Hösten springer i rask takt och jag hinner inte med. September är redan i det närmaste alldeles slut. Pelargonerna står och trängs i sin vinterförvaring sedan en tid tillbaka. Den är aningen för mörk för dem men de brukar klara det ändå. Annat sommarväxtligt står på altanen i full blom. Jag kan inte slänga dem, måste låta frosten hjälpa till där.
När jag tittade ut i morse såg jag att lönnen börjat skaka blad omkring sig. Det är alltså dags att ta itu med hösträfsadet. Detta slitsamma och otroligt tråkiga göra. Den gången på året när jag överväger att fälla alla trän i min närhet och aldrig behöva räfsa mer. Det kommer givetvis inte att hända eftersom jag älskar träd. Skulle aldrig fälla något som är friskt. Jag lever med löven och vadar förr eller senare ut i dem med räfsan som sällskap. Fast i ärlighetens namn gillar jag att se höstlöv i färgglada sjok på marken ett tag först. Det är så vackert med lövströssel i gräsmattan. Ett år försökte jag mig på att klippa ner alla löv till smått glitter med gräsklipparen. Skulle vara så bra för gräsmattan tydligen. Det fungerade inte alls. Den körde bara över löven utan att göra glitter. Lämnade möjligen halva löv efter sig. Jag hade behövt köra så många varv att både jag och gräsklipparen fått läggas in på vilohem sedan. Nä. Det är bättre med räfsan. Somliga löv får bli täcke i rabatterna. Det mesta hamnar i trädgårdstunnan och resten på komposten. Många träd är lika med massor av höstlöv. Det är de stora björkarna, den gigantiska lönnen, det rejäla päronträdet. Det stora buskaget av syrener. Och en hel del annat som behagar ge mig höstjobb. I olika takt. Alltid lönnen och päronträdet som är ivrigast att ruska av sig löven.

Det skulle kunna vara ett helgjobb detta. Men icke. Vi drar och låter dem stå där och med sitt lövskakande. Planen för helgen är Dottern. Vi ska titta till henne i den nya staden som vi inte besökt sedan hon flyttade dit för snart ett år sedan. Hon har varit hemma på besök istället. Men nu ska det bli av. Vi ska umgås, stadsvandra och ha det bra. Maken och jag ska bo på hotell eftersom Dottern bor i en liten etta. Ingen plats för besökande föräldrar. Vi gör mellanlandningar hos familjen i mitten för att slippa köra hela vägen samma dag. Och givetvis ett besök på legobutiken en bit hemifrån redan på färden neröver. Maken till legointresserad Make finns bara i fåtal. 🙂 Många biltimmar lär det bli. Tur då att vi trivs i bilen. Jag ska ordna med en trivsam spellista och roar mig med stickningen. Maken kör helst eftersom han har anlag för åksjuka om han inte kör själv. Ja, så ska det bli. Löven får jag ta itu med nästa vecka.