Jahapp

Allting har en slutpunkt och så även denna semester. Söndagskvällen som är typ den värsta söndagskvällen på året är kommen och i morgon är den så kallade vardagen här igen. Inte speciellt välkommen men heller inget vi kan undvika. Vi tillhör inte de där som tycker att det är skönt att återgå till nån slags vardag igen. Matlådor som ska lagas, klockor som ringer alltför tidigt och nätter som ska tillbringas på jobbet. För att bara nämna något. Vi har inga problem med att få den helt lediga tiden att gå utan att för den skull vara det minsta planerade och fullbokade. Skulle med lätthet kunna slippa att jobba mer om bara ekonomin inte ogillar den tanken så starkt.
Semestern var som en semester ska vara i mina ögon. Lugn, långsam, trivsam och oplanerad. Vi har tagit dagen som den kommit och styrt dit näsan pekat, inte alltför långt hemifrån och jag har fått sova hemma i egen säng varje natt!
Sommaren har handlat mycket om vatten och värme och blommor och muminmuggar. Kaffe på morgonen och åkturer i Rodden och mys på altanen. Vi har hunnit med mycket av varje. Sett fina bilar, strosat på stan och pysslat i trädgården och gjort loppisfynd. Hunnit umgås och haft främmande, ätit gott hemma och ätit gott ute och shoppat och slappat och städat och fixat en del hemma. Sett film och serier och jag har läst en massa. Och vi har pysslat och grejat. Ja. Haft det alldeles jättebra på alla sätt och vis helt enkelt! Kan man backa tiden och börja om?

Semesterkreativitet

Att vara ledig boostar kreativiteten och skapandet här hemma, det är sen gammalt det. Både jag och Maken är skapande och kreativa av oss och haft lite olika projekt för oss under denna semester. Det har funnits tid för sånt också eftersom vi valde att ha en hemmasemester och ta dan som den kommit. Då kan man lägga en hur lång stund som helst på något tidskrävande pyssel.
Maken har klurat ut hur man bygger in diverse minivärldar i uttjänta glödlampor. Han har gjort en med ett bilvrak tidigare och den här gången blev det en fyr med stormig hav. Han har byggt fyren själv och havet likaså. Fått in alltihop i glödlampan efter att ha öppnat den på nåt vis och avlägsnat själva ljusanordningen. Klurigt va! Han planerar redan för nästa och samlar på sig lite material och jox som ska få flytta in i glödlampan. Han samlar lampor också, så risken finns att det blir mörkt här i höst 😉

Jag hålls i vanlig ordning med stickningen. I alla fall när vi sitter och tittar på nån film eller annat på teve. Den här sjalen påbörjade jag i inledningen av sommaren och fick den färdig innan semestern tog slut. En varm och skön ullsjal i glada färger blev det. Nästa stickning är redan i full gång givetvis, för jag råkade slinka in på lilla garnaffären i stan en dag och därifrån kommer jag inte ut tomhänt nånsin.

En dag fick jag en väldigt fin kartong av en god vän. Den var som ett litet vitt skåp med dubbeldörrar, och hade innehållit endast en mascara. Lyxigt stort fodral för en ynka mascara kan tyckas. Allt för fin för att bara slängas! Jag grunnande en stund på vad jag kunde ha den till och gjorde om det till ett skåp för örhängen! Vände helt enkelt på plastinsatsen som hållit mascaran stående i kartongen och trädde metalltråd några varv igenom. Sen kunde jag hänga in ett gäng örhängen.

Apropå örhängen så har jag också tillverkat ett redigt gäng egna sådana i under semestern.
Fick en idé på hur jag ville ha dem och vips hade jag en hel radda nya örhängen. Det går fort när jag kommer igång!
Pärlpyssel är både pickligt och roligt. Mitt i, kände jag hur synen inte riktigt förmådde få till de där öglorna jag virar att hänga pärlorna i. Maken hade precis åkt till Biltema i något ärende. Så jag skickade ett sms att han skulle köpa med sig en lampa som har ett rejält förstoringsglas i till mig. Fick ett skratt till svar, ”precis vad jag hade tänkt överraska dig med” skrev han! 😀 Nu ser jag hur bra som helst med allt sånt småttigt.

Kreativ så det nästan går överstyr är jag ute i trädgården också i vanlig ordning.
”Det finns så mycket att titta på här” utbrast en kompis på besök. Jo, det gör det. Så hörnor med blommor överallt och stilleben och pyssel i mängder därtill.
Även Maken fick en släng av trädgårdskreativitet en dag och tillverkade en överdimensionerad målarpensel. Den står nu fint därute tillsammans med färgpennorna han tillverkade för nåt år sen. Nu ska jag bara komma över en tom färghink att ställa intill penseln och den tänker jag stoppa ner en blomma i såklart.

På semesterns sista dagar svalkade det av så pass att vi orkade ta tag i renoveringen av källartrappan. Allt behövde målas och själva trappan ska kläs om bara vi målat klart. Det syns redan nu att det kommer att bli bra.

Maken fick också lust med lite mer smått pyssel. Han hade länge varit nyfiken på konsten att vika böcker. Vi kollade runt lite på nätet och fick en hel del tips. Det där är hur omfattande som helst. Inget för mig, skulle aldrig orka sitta och vika sida efter sida i en tjock bok. Men jag letade fram en bok som jag tydligen hade två av, och den gav han sig genast i kast med. Nu står boken och pryder en hylla. Och fler vikningar planeras så det var tydligen roligt.

En dag var vi bjudna på fest. Då köpte jag lite blommor och band en bukett. Ibland skulle jag kunna tänka mig att jobba som florist. Men det brukar stanna med en tanke och att jag gör en bukett till någon som fyller år. Trivsamt nog.

Slöar


Precis här typ. På den där himla sköna altansängen är det bra viloläge. Middagen är lagad, uppäten och undanstädad. Himlen är fylld av moln och temperaturen behaglig. En katt intill med sin yviga svans svepande mot mina bara ben. Det är bara tisdag ännu denna sista semestervecka. Ja, precis så bra har jag det!

Värmeväxling

Typ sen maj, med några få undantag, har min första åtgärd varje morgon varit att slå upp dörrar och fönster på vid gavel, för att hinna få in den något svalare luft som eventuellt funnits utanför huset. Efter att först ha slagits av den tjocka och kompakt varma inomhustemperaturen i huset som stod i skarp kontrast till den källartemperatur jag kom ifrån. Sovrummet nere i källaren har varit min räddning. Även om temperaturen sakta stigit även där så nådde den i alla fall inte högre än strax ovan tjugo grader.
Fläkten i vardagsrummet har varit konstant på och följt mig till köket för att hjälpa till med matlagningen. Luftavfuktaren i källaren har jobbat hårt och producerat mängder med vatten som jag använt till blommorna.
På fredagskvällen kändes det plötsligt som att något vände i den kraftiga vinden. Det blåste allt kraftigare, allt svalare och tillslut satt vi faktiskt och småhuttrade lite och valde rentav att gå in. I lördags var det mycket riktigt första morgonen på vad som kändes som en evighet, som jag klev ut i luft jag frös i. Morgonrocken var mitt i allt för kall och jag vände och gick in och klädde på mig. Vi åt frukost ute även då, men med tröja på.
Och så har det fortsatt. Gårdagen regnade mest hela dan och det blev knappt femton grader som mest. Idag skiner solen men luften känns så där som den faktiskt brukar göra i mitten av augusti här i södra Norrland, läge för något långärmat liksom. I det läget får det gärna vara sol även för min del. Och jag går ner i garderoben och drar på mig plagg som hängt oanvända hela sommaren. Njuter av att känna mig klibbfri och smått frusen. Äntligen liksom.

Veckans

Oj, oj, jag kom tydligen av mig! Semestern pågår faktiskt ännu och en hel vecka återstår. Kanske läge för en sammanfattning av den förra då?

Veckans transaktion: Jodå, pengarna vi efterlyst anlände. Maken hade den goda tonen att ringa och anmäla avsändaren att de kommit tillrätta. Där det lätt skamset erkändes att man glömt skicka filen! Trots flera påringningar kom alltså ingen på det, utan skickade oss till banken som två fån! Ja, ja. Nu har vi dem i alla fall.

Veckans stenrullning: Nej, ingen orkar rulla bort den rejäla sten som ersatte den mindre vid vägbumpet. Däremot orkade nån sparka ner även pinnen på andra sidan och i går orkade någon bända loss hela bumpet och hyva det åt fanders. Tyvärr hittade den nitiske vägbumpvakten fanders och bankade tillbaka bumpet igen. (med hårda hammarslag gissar jag) Och knackade ner pinnen på nytt. Allt är för tillfället i ordningställt … men jag tror knappast vi sett slutet på den här kampen än.

Veckans gäster: Brorsan, Svägerskan och Mamma kom på besök med övernattning. Mycket trevligt som alltid! Lilla Hunden skulle också ha varit med men han har skaffat sig ett semesterboende där han blir extra ompysslad och valde att stanna där. KattGrabbarna var rätt belåtna över det valet och kunde därmed leva som vanligt här hemma. Vi tvåbenta umgicks och åt gott och hade allmänt trevligt.

Veckans utsikt:

Veckans shopping: En ny och särdeles extraspecial Mumin-mugg skulle släppas till försäljning en midnatt. Tove Janson skulle ha fyllt år den dan och därav fanns muggen. Vi satt superberedda (midnatt i Finland innebär tjugotrenollnoll här) jag med mobilen och Maken med dator och vi klickad på kööööp med extra hårt knapptryck så fort den gick att beställa. Ändå blev vi utan! Muggen hamnade visserligen först i varukorgen och vi hann jubla. Men i väntan på kassan hann den ta slut och vi satt där utan i alla fall! Snopet var ordet. Folk var upprörda i kommentarsfälten så vi var inte ensamma om att ha missat. Nästa dag stod hoppet till Kusin som åkte långt till en av få affärer som sålde samma mugg. Icke! Dom var redan slut där också. Jahapp. Men skam om man ger sig. Vi budade hem en från den kända auktionssidan idag. Ja, dyrare, mycket dyrare såklart men vad fasen … (Tror för övrigt inte att den kommer att bli någon extrem dyrgrip trots allt. Det finns massor av dem i omlopp på alla auktionssidor redan. Varje kund tilläts köpa hela sex muggar vardera och överflödet ska nu prånglas ut till överpriser av sällan skådat slag. Folk kommer att tröttna.)

Veckans film: Vi såg en sådan där äventyrsfilm en kväll. Lara Croft hängde i fingertopparna högt över marken och svingade sig genom rostiga och övergivna flygplan med fallrisk och letade skatter med skurken flåsande i hälarna. Fast egentligen letade hon bara efter pappa. Envis tjej det där! Nåja. Alicia Vikander gör en utmärkt rollprestation som vanligt och därmed blev det sevärt! (i motsats till plutande Angelina som gjort rollen förr) Det var spännande och tja, actionfyllt!

Veckans bok: Läste ut Jenny Colgans ”den lilla bokhandeln runt hörnet” mitt i ett redigt åskväder. Den var väl som den typen av böcker är mest. Lättsam, larvig och lagom förutsägbar. Låter som en sågning och det är det väl delvis. Inte i närheten av det bästa jag läst men vill man ha ha nåt lättsmält och småtrevligt, så visst. Då funkar det. Läste ”det lilla bageriet på strandpromenaden” av henne innan och den skulle jag i så fall hellre rekommendera.

Veckans frukt: Päron och åter päron faller från mitt stora päronträd. Det har innehållit päron förr givetvis men aldrig några ätliga päron. De brukar vara hårda och träiga och falla ur innan de växt klart. I år är de större, söta och goda och betydligt fler. Stormen häromdan skakade ur hälften och jag plockade korgen full av fallfrukt. I morse kokade jag en del av dem till mos. Gott mos blev det också. Men jag har massa päron kvar i alla fall. Vad ska jag göra med dem? Hur mycket mos behöver man?

Bank på riktigt

Vi hade en specifik anledning att besöka banken med våra personer häromdagen istället för att logga in via nätet eller i mobilappen. Det var länge, länge sen vi hade anledning att besöka banken. Stod därför mäkta förvånade vid en helt ny entré.
Här i stan har den bank vi anlitat genom åren befunnit sig på gatuplan, relativt centralt. I en stor, typ gigantisk, lokal i ett äldre hus. Man kom in genom dubbla dubbeldörrar i glas som öppnades automatiskt in till en stor sal som manade till mössan i handen. Nu var dubbeldörrarna borta. Ersatta med enklare dörr i glas att öppna själv. Där mötte vi ett nytt trapphus och kom upp till en nyrenoverad, men betydligt mindre lokal nån våning upp! Vi blev nådigt mottagna och fick förklara vårt ärende direkt vid entrén. Detta ärende gick tydligen inte att vifta bort, alltså tilldelades vi nummerlapp. Uppfattade inte om det var tillåtet att dra en sådan på eget bevåg eller om alla utdelades efter en första gallring. Alltså. Banken vill helst inte träffa sina kunder, det fattar vi ju! Kunder är suspekta typer som ska hållas med sina ärenden hemma vid sina egna datorer och smarta telefoner och sköta sig själva. Inte störa banken med småsaker. Nog måste det ändå kännas lite nesligt nedgraderande för personalen, även om de bokstavligen flyttats upp. De blir ruskigt överflödiga! Onödiga jobb liksom.
Det var sen fredagseftermiddag, inte mycket folk som vågat sig in. Vi kallades raskt in till ett bord där såväl kunden som personalen stod på varsin sida om en dator. Där granskades vårt ärende, utan resultat. En inte så överdrivet stor summa pengar har tydligen kommit vilse! Hur det nu är möjligt i dessa datatider. Maken skulle enligt utskick erhållit dem på kontot redan nån dag innan. Där fanns de inte när vi loggade in och kollade. Han ringde stället som skickat dem och hänvisades till banken, som alltså raskt rullade tillbaka bollen. Inte satt dom och höll på några småpengar inte och hör sen! Vi fick lösa det där utan dem.
När vi ändå var där och hade deras uppmärksamhet passade vi på att fråga andra grejer. Möttes av nåt höjt ögonbryn, men som de ovetande typer vi tydligen var tilldelades vi trots allt en motvillig tjänsteman och ett enskilt rum! Trots att det var snudd på fredagsmys och allt. Tydligen skulle det bokas tid för dylika ärenden men han svalde sin suck och motade undan tanken på groggen eller finvinet och knappade fram det vi önskade. Det var rätt skönt att få gå därifrån.
Det andra ärendet är dock fortfarande olöst. Maken ringde avsändaren idag igen och tydligen kan inget annat göras i dessa dagar än att vänta på att pengarna studsar tillbaka. De gör tydligen det efter en tid om inte mottagaren får tillgång till dem. Jahapp. Så vi väntar på studs och hoppas att nästa utskick avlöper friktionsfritt.

Grannfejd delux

Det pågår nån slags fejd i grannskapet. En fejd om en sten. Oklart vilka som står i fejd med varandra, vi ser bara drag och motdrag pågå. Än den ena, än den andra samlar tillfälliga vinnarpoäng genom att flytta sten. Oklart om ens fejdarna själva vet vem den eller de andra är.
Allt började med att ett par av kommunen begärda väggupp i gummi hamrades ner i asfalten. Dessa ”flexibumps” är placerade på en sträcka där det redan är hastighetsbegränsning på trettio kilometer i timmen. Antagligen kör folk så fort det behagar dem ändå, eller vad fasen begärs? Att vi ska knuffa bilen förbi just de här husen? Nu tvingas vi sakta ner till krypfart för att dutta över först en bump och strax därefter en till. De är för långa att låta passera mellan hjulen och det går inte heller att köra på sidan av dem eftersom gatan dels är för smal och dels har ett rör med reflex bankats ner på båda sidor om bumparna så att gatan blev snäppet smalare.
Jag har stött på dessa eländen på andra ställen förut, och hatar dem. Hur sakta man än tar sig an dem blir det ändå en stöt genom bilen och det känns som att något ansträngs mer än nödvändigt och kan riskera förslitningsskador. Dessutom blir körningen så ojämn Placeringen just här känns så korkad. Det går inte att köra speciellt mycket för fort där i alla fall!
Tydligen delar någon min åsikt. Det dröjde bra ett par dagar så hade denna någon lyckats avlägsna reflexröret på ena sidan om en bump. Och skapat en ny körbana ut i växtligheten för att slippa bumpa över. På sätt och vis fungerade syftet i alla fall eftersom det ändå var nödvändigt att sakta in ytterligare för att kurva runt.
Någon annan (förslagsvis bump-beställaren) ilsknade till över detta och rullade dit en sten i storlek aningen större än en fotboll för att stoppa genvägen. Nästa dag hade stenen rullats bort, nån timme senare var den tillbaka. Stenen rullades bort och tillbaka några dagar. Så tröttnade Bump-beställaren och grävde en liten grop som stenen placerades i, som att ge den en grund till stadigt leverne. Inte hjälpte det. Bortrullaren fick snabbt iväg den i alla fall.
Så där höll de två okända fejdarna på i några veckor. Det var lika spännande att se vem som låg i ledning varje gång jag bumpade över. Men så tillslut tycktes Bump-beställaren tröttna ur rejält och drämde till med en sten i storlek rejäl. Den kan omöjligt förflyttas med handkraft. Den hade också målats i en skarp färg och försetts med reflex. Blev detta schack matt eller planeras motdrag med något stort fordon nu när nätterna blivit mörka igen? Som Maken sa, Hen kan inte ge sig nu, detta blev ju en riktig kastad handske. Så vi väntar med spänning!
(Och jag svär! Jag har inget med stenrullandet att göra. Jag bara muttrar för mig själv varje gång jag måste bumpa hit eller dit och hoppas att motdraget ska bestå i att bända loss skiten från asfalten och dumpa dem i närmsta hav.)

Wow! Det är svalare.

Jag stannar ute på altanen efter en sen middag. Hela dan har innehållit en överlevnadstemperatur jag nästan glömt att vi kunde ha. Redan i morse överraskar den mig när jag kom upp genom att inte vara som en vägg att jobba sig genom. När jag får upp altandörren blir jag stående på trappan i djupa andetag så länge att KattGrabbarna behöver ta till den stora rösten för att få sin frukost. Luft! Sval och underbar! Kaffet smakar bättre än någonsin där ute.
Nog blir det varmare, men inte värre än en vanlig sommardag. Kvällen kommer med en svalka som placerar sig nedan tjugonivån! Så jag häpnar och öppnar för korsdrag så snart solen duckat bakom hustaken. Det går att röra sig utan att svettas och luften känns generös!
Nu hopar sig också molnen och plötsligt trippar små droppar över taket.
Vågar vi tro att det är över nu? Denna bölja av hetta som antastat oss så länge. Eller är det bara en hånfull paus? Jag hoppas det är över. Vill inte ha mer nu.

Bildligt talat

Borstade katterna häromdan. Båda lossar massor av hår i värmen och det mesta sätter sig oprydligt på våra kläder och möbler. (tejproller är en kär vän) Fick ur en hel del ur pälsarna vid borstningen men det där skulle behöva upprepas dagligen eller typ en gång i timmen.

Grävde upp två rosor som var mer än lovligt klent byggda i våras. Lät dem bo i kruka nån vecka för att se om de kunde rota om sig. Det kunde de! Planterade om dem på varsin ny plats men hade ingen aning om vem som var vem. Men nu vet jag, för båda växer och frodas på sin nya boplats så tillvida att de också blommar redan! Trots dessa förflyttningar. Imponerande. Överst NewDawn och under Awakening. Samma färg, samma bladverk, klätterosor båda, men ändå så olika när de slår ut och visar upp sin prakt!

Jo, regn fick vi tillslut. I dagarna två, så både växtlighet och vattentunnor fick nog. Mer vatten än jag kunde ta vara på tyvärr. Men regnet gjorde inget för temperaturen. Inte det minsta. Lika jäkla varmt och kvavt ändå. Hög luftfuktighet och allt var klibbigt och kletigt. Nu är regnet redan glömt och det är sol och värme igen och den där luftfuktigheten fick vi behålla. Känns som att kläderna angjorts vid kroppen med någon slags klister.

Luktärterna kämpar på och jag bär därför in små doftande buketter dagligen. Men den vill ha massa vatten och en del näring! Och det får den så gärna, jag vill ju ändå ha mer blommor.


Garaget fick sin städning som brukligt är under semestern. Där var något svalare därinne än ute och till en början verkade alltså det tilltaget som en bra idé. Men snart var det redigt varmt och svettigt i alla fall. Men bra blev det! Och fort jobbade vi trots värmen. Nu är det (nästan) var sak på sin plats, för en stund i alla fall.

Jag hade en tid bokad för blodgivning på semestern också. Går glad i hågen på de där bokningarna, eftersom jag i regel mår suveränt när jag går därifrån. Så även denna gång! Och det beror inte på go-frukosten jag bjöds på eller Rörstrand-muggen jag erhåller i premie. Kroppen känns så nöjd efteråt. Liksom lätt och svävande bubblig. Så även sinnet, över att göra något bra. Speciellt när det anländer ett sms nån dag senare att det jag gav kommit till nytta för någon som var i behov av nytt blod. Då känns det givetvis ännu bättre! Bra att hålla i minnet när magen knorrar över intaget av järntabletter. Men den får knorra! Jag vill ju givetvis ha något bra att ge bort och boostar därmed på med ordinerat järn inför nästa gång så småningom.

I år har jag gått all in för solceller i trädgården. Har haft en del varje sommar sen de blev populära visserligen, men nu har jag dem både här och där och lite till. Brukar såna där vanliga somrar också tända vanliga ljus i lyktorna. En trivsam procedur framåt kvällskvisten (åtminstone när kvällarna börjat bli mörka igen) att tassa runt och tända ljus i lyktor här och där att möta skymningen med. Fint och trivsamt, men med tanke på eldningsförbuden i år har jag naturligtvis låtit bli riktiga ljus utomhus och är extra glad över solcellerna som tänds en efter en när det mörknar. De sköter sig själva dessutom och jag slipper gå omkring och blåsa ut nåt innan jag går in för natten.

Den där bilen vi gärna tuffar runt i bidrar inte med nån vidare svalka trots att taket är nerfällt och det blåser rejält i farten. Solen gassar hett ovanifrån och motorn pustar ut extra mycket värme mot fötterna. Den svalka som vindbruset kunde bidra med minimeras kraftigt och därmed minimeras också bilturerna. I alla fall dagtid. Däremot har det varit himmelskt att åka iväg i sen kväll när solen gett upp och en aning svalka anlänt.


Morgonkaffet är det bästa kaffet sägs det och jag håller absolut med. Den av oss som kliver upp först sätter också på kaffet snudd på omedelbart. Sen dricks kaffet där det behagar vara svalast, där det fläktar mest och dit solen inte når. Altanen kan vara just den platsen vissa mornar. Ofta får vi sällskap av keliga KattKillar också, som tillbringar alla nätter ute och blir väldans glada när Folket vaknar. Mest för att det också serveras frukost då.
Så där sitter vi med kaffemuggarna, kollar igenom de där sociala medierna i varsin mobil och funderar över hur dagen bäst kan spenderas. Det är bra trevligt med semester!

Ohyra och eländes kryp

En ljum kväll efter riktigt varm dag. Solcellsbelysningarna lyser fint lite här och där och jag tar en liten sängfösare och vill avnjuta en sen sommarkväll. Hinner få ner mig själv i en stol och andas ut, så där som man gör när allt är bättre och bäst. För en sekund eller två.
Sen är dom genast där. Myggjävlarna. De tycks inte hindras av den rådande torkan utan finns ändå. Och struntar totalt i att jag tänkte njuta av kvällen och för ett ögonblick hade glömt det där med mygg. Som surrar runt och försöker sticka mig överallt tills inget med kvällen är njutbart längre utan bara växande irritation.
Det finns nån slags attackmygga också. Som flyger rakt på utan förvarnande irrande, surrande. Den tar sikte från nån undanskymd plats, sporrar vingarna, höjer sin lans och skakar ner visiret. Och så i galopp direkt ner och sticker till på första bästa ställe!
Flugor är ett annat djävulskap. Högljutt surrande eller envist springande på ens bara ben eller arm. Landar omedelbart igen efter att ha blivit ilsket bortviftad som förnöjd över att orsaka förtret. Häromkvällen hade vi ställt ut skålarna med mat på altanbordet, slagit oss ner och sträckt oss efter besticken för att lägga upp. När ett dånande surr anlände i gemensam tropp och nån slags svärm av stora flugor anlände för att ta för sig av maten. Som det där Hökarängengänget som till speciell signatur tränger sig före alla andra i skidbacken så Stig-Helmer blir omkullblåst. De där flugorna var precis lika stökiga och lika överallt.
Eller getingarna. Som får för sig att man är blomma mitt i allt och hotfullt närmar sig från håll man inte hinner se. Mitt i intressanta samtal kan folk skrikande styra iväg med viftande armar och cirkulera runt i vilt sökande efter getingens reträtt. Det är egentligen mer risk att drabbas av ett stick av det beteendet än att sitta still, eftersom getingen går till stickande attack bara om den känner sig hotad.
På en del blommor finns diverse ohyra. Gröna löss på rosorna och något osynligt litet jäkla kryp har tagit sig för med att suga musten ur bladen på en av mina fina klätterväxter. Jag har letat och letat men hittar inte själva krypet men dess framfart är uppenbar. Bladen blir fläckiga och skrumpnar tillslut ihop till något urvattnat blekt som ramlar av. Och en omplanterad växt i en av rabatterna är det nån som äter upp i stora tuggor. Lämnar bara den där mittennerven av bladen som en samling pinnar på stam.
Jag blir så trött! Ge fasen i både mig och mina blommor!