Det går inte att komma ifrån. Att få översvämning hemma var minst sagt omtumlande, orosfyllt och rent av förfärande. Känslan av att vara maktlös och helt i vädrets våld blev påtaglig. Som det regnade den natten och som det förstörde.
Redan under tisdagskvällen regnade det ymnigt, men inget vi reflekterade över. Ja det regnade, absolut jättemycket regn men so what. Vi såg väl nåt på teve, gick och lade oss och somnade gott. Jag var upp en sväng på toaletten vid midnatt men somnade om omedelbart efter det som vilken vanlig natt som helst. En knapp timme senare vaknade jag av ett ljud som var oroande ända in i sömnen. Det plaskande. Ett sådant ljud hör inte hemma i sovrummet. Jag låg och lyssnade en kort stund i försöken att fatta vad det kunde vara. Jag kunde inte lokalisera det. Vi sover nere i källaren och kan alltså knappast höra något regn mot vare sig tak eller fönster. Därför var det högts anmärkningsvärt detta plaskande i vårt sovrum. Tankearbete går trögt när halva hjärnan är kvar i sömnen. Jag tände lampan och klev ur sängen för att undersöka och lokaliserade då ljudet mot det lilla fönster som sitter uppe i takhöjd i sovrummet, det som är ett källarfönster i markplan utanför.
En mörkläggande rullgardin dolde själva fönstret eftersom jag är fruktansvärt ljusskygg när jag ska sova. Därtill hade hade jag dolt en ful rullgardin med långa gardiner för att göra det ombonat och ge sken av vanliga fönster. En byrå med diverse grejer ovanpå stod också framför detta tygsjok. När jag rotade bland tyget för att se fönstret var allt blött! Plaskvått rentav.
Maken hade också vaknat av mitt stökande och undrade var i hela friden jag höll på med. Jag hojtade saker om vatten där mitt i nattsömnen och han kom förvånansvärt snabbt ur sängen. Vi drog undan byrån och fann en rejäl pöl på golvet som orsakades av en hel fors längs med väggen under fönstret. Det silade in genom fönsterspringorna och bildade ett vattenfall som i andra sammanhang hade varit lite fint. Men nu var det bara helt surrealistiskt. Någon sömn fanns inte i någon del av hjärnan längre, och det fanns ingen tid att stå och reflektera över det som pågick, bara agera!
Jag hämtade handdukar och hink och vad jag nu kunde komma över i all hast medan Maken hade dragit på sig kläder rusat ut i mörkret. Där stod regnet minst sagt som spön i backen. Aldrig förstått det uttrycket innan. Det var en vägg av vatten utanför dörren. Vatten som kastades mot marken i ett slags inferno. En högtrycksslang kunde inte ha gjort det häftigare.
Framför två av våra källarfönster har det cementerats en grop för att kunna ha något större fönster i två av de inredda källarrummen. (den heter säkert nåt finare än grop på byggspråk) Dessa var helt vattenfyllda upptäckte Maken när han kom ut! Både vid sovrummet och motsvarande fönster i rummet intill. Där det också fanns en pöl upptäckte jag inomhus när jag kollade. Det var som bassänger i båda groparna och vattenfall från båda fönstren. Maken stod helt genomdränkt på knä och öste ur att vatten ur den första och efter att ha sprungit runt huset och öst även nästa hade det fyllts på igen i den första. Han arrangerade längre stuprör, slog för nån bräda och fick slutligen stopp på flödet och kunde få groparna tömda. Under tiden torkade jag upp inne. Sedan gick jag ut på altanen i dånet av detta ondskefulla regn och fann en sjö där altanen stod slut. Alltför mörkt och kraftigt regn för att se något av trädgården. Övriga skador fick undersökas när det dagades. Maken hade badat med kläderna på såg det ut som. Han var totalt genomblöt och kall när han stod i garaget med vatten rinnande från kläderna. Jag langade handdukar och torra kläder och kan lade sig i soffan med filt för att bli varm igen.
Vi skulle upp och jobba båda två om nån timme, jag slumrade lite nere, Maken stannade i soffan för att kunna gå hålla koll på groparna vid källarfönstren lite regelbundet. Strax innan tre på natten vibrerade mobilen av ett sms. Det var SOS alarm som manade oss att stanna hemma och inte ge oss ut på vägarna. Bara en sån sak, det gjorde knappast läget trivsammare. Jag slumrade ändå till igen, knappt en timme lyckades jag sova innan jag vaknade av något nytt konstigt ljud. När jag satt mig upp och tänt lampan och försökte se om fönstret läckte in vatten igen såg det helt torrt ut på väggen som jag lämnat fri från gardiner tidigare. Precis när jag var på väg att lägga mig ner igen fick jag syn på golvet …
Det var inget golv, det var typ en bassäng! När jag klev ur sängen hade jag vatten upp till anklarna. Som en mardröm. Man har sett den i filmer där någon ligger och sover när en massa vatten bara swoschar in under sängen som en rejäl våg. Att kliva ur sin säng och landa i vatten var en overklig känsla. Händer detta eller drömmer jag ännu? Det var lika i alla rum där nere. Grejer flöt omkring, vattnet snirklade sig in överallt och nivån steg. Det kom vatten från golvbrunnen i tvättstugan och det fanns ingen hejd på elände och ingen hjälp att få …