Jobbhelg

Maken jobbar på med sin stoppvecka och jag har jobbhelg enligt mitt vanliga schema, det innebär att söndagsdygnet tillbringas på jobbet. Men, lördagskvällen är ledig. För Maken också även om han kommer hem sent.
Dottern var hem på ett kort helgbesök men jag skjutsade henne till tåget tidigare i kväll. Hon går spännande tider till mötes i början av veckan när hon förhoppningsvis får besked om praktikplats. Vi håller alla tummar vi äger för att det blir som hon vill.
Hösten har visat en vacker sida idag, eller ja, jag tycker den är vacker i alla sidor men dagen har varit av den art som de flesta gillar när det gäller höst. Blå himmel och sol, skapligt varmt och en svag skiftning i färgskalan. Jag gick ut och tog min trädgårdskorg på armen och en sekatör i handen. Gick runt och samlade på mig höstfint material till att binda en krans. Hösten är som gjord för kransar och ytterdörren hade behov av en sån. Det fanns massor med fint att fylla den med. Medan jag klippte små fina torkade blomställningar från Alunroten vid trottoarkanten promenerade en kvinna jag känner lite grann förbi och hon stannade till för en trivsam pratstund. Såna spontana små pratstunder kan bli helt oväntat givande.
Sedan gick jag med min korg till altanen för att sätta igång med kransen. Det är en sån trivsam syssla, att stå ute i hösten och binda en krans. Och sen hänga upp samma kans på dörren och beskåda sitt verk.
De små skira blommorna fick bli en krans de också, men en liten tunn som passade blommorna och som får vara fin inne.

Redo för hösten

Hösten är min absoluta favoritårstid, alldeles extra speciellt framåt november. Får den månaden hållas snöfri är den min bästa. När allt bara är grått mår jag av någon anledning riktigt bra.
Det märks på olika vis att hösten är på gång.
Sommarlivet ute i trädgården blir bortplockad bit för bit och just nu finns inte många spår av den när man tittar ut.
Paviljongen till exempel, den står avklädd och naken eftersom jag drog ner taket i går och vek ihop för att stoppa undan det för i år. Just nu är det bara klätterväxterna som hänger i ställningen. En ihärdig rosa och en gul svartöga på vardera sidan om paviljongen blommar ännu fint och de framträdde tydligare utan taket och vindskyddet som också är nertaget. Blommorna får hänga kvar. Frosten kommer att ta dem inom en snar framtid och jag drar ner resterna till våren, när det är dags för nya.
Möblerna från alla sommarens sittplatser är undanstuvade så när som på två bänkar. De ska också in under tak så småningom. Men det får bli någon dag när Maken är hemma och kan hjälpa till.
Sommarblommorna på framsidan är utbytta mot höstlig ljung och prydnadskål. En del sommarblommor är i förråd för övervintring, andra hamnar i komposten så småningom. Just nu har jag ett fint blommande gäng på altanen ännu. En tidsfråga innan det är över. Inne fyller jag vaser med nerklippta, ännu blommande kvistar från de sommarblommor jag stuvar undan eller slänger. Pelargoner är fantastiska i vas faktiskt!
Ljusförrådet har givetvis fyllts på och det tänds ljus lite här och var inne varje kväll och i lyktor ute vid trappan. Häromdan handlade jag på mig fler blockljus med batteri-innehåll också. De ser väldigt naturliga ut och sköter sig själva med timer, kan stå säkra på ställen där jag inte törs tända riktiga ljus. Behöver ingen som helst uppsikt. Bara nya batterier så småningom men de lyser förvånansvärt länge innan det är nödvändigt.
Stickning pågår hela året men nu blev jag sugen på att sticka en varm och fin kofta. Ullgarnet jag köpte redan i våras kom äntligen på stickorna i går och jag njuter av flerfärgsstickning igen. I murriga, dova färger som passar mig bäst. Mönstret är trivsamt och och välkomponerat. Egentligen nog tänkt till klarare färger och med en skarpare accentfärg än den jag valt. Men jag gillar när färgerna går i varandra utan alltför mycket bråk.
Katterna känner också av den kommande hösten och väljer också att vara inne allt längre stunder. Liksom trötta efter sommarens uteliv kurar de ihop sig i en varm hög och sover i timtal. Lika tillfreds som jag är med att hösten är här nu. Äntligen.

En grå och tidig lördagsmorgon

Vaknade av att Maken klivit upp tidigt för att åka till jobbet fast det är lördag. Den årliga stoppveckan på fabriken inleds med helgjobb och massa övertid direkt. Han kommer inte hem förrän vid åttatiden i kväll, rejält slutkörd. Och detta är bara början, det blir lika varenda dag nu till och med nästa helg. En veckovilande och välbehövlig paus får han dock på torsdag som tur är.
Han hade släppt in nattKatterna och en av dem satt nedanför min säng och glodde intensivt på mig. Antagligen för att få mig att maka åt sidan för att göra plats. Den andra hörde jag från köket i ett envist jamande som mer var likställt med nåt bräkande. Maken försökte få tyst på bräkandet utan vidare lycka. Gamla Musse har tagit för vana att sitta och tigga ost varje morgon när Maken gör sin matlåda. Så bräket betyder oosst, oooosssst och tystnar inte innan en lagom hög med ost i småbitar landar framför hans nos.
Lätt att sova vidare i allt detta var det knappast. Jag gick upp och mötte allt skarpt ljus från alla taklampor Maken hittat. Där är vi helt olika. Han tänder allt för att kunna vakna. Jag tänder aldrig nåt, möjligen bara nån lite lampa om jag måste. I övrigt vill jag vakna till först, innan jag antastar systemet med så skarpt ljus. Därför gick jag på toa utan att tända lampa därinne (tillräckligt med ljus från det lilla fönstret) men sen lade mig i mitt hyfsat mörka sovrum igen och kollade aktiviteter på sociala medier en stund. Slumrade till lite men vaknade på nytt när Maken stängde dörren för att åka till jobbet. Klockan var bara halv sju, men jag bestämde mig för att gå upp i alla fall. Det fanns ingen mer sömn i kroppen. Till köket för att fixa kaffe, där jag möttes av samma ostbräkande igen. Eftersom jag hörde honom en halvtimme tidigare fick han ingen mer ost denna morgon. Jo, jag hörde också fnysningen när han vände mig ryggen och travade iväg för att hitta en sovplats. Han kommer att stå där igen nästa gång jag går till köket …
Utanför är himlen behagligt grå och jag tände lite ljus i bibblan och satte mig ner med min kaffemugg. Funderade över vad dagen ska innehålla för egen del. Jag behöver ta tag i resten av utelivet. Det sista måste stuvas undan, helst idag. Det har redan börjat singla ner ett och annat gult löv men inget som behöver räfsas ihop ännu.
Men först sitter jag nog kvar i slöläget ett tag och njuter av gråvädret, ljusen och kaffet.

Sova i ovan säng

Jag vaknade tidigt, men valde att ligga kvar och slumra en stund till. Lyssnade på ljuden från gatan utanför, Maken som var uppe och gjorde sig i ordning för en arbetsdag och Katterna som precis kommit in och tjatade om mat och uppmärksamhet. Ljud jag vanligtvis inte brukar kunna höra när jag nyss vaknat.
Efter det bedrövliga vattnet som antastade huset för några veckor sen är sovrummet nere i källaren ett minne blott. Numera campar vi i eget hus och tyvärr i varsitt rum. Maken har intagit gästrummet och jag sover i rummet intill som vi kallar Bibblan. På en tillfällig säng eftersom detta rum vanligtvis inte innehåller någon säng.
Vanan att sova i källaren sitter i. (även om jag tillbringar vissa nätter på jobbet) Där nere var det en behaglig temperatur att sova i. Här uppe är det mycket varmare och de blir extra kännbart på natten. Även om jag försöker vädra innan läggdags för att sänka temperaturen en del så blir natten varm.
Nere var det också riktigt rejält och ordentligt mörkt. Bara ett enda litet källarfönster som vi gömde bakom mörkläggande rullgardin och gardiner. Även om vi har mörkläggande rullgardiner för fönstren uppe också, sipprar det ändå in ljus från gatubelysningen utanför. Och Bibblan har ingen dörr, endast ett draperi och det stänger inte ute allt ljus från husets övriga fönster eller något ljud.
Nere var det också väldigt tyst. Alla ljud både inifrån huset (typ en Make med morgonrutiner innan jobbet) och utifrån dämpades ordentligt. Här uppe hörs trafik, fabriken en bit bort och annat som då pågår invändigt. På natten hörs framförallt avfuktaren som står nere och brummar, precis under mig. Men eftersom den gör underverk för att vi en natt i framtiden ska vara tillbaka i rätt sovrum blir dess ljud trots allt inte så besvärande.
Sängen, ja, den är inte obekväm egentligen, fast den är av tillfälligt slag. Men det är smal, mycket smalare än min egen säng som jag brukar kunna vräka runt i annars. Det hade varit möjligt att bära upp den egna sängen, men jag var inte villig att förändra hela bibblan på grund av säng. Ommöblering hade minskat möjligheten att använda det rummet som vi brukar. Nämligen för trivsamma kaffestunder på lediga helgmornar, för trivsamma stunder med en bra bok eller med datorn och skrivandet. Nej. Jag gör hellre lite avkall på utrymmet i sängen eftersom det ändå är för en begränsad tid. Fast katterna är lite upprörda över detta märkliga sovarrangemang. Var ska man få plats liksom? I min säng är det alltför trångt för någon katt. Som tur är väljer de än så länge att vara ute om nätterna så jag hoppas det inte kommer alltför allt och regnigt höstväder i brådrasket.
Maken fick gästrummet med bredare och mer riktig säng. Eftersom han sover med en Cpap-maskin om nätterna på grund av en rejäl sömnapné behöver han lite mer utrymme än jag behöver.
Sömnen har oavsett sängar och sovarrangemang varit lite si och så ändå sedan det olycksaliga vattnet. Oro och grubblerier över allt det orsakade bäddar inte för god nattsömn precis. Första veckan såg man bara vatten, lyssnade efter droppande och plaskande ljud. Men nu sover vi allt bättre och förhoppningsvis, om allt går som det ska, är vi snart tillbaka i sovrummet igen. Om nån månad eller så. Det ska nog bli bra med tiden.

Nyvaken

Sitter i arla morgonstund på jobbet med en knapp timme kvar av arbetsdygnet. Kom igår klockan åtta och timmarna har rullat på i sin takt tills de nu är nästan slut. Natten har sovits bort och nu är det kaffe i väntan på de morgonsysslor som ska göras innan jag kan gå hem.

Hade en märklig upplevelse under kvällen. Det var sent och Brukaren hade somnat. Jag satt kvar vid teven en stund som jag ofta gör. Då fångar ögonvrån en rörelse på golvet framför mig. Tur jag inte är av kategorin spindelrädd! För den där som promenerade över golvet och rakt mot mig kunde i storlek ha överträffat en gammal femkrona. Rakt in över mattan, in under soffbordet och vidare in under soffan gick den. Jag hade trots min orädsla hastat ur soffan och stod i hallen och insåg att med den under soffan blir nattsömnen redigt rubbad trots allt. Ända från min plats ett par meter bort kunde jag se spindeluschlingen intill golvlisten under soffan. Det brukar vara snabba eländen … behövde lösas tyst och effektivt för att inte störa sömnen i rummet intill. Men hur? Man kan inte slå ihjäl en spindel i den storleken. Om man ens hinner. Och att försöka hjälpa den ut som min djurvän till kompis hade gjort … aldrig. Där gick min rädslagräns. Närmre än armlängds avstånd ville jag inte komma.

Det fick bli dammsugaren. Trots den sena timmen. Jag riggade först. Hämtade, satte i kontakten, flyttade soffbord, arrangerade munstycket … gled in det under soffan och startade dammsugaren i samma rörelse. Monstret hade inte en chans. Sen dammsög jag lite på mattan för att ge den svårigheter att ta sig ut igen. Puh. Och jag hade inte stört sömnen i rummet bredvid heller. Men det kröp i hela mig vid det laget av klarvaket funderande på var den kom ifrån och … hade den kompisar? Dammsugaren lät jag stå kvar i hallen med munstycket blockerat mot mattan … har ännu inte sett efter om den där typen brottat sig ut under natten.

Tror jag undviker att berätta om det här för kollegan som löser av mig snart. Ifall rädslan för dylika varelser är större där. Vill ju inte orsaka nån skräck här. Och ja, efter att ha granskat säng och sovrum ordentligt somnade jag tillslut och drömde om helt andra saker än spindlar tack och lov.

Förbereder för vinter

Fast det känns mer som sensommar än höst. Solen skiner och himlen är blå, det är lagom varmt och mängder av blommor ser ut att vara övertygade om att det är sommar än.
Jag klippte gräsmattan en sista gång i går. Allt det där regnandet vi fick för några veckor sedan fick den av högsommar värmeskadade gräsmattan att börja om. Grönare än grön och frodigt växande nu. Det var ett rejält träningspass att dra sig genom med gräsklipparen. Sedan plockade jag ihop en del sommarprylar. Har hållit på med det ett tag redan och de flesta av utemöblerna är undanstuvade. På altanen står nu bara ett par stolar för lite höstsittande. Dessutom de sommarblommor som bara väntar på nådastöten, nattfrosten. Den tar dem lite senare om de är samlade i skydd på altanen och jag kan inte skiljas från dem än. Så där blommar det rejält fint ännu. Om nån liten vecka vräker jag ner dem i trädgårdstunnan, när frosten gjort det enkelt för mig.
Vinterförvaringen för blommor som ska övervintra är redan fylld till bredden. Måste lyckas knyckla in några till men sen får det vara bra. Somliga växter vinterförvarar jag ute i en pallkrage med jord. Kör ner krukan en bit och fyller på med höstlöv runtom och ovanpå. Växterna brukar se rysligt skräpiga ut när våren kommer men de tar sig fort.
Eftersom altanen är iordninggjord för vinter är också KattGrabbarnas lyxiga vinteranläggning staplad. Den är även i år tre våningar hög och har även en tillflyktsort i källarplan. Mellanvåningarna är vindskyddade men på takterassen har man lite bättre sikt. Givetvis är det mjukt och varmt bäddat överallt. De finns också ett bra gömställe bakom anläggningen om man vill vara lite hemlig.
Där hålls de nu, dag som natt och vakar över sitt revir. Frampå vårkanten kan man se en del modiga småfåglar flyga in, när anläggningen för tillfället är tom, för att samla päls från bäddarna till sitt bobygge. Det är alltså ett litet ekosystem det där 🙂

Vinterresort för bortskämda katter …

Eftersom jag har så många sittplatser och en hel del prylar ute varje sommar tar det sin tid att få undan allt.
Det enda som återstår är att få taket och vindskyddet av paviljongen och en del smågrejer ihopsamlade och undanstoppade. Sedan ska det vara vinterfixat.
Sedan är det bara att invänta alla nerfallna löv som ska räfsas ihop. Puh.

Vi planerar framåt

I går dumpade vi det sista av våra källarväggar i containern här utanför. Vi har rivit dessa väggar under dagarna två, Maken med rivandet och jag med bärandet av rivet material för att få ut det ur huset. Att jobba med blöt isolering är inte kul och det yr omkring partiklar i luften som är besvärliga att andas in. Maken använde andningsskydd medan han sågade i väggarna och bröt dem i bitar. Jag orkade inte jobba med ett sånt, det blev så tungt att andas. Istället höll jag andan medan jag stoppade ner skiten i säckar och passade på att andas redigt med frisk luft medan jag bar ut dem till den växande högen utanför. Ändå hostade och rosslade vi en del båda två innan vi var klara.
Väggarna var såklart blöta nertill och torra upptill men det går inte att riva bara halva väggen. Allt måste bort, så att det kan torka bakom innan det går att bygga nya väggar så småningom. Just nu känns det som att det bara kan bli bättre hädanefter.
Källaren är en verklig källare nu, en helt oinredd betongbunker. Vore det inte för att övervåningen är för liten skulle kanske källaren förbli något slags förrådsutrymme. Då skulle vi bara måla betongen och ställa in diverse förvaring.
Men övervåningens två sovrum är inte längre sovrum, och skulle bli svårt att omvandla igen. Det ena är vårt fina bibliotek som ingen av oss vill bli av med och det andra är gästrum och teverum.
Sovrummet nere är större och vi har vräkt på med rejäla sängar för att sova skönt. Att flytta upp sovandet skulle kräva nya sängar och en omständig omställning av nåt av rummen. Det går inte.
Dessutom skulle Makens hobbyrum gå förlorat och det orkar ingen av oss leva med 🙂 Nej, de där två rummen där nere måste återställas.
Beroende på vem man pratar med haglar råden om vad som är bästa sättet att lösa detta på. Att inreda källare kräver att materialen väljs med omsorg. Det här huset är byggt i början av sextiotalet då byggstandarden var en helt annan. Nu måste den uppgraderas eftersom man vet bättre. Det innebär att det blir stållreglar i väggarna istället för trä och ingen isolering däremellan. Sovrumsgolvet behöver mer betong för att byggas upp en bit och inte behöva reglar och isolering för att bli ett användart golv. Därmed inga trämaterial på betongytorna där heller. Vi lägger in någon slags luftande heltäckningsmattor i båda rummen i stället.
Efter reglarna på väggarna behövs någon typ av skivor och sedan blir det tapeter i sovrummet och en enklare väv som målas i hobbyrummet. Övriga utrymmen målas enbart. Min walk in closet får också en mattbit på golvet. Men inte längre några fina garderober eller byråer som står på socklar mot golvet. Det blir förvaring på ben, förvaring i metallställningar med utdragbara korgar.
Allt för att det i händelse av nya skyfall som beger sig in i huset ska vara enklare att ta om hand. Mattor kan rullas ihop och bäras ut. Betonggolv behöver inte brytas upp. Skadas väggarna igen är det skivor som ska bytas men reglarna kan stå kvar. Och ingen blöt isolering mer.
Det blev ett äventyr detta. Vi hade eventuellt tänkt oss att ägna hösten åt att fräscha upp köket. Istället blev det hårt jobb med att återställa en vattenskadad källare och planera för att det kan hända igen … för med nytidens miljösituation går ingen säker.
Det är alltså tid för planering och fundering och även en möjlighet till organisering av förråden så att inget behöver ställas på golvet i fortsättningen. Det ska väl bli bra det här tillslut.

Det är ingen hejd på eländet

Nånstans finns det kanske en hejd men nu är det lite fritt fall faktiskt.
Vi upptäckte att även väggarna nere i källaren dränkts i vatten. Sugit i sig som om det inte fanns nån morgondag och står där sen och ser oskyldiga ut som om inget hänt. Tills Maken och Snickaren fick in handen en bit bakom och kom ut med varisn näve blöt isolering.
Näe … nu orkar vi inte mer blir första reaktionen. När man står där och tittar på sin krater till sovrum och det dessutom ska rivas väggar. Då är det nästan så att man lägger av nåt galenskratt för det fattades bara det liksom, bring it on.
Okej. Alltså ska dessa väggar rivas under den resterande veckan. Vi bär liksom ut källaren bit för bit. Först alla saker, sedan golven och nu också väggar. Inte klokt. Kan nån väcka mig?
Sovrummet kommer inte att bli användbart på länge, Makens hobbyrum likaså. Det blir ett slit innan väggarna är rivna och ute ur huset. Sen vänta på torkningen av allt detta blötskadade hus. Innan vi äntligen kan börja tillföra nya material som kan skapa nån ordning.
Våra tillfälliga sovplatser funkar men det är inget jag vil leva med i månader. Maken saknar sitt hobbyrum. Allt han brukar pyssla med är nerpackat. När jag behöver nåt av det som brukar finnas i källaren går jag till garaget och rotar i kartonger.
Till och med KattGrabbarna är bekymrade. Får inte plats att sova med oss som de brukar, och allt är så konstigt nere i källaren. Musse går ner och vankar omkring ljudligt jamande. Som om han skriker ”vad fan har ni gjort?”
Det är som det är. Det blir vad det blir.

Fredagsmys

Efter en en snabb överläggning med mig själv och kylen i förmiddags ringde jag en vän. Lunch? På ett favoritställe en bit utanför stan? Hon brukar säga ja på såna infall och svaret blev precis det även idag. Jag gjorde mig iordning och åkte för att hämta henne. Sen ut till den havsnära matstället. Solen sken visserligen men det var för kallt att äta utomhus. Vi hittade ett bra bord inne. Fick vår beställda bakde potatis med skagenröra och sallad. Mums. Och en trivsam pratstund därtill.

Sedan jag släppt av henne parkerade jag utanför centralstationen. Fördrev en halvtimme i väntan på Dotterns tåg. Hon är hemma på snabbvisit, först och främst för att få sin andra vaccination. Jag skjutsade henne till vaccinationsstället och sitter i bilen och väntar under tiden. Nu är hela familjen fullvaccinerad. Härligt. För hennes hennes del blir det sen nåt äventyr med en kompis. För Makens och min del blir det ett restaurangbesök med ett par kompisar. Dagens andra för min del alltså 🙂 Inte illa för en fredag skulle jag säga.

Blommor och höst

September anländer idag och hösten smyger i krokarna. Det innebär att det är dags att få undan allt som tillhör sommaren ute i trädgården. In med tyger och kuddar och samla ihop sittplatser och bära bort möbler som inte klarar våtare väder.
Somliga blommor får tacka för sig och landar i komposten. Andra får hamna på vinterförvaring för att förhoppningsvis komma igen med nya tag nästa år.
Jo, det finns en del att göra eftersom antalet blommande krukor är många … Dessutom fick jag överta det som Dottern hade på sin balkong när hon flyttade nyligen.
Som alltid passar jag på att ta mycket bilder och summera vad som funkat bra och vad som varit mindre bra för att ha nåt att gå efter nästa säsong. Listan på favoritblommor utökas för varje år. 🙂
Liksom antalet växter som ska vinterförvaras, antalet krukor som ska staplas och möbler som ska förvaras. Men det brukar bli gjort sakta men säkert.
I väntan på nästa sommar kan man ägna sig åt att titta på årets vackra blomster.