Semesterskärvor

Skärvor, små bitar och lite av varje.

Jag måste börja med att hävda att semestern ännu är lång och att tiden inte alls går fort. Upprepar så att jag riktigt fattar. Semestern är ännu lång och tiden går inte alls fort.

Idag tog vi en biltur för att besöka ett loppis en bit bort. Gjorde alls inga fynd och det var inte undra på. Folk slänger fram vad som helst på ett bord och tror att det kan säljas hur dyrt som helst. Det fanns mycket att titta på men inget så spännande att det följde med hem. Däremot råkade vi se en skylt på hemvägen, loppis och antikt påstods finnas i ett gammalt hus längs vägen. Ordet antikt stämplas lätt på allt som har några år tillgodo. Retro är också ett populärt ord i sammanhanget. Men vi hittade ändå ett par grejer av glas som varken passade som antikt eller retro men som ändå passade oss i smaken.

Staden innehåller en fest i dessa dagar. Stadsfest blir det om man lägger ihop orden. Ett antal gator har stängts av för att fyllas med knalleförsäljning, diverse mat och godisförsälning och därtill karuseller och liknande som fraktats in på lastbilssläp med färgglada målningar. Inget som lockar oss. Jag tänker fortfarande på trängsel som något osunt efter alla restriktioner och en smitta som faktiskt ökar igen. Och trängsel är precis vad det blir längs dessa gator. Inget av det som säljs brukar intressera mig och maten som tillreds i diverse husvagnar blandar sina dofter till något osmakligt. Därtill godisremmar och hårda karameller med mycket färgämnen. Idag åkte vi bara förbi. Hörde skramlet och skriken från karusellerna på torget och var glad att få slippa.

Vi har sålt bilen, den där tillfälliga alltså. För nu brummar vi bara runt och trivs i den klarröda nya. Den andra köpte Brorsdottern och eftersom det var förskräckligt länge sen vi sågs fick hon lov att ta tåget hit för att hämta den själv. Hon hade med sig en trevlig Sambo och det var kul att träffa honom också eftersom vi bara sett honom på bild innan. Vi är en relativt liten familj. Mamma och jag och min Bror, han har två barn, jag ett. Sammanlagt åtta personer, + några respektive och två barn. Ändå har vi lyckats sprida oss för vinden i detta land. Jag och Maken är ensamma i den här delen av landet och Dottern ensam i Malmö. Brorsdottern med Sambo har hamnat i gränsen av Norge medan resten finns samlade i en liten stad i närheten av Vättern. Det blir timmar av åkning för att kunna ses. Tänk om vi bara kunde knata över på en kaffe närsomhelst.

Överraskningarnas överraskning stod Brorsan och Svägerska för i helgen. Jag hade åkt för att agera chaufför till Dottern och hennes BästaVän som skulle ha trettioårsfest. Det ärendet drog ut på tiden eftersom alla inte var klara … När jag väl kom hem stod den BlåBussen utanför huset. Den som Brorsan och Svägerskan åker runt i skogarna och campar i. Jag hade trots allt haft mina aningar, för av bilden som lades ut av dem kvällen innan levererades endast kryptiska svar på min fråga var de befann sig. Och när nu deras Dotter dessutom nyss anlänt. Ja, det var ändå en överraskning! Och jättekul. Jag hade mer mat i frysen, bara att ta fram och åka på menyn. Vi hade en supertrevlig kväll allihop. Dom får gärna överraska igen, när som helst.

Den där nya trappan som huset fått har börjat bli ett trivsamt tillhåll. Vi slår oss gärna ner på trappan i olika lägen och bara trivs. Intill trappan har vi fortfarande en bänk men ja, trappan är trevligare att sitta på. Det blev ett mycket lyckat bygge av Maken och Grannen.

Augusti ger oss också sommar. Svala mornar, varma dagar men ändå inte för varma och ljumma kvällar. Riktigt trivsamt att sitta i grönskan på altanen och njuta på kvällarna. Jag blundar hårt för allt som borde göras i trädgården för jag har ingen lust med sånt. Och ännu är det som sagt mycket semester kvar …