Redo för hösten

Hösten är min absoluta favoritårstid, alldeles extra speciellt framåt november. Får den månaden hållas snöfri är den min bästa. När allt bara är grått mår jag av någon anledning riktigt bra.
Det märks på olika vis att hösten är på gång.
Sommarlivet ute i trädgården blir bortplockad bit för bit och just nu finns inte många spår av den när man tittar ut.
Paviljongen till exempel, den står avklädd och naken eftersom jag drog ner taket i går och vek ihop för att stoppa undan det för i år. Just nu är det bara klätterväxterna som hänger i ställningen. En ihärdig rosa och en gul svartöga på vardera sidan om paviljongen blommar ännu fint och de framträdde tydligare utan taket och vindskyddet som också är nertaget. Blommorna får hänga kvar. Frosten kommer att ta dem inom en snar framtid och jag drar ner resterna till våren, när det är dags för nya.
Möblerna från alla sommarens sittplatser är undanstuvade så när som på två bänkar. De ska också in under tak så småningom. Men det får bli någon dag när Maken är hemma och kan hjälpa till.
Sommarblommorna på framsidan är utbytta mot höstlig ljung och prydnadskål. En del sommarblommor är i förråd för övervintring, andra hamnar i komposten så småningom. Just nu har jag ett fint blommande gäng på altanen ännu. En tidsfråga innan det är över. Inne fyller jag vaser med nerklippta, ännu blommande kvistar från de sommarblommor jag stuvar undan eller slänger. Pelargoner är fantastiska i vas faktiskt!
Ljusförrådet har givetvis fyllts på och det tänds ljus lite här och var inne varje kväll och i lyktor ute vid trappan. Häromdan handlade jag på mig fler blockljus med batteri-innehåll också. De ser väldigt naturliga ut och sköter sig själva med timer, kan stå säkra på ställen där jag inte törs tända riktiga ljus. Behöver ingen som helst uppsikt. Bara nya batterier så småningom men de lyser förvånansvärt länge innan det är nödvändigt.
Stickning pågår hela året men nu blev jag sugen på att sticka en varm och fin kofta. Ullgarnet jag köpte redan i våras kom äntligen på stickorna i går och jag njuter av flerfärgsstickning igen. I murriga, dova färger som passar mig bäst. Mönstret är trivsamt och och välkomponerat. Egentligen nog tänkt till klarare färger och med en skarpare accentfärg än den jag valt. Men jag gillar när färgerna går i varandra utan alltför mycket bråk.
Katterna känner också av den kommande hösten och väljer också att vara inne allt längre stunder. Liksom trötta efter sommarens uteliv kurar de ihop sig i en varm hög och sover i timtal. Lika tillfreds som jag är med att hösten är här nu. Äntligen.