Sista semesterrycket

Semestern är i det närmaste slut. Bara två ynka dagar återstår och jag rivstartar med ett dygnspass på söndag.
För tillfället befinner jag mig söderöver hos Mamma (och Brorsan med familj). Jag tog bilen och åkte neråt i onsdags, ganska tidigt för att hinna vara med på Brorsonens och hans Frus kalas för Lilla tvååringen. Den lilla killen har jag missat det mesta av på grund av alla orsaker som hör till de här senaste två åren. Men nu fick jag i alla fall vara med på hans tvåårskalas.
Det var en uppspelt liten kille som samlade sina persenter runtomkring sig. Det bästa tycktes vara några små utryckningsfordon med fungerade sirener och blåljus som han hade fått av någon innan vi kom. Dessa hade han svårt att släppa ifrån sig och ville bära med överallt. Därför kom min present väl till pass. Eller ja, själva presenterna, tre till antalet, slet han ut ur presentpåsen och lämnade därhän. Men påsen med handtag och prydd med en motorcyckel på utsidan passade perfekt att packa utryckningsfordon i. På det viset blev det enklare att bära dem med sig hela tiden.
Men vi åt tårta, satt och njöt av en skuggsvalkade trädgård och skrattade åt Lilla tvååringen och hans jämngamla kusin som jagade såpbubblor från bubbelmaskinen.
Det var ett lyckat kalas som sedan avslutades hemma hos Brorsan med en fantastisk grillbuffé. Min bror är en suverän matlagare, speciellt vid grillen och Svägerskan lika duktig i köket med alla tillbehör. Man går inte från dem det minsta hungrig. Lilla tvååringen och hans föräldrar kom också. Alla tre ganska avslagna och trötta efter dagens kalas, men efter lite god mat blir alla piggare.
Idag har vi varit en vända till grannkommunen och ätit god glass, slappat i skuggan under de stora björkarna i Brorsans och Svägerskans trädgård. Och avslutat kvällen med Brorsans supergoda högrevsburgare. Inte ett dugg hungrig när jag och mamma gick hem i kväll heller.
Jag blir kvar en dag till och passar på att dra ut det sista ur semestern innan jag far hemåt på lördag förmiddag. Lagom ångestfylld över att det är slut på härligheten och ett nytt låååångt arbetsår väntar. Ja, ja. Underbart är kort som det sägs. Ändå har jag fått vara ledig i fem långa veckor så jag ska verkligen inte klaga. Ens på vädret, utom möjligen värmen och regnbristen.
Det är bara att komma igång och vips känns det som det brukar med den ena jobbdagen efter den andra som om ingen ledighet hänt. Det sägs ju vara bra med att återgå till vardagen igen. Fast … jag vete sjutton. Jag skulle hellre återgå till ledighet för jämnan.