Det är något som Maken drömt om att få prova i åratal. Som inbitna samlare av glas och konstglas är såklart även hantverket en fascination. Den där glödande varma massan i en het ugn, som samlas i ändan av ett rör i en bländande klump som kan blåsas och formas till nästan vad som helst beroende på hantverksskickligheten. Vi har sett det på teve och vi har sett det live en gång vid ett besök på ett glasbruk. Men från det till att prova själv har bara funnits på önskelistan hittills. I alla fall på Makens önskelista.
Han fyllde sextio strax innan jul förra året. Dottern och jag hade spekulerat i presenter en längre tid. Var inte helt överens om vad som skulle vara det rätta. Han har redan allt liksom och det han inte har köper han själv. Men så passerade en annons min syn en dag när jag slöbläddrade bland inlägg på sociala medier. Först bläddrade jag förbi men när hjärnan insåg vad den höll på att missa rullade jag snabbt tillbaka. Blåsa glas!
Det var en aktivitet som kunde bokas för en eller flera personer i en glashytta, nära oss dessutom. Wow. Jag mailade och fick besked att plats fanns. Alltså bokade jag hyttan för Maken till självaste födelsedagen. Vi höll det hemligt såklart. Funderade över hur vi skulle presentera det hela. Bara fösa in honom i bilen och åka utan förklaringar? Göra nåt slags presentkort kanske? Maken skulle tjata ihjäl mig om vad som var på gång om vi valde det första alternativet, han kan knappt se en film utan att fråga hur det ska gå ifall jag sett den före honom. Nej, det var nog bättre att ge honom ett presentkort.
Vid ett tillfälle i början av december kom Maken hem och berättade ivrigt att platsen där hyttan fanns ordnade någon slags eldkvällar varje tisdag innan jul. Då kunde man prova glasblåsningen också. Givetvis ville han åka dit. Det är då själva den! Inte bara en gång har han själv köpt precis det vi tänkt ut att ge honom i present innan vi hunnit skrida till handling. Den här gången skulle han inte få förstöra mina planer. Jag var därmed en totalt omöjlig och helt ointresserad fru och vägrade åka på nån eldkväll. Det var jättekallt ute, jag var jättetrött och jättehungrig. Gå där i mörkret. Nej jag orkar inte. Maken dolde knappt nån besvikelse över tråkiga frun men han åkte inte ensam heller, det visste jag att han inte skulle göra. Han muttrade väl lite och släppte hela idén. Jag var nöjd och hemlig. Vänta bara.
Jag skrev en vers, handlade lite krafs som passade en sextioårsdag, glas med gravyr om 60 år och en stor ask Toblerone som också märkts med både en bild av Maken och 60 år, och jag hade beställt hans favoritwhisky därtill. Packade in allt i samma låda med versen längs ner i botten. Födelsedagen kom och Dottern och jag var uppe tidigt och fixade frukost och dukade fint. Tillät Maken att kliva upp, han hade såklart varit vaken länge redan, alltid lika ivrig över att få presenter 😀 Han packade upp lådan från Dottern först. Kon hade köpt Lego, en skrivmaskin i Lego skulle han få bygga ihop. Helt fantastisk. Sedan det andra paketet, Maken småskrattade lite åt krafset, var supernöjd över whiskyn och hittade sen versen. Läste, läste igen, läste igen … Va? Blåsa glas? Jag? Nu?
Ja, vi ska åka om en timme. Du ska få blåsa glas idag och du kommer att ha hyttan och Kursledaren helt för dig själv. Han var stum. Har man aldrig sett en nybliven sextioåring gråta av lycka förr så ge honom en glasblåsning i present.
Vi åt smörgåstårta och Maken tog en liten frukostwhisky och sen åkte vi, jag ville iväg lite tidigare eftersom det typiskt nog snöade rätt rejält och vi skulle ändå köra en bit. Jag kunde inte köra speciellt fort eftersom det inte var plogat ännu på vissa ställen och snön yrde mot vindrutan. Men jag tog det lugnt och fram kom vi. En ivrig Make gick med långa steg mot glashyttan så fort jag hunnit parkera.

Glasugnen var redan varm därinne och Maken fick en liten genomgång av det som skulle göras. Jag skulle bara vara med och titta på och ta en massa bilder. Fyra grejer ingick i priset. Ett litet glashjärta, ett dricksglas, en skål och en brevpress.
Det första var hjärtat. Han fick välja färg, valde svart och Kursledaren hämtade glasmassa på röret och Maken fick klippa av en sträng rätt ner i hjärtformen med en rejäl sax och sedan använda samma sax för att med den påsvetsade sked-delen släta ut och platta till ytan och få ner glasmassan i hela formen. Det svarta hamnade i mitten och kanten blev ofärgad. När formen skakades loss låg där ett fint litet hjärta.
Maken var glad och uppspelt och ville genast göra mer. Det var dags för dricksglaset och innan det kunde påbörjas fick han torrsimma lite som Kursledare sa. Provsitta glasblåsarbänken med allt som hörde till den, känna på det där röret och få en genomgång av hur det hela skulle gå till. Sedan hämtade Kursledaren ny brännhet glasmassa från ugnen och Maken fick börja med att sitta på bänken rulla runt på järnpinnen på ställningen framför för att forma till klumpen med en träskopa som skulle doppas i vattenhinken bakom med jämna mellanrum, klumpen doppades också i den svarta pulverfärgen, sedan blåste han in lite luft i den och så forma igen och använda ett verktyg för att öppna glaset.
Det var häftigt att stå så nära och få se hela processen och jag blev inte förvånad över att Maken faktiskt tycktes ha fallenhet för hantverket. Han fick till ett jättefint dricksglas. Och jag fick till fina bilder som bevis.
När glaset var klart fick han förklarat för sig hur en skål skulle göras. Han körde på svart färg även i den, han är ingen färgglad man. 😀
Nu fick han både blåsa och forma för hand på samma sätt som innan, men också placera den blåsta klumpen i en form och blåsa upp glaset inuti formen. Nu började det likna skål. Sedan tillbaka till bänken igen för att forma lite mer med skopa och uppblött dagstidning och sedan öppna skålen med ett verktyg igen. Kursledaren var med hela tiden och mellan varven behövde glaset värmas på nytt eftersom det svalnade fort och blev svårt att forma.
Maken var helt inne i hantverket och det stod klart sen länge att den här presenten nog toppade det mesta han fått. Speciellt när det sista momentet kom och han fick göra en brevpress med luft invändigt så att det bildades en cirkel insluten i glaset. Wow liksom. Han fick hålla på i två timmar och fick ihop fyra fina grejer och till och med Kursledaren var imponerad över att det faktiskt var första gången Maken provade glashantverket. Glasgrejerna skulle sedan in i en kylugn för att sakta svalkas ner utan att spricka. Han skulle få hämta dem nästa dag. Men han pratade knappt om nåt annat resten av den här dagen. Jag tror han hade börjat om från början om han hade fått. Istället åkte vi hem igen, det hade slutat snöa och det var en fantastisk sextioårsdag med en nybliven glasblåsare i bilen. (som vaknade tidigt följande morgon och åkte genast för att hämta sina egna glasgrejer)