Ute i mörkret

Fick en sån lust att traska iväg på en kvällspromenad när vi kom hem efter att ha handlat. Utrustade mig med reflexer, eftersom det inte finns några gångvägar här i närheten utan det nödvändigt att gå längs med gatan. Jag vet själv som bilförare hur osynliga dessa kvällsprommenerare är och hur rädd och irriterad jag ofta blir när det plötsligt finns nån i mörkret.
Asfalten är våt med sina sjok av gula höstlöv som glada fält mitt i det svarta. Husen längs med gatan är upplysta, både utanpå och inuti. Jag går där utanför i mörkret, svartklädd och snudd på osynlig och ägnar mig åt att ogenerat titta in på livet innanför. Genom alla upplysta rum och fönster ser man bra, rakt in. Som skyltfönster där livet pågår innanför.
Det är middagstid och ingen mer än jag har gett sig ut på prommenad nu. En familj sitter redan runt sitt middagsbord, pratar säkert om dagen medan de äter nåt gott. En annan står vid spisen för att få sin middag klar och det osar från ett håll som troligen är spisen.
Teveapparaterna står på i många rum och det är lätt att se vilka program jag passerar i dessa stora skärmar. Nyheterna, barnprogram och nåt trivsamt antikvitetsprogram tyckte jag mig se skymten av innan jag hunnit förbi.
Nästan inget fönster står i mörker eftersom det lyser små lampor i en överväldigande del av alla. Även om det är mörkt innanför, längre in i husen. Det är pyntat och piffigt i dessa fönster, med identiska lampor i intillvarandra placerade fönster. Prydligt ställda blomkrukor bredvid. Gardiner i arrangarade veck. På några få ställen också alldeles opiffigt och oarrangerat, rentav stökigt. I vissa rum är det minimalistiskt kalt och stilrent, i andra pyssligt och överfullt. Vissa har placerat gardiner eller stora blommor eller annat för att skymma för såna som mig. Eller har höga häckar som skydd. I trägårdarna är det vinterstädat och en och annan har, precis som jag, hunnit med att dra sina ljusslingor. Snart gnistrar det i var och varannan buske.
Det är lite trivsamt att gå där för sig själv med allt detta liv runtomkring. Tillslut är jag framme vid mitt eget hus igen och granskar det med samma ögon som passerat alla andras. Även hos mig lyser det små lampor i fönstren och det ser faktiskt lika prydligt och pyssligt ut i dem. Det ser varmt och ombonat och hemtrevligt ut. Precis som det är. 😉 Jag går in och matar mina katter och tänder några ljus. Måndagskvällar är trevliga kvällar, speciellt när jag som nu har jobbat helg. Nu blir det middag även i detta hus. Ha en trevlig måndagskväll!

Belyst

Trädgården är redigt upplyst om kvällarna numera.
Förra julen fick jag trädgårdsbelysning i ett av paketen. Den arrangerade jag i våras men det är först nu den verkligen kommer till sin rätt. När höstmörkret omger oss tänds lamporna. Belyser träd och buskar. Trivsamt tycker jag.
Varje senhöst, en bra bit innan advent, tar jag mig an ljusslingorna. Sådana finns lindade på ett flertal ställen och de får vara intvinnade i växtligheten hela sommaren utan att lysa.
I går klev jag i ett par stövlar och en ullkofta och gick ut med sladdvindan. Kopplade dessa kontakter för att kolla välmåendet i slingorna. Ett par stycken hade fått nog och dem lindade jag med viss möda ur växternas grepp.
Turligt nog hade jag förutsett detta och inhandlat nya. När allt var lindat och klart såg jag till att sladdvindan fick en bra placering och täckte över den med plast som skydd för den värsta vätan. Förutom alla elektriska ljus tänder jag gärna ljus i lyktor vissa kvällar också. tycker att de lyser så fint i mörkret.
I kvällningen gick jag ut och tog mig en titt. Det lyste verkligen fint! Därtill hade Maken också bytt ut ytterbelysningen vid dörren. Den gamla var ful och tråkig och vi impulsköpte en ny tidigare på dagen. Uppdaterade lite. Många väljer lampor som ser ut som små cylindrar som lyser både upp längs husväggen och neråt samtidigt. Och skruvar sen upp dem på rad runtom hela halva huset. Jag tycker husen ser ut som rymdskepp om kvällarna. Färdiga att lyfta närsomhelst. Vi vill inte ha nåt rymdskepp. Istället valde vi en traditionell lyktvariant på vår lampa. Nu är det belyst runtom hela halva vårt hus också men utan rymdskeppslampor!

Veckans plock med bilder

Veckans grej: Ja eller redan för nån vecka sen anlände den faktiskt. Makens 3-d skrivare. Vad ska man nu med en dylik tingest göra? Den skriver ut saker. I plast. Mest onödiga saker … ja,ja han övar säger han … Den står där och surrar och lyser blått och lindar sitt snöre tills den inprogrammerade grejen växt fram. Ja, vad ska man säga? Kanske bäst att låta honom hållas.

Veckans ok! Ett tröjok alltså! Jag lade mig till med mitt favoritullgarn igen. Som jag längtat efter det! Hade köpt ett fint mönster på en tröja som heter Vintersol, redan i våras och det har bara legat och mognat under andra projekt i sommar. Men nu var det dags och jag grunnade över färger och skickade in en beställning. Gjorde klart lite annat först och så äntligen kunde jag lägga upp och sätta igång. Lite annat tillvägagångssätt på denna stickning. Först stickas nämligen oket, nerifrån och upp till halsringningen. Den turkosblå delen är tillfällig och ska nu rivas upp för att i samma maskor fortsätta sticka resten av tröjan, liksom uppifrån och ner. Jag är riktigt nöjd med färgvalet också, resten av tröjan blir svart men det tillkommer lite mönster i fållen och ärmsluten också. Känner redan att det blir en favorittröja i vinter.

Veckans bukett: Blev en höstig sådan inköpt idag. Orange och gul och liksom rejäl eftersom det egentligen är två buketter som jag slog ihop. Detta hus innehåller en massa vaser, vi gillar ju glasgrejer. Men när jag kommer hem med en bukett hamnar den i en gammal glasburk … Tja, ibland är det finast så.

Veckans väder: Har varit mestadels solig och höstfin. Jag har varit ute och andats lite skog och varje gång jag kommer iväg känner jag hur alltför sällan det ändå blir av och att jag måste skärpa mig. Men så fastnar jag i soffan igen. Speciellt på hösten trivs jag i skogen, i den tunga doften av blöt mossa och svalare temperaturer och inga mygg heller. Ja, det får nog bli lite oftare! (Och sen vet vi ändå hur det går)

Veckans mys: I dessa mörka kvällar (och tidiga mornar) Är det extra trivsamt med tända ljus. Vi lider ingen brist på vare sig ljuslyktor eller ljusstakar här heller. Ibland tänder jag så många runtom i huset att värmen bir olidlig. Men mysigt är det!

Veckans minsta: Jag fick i uppdrag att klä en tjugofemcentimeter stor/liten docka. Den ska bo på en förskola och behövde ha kläder för att kunna lekas med. Givetvis blev det stickat! Små, små liksom. Tröja, byxor, jacka, mössa och skor. Nu hoppas jag bara att allt passar också.

Veckans katter: Det är ändå tydligt att det är höst. De där två KattGrabbarna kommer allt oftare in och myser med oss i soffan. Både dagtid och på kvällarna. Är gärna med och lägger sig i min stickning och ska helst få plats i famnen. Väljer allt oftare att vara inne på natten också. Även om båda stortrivs med sitt vinterhotell på altanen.

Ja, nu rustar vi oss allt för kallare tider, både vi och Katterna. Själv har jag skaffat både nya kängor och ny kappa. Och därtill ny tröja så småningom. Jag gillar när det blåser in kallare vindar. Får liksom andas ut och lite lugn efter en varm sommar. Det är härligt med årstider. Jag vet att jag kommer vara sjukt less på snön innan april är över nästa år. Men nu kan det kännas lite mysigt och välkommet. Fast inte riktigt än … jag vill helst få ha mitt gråa november ifred.

Att hantera en ledig fredag

Jo, för en sån är det idag.
Ack så tidigt den startade. Lilla visaren var på fyra, jag var för trött för att notera placeringen av den andra. Eller ja, klockan i natten har inga visare, bara röda siffror i takets mörker. Men fyra nånting likaväl. En katt väckte mig och lade sig ner intill mitt huvud. Högljutt spinnande och jag somnade om. En stund senare vaknade jag igen och vände på mig för att somna vidare. Katten följde efter, vägrade få sig ryggen tillvänd och lade sig någonstans vid mina ben istället. Men inte länge. En stund senare hoppade han ner och i det läget tog sömnen slut för min del. Klockan sa då fem noll fem. Och jag visste, att inom vilken stund som helst skulle ett tjatigt MJauuuu komma. Jodå. Fem minuter tog det. Han kom dock tillbaka upp i sängen och höll ut tills Makens klocka ringde tjugo minuter senare. Jag var en minuträknare hela den stunden. Rullade sedan förnöjt in mig i täcket när de lämnade sovrummet, men alltför pigg för att somna om ändå.
Och tur var äl det, för snart anlände nästa katt, efter att ha blivit insläppt efter sin utenatt. Han drygade runt mig ett tag och någon sovmorgon skulle det inte bli denna fredag. Ironiskt nog gick kattskrället efter den insikten och när jag hörde Maken slå igen ytterdörren däruppe låg jag och funderade på om det var värt att försöka sova lite till … Det är då jag hör hur det stampar i trappan och den första nattmarodören är insläppt igen och missnöjd med det. Jag ger upp. Kliver ur sängen, går upp och släpper ut.
Sen sätter jag på kaffe, tänder många ljus och slår igång en HarryPotter film. (Ja, jag älskar dem, kan se dem om och om igen) Inte så tokig morgon trots allt. Fortfarande mörkt ute och såna mornar gillar jag. Vakna långsamt, inga lampor, bara ljus och en bra film. Jo, en liten lampa, så att jag ser stickningen såklart.
Efter mysmorgon, filmen, dusch och en snabb lunch åker jag till stan. Där köper jag en ny höst/vinter kappa och en flaska favoritwhisky. Så kan det bli!
På hemvägen handlar jag mat och sen hem.
Efter ett varv med dammsugaren blir det slappläge i soffan och nu har vi ätit och slappar vidare.
Nu är det fredagskväll och helgen är ledig och ja, allt är fint.

När hösten är här

Den stora lönnen blir lysande gul när hösten kommer och börjar snart skaka av sig pälsen. Det är rejält med löv kvar i grenarna, även om det mesta ligger på backen. Jag ser dem, samlar kraft till att en dag ta itu med det hela.

Att räfsa löv. Det är trivsamt mest i sinnet. Jag tänker mig alltid en krisp höstdag, helst lite mulet. Man kliver i stövlarna med raggsocksklädda fötter. Tar på sig en varm egenhändigt stickad ulltröja. En sjal kanske. Och går ut och räfsar ihop alla löv innan man rödkindad och uppfriskad går in och kokar en kopp kaffe. Nöjd över sitt värv.
Näe. Så är det inte. Efter tio minuter är jag redan less. Inte bara på räfsandet i sig utan på att få undan högarna också. Ösa alla löv i tunnan är minst lika jobbigt. Dessutom är jag snabbt irriterande varm i ulltröjan och sjalen. Det är då jag släpper räfsan och börjar med annat … Knäpper upp koftan och drar loss sjalen, går runt och tittar på diverse. Konstaterar att klockrankan vid friggeboden ska ställa till med blomning. Jo, hösten har varit varm. Den blommar alltid sent, om alls här uppe men inte fullt så här sent. Men jag gillar dess växtsätt mest och blomningen är en bonus. Får se om den hinner slå ut all knoppar innan det fryser på.
Sen samlar jag på mig en massa fint växtmaterial. Lindar rosor av lönnlöven och klipper ner lite fina kvistar och ställer mig vid planteringsbordet och binder en krans av alltihop.


Det däremot, är precis så tivsamt som det låter i stövlarna och ulltröjan. Den här gången blev det en höstkrans där alla de där fina löven gemensamt får pryda ytterdörren ett tag. Tills det blir dags för vintrigare kransvariant.
Inte finns det nån lust att räfsa nu heller. Istället finns det annat man kan roa sig med tillsammans med alla de där höstlöven. Plocka de finaste och ställa sig vid något slags underlag och lägga en mandala.


Den här gången hamnade mandalan på ett smutsigt bord som egentligen skulle torkas rent och vikas undan för vintern. Mandalapyssel med höstlöv är inget man ägnar sig åt en blåsig dag. Men om det är vindstilla är det en bra syssla för det där sinnet. Att koncentrera sig på något helt flyktigt en stund. Försiktigt placera löven i ett tilltalande mönster kräver koncentration och närvaro. Ett tillfälligt konstverk. Nästa gång jag kommer ut har de blåst bort hela mandalan. Jahapp. Sen då?
Tja. Sen det väl bara att ta tag i räfsandet en stund igen.

Godmorgon tisdag

Sitter i trött godmorgonläge i köket med kaffemuggen. Som vanligt med bara nån liten lampa tänd trots det höstgrå utanför. Det är väldigt likt min favoritfärg novembergrå, även om det bara är oktober än. Mörkermänniska som jag är har jag också svårt med allt för skarpa lampor, speciellt på morgonen. Jag vill vakna långsamt, eller åtminstone varsamt. Inte kastas in i nån skarpt upplyst strålkastartillvaro. Alltså är takbelysning bannlyst en stund tills jag är redo för den.
Maken är raka motsatsen. Han kliver upp och trycker på varenda väggknapp så huset badar i ljus. Sen går jag och eftersläcker …
Nåja, idag är det jobbdag och han har åkt till jobbet redan innan jag klev upp. Att det är jobbdag även för mig tvingar mig snart att tända taklampan, åtminstone i köket. Kaffe går utmärkt att få till i skum belysning, men fixa nån frukost och leta någon slags matlåda görs bäst upplyst.
Jag har kontorsjobb på schemat idag, med ett litet möte först. Sen blir det en del datorhäng. Gråvädret ute kommer att bidra till lysrörsbelysning inne. Den allra värsta varianten av ljus. Och jag kommer att sitta där och titta på det grå utanför och bara längta. Till tjocktröjan och stövlarna och lövräfsan. Pulsa fram i gula och blöta löv och häva ner den i lövkorgen. Det längtar jag till redan nu. Efter en stillasittande dag på kontoret kommer att kännas riktigt bra att få ta sig an det senare.
Nej. Nu får jag rycka upp mig och tända nån lampa så jag blir klar. Ha en trivsam tisdag, vad den än må innehålla.

Det vackraste med hösten är dimman!

Därför gick jag ut häromkvällen för att gå omkring i dimman och liksom ta in den i sinnet. Dimma har en förmåga att göra mig glad och lätt. Även sommar eller vintertid såklart men på hösten är den bäst! Ännu är det rätt så grönt överallt. Jag längtar mest till när löven börjat skifta färg och ramlat av sina grenar. Ligger i gula och blöta sjok på marken. Då. När mossan blivit djupgrön och trädens stammar mörkt bruna. Allt fylls av mustiga och mörka färger ihop med den grå dimmiga himlen. Då får jag inte nog. Jag travar omkring med dimfukt i håret och immiga glasögon och fyller mobilminnet med bild efter bild. Den ena finare än den andra. Så fantastiskt vackert! Full av livslust kommer jag in och drar på raggsockorns och tänder några ljus. Längtar redan efter nästa ljuvligt dimmiga dag. Längtar efter november och hoppas den får vara snöfri och grå.

Ett sånt sommarväder

September beter sig plötsligt som om den tillhör sommarmånaderna och öser ut varma och soliga dagar. Mornarna är krispiga och lurar en att tro att det är de varmare kläderna som ska väljas. Sen är allt bara alldeles för varmt. Liksom sommarvarmt, medan man sitter där i höstkängorna och ullkoftan som var så rätt i tidig morgon.
Jo, visst kan det vara njutbart med den sortens temperatur ännu, i rätt klädsel. Som till exempel om det är en ledig dag och kläderna kan bytas ut varefter temperaturen stiger.
Jag är tidigt ute med undanplockandet av allt sommarliv i år, trots behaglig utetemperatur. Det är ändå liksom färdigsuttet nu. Inget intresse av att hänga i paviljongen mer eller slappa i altansängen nån eftermiddag.
Därmed är sängen ställd på kant och altantaket nerdraget och hopvikt. Allt pynt från mina sommarställen är inburet och undanstoppat. Alla små sittgrupper instuvade på vinterförvaring. Utom två korgstolar av olika art som får stå på altanen för att kunna slå sig ner i om det behagas.
Det som också står på altanen är alla krukförsedda sommarblommor. Som inte alls vill medge att det är någon höst i antågande. Allt blommar ymnigt ännu och står hopföst i samlad tropp kring stolarna. Så det ser helt överdådigt prunkande ut.
Därtill har katterna också fått sedvanligt vinterhotell av staplade möbler. Där är det bäddat med mjuka underlag och skyddande sidor ifall någon snö ska yra så småningom. Det ger dem ett ombonat trevåningsalternativ att hänga i. Med hjälp av fyra stolar på ett bord. Två av dem upp och nedvända på de andra två, armstöd mot armstöd. I bottenpan på bordet med en stol som tak har de fått varsitt krypin med frigolit under filtarna. I mellanvåningen mellan stolarna är det ett skyddat krypin på lurviga filtar. Sen har de där två lyxlirarna varsitt penthouse ovanpå dessa stolstaplar också. Med utsikt över världen. Det finns till och med ett källarplan under bordet där det går att sova i en bäddad korg.
Som om inte detta var nog finns även två små stugor på kattresorten på altanen. Jo minsann. Det är två ombyggda kartonger med mysigt innehåll. Som jag har trätt varsin t-shirt över. Så att halsringningen bildar en öppning att krypa in i lådan genom. Det är alltså bara att välja och katter gillar att variera sig. Hatar att vara förutsägbara och sova på samma ställe jämt.
Ja, nu kan höststormarna göra som de vill. Jag är redo.

Klarblå söndagshimmel

Jösses vad veckan har skyndat sig mot slutet. Jag säger som man så ofta säger, vart tog den vägen? Men, den kom och gick tillsammans med en hel del jobb och en hel del annat. Så där som veckor i regel gör utan att fråga om lov.

Veckans blomma: Den kräver faktiskt en bild. Det är Klockrankan som beviljat mig en slags ynnest och klämt fram en blomma till, nummer två faktiskt. Det är inte alltid den blommar nämligen. Och om den blommar görs det sparsamt. Kanske med en eller max tre knoppar på en säsong. I alla fall så här pass högt upp i landet. Blomman, den lila klockan, är fantastisk. Absolut. Men, det är inte för den skull jag har denna växt år efter år. Utan för den enorma växtkraften den bär i övrigt. Som den svingar sig snabbt uppför en spaljé eller en vägg med sina klibbiga små spröt. Kan lätt klä en hel vägg om den får bete sig som den vill. Jag sår från frön varje vår, kanske i mars eller april i små plantkrukor. Planterar sedan om dem i en lite större kruka när de två parbladen som kommer upp först öppnat sig för själva växten som vill upp mellan dem. Planterar om ytterligare en gång när de vill börja klättra. Då i varsin stor kruka, eller två tillsammans i en rejält stor kruka. Sen är det bara att förse dem med lite klätterhjälp som snören eller spaljé och en hel del vatten, så gör de själva resten. Av mina ca femton frön i årets påse fick jag också femton plantor som jag har utspridda här och var i trädgården. (Och en gav jag till grannen för att jag fick tomatplantor i utbyte och Dottern fick också en till sin balkong.) De har växt och frodats här hos mig i sommar och faktiskt har nästan alla mina Klockrankor minst en knopp vardera. Nån har hela tre. Om den här höstvärmen och en del sol håller i sig kommer de nog att slå ut allihop också. Fint och glatt!

Veckans pandemirapport: Vi är fortfarande friska! Och just nu har hela landet ett stabilt läge. Hoppas det fortsätter så. Men händerna kräver en del handcreme efter allt tvättande.

Veckans shopping: Blev inte speciellt omfattande. Men jag returnerade en grej jag köpt som gick sönder direkt. Sånt vill man inte ha! I övrigt handlade jag typ mat och knappt nåt annat förutom ett vackert keramikfat på loppis.

Veckans stickning: Jag har en långstickning på gång. Hade massa garn kvar från tröjan jag stickade i våras. Var sugen på en långkofta i detta tunna ullgarn och satte igång. Tog lite hjälp av måtten från ett tröjmönster i början men därefter har jag en helt egen plan. Det går alldeles utmärkt att sticka utan mönster också bara man provar ofta och känner efter hur man vill ha det. (Och inte räds att repa upp en bit om det skulle behövas) Jag stickar runt för att klippa upp i fram så småningom och är en bra bit på väg med längden och har också båda ärmarna i gång. Än så länge flyter det på enligt planen och den blir nog färdig om nån vecka skulle jag tro.

Veckans katter: Jo, det börjar allt bli höst. De där två NattKatterna börjar ha fått nog av nattligt uteliv och vill in om kvällarna. Sträcker lojt ut sig i soffan och njuter av lite mänsklig närvaro. Eller kommer in precis när vi börjar släcka ner för kvällen och ska ha någon slags nattmacka. Kan inte bestämma sig för om det är ute eller inne man vill vara. Blir inne av ren obeslutsamhet och ångrar sig precis när vi somnat. Kommer ner och gapar om att det är ute man skulle vara. Eller sover skönt nån timme för att sedan energiskt väcka någon (typ mest mig) och inte ge sig förrän jag går upp och släpper ut. Det krävs en del nattliga minusgrader innan det blir nåt styr på det där. Vi får bara gilla läget för en katt som bestämt sig ger sig inte förrän det blir som den vill.

Veckans slöjdstuga: Innan pandemin började jag och en kompis besöka en slöjdstuga nån kväll i månaden. Ett gäng slöjdintresserade samlades i en foajé som tillhör Folkteatern i stan för att slöjda och småprata. Men så kom ett virus som stängde ner en massa sån aktivitet. En del slöjdare träffades via nätet några gånger men jag var inte med på det. Nu såg jag i den gemensamma gruppen på sociala medier att vi skulle kunna ha riktiga träffar igen. Med de restriktioner som finns såklart. Inte för många, vi tar med eget fika och håller avstånd. Och kommer naturligtvis inte alls vid minsta tecken på nåt symtom. Alltså fixade jag matsäck till både mig och Kompisen och packade ner stickningen och möttes upp utanför. Där inne var stolarna och små cafébord arrangerade med avstånd i en cirkel. Vi tvättade händerna när vi kom och satte oss på varsin sida av ett av borden. Sammanlagt blev vi sju slöjdare den här gången. Fem stickande kvinnor och två trätäljande män. I trivsamt småprat medan händerna jobbade på. Jättetrevligt!

Veckans elände: Maken hittade en vattenläcka. Inomhus. I huset. Lössläppt vatten! Ett gammalt rör i typ pannrummet (även om där inte längre står någon oljepanna utan en fjärrvärmecentral) hade tagit sig för med att helt i smyg rosta sönder och börjat pysa ut en okänd mängd vatten. Oklart när detta tilltag skedde men så snart det uppdagades blev det fart på oss. Maken stängde av vattnet och letade efter tillfälliga lösningar i garaget medan jag bar ut en del blöta grejer. Turen i denna oturen var att vattnet pyst ut åt rätt håll. Inte allt för mycket förvarades där. Andra hållet hade orsakat en värre sanering. Skiten åkte ut och vi torkade upp och ställde in ett fläktelement för att få in en del varmluft. Väggar och golv i detta utrymme är betong. Det bör inte ha tagit sig alltför stora friheter detta vatten. När Maken med tillfälliga medel täppt till hålet slog han igång husets vatten igen och vi stod kvar och höll lite koll ett tag. Det verkade tätt. Men det bör lagas på nåt sätt, snart. Jag överlämnar de grubblerierna till Maken.

Jahapp. Det var den veckan det. Vi tar oss an nästa i morgon.

Uppvaknande

Jag är inte rädd för spindlar. Och det är tur. För det var ingen trevlig syn som mötte mig i morse när jag trött och gäspig stod i källartrappan! På väggen en bit upp satt den, och fick mig att undra om jag förflyttats till något tropiskt land under natten.
Så här års är en del av husspindlarna monsterstora. Jag har redan en tid hållit utkik efter dem i trappan och nere i källaren, av vetskap att de kan finnas. Jag brukar få en del otrevliga möten så här under hösten. Om de gömmer sig i skrymslen inne hela tiden, eller tar sig in utifrån vet de bara själva, men om jag får syn på dem har de inte lång tid kvar för nåt av det.
Den där rackarn i morse satt helt fräckt kvar på väggen medan jag rusade förbi i trappan. Storleken på dem lämnar mig inte oberörd på nåt sätt men jag vågar gå förbi. Jag vet andra som hade stannat i källaren och ringt efter förstärkning.
Städförrådet finns precis ovanför trappan. Där hastade jag helt klarvaken och förvånansvärt aktiv genast fram dammsugaren. Fick snabbt saldden i vägguttaget i köket och väl beväpnad kikade jag så ut i trappan. Jodå. Där satt den jäkeln lugnt fortfarande, med någon slags äganderätt. Men inte länge … Jag träffade den med borstarna på munstycket när jag slog till. Såg att den tappade balansen och trillade ner på trappan, säkerligen rejält yr i bollen. Därför hann jag också ner och slurpade raskt in den i dammsugaren. Det rasslade i röret när den passerade. Faktiskt!
Sedan dammsög jag både trappan och köket noggrant och ordentligt en stund för att inte ge den nån chans att promenera ut ur sin fälla igen.
Dammsugaren är bästa alternativet, för även om jag anser mig vara djurvän är jag inte den som hjälper dylika varelser ut i levande skick igen. Och att bara klappa till den med nåt hårt minskar möjligheten att träffa och ger mig en läbbig fläck på väggen om jag träffar.
Nu är jag ordentligt vaken kan jag säga och hade dessutom köket dammsuget och klart innan klockan var sju. Och en redig lust att gå lös på varenda millimeter av källaren med samma dammsugare. Men det hinner jag inte nu. Men oj vad jag ska dammsuga så fort jag kommer hem igen.