Bröllopsdag nummer granit

Ja en sån blev det idag. Vet inte vem som har rott ihop det här med alla olika ämnen för bröllopsdagarna men vi är tydligen bergfasta numera. Stabila som granit, så läge ingen spränger … och det ska vi hoppas att ingen gör. Vart tar åren vägen brukar vara en populär kommentar så fort ett nytt år plussas till alla tidigare år. Trettiotvå liksom. Jag häpnar nog mest över det själv egentligen. Hur åren ändå gått.
Vi tyckte ändå vi skulle fira med lite god mat. Valde samma restaurang som förra året. På vägen dit åkte vi förbi åren som gått … Ett ungt par, väldigt unga, gick och höll hand och såg förälskade ut längs gångbanan intill vägen. Väldigt unga tänkte jag och insåg strax att ja, de var antagligen i samma unga ålder som jag och Maken när vi började träffas. Perspektiv liksom.
Tänk om vi hade kunnat se så långt i framtiden då. Ungefär fyrtiotre år fram … först åren ihop som ogifta och sedan dessa år som gifta. De där unga tu på gångbanan hade svimmat av förfäran om man hade lagt fram det för dem.
Ja, ja. Man får gilla läget. Maten var god, vi åt och njöt och åkte sedan nöjda hem till vår blommande altan och tog efterrätten där. Som vi handlade på hemvägen. Maken valde glass och persikohalvor … dom från burk ska han ha. Själv valde jag en blåbärspaj som låg färdig i frysdisken. Det är avancerad matlagning vid den här åldern 😀 Det räcker bra som firande för vår del. Arbetsdag i morgon igen och då klafsar vi in på vårt trettiotredje år som tydligen är lika stenbelagt det. Men gnejs-firandet tar vi när det kommer. Just nu har vi nog med graniten.