Det blev givetvis inget jobb för någon av oss. Vi hade tillräckligt med jobb hemma. Det visade sig under morgontimmarna att flera av våra grannar befann sig i samma situation. Den ena värre än den andra eftersom de flesta har sovrummet i markplan och därför hade ingen aning om vad som pågick i källaren medan de sov. Deras vattennivå var alltså betydligt högre än vår, eftersom vi börjat bära vatten och pumpa så pass tidigt.
Dessutom var det krisläge i hela stan. Vi var nästan Venedig. Det var som att himlen försökt dränka hela stan och allt vatten gjorde det omöjligt att ta sig fram. Vattenfyllda vägar, viadukter, bostadsområden. Bilderna som började delas på sociala medier var helt ofattbara. Siffrorna också, det hade regnat rekord. Det värsta på minst tjugo år sades det. Etthudrasextioen millimeter på ett dygn!
Och bara under en av nattens alla regntimmar bombades vi med ungefär etthundratrettio av dessa hundrasextioen millimetrar. Helt galet. Givetvis sålde pumparna slut omedelbart. Men grannsamverkan av bästa slag gjorde att en granne satte sig i bilen och snirklade sig ut ur stan och åkte till Uppsala och köpte pumpar. En till oss också. Men vi fick under tiden även låna ännu en pump och med två pumpar igång började vattnet äntligen minska i källaren.
Vi hjälpte till med sopborstar för att fösa vattnen från rum till rum när trösklarna började stoppa flödet. Pumparna behövde en viss nivå för att jobba. Alltså föste vi vatten åt deras håll i flera timmar tills det inte fanns mer att fösa. Det var en lycka att se vattnet ta slut närmast pumpen med jämna mellanrum och behöva sopa in en ny våg genom tvättstugan mot pumpen tills även den var slut.
När vår egen nyinköpta pump anlände lånade vi istället ut den till en annan granne som behövde den bättre och kunde själva äntligen ta oss an vattendammsugningen med rejält resultat. Nu behövde hinkarna inte heller bäras ut utan kunde hällas ut intill en av pumparna. I vanliga fall kulle man aldrig komma på tanken att swoscha ut typ tjugo liter vatten över golvet för att tömma en hink. Men allt detta vatten hade gjort oss aningen hämningslösa. Ut med det bara och pumpen skötte resten. Slutligen golvmoppen. Inte förrän vid åttatiden på kvällen var vattnet i princip borta och vi kunde slappna av lite. Bäddade nya sovplatser åt oss på övervåningen och var typ gäster i vårt eget hem den natten.
Ingen av oss kunde sova vidare värst. Maken såg det där vattensopandet för sin inre syn så fort han försökte sova. Vi hade ont i ryggarna och benen och ja, otroligt svårt att slappna av. Det var vatten i hela sinnet och tanken på vad allt detta vatten hade hunnit ställa till med. Hur stor skada hade golven tagit och alla möbler och annat? Hjärnas virrvarr av tankar gjorde sömnen orolig.