Det kanske är det vi är. Både jag och Maken gillar att köra bil, verkligen köra bil. Jag vill kliva in i en bil som är snygg, som känns bekväm, som har en körglädje som gör att när jag väl stängt dörren om mig och startat skulle jag kunna köra hur långt som helst. Jag sitter bra, bilen ligger fint på vägen och motorn hörs knappt, bra musik därtill. Japp. Hade en sån. Den valde att gå sönder. Alldeles för sönder för att man skulle laga den. Vi kan verkligen inte vara utan bil. Köpte därför snabbt en billig begagnad för att ha en bil. Den är väl okej.
Men det finns ingen längtan att bara dra iväg när jag väl satt mig vid den ratten. Sitter väl okej. Men tja. Motorn hörs inte lika mycket som jag befarade, men ändå. Dessutom är den bensindriven och kräsen. Vill helst ha högoktanigt som knappt ens finns, bara på en av stans bensinstationer. Opraktiskt. Ocharmig och orimligt tråkig. Ovant och obekvämt. Hittar bara O-ord för att beskriva denna bil.
Vi hade tänkt privatleasa en bil men priserna drar iväg något rent förskräckligt i detta ränteläge. Det var som att priserna höjdes över en natt eller nåt. Ena dan när vi kollade runt var det på ett rimligt sätt. Nu inte alls. Månadskostnaden ser inte lovande ut längre och vi skrotade tanken.
Alltså började vi återigen titta på säljesannonser för olika slags bilar. Ja. Och försökte vara förnuftiga. Tänka så klokt det nu går med det okokaste man kan köpa, eftersom värdet sjunker i samma takt som man kör hem sin bil i. Men vi kan inte vara utan bil och detta tillfälliga inköp skulle vara just tillfälligt.
Någon slags bil ska vi alltså ha, nyare och inte lika dyr i drift. Absolut en bil med den där körglädjen vi eftersöker, i alla fall lite av den.
Jo, jo nog visste vi vad som lockade i sinnet på oss båda redan innan resonemanget kommit så långt. Fast vi tittade på bil-bilder av inbillat förnuftigt slag var det inget som liksom blänkte något extra. Jag kände mig lite som när jag som barn ville ha jeans och fick hemsydda. Jeans ja. Men ändå inte. Liksom trist i varje vrå och inget extra alls. Så ja, vi slank obemärkt in på det där tyska märket vi gillar. Bara för att jämföra och kolla lite vad som fanns i någon slags rimlig prisnivå. I förhållande till annat som vi intalat oss skulle vara mer förnuftigt. Som om vi på allvar trodde att det skulle funka.
Givetvis fanns det en knallröd dröm. Givetvis. Trodde någon på allvar nåt annat? Genast satt vi där och log brett, slukade bilderna en efter en som två på en öde ö som ser skepp i horisonten. Sitter genast där och återanvänder argument som ställt till det för oss tidigare. Jamen ingen av oss röker, vi reser inte, vi handlar inte dyrbarheter (tja en och annan glasgrej men vaddå) vi dricker måttligt, vi hänger aldrig på krogen annat än för att äta nåt. Vi gillar att köra och äga en trevlig bil. Argumenten sitter lika stadigt som förr. Vips hade jag råkat (?) trycka på en knapp som gick direkt till bilfirmans ivrigaste försäljare som trots att det redan var kväll genast svarade. Vill ni boka provkörning? I morgon? Välkomna …
Okej då, ja vi ska åka och titta på denna röda dröm i kväll. Fortfarande en begagnad bil men ändå mycket nyare, roligare och troligen innehållande allt det där vi efterfrågar. Återstår bara att se om allt är som det ska med underverket i fråga och om vi åker hem med eller utan. Det vet vi inget om ännu. Det vi däremot vet är att vi redan passerat förnuftets gräns och om denna inte passar av olika anledningar letar vi snart upp en liknande som gör det. Typ så är det.