Ja, det är såna tider igen. Alldeles i begynnelsen med den där skira grönskan pånyttfödd. Jag tillbringar allt mer tid utomhus. Städar av vintern från uteplatser och förbereder för årets sommarblomning. Närbutiken annonserade att årets försäljning av sommarblomster startar på fredag. Då brukar jag och andra blomsterälskande tanter trängas runt välfyllda blomvagnar och proppa kassarna fulla. Jag har mina favoriter som alltid ska med hem. Det jag inte hittar på vagnarna hämtar jag i blomsterbutikerna. En särdeles lycklig dag brukar det vara. Att fylla bagageluckan med vacker blomning och komma hem med all härlighet till de tomma krukorna.
Men innan dess behöver det vara städat och ordnat, så att jag kan ägna mig åt blommorna helhjärtat. Det börjar bli som det ska. Altanen är spolad och har fått sina mattor. Katternas vinter-utepalats är isärplockat och är numera återigen bord och stolar för uteliv för oss människor. Gardinerna som ska skymma min solskygga själ är upphängda. Altansängen är bäddad.

Paviljongtaket är pådraget på sin stomme. I år behövdes lagningar där taket ska träs/fästas på stommen. Fickorna för takpinnarna hade hål. Jag hade provat det där med gaffatejp men det fungerade inte. Alltså var det trasigt på riktigt. Men efter en konsultation av Internet hittade jag en annan tejp. Den kunde laga presenningar och sades ha särdeles god vidhäftning. Jag skickade Maken att köpa eftersom det fanns på hans favoritaffär. Den med bildelar och byggvaror och diverse. Han kom hem med en persenninggrön tejp som jag genast tejpade hålen i mitt beigefärgade paviljongtak med. Numera är det helt, men försett med gröna lappar i kanten. Snyggt? Nja. Men helt, det var verkligen god vidhäftning.

Katterna njuter också i dessa tider. Pancakes som så ofta svansar omkring och följer mig vart jag än går gör mig sällskap i mitt pysslande. Ibland verkar det som om han vill hämta mig tillbaka till tryggheten på altanen. Att jag inte ska irra iväg för långt utom synhåll. Har jag nåt som ska göras i trädgården sitter han och väntar och blir ystert jätteglad när jag äntligen är klar och på väg mot altanen igen.
Allra nöjdast blir han om jag sätter mig nånstans, då är han genast i mitt knä. Den katten må vi ha fått för nåt bra vi gjort. En dylikt godsinnad och kärvänlig katt har jag nog aldrig träffat förr. Han är speciellt nöjd över paviljongtaket han med eftersom han stortrivs därinne. Tycks tro att allt är för honom. Skön stol, trygg inhägnad och takförsedd plats. Det enda som gör den bättre är om jag också kommer och sätter mig på bänken. Så skruvar han ner sig tätt intill, ljudligt spinnande.
Musse har inte samma intresse av mig i trädgården. Han har sina egna platser och kan sova tungt i någon nertrampad gräsgrotta. Eller intill en varm husvägg eller i den mjuka altansängen. Däremot om Maken befinner sig på garageuppfarten eller i garaget ska han vara med och lägga sig i. Eller om grannarna är ute på sin garageuppfart som gränsar till vår tomt. Musse kliver genast över kanten och förväntar sig uppmärksamhet.
Vi fick ett brev av en annan granne en dag. Han bor med sin katt mitt över gatan och hade han iakttagit och fotograferat serveringen av räkor till sin katt ute på deras altan. På bilderna fick vi se hur Musse väntade nedanför tills grannens katt ätit klart. Sedan skyndat fram och slurpat i sig resten medan grannkatten helt lugnt satt intill och tvättade sig. Det är antagligen en vanlig företeelse. Grannen verkade ändå inte upprörd. Men Musse behöver nog bjuda igen nåndag.

För Makens del handlar den här tiden inte om trädgårdsliv. Nej, det är garageliv. Han har sina fordon att pyssla med och har i år utökat med en motorcykel dessutom. Ja, ja. Han ska ha nåt att göra medan jag gräver och grejar.