Sommaren är nog slut nu.

Sommaren är på väg att släppa taget. Min favoritårstid hösten är på gång. Men först måste även jag släppa taget om sommaren.
Alla de där stunderna på altanen. Eller under markisen bland pelargonerna. I paviljongen med katten.
Alla blommor som ska tas om hand. Övervintras. Slängas. Plockas undan. Allt som är sommar ska jobbas bort. Paviljongen ska förvandlas till en stomme med rester av somrig växtlighet klamrande efter någon slags fortsatt grepp. Tills frosten tar dem. Taket ska dras av och vikas ihop. Draperierna ska ner eftersom det inte längre blir väder för något paviljonghäng innan en ny sommar beviljas oss.
Ja allt det. Sen kan det få bli höst. Med fallna löv i blöta högar och allt det där. Helst inte så mycket regn. Alla vet varför. Regn är inte längre en favorit. Men jag tar gärna lite dimma och annat gråväder.

Sommaren har bjudit på vila, trevligt umgänge och en hel del annat. Vi köpte ny bil, Maken byggde ny entrétrappa och gjorde klar sina egenbyggda sänggavlar. Jag har hunnit sticka grejer och redigera lite text igen. Vi har umgåtts, gjort kortare dagsturer med den nya bilen och bara slappat hemma. På det viset trillade semestern sig slut en dag i taget. Och vips var det dags för jobbångest, packa matlåda och se över arbetsschemat igen.
En vecka av arbetande slag gick i vanlig stil. Inget nytt och egentligen en massa nytt eftersom jag tyvärr miste en arbetskamrat under sommaren. Gick på begravning denna första arbetsvecka med en konstig känsla. Ingen anhörig men ändå, en långvarig arbetsrelation. Begravningar är alltid tunga tillställningar oavsett.
Helgen kom med gula varningar om nya skyfall som fick det att gno i magen. Allt det regnet skulle envisas med att dra sig häröver igen. Men gjorde mitt i allt en girande sväng och lät oss hållas med lätta skurar. Som om själva regnet ansåg sig ha överdrivit tillräckligt här förra året. Så tacksam för den svängen. Och känner med andra som drabbats av detta på samma sätt som vi drabbades då. Nu ser jag bara en grå himmel och inget regn alls. I alla fall utanför jobbfönstret där jag befinner mig på helgjobb idag.
Ja, veckorna kommer att rulla på. Vips är affärerna julpyntade. Vi har redan beställt jultidningsböcker av en liten kille som kom med katalog i ryggsäcken. Jo, det blir tidigare för varje år tycks det.

Rädd för regn

Varje prognos för regn orsakar lite kramp i magen. Åtminstone tills jag kollat igenom väderappen för att se mängden regn som väntas. Så länge det är noterat som några få millimeter på ett dygn känns det lugnt, men när det börjar bli tiotal i millimeterhänvisningarna. Då. Går pulsen upp.
Vi har upplevt ett skyfall redan denna sommar. Det var medan Dottern var hemma på semester. Vi satt alla tre i godan ro med en film och en ostbricka en kväll och fick syn på ett sken utanför fönstret. Strax därpå mullrade det hotfullt. Jag är inte rädd för åskan i vanliga fall. Men den kvällen dånade himlen som om den tänkte rämna över våra huvuden. Blixtarna kom i flertal samtidigt. Regnet som till en början strilat ner var snart ett dån som av ett vattenfall. Vi stängde givetvis av allt som kan var känsligt för åskan. Stod i fönstret och tittade på blixtarna och hur vattnet forsade ner längs gatan. Jag gick ut på altanen där det skränade av regn på plasttaket … precis som en natt för cirka ett år sedan. Stenplattorna nedanför altanen var nästintill osynliga eftersom det var sjö utanför igen. Precis som för cirka ett år sedan. Då var sjön nästan i nivå med altangolvet som är ca 10-15 centimeter ovanför marken. Nu var det inte fullt så högt. Än. Jag skyndade mig därpå ner i källaren. Sprang runt via alla fönster som släppt in vatten den gången. Kände på väggarna, kände på golven. Tack och lov torrt.
Till råga på allt var den ena Katten ute och vi vet att han är rädd för höga ljud och tänk om han kom i vägen för blixten. Vi ropade men även om han hörde oss genom regndånet och åskskrällarna kom han såklart inte genom det regnet. Troligen låg han under någon buske eller in under något förråd.
Det var ett långvarigt åskoväder den kvällen och det regnade lika intensivt i nästan en timme. Jag hann ner flera vändor i källaren innan det äntligen slutade.
Förra sommaren kom ovädersnatten efter en regnig vecka. Marken var redan genomblöt. Den här kvällen var marken torr. Fick en ordentlig blöta men inget som kom in någonstans. Tack i himlen för det. Men ingen av oss hittade nån ro med film och ostbricka efter detta. Filmen fick vara och osten hamnade i kylen igen. Pulsen tog lite tid på sig att varva ner och det var lite svårt att somna senare.
När det slutat virvlade en blöt Katt in genom altandörren, vild i blicken. Fångades upp av Dotterns famn och fick en handduk om sig. Allt väl.
Nu börjar snacket om regn och störtskurar igen. Kanske inte i vår del av landet just nu men det triggar oron ändå. Jag kommer att hänga vid källarväggarna fler gånger innan det börjar snöa …

Går raka vägen ut

Varje morgon när jag kliver upp drar jag på mig morgonrocken och går raka vägen ut. Oavsett väder. Ut på altanen där jag möter två hungriga NattKatter. In igen för att pytsa upp mat i två skålar innan jag kan gå ut på nytt. Altanen är blomsterfylld och rogivande lummig. Solen silar mellan björklöven i kanten av tomten och det luktar sommar i alla vindar.
Jag blir stående en stund på utkanten av altanen och sträcker på mig lite, andas in morgonen. Ibland kliver jag i ett par skor och traskar iväg en vända i trädgården. Slår mig ner någon annanstans eller bara tittar till växterna lite. Sen går jag in och sätter på kaffe. Om inte Maken hunnit före. Med kaffemuggen i handen tillbaka ut i grönskan och njuta av en sval morgon.
Städning av altanen är ett särdeles nöje en sval sommarmorgon. Jag sopar av bänkarna där alla blomkrukor står, plockar av utblommade blommor, torkade blad. Arrangerar kanske om bland krukorna. Städar av bordet lite eftersom det lätt samlar på sig diverse i detta sommarvardagsrum. Om det inte blåser för mycket släpper jag gardinerna fria att svepa i brisen. Om det blåser mycket måste de vara hårt hållna för att inte piska omkring och skada blommorna.
Därtill behöver jag hjälpa alla de där klättrarna att hitta fäste för sina klängtrådar. Blir de alltför kreativa klättrar de gärna på vad de kan nå. Det behövs snören, pinnar eller annat och en hjälpande hand. Just nu är alla på väg ända uppe inne i taket och behöver snart mer snören att ta sig an. Om sommaren fortsätter vara varm kommer de att klä in delar av innertaket rejält.
Ja, sånt ägnar jag mig åt under en sommarmorgon och sitter sedan där vid bordet och bara njuter av tillvaron i mitt orangeri.

Det behövs bilder till detta!

Semesterskärvor

Skärvor, små bitar och lite av varje.

Jag måste börja med att hävda att semestern ännu är lång och att tiden inte alls går fort. Upprepar så att jag riktigt fattar. Semestern är ännu lång och tiden går inte alls fort.

Idag tog vi en biltur för att besöka ett loppis en bit bort. Gjorde alls inga fynd och det var inte undra på. Folk slänger fram vad som helst på ett bord och tror att det kan säljas hur dyrt som helst. Det fanns mycket att titta på men inget så spännande att det följde med hem. Däremot råkade vi se en skylt på hemvägen, loppis och antikt påstods finnas i ett gammalt hus längs vägen. Ordet antikt stämplas lätt på allt som har några år tillgodo. Retro är också ett populärt ord i sammanhanget. Men vi hittade ändå ett par grejer av glas som varken passade som antikt eller retro men som ändå passade oss i smaken.

Staden innehåller en fest i dessa dagar. Stadsfest blir det om man lägger ihop orden. Ett antal gator har stängts av för att fyllas med knalleförsäljning, diverse mat och godisförsälning och därtill karuseller och liknande som fraktats in på lastbilssläp med färgglada målningar. Inget som lockar oss. Jag tänker fortfarande på trängsel som något osunt efter alla restriktioner och en smitta som faktiskt ökar igen. Och trängsel är precis vad det blir längs dessa gator. Inget av det som säljs brukar intressera mig och maten som tillreds i diverse husvagnar blandar sina dofter till något osmakligt. Därtill godisremmar och hårda karameller med mycket färgämnen. Idag åkte vi bara förbi. Hörde skramlet och skriken från karusellerna på torget och var glad att få slippa.

Vi har sålt bilen, den där tillfälliga alltså. För nu brummar vi bara runt och trivs i den klarröda nya. Den andra köpte Brorsdottern och eftersom det var förskräckligt länge sen vi sågs fick hon lov att ta tåget hit för att hämta den själv. Hon hade med sig en trevlig Sambo och det var kul att träffa honom också eftersom vi bara sett honom på bild innan. Vi är en relativt liten familj. Mamma och jag och min Bror, han har två barn, jag ett. Sammanlagt åtta personer, + några respektive och två barn. Ändå har vi lyckats sprida oss för vinden i detta land. Jag och Maken är ensamma i den här delen av landet och Dottern ensam i Malmö. Brorsdottern med Sambo har hamnat i gränsen av Norge medan resten finns samlade i en liten stad i närheten av Vättern. Det blir timmar av åkning för att kunna ses. Tänk om vi bara kunde knata över på en kaffe närsomhelst.

Överraskningarnas överraskning stod Brorsan och Svägerska för i helgen. Jag hade åkt för att agera chaufför till Dottern och hennes BästaVän som skulle ha trettioårsfest. Det ärendet drog ut på tiden eftersom alla inte var klara … När jag väl kom hem stod den BlåBussen utanför huset. Den som Brorsan och Svägerskan åker runt i skogarna och campar i. Jag hade trots allt haft mina aningar, för av bilden som lades ut av dem kvällen innan levererades endast kryptiska svar på min fråga var de befann sig. Och när nu deras Dotter dessutom nyss anlänt. Ja, det var ändå en överraskning! Och jättekul. Jag hade mer mat i frysen, bara att ta fram och åka på menyn. Vi hade en supertrevlig kväll allihop. Dom får gärna överraska igen, när som helst.

Den där nya trappan som huset fått har börjat bli ett trivsamt tillhåll. Vi slår oss gärna ner på trappan i olika lägen och bara trivs. Intill trappan har vi fortfarande en bänk men ja, trappan är trevligare att sitta på. Det blev ett mycket lyckat bygge av Maken och Grannen.

Augusti ger oss också sommar. Svala mornar, varma dagar men ändå inte för varma och ljumma kvällar. Riktigt trivsamt att sitta i grönskan på altanen och njuta på kvällarna. Jag blundar hårt för allt som borde göras i trädgården för jag har ingen lust med sånt. Och ännu är det som sagt mycket semester kvar …

En förmiddag i augusti

Augusti har anlänt med besked och ger oss för dagen en svalare temperatur och en del regn. Just i denna stund har himlen en stålliknande färg och hela luften är fylld av fukt som att den vill säga snart, snart regnar det på dig. Jag satte mig trots allt på altanen och njuter av doften av regn, en svalare vind och en alldeles stillsam morgon. Eller ja, jag inbillade mig att den skulle bli stillsam. Men ett gäng småfåglar höll kvittrandet igång bland träden utanför staketet alldeles envetet ivrigt. Mitt i allt kom ett knastrande ljud från undersidan av bordet och när jag tittar ner ser jag att Pancakes har hämtat frukost och där kom förklaringen till småfåglarnas debatt. En av dem hade fastnat i kattgapet och åts hel och hållen vid mina fötter. Jag gick in medan detta pågick.
Katten är i princip självförsörjande. Undra på att han blänger på varje försök till serverad måltid i skål och går utan att äta den. Inget är rimligtvis lika färskt som det han hittar själv. Usch. Sen kommer han och ska vara gosig med en fjäder i mungipan, rapandes gråsparv och ett belåtet leende. Det påstås i kattkretsar att katter som bär hem bytet kommer med presenter till ägaren. Inte denna. Han hämtar bara käk till sig själv och tycker att vi kan käka det där äckliga i skålen själva.
Maken drog på egna äventyr denna förmiddag, något bilrelaterat som jag redan glömt namnet och egenskapen på behövde handlas. Dottern drog också på egna äventyr med sin BästaVän. Det skulle handlas till morgondagens stora event. BästaVännen fyller nämligen trettio år (liksom Dottern senare i år, hjälp alltså …) och har dragit ihop till stor fest i hyrd lokal tillsammans med sin sambo som också fyller samma summa strax. Dottern ska naturligtvis gå på festen men är också med och fixar grejer i förväg. Jag hörde att listan var lång och gissar att det kommer att ta hela dan.
Maken och jag bidrog till denna fest vi också på vårt sätt. Maken målade en skylt som ska sättas upp i lokalen eftersom festen har tema från det som var stans krogliv då, när dessa trettioåringar var ”unga” och hängde på krogen. Lokalen fick namn efter den populäraste krogen. Jag fick äran att texta placeringskorten så att gästerna ska hitta sina platser vid borden som också är döpta efter pubar eller discon eller vad det nu var. Roligt att hjälpa till. De där två töserna hittade varandra någonstans i femårsåldern ute på gatan och har hängt ihop sedan dess. Nu ses de inte så ofta eftersom Dottern flyttat så långt bort, men när de ses är det i samma ton som hörts i huset alla dessa år. Så glad att de har behållit varandra.
Själv sitter jag bara här i godan ro och har inga stora planer för dagen och ja, nu regnar det. Jag tar mig an en innedag tror jag.