När helgen varit extra bra blir det extra tungt att se sig om i en vanlig måndag igen. Klockan sa obönhörligen kliv genast upp. Och jag gjorde som den sa. Tunga steg från sängen som av en underlig anledning är som skönast när timmen är slagen. Hittade byxorna jag tänkt ha på mig blöta i tvättmaskinen. Tydligen var jag för glöms eller för lat för att hänga upp dem igår. Det fick därför bli nåt annat, mindre kul.
Gjorde mig i ordning på alla sätt och packade jobbdator med tillbehör för att åka iväg på ett möte. Bilen fick ta hand om det som såg ut att behöva skrapas på rutan. En knapptryckning på en fjärrkontroll med tillgång till ett uppvärmande system . Därmed kan bilen välkomna mig varm och inbjudande en stund senare. Däremot hade den ingen lust att koppla in mig på det trådlösa som ska hitta min mobil och min musik. Radion bidrog bara med tjatig reklam. Jag skulle inte åka så långt, det fick vara tyst och musiklöst.
Den lite större och aningen billigare parkering jag brukar använda mig av hade redan fyllts till millimetern av andra säkerligen måndagströtta bilförare. Ingen hade lämnat någon liten lucka till mig och jag fick bege mig närmare min mötesplats där också parkeringarna blir dyrare. Hann precis in i en sån när telefonen ringde och bokade av detta möte. Jahapp. Typiskt. Måndag. suck.
Jag vände hem igen och packade upp jobbdatorn igen. Jobbade ikapp lite smått eftersläntrat. Tog mig sedan an lite slapp håltimme men efter lunch ska jag ut till bilen och ta mig an samma sträcka igen, för nästa möte. Hoppas det blir av så att jag slipper åka ogjort en gång till. Men det är då det. Just nu gör jag vad jag vill en stund. Borde ta en kopp kaffe i förväntan att den ska göra mig lite piggare. Oklart om det fungerar.