra. Foton på umgänge alltså! Där man hängde i närheten av människor bara så där hur som helst på ett avslappnat, självklart vis.
Aktiviteter och närhet och många människor på samma ställe. Glada och skrattande människor runt gemensamma matbord. Människor som kramades, hängde tätt ihop vid en scen eller bara umgicks helt avslappnat utan ord som social distans, smittspridning och smittvägar i sina vokabulär.
Så märkligt och så avlägset fast det var bara ett och ett halvt år sen det var vardag. Lite som att se en science fiction och förundras över en helt annan slags värld. Där man häpnas över ett helt främmande beteende man aldrig sett maken till.
För så stadigt har allt detta ändå satt sig i oss. Reaktionen över nån som hänger för nära andra eller folkmassor i tv-serier eller filmer skapar en omedelbar tanke: ”håll avstånd för fasen!”. Tills jag kommer på att det är inspelat innan. Före C19-sjukan.
Innan allt blev helt förändrat och avståndstagande och folkskyggt.
Innan vi flockbenägna människor tvingades helt isär.
Innan vi slutade umgås, kramas, mötas, hänga med varandra.
Innan, när vi inte behövde vara rädda för varandra utan kunde passera utan avstånd eller trängas tätt ihop.
Hur länge dröjer det tills vi kan se tillbaka på den här tiden?
När vågar man ta någon i hand vid ett första möte igen? Eller ens komma i närheten av folk i affären eller kassakön? Eller sluta stanna till och backa eller gå en halvcirkel runt folk på gemensamma platser. Hur länge kommer steget bakåt, bort ifrån, att sitta inpräntat i sinnet på oss?
Självklart kommer vi nån gång att se tillbaka på de här åren som oerhört märkliga. Snacka om science fiction alltså. Som om någon märkligt film plötsligt blev verklighet. Och jag gissar att vi kommer att prata om det och älta det i åratal när det väl lättat. Varför det hände, vad vi gjorde och vad vi borde ha gjort. Vi kommer alla att vara fulla av storys på hur länge sen man sågs. Hur länge sen man si eller så. Och samtidigt kanske en krypande rädsla för att det kan hända igen. Vi är inte längre osårbara i någon slags nollvision om att inget ont kan hända oss. Eller att det som händer drabbar bara andra, inte oss. Det här drabbade alla, inte bara dom andra. Alla, hela planeten. Som för att visa att vi alla är människor och vi hör ihop.
Just nu verkar allt lätta lite, låta oss andas ut lite och förhoppningsvis utan att ta ny fart ännu en gång. Men det vet vi inget om än. Hör att farhågorna finns där inför kommande höst och vinter. Därför behöver vi fortsätta hålla det där avståndet fortfarande även fast det är sommar och sol och semester och vaccin.
Även fast vi är erbarmligt less på allt restriktionssnack vid det här laget och typ bara vill kasta allt och rusa ut i sommarläge. Vi behöver rusa varsamt.

Blommigt

Det är så mycket vackert ute nu att det knappt går att fatta.
Blommor överallt, den ena efter den andra kommer i blom och nästan tävlar om uppmärksamheten. Rosa och lila är den vanligaste färgen på mina blommor märker jag. I synnerhet på sommarblommorna jag satt i krukor överallt.

Men även blommorna ute i rabatter och på buskar tenderar att dra sig åt den färgskalan. Fast på rundan i trädgården i går kväll fanns också ett antal vita fina.

Dottern kom från jobbet med två rosa blommor till igår. Hon brukar få köpa ut 🙂 och när hon ändå skulle hit en sväng passade jag på att beställa vad jag ville ha. Rosenskärans blommor är som vikta i tunt papper. De här hade också en trivsam rosa kant runt sina kronblad.

När jag hade planterat ner dem i en stor kruka och ställt den på sin plats tog jag mig an städning av planteringsbordet.
Det var redigt skräpigt efter alla sommarblomsplanteringar nu. Och efter hösten och vinterns framfart.
Jag byggde det där bordet tillsammans med Maken för nåt år sen. Av snyggt slitna gamla staketplankor efter att vi rev själva staketet. Lät till och med bultarna sitta kvar i kanten av bordsskivan, jag ville ha det rejält, stabilt och ruffigt. Sedan ordnade jag med en hylla under och satte upp hyllor på väggen ovanför.
Av någon anledning har jag svårt att slänga fullt fungerande grejer. Vissa kan man ha till annat. Återbruk, som med staketplankorna. Men alla dessa plastkrukor som blommorna kommer i. De är så oerhört ocharmiga och fula, och jag kränger av dem och planterar ner blommorna i större och finare krukor. Det mår alla mycket bättre av. Men plaskrukorna … De har jag staplat och staplat och stuvat in under detta bord sedan det ställdes på plats. Tydligen svåra att göra sig av med? Vissa av dessa plastkrukor är dessutom i en tunn plast som går sönder väldigt lätt och knappast passar till återanvändning. Ändå hittade jag även en massa såna när jag nu drog fram alla dessa krukor. Nej nu fick det vara nog. Jag öste ner dem i en plastsäck, även de där något stabilare krukorna. Hur många behöver man ha liksom? Jag sparade en lagom mängd av de bästa och definitivt alla som var lite större. Är det nåt man behöver så är det just större blomkrukor.
Sen krattade jag fram alla gamla prassliga löv som blåst in under och tog sedan bort hyllan under bordet för att stoppa mig själv från ytterligare kruksamlande. Och ställde in den lilla mängd jag valde att spara direkt på marken under bordet istället.
En annan sak med planteringsbord är att det gräs som fanns har nötts bort av att jag är där och trampar runt hela tiden. Nu är det gräslöst och typ stampat jordgolv framför mitt bord. Det är dammigt när det är torrt och när det regnar blir det lite lerigt och stänker upp på det som förvaras under bordet. Men jag hittade ett par större bitar plywood som jag lade som en slags trampskiva framför. Kanske minskar det lerigt regnstänk. Och känns också lite bättre att stå på.
Sen snyggade jag givetvis upp hyllorna ovanför och själva bordsskivan också. Nu är det väldigt trivsamt och lockande att plantera nåt mer.

Jag har redan massor med sommarblommor i krukor runtomkring mig. Men min kompis som hälsade på häromdan tittade sig omkring och sa, ”Fint, men du kommer att köpa mer va?” Japp, hon känner mig. Jag kommer att köpa mer.
Men vad gör det. Semestern kommer även i år att tillbringas mestadels hemma. Då ska det åtminstone vara njutbart vackert i varje vrå. Och inga plastkrukor som skymmer sikten 😀

Ja det är juni

Och oj vad Juni tog i! Det blev typ sommar direkt. Men vi backar lite eftersom jag inte hängt med alls här.
Dan efter jag skrev sist vaknade vi till en morgon där oktober hånskrattade oss i ansiktet. Alltså maken till majväder. Det regnade och blåste nästan storm. Termometern kom sig upp i ynka fem grader. Det var dagen för blomförsäljningen på lokala matbutiken. En trevlig tradition för blomälskare som mig och många med mig. En lastbil som i tidig morgon lämnat av en mängd vagnar fyllda med sommarblommor och jag brukar vara där tidigt. Så även i år, trots vädret. Vi var några tappra som fyllde våra kassar i ovädret. Sen åkte jag fort vidare till nästa ställe och även det förvarade sommarblomstren utomhus och där fick jag med mig ännu mer. Sista stället har sommarblommorna i växthus och där kunde man välja i lugn och ro medan regnet smattrade mot glastaken. Jag hade alltså bakluckan fylld när jag kom hem. Lastade av allt på altanen och stängde fort dörren. Gick inte ut mer den dan.
Nästa dag skulle vara solig och varm hade det sagts. Tja, då skulle det till ett mirakel konstaterade vi innan vi gick och lade oss. Därför var det rätt spännande att komma upp nästa morgon och häpet se detta mirakel som kastat ut oktober med arselet före och släppt in sommaren. Det var för varmt för långärmat. Det var väder för kjol och linne och plantering av blommor. Och fixa iordning altanen och paviljongen och allt som skulle till för att göra sommar blev gjort. Och om du ser mig hasta runt i flera upplagor i samma bild ser du helt rätt. För det var precis vad jag gjorde. Än här än där tills allt var klart och jag själv var svettig och trött.
Sedan dess har det varit sol och en del värme och typ allt varmare varje dag. Faktiskt varmare än Rhodos sa dagstidningen i går. Och det har hunnit slappas en hel del på alla sommarplatserna redan.
I övrigt har jag hunnit med att

  • bli ordentligt firad på morsdag med både mat, blommor och blingbling. Det grillades fisk och bjöds på bubbel och jag fick ett fint armband och en rejäl sommarblomma med flera olika samplanterade växter i.
  • ha redigt ont i ryggen med en envis ”låsning” vid skulderbladet så jag knappt kunde vrida på huvudet … men ja, jag är inte den som springer hos nån doktor i tid och otid … det går över är min devis … men allra mest är jag nog bara förbaskat envis och nu är det (nästan) bra …
  • Umgås med en god vän, sånt är man minsann inte alls bortskämd med numera.
  • Åka runt lite i rodden som Maken med förtjusning använt jättemycket nu sedan sommaren kom på riktigt.
  • Jobba lite som vanligt. Semestern är nästan, nästan här men det återstår lite mer jobb ännu.
  • Varit till tandhygienisten och fått bort tandstenen som konstaterades på några ställen vid mitt undersökningsbesök tidigare i våras.
  • Varit på bröllop, jo blev inbjuden till grannarnas vigsel mitt i allt bara för att jag skulle skjutsa dit Dottern som var deras fotograf för dagen och jag var dessutom hennes assistent och bar på lite grejer och letade fina platser att fotografera dem på.
  • Varit på utomhuskalas och firat tre syskon som alla fyllt år tidigare i år när inga kalas kunde hållas. Vi köpte gemensam present till alla tre. En kasse utomhusspel/leksaker som verkade uppskattat.

Ungefär så. (Och ja, givetvis ägnar vi oss fortfarande åt att hålla avstånd och uppföra oss på ett lämpligt sätt enligt gängse restriktioner men det orkar jag inte prata om längre. Det är liksom vardag numera.) Nu väntar en ny vecka med vad nu den kan tänkas medföra.

Sköna maj?

Det är en väldigt kall vår. Maj månad är inte vad den kunde vara, utan mer nån slags aprilwannabe med spridda skurar och blygsam temperatur. Visst, en och annan dag glimmar till, men ibland får vi nöja oss med bara nån timme nån dag som känns vårig. I övrigt är det mest regn, kallt och otrivsamt.
I lördags var det en sån överraskande dag. Den kom nämligen med en oförklarlig sol. När det skulle vara regn. Fast det var olika bud på det. Nån app påstod regn efter elva, en annan ville ha regn efter tolv. Inget regn kom vid något av tidpunkterna eller faktiskt alls under hela dan.
Jag tog alltså chansen att få ut gräsklipparen ur vinterförvaringen direkt efter morgonkaffet. Den överraskade också, och startade underfundigt nog redan vid mitt första ryck. Sånt brukar den inte ägna sig åt utan den vill bara jävlas tills jag muttrande ger upp och hämtar Maken. För att då men ett illa dolt flin starta vid hans första ryck. Som om den inte trilskats alls innan.
Men nu behagade gräsklipparen alltså göra mig den tjänsten också, kanske var den lika häpen över vädrets nyck som jag och inte tänkte på att det var jag som ryckte till i snöret. Gräsmattan fick därmed årets första klippning. Faktiskt välbehövligt för den hade redan växt rejält.
Jag hann också med att putsa runt med sekatören i diverse buskar och blanda lite gödsel med barkmull och strössla ut i rabatterna. För det skulle som sagt regna, så himla bra att hinna gödsla lite innan. Jo nog hann jag. Med råge. Jag borde kanske ha vattnat. Men orken tog slut och jag väntade på det där regnet. Tydligen regnade det lite under natten. I alla fall såg det ut så på söndagsmorgonen.

Det infinner sig ingen riktig lust att bära fram utemöbler eller nåt sånt när det ser ut att vara bara april. Fast jag gjorde ändå ett ryck under torsdagen förra veckan när det också klev in en dag med sällsynt sol och tillhörande varmare grader. Dessa underhöll oss till och med hela dan.
Och jag fick lite fealing och skapade lite ordning på altanen med mattor och möbler och bäddade undan katternas vinterhotell. Sedan makade jag upp taket på paviljogen. Lite trixigt ensam, men kvasten och krattan och jag fick ordning på hela takschabraket tills det satt som det skulle. Kan själv är en envis jävel.
Jag bar också fram de möbler som skulle finnas på plats under detta tak.
Men sen kom både solen och jag av oss och resten är ännu ogjort. Det där lilla extra piffet jag brukar ägna mig åt. Till vilken vits liksom. Det är inte så att det lockar till uteliv och nåt sittande i utemöbler precis.

Idag är det onsdag och ett envist regnande och blåsande har pågått sedan morgonen och ska tydligen inte ge sig förrän tidigast på fredag. Men då har väderfolket lovat oss lite varmare tider. Vi får väl se.
Jag har i alla fall planer på att åka och inhandla en hel del sommarblommor i morgon. Oavsett väder. Så det så. Nu får det vara dags tycker jag. Juni står för sjutton och stampar i farstun. Det får bli nån ordning på allt.

Finaldags

Gårdagskvällen innehöll en lång Eurovisionssändning från Rotterdam. En vinnare i den traditionella songcontest skulle äntligen få koras i år. Förra året var totalt inställt och helt utan vinnare. I år fanns ändå möjligheten att genomföra en Eurovision songcontest trots allt. Med massa publik! Allt var nästan som vanligt med glädje, viftande flaggor, glitter och glamour och hela fyra programledare.
Det var också som vanligt ett tredagars event med två semifinaler innan gårdagens final. Väl utförda shower från en makalös scen, alla tre, med stabila programledare som bjöd på trivsam underhållning utan krystade roligheter som bara blir oroligheter. Bara en sån sak. Så otroligt trevligt med underhållning igen.

Finalen innehöll alla nordiska länder utom Danmark som inte tog sig vidare från sin semi. Det var verkligen inte konstigt. Sveriges bidrag Voices skulle framträda nästsist. Jag gillar både låten och artisten och höll tummarna, även om jag visste att den inte tillhörde någon segertippad favoritlista. Finland får som vanligt också del av mina tummar och kom med ett riktigt bra rockbidrag i år. Dem återfann man betydligt högre upp på bettinglistorna sades det. Norge, nja. Sa mig inget men också ganska upphöjt i förhandsspekulationerna. Island, kul, annorlunda och charmigt. Kunde gå långt.
Upplagt för en lång och underhållande kväll alltså. Dessutom visade sig finalen ha väldigt bra mellanakter! Det är inte ofta man säger det. Dessa brukar kunna vara pinsamma eländen där man passar på att gå på toa eller kolla läget i mobilen.
Det fanns väldigt många förhandsfavoriter bland de tävlande och det var ingen som verkade självklar som vinnare. Det blev också en rysare in i sista stund när kvällen äntligen tog sig an rösterna. Först alla länders juryröster och därefter alla tittarröster. Det drog ut på tiden och programmet blev nästan en timme längre än tänkt. Men tillslut var det ändå ett segertippat favoritland som blev vinnare. Italiens hårdrockstoner gick hem i Europa i år. Kanske ville vi bara vråla lite i detta läge som alla befunnit sig i så länge nu? Jag tyckte ändå låten var skapligt bra, fast mina favoriter fanns i Belgien, Portugal och Israel. Ja, Sverige också såklart. Och Finland, som hamnade på sjätte plats. Sverige halkade ner till fjortonde. Ja, det var ingen vinnarlåt men nog fanns det många jag tyckte var bra mycket sämre som placerade sig högre. Men så ser det ut i den här tävlingen. Att tävla i musik är egentligen märkligt och svårförklarat. Det finns tusentals olika åsikter och alla tycker sig tycka rätt. Jag tyckte typ såhär:

  • Kvällens bästa röst: Det hade utan tvekan sångaren i Portugal. Ett riktigt hallelujamoment för min del. Både låten och den rösten var verkligen helt i min smak.
  • Kvällens sofistikerade bidrag: Där var Belgien svårslaget för min del. Svalt, snyggt och himla bra.
  • Kvällens märkligaste bidrag: Schweiz hade visserligen en otrolig sångare men låten fick jag liksom inget grepp om och kunde inte bestämma mig för om jag gillade den eller inte.
  • Kvällens glädjebidrag: Det stod Litauen för med kycklinggula kläder och glatt studsande dans och ett medryckande bidrag. Omöjligt att inte smittas av den glädjen och bara vilja hoppa ur soffan och studsa med.
  • Kvällens tröttsamt silvriga bidrag: Alltså … klänningar av modell baddräkt eller konståkningsplagg. Minimal kjol, rejält urringat och tajt och korsettlikt med mängder med hängande strassgirlanger och fransar och svep av nåt glittrigt omgav alltför många sångerskor denna kväll. Typ tortyrredskap mer än klädesplagg. Därtill massa poserande som hade passat bättre i ett helt annat sammanhang … näe. Tröttsam klädsel som borde kastas längst in i garderoben och aldrig mer behöva användas. Tröttsam kvinnosyn, tröttsam påklistrad sexighet.
  • Kvällens pinsammaste bidrag: Tre kvinnor från Serbien i märkliga svarta och figurnära plagg av nät, glitter, spets, fjädrar … liksom extra allt med lite till. Lårhöga stövlar och allt extrahår som fanns att uppbringa i Europa inför finalen. Minst tre olika koreografier varvades om varandra huller om buller med allt det där håret kastande omkring i nån slags gympass eller nåt som utförs på en helt annan typ av scen … Har glömt låten.
  • Kvällens kontrast: Rysk feminist i overall. Rappade gjorde hon och tog scenen med en självsäkerhet som fick glittret att blekna i silverklänningarna. Önskar jag kunde ryska.
  • Kvällens allvarsamma män: I bidrag vi redan glömt. Som alla tog sig själva på alltför stort allvar med yviga gester. Ja dem fanns det gott om. Ingen nämnd, ingen glömd.
  • Kvällens udda bidrag: Kom från Ukraina. Det kan knappast beskrivas, det behöver upplevas. För det stack verkligen ut och ja, jag gillade det. Konstigt men bra! Riktigt bra. Men det kräver några lyssningar för att ta sig in.
  • Kvällens bästa underhållning: Det var vinnarbidragen från gångna år som framfördes i mellanakten från taket på olika byggnader där små scener byggts upp för ändamålet. Där fanns Måns Z och även Lordi i sina masker. Jättetrevligt ordnat!
  • Kvällens både ofrivilligt humoristiskt och konstigt: Det var när tittarrösterna skulle delas ut där mitt i natten. Juryrösterna var redan placerade. Då brukar alla poäng under nån vettig summa utelämnas och de som fick dessa bara visas upp i sitt slutgiltiga läge innan man raskt går vidare till de höga poängtalen. Men nu valde man att räkna upp alla bidrag från botten och upp. Det innebar att programledarna först stod och såg överraskningsfulla och viktiga ut. Ropade ut ett land i listan, för att sedan raskt klä på sig en beklagansvärd min och säga … ni fick … noll poäng. Det var programledarnas miner som utgjorde det där ofrivilligt humoristiska. Eftersom de själva knappt visste hur detta borde hanteras. De var uppenbart obekväma, så prestigefulla och så fulla av skam samtidigt. Så märkligt och så skrattretande och så … ååå nej … Att skrattet fastnade. Lite så där som när man börjar skratta i helt fel läge och vet att man inte ska men det går inte att hejda. Det kändes verkligen bara helt utmobbat. Att dessa jättelåga poängtal skulle visas upp i rutan, samtidigt som artisterna kom i bild. Där och då landade först England på noll poäng totalt. De fick bara noll poäng av alla jurysar och sedan ytterligare noll poäng av alla telefonröstare. De blev tack och lov uppmuntrande hyllade av hela arenan i ren sympati och ja, han tog det som en man. I alla fall så länge han var i bild. Nej, det var konstigt. Obekvämt och skavigt att bevittna. Nästan så det satt kvar även när de högsta poängen så småningom kastade om hela övre delen av resultatlistan.
  • Kvällens snöpligaste: Var nog minerna på de två stackars artister som låg i topp efter jurygrupperna och det redan låg seger i en aura omkring dessa båda länder. Schweiz i ledning med Frankrike i hasorna. Från strålande tårfyllt till avslocknat och besviket när Italien seglade om dem båda med de sista tittarrösterna. Spännande för oss som tittade, såklart superbesviket för de som bara nästan vann.

Ja, det är gjort för den här gången. Det kommer att ältas varför det gick som det gick med det egna bidraget. Detta blågula land är vana att ligga i toppstriden i de här musikaliska sammanhangen. Det var en bra låt och ett superbra framträdande men de andra var bättre. Typ så.

Aktivitetsfylld lördag

Hela lördagen gick åt till förberedelser.
Jag var inte delaktig i något av det egentligen. Kokade lite kaffe till alla vid nån tidpunkt, det var allt.
Garaget skulle förvandlas till en tillfällig musikscen för kvällen och det skulle livestreamas på musikernas Facebooksida. Sångerskan var på besök nån vecka tidigare och tittade in i röran som garaget innehöll då. Ändå valde hon att köra på. Imponerad av det alltså. Jag hade sprungit därifrån. Men hon såg nån potential trots allt. Och visst, det är ett rätt så coolt garage … när det är ordning.
Maken och jag städade i flera timmar så det blev ordning. Musikerna förberedde på sitt håll och hörde av sig med diverse frågor lite då och då. Som styrkan på vårt wifi och andra slags tekniska frågor rörande detta som vi fick leta i papper för att kunna svara på.
Lördagen kom och med den ett gäng musiker som snabbt fyllde garaget med sina grejer. Maken hjälpte till med allt det där. Jag hade andra åtaganden.

Dottern skulle denna lördag vara bröllopsfotograf till en barndomsvän. Han hade anlitat henne för sitt bröllop redan förra året. En viss pandemi satte stopp för det och brudparet valde att skjuta upp sitt bröllop till i år. Alla hade hoppats på att det skulle vara över då. Alla vet nu att det inte är över än. Men de ville ändå inte vänta längre utan valde att gifta sig med de stränga restriktioner som råder.
Endast åtta personer fick delta i kyrkan. Inklusive brudparet själva. Den kvoten blev alltså snabbt fylld med två par föräldrar och varsitt syskon. Präst, kantor och fotograf räknades som personal. Sen var det stopp. Övriga gratulanter fick vänta utanför kyrkan och får se vigseln på film senare. Ingen fest heller, utan ett litet fika för dessa närmaste efteråt.
Lördagen kom med regn och rusk. Inte vad ett förväntansfullt brudpar och en fotograf helst vill ha. Jag hämtade FotografDottern och hennes utrustning ganska tidigt. Vi skaffade oss först lite frukost, eller brunch nästan. Det var en rejäl räksmörgås. Sedan skjutsade jag henne till mötesplatsen där en nervös Brudgum mötte upp henne. Bruden skulle anlända en stund senare och då skulle en drös brudfoton tas. Men då hade jag redan åkt hem igen. Och då hade himlen förtjänstfullt nog tagit paus med regnandet. Bara lite smått duggande en kort stund under hela fotograferingen.

I garaget hemma bankades det upp belysning och stängdes för fönster och testades streamning och instrument kopplades och ljud testades och allt vad som nu pågick där. Jag lät dem hållas. Det var ingen av dem som behövde mig. Istället satt jag och läste lite i godan ro. Hade det inte varit för detta med vädret hade jag nog varit ute i trädgården istället. Men där var det inte det minsta trivsamt. Inne var det inte det minsta tyst av allt övande i garaget. Jag gav upp läsningen ganska snabbt.

Dotter hörde av sig framåt seneftermiddagen och ville bli hämtad. Vi åkte hem en stund och kollade läget i garaget. (givetvis kände hon nån av musikerna som stått framför hennes kamera när hon varit rockfotograf) Men sen behövde hon hem till sig för att redigera ett första urval av bröllopsbilderna. På vägen handlade vi sushi som det var extremt lång väntetid på och åt den medan bilderna laddades in.
Att vara mamma till fotografen har sina fördelar. Jag får oftast se bilderna först. Och eftersom jag också givetvis känner Brudgummen sen han var liten kille var det extra roligt.
Det var ett lyckligt, glatt och fint brudpar på bilderna. Många skratt och många pussar. Dottern hade fångat dem på ett fint sätt. Även om det kändes bra konstigt att se bilderna från vigseln i den i stort sätt tomma kyrkan. Men, det verkade inte störa Brudparet. De var lika lyckliga ändå.

Jag tittade in lite på livestreamen hemifrån garaget via mobilen medan Dottern satt med sin bildredigering. Konstigt att se ett musikframträdande hemifrån sitt eget garage alltså. Rätt många var det som satt hemma vid sina datorer/telefoner/plattor och tittade på konserten kunde jag se och det strömmade in kommentarer och hyllningar.
När jag kom hem var konserten slut och musikerna höll redan på att bära sina grejer till bilen och städa undan efter sig i garaget. Nöjda över sin spelning och val av spelplats verkade det som.
Själv var jag mest nöjd över att det återigen var tyst i huset. Kvällen var nästan slut, men jag tog en sängfösarwhisky och vi tittade på veckans avsnitt av Blacklist. Sen blev det godnatt efter en innehållsrik dag.

En sån dag

Du vet. När man går ut i våren en relativt tidig morgon. Arbetsveckan är klar. Helgen är därute med våren. Himlen är blå, solen har precis börjat värma så jackan kan hänga över armen bara och fåglarna är lika lätta i sinnet som man är själv.
Björkarna har precis vecklat ut sina blad, det doftar av växtlighet och nästan sommar och stegen är lätta.
En sån morgon.
Det var det i morse när jag gick från jobbet. Och när jag kom hem gick jag direkt ut med kaffekoppen som Maken serverade. Eftersom dagen är av röd art var han ledig och hemma med kaffekokningen tills jag kom från jobbet. Vi satte oss med solen bakom den skira björken och bara tog in dagen.
Sen blev det mer aktivitet. Maken hade nåt att fixa med bilen. Själv bytte jag om och började skrapa bänklocken på altanen. De har slitits av väder och vind ett par år och behövde fräshas upp med ny färg. Eftersom dagen varit varm hann jag måla två varv och nu är det fina igen.
Därtill pysslade jag med lite blommor. Tog fram de övervintrade pelargonerna och bar ut lite plantor som stått inne och grott från frö. Nu behöver de bli uteväxter och jag hoppas natten håller sig varm som utlovat.
Tyvärr verkar vi bara få en sån här dag. I morgon ska det vara mulet igen, med hot om regn framåt lördag och i princip hela veckan framåt nästa helg. Sånt är trist när altanen är nymålad och fin och bara vill inredas. Men det får vänta.
Jag hann med lite slappläge ute också. Men nu har jag fått nog och gått in. Även om jag antar att kvällen är hur skön som helst därute. Men nu är jag trött.

När jag har en så här tjusig walk in closet …

Så är det nästa så att jag vill flytta in där. Det är inte stort. Men det är klart. Det är fräscht och en otrolig skillnad på förr och nu. Förr ja. Jag var så trött på eländet att jag glömde ta bilder innan jag öste ut allt. Men tänk ett betonggrått golv. För att det var betong helt enkelt. Väggarna var målade i nån ljust beige nyans. Ett system av hyllor med med klädstång under. En rasslig byrå, en rasslig hylla och så vidare. Ett hopplock av överblivet. Och kläderna öppet på galgar så att allt jämt kändes dammigt. Hur ofta jag än städade.
Förutom kläderna förvarar jag även mina smycken i detta utrymme. Ja, jag är en korp eller nåt. Älskar smycken och gillar allt som glittrar. Har massor och kan inte göra mig av med nåt. Förvarade dem i diverse små lådhurtsar och askar och skrin. Men det blev dammigt ändå. Som damm letar sig in alltså.
Nu är det annat! Golvet är inte längre ett ojämt och iskallt betongolv. Det är träbeklätt. Kläderna är instängda i skåp. Smyckena är instängda i vitrinskåp.Två vitrinskåp … ja jag vet. Galet. Men jag älskar dem.
Och nu kan de få synas genom glas. Och jag kan njuta av dem och hitta lätt det jag vill ha.
Pigtittaren och det lilla bordet som har förvaring i små fack under borsskivan när man lyfter den som ett lock har jag haft därinne förut också. Men de kommer mer till sin rätt nu. Båda är minnen av Makens Mormor.
Bordet, som också innehåller en speldosa (som inte vill längre) köpte hon på en Italienresa har jag hört. Pigtittaren köpte hon på en antikaffär en gång när vi var med. Kul att ha dem båda och givetvis är det smycken i de små lådorna till pigtittaren och i facken under bordslocket. Vad annars?
Väggvitrinen fyndade jag på loppis för 40 kronor! Det saknade hyllor men det fixade Maken såklart nya av ett par gamla glasskivor vi hade hemma i gömmorna. Ramen målade jag lite slarvigt med en metallisk färg och limmade på mängder med trasiga och ratade smycken. Ett bevis på att jag inte ens kan skiljas från trasigt eller mindre vackra smycken. De hamnar i nån ask utifallatt. Den som sparar har. Nu kom en del av detta till användning på ett lite galet sätt.
Ny lampa blev det också, en med bling såklart. Och en ny liten rundel till matta. Och några krokar på väggen, för hur ordningssamt det än är där inne just nu kan jag inte inbilla ens mig själv att jag kommer att hänga in allt ordentligt varje kväll. Så är det bara.
Spackel, färg och golv hade vi redan på spar hemma. Lika med vitrinskåpet intill byrån. Köpte bara bflytspackel för att jämna ut golvet innan det kläddes och så klädskåp och byrå då förstås. De är helt nya.
Maken har fått slita för min skull med detta. Flytspackla och lägga golv. Bygga ihop möbler och få upp saker på betongväggen och att hänga lampan var ingen lek det heller med allt som kan trassla i ett gammalt hus. Tömde, målade och planerade och flyttade in gjorde jag själv.
Nu är allt klart och en stunds vilopaus. Tills virket anländer …

Helgen har ramlat på

De går så fort, dessa efterlängtade helger. Jag som i regel får helg redan på torsdagsmorgonen och därmed har en extra dag tycker ändå att det plötsligt är söndagkväll innan jag hinner reagera.
Vi hann ändå med mycket den här helgen.
Under lördagsförmiddagen hjälpte jag Maken att städa garaget. Det var välbehövligt och nödvändigt både för egen del men också för andras del. Till helgen ska det bli en slags musikvideoinspeling där, när nåt band drar in med sina grejer. De ville ha ett coolt garage att filma i och jo, det kan Makens garage lätt kallas. Men … efter en sommar med diverse projekt och en höst och vinter med diverse projekt så hade det liksom slammat igen. Maken är inte den där sorten som har var sak där den ska och noggrannt återställer efter använding. Han är mer en impulstyp som hittar i röran och lämnar efter sig där det finns plats. (snygg omskrivning för slarvig 🙂 ) Imponerande nog minns han var grejen användes sist bättre än var den borde vara. Det blir också lätt så att diverse grejer ställs in i garaget i väntan på vidare transport till sopstationen eller vart det nu ska.
Jag är ingen pedantisk person heller, men jag är bra på organisation och att se lösningar i röran. Medan Maken står lite uppgiven och förvirrad och ser mest bara röran. Vi samarbetar bra! Det har vi alltid gjort. Och den som är bäst på området får vara den som styr. I garagestädningen är det jag som styr och ställer. Pekar in honom i nåt hörn och talar om vad han ska göra medan jag själv jobber i ett annat. Tills det är ordning och redan överallt. Det tog oss några timmar men när vi lämnade garaget var det som om det var någon annans garage. Nu kan de filma hur mycket de vill därinne på lördag.
När söndagen kom hade garderobsgolvet äntligen torkat till en slät yta. Maken kröp därmed runt på alla fyra och lade golv på förmiddagen. Och golvlister. Det var ganska fort gjort eftersom det är ett litet fyrkantigt rum.
I dessa fall är det givetvis Maken som styr. Jag hantlangar, lyfter upp och håller i, flyttar undan, städar ihop och annat runtikringjobb.
På eftermiddagen tog vi oss an klädskåpet som hade levererats i tre tunga förpackningar. De låg staplade i garaget sen leverans och det enklaste var att öppna dem därinne och bära ner del för del istället för att böka ner hela förpackningen.
Stora möbler av den här arten rekommenderar DetStoraMöbelvaruhuset att man bygger ihop liggande. Det är alltså i den ordningen saker och ting är tänkta att skruvas och som visas i bygganvisningen. För vår del en omöjlighet. Inget utrymme utanför denna klädkammare är stort nog för ett liggande klädslåp och … det hade inte gått att få in i klädkammaren i sin helhet om det blev byggt utanför. Att bygga det liggande inne i sitt blivande hem var heller inget alternativ, för då hade det inte funnits plats att resa det upp.
Maken trollade kan jag säga! Han byggde ihop det stående, lätt vält, föst åt olika håll för varje del och kröp slutligen under det medan vi fått ner det lutat mot väggen, för att fästa skruvarna som skulle göra det stadigt. Bakstycket fick han spika på stående medan jag höll i.
Det var ett bökigt, krångligt, ansträngande jobb som tog längre tid än att lägga golvet. Men! Nu står det på plats och jag kunde ta mig an det under kvällen.
Det behövs ännu en byrå som fortfarande ligger i lösa delar i sina platta kartonger och lite annat som ska in men det tar vi ikväll.
Ja, i den stilen ramlar en helg lätt på. Nu är det måndag igen och en hel del ska den här veckan innehålla innan det kommer en ny helg.

Ruskigt kallt

Det är som ingen riktigt vilja i den här våren. Den känns håglös och likgiltig mest. Som att den skiter i det. Vem bryr sig liksom. Lite slarvigt uthängd sol men ingen vidare värme. Mitt i allt en snövarning i stället. Kallt och blåsigt däremot, det har den gott om. Genom fönstret kan det nästan tyckas vara varm och solig vår. Tills man går ut och känner att nej. Inte alls.
Därmed känns det också som att växtligheten ligger efter. Små stubbiga försök till tulpaner (de som inte rådjuren tagit) Förra året den här tiden blommade de för fullt redan i slutet av april.
Näe, så är det. Den har liksom inte nån ork våren. Undrar om den också är Covidtrött? Eller bara vill jävlas.
Jag går och väntar på lite värme av flera orsaker. För att katterna ska hållas ute om nätterna och låta mig sova. (Halv tre i natt var de lagom kul) Och för att de fasta bänkarna på altanen ska bli torra nog att skrapa och måla. Så att jag kan inreda altanen nångång. Men. Så länge denna temperatur råder, vem sjutton vill vistas på altanen egentligen?
Dessutom skulle jag vilja ha lite trivsam värme att trädgårdsarbeta i. Det finns en del att ta tag i nämligen.
Idag har vi haft blygsamma fyra grader, så pass liksom. Dessutom regn och en rejäl blåst. Katterna kallade mig korkad i morse när jag ville släppa ut dem (för andra gången sedan 02.30 eftersom Maken släppt in dem igen när han gick upp) innan jag skulle till jobbet. Alla som blivit idiotförklarad av en katt vet precis hur det ser ut. De ratade den öppnade dörren och letade upp varsin varm sovplats inne istället.
Det ser inte mycket bättre ut de närmaste dagarna heller. Kanske, kanske en liten ljusning från lördag och framåt. Tja. Man får gilla läget. Det finns ju grejer att pyssla med inne.