Även en sådan kan givetvis också härledas till barndomsrika minnen om man drar tillräckligt i ordet. Speciellt är det då ljus och ljum sommarkväll vid barndomsstugan när solen börjat ramla ner bakom trädtopparna efter en varm dag. En skön kväll när det inte finns någon brådska att lägga sig, för det är sommarlov och ledighet i timmarna. Ljuden gjorde sig extra tydliga när dagens alla aktiviteter stannade av. Måsar, vågskvalp och båtar som skavde mot bryggkanten och kippade mot vattnet. Spegelblank yta där den sjunkande solen skapade vackra färger.
Vissa sommarkvällar samlades både barn och vuxna på uddens största tomt. Huset som stod där i kanten av gräsmattan var stort och vackert även i mina barnaögon. Rött med vita knutar och gröna fönsterluckor. Antagligen mängder av blommor runtom men dem har jag inget minne av. Definitivt något rejält syrenbuskage för sådana fanns på alla tomter. Alla tomter beboddes också av dessa röda gamla hus med vita knutar, större eller mindre. De flesta innehöll släkten på pappas sida. Där fanns hans kusiner, morbröder och mormor i sin lilla, aningen skeva stuga. Den var alldeles speciell. Där kunde Brorsan och jag hänga i timtal och Pappasmommo som vi kallade henne, hade alltid tid med oss. Det var lågt till tak och ett rejält kliv över en hög tröskel för att komma in. Nerslitna golvplankor och en stor öppen spis i köket. Fast där hängde vi mest dagtid. Genom häcken mellan hennes lilla röda och grannens stora klev vi för att tillbringa sommarkvällen lekandes, alla tillsammans. Eller åtminstone männen och barnen. Kanske satt kvinnorna på verandan i eget småprat medan vi skränade runt i leken.
Det skulle sparkas burk. En välanvänd kaffeburk i röd plåt placerades ut på en punkt mitt på gräsmattan. Den skulle vaktas av en utsedd deltagare. Övriga skulle gömma sig så fort någon sparkat iväg burken, så långt det bara gick, för att ge alla mycket tid till att leta gömställe. Så vi sprang, i princip innan foten träffade plåten.
Därmed kom jag att tillbringa otaliga sommarkvällar liggandes bakom en buske, hukande bakom en sten, smygande bakom huset eller smalstående bakom största granen. Gärna bakom vinbärsbuskarna, mumsande röda fylliga vinbär medan letandet pågick. Det var egentligen ett dumt gömställe eftersom man brukade bli hittad snabbt där. Burkletaren gick omkring på gräsmattan och försökte leta utan att våga sig alltför långt ifrån sin burk. Det gällde att ha ögonen på den hela tiden. För ibland sprang någon fram från ett gömställe och sparkade iväg burkskrället en gång till. Då kunde alla byta plats medan den hämtades tillbaka och det kunde vara en bra taktik ifall Burkletaren hade en svag aning om var nån befann sig.
Man kunde inte bli bränd förrän Burkletaren med foten på burken högt och tydligt skrikit ut både namn och gömställe. Parades fel gömställe ihop med fel person låg man lugnt kvar. Om man anade sig hittad, när man sett en smilande Burkletare som snabbt började springa till sin burk, då gällde det att hinna på burken först och sparka iväg den på nytt. Då kunde man gömma sig igen. Men låg en fot stadigt på burken medan ens namn skreks ut i sommarkvällen var man bränd.
Det var inte alltid lätt att vara den som skulle leta och hinna på burken med foten först. Ibland blev man kvar alldeles för länge vid letandet. För det var gömma sig man helst ville. Ligga i fnissande spänning under några täta grankvistar. Hade man tur hittades både smultron och goda surblad på gömstället. Ibland hade man mindre tur och landade i hastigheten i brännässlorna. Satt och gnuggade ett svidande knä och försökte lindra med saliv. Myggen var inte heller rolig bakom alla buskar. Det gällde att vifta diskret med nån liten kvist för att bli av med myggorna utan att röja sitt gömsle.
Ibland när letandet drog ut på tiden för någon lite yngre kan det ha varit så att det fuskades lite från verandan och pekades åt nåt håll. Ibland lät sig de vuxna hittas för att kunna byta Burkletare. Det var skrik och stoj, alla sprang sig svettiga och burken var rejält tillbucklad när den tillslut plockades upp och leken var slut för den kvällen. Kanske satt man en stund i småprat innan man gick hem till sin egen röda stuga. Pappa gjorde en brasa och tände fotogenlampan, slog sig ner vid bordet med ett korsord. Drömskt tomgloende mot havet som skymtade en bit bort. Där någon mås lågflög över ytan för att snappa till sig en kvällsfisk.
Vi ungar bytte till pyjamas, borstade tänderna vid syrenhäcken och spottade bladen tandkrämsvita. Gick sedan den knarrade trappan upp till varsin säng i varsitt litet rum på övervåningen och somnade antagligen direkt. Sommarkvällen var slut, men det fanns otaliga kvar.