Skata!

Ja, nu kastar jag inte ur mig nått skällsord så här mitt på blanka dan. Nej jag menar skatan, fågeln. Den där stilistiskt monokroma fågeln med sin långa stjärt och breda vingar. Skator sägs vara kloka och läraktiga fåglar som gillar grejer som blänker.
En sak jag vet. Dom älskar kattmat. Vi har minst ett par herr och fru skata som bor i nån trädtopp härikring. De har bott här i flera år. Känner igen dem eftersom den ena är lite tufsig på ryggen, har kanske brutit någon fjäder. Dessa skator kraxar runt här i trädgården och jävlas med både mig och katterna. Man skulle kunna tro att två KattGrabbar vore ett hot mot fjäderfän såpass att fåglarna höll lämpligt avstånd. Men icke. Katterna rår inte på de här kaxiga skränarna som hånskrattar ljudligt varje gång en katt är synlig. Så till den grad att katten sjunker ihop och stryker längs med gräsmattan för att ta sig utom synhåll.
Katterna är numera mer eller mindre dresserade av skatorna. Det rycker inte ens i morrhåren när en av retstickorna seglar in på altanen för att plocka maten ur kattskålen medan katten ligger i närheten och tittar på. Altanen har blivit ett tillhåll. Det enda skatorna räds är mig, och knappt ens det. Mattjuveriet har ungefär samma taktik varje gång.
Först landar skatan på altantaket. Springer nerför den veckade plasten så det rasslar om klorna. Därefter sätter den sig på något precis utanför, typ ett parasoll, ett ryggstöd till någon stol eller vad som nu anses lämplig. Där sitter den och tittar in på altanen för att se om kusten är klar. Om ingen människa syns (katt spelar alltså ingen roll) hoppar eller flyger fågeleländet rätt in på altanen. I akt och mening att leta kattmat men de har under tiden inte vidare hyfs utan skiter där de står. På stolarna, mattan, bordsduken till och med.
Visst, vi borde såklart inte ställa ut nån mat alls men är vi borta hela dagen tycker jag katterna ska kunna äta i alla fall. Jag brukade ställa i den i bastun och haspa dörren så att den bara stod med lagom springa för en katt att ta sig in eller ut. Men det är lagom storlek för en skata också.
Altanhäng har skatorna ägnat sig åt nåt år redan och alla mina försök att gömma kattmaten överlistar dom. I år har de tagit trakasserierna ett steg längre. Det börjar likna en invasion. Altandörren är numera också besegrad och skatorna är inne i huset. Kattmaten står precis mittemot altandörren och det är bara typ två, tre skutt för en skata, så är härligheten i näbben. Man sitter i soffan i godan ro när hörseln registrerar att ljuden som kommer från kattskålarna inte är katt som äter. Det är skata som äter! Och rusar upp och sjas! Den jäkeln går ut i släntrande takt, ungefär som en tonåring som vill visa att de inte bryr sig, och startar inte flygningen förrän jag typ också flyger ut genom dörren. Nu har de alltså lärt sig nästa steg, läraktiga som de är. En öppen altandörr tycks vara deras inbjudande signal. Det finns mat innanför.
En morgon hade jag ett onlinemöte och hade riggat upp mig och datorn i bibblan. Jag hade lämnat altandörren på glänt för att slippa bli störd av katter som ska in eller ut. Mötet började och vi pratade på i våra skärmar. När jag plötsligt hörde de där skrapande ljuden av vassa klor mot köksgolvet. Skit också. Jag ignorerade dem först. Hur avbryter man ett möte med att en skata kanske är inne i huset utan att låta skvatt galen? Kanske hörde jag ändå fel? Vi pratade på och helt plötsligt kom det där ljudet närmare och innan jag hann agera stod skatan helt lugnt i hallen och lutade sig in mot bibblan med stöddig blick!
Den har alltså numera även besegrat så väl köksgången som hallen och onlinemöten. Jag blev definitivt tvungen att avbryta mötet där och då. Skatan gick obrydd och relativt lugnt samma väg tillbaka medan jag krånglade mig förbi datorsladd och annat. Lika orädd som den segervissa.
Det kommer att bli en varm sommar med altandörren stängd och det kommer att bli en sommar i strid. Jag googlar metoder att hålla skatorna från huset. Ser att jag inte är ensam om att vara besegrad. Och testade ett av tipsen, med rovfågel. Siluett av rovfågel. Vi har en uppstoppad hök med utbredda vingar. Ställde den på altanen som ett hotfullt utropstecken. Skatan ställde sig bredvid och jag svär på att den hånflinade den jäkla ligisten. Jag får googla fram nåt annat.