Vinter redan?

Vintern kom och tog ifrån mig november i torsdags. Jag som längtat efter såna där grå och dimmiga dagar när sega droppar hänger ytterst på trädgrenarna och allt är aningen diffust. När det grå möts av mörkt bruna trädstammar och några få gula löv i grenarna. Och det ligger blöta sjok av gulbruna löv på asfalten.
Jag kan bli hur poetisk som helst över det där vädertillståndet. Älskar det!
Men, vintern slog sig för bröstet och brötade in med både snö och minusgrader minsann. Fick mig att besviket leta fram snöskyfflarverktyg och Maken att skyndsamt få på vinterdäck på bilen. Fram med fjolårets vinterskor bara för att konstatera att de borde hamna i soporna och nya måste anförskaffas. På med den varmare kappan och handskar på händerna. I hela tre dagar höll det sig! Jo, jo tomma tunnor skramlar mest sägs det ju. Det där snö och kylanfallet måste ha varit nåt slags överslapp från förra vintern. Nu har det mesta slaskat bort av plussgraderna som drog in under natten och visserligen är det grått, men inte riktigt den där novemberdimman jag efterlyser och det där med löven är definitivt förstört. Kanske hinner november gaska upp sig lite än om jag har tur, återta makten över sin egen månad liksom. Jag lever på hoppet!

På Tinariwen konsert igen

Egentligen kunde jag göra det lätt för mig och helt återanvända inlägget jag gjorde i en överväldigad känsla för ungefär två år sen. Det mesta stämmer överens med det även idag.
I går var konserten med Tinariwen på en annan plats än sist men vi kom i tid igen och ställde oss längst fram igen.
Som vanligt på konsert kommer bandet alltid sist, och låter oss gärna stå i vår förväntan ett tag. Det fick vi göra i går också, rätt länge. Men så tillslut stod de där och ja, det var värt all väntan.
Musik över gränserna och vi blev ett gungande hav. Jätteklyschigt. Javisst, men sant. Vi drogs in i musiken och upplevelsen blev lika makalös som sist. De har en enorm förmåga att få med sig publiken och ser nästan blygt överraskade ut över att se detta hav av eufori framför sig. Som att de undrar över hur detta bleka folk, i en helt annan kultur, en annat språk verkligen kan tycka om musiken de framför. Publiken skrek, sjöng med, dansade, klappade händerna och hoppade och gungade i takt. ”Are you happy”, frågade sångaren ett par gånger och jaa skrek vi. För det var vi, just då i den stunden. Sen gick vi till hotellet och bar känslan ända in i drömmen.

Tja. Det var det, nu har vi det med oss i minnet på tåget hem. En upplevelse att leva länge på. Lånar Dotterns bild (nedan) som jag tycker får med en del av stämningen så bra.

länk till förra gången
https://ametrin.blog/2017/12/01/pa-konsert/

Äventyrar i huvudstaden

Dottern och jag tog tåget i morse. Stockholm är knappt två timmar bort och vi klev ut i vimlet efter att ha låst i varsin väska i ett skåp på stationen. Vi gjorde en affärsrunda, shoppade lite och tröttnade efter en timme. Det där med shopping är inte min grej och den här huvudstaden är inte riktigt min grej heller. För mycket folk och trängsel och trafik och allt.
Vi åt en fantastiskt god koreansk lunch och beställde oss för att det var nog med stadsspring. Vi skaffade kort för att åka tunnelbanan, hämtade ut väskorna och åkte till hotellet. För vi är faktiskt inte här av nån gå på stan anledning. Nu hänger vi på rummet med bubbel på kylning och väntar in kvällen när vi ska gå och äta lite och sen går vi på konsert. Vi ska få se Tinariwen igen! Dottern bokade biljetterna i våras och nu är det dags! Vi ser verkligen fram emot det och hoppas på en likadan konsertupplevelse som sist.

Det där med Halloween

Det är en omdiskuterad helg/högtid/grej i detta land. Adopterad som den är. Kommersiell som den anklagas för att vara och alldeles för Amerikansk. Tja, säg en högtid som inte är adopterad på ett eller annat sätt. Säg en högtid som inte är kommersiell numera när julsakerna är framplockade i butikerna redan i början av oktober.
Halloweenavdelningarna har utökats år för år, jag tror den är här för att stanna och en vacker dag har vi glömt hur adopterad den är och svenskat till den så vi känner oss lagom trygga. Som vi gjort med många andra högtider. Och kanske bestämmer vi till och med vilken dag vi ska ta oss an detta!
Vi borde kanske lära oss vilket datum detta ska firas om vi nu vill fira. Ingen skulle skicka ut en påskkärring med kopparpannan i tiggarläge på långfredagen eller påsklördagen. Men halloweenspökena trasslar runt lite då och då i slutet av oktober/början av november. I år firade den del av världen som alls firar detta en torsdag. Det varierar givetvis men det ska vara den trettioförsta oktober, oavsett vilken veckodag som råkar ligga på det datumet.
Den här förvirringen kommer sig säkert av att halloween inte omnämns i kalendern och inte är riktigt officiell. Kanske kommer det sig också av att vi helst har högtid på en helg och inte mitt i veckan när det är så fullt upp med vardag och att godis ska ätas på lördagar. Jag bara gissar nu.
Det som framförallt gör den illa omtyckt är närheten till Allhelgonahelgen (som för övrigt också är en adopterad helg). Ibland rentav på samma dag, som det kommer att bli nästa år. Jag kan förstå att man ogärna har tiggande häxor och spöken och monster på sin trappa när man just tänt ljus för att minnas nära och kära som är borta. ller att man inte vill möta liemannen på kyrkogården när man är där med sina lyktor, oavsett om lien är av plast och självlysande.
Här i landet tycks vi också mest ha förknippat halloweenutklädningen med något läskigt. Nåt som ska skrämmas. Medan landet vi snott helgen ifrån klär ut sig till vad som helst! Gulliga djur, filmfigurer, superhjältar, saker. Vad som helst!
Och vi som öppnar dörren har på sin höjd en lysande pumpa utanför dörren men vi är antagligen inte utklädda själva eller har ställt till med nåt slags spektakel vid huset eller vid dörröppnandet. Vi öppnar bara och häver ner lite godis i det framsträcka kärlen. Eller öppnar inte och utsätts sällan för nåt bus ändå.
Så tydligen har vi redan påbörjat anpassningen av detta helgfirande. Plötsligt en dag kanske den hackat sig in i kalendern också.

Förresten, det här med Allhelgonehelgen har väl ändå blivit allt mer kommersiellt det också! Mängden kransar och pynt och tjusiga ljus som säljs inför denna helg numera är enorm jämfört med bara för några år sen. Den ena värre än den andra liksom. Vissa gravarna är totalt överpyntade. Det enkla lilla ljuset duger inte riktigt längre.

Ja, jag karvade själv en pumpa att ha på trappan och pyntade också ett ljus lite extra innan jag lämnade det i minneslunden igår. Nu har vi passerat detta för ett år igen och snart är det jul. Den är inte ett dugg kommersiell va 😉


Jag, jag försvann igen

Det tycks vara mer än regel än undantag härinne. Ingen särskild orsak kanske. Och egentligen en uppsjö av orsaker. Ett av dem kan vi kalla livet, allt det där som bara är jobb och vardag som bara rullar i en strid ström och ibland inte ger utrymme till nåt annat.
Ett annat är tiden, jag lider egentligen ingen tidsbrist men det handlar mer om vad tiden används till. Tevetid med en skön stickning i händerna, slötid vid sociala medier och sånt med mobilen i händerna. Men så är det här tekniken. Jag blev av med datorn eftersom den sa tack och hej jag tänker inte vara med dig mer. Visserligen har jag min nya iPad men mitt skrivarjag tänker bäst med riktiga tangenter som man trycker ner, inte bara en bild av tangenter som ska duttas på direkt på skärmen. Paddan är visserligen något bättre att blogga med än mobilen men det är ingen njutning i det liksom. Skrivandet flyter inte, det hackar och trevar. Därtill köpte jag en i-märkt penna till paddan. En slimmad vit skönhet som har en spetsig udd i något material som inte skadar skärmen och som gör att jag kan rita med precision över skärmen. Jag har ett gäng appar för ändamålet som är fyllda med möjligheter i form av ett virtuellt materialval och jag tecknar, ritar mandalas och textar. Wow vilken enorm tidsslukare, men så himla kul. Så ja, tar jag paddan skriver jag inte, jag ritar.
Det där med dator hade en fin lösning. Dottern köpte en dator (en sån bärbar lättviktare av book-variant) med hjälp av oss i föräldrafonden för inte så länge sen. Den uppfyllde tyvärr inte hennes krav på bildhanterarkapacitet. Därför valde hon att överge den och bytte till nåt bättre med hjälp av sig själv. Och den första blev liggande oanvänd, tills nu, när jag blev utan. För mig funkar denna ratade dator utmärkt och som sagt den är inte speciellt gammal heller. Tjusigt!
Märkligt hur otroligt främmande det är med ny eller en annan dator än den som fingrarna känner. Det blir svårt att hitta rätt på tangentbordet liksom och jag får inte med mig rätt tangent och missar hela bokstäver emellanåt. Datorn har ändå samma lätthet och smidiga storlek som min trasiga och borde vara hemmabekväm. Men det är ändå som att befinna sig på något outforskat utrymme. En sån tur då, att jag håller på ett bloggutrymme som också tydligen är outforskat och oanvänt. Det finns alltså möjlighet till övning!

Men va!

Sitter på jobbet (i ett av detta jobbs väntelägen) och ser till min förskräckelse att det snöar ute! Men neeej. Visserligen kommer det knappast att lägga sig till ro på marken ännu, men det är för tidigt. Alldeles för tidigt. Jag har massor kvar att göra ute i trädgården innan vi är redo för nån snö. Det måste vara nåt tillfälligt jäkelskap detta, för väderapparna har inte nån snö i sikte och dom har väl alltid rätt 😜 eller? I helgen påstår den norska appen att det ska vara sol. Kollar den svenska appen också med liknande resultat. Hör ni det däruppe i himlen?
Okej, snön som det flaggades med nyss ger mig alltså en färdig agenda för lördagen. Direkt efter morgonkaffet blir det trädgårdsjobb. Resten av sommarblommorna ska kastas i trädgårdstunnan, oavsett hur fint de blommar. Planteringsbordet ska städas, bänken vid trappan ska bäras in och lövräfsningen behöver påbörjas.
Höstblommor som Dottern sett till att jag har hemma i orört skick ska planteras och arrangeras lite höstfint vid trappan. Om kreativiteten faller åt rätt håll ska jag också göra nån höstig krans till dörren.
Jag brukar också ordna för vinterns ljusslingor i höstfixet. Dels för att för att slippa dra skarvsladdar i snön och dels för att det lyser trevligt i mörka höstkvällar också. Men i år behöver jag först köpa nya ljusslingor, klippte nämligen av en sladd med gräsklipparen sist, och en annan gav upp tidigt i våras och vägrade lysa mer.
Ja, jag kanske lägger om tänket lite … först kaffet, såklart! Sen åker jag och köper ljusslingor och tar en loppisrunda när jag ändå är i farten. Så lunch och sen trädgårdsarbetet. Så får det bli!
Så håll för tusan inne med den där snön ett tag till alltså! Jag vill inte ha den nu.

Filmtajm

Ååååå … är dagens känsla efter gårdagens biobesök.
Jag hämtade Dottern från jobbet i gårkväll och vi började med mat. Sen till parkeringshuset och Filmstaden. Där satt vi och väntade på att bli insläppta. Lite snacks handlades också och så in till en helt tom biosalong! Det var inget enormt flöde av biobesökare en torsdagskväll tydligen. Våra platser var längst upp i ena hörnet och där kunde vi ta för oss av ounyttjat utrymme och slapp sitta med jackor och väska i famnen. Vi kunde ha valt vilken plats som helst, vi sammanlagt fem kvinnor som köpt biljett till den sista föreställningen denna kväll. Men alla satt snällt på sin betalda plats. Och ingen satt heller framför någonstans så alla kunde verkligen få filmen liksom direkt till sig själv.
Reklamen kändes evighetslång, men så äntligen!
Jag tänker inte komma med några spoilers. Men om jag säger ååååå så sammanfattar det känslan genom filmen.
Eftersom jag fullkomligt älskar tv-serien har jag sett den hel och hållen så många gånger att jag typ kan replikerna. Och ibland slår jag på ett random avsnitt som sällskap i nån annan syssla. Alltså kändes det lite som att hälsa på gamla vännner som en inte sett på ett tag.
I tv-serien är tittaren med i sammanhanget. Sitter med i soffan, står bredvid i köket eller vid spegeln när frisyren fixas eller var än nu scenen råkar befinna sig. Nära och familjärt helt enkelt. I filmen blir vi mer åskådare, hamnar längre ifrån i större och vidare perspektiv. Det hade jag lite svårt för först, kände mig inte riktigt lika delaktig. Men efter en kort stund var jag ändå helt inne i handlingen med ett stort leende. Och så mycket kan jag ändå säga, filmen är en njutning om du gillat serien innan. Om du inte sett serien blir filmen rätt meningslös. Den är precis just ett återbesök hos gamla vänner som du längtat efter att få träffa igen. Betyg? Tja, fem Butlers av fem tycker jag är lagom 😍🥰 och jag längtar redan efter att kunna se den hemma typ om och om igen.

Dagens

Det är torsdag och min arbetsvecka har bara börjat än. Jag ska jobba en stor del av helgen nämligen. Helgpassen är inte mina favoritpass men det är vad det är med detta jobb. Ger mig en del vardaglig ledighet också och det är verkligen inte obehagligt på nåt sätt.

Idag har jag dödförklarat ytterligare en laptop. Jag har tappat räkningen på hur många jag haft och denna har trots allt varit med bra länge. Den har utsatt mig för diverse huvudbry genom åren men den senaste tiden varit väldigt medgörlig, tills den nu plötsligt bara gav upp. Jag har försökt med alla möjliga reparationsprogram och åtgärder utan framgång. Idag lyckades jag skapa en backupp och fick åtminstone ur den det jag tror är det viktigaste. Sen var min plan att radera innehållet i datorn och börja om men se det gick den inte med på. Den vägrar helt enkelt. Så tillslut slog jag ihop den och drog ur sladden. Gav den några väl valda ord och anser den därmed förbrukad. Tur att jag har min iPad, men nog känner jag behov av en helt vanlig dator också. Riktiga tangenter är oslagbara ändå.

Det där med datorn kom ändå olägligt. Just när det är dags att se över månades räkningar. Jag brukar dona med dem i ett eget system i datorn. Men det var ju kört nu. Jag fick gå på gamla metoder. Papper och penna och miniräknare. Märkligt. Och miniräknare? Nån sån har jag inte använt på evigheter. Jag tog den som mobilen tillhandahåller men den visade sig ha underkänt i matte. När jag äntligen fått min backup i handen lånade jag Makens dator och tog mig an mitt bekväma ekonomisystem visades hel andra uträkningar än mobilen! Visst kan jag själv ha missat nån siffra, men i allt jag hade räknat var slutsiffran en helt annan än den datorn lade fram. Spökerier. Kanske skulle ha hållit mig till papper och penna även i räknandet.

Huset har inte fått grepp om hösten än och innetemperaturen är fortfarande sommaranpassad. Det är kyligt och inte så hemtrevligt. Maken hade snackat lite med värmepannan i går och ställt om den lite så sakta men säkert ska det väl bli varmare. Tur att jag har skön yllesjal och varma tröjor att ha på mig tills värmen når trivsammare höjder.

Ikväll ska det äntligen ske! Så fort Dottern jobbat klart, nämligen snart, ska vi på bio! Ser fram emot att få se den där Downton Abbey filmen nu. Jag har laddat med halstabletter ifall nån rest av hostan tänker bråka. Den är ännu inte helt övermannad, denna envisa hosta. Men jag hoppas jag får njuta av filmen i lugn och ro. Så nu drar jag på lite läppstift och åker.

Tar tag i livet igen”

Eller nåt. Dagens sista doser antibiotika ska tas och därmed hoppas jag det är friskt och bra framöver. Åtminstone kan jag sova hyfsat igen, bara en sån sak.

Det hade ordats stort om den återvändande värmen, brittsommaren eller sommaren som skulle återvända i veckan. I går skulle det ske. Hm, ja, nån överdriver.
Visst, solen sken redan från lördagsmorgonen och temperaturen klev över femton grader och så. Men annars var det en snabbt övergående endags sommaråtervändning. Idag är det nämligen höst igen. Inte mig emot, jag vill ju ha höst nu. På alla sätt.
Maken följde med mig ut i trädgården igår och hjälpte till med det tyngsta jobbet av undanplockande av sommarliv. Själv tog jag det försiktigt, jag lovar. Därmed är paviljongen bara ett skelett numera och utemöblerna är staplade och inredda till sedvanligt katthotell på altanen. Tassarna har redan testat alla våningar och rum i sitt hotell och det verkar vara till belåtenhet.
De sorgligaste sommarblommorna är nerstoppade i trädgårdstunnan och de som ännu har lite mer att ge får stå ett tag till.
Därtill finns lite smått plock att samla ihop ännu men det tar jag lite åt gången. Nu är i alla fall det viktigaste ordnat.
Sen gick jag in och tillagade en supergod och höstig gryta till middag och hängde lite i soffan under en filt, mätt och belåten. Tände några ljus, både för mysfaktorns och värmens skull. Husets värmesystem har ännu inte riktigt fattat att det är höst och att det behövs lite mer skjuts i elementen. Det brukar alltid vara lite fördröjning på det. Speciellt som det kommer en sån varmare dag mitt i allt.
Maken drog iväg på festligheter senare och själv slappade jag vidare vid teven. Fick inte sällskap av en endaste katt heller för dom hade mysboende på altanen och vägrade komma in. Jag fick bara en idiotförklarande blick till svar på min förfrågan om sällskap inne.
Idag hoppas jag kunna gå på bio! Ska bara avvakta och se om resterna av hostan tillåter dylikt äventyr.

Sommaren tycks vara slut!

September rusar allt närmare oktober med regn och storm och kanske även snö. Och jag har, av förklarliga skäl, inte rört en pinal av sommarliv därute än. Allt står som om det ännu var högsommar. Så här sen med undanplockandet har jag aldrig varit förr. Jag brukar börja med smått plock och göra plats i friggeboden och bastun (som slutat vara bastu) där det mesta ska förvaras. Så att jag kan ta in kuddar och annat vartefter det inte längre kommer att behövas.

Det är en hel del. Blommor som ska avvecklas, paviljong som ska packas ihop, möbler som ska vinterförvaras och jag brukar mysa runt lite med allt det där eftersom jag gillar hösten och gärna vill få undan den trötta sommaren och göra plats för lite höstmys. Både för mig och katterna, som ska få sitt vinterhotell i tre plan iordningställt också. 

Men nu har inget sånt mysande orkats göras och listan är plötsligt för lång. Och aningen stressframkallande.

En natt drömde jag att det snöade över alltihop … att jag fick gå ut och skaka snön ur draperierna till paviljongen och gräva fram diverse sommarpynt ur drivorna.

Helgen lär ska komma med sommarvärme, inte snö tack och lov. Jag hoppas att den också kommer med en tillfrisknad typ som orkar få nåt gjort. Maken har självklart lovat att hjälpa till! Det är tur. Det får bli det viktigaste först och sen kan jag tassa runt och plocka ihop annat i sakta mak därefter. Kanske orkar tassa runt lite med sånt redan innan helgen. Vi får väl se. Nu är jag glad över solen utanför och så behöver jag en kopp honungsvatten. Sen kanske jag går ut och drar i mig lite frisk luft en stund och gör upp en plan. Det ska nog bli en bra höst i år också.