Morgonens nyhetssändning var naturligtvis fylld av detta regnelände. Tidningarna och TV var ute och filmade och gjorde reportage och nyhetsinslag. Folk var ute och fotade och filmade. På nätet spreds bilder av olika ställen i stan där vattnet ännu stod högt. Vi satt själva i soffan med morgonkaffet i försök att hitta energi för dagen och häpnade över hur illa det faktiskt var.
Det regnade 140 millimeter på åtta timmar under den nattens skyfall. Under hela dygnet blev det 162 millimeter regn. Som jämförelse sägs det normalt regna ca 70 millimeter på hela augusti månad. Det var alltså rejält. Och det mesta kom samlat under ett par timmar mitt i natten.
Hos försäkringsbolagen var det kaos. Man fick in tusentals skadeanmälningar det första dygnet. Jag satt själv i telefonkö i två timmar när jag skulle anmäla vår. Det ska tydligen ha blivit ca sjutusen skadeanmälningar sammanlagt och skador för en halv miljard kronor. Makalöst.
Vi missade allt som pågick i stan såklart. Men bilderna som tagits av andra finns på nätet om man googlar på skyfall eller regnkaos i Gävle. De är svåra att förstå. Att det kan bli så mycket vatten av ett nattligt regn och hur mycket skada det kan åstadkomma.

När vi kom ner i källaren nästa morgon kunde man tro att inget hade hänt. Möjligen att någon typ av storstädning pågått. Allt såg ut som det brukar. Men skenet bedrog. I sovrummet hade vi ett klickgolv där delarna snart började separera lite från varandra och vippa i hörnen. Den gamla plastmatta som lagts i ett av rummen före vår tid i huset flöt medan vattnet härjade som mest och den var givetvis blöt under. Behövde rivas ut snarast. Det skulle visa sig att alla golv som inte var ren betong behövde ut. När Maken tog upp ett hål i vardera golv för att kolla, fanns det vatten kvar därunder mellan reglarna. Även väggarna mötte samma öde. Vattnet hade sugits in i trä och isoleringsmaterialen och riskerade mögel.
Det var bara att hacka i sig den ena dåliga nyheten efter den andra. Vi var så trötta, men det var inget annat att göra än att börja packa och ordna plats för allt i garaget. Tack och lov för garaget, vad hade vi gjort utan det?
Allt lösöre som blivit förstört stoppades i säckar och bars ut. Vi fick tack i himlen en massa hjälp. Fina vänner som kom med uppkavlade ärmar och bar grejer. Jag kunde stå nere och dirigera. Det ska ut i sophögen, den lådan ska till garaget. Där sorterade vi lådorna i behöver komma åt och behöver inte alls på ett tag. Förutseende nog mitt i eländet faktiskt. Lakan, handdukar och sånt som inte blivit blött behövde vi ha tillgängligt för användning.
En del grejer var det lätt att kasta, sånt där som man bara stuvar undan och tänker att man ska ta hand om sen. Och det där sen kommer aldrig. Nu var det blött och förstört och det blev rensat. Men en stor kartong hade stått på golvet i ett av förråden och den innehöll allt jag sparat från Dotterns skolgång. Då kom en översvämning av tårar också för allt i den lådan var blött och behövde släppas ner i en svart sopsäck. Jag klarade inte ens av att göra det. Lämnade den sysslan till vännerna och tog mig an nåt annat skit för att slippa se. Bit för bit landade verkligheten i oss och i samma takt sipprade orken ut.
Sopberget utanför huset blev allt större, inte bara utanför vårt hus. Det såg ut som värsta trash-området när hus efter hus började kasta ut vattenskadad inredning och stapla säck efter säck på tomten.
En del o-charmigt gloende människor började åka förbi och gapa i häpnad. För visst, det här var en katastrof som drabbat många hårt men de som åkte runt och glodde hade antagligen klarat sig själva. Man ville bara se och häpnas över eländet.
En granne hade sett hur en bil stannade vid vår hög och fotograferade. I nån jävla människas telefon finns alltså bilder på vår bedrövelse. När tittar man på dem? Visar upp för andra och är hånfullt eländeslystna? Eller vad handlade det om? Tillslut fick man totalt nog av alla bilar som saktade in och hängde i rutorna med stora ögon och gapande munnar. Jag stannade upp med min säck och glodde tillbaka, fick dem att vika undan blicken och gasa på.
Andra kom med sympatier och erbjudanden om hjälp. Som riktiga människor gör. Vi grannar stod på gatan och tröstade varann och hjälptes åt där det behövdes.
Försäkringsbolagen jobbade så svetten lackade om skadeblanketterna och vi lovades hjälp, i sinom tid. De fick kalla in skadereglerare från hela landet för att få ihop det. Vi lovades också en sopcontainer för att bli av med allt men de tog snabbt slut. Turligt nog kunde en av grannarna ordna en sådan via sin egen firma. Han fick ett avtal om detta med försäkringsbolaget vi hade gemensamt. Han kom med sin stora gula traktor och vi fyllde skopan och han dumpade ner allt i den stora containern. Det var en befrielse att bli av med högarna. Ändå skulle vi skapa ännu fler högar när vi började riva väggar och golv. Vi uppmanades nämligen att agera som om vi ingen försäkring hade. Alltså rev vi innan någon ens tittat på huset. Det behövde ut. Redan på ett dygn kunde man se mögel som börjat bildas i fuktiga väggskivor.
Försäkringsbolaget skickade ut firman med avfuktare. Snart stod en mackapär i det rum som nyss varit vårt sovrum och omvandlade luft utifrån till varmluft som blåstes ut i hela källaren via en lång plastpåsetub. Vid det laget var källaren också redan tömd på allt lösöre och möbler och golv. Väggarna rev vi därefter. Källaren blev ett skal av kala ytterväggar. Betongblock och lika renskpapade golv. Det var inget trevligt ställe att gå ner i. Till och med katterna var bedrövade.
Tvättstugan var orörd eftersom den enbart innehöll målat betonggolv och liknande väggar. Där flyttade mina kläder in i tillfällig förvaring. Makens bodde lite här och var utanför tvättstugan för det fanns ingen mer plats därinne. Försäkringsbolaget skickade också en städfirma som kom och sanerade hela källarutrymmet eftersom det kommit in avloppsvatten. Renare hade det aldrig varit … synd bara att det var oinrett.
Det fanns inte mycket mer vi kunde göra. Allt var rivet och skulle torka. Tillslut var även dessa skräphögar i containern och allt bohag från källaren staplat i garaget och vi kunde bara vänta. På att det skulle bli torrt igen. Hur lång tid skulle det ta? Två -tre månader kanske. Med lite tur kunde det vara torrt framåt jul.