När det fjärde ljuset ska tändas står julens dörr på glänt säger ramsan. Idag är det, och som vanligt tycker åtminstone jag att tiden rusar iväg med överljudshastighet. Inte än, jag är inte redo än. Jag har inte hunnit njuta av julförberedelserna än. Jag har inte hunnit allt jag brukar än. Jag har inte hunnit … och snart är det över.
Det finns en mängd paket med ett skapligt innehåll för tomten att dela ut när det är dags om en liten vecka. Jo, det gör det. Det finns absolut en plan också. Men det står ingen grön och grann i stugan och jag har inte gjort något julgodis. Inte heller lyst upp med ljusslingor utanför huset som jag brukar och jag gjorde ingen julkrans till dörren. Äh. Det blir jul ändå sägs det ju. Antagligen. I år blev det så här. Det är bra nog.

En vit jul, ja i den snövita varianten alltså, är det folk vill ha. Det har sett ut att kunna bli en sån hela december. Snövitt och rejält kallt som det varit. Nu är det inte ens en vecka kvar till julafton och då vaknade vi till nollgradigt med hot om plusgrader. Alltså har snön alla chanser i världen att hinna töa bort innan julafton. Är det inte typiskt så säg? Vad spelar det för roll egentligen, det där med snö till jul? Blir det en juligare jul om det är snö? Ja, det är väl så. Speciellt om det också är kallt så där så det gnistrar och snöar lite lätt på rimfrostiga träd.

Det är en sorgens tid i denna stad när djurparkens schimpanser häromdagen tog sig ut på rymmarfärd och tyvärr avlivades av någon slags prickskyttar. Det sägs vara av säkerhet. Men ingen vidare information om hur de lyckats ta sig ut eller vilken fara det verkligen fanns för mänsklighet i närheten finns att få ännu. Schimpanserna är väl kända av oss i denna stad. Många av dem har vi sett otaliga gånger i sitt hägn parken och de är dessutom omnämnda utanför både park och stad och land i olika sammanhang. Alla känner dem till namn och det är sorg och förskräckelse och ledsamheter kring denna verkligt tragiska händelse. Det skrivs en massa i kommentarsfälten. Kunde det inte ha gjorts annorlunda? Är frågan alla ställer sig. Var det nödvändigt att döda dem? I vanlig kommentarsordning vet alla kommenterare bäst. Det finns inga större experter i vilket sammanhang som helst än de som gör alla dessa kommentarer. Den ena ilsknare och hotfullare och mer hatisk än den andra. Mängden kräkemojis och fula ord därtill.
Det är en bedrövlig situation. Men vi kanske kan hålla inne med tyckandet och fingerpekandet tills mer information finns? Vet vi verkligen bättre än de som jobbar i parken? Stämningen är minst sagt upprörd och hatfylld. Samtidigt som alla sörjer våra apor. Fyra av sju är dödade. En av de tre återstående är skadad. Kanske det är befogat med hatiska kommentarer efter detta elände?

Fjärde advent är en arbetsdag för min del. Kanske lika så bra för på jobbet är det juligt fint och trivsamt. Då kan jag inte flänga runt i någon hemmastress. Allt får bara vackert vänta tills jag är hemma igen. På det viset kan det vara vilsamt att befinna sig på jobbet. Bara släppa allt och ägna sig åt någon annan och det som ska göras under dagen. Tids nog får jag ta tag i min egen lista igen.

Julfilmerna trängs i playkanalerna. Det är en speciell genre detta med julfilm. I regel finns ett romantiskt inslag i handlingen. Troligen återanvänds samma handling med små justeringar i varje film. Ofta är det en överpyntad småstad med något bekymmer som löser sig av en sagoaktig gemenskap och sammanhållning och ett överdåd av fusksnö och kakor. En återvändande tjej i karriären som för tillfället är i hemstaden och ska fixa allt samtidigt som hon givetvis blir förälskad i nån man som verkar upptagen eller ointresserad och allt ser ut att gå i stöpet tills de kysser varandra mitt i fejksnödrivan framför en gran helt täckt av pynt och nån julkör sjunger i bakgrunden. Då har hon redan hunnit ångra sin fantastiska karriär i storstaden och bestämt sig för att flytta hem och skriva boken-ta över familjebageriet som nyss var konkursmässigt-driva hotellanläggningen alldeles själv- eller vad som nu råkat bli karriären i just den filmen. Det är en överdos av julstämning och romans. Man behöver inte se filmerna, det räcker med att läsa det korta sammandraget av handlingen så har man redan sett den.

Ja, nu är det sannerligen jul igen. Avslutar med vår världsberömda halmbock. Han är med ännu. Dock placerad på ny plats i år på grund av ett bygge av nytt bibliotek. Men han står lika fint på den platsen också, förhoppningsvis en vecka till minst.

I år tycks den springa på raska fötter och det är blott en liten vecka kvar innan allt ska stå färdigt för avfärd. Är allt färdigt än då? Nja, delvis. Jag har gömt saker lite varstans i huset i förhoppning att jag själv ska minnas var och hitta allt när tid finns till att slå in lite paket. Jag har också ett par julklappar i egentillverkningen och där får jag själv bli lite flink i fingrarna så att detta hinner bli klart och alls kan slås in. Vore rent av ”harmt” på min gamla hemspråksdialekt om jag skulle lämna detta på hälft. Nu när det är så nära.
Eftersom julafton firas i annat hus behöver jag inte vare sig handla eller laga någon mat i förväg. Det sköter andra om och jag bara dyker upp och hjälper till när det väl är dags. Den eviga frågan, äta innan eller efter Kalle? Vi brukar äta efter men det innebär att alla som har någon form av kökstjänst missar Kalle varje år. Dom som ser sig befriade från den avnjuter under tiden alla tecknade julhälsningar vid teven med något gott i sina glas och chokladaskarna inom räckhåll.
Maten är det alltså check på antar jag. Dom brukar sällan missa något och dukar oftast upp ett rejält överskott. Efter två rejäla julbord på restaurang tillsammans med jobbet känner jag mig lite nöjd med julmat för närvarande. Fast ett hemlagat julbord på självaste julafton är ändå en klass extra.
Jag hann inte med att få upp nån julgran hemma i år. Eller … jag struntade i det. Vi är som sagt inte där på julafton och ja visserligen är det trevligt att se på julgransprakten i förväg och skapa julstämning på det sättet. Men då skulle den ha hämtats ur källarförrådet för en vecka sen allra minst. Nu bryr jag mig inte längre, står mitt kast. Får njuta av julgran dit jag kommer istället. Fast det känns allt lite sorgligt att den ligger ihoptryckt i sin låda och oklädd i källarförrådet hela julen. Men.
Huset är juligt ändå med allt annat.
Innan det kan firas någon jul ska Makens födelsedag firas. Dottern är där hon är men jag antar att vi kör paketöppning via skärmen så att hon kan vara med lite i alla fall. Och så gissar jag att han vill äta något gott. Min egen födelsedag inträffar också före jul, men eftersom den är dan före dan har den alltid liksom smält ihop med julfirandet. Det är då julen börjar för oss och det gör mig inget eftersom jag älskar julen. Förutom kalas av olika slag ska en del jobb också klaras av innan det går att utropa JuleFrid. Nedräkning. Jag vill ha julledigt nu!