Nånstans finns det kanske en hejd men nu är det lite fritt fall faktiskt.
Vi upptäckte att även väggarna nere i källaren dränkts i vatten. Sugit i sig som om det inte fanns nån morgondag och står där sen och ser oskyldiga ut som om inget hänt. Tills Maken och Snickaren fick in handen en bit bakom och kom ut med varisn näve blöt isolering.
Näe … nu orkar vi inte mer blir första reaktionen. När man står där och tittar på sin krater till sovrum och det dessutom ska rivas väggar. Då är det nästan så att man lägger av nåt galenskratt för det fattades bara det liksom, bring it on.
Okej. Alltså ska dessa väggar rivas under den resterande veckan. Vi bär liksom ut källaren bit för bit. Först alla saker, sedan golven och nu också väggar. Inte klokt. Kan nån väcka mig?
Sovrummet kommer inte att bli användbart på länge, Makens hobbyrum likaså. Det blir ett slit innan väggarna är rivna och ute ur huset. Sen vänta på torkningen av allt detta blötskadade hus. Innan vi äntligen kan börja tillföra nya material som kan skapa nån ordning.
Våra tillfälliga sovplatser funkar men det är inget jag vil leva med i månader. Maken saknar sitt hobbyrum. Allt han brukar pyssla med är nerpackat. När jag behöver nåt av det som brukar finnas i källaren går jag till garaget och rotar i kartonger.
Till och med KattGrabbarna är bekymrade. Får inte plats att sova med oss som de brukar, och allt är så konstigt nere i källaren. Musse går ner och vankar omkring ljudligt jamande. Som om han skriker ”vad fan har ni gjort?”
Det är som det är. Det blir vad det blir.