Helgen börjar närma sig söndagsångesten inför måndagsmorgon redan. Misstänker starkt att det hoppas över tid på helgerna, typ varannan minut går förlorad. Det måste väl vara så eftersom de få dagarna helg går så mycket snabbare än hur två vardagar passerar. Det är juni, det är ljusa kvällar och ljumma vindar och man ville egentligen ha väldigt långsam tid. I alla fall all ledig tid.
Just i dag är de ljumma vindarna mer kastvindar av något ilsket slag. De ger sig på att bända ner växtlighet till marken eller bryter kvistar i träden. Yr omkring med tygväggarna i paviljongen och låter dem hjälpa till att svepa ner grejer i backen. Hjälper inte att säga åt dem heller och inte ens kvällen lyckas tysta dem. Brukar det inte vara kutym att lugna ner sig till kvällen för att inte störa folk? Det är i alla fall ingen den här vinden hört talas om. Den är helt enkelt lika störig som en expresident som skriker fusk var femte minut.
Jag gick ut och kollade läget, bar med mig korgen med bindmaterial och sekatörer. Började med att försöka binda upp några trilskande luktärter. Jag sådde dem försent i år och de är alltför små ännu. Kan inte riktigt greppa stöden med sina små taniga tentakler. Därför försökte jag hjälpa dem på traven med lite extra snören och pinnar, tills de kan nå upp själva och klänga i de stöd jag gett dem. Blev varse att en stackars klematis höll på att brytas av totalt. Den hade tappat taget i blåsten och fallit raklång ner i rabatten, turligt nog fångad av nån blomma som därmed räddade den från att knäckas helt. Jag kom till undsättning med mina trådar och stagade upp igen. Hoppas det inte gjorts för stor skada så halva växten går förlorad.
Tillsist plockade jag en liten söndagsbukett. Av det som blommar just nu. Tog bara en av varje och fick med mig en skir liten bukett av blandat slag. Trivsam syssla det, att plocka blommor. Det får en att glömma alla måndagsmorgnar i världen och allt annat otyg därtill. Jag skulle vilja ha hela fält av blommor att plocka ur. Plats finns, jag kanske ska anlägga någon sommarblomsrabatt till hösten och så mängder av blomplock nästa vår. Det får jag allt tänka lite till på.
Annars för jag en ojämn kamp med dessa j…la skator fortfarande. Det är dom som leder tyvärr. Nu har dom gett sig på mina planterade frön. Rycker upp skotten ur jorden helt fräckt. Jag hakade på trenden med att plantera majs – popkornsmajsen. Den ska ge trivsamt gräs i kruka bara den får växa ett tag. Tyvärr tycks det vara en delikatess för skatorna som vill åt dem hur jag än försöker täcka över. Likaså slingerkrassen, den får inte heller vara ifred. Jag som ställt allt högt upp för att sniglarna ska ge fan i dem hade helt missat att skatorna var intresserade av dylika grönsaker. Snart blir det banne mig luftpistolen. Försöker säga det till dem när de kommer ner för landning för att se om jag syns till eller inte. Men dom lyssnar inte, skuttar bara en bit bort för att vänta och se.
Det är ett sjå att försöka sig på trädgård och odling alltså. Allsköns djurliv vill åt växtligheten mer än mig tydligen. Allt från små insektskräk till sniglar, skator och rådjur. Asfalt kanske?
Nej, nu är det bara att hacka i sig att kvällen är en bra bit kommen och se över vad morgondagen måste användas till. Måndagar är bara bra när dom är lediga.