Och jag känner mig inte det minsta hurtigt förväntansfull. De senaste åren har med rätta gjort sig förtjänta av att kallas fula ord. Inte rent personligt alls, men rent allmänt. Och det här året kvalar redan in som arvtagare av allt som gjort de tidigare dåligt ansedda. Man behöver bara nämna grejer som det där eländiga kriget som bara pågår och pågår, svindyra elavtal, ny mutation av känt virus sprider sig, inflation, höjda räntor, ökade priser på typ allt, klimatet i utförsbacke och en bedrövlig politisk situation därtill. Så pass bedrövlig att omvärlden hickat till och undrar vad vi håller på med. Så ja, jag inleder året i pessimistisk anda. Ber om ursäkt för det. Läs inte det här. Jag drar bara ner humöret på dig.
Elen alltså. Som vi nutidsmänniskor tagit för given och slösar friskt med och är totalberoende av. Nu är priset så högt på detta osynligt nödvändiga att man baxnar. Hur länge klarar folk det? För vår del är det inte det allra värsta, eftersom vi inte värmer huset med el. Använder den bara till hushåll och har inte tagit oss an några sparåtgärder. Men våra räkningar har ändå tredubblats under ett år. Och då vet jag människor, helt vanliga familjer i helt vanliga hus, vars el kostar dem femsiffriga belopp varje månad. Hur länge hanterar man sånt? Elbolagen varnar redan för katastrofräkningar efter julmånaden. När man använt mer än brukligt med el. All julbelysning är knappast boven. Men ugnen och spisen har gått varm med all matlagning som hör denna högtid till. Man har kanske använt en extra kyl eller frys. Haft gäster som duschat varmt. Det har varit kallt ute och man vill trots allt ha varmt inne. Ja, inte vet jag vad folk gjort men tydligen ska elen verkligen kosta på efter denna julmånad.
Januari inleds kall den också. I vår brevlåda damp det ner ett förslag till elavtal för kommande år häromdan. Så pass att man häpnar ändå och tackar himlen för fjärrvärmen vi betalade dyrt för en gång i tiden. Det har vi igen nu. Nog för att elen är guld värd om man börjar tänka på allt den ger oss. Men ändå.
Smittspridningen är på tapeten igen också. Allt fler sjuka, ännu en ny mutation som trixar sig förbi vaccinet och sjukhusen fylls på igen. Inte bara den där Covidvarianten utan också av den gamla vanliga säsongsinfluensan och ett envis rs-virus. Fattas bara att vinterkräksjukan kör igång nu också. Jag tror jag låser in mig hemma i min ensamhet tills det bli vår. Björnarna är nåt på spåren med sin vintersömn.
Kriget och inflationen och politiken och klimatet är ett mörker som jag inte orkar treva runt i. Ändå finns de med mig mest hela tiden. Man borde sluta läsa nyheterna, sluta se på nyhetsutsändningarna. Inte hänga med alls. Bara lalla runt i sin egen lilla värld i godan ro.
Samhället har hårdnat. Det räcker med att öppna ett enda litet kommentarsfält, till nästan vilken oskyldig grej som helst på nätet och det osar snart hat av sällan skådat slag. Folk spyr galla över varandra på ett sånt oskönt sätt att det skaver i mig. Kanske har de senaste elräkningen inom synhåll? Och så spottar de ur sig sin frustration över något som inte påverkar lika hårt som räkningen. Men de bidrar ändå till samhällsklimatet. Det allt hårdare och allt kallare.
Ja, jag sa ju det. Du skulle inte ha läst ända hit. Nu är ditt goda humör förstört. Själv ska jag hitta ett sätt att ta mig ur den här pessimistiska andan och göra nåt vettigt. Typ använda lite el för att laga middag, ladda mobilen och köra en tvättmaskin. Nåt sånt. Det är till att kosta på sig.