Den förvarnade lite redan i fredags med något blask som försvann innan det landade. Men det var som att snömolnen drog ett djupt andetag eller två. Sen blåste de ut en mängd snö i natt och under hela dagen idag. Så det kan nog ändå kan klassas som att det är vinter nu. Snön täcker till och med asfalten och alla träd är vita mot den grå himlen. Strax under nollan har temperaturen hållit sig och gör det möjligt för snön att ligga kvar. Väderappen påstår att hela den kommande veckan ska se likadan ut. Och det är bara att ta ett djupt andetag själv och ställa sinnet i vinterläge. Skotta, sopa trappa, skrapa bilrutor … allt det där. Hitta varmare kläder och stå ut med klagande katter. Som tjatar om att bli utsläppta och sedan tvärvänder i den öppnade dörren. För att tjata likadant igen en stund senare. Dom verkar inte ha något vinterläge i sinnet ännu.
Det närmar sig december. Mörkret ligger tät runt huset redan innan en vanlig arbetsdag tagit slut och jag älskar det. Mörker är bland det bästa jag vet.
Sitter där i skymningen och kurar in i det längsta, innan jag tänder smålamporna. Kanske bara en först. Lika på mornarna när jag kliver upp, minsta möjliga belysning. Helst bara ett ljus eller två. (Och det har inget med något elsparande att göra. Oavsett el-pris, minsta möjliga belysning när det är mörkt utanför.)
Redan när det dagas saknar jag mörkret och längtar till kvällen. Det är antagligen någon allvarlig brist i mig eller en märklig bokstavskombination eller bara allmänt knäpp kanske. Men jag tänker njuta av allt mörker nu, för snart vänder det som alla ljusälskare tröstar sig med. Hotar med i mitt synsätt. Det får allt dröja tills det vänder. Äntligen är det trivsamt mörkt. Strax är det dessutom tillåtet med all trivsam julbelysning. Om bara en liten vecka står Advent i hallen.
Det kan vara årets bästa tid det som kommer nu. Huset får en rödare ton, eftersom min jul är röd. Jag gillar att adventspynta med väl valda saker och därtill väl vald natur som mjuk och grön mossa och barriga kvistar. Hyacinter vore en dröm men doften är för skarp för mig numera. Framkallar nysningar och hostande harklingar i oss båda så jag avstår från dem. Jag får hålla mig till Julstjärnor och eventuellt nån Amaryllis. Eller Julrosor kanske. Tror det ordnar sig medan jag strosar runt i en välsorterad blomsterbutik jag gärna besöker.
När mamma gjorde jul i min bardom städades det rejält i minsta skrymsle. Hon höll antagligen på hela december. Men jag minns bara den där kvällen före min födelsedag. (Som infaller dan före dan) När hon stressade runt med det sista inpå sena kvällen. Kanske är det därför jag är så förtjust i mörkret? För när alla skarpa taklampor släckts och huset luktade rent av skurmedel och kalla mattor som legat till sig i snön, då var det liksom jul. Då var det rent ända in i skåp och garderober där ingen av oss skulle fira nån jul och hon hade till och med hunnit nåla upp tjocka glittergirlanger i bågar ovanför varje dörrkarm. I mitten hängde en julgranskula eller något annat juligt. Skinkan befann sig troligen i ugnen och mamma sjönk ner i en trött hög i soffhörnan. Pappa hade burit in granen och den kläddes av bara farten den också. Även den lilla gran som jag och Brorsan hade i vårt rum lyste fint. Jul liksom överallt, ända in i själen.
Snart är det lika mycket julstämning hemma hos mig. Minus all den där städningen.
SILEO 