Torktid, ställtid, återhämtningstid

Vi fick arrangera sovplatser på övervåningen. I varsitt rum. Vi separerade liksom … Maken i gästrummet och jag i det vi kallar biblioteket. Där finns i vanliga fall ingen säng men jag ställde i ordning en extrasäng med tredubbla madrasser för att få den hyfsat bekväm. Omgiven av mina böcker som en slags tygghetsvägg. Mitt ovanför den stånkade avfuktaren i källaren. Den brummade mig till söms om kvällarna. Vi bestämde också att övervåningen skulle vara fri från kartonger eller annat nerifrån och se ut som vanligt, vi behövde ha ett normalt boende för att orka med det här.
Helt slutkörda och energilösa efter allt slit med bära upp och riva och kasta och värdera med försäkringsbolaget och vänta på besked från dem. Garaget var oanvändbart som garage, det var numera förråd men jag var glad att jag ändå orkat tänka till och hade en del åtkomligt. Vi skämtade om att det kanske inte skulle vara klart förrän till jul och fick inse att det inte ens var påbörjat till jul. Det blev en lång väntan och ett slags inteläge på nåt sätt där det var svårt att ta sig för med nåt annat än det nödvändigaste. Det tog tid att återhämta sig, både fysiskt och psykiskt och jag påbörjade dessutom ett heltidsjobb i samma veva. Var som död varje morgon när klockan ringde och jag skulle ur min extrasäng. Ingen av oss hade mycket humör eller ork för nåt annat än jobb. Det blev mycket sofftid och hämtmat kan jag säga. Jag försökte planera lite för vad som skulle bli gjort där ner i källaren när vi började återställa men det fanns liksom ingen gnista till det heller. Blev bara halvdana planer i ett block. Inget av dessa blev verklighet i slutändan.
En vecka innan jul kom man äntligen och hämtade avfuktaren och konstaterade samtidigt att det var torrt och gav klartecken för uppbyggnad. Då fick vi också klartecken från försäkringsbolaget och ersättning för både lösöre och husskador landade på kontot. Det var äntligen slut på väntan. Vi kunde börja planera på allvar och återställa källaren till beboeligt skick.
Maken är händig och handlingskraftig och han vaknade som från en vintersömn av dessa besked. Det togs hem material, både med leveranser och med att hämta själv. Garaget skulle nu också stuvas om lite för att ha plats för byggmaterial och möbler i paket. Maken klev ur jobbläge till jobba hemmaläge varje kväll när han ätit. Jag skötte hushållsbestyren och de estetiska bestyren och hantlangade vid behov medan han snickrade i ett raseri tempo. Vi hade verkligen tänkt anlita hantverkare för detta men ja, det var slut på såna och eftersom Maken kan själv tog han tag i det själv. Slut på deppläge. Det skulle bort, det skulle fixas och återställas fort, så vi kunde återgå till att ha ett sovrum igen och allt annat som huset brukar innehålla. Mitt block fylldes nu med vettig planering av hur rummen skulle bli. Allt från färger till material till möbler. Vi hade en bra plan, först sovrum givetvis, sedan Makens hobbyrum och därefter det sista rummet som dittills varit nåt slags förråd mest, men nu skulle få en ny funktion. Jag hade nämligen fått en snilleblixt. Tillsist skulle vi återställa den lilla skrubb som varit min walk-in closet. Som förövrigt blev nyrenoverad i maj och utriven igen i augusti. De nyinköpta garderoberna sönderslagna, utburna och kastade eftersom de stått i vatten. Ja, ja. Nu var det bara att ha fokus på det nya, även den skrubben skulle få en annan funktion.
Det tog inte Maken lång tid att få upp nya reglar och därefter skivor på väggarna och vi hade beställt heltäckningsmatta till golvet. Matta som andas och får läggas på källargolv. Efter det kunde vi måla och tapetsera och invänta elektrikern som kom och drog ny el till uttag och taklampa. Sedan inreda och äntligen flytta in i sovrummet igen. Det skulle vara ett fullständigt färdigt rum innan vi sov första natten. Att sova i varsitt rum är trist, att sova på extrasängar bedrövligt men vi väntade ändå lydigt tills vi var klara. Inte förrän jag låg i min egen säng igen (sängarna blev turligt nog inte skadade eftersom de står på metallben) insåg jag hur dåligt jag sovit det senaste halvåret. Undra på att jag var trött.
Sen tog det inte speciellt lång tid för Maken att fixa till sitt hobbyrum men jag fick mana på honom lite för att vi skulle få det sista rummet klart, annars hade han fastnat i sitt nya hobbyrum i pur lycka. Det skulle enbart målas, både väggar och golv och bli en stor gemensam klädkammare av det där förrådsrummet. Och ett linneförråd av walkin-skrubben. Min bästa idé någonsin, att ha gemensam klädförvaring i ett eget rum gjorde att vi slapp garderober i sovrummet.
Det tog lite tid att bygga ihop två klädskåp och två byråer. Dessa ställdes mot varsin vägg och gav oss vår egen sida för kläderna. Ett skåp och en byrå. Hans och hennes sida. Jag piffade också upp ett gammalt vitrinskåp som Maken snickrat en gång i tiden med ny färg. Klädskåpen och byråerna är svarta, vi ställde allt på en mörkgrå matta. Väggarna ljusgrå. Men vitrinskåpet blev en färgklick med en mörk turkosblå färg. Det skåpet huserar numera mina smycken. Såna har jag gott om. Och när skrubben var klar kunde jag göra i ordning för gardiner, handdukar och sånt därinne. Hur bra som helst. Dessutom började garaget tömmas på kartonger och möbler. Och det var dags att börja få ordning på ett par förråd och tvättstugan igen också. Dessa hade bara stått med det som var oskadat hittills. Nu köpte jag plastlådor och packade om. Inga mer kartonger i denna källare.
Två månader tog det, från klartecken till färdigåterställd källare. Snacka om att jobba i rask raseritakt. Det kommer dock att ta betydligt längre tid att sluta titta på regnmoln med fasa och kolla väntad regnmängd i väderappen. Många har inte färdigställt ännu. Snickarfirmorna är överhopade med jobb, materialen är bitvis slut, biografen öppnade först förra veckan och folk kommer att prata om det här länge än. Men nu vill vi bara lägga det långt bak i minnet och njuta av vår nya källare.
För det blev så himla bra, 2.0 liksom. Vi hade nog aldrig gjort den renoveringen annars för vi var nöjd som det var. Det bästa i eländet var trots allt att få riva ut gamla material i golv och väggar som faktiskt inte luktade speciellt behagligt. Vid vissa vinddrag har den lukten gjort sig påmind i hela huset. Nu har vi en helt annan inomhusatmosfär. Må det bara regna måttligt hädanefter.